Bloggarkiv

Mera buggning


Var det någon som trodde att man skulle nöja sig med rätt att bugga för grova brott?

Nu kommer helt följriktigt förslag om att utöka rätten till buggning som nu ska få omfatta även t.ex skattebrott och bokföringsbrott. Staen gnager sig allt närmare o tränger sig allt längre in i medborgarnas privatliv. Det går naturligtvis inte att göra detta på annat sätt än som nu sker, med små steg och med s.k ämnesglidning.

Allt som vi som engagerade oss djupt och intensivt i FRA-debatten 2008 varnade för och påtalade förverkligas nu i en allt snabbare takkt. Jag har tidigare i ett par olika artiklar gjort sammanställningar över alla de lagar som på olika sätt inskränker och tar ifrån oss rätten till integritet och privatliv. Det är uppenbarligen dags för en ny sådan sammanställning och jag kan med 100% säkerhet säga redan nu att listan den här gången åter kommer att bli längre än någonsin tidigare!

Det är dessutom både ytterst tragiskt och märkligt att de partier som år 2006 gick till val på att ”stoppa Bodströmsamhället” nu i sex års tid inte har gjort det minsta för att åstadkomma ett sådant stopp. Tvärtom så måste jag konstatera att utvecklingen i det här avseendet tvärtom har accelererat under alliansens tid vid makten och att liberalismen inom och bland alliansparterna numera inte existerar.

Svensk Myndighetskontroll: FRA/NSA favorit i repris


Svensk Myndighetskontroll: Politikens taskspelare


Ibland ser man bockfoten sticka fram på ett väldigt tydligt sätt. I ett amerikanskt lagförslag, som röstats igenom i representanthuset, säger man nu att att landets internetleverantörer ska lagra sina kunders aktiviteter på internet i minst ett år. Informationen ska enligt lagförslaget göras tillgänglig för amerikansk polis i olika brottsutredningar. Ett tillägg i lagförslaget som lades till i sista stund utökar lagen till att omfatta registrering och lagring av internetanvändarnas namn, adress, telefonnummer, kortnummer, bankkonton och ip-adresser.

Sedan använder man det vanliga sättet att förse en ren övervakningslag med nån sorts alibi för sin existens, genom att döpa den till ”Protecting Children From Internet Pornographers Act of 2011”.

Nu blir det svårt för kritiker av lagen att argumentera för vem vill väl inte att vi ska skydda barnen? Genom att rikta fokus och strålkastarbelysning på denna möjliga tillämpningsdel så döljer man effektivt att lagen dels innebär en gigantisk allmän registrering av vad i huvudsak vanliga hederliga människor sysslar med på nätet, dels också att lagen kan användas av polis i mängder av andra utredningar som inte har ett dugg med barnpornografi att göra.

Tillvägagångssättet känns igen och har här i Sverige främst tillämpats av de som förespråkat ett införande av datalagringsdirektivet. Här har man dock också lagt till att direktivet enbart riktar in sig mot den grova brottsligheten samtidigt som man givit polisen rätt att hämta ut uppgifter för alla typer av brott från böter till livstids fängelse i straffskalan.

Taskspelaren av Hieronymus Bosch

Taskspeleri är ett gammalt ord som passar bra in i sammanhanget. slår man upp ordet på synonymer.se så får man som förslag orden ”bedrägeri, bluff, humbug” vilket känns helt rätt. Tragiskt bara att våra politiker reducerar sig själva till taskspelare!

Svensk Myndighetskontroll: Um sicher zu sein muss mann alles wissen!


Våra kontrollivrare och förespråkare inom olika politiska läger får aldrig nog utan det kommer ständigt nya förslag om lagar som inskränker och begränsar våra medborgerliga fri och rättigheter i allt större utsträckning.

Här är t.ex två nya förslag från EU och EU politiker.

I det första förslaget så ska åter upphovsrättsinnehavare skyddas genom att piratkopierare samlas i en databas. Edps, European data protection supervisor, som är tillsatt för att skydda oss från kommissionens förslag om man vill uttrycka sig lite sarkastiskt, är mycket kritisk till planerna som tycks vara väldigt ogenomtänkta och ogenomarbetade.

I det andra förslaget tar en italiensk politiker ett stort och djärvt grepp. Han vill att datorer utrustas med lådor som sparar allt. Jo, ni läste rätt, allt. Onekligen svårt att slå det förslaget…… Klicka på länken så kan ni själva läsa allt om det eländet.

Det är nu mer än 10 år sedan en attack genomfördes mot USA av en liten grupp förvirrade men beslutsamma religiösa fanatiker. Det var en attack som, om den hade utförts av en nation, hade varit en ren krigsförklaring. Den nation som hade genomfört något liknande hade, möjligen med undantag för kärnvapennationer, 24 timmar senare officiellt befunnit sig i krig med USA.

Men nu var det ingen nation. Det var ett nätverk av skäggiga fanatiker som bodde i grottor i berg borta någonstans i centralasien som hade planerat, organiserat och genomfört en attack som i amerikansk historia endast kan liknas vid Pearl Harbor i december 1941.

Världens starkaste militärmakt med världens mest teknikutvecklade underrättelseväsen hade under loppet av ett par timmar den 11/9 för 10 år sedan överlistats och förödmjukats av en grupp vars resurser hade räckt till att driva NSA t.ex i nån dag.

I USA förstod man inte och jag tror att man än idag har svårt att förstå, hur detta kunde hända. Hur var det överhuvudtaget möjligt? Amerikaner i allmänhet var arga och rädda och krävde naturligt nog att deras regering skulle ingripa för att skydda dom, spåra upp förövarna och straffa dom.

Hur gör man då om man är ledare för världens starkaste nation och förfogar över stridskrafter som alldeles på egen hand är överlägsna i alla avseenden mot vilken nation som helst som skulle kunna tänkas angripa eller hota amerikanska intressen? Självklart så brinner den som är satt i den positionen av beslutsamhet och av vilja att göra något för att hämnas.

Jag skulle vilja påstå att man egentligen under de dagar som följde efter attacken bara fattade två beslut men det var två beslut som var och ett på sitt sätt var fel beslut. Det ena var att se till att något liknande aldrig skulle tillåtas få inträffa igen, kosta vad det kosta vill, och det andra var att använda sig av den militärmakt man förfogar över.

Om vi börjar med det andra beslutet om att nyttja sina militära resurser, så tog det två år innan det blev så. För att skapa legitimitet åt operationen så var man tvungen att först skapa en legend och i just det läge man befann sig så var detta inte särskilt svårt och särskilt inte, vill jag påstå, med en president som George W Bush vid spakarna. Beslutet att nyttja Irak och den galne mördaren i palatset i Bagdad, Sadam Hussein, som syndabock var så givet att ingen egentligen blev ett dugg förvånad då USA efter en tid fann ”bevis” för att Irak förfogade över massförstörelsevapen.

Med nödvändig kosmetika på plats, lagom jämnt påstruken med hjälp av den mycket tjänstvillige Tony Blair, så var allt klart i den delen och krig mot Irak kunde inledas. Resten är, som det heter, historia och USA är nu en president senare och åtskilliga miljarder dollar fattigare, på väg att lämna Irak. Ett Irak som i sin tur har sluppit att leva och i fortsättningen också slipper att leva under Husseins diktatoriska och godtyckliga styre men som alltjämt har enorma inhemska problem att brottas med.

Några massförstörelsevapen har ännu inte påträffats.

Det första beslutet, att se till att något liknande inte inträffar igen, är naturligtvis omöjligt att garantera. Metoden för att nå ett sådant mål stavas k-o-n-t-r-o-l-l! Kontroll och mer kontroll. Det sägs att den före detta chefen för den Östtyska säkerhetspolisen STASI Erich Mielke, en gång sa något i stil med att ”för att vara säker måste man veta allt”. ”Um sicher zu sein muss man alles wissen”.

Det enda man å andra sidan vet säkert är att man aldrig någonsin verkligen kan veta att man vet allt. Detta hindrade dock inte östtyskarna från att bygga upp en för den tiden aldrig tidigare skådad kontrollapparat ämnad att användas för granskning av de egna medborgarna.

Den tiden hade inte tillgång till dagens teknik och någonstans, oklart var, kanske Erich Mielke, den gamle spion- och säkerhetschefen, sitter och ler då han ser hur utvecklingen hos hans gamla motståndare i väst har lett fram till att dessa länder idag har kontrollapparater som slår östtyskarnas med hästlängder.

fra.jpg

Denna apparat och dess uppbyggnad har inneburit att vi i västvärldens demokratier under ett antal år har fått se friheter kringskurna och rättigheter överkörda som vi tidigare tog för givna. Vi har sett hur USA hämtar människor runt om i världen för att föra dom till hemliga fängelser där de förhörts med hjälp av tortyr och där de sedan hållits fängslade under lång tid utan tillgång till något av det som enligt olika konventioner ska garanteras människor som står anklagade för någon form av brott.

Kort sagt så har demokratierna hemfallit till att använda odemokratiska metoder för att skydda och främja demokratin. Genom olika sorters lagar har man beskurit demokratiska fri- och rättigheter i syfte att stärka demokratin.

Vi har mött dom som önskat att väst ska bli mindre demokratiskt och öppet med åtgärder som åstadkommit exakt det som motståndaren önskade uppnå. I så motto har ”kriget mot terrorismen” förlorats och för varje ny integritetskränkande lag som införs så blir den förlusten lite större och lite tydligare.

Slutsatsen av detta blir att om vi fortsätter på den väg vi nu vandrar genom att t.ex genomföra datalagringsdirektivet, så har terroristerna vunnit ytterligare en seger. Ett mer slutet samhälle där människors beteenden är förändrade p.g.av risken för/känslan av att ständigt övervakas, är det pris vi idag betalar för attackerna för tio år sedan.

Detta har satt och fortsätter att sätta djupa spår i vårt samhälle och jag tror att inte ens bin-Laden själv kunde förutse hur framgångsrika attackerna skulle komma att bli ur detta perspektiv. Han har med detta tvingat demokratierna att bli mindre öppna och mer kontrollerande och en större framgång än så hade krävt användandet av kärnvapen.

Det är nu dags att vi vänder den utveckling som på tio år lett hit. Här hemma hos oss i Sverige betyder det i första hand att vi måste säga nej till datalagringsdirektivet och att vi måste bli av med FRA-lagen. Vi måste även för vår egen och för demokratins skull få en författningsdomstol som kan stoppa lagar som dessa på ett tidigt stadium.

För våra politiker anbefalls utbildning i demokrati- och integritetsfrågor. Varje ny lag som stiftas ska, innan den läggs fram i form av en proposition, genomgå en konsekvensanalys ur ett integritetsskyddsperspektiv. Det är endast förändringar i den här riktningen som kan återupprätta demokrati och rättssäkerhet i ett Sverige där vi kanske under allt för lång tid tagit för givet att våra fri- och rättigheter alltid ska finnas där för oss att ta del av.

Så är det inte. Demokrati, frihet, rättssäkerhet och integritet kan aldrig tas för givet och måste därför ständigt försvaras. Det försvaret kan vi heller inte överlåta åt våra politiker, som vi sett och märkt under senare år, utan det är ett försvar som vi, var och en av oss, ständigt i ord, handling och tanke måste bära med oss och dela med oss av.

Gör vi det så är det fortfarande möjligt att stoppa och ändra den utveckling som just nu leder oss mot ett samhälle som får Orwells 1984 att framstå som närmast harmlöst.

%d bloggare gillar detta: