Bloggarkiv

KRÄKMEDEL


http://kentekeroth.se/2012/10/09/lat-polisen-anvanda-kraksirap/

Nu vill SD ge poliser tillgång till kräksirap för att förmå misstänkta för narkotikabrott att kräkas så att man kan kontrollera vad som finns i magen.

Idag så visar vart femte urinprov ungefär, att den misstänkte inte har brukat. Av de övriga så är de flesta långt ifrån några narkotikalangare, de är helt enkelt brukare och missbrukare i olika grad. Jag har själv ALDRIG hört talas om att detta skulle utgöra ett problem sett ur polisens synvinkel. Skulle nu någon i nämnda kategori ha svalt något så handlar det om doser i storleksordningen något enstaka gram.

Har man misstanke om större mängd finns det redan idag bra rutiner med s.k tulltoalett etc.

Ett införande av kräksirap med den åtföljande kränkning det innebär att tvingas inta den och spy,  står därför inte alls i proportion till den nytta åtgärden kan förväntas göra.

Kent Ekeroth har en människosyn som är mig fullständigt främmande. För honom är det uppenbarligen helt i sin ordning att statsmakten får rätt att på alla sätt man finner vara möjligt kontrollera medborgarna såväl utvärtes som invärtes.

Jag sitter faktiskt här och närmast hoppas att han själv en dag ska stå framför en polis som tittar på honom, tycker att han ser lite blank ut på ögonen och tar med honom för att tvångsmässigt genomföra alla de åtgärder man redan nu kan tvinga människor att gå igenom just när det handlar om narkotika oavsett mängd.

Tror ärligt talat att jag spyr helt utan den där jävla sirapen!!

Annonser

Skjutgalna poliser som dessutom ljuger, ska vi ha det?


Allvarligt talat så börjar det bli alldeles för mycket som är helt galet inom svensk polis. Häromdagen åtalades en annan polis för att ha skjutit 10 skott genom rutorna på ett gym.

Här i Västerås sköts det vilt i samband med ett nattligt inbrott i en butik för nån vecka sedan.

Med tanke på att man dessutom skjuter med en ammunitionstyp som är förbjuden att använda i krig så tycker jag det är dags att avväpna polisen och införa ett system motsvarande det man har i bl.a Norge och England där endast särskilt utvald personal har rätt att bära vapen.

Det är närmast ett under att man, i det fall som visas här, inte lyckas skjuta även hundägaren. 26 skott avlossades enligt uppgift och filmbilderna visar tydligt att den polis som påstår att hundarna går till attack ljuger.

Vi kan inte ha skjutgalna lögnare som poliser helt enkelt.
http://www.tv4.se/nyheter/klipp/hundexpert-domer-ut-polisens-agerande-2226761

Dagens paradox!


Som vi läst i statistiken så har satsningen på 4000 nya poliser sedan alliansen tillträdde bl.a inneburit att polisen löser färre brott än någonsin. Effekten på den samlade totala brottsligheten har heller inte varit mätbar. Något som,

enligt den enda forskning som finns på området, däremot har haft en signifikant påverkan och som inneburit en minskning av antalet brott för ett antal brottstyper, är etableringen av MC-gäng i ett antal kommuner.

Jag kan inte undgå att le åt detta paradoxala faktum! *S*

http://www.uppsatser.se/uppsats/2c2f79c234/

Svensk Myndighetskontroll: Lite av varje


Stämningsansökan mot staten har nu åsatts ett målnummer i Stockholms tingsrätt, T 119-12. Nästa steg, om inga kompletteringar begärs av undertecknad, blir att staten skall yttra sig över ansökan genom att tala om sin inställning, d.v.s om man medger eller bestrider yrkandet i ansökan. Ett grundtips är väl att staten kommer att bestrida…….

Normaltiden för ett sådant svaromål är 14 dagar från det att man tar del av de handlingar som tingsrätten skickar ut. Av svaromålet ska framgå varför man bestrider ansökan och vilka vittnen och/eller bevis man anför som grund för bestridandet. Om staten inte svarar inom angiven tid kan tredskodom komma att meddelas men det är nog att hoppas på för mycket…!  🙂

Har idag f.ö noterat att polisen inte löser fler brott utan färre, efter det att 5,1 miljarder extra skjutits till sedan år 2005. Antalet poliser har ökat med ett par tusen sedan alliansen tillträdde men de idag drygt 20000 poliserna lyckas alltså lösa färre brott än de dryga 16000 som fanns tidigare. Uppklarningsprocenten har idag sjunkit till 16 från förra årets 17.

Lägger man sedan till att metoderna för hur uppklarade brott redovisas är synnerligen tvivelaktiga så blir bilden ännu dystrare.

Dessutom så tycks varenda tidning som kommenterar detta glömma att polisen under hela 2000-talet fått stöd av ett otal antal nya lagar och ändringar av andra som gett dem oerhört mycket större befogenheter. Bland annat så har man fått möjlighet att tillgripa olika s.k tvångsmedel som buggning, teleavlyssning, hemlig kameraövervakning etc. i betydligt större omfattning än tidigare. Antalet teleavlyssningar har också under de senaste åren ökat dramatiskt men antalet lagförda sjunker alltså trots detta. Inte heller tycks ett kraftigt ökat antal övervakningskameror ha hjälpt.

Ni som följer den här bloggen vet att jag tidigare har hävdat att vi behöver inte fler poliser, vi behöver bättrepoliser.

Hur svårt kan det vara?

För att fortsätta lite kring samma tema så noteras att Thomas Quick/Sture Bergwall nu beviljats resning i ytterligare ett mål. Det är det kanske mest omskrivna av de mord han dömts för, fallet med den mördade pojken Johan Asplund i Sundsvall, som nu är aktuellt. Rättsrötan är monumental i detta fall och det finns ingen som kan inbilla mig att detta är någon sorts isolerad företeelse även om jag kan tillstå att Quicks ärende är extremt. HAX kommenterar också.

Jag och Liberaldemokraterna kommer därför att fortsätta kräva ett särskilt resningsinstitut av den typ som finns i bl.a Norge och Storbritannien. I Norge har man under den tid som resningsinstitutet funnits, vilket nu är åtta år, beviljat i runda tal 100 resningar. Det är alltså 100 oskyldiga människor som till slut fått rätt. Ge mig ett enda skäl till varför det skulle se annorlunda ut eller på något sätt vara bättre i Sverige!?

På tal om HAX så kommenterade han den 10/1 stämningsansökan mot staten på ett positivt sätt. Hans inlägg fick 41 kommentarer och då jag granskat dessa så slogs jag plötsligt av vad jag tror är något av Piratpartiets största problem. De påminner i det avseendet om Sverigedemokraterna och det jag tänker på är att alldeles oavsett ämnesval så brukar en diskussion i någon fråga hos PP ofta sluta med att man lämnat det ursprungliga ämnet för att istället diskutera fildelning på motsvarande sätt som SD alltid glider över till frågan om invandring. Läs kommentarerna hos HAX så förstår ni snabbt vad jag menar.

För övrigt kan jag rekommendera Dufvenkrooks Original starkvinsglögg som med stor sannolikhet även är bra för blodvärdet!! 😉

 

 


					

Svensk Myndighetskontroll: Motbild


Nedanstående är författat av en skribent på Sourze och jag sparade en kopia av artikeln för en tid sedan. Klantigt nog så sparade jag tydligen inte namnet på författaren men om mitt minne inte sviker mig så är det Mats Persson.

Efter många års erfarenhet av media så har det vid flera tillfällen hänt att jag funderat på om läget verkligen kan vara så illa i t.ex Rosengård i Malmö, som media beskriver det? Riktigt säker är man ju aldrig förrän man kontrollerat det själv på plats men det är i vilket fall trevligt att kunna presentera denna motbild som alltså inte är skriven av en journalist utan en vanlig privatperson med erfarenhet från området. Tidsmässigt vill jag minnas att det är straxt före valet 2010.

Jag arbetar på Försäkringskassan och möter dagligen människor som har fördjupade frågor kring sina ärenden. På det viset får jag verkligen träffa alla sorters människor. En del är, som jag, födda i Skåne men andra är födda någon helt annanstans i världen. Många kan inte skånska – något som ju är svårt att klandra dem för – och har vi då inget annat gemensamt språk tar vi hjälp av en professionell tolk.

Vi har grundlagar och en förvaltningslag som skall jämna ut skillnaderna mellan mig och de personer jag möter. Men jämställt blir det ändå aldrig mellan oss. Många känner sig osäkra på vilka regler som gäller. Ännu fler känner sig ifrågasatta, ibland på goda grunder. Nästan alla jag träffar befinner sig i en mycket trängd ekonomiskt situation. Därför blir sällan dessa möten speciellt avslappnade.

Rädsla, osäkerhet och känslan att vara trängd tar sig olika uttryck. En del blir oerhört ledsna, några få till och med apatiska, men de flesta blir arga. En del blir, till min lycka, arga på de politiker som beslutat om det regelverk vi har att hålla oss till men det är rätt ovanligt. Betydligt fler riktar sin ilska mot den myndighet jag representerar. En hel del riktar, helt logiskt, sin ilska emot mig eftersom ju vare sig politiker eller verksledning finns där vid vårt möte. Märkligt nog avslutas ändå nästan varje möte med att vi utbyter några ord om något annat än det mötet handlat om. Vi tar i hand eller tar avsked på annat sätt och önskar varandra allt väl. Detta oavsett om man har kunnat lösa det aktuella problemet eller ej.

Givetvis träffar jag på personer som har blivit misstänkta för att missbruka den allmänna försäkringen. I en del fall framkommer under vårt möte uppgifter som ger mig indikation på att det faktiskt kan vara så och då får jag dokumentera detta så att en särskild avdelning får utreda det. Men inte ens jag kan se på en person om det finns en särskild risk för detta. Man uttrycker sig olika och är olika klädda. Men jag kan alltså, trots mångårig erfarenhet, inte titta på en besökare och säga ”Här får man allt vara lite extra uppmärksam, här kan det vara något lurt!”

Jo, det är riktigt, jag är mycket förtjust i mitt jobb men det är ändå inte anledningen till denna beskrivning. Jag arbetar i Malmö. Jag arbetade på vårt Rosengårdskontor så länge det fanns men numera finns det bara en plats i Malmö för möten med allmänheten. Nu läser jag i insändare och i bloggar hur en del människor från alla delar av landet beskriver Malmö som en kommun i undantagstillstånd. Man menar att muslimer har tagit över med våld på grund av en undfallenhet från hela myndighetssverige. Man beskriver att det finns delar av Malmö där ”vanliga svenskar” inte kan uppträda någon del av dygnet utan risk för liv och lem. Dessa personer som har ”tagit över” är dessutom oerhört förslagna och förtrogna med eventuella svagheter i det svenska regelverket och utnyttjar dessa till fullo.

Jag är inte naiv. Jag har arbetat drygt tolv år som officer i försvaret. Jag har en examen i juridik. Jag har jobbat som företagsledare och busschaufför, högstadielärare och mycket däremellan. Jag har ett stort nätverk och bred erfarenhet. Visst borde väl jag se detta som man till och med ser från fjärran horisonter? Men det medger jag alltså förbehållslöst, att jag inte gör. Vad beror detta på? Jo, det beror givetvis på att den utbasunerade bilden inte är sann. Men, träffar jag verkligen ingen nyanländ medmänniska som försöker dupera mig och den myndighet jag representerar? Jovisst gör jag det. Och skåningar som försöker. Och en och annan dalmas.

Nu tror jag att vi kommer till pudelns kärna. Om jag frågar någon som inte varit i Malmö i någon omfattning hur det står till i rikets tredje stad – vad svarar man? Jo, man har en mycket klar bild över denna förfallna och skrämmande ort. Jag ser själv denna bild målas upp framför mig i media varje dag. Den är dessutom oemotsagd. Malmöborna har sina liv att leva och orkar inte försvara orten för fjärran, förvirrade själar. Ett fåtal kommunpolitiker försöker lamt att måla en annan bild men uppfattas då som talande i egen sak. Rikspolitikerna talar inte alls om detta.

Nu tror jag att det är viktigt att försöka vaska fram var man läser denna osanna bild av Sverige i allmänhet och Malmö i synnerhet. Våra tabloider har bara ett enda syfte: Säljande rubriker! Syftet med tidningen är ju kommersiellt och därmed är agerandet logiskt, om än tidvis omoraliskt. Men jag skulle vilja be dig att titta i våra stora kvällstidningars kommentarsfält, om du inte redan gjort det. Oavsett vad artikeln handlar om är kommentarerna talrika om vådan av invandring. Du kommer att kunna se en alldeles speciell dramaturgi. Någon skriver något naivt eller rent av ”korkat” som skulle kunna betraktas som ”politiskt korrekt”. Därefter följer en oerhörd kör av argument mot detta. Så småningom svalnar debatten, då kommer en ny ”hare” som driver igång kören igen. Kritiken är full av till synes vederhäftiga fakta, i många fall svåra att kontrollera, i andra vidimerade med källa. Att det är någon som styr detta är helt uppenbart. Då kan man ju anta att Sverigedemokraterna har väldigt många och väl pålästa sympatisörer som dessutom är väldigt aktiva på nätet på dygnets alla tider. Det är ju möjligt, men det finns möjlighet till en annan förklaring.

Ibland läser man om hårt, ideellt arbetande sverigedemokratiska lokala partirepresentanter. En del har då klagat på att de skattefinansierade pekuniära och personella resurser som efter valframgångarna ställts till partiets förfogande inte syns ute i kommunerna. När man nu läser dessa erfarenheter som utomstående börjar man undra; Vad gör alla partifunktionärer? Och vilka är det som arbetar så flitigt med att måla upp en fond i form av en ”bred allmänhet” som har sett en verklighet som andra, och i synnerhet rikspolitiker, inte sett? Själv tror jag att svaret på frågorna är ett och samma.

Då återstår den viktigaste frågan: Varför får dessa stolligheter lov att stå oemotsagda? Jo, svaret man från xenofoba läger ger är ju givet. ”Vi har sanningen. Om det inte hade varit så hade man väl bemött våra företrädare? Man vågar givetvis inte ta debatten! Dessutom vet de inte, för de lever i en annan värld, det är vi som ser verkligheten!” Nå, är det så? Givetvis inte. Sanningen är en annan, en mycket värre! Rikspolitikerna har målat in sig i ett hörn och detta gäller nog dessvärre alla de partier som är representerade i vår riksdag. Sverigedemokrater och andra med samma syften som dem har fått basunera ut sin propaganda så länge och helt ostört att deras hemska människosyn spritt sig långt utanför de egna leden. Sverigedemokraternas sympatisörer är uppskrämda till tusen och skulle aldrig våga besöka Rosengård. Men också personer som aldrig har röstat på något annat än Socialdemokraterna eller något annat av riksdagspartierna har givetvis lyssnat och tagit intryck. Det finns en omfattande främlingsrädsla i hela Sverige som i de allra flesta fall inte grundar sig på några som helst egna erfarenheter, utan på hörsägen.

Valet i år kommer att bli jämt. Inte minst mellan Socialdemokrater och Moderater. Man kan inte förringa någon enda väljare. Om Reinfeldt eller Sahlin verkligen skulle bemöta de människor som utmålar hela folkgrupper som hot mot hela landets välmående, ja då riskerar de att deras våldsamt uppskrämda väjare skulle fly till Sverigedemokraterna.

Där sitter man alltså nu. Hur har man då hamnat i denna sax? Att Sverigedemokraterna skulle få betydande resursökningar under mandatperioden stod ju klart efter framgångarna i det senaste kommunalvalet. Att detta skulle användas för att etablera sig i riksdagen får anses som självklart. Ändå har man inte agerat. Nu måste du och jag ställa våra respektive politiker till svars. Man har mangrant meddelat att man inte avser regera med sverigedemokratiskt stöd. Men man har inte en enda gång sagt varför. Ohly har till och med raljerat om att han ”inte debatterar med rasister”. Det gör du visst, Ohly! Du är lika offentligt avlönad som jag och du skall därför utföra ditt oerhört viktiga arbete som opinionsbildare! Så oavsett vilket parti som är ditt kan du faktiskt med fog fråga varför man låtit det gå hit. Om ett par månader kommer vi av allt att döma att ha sverigedemokrater i vår riksdag och detta därför att man fått måla upp en huvudsakligen osann bild av utsatta människor utan att detta ifrågasatts med auktoritet.

Nå, har du och jag något ansvar nu? Jo, det har vi givetvis. Till att börja med måste vi gå och rösta. Det är grundläggande. Men du och jag måste också ta debatten på vår nivå. Du vet hur det brukar vara när någon kastar ur sig något olustigt och grovt generaliserande om andra människor. Det känns pinsamt. Man frågar om någon vill ha påfyllning i kaffekoppen och hoppas att någon tar upp ett annat ämne. Så kan du och jag inte längre tillåta oss att göra. Med de etablerade politikernas tystnad kan inte vi tillåta oss samma lyx. Vi måste faktiskt bemöta det. Det kan du och jag göra. När arbetskamraten berättar om vad han hört eller har för sig att han läst, kan man ifrågasätta källan. När någon räknar upp omfattande siffror kan man förklara att det inte handlar om siffror utan om människor. Och som en kamrat till mig sa; ”Jag erkänner att jag inte alltid orkar ta debatten när den blir riktig låg. Då tillåter jag mig att säga att jag förstår vad hon säger men att jag inte delar hennes uppfattning. Då har jag ändå inte gömt mig och jag har förhindrat att mina övriga arbetskamrater tror att alla tiger och samtycker.”

Eftersom jag är man skall jag varje morgon titta i spegeln för att kunna ansa mitt skägg. För att kunna möta blicken måste man ibland ta ställning. Också när det tar emot. För, som Astrid Lindgren har uttryckt det: Det finns en del saker som en människa måste göra, annars är han bara en liten lort. Det är inget vidare att ansa skägget när man bara ser en liten lort.

Svensk Myndighetskontroll: Utfall av lördagens prognos ang. polisinsats vid MC-klubbsfest


Dags att redovisa utfallet av min prognos från gårdagen. Så här står det i VLT:s nättidning på söndagen. ”Västmanlandspolisen har mobiliserat ett 40-tal polisen att bevaka mc-klubbens Mongols invigningsfest på Hacksta industriområde i västra Västerås.” och vidare, ”Polisens insats är, som nämnts, massiv. Två kontroller har upprättats på Saltängsvägen, såväl öster som väster om lokalen:
– Vi kontrollerar alla som åker förbi, såväl personer som fordon. Dessutom tittar vi speciellt efter ”farliga föremål”, det vill säga vapen och annat, säger insatschefen.

En misstänkt drogfyllerist togs om hand av polisen som fram till kl. 01.00 ändå haft en lugn afton:
– Ja, det har inte varit några incidenter, säger polisens insatschef.”

I kommentarerna till artikeln skrev jag följande då jag kom hem inatt:

Overkill

”40 poliser i hittills sju timmar med ett resultat på exakt noll uppdagade brott, till en kostnad motsvarande X antal tiotusentals kronor, kan knappast kallas ett effektivt polisarbete. Med tanke på att polisen samtidigt dels försummar all pågående kriminell verksamhet i länet för övrigt och dels även själva är så dåligt pålästa om vad lagen säger att det till slut blir så att det finns fler brotsmisstankar mot polisen än mot festdeltagarna, så borde skattebetalarna kräva en förklaring av berörda polischefer. Den här gången hade man dock vid 01.00-tiden undvikit att kränka folk genom att klä av dom nakna och att genomföra kränkande uppvisningar av blottade kön. (se VLT för någon vecka sedan)

Det vore naturligtvis en sak om detta var den första MC-festen i svensk polishistoria men efter att ha avverkat ett stort antal sådana med motsvarande oerhört klena resultat, så borde t.o.m polisen ha lärt sig att detta inte leder till något alls.”

Eftersom den kommentaren dök upp väldigt sent på dagen så hann jag skriva även detta: ”Dessa polisinsatser mot MC-klubbar i samband med fester är ett gigantiskt slöseri med skattemedel. I flera år har man nu runt om i landet gjort insatser av den här typen till stora kostnader och resultatet blir alltid obefintligt. Den som läste VLT för någon vecka sedan kunde då konstatera att senast det var MC fest i samma lokal så slutade det med att den grövsta brottslighet som förekom, var den som polisen själva stod för.

En drograttfylla (det samlade resultatet av 40 polisers arbete i åtta timmar) och frågan är om den tillkom någon som var på festen eller någon privatperson som råkade åka den vägen?

Polisen har också felaktigt fotograferat samtliga som stoppades på väg till festen. Det finns inte något lagstöd för att fotografera en person med anledning av att denne frihetsberövats med stöd av en bestämmelse i polislagen. (se JO 2004/05 sid. 98) Polisen tycks härmed åter ha varit den part som sämst lyckats hålla sig till gällande regler.

Lite senare under söndagen så följde även detta:

JO anmälan angående fotografering av festdeltagare

Mongols MC-klubb anordnade lördagen den 5/11 en privat fest i en lokal i Västerås. I samband med festen genomförde polisen bl.a kontroller och visitationer av samtliga fordon och personer som var på väg till eller från festen. Detta gjordes oberoende av om det handlade om klubbmedlemmar eller inbjudna gäster.

I samband med dessa kontroller fotograferades även samtliga.

Av 8 kap. 3 § regeringsformen följer att föreskrifter som avser ingrepp i enskildas personliga förhållanden ska meddelas genom lag.

I 28 kap. 14 § första stycket rättegångsbalken (RB) stadgas att den som är anhållen eller häktad får underkastas fotografering, tagande av fingeravtryck och annan dylik åtgärd. Andra personer kan under en förundersökning bli föremål för sådana åtgärder under förutsättning att dessa behövs för utredning av ett brott som kan följas av fängelse. Närmare bestämmelser om de åtgärder som avses meddelas enligt paragrafens andra stycke av regeringen. Sådana bestämmelser finns i förordningen (1992:824) om fingeravtryck m.m. (fingeravtrycksförordningen).

I polisdatalagen (1998:622) finns regler om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet. Lagen innehåller bl.a. särskilda regler om behandling av uppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet. I sådan verksamhet får personuppgifter behandlas endast om en särskild undersökning har inletts under ledning av Rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet och det finns anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att utövas (14 §).

En särskild undersökning definieras i polisdatalagen som en undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet som innebär insamling, bearbetning och analys av uppgifter i syfte att ge underlag för beslut om förundersökning eller om särskilda åtgärder för att förebygga, förhindra eller upptäcka brott (3 §).

Jag kan först konstatera att någon förundersökning inte hade inletts i det här fallet. Bestämmelserna i 28 kap. 14 § första stycket RB och fingeravtrycksförordningen är således inte tillämpliga.

Ett beslut av JK handlade om polisens användning av handmanövrerad kamera för identifiering – berörda personer var dock inte frihetsberövade (JK:s beslut den 23 april 2001, dnr 1002-00-21). I beslutet uttalades att gällande regler inte hindrar att stillbilder tas av enskilda personer i samband med en frivillig identitetskontroll.

Det är alltså närmast en lämplighetsfråga om metoden bör utnyttjas. En förutsättning måste emellertid vara att fotograferingen inte genomförs med tvång eller eljest mot den enskildes vilja. En skyldighet för den enskilde att underkasta sig fotografering eller någon annan liknande åtgärd utgör nämligen ett sådant ingrepp i den enskildes personliga förhållande som enligt 8 kap 3 § regeringsformen kräver stöd i lag och några sådana regler har inte meddelats utom såvitt avser fotografering under en förundersökning.

Förre chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh har i ett beslut i december 2003 gjort vissa uttalanden om polisens rätt att fotografera omhändertagna personer (JO 2004/05 s. 98; beslutet finns också tillgängligt på JO:s hemsida http://www.jo.se). I beslutet underströks att den rättsliga utgångspunkten är att åtgärden att fotografera någon med tvång eller annars mot dennes vilja kräver stöd i lag. Claes Eklundh konstaterade vidare i beslutet att det inte finns något lagstöd för att fotografera en person med anledning av att denne frihetsberövats med stöd av en bestämmelse i polislagen.

I en situation som den aktuella kan man inte tala om någon reell frivillighet. Fotograferingen skedde ju under frihetsberövandet.

Jag vill, i likhet med vad chefs-JO Claes Eklundh gjorde i det ovan nämnda beslutet, också understryka vad Polisrättsutredningen uttalade om att en polisman som ingriper i myndighetsutövning rent faktiskt ger uttryck för samhällets maktbefogenheter, oavsett om han använder tvång eller inte, och att saken också torde uppfattas på det sättet av den person som ingripandet riktar sig mot och som därför befinner sig i ett sådant underläge att det strängt taget aldrig kan bli tal om någon egentlig frivillighet (SOU 1995:47 s. 145).

Sammanfattningsvis finner jag att fotograferingen av festdeltagare saknade rättsligt stöd.

Ingen information har heller givits angående orsak eller syftet med fotograferingen bortsett från att någon/några enskilda polismän hänvisat till polislagen § 19. Det är heller inte känt om dess foton nu lagras någonstans, vilket även det vore intressant att få reda på.

Mot ovanstående bakgrund begär jag JO:s granskning av om polismyndigheten Västmanlands fotograferande skett på ett korrekt och lagenligt sätt.

Michael Gajditza

Den som önskar fördjupa sig i frågan om att MC-klubbar felaktigt benämns vara ”kriminella organisationer” hittar en sådan fördjupning här.  Klicka där på pdf-dokumentet som heter ”MC-klubbar om begreppet kriminell” och läs vidare.

Svensk Myndighetskontroll: Sheriffen i Dodge City slår till


Sheriffen, eller rättare sagt polismakten i Örebro, bortförde förra söndagen fyra ungdomar till en okänd plats utanför staden där de avlämnades med en uppmaning att inte sätta sin fot i Dodge City (läs Örebro) igen på 24 timmar. Ungdomarna hade varit inne i en skobutik och handlat och grips av sheriffen då de kommer ut ur butiken som varandes misstänkta fotbollshuliganer. Som alla vet är detta, skoshopping, just vad fotbollshuliganer normalt ägnar sig åt en matchdag.

Sheriffens talesperson säger till Dagens Nyheter att det är ju trist om det blev fel men det kan ju inte bli rätt varje gång.

Jaha, ja då vet vi det. Själv säger jag som jag sagt förut, att vi behöver inte fler poliser, vi behöver bättre poliser.

Edit.  Expressen skriver i ärendet och där beskrivs det på följande sätt  vart killarna kördes:  ”De två polisbilarna med Adam och vännerna kör ut från centrala Örebro. Halva gruppen släpps av vid en rastplats utanför staden, den andra halvan vid en bilaffär, också den utanför Örebro. – De sa att om vi kommer i närheten av stan inom 24 timmar kommer de att gripa oss. Det kändes så otroligt kränkande.”

När jag sedan också tagit del av polisens talesmans förklaringar som lyder så här:

”Mats Nylén är presstalesman vid polisen i Örebro län. Han säger att det kan vara svårt för poliserna att bedöma situationen.
– Det här är en av svårigheterna när det gäller polisarbete av den här typen. När det blir bråk i samband med idrottsevenemang ska vi i första hand hålla ordning. Då kan det i bland bli så här, att människor är på fel plats vid fel tidpunkt.
Han säger att ett av verktygen för att hålla ordning är att avvisa personer, eller avlägsna dem. – Det handlar om att man ska ha lite svårare att ta sig tillbaka till platsen. Om man bor på orten eller är tillresande kanske är svårt att utröna.”

så måste jag ställa ett par frågor.

För det första så gjordes insatsen mot ungdomarna utifrån en misstanke om att de misshandlat någon och om de grips med den misstanken som grund, är det inte då ett väldigt underligt förfarande att köra ut dom ur stan utan att klarlägga identiteten på dom? Körs misstänkta för misshandel alltid ut till rastplatser och bilfirmor utanför stan?

För det andra sägs det i artikeln att de fick uppge namn och personnummer och om det är så, kontrollerades aldrig dessa uppgifter? Om inte, varför?

För det tredje, om en sådan kontroll ändå gjordes så måste det väl framstått som klart att de var hemmahörande i Örebro, särskilt också då de inte talar skånska utan förmodligen rätt typisk örebrodialekt? Om det stod klart att de var Örebroare och inte misstänkta för misshandeln, varför körs de då ut från stan?

Fört det fjärde och sista, är det polisens uppfattning att man urskiljningslöst kan gripa och bortforsla vem som helst som råkar befinna sig på en viss plats vid ett visst tillfälle? Presstalesmannens egna ord tyder på att så är fallet och att polisen alltså skulle ha rätt att utan vidare kontroller bara plocka medborgare från gatan för att sedan lämpa av dom en bit utanför stan. Jag undrar om JO delar den uppfattningen?

 

Svensk Myndighetskontroll: Mjukare tag o mildare straff


Den i media spridda bilden av en enorm ökning av antalet brott väcker naturligtvis krav på hårdare tag och strängare straff. Innan dess så kanske man borde ta sig en funderare på om den bild som målas upp verkligen stämmer. Ni som följt min blogg vet att jag alltsedan den första dagen för snart fyra år sedan har hävdat att den spridda bilden är fel och att brottsligheten inte alls ökat på det sät man kan få intryck av i debatten.

I den här artikeln av den tidigare utvecklingsdirektören vid Rikspolisstyrelsen, Kjell Elefalk, bekräftas vad jag tidigare påstått.

Jag har med anledning av att jag så uttalat tydligt vänder mig mot kraven på hårdare tag och längre straff fått frågor om vad jag själv anser bör göras och om jag tycker att straffen ska kortas och fångarna släppas etc.

Frågorna är lite olika formulerade och berör på olika sätt olika områden.

Här tänkte jag redovisa mer generellt vad jag menar dels är brottslighetens bakgrund och dels också vad man, enligt min uppfattning, kan göra för att minska den.

En av de frågor jag fått inleddes med orden; ”Nu har det ju prövats en längre tid med straffrabatt och löjligt korta fängelsestraff i dom flesta fall!” och avslutades just med frågan om vad jag själv tycker.

Detta får bli mitt svar.

För det första så håller jag inte med om beskrivningen utom möjligen för sexualbrott och viss ekonomisk brottslighet.

Vad gäller sexualbrotten så har jag uppfattningen att det handlar om sjuka människor och att sexualbrottslingar generellt skulle dömas till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Vad sedan gäller strafftider så sägs det ofta att vi i Sverige skulle ha så extremt korta straff jämfört med andra länder. Analyserar man det påståendet så finner man att det inte stämmer.

Riksåklagaren, Anders Perklev, undersökte detta i samband med att strafftidsnivåutredningen kom med sitt förslag till skärpta straff för vissa brott i november/december -08 och han sammanfattade utredningens resultat så här:

att den kraftiga ökningen av antalet anmälda våldsbrott inte tycks bero på att den faktiska våldsbrottsligheten totalt sett har ökat i någon större omfattning,

att det inte finns något belägg för att våldet generellt sett har blivit grövre eller råare,

att en höjd straffnivå inte kan förväntas leda till mindre våldsbrottslighet i Sverige,

att övriga nordiska länder samt ytterligare tre stora EU-länder i stort sett inte tycks ha en annorlunda straffnivå än Sverige.

Det är vad riksåklagaren kommit fram till och det skjuter i stort sett hål på varje påstående i motsatt riktning. Faktum är vidare att vi nu under en lång följd av år har skärpt straffen. Jag valde själv i en artikel jag skrivit tidigare att undersöka hur dessa skärpningar påverkat narkotikabrottsligheten och tillgången på narkotika under en 25-årsperiod.

Svaret blev, inte alls. Vi har aldrig haft lägre priser och större utbud än nu. Kom då också ihåg att vad gäller just narkotikabrott så hamnar domarna i de allra flesta fall i toppen av straffskalan. http://bit.ly/cQ79o0

Vad ska man då göra åt den brottslighet som inte alls ökat så dramatiskt som t.ex SD vill påskina men som ju ändå finns där?

Till att börja med så måste man diskutera olika brott utifrån deras egna förutsättningar. Det ligger nämligen självklart helt olika drivkrafter bakom t.ex mord i hemmet och egendomsbrott.

Om vi börjar med att titta på de klassiska grunderna så kan jag elakt nog tala om att en mycket starkt bidragande orsak till en mycket stor del av brottsligheten är t.ex en stor del av alla blogg- och tidniningsläsare. Hur kan jag påstå nåt sådant? Majoriteten är väl helt vanliga hederliga svenskar?

Ja just det. Så är det naturligtvis.

Vanligt hederligt folk utgör en stor del av den marknad som brottsligheten till stor del både lever av och betjänar. Varenda läsare som någon gång har köpt smuggelcigaretter, hembränt, smuggelsprit , narkotika, mediciner, sex, varit på svartklubb, köpt svarta tjänster, köpt stöldgods som den där skitbilliga telefonen på annons o.s.v, utgör delar av och det smörjmedel som kriminaliteten existerar av.

Brottsligheten är oerhört marknadsinriktad och marknadsanpassad och grundas på elementära förutsättningar om utbud och efterfrågan. Så länge det finns en marknad så kommer brottsligheten att finnas. Har man inte detta klart för sig så har man heller ingen riktig grund att diskutera dessa frågor utifrån.

Så det absolut första vi kan göra för att dramatiskt minska brottsligheten är att helt enkelt rannsaka oss själva.

Ett annat steg vore att införa en narkotikapolitik som motsvarar den i Portugal. Där legaliserades år 2001 allt innehav för eget bruk oavsett narkotikasort. Hur utfallet av detta blivit har jag redovisat bl.a i en artikel på Newsmill

Kort kan här sägas att resultatet förvånade t.o.m de största optimisterna. En direkt följd av detta skulle bli att massor av fängelseplatser skulle bli lediga. Just vad gäller narkotikabrottslingar så finns ytterligare en faktor som har stor betydelse. Mer än 60% av de som sitter i fängelse och som har missbruksproblem har även någon form av neuropsykiatrisk störning av typen ADHD eller liknande.

En sak kan jag säga med absolut 100% säkerhet och det är att inget straff i världen botar ADHD!! Här kan naturligtvis en rejäl resursförstärkning till barnomsorg och skola utgöra en preventiv åtgärd som i förlängningen också kan ge oss en väsentligt minskad brottslighet.

Vi har ytterligare en mycket stor bov i dessa sammanhang och det är den som är anstiftare till uppåt 70% av våldsbrotten,till massor av trafikbrott och även till många, många mänskliga tragedier.

Av någon anledning så nämns knappast alkoholens roll och betydelse för brottsstatistiken av de som debatterar frågan. En debatt blir rätt meningslös om man inte tar upp en av de främsta orsakerna till varför debatten ens behövs. Vad gäller alkoholen finns inget som helst tvivel kring sambandet mellan den och brottsligheten. Ökad konsumtion = fler brott. Minskad konsumtion = färre brott.

Vill vi minska brottsligheten så måste alkoholkonsumtionen minskas. Kan vi då acceptera att människor alltid har och alltid kommer att vilja berusa sig på det ena eller andra så kan jag personligen garantera med mitt liv som insats, att om vi legaliserar cannabis så kommer det att leda till ett minskat antal våldsbrott.

En annan viktig faktor är hur kriminalvården lyckas med ett av de huvuduppdrag man har, att minska risken för och återfallen i brott. För tips och tankar kring detta rekommenderar jag ett studiebesök i Norge där man har en återfallsprocent som är hälften av vad den är i Sverige. Här beskrivs den norska modellen.

Sedan något som kommer att göra SD:s sympatisörer glada. Vi måste naturligtvis se till att vår integrationspolitik lyckas bättre. Jag har aldrig nekat till att vi skulle ha problem på den kanten men det problemet är i detta sammanhang liksom i andra endast en av många delar och inte den allenarådande huvudorsak som SD hävdar och som jag tycker att jag motbevisat nu genom att peka på många andra mycket stora och viktiga orsaker bakom brottsligheten.

Det finns fler typer av brott som jag ännu inte kommit in på men som jag får spara till nästa tillfälle. Mycket kort bara två områden till.

Sexualbrott har jag tidigare sagt att jag anser vara uttryck för psykisk sjukdom och alltså ska behandlas så. Vad gäller mord så sker runt 70% av dessa i hemmet och här kan alkoholen också vara en del av förklaringen. Siffran för antalet mördade per år har varit konstant runt 100 personer/år under de senaste 15-20 åren.

Det är, enligt min uppfattning, fullständigt meningslöst att diskutera påföljdsfrågor om vi inte från start kan enas om två saker.

För det första bakgrund och orsaker till varför viss brottslighet finns och för det andra så måste vi även enas om vad som ska vara påföljdens syfte.

Om det enbart ska handla om straff så är det ju enkelt, men har man tankar därutöver som handlar om vilken människa som ska komma ut från anstalten och kanske bli just Din granne, så ska vi nog nyansera många av de förslag och åsikter som dyker upp i debatten.

Ett sätt att skaffa sig en mer nyanserad bild är att skaffa sig kunskap. Om vi agerar utifrån kunskap och evidensbaserad forskning så ökar vi våra möjligheter att fatta beslut som är riktiga.

De som ropar på längre straff och hårdare tag har hämndtanken som huvudmotiv och bortser helt eller delvis från tanken på vård och återanpassning i syfte att förhindra återfall. Detta är enligt min uppfattning oerhört kortsynt. Det kan möjligen bero på att brösttonerna i det här avseendet hörs som allra ljudligast när det handlar om massmedialt uppmärksammade grova brott och känslor får styra.

Varje realistisk politik måste ändå gå ut på att forma en straffande modell som innebär att den som straffas inte ska göra det för resten av livet utan ska kunna återkomma och ta en plats i samhället igen. Släpper vi den grundtanken för att övergå till längre straff med mindre innehåll i rehabiliterande riktning så förutspår jag att antalet brott och antalet kriminella kommer att öka närmast explosionsartat.

Jag tror, precis som visats genom forskning, att mer saklig och faktaunderbyggd diskussion i ämnet kan öka kunskapsnivån och därigenom minska benägenheten att tro att hårdare straff är lösningen på kriminalitet. Det styrks av den forskning som finns och som kan sammanfattas i dessa fyra punkter.

1 Allmänheten har mycket begränsad kunskap om rättsväsendet, och medierna är den främsta informationskällan.

2När allmänheten får mer information om brott och straff sjunker straffbenägenheten avsevärt.

3 Rädda människor tenderar att vara mer straffbenägna.

4 Allmänheten föredrar rehabiliterande åtgärder framför ingripanden från rättsväsendet.

Nyligen presenterades också en undersökning om samma sak, gjord av de nordiska universiteten som kom fram till snarlika resultat.

Problemet med bl.a Sverigedemokraternas argumentation är att den betjänar en opinion som kanske är stark, men som inte förmår förklara hur statens viktigaste uppgift i sammanhanget bättre uppfylls genom hårdare straff, nämligen förebyggandet av brottsligheten. Argumentationen framstår därför inte som genomtänkt.

I det sammanhanget gör också frivilliga organisationer som KRIS och X-CONS fantastiska insatser i sitt arbete med att hjälpa frigivna fångar på olika sätt. Det råder ingen som helst tvekan om att dessa föreningar räddat åtskilliga från att återfalla i missbruk och kriminalitet och mot den bakgrunden är de anslag som beviljas pinsamt små.

Jag påstår att KRIS och X-CONS gör väsentligen mycket större nytta än Frivårdsmyndigheten för en bråkdel av pengarna som Frivården kostar. Föreningarna skulle kunna göra ännu mer men det snålas i vanlig ordning från samhällets sida.

Slutligen är våra resurser begränsade och skall räcka, inte bara till fängelser, utan också till poliser, domstolar, försvar, utbildning, omsorg, socialbidrag med mycket annat.

De som vill ha hårdare straff måste åtminstone försöka motivera varför vi skall lägga våra resurser på en form av signal från samhället som inte tycks tjäna något annat syfte än att, genom att tillmötesgå kraven, tysta den del av befolkningen som kräver hårdare straff.

 

Svensk Myndighetskontroll: Länksamling Brott o Straff


För den som särskilt intresserar sig för frågor om brott o straff lägger jag upp denna länksamling.

Länksamling till en del av de artiklar jag skrivit på ämnet Brott & straff

 

http://svemykon.info/2008/02/23/743898/ Terapi är bättre än batonger

http://svemykon.info/2011/03/19/svensk-myndighetskontroll-rattspolitikens-kvacksalvare/ Om hårdare tag, statistik, Österåker och brist på vetenskap i besluten

http://svemykon.info/2010/11/05/svensk-myndighetskontroll-johan-pehrson-fp-en-svensk-taliban/ Om Johan Pehrson och den förda narkotikapolitikens misslyckande

http://svemykon.info/2010/11/01/svensk-myndighetskontroll-hur-mycket-far-det-kosta-att-uppratthalla-en-myt/

http://svemykon.info/2010/09/11/svensk-myndighetskontroll-inleder-en-artikelserie-om-brott-straff/

http://svemykon.info/2010/09/12/d/ Brott& Straff del 1

http://svemykon.info/2010/09/13/h/ del 2

http://svemykon.info/2010/09/14/svensk-myndighetskontroll-brott-straff-tredje-delen/ del 3

http://svemykon.info/2010/09/15/svensk-myndighetskontroll-brott-straff-fjarde-delen/ del 4

http://svemykon.info/2010/09/17/svensk-myndighetskontroll-brott-straff-sjatte-delen/ del 6

http://svemykon.info/2010/09/21/svensk-myndighetskontroll-brott-straff-sjunde-delen/ del 7

http://svemykon.info/2010/09/24/svensk-myndighetskontroll-se-doden-pa-dig-vantar-1/ del 8

http://svemykon.info/2010/09/30/svensk-myndighetskontroll-brott-straff-nionde-delen/ del 9

http://svemykon.info/2010/09/30/svensk-myndighetskontroll-brott-straff-nionde-delen-fortsatter-1/ del 9 forts.

http://svemykon.info/2010/10/13/svensk-myndighetskontroll-brott-straff-tionde-delen/ del 10

http://svemykon.info/2010/10/28/svensk-myndighetskontroll-oseriost-sd-och-felraknat-dessutom/ om SD o kriminalvård

http://svemykon.info/2010/10/30/gg/ om SD o kriminalvård forts.

http://svemykon.info/2010/08/17/svensk-myndighetskontroll-holl-pa-att-saga-vad-var-det-jag-sa/ om synen på straff

http://svemykon.info/2010/06/14/svensk-myndighetskontroll-det-blir-inte-manga-ratt-for-sverigedemokraterna/ ”massinvandring” och brottslighet statistik

http://svemykon.info/2010/06/13/svensk-myndighetskontroll-har-blogg-och-tidningslasare-del-i-den-totala-brottsligheten/ ”Svenssons” delaktighet i brottsligheten

http://svemykon.info/2010/05/01/svensk-myndighetskontroll-logner-cynism-och-bristande-humanism/

http://svemykon.info/2010/05/10/svensk-myndighetskontroll-se-lyssna-lar-forandra/ Norsk krimvård

http://svemykon.info/2010/06/05/svensk-myndighetskontroll-vad-tycker-du-som-lasare-ar-ett-rattvist-straff/ Hur ”vanligt folk” ser på straffmätning del 1

http://svemykon.info/2010/06/07/svensk-myndighetskontroll-straff-och-straffmatning-slutet/ del 2

http://svemykon.info/2010/04/29/svensk-myndighetskontroll-effekter-av-hardare-tag/ Hårdare tag-effekter del 1  en USA jämförelse

http://svemykon.info/2010/05/02/svensk-myndighetskontroll-effekter-av-hardare-tag-del-2/ Hårdare tag- effekter del 2

http://svemykon.info/2010/04/12/svensk-myndighetskontroll-replik-pa-expressens-ledare-om-hardare-tag/

http://svemykon.info/2010/04/03/fungerar-hardare-tag-mot-psykisk-storning/

http://svemykon.info/2010/03/25/svensk-myndighetskontroll-johan-pehrson-presenterar-nya-repressiva-forslag/

http://svemykon.info/2010/03/19/svensk-myndighetskontroll-balans-contra-obalanserat/ JK om hårdare tag

http://svemykon.info/2010/03/17/svensk-myndighetskontroll-hjalper-urinprov-mot-adhd/

http://svemykon.info/2010/03/06/svensk-myndighetskontroll-den-eviga-debatten/ Visar hur straffen för våldsbrott skärpts de senaste 30 åren

 

Svensk Myndighetskontroll: Vi kan ju inte jaga och kriminalisera en hel generation!


http://www.dn.se/kultur-noje/fildelare-jagas-av-ny-enhet

http://piratplatsen.se/?q=node/444

Det här är en nyhet som jag missat tidigare men som framgår av ovanstående länkar så kommer det i fortsättningen att jagas fildelare på ett betydligt intensivare sätt än tidigare och alltså tvärtemot vad Fredrik Reinfeldt en gång sa. En särskild enhet för detta har bildats med två för ändamålet specialutbildade åklagare och totalt 15 poliser ute i de olika polisdistrikten. Kriminaliteten på området är betydande med ett par miljoner svenskar som fildelar.

Låt oss hoppas att domstolarna så småningom nöjer sig med bötesstraff för annars lär det bli oerhört fullt i våra fängelser och då mina vänner blir det en dyr historia det här!

Eftersom man ständigt hos Antipiratbyrån finner nya hot mot upphovsrättsindustrin så har man inatt, tillsammans med lobbyn och regeringen, eller om det var regeringen och lobbyn,  låtit meddela att eventuella minnen från filmer du sett, böcker du läst och musik du hört, i fortsättningen inte får berättas för andra som ännu icke sett, läst eller hört.

Denna olagliga spridning av upphovsrättsskyddat material kommer även den att fortsättningsvis falla under IPRED-lagen.

Somliga människor har förmågan att på sin biologiska hårddisk lagra ofantliga mängder information och minnen. Då dessa minnen återberättas för andra sker i lagens mening ett olagligt spridande av upphovsrättsskyddat material vilket kan medföra legala åtgärder mot spridaren.

Detta tillägg har under en tid varit i kraft i Danmark och därifrån meddelas att ingen av alla de personer som fått sina bio-hårddiskar beslagtagna, ännu har lämnat in något klagomål mot detta.

Detta visar att konfiskerandet av biologiska hårddiskar i förlängningen stärker den enskildes integritet och ökar hans frihet. I vart fall friheten från tankar på integritet.

Protester mot denna lag har hittills i stort sett endast inkommit från föreningen ”De huvudlösas försvarare.”

Ett litet misstag kan i morse ha begåtts av regeringens arkebuserings och integritetskontrollskyddsgrupp.

Vid passerandet av Svea Hovrätts lokaler under nattlig tjänsteutövning upptäcktes en för årstiden tunt klädd kvinna med en våg i ena handen och en ögonbindel för ögonen.

Det är fru Justitias ögonbindel som har gjort henne så tilldragande för avrättningspatruller.

Ögonbindeln fick några av de mer entusiastiska unga kadetterna att dra, den möjligen något förhastade, slutsatsen att det rörde sig om ett av de tilltänkta gryningsoffren som på något sätt var tidig till arkebuseringsytan utanför riksdagshuset.

Ivrig att villfara den vanliga önskan hos gryningsoffren att dö för integritet och demokrati, ville det sig inte bättre än att kvinnan ifråga kom att bli dagens första lyckade dödsskjutning.

En närmare rättsmedicinsk undersökning efter dödsfallet bekräftade att det var fru Justitia som på detta sätt kom att lämna sitt rättsvårdande uppdrag.

Närmast sörjande är Herr Demokrati med sambo frk. Frihet samt hela familjen rättsäkerhet&mänskliga rättigheter.

Begravningen har ägt rum i stillhet. Mest beroende på att de närmast sörjande belagts med munkavle.

 

%d bloggare gillar detta: