Svensk Myndighetskontroll: Om 18 minuter kommer två sprängmedelsfyllda plan att krascha in i Kaknäst

http://dn.se/opinion/debatt/att-avvapna-huvudstaden-ar-snudd-pa-landsforraderi-1.804118

De som förespråkar FRA lagen menar och återkommer alltid till tesen att den ska skydda oss mot terrorism och terroratacker. Det är så att säga deras grundpelare och absolut viktigaste argument.

Det är ett argument helt utan trovärdighet av många olika skäl och dessa skäl har redovisats både här och i andra bloggar.

Än mindre trovärdigt blir det då man ser hur regeringen samtidigt agerar på andra områden.
Terrorns mest ”lyckade” attack mot västvärlden är utan tvekan 11/9-attacken mot World Trade Center och den genomfördes, som alla vet, med hjälp av flyg.

Sedan dess har ytterligare händelser där flyg varit inblandat skett på olika platser och idag står det i tidningen att en gerillagrupp på Sri Lanka använt sig av metoden.

Hur svårt det är att stoppa en sådan attack visade även Mattias Rust då han den 28/5 -87 flög in över det då fortfarande hårdbevakade luftrummet över Sovjet och landade på Röda torget.

Antag att man, mot förmodan, med hjälp av FRA-lagens bestämmelser om signalspaning skulle få reda på att två stycken tvåmotoriga Cessnor lyft från Örebro flygfält fyllda med sprängmedel och att deras mål var Kaknästornet och Riksdagshuset i Stockholm.

Återstående tid innan de är framme är, då meddelandet tolkats klart, 18 minuter.

I det läget är det bara att sätta sig ned och vänta på smällen för, som överste Pellnäs beskriver i sin artikel,  huvudstaden saknar luftförsvar.

Frågan blir, att om man nu är så trygg i ett avseende att man kan avveckla inte bara huvudstadens utan hela Mälardalens luftförsvar, hur kan man då på ett trovärdigt sätt hävda att man å andra sidan är så orolig att man måste skapa möjlighet att avlyssna varje svensk?

Logiken inte bara haltar, den existerar inte!! 

Vi kan vara på plats om 45 minuter…………

Svensk Myndighetskontroll: Oskyldigt dömda – en del av systemet

Hela den nedanstående artikeln är en utmärkt beskrivning av svagheter i rättssystemet och som vanligt är det människan som är den svaga länken.

Den är också en tankeväckare för alla dom som utöver domstolens straff dömer sina medmänniskor på någon ytterligare moralisk, hämnande eller annan grund Det räcker bra med det utmätta straffet för tänk om det ändå är så……..

….att den dömde är oskyldig!? Jag har svårt att tänka mig något värre än att först inte bli trodd för att sedan också straffas med inlåsning under lång tid. Det är bättre att tio skyldiga går fria än att en oskyldig straffas. Tänk om det var du eller ditt barn som drabbades?

Slutligen så utgör artikeln för min del det absolut avgörande argumentet för att dödsstraff aldrig skall tillåtas. Vi är människor och människor gör misstag. Många av dessa misstag går att kompensera men aldrig ett verkställt dödsstraff!

Artikeln hittade jag på bloggen; http://blogg.passagen.se/plaazan

Oskyldigt dömda är en del av systemet.

Det går inte att med hundra procents säkerhet förhindra att oskyldiga straffas, eftersom det händer att människor ljuger eller till exempel att bevismaterial blandas ihop eller tappas bort. Detta måste vi leva med. Desto större anledning att se över systemet för resningsansökan, menar debattören Claes Sandgren, professor i civilrätt och kommissionär vid Internationella Juristkommissionen i Genève.

Om oskyldiga personer fälls i våra domstolar är det ett allvarligt nederlag för rättssäkerheten.

Axberger och andra debattörer tycks ha uppfattningen att det kan undvikas att oskyldiga döms. Men dessvärre kommer det alltid att förekomma att prover blandas samman, att rättsläkare gör feldiagnoser, att poliser tappar bort material eller manipulerar material som visar den tilltalades oskuld osv. Domstolens bedömning kan alltså vara helt riktig på det material som förelåg; oskyldigt dömda är inte nödvändigtvis ”felaktigt dömda”.

Vidare: HD har lagt fast att domstolen skall fälla den tilltalade om den finner det ”ställt utom rimligt tvivel” att denne är skyldig. Det krävs inte att domstolen är säker på sin sak, inte ens att det är ställt ”utom varje rimligt tvivel”. Det ligger därför i systemet att ett antal oskyldiga kan komma att dömas.

En tredje kategori av felkälla är vittnen och målsägare som far med osanning. En person som talar med fast stämma, har ett övertygande kroppsspråk och konsekvent lämnar en och samma sammanhängande och detaljrika berättelse uppfattas ofta som trovärdig fastän dessa omständigheter tvärtom kan vara tecken på att personen ljuger. Också ett erkännande av den tilltalade kan vara svårbedömt. Domstolen skall lastas för en missbedömning i dessa fall men kanske än mer försvararen om denne inte förmår att så det tvivel som krävs för en friande dom. Över huvud taget kan svaga eller otillräckliga insatser av försvararna bidra till misstag. Om försvararen godtar viss bevisning saknar domstolen i det stora flertalet fall skäl att sätta bevisningen i fråga. Ytterligare en felkälla kan vara en rättslig felbedömning av domstolen.

Att oskyldiga straffas är en ofrånkomlig konsekvens av alla dessa felkällor. Redan förekomsten av oeniga domstolar och frekvensen av ändringar i högre instans vittnar om den osäkerhet som råder.

Hur många kan de oskyldigt dömda vara? Det är omöjligt att säga, men om rättsväsendet drabbas av dessa former av missgrepp, förslagna lögnare, svårbedömda målsägare osv i bara en procent av brottmålen, är det 750 brottmål som varje år berörs av dessa felkällor.

”Oskyldigt dömda” är som bekant ett ämne som fått stor uppmärksamhet i Storbritannien och USA. Ingående undersökningar har gjorts som visar att riskerna för att oskyldiga straffas är stora och svårbemästrade, i praktiken omöjliga att eliminera.

Svensk Myndighetskontroll: Lång väntan riskerar att bli längre

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_2511735.svd

Detta är ett stort rättssäkerhetsproblem samtidigt som det förorsakar såväl gärningsman som offer ett betydande lidande att behöva vänta på att få ett ärende avgjort under lång tid. Det blir helt enkelt omöjligt under väntetiden att gå vidare med sitt liv och det vacuum som därigenom uppstår utgör en enorm psykisk påfrestning.

En liten undring i sammanhanget: med IPRED-lagens införande så kommer med all sannolikhet domstolarna också att få ta hand om ytterligare en stor mängd mål så jag funderar på hur justitieministern egentligen tänker. Om hon gör det.

Även denna artikel är ett uttryck för den nuvarande regeringens brist på respekt för Europakonventionen.

Svensk Myndighetskontroll: Säger också som Gert Fylking; Äntligen!

Jag får stämma in i den allmänna hyllningskören och säga grattis till förlovningen Victoria och Daniel!

Svensk Myndighetskontroll: Undrar om det är medvetet?

Ibland känns det som att jag drunknar i en flod av dokument, lagar, inlägg, debatter. Hur fan ska man hinna med rent ut sagt?

Det är FRA, IPRED1; IPRED2, Medina, Acta, datalagring och ingen av frågorna är särskilt enkla eller okomplicerade att sätta sig in i. Dessutom så är inkomsterna på bloggandet svindlande 0:- inklusive moms så där bidde det inget Borg!

Det innebär att man ska hinna få ihop till mat&hyra dessutom och nån gång ibland även vara social.

Det var då ett j-a gnällande, säger en liten röst då omedelbart. Är det nån som tvingar dig kanske??

Det är det ju inte förstås så då pratar vi inte mer om det då.
Utom för att jag funderat på om detta helt enkelt är medvetet från politikernas sida? Att dränka all opposition i en flod av lagar och förslag? Hur mycket demokrati blir det kvar om medborgarna inte ges en chans att läsa in och förstå vad som händer? Jag har svårt att hinna och då har jag ändå ett genuint och brinnande intresse.

Kanske ännu värre ur demokratisynpunkt under löpande mandatperiod; hur många riksdagsledamöter hinner med och vill/orkar ta till sig floden? Har över huvud taget någon en överblick och kan säga vilka konsekvenser det ena förslaget får för det andra förslaget? Eller för tidigare lagstiftning när t.o.m lagrådet tvekar.?

Jag tror faktiskt inte det och det är i grunden ett obehagligt konstaterande för att dras det ut bara något lite längre så blir slutsatsen att vi vet inte vad vi gör!