Category Archives: Medborgarrätt

Din integritet har aldrig varit mindre värd!


Sammanställning av nya lagar, ändringar, tillägg och skärpningar av olika lagar med bäring på integritet, rättssäkerhet och frihet sedan 2001-09-11

 

Sammanställningen gör ingen viktning av de olika lagarna, ändringarna, tilläggen eller skärpningarna och dessa står heller inte i kronologisk ordning utan är helt enkelt en uppräkning syftandes till att påvisa mängden av sådana förslag. Sammanställningen gör heller inte anspråk på att vara komplett. Tråkigt og är jag säker på att den här listan kan fyllas på ytterligare.

 

Lagrådet uttryckte redan år 2009 att ”antalet lagar på detta område nu är så stort att det längre inte är möjligt att överblicka och förutse konsekvenserna av de lagar som införs.”

 

Sedan 2001 har vi i tryggheten och säkerhetens namn låtit staten införa;

 

Fra-lagarna

 

Datalagringsdirektivet

 

Utökade registerkontroller vid anställning

 

Säpo och Rikskrim ska få inrikta FRA:s signalspaning

 

Möjlighetena att utfärda strafförelägganden har utökats

 

Advokaters tystnadsplikt har urholkats genom EU:s tredje penningtvättsdirektiv.

 

USA får tillgång till swift-systemet

 

Olika förslag pånätcensur tvingas fram

 

Galloavtalet tar bort ”budbärarimminuteten”

 

ACTA avtalet

 

Intagna i Kriminalvård och rättspsykiatrin hindras förbjuds läsa och inneha viss litteratur

 

DNA prov får tas på i stort sett alla som misstänks för brott

 

Polisen får också om speciella omständigheter råder tvångsmässigt ta DNA-prov även på en person som över huvud taget inte är misstänkt för brott. Prop. 2005/06:54. Underlag: Ds2004:35.

 

Polisen får sedan 1 juli 2005 använda överskottsinformation erhållen vid hemlig teleavlyssning till utredning av andra brott än den som teleavlyssningen avsåg. Prop 2004/05:143. Underlag: Ds2003:13.

 

Den 1 oktober 2004 infördes nya regler som ökar antalet situationer där polisen får tillgripa hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Det mera långtgående ingreppet av de två, hemlig teleavlyssning, får numera tillämpas även om minimistraffet för det brott som begåtts är under två år om det enskilda brottets straffvärde kan antas överstiga två år.

 

Dessutom får från detta datum hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning sättas in även på teleadresser som inte tillhör den som misstänks för ett brott, om det finns synnerlig anledning att anta att den misstänkte kommer att kontakta dessa teleadresser.

 

Vid förundersökning om brott som kan ge fängelse får polisen använda information från databasen med bilars passager genom Stockholms biltullar.

 

Sedan den 1 juli 2005 får svensk polis hjälpa utländsk polis att genomföra hemlig telefonavlyssning och hemlig teleövervakning i Sverige.

 

Från 1 april 2006 har Säpo rätt att bryta sekretessen för patienter i sjukvården om det gäller personer som anses utgöra ett hot mot kungahuset eller statsledningen. Underlag: SoU 2004:108.

 

Den 1 oktober 2004 trädde också en ny formulering i rättegångsbalken i kraft som slår fast att polisen har rätt att från teleoperatörer begära in även historiska data om en persons kommunikation.

 

EU:s ministerråd beslutade i maj 2004 att uppgifter om flygpassagerare från EU ska lämnas ut till USA. Ändringen har implementerats i svensk lag genom en ändring av personuppgiftsförordningen. Beslutet togs trots protester från Europaparlamentet och EU:s dataskyddsgrupp. Europaparlamentet anser att beslutet är olagligt och har dragit det inför EG-domstolen.

 

Prop. 2002/03:74 Hemliga tvångsmedel – offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering: Polisen får telefonavlyssna personer som ej är misstänkta för brott, utan bara råkar ha någon form av kontakt med en misstänkt för brott som kan leda till 2 års fängelse, samt för ett antal brott med lägre straffsatser. Polisen får även installera hemliga spionkameror i dessa ”misstänktas bekantas” hem.

 

Det är numera tillåtet för polisen att sätta in buggning (hemlig avlyssning av lokaler) vid brott som kan ge fyra års fängelse. Även icke brottsmisstänkta får avlyssnas om det anses nödvändigt för brottsutredningen. Lagrådet är kritiskt. Underlag: promemoria Ju2005/5765/Å.

 

Det föreslås att ge polisen rätt att i förebyggande syfte, det vill säga utan misstanke om konkret brott, ta till hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning, hemlig kameraövervakning, postkontroll och husrannsakan. Vid husrannsakan ska föremål få tas med utan att dessa tas i beslag. Ds 2005:21, prop 2005/06:177. Lagrådet är starkt kritiskt.

 

Polisen föreslås få tillgång till ett nytt tvångsmedel – ”hemlig dataavläsning”. Det innebär att polisen ska installera så kallade spionprogramvaror på misstänkta personers datorer, programvaror som via internet sänder information om vad den misstänkte gör vid sin dator. Detta föreslås i ett delbetänkande från Beredningen för rättsväsendets utveckling (BRU), en utredning tillsatt av regeringen (SOU 2005:38). Datainspektionen avstyrker.

 

Ytterligare ett nytt tvångsmedel, ”frysning av elektronisk kommunikation”, föreslås i departementspromemorian ”Brott och brottsutredning i IT-miljö” (Ds 2005:6). Syftet är att hindra trafikuppgifter kring telefonsamtal, epostande och annan elektronisk kommunikation att gå förlorade innan en domstol hunnit ta ställning.

 

I samma departementspromemoria föreslås ännu ett nytt tvångsmedel, ‘husrannsakan via elektroniska kommunikationsnät’.

BRU föreslår att polisen ska få tillgång till ett nytt tekniskt hjälpmedel, hittills enbart använt av Säpo, som gör det möjligt att kartlägga all mobiltelefontrafik inom ett visst geografiskt område. SOU 2005:38.

 

BRU föreslår också att tvångsmedlet ‘hemlig teleövervakning’ breddas till att även omfatta lokalisering (det vill säga, den misstänktes geografiska position i realtid).

 

BRU föreslår vidare att vid förundersökning rörande brott som är så allvarliga att de kan ligga till grund för beslut om avlyssning ska övervakning få användas även om det inte finns någon person som är skäligen misstänkt för det brott som utreds.

 

Den 1 oktober 2004 trädde också en ny formulering i rättegångsbalken i kraft som slår fast att polisen har rätt att från teleoperatörer begära in även historiska data om en persons kommunikation.

 

EU:s ministerråd beslutade i maj 2004 att uppgifter om flygpassagerare från EU ska lämnas ut till USA. Ändringen har implementerats i svensk lag genom en ändring av personuppgiftsförordningen. Beslutet togs trots protester från Europaparlamentet och EU:s dataskyddsgrupp. Europaparlamentet anser att beslutet är olagligt och har dragit det inför EG-domstolen.

 

Prop. 2002/03:74 Hemliga tvångsmedel – offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering: Polisen får telefonavlyssna personer som ej är misstänkta för brott, utan bara råkar ha någon form av kontakt med en misstänkt för brott som kan leda till 2 års fängelse, samt för ett antal brott med lägre straffsatser. Polisen får även installera hemliga spionkameror i dessa ”misstänktas bekantas” hem.

 

Det är numera tillåtet för polisen att sätta in buggning (hemlig avlyssning av lokaler) vid brott som kan ge fyra års fängelse. Även icke brottsmisstänkta får avlyssnas om det anses nödvändigt för brottsutredningen. Lagrådet är kritiskt. Underlag: promemoria Ju2005/5765/Å.

 

Det föreslås att ge polisen rätt att i förebyggande syfte, det vill säga utan misstanke om konkret brott, ta till hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning, hemlig kameraövervakning, postkontroll och husrannsakan. Vid husrannsakan ska föremål få tas med utan att dessa tas i beslag. Ds 2005:21, prop 2005/06:177. Lagrådet är starkt kritiskt.

 

Polisen föreslås få tillgång till ett nytt tvångsmedel – ”hemlig dataavläsning”. Det innebär att polisen ska installera så kallade spionprogramvaror på misstänkta personers datorer, programvaror som via internet sänder information om vad den misstänkte gör vid sin dator. Detta föreslås i ett delbetänkande från Beredningen för rättsväsendets utveckling (BRU), en utredning tillsatt av regeringen (SOU 2005:38). Datainspektionen avstyrker.

 

Ytterligare ett nytt tvångsmedel, ”frysning av elektronisk kommunikation”, föreslås i departementspromemorian ”Brott och brottsutredning i IT-miljö” (Ds 2005:6). Syftet är att hindra trafikuppgifter kring telefonsamtal, epostande och annan elektronisk kommunikation att gå förlorade innan en domstol hunnit ta ställning.

 

I samma departementspromemoria föreslås ännu ett nytt tvångsmedel, ‘husrannsakan via elektroniska kommunikationsnät’.

 

BRU föreslår att polisen ska få tillgång till ett nytt tekniskt hjälpmedel, hittills enbart använt av Säpo, som gör det möjligt att kartlägga all mobiltelefontrafik inom ett visst geografiskt område. SOU 2005:38.

 

BRU föreslår också att tvångsmedlet ‘hemlig teleövervakning’ breddas till att även omfatta lokalisering (det vill säga, den misstänktes geografiska position i realtid).

 

BRU föreslår vidare att vid förundersökning rörande brott som är så allvarliga att de kan ligga till grund för beslut om avlyssning ska övervakning få användas även om det inte finns någon person som är skäligen misstänkt för det brott som utreds.

 

Redan idag är telekomoperatörer enligt lag skyldiga att anpassa sin tekniska utrustning för att underlätta polisens avlyssning och övervakning. BRU föreslår att även internetleverantörer ska omfattas av den skyldigheten.

 

Utredningen om tillgång till elektronisk information i brottsutredningar, SOU 2005:38, föreslår sänkta krav för att polisen ska få tillgång till uppgifterna om vilken kund som har vilket IP-nummer. Idag krävs att brottet som utreds kan ge fängelse, men det kravet ska enligt förslaget avskaffas.

 

Skattekontrollutredningen föreslår att Skatteverket ska få genomföra

husrannsakningar i egen regi.

 

En utredning kallad ”Gränskontrollag – effektivare gränskontroll” föreslår en utökning av dagens gränskontroll så att den även omfattar brottsbekämpning och brottsförebyggande åtgärder. Bland annat föreslås obligatorisk kontroll av gränspasserande personer mot Schengens informationssystem SIS, polisens belastningsregister och misstankeregistret.

 

Förslag finns även på att transportföretag ska bli skyldiga att lämna uppgifter om passagerare och besättning, liksom på så kallad inre utlänningskontroll. Se SOU 2004:110.

 

Utredningsdirektiven angående PKU registret hör också de till denna grupp.

 

Ny kreditupplysningslag trots starka protester från såväl JK som media

 

Nya övervakningskameror sätts upp varje dag.

 

Lag om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet. (2009)

 

Förslag till ny skyddslag (2009)

 

Integritet och effektivitet i polisens brottsbekämpande verksamhet. Om behandling av personuppgifter. (2009)

 

Avskaffande av preskription för vissa brott.

 

Kriminalisering av förberedelse till vissa brott. (2011)

 

Säkerhetskontroller i domstolar nya bestämmelser

 

En ny lag om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting (prop. 2009/10:117)

 

Effektivare bekämpning av barnpornografi brott

Den 1 juli 2010 ändras straff regleringen av barnpornografi brottet i fl era olika avseenden för att åstadkomma en effektivare bekämpning av barnpornografi brott (prop. 2009/2010:70). En ny straff bar befattningsform införs som innebär att även den som betraktar en barnpornografi sk bild som han eller hon berett sig tillgång till ska kunna dömas för barnpornografi brott.

 

 Brott begångna av barn under 15 år ska utredas i större utsträckning (prop. 2009/2010: 105).

Polisen ska vidare kunna utreda även mindre allvarliga brott som inneburit antingen en allvarlig integritetskränkning för offret eller stor ekonomisk skada.

På så sätt stärks brottsoffrens ställning. Polisen ska också kunna utreda mindre allvarlig brottslighet om det är av särskild betydelse med hänsyn till ett allmänt intresse.

Möjligheterna att förordna ett juridiskt biträde för barnet utökas. När en utredning inleds p.g.a. att barnet begått ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse ett år ska som huvudregel ett juridiskt biträde alltid förordnas.

 

Utökade möjligheter att avlägsna ordningsstörande folksamlingar

Genom en ändring i polislagen kan personer som deltar i en ordningsstörande folksamling under vissa förutsättningar avlägsnas längre bort från platsen eller utrymmet än vad som hittills varit möjligt (prop. 2008/09:131).

 

Elektroniskt informationsutbyte mellan myndigheter (prop. 2007/08:160).

Nya regler har tillkommit för att minska antalet felaktiga utbetalningar, stävja fusk och felutnyttjande av trygghetssystemen samt öka effektiviteten vid myndigheterna och förbättra servicen till enskilda. Reglerna möjliggör ett utökat elektroniskt informationsutbyte mellan myndigheter. Reformen avser Migrationsverket, Försäkringskassan, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Statens pensionsverk, Centrala studiestödsnämnden, Arbetsförmedlingen, arbetslöshetskassorna och kommunernas socialnämnder.

 

Permanenta lagbestämmelser om hemlig kameraövervakning i rättegångsbalken

Från och med den 1 januari 2009 permanentas de tidigare tidsbegränsade bestämmelserna i lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning genom att med oförändrat innehåll föras över till 27 kap. rättegångsbalken (prop. 2007/08:163, bet. 2008/09:JuU3, rskr. 2008/09:6).

 

Lag om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott

Lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott träder i kraft den 1 januari 2009 och gäller t.o.m. utgången av år 2012. Samtidigt upphör lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål att gälla. Den nya lagen ger de brottsbekämpande myndigheterna utvidgade möjligheter att använda tvångsmedel vid förundersökning om vissa samhällsfarliga och svårutredda brott (prop. 2007/08:163).

 

Utökad användning av beredskapspolisen (Förordning)

Enligt en ny förordning om beredskapspolisen utökas möjligheterna att använda beredskapspoliser för vissa polisuppgifter. Utgångspunkten är att beredskapspolisen kan användas som en förstärkningsresurs vid olyckor och katastrofer, men ska kunna sättas in även vid andra allvarliga eller omfattande störningar på samhället från ordnings- eller säkerhetssynpunkt.

 

Ökade möjligheter att ingripa mot rattfylleri och sjöfylleri

Från den 1 juli 2008 får bl.a.Tullverket och Kustbevakningen nya befogenheter i kampen mot ratt- och sjöfylleri (prop. 2007/08:53). Tjänstemännen vid dessa myndigheter får ta alkoholutandningsprov, både rutinmässiga sållningsprov och bevisprov, och göra ögonundersökningar för att förebygga, upptäcka och utreda rattfylleribrott.

 

Större möjligheter att förverka brottsvinster

Med utbyte av brott menas både konkret egendom som någon kommit över genom brott och det uppskattade värdet av det som åtkommits. Att utbytet förverkas innebär att brottslingen berövas egendomen eller att han eller hon blir skyldig att betala ett angivet belopp till staten. Med dagens regler är det bara möjligt att förverka utbyte av just det brott som en person döms för. Det måste dessutom vara fullt bevisat att egendomen härrör från det brottet. (prop. 2007/08:68)

 

Påföljder för psykiskt störda lagöverträdare

Bestämmelserna om påföljder för psykiskt störda lagöverträdare ändras i syfte att öka flexibiliteten vid påföljdsbestämningen och därigenom skapa större utrymme för proportionalitetsbedömningar i vissa fall samtidigt som den enskildes behov av vård ska beaktas (prop. 2007/08:97). Fängelseförbudet ersätts med en presumtion om att annan påföljd ska väljas.

 

Utvidgade möjligheter till drogtestning av totalförsvarspliktiga och avskaffande av inskrivningsnämnder

I november 2007 antog riksdagen regeringens förslag till ändringar i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt (prop. 2006/07:117). En del av förslaget innebär att samtliga totalförsvarspliktiga ska kunna bli föremål för slumpmässiga drogtester.

 

 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning (blev permanent 2009)

 

Lag (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott

De brottsbekämpande myndigheterna får från den 1 januari 2008 använda hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning, hemlig kameraövervakning och postkontroll för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (prop. 2005/06:177 och 2006/07:133, bet. 2007/08:JuU3, rskr. 2007/08:11).

Myndigheterna får använda tvångsmedlen om det finns särskild anledning att anta att en person kommer att utöva allvarlig brottslig verksamhet, t.ex. brott mot rikets säkerhet eller terroristbrott.

Tvångsmedlen får också användas för att förhindra vissa andra mycket allvarliga brott, t.ex. mord, grov misshandel eller människorov, om avsikten med brotten är att förmå myndigheter eller den som yrkesmässigt bedriver nyhetsförmedling eller annan journalistik att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd eller att hämnas en sådan åtgärd (s.k. systemhotande brottslighet).

Lagen är tidsbegränsad till och med utgången av 2010.

 

Lag (2007:978) om hemlig rumsavlyssning

Från den 1 januari 2008 får hemlig rumsavlyssning (s.k. buggning) användas för att utreda allvarliga brott (prop. 2005/06:178 och 2006/07:133, bet. 2007/08:JuU3,rskr. 2007/08:11). Hemlig rumsavlyssning innebär att tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid t.ex. sammanträde eller annan sammankomst som allmänheten inte har tillträde till i hemlighet avlyssnas eller spelas in.

Föreslås nu utökad till att omfatta även t.ex skattebrott och bokföringsbrott.

 

Tullkontroll av kontanta medel

Den som vill resa in och ut ur EU med mer än 10 000 euro i kontanta medel måste anmäla detta. Om det finns misstanke om att en person inte har anmält förflyttningen av kontanter ska Tullverket, Polisen och Kustbevakningen få undersöka transportmedel och bagage, samt även göra en kroppsvisitation.

Reglerna trädde i kraft 15 juni 2007 (prop. 2006/07:68).

Sammantaget 70 olika punkter och man ska komma ihåg att den ackumulerade effekten av detta lagkluster är betydligt större än summan av de enskilda lagarna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kontrollera även läkarna!


Är idag medförfattare till denna artikel på SvD Brännpunkt.

Artikeln har blivit flitigt läst och kommenterad och med anledning av ett antal kommentarer skriver jag detta.

Den som tar sig tid att läsa, vilket inte tycks vara särskilt många, det lagförslag angående kontroll av brukarna som just nu är ute på remiss kan se att de kontroller som den som behöver och har rätt till assistans skall utsättas för är så ingående och integritetskränkande att dessa aldrig skulle accepteras av någon annan grupp i samhället.

En berättigad fråga att ställa, efter att ha läst en del kommentarer, är om de som skrivit inte anser att en läkare ska kunna avgöra om en människa har en sådan funktionsnedsättning att hen t.ex är rullstolsbunden? Självklart ska en patient som begär ett intyg i någon form undersökas för att läkaren ska kunna avgöra om det intyg som begärs ska kunna utfärdas.

Mot bakgrund av hur grava funktionsnedsättningar som krävs för att vara berättigad till LSS så kan jag bara konstatera att den läkare som missbedömer en patient i den grad som det måste ha handlat om i de fall som nu är aktuella och där det fuskats, definitivt har åsidosatt vad man kan begära av en läkare avseende såväl kompetens som plikt att undersöka den som begär ett sådant intyg. det är mot den bakgrunden också märkligt att, såvitt jag vet, ingen läkare hittills blivit åtalad för vad som i brottsbalken benämns osant intygande.

Till de som tror att den här artikeln på något sätt skulle vara skriven i syfte att ändra fokus avseende skuldfrågan från de som är de ytterst skyldiga i de fall som idag är föremål för utredning så är det helt enkelt bara fel. Två av undertecknarna av denna artikel är själva funktionshindrade och för sin vardag beroende av den hjälp som ges genom LSS. Inga är hårdare drabbade av andras fusk än de som idag använder det stöd som lagen ge Ibland när jag läser kommentarer så undrar jag om den som kommenterar verkligen inte HAR förstått eller om det bara är så att man inte VILL förstå r dem rätt till. Inga är mer angelägna att se till att fusket försvinner.

Det man vänder sig emot är att det ska innebära kränkningar i den omfattning som det nya lagförslaget innebär och att ansvaret för att komma åt fusket förskjuts från dels de reguljära kontrollorganen och dels från läkarkåren till att i den grad det nu är frågan om läggas på brukarna. Det är lite som att säga att du som skattebetalare är skyldig att kontrollera att andra skattebetalare verkligen betalar rätt skatt och att ge skatteverket rätt att kontrollera att du verkligen gör din plikt i den kontrollfunktion du enligt lag är tvingad att utföra.

Slutligen till de som tror att det skulle bli billigare med institutionsvård för de som idag är LSS-berättigade så är detta fel, det skulle bli väsentligen dyrare samtidigt som det skulle innebära en väsentligt försämrad livskvalitet för brukarna. LSS är i den form lagen är tänkt en alldeles utmärkt lag. Att den har missbrukats av ett fåtal innebär inte att lagen som sådan skall tas bort utan att den ska anpassas och skrivas om på ett sätt som gör det svårare att missbruka den utan att de som är beroende av den för sin livskvalitet ska behöva vara de som betalar det högsta priset. Våra förslag i artikeln är ett sätt att åstadkomma detta!

INTEGRERA HELA SVERIGE


Det är märkligt att ett parti som Sverigedemokraterna, vars hela politik bygger på frågan om invandring och flyktingar, har så många förslag till hur människor ska hindras och avvisas men står fullständigt tomhänta när det gäller att integrera de vi välkomnat till Sverige.

Man kan möjligen ana en kall och rå cynism i detta som helt enkelt handlar om att vi, med en bättre integrationspolitik, skulle eliminera stora delar av deras uppblåsta retorik. SD:s hela existens är beroende av att man kan visa upp enskilda invandrade individers felsteg, dock mer sällan de felsteg som görs av vita nordeuropéer, samt andra exempel på det man anser vara ett hot mot det svenskaste av allt, nämnligen själva ”svenskheten”.   Det vore ett politiskt självmord att på något sätt bidra till att dessa i hög grad överdrivna problem minskas och särskilt självmordsbenägna tycks dom inte vara.

De tydligaste exemplen på detta tror jag kommentarerna till självmordsbombaren i Stockholm, där t.o.m uttrycket ”äntligen” förekom och t.ex Kent Ekeroths tidiga kommentarer till Utöyatragedin, kan få vara exempel på.

Vi andra, som konstruktivt vill bidra till att minimera de svårigheter som är förenade med att bygga upp ett nytt liv i ett litet kallt land i Europas norra utkant, kan å andra sidan engagera oss, uttrycka en motsatt åsikt än SD:s och ställa just de förslag som vi anser skulle gagna såväl de som invandrat hit och oss som bott här under en längre tid. Hela Sverige som nation skulle tjäna på ett förhållningssätt som istället för att polarisera och skapa avstånd, för oss närmare varandra i en större enighet.

I ett sådant syfte skrev Alexander Bard, Torbjörn Jerlerup, Jan Rejdnell samt undertecknad efter valet 2010 en lång artikel på det temat och på det tema som uttrycks i detta inläggs rubrik och jag har nu för avsikt att publicera den artikeln här i bloggen igen med början här och nu!

INTEGRERA HELA SVERIGE

 I brist på idéer om hur man ska lösa problem, händer det att stater tar till det vi förr kallade ”nävrätten” och löser problemen genom mer makt och kontroll. Därför är det typiskt att de enda konkreta förslag på hur man löser integrationsproblemen i Sverige som debatterades under valrörelsen är grovt integritetskränkande. Det pratades mycket om ”hårdare tag” mot invandrarna.

Värst var Sverigedemokraterna. Som liberaler reagerar vi mot den förenklande synen och uppdelningen i Vi och dom som de gör. Enkla lösningar föreslogs som att stänga av all invandring så skulle alla problem lösa sig automatiskt, men enkla lösningar har aldrig fungerat för komplexa problem.

Det tragiska var att det inte enbart var Sverigedemokrater som förespråkade hårdare tag.

En massa grovt integritetskränkande förslag lades även fram av de andra riksdagspartierna. Invandrare är speciellt utsatta för den rad av nya integritetskränkande lagar som antagits i Sverige under de sista 10 åren. Det som hamnat i skymundan i debatten om IPRED, FRA och SWIFT-avtalet är att dessa juridiska ”hårdare tag” framför allt riktar sig mot och drabbar invandrare. Det är ju bland dessa som alla lömska terrorister antas gömma sig och de har kommit för att leva på oss svenska skattebetalare.

Förutom avlyssning och övervakning har många andra galna förslag förts fram av riksdagspartierna under valrörelsen: Här är några av dem: burkaförbud, obligatoriska gynekologiska undersökningar på invandrarflickor, övervakning av suspekta muslimska ungdomar, förbud mot att prata det egna modersmålet i skolan, utvisa folk för lättare brott, tredubbla antal poliser i ”utanförskapsområdena”, utegångsförbud, förbud mot byggande av minareter och för ”stora” moskéer, och sämre föräldraledighetsvillkor för invandrare. Ja till och med förbud mot ”brott mot demokratin” har luftats, vad det nu må vara! Med sådana ”vänner” behöver man inga Sverigedemokrater…

Vi motsätter oss sådana ”lösningar” på problemen. Vi svarar. Låt vuxna människor själv bestämma hur de klär sig, eller hur de lever sina liv. Det ska inte staten blanda sig in i. Och framför allt: Integration sker mellan människor. Ingen har någonsin integrerats med hjälp av avlyssningsutrustningar och kameror!

Syndabockar

Historien visar att det är de marginaliserade grupperna som alltid först blir drabbade av överhetens kontrolliver och integritetskränkning. Se bara på hur de makthavande hanterade Liberaler, Socialdemokrater och andra som kämpade för ekonomisk rättvisa och rösträtt under 1900-talets början. De var syndabockar för ett system som löpt amok. Idag är invandrarna, och i synnerhet muslimerna, syndabockarna. Det är därför nödvändigt att göra upp med en del myter om invandringen, innan vi går igenom våra lösningar. (fortsättning följer)

Miljöterrorism eller PR-kupp?


HAX skriver om Greenpeace och nyttiga idioter på ett sätt som jag gillar så här är hans blogpost.

 

Betrakta människor som investeringar, inte bara som kostnader!


Jag påstår att vi liberaler ser möjligheter och potential i varje enskild människa och att det är dags att uttrycka detta på ett betydligt tydligare sätt än hittills!

I förrgår presenterade SD sin skuggbudget och föga förvånande ska de spara 119 miljarder på flyktingar och invandrare. Med det som bakgrund och med tillägg av att Sverige, som enligt världsbanken är världens 13:e rikaste land, avvisar två flyktingar av tre och att de 10000 vi tar emot utgör 0,067% av de 15.000.000 som just nu är flyktingar vill jag nu vrida den debatten åt ett helt annat håll.

Följaktligen har jag för avsikt att i fortsättningen, med samma envishet, påstå att flyktingmottagning och invandring överhuvudtaget inte utgör någon kostnad. Hur jag kan göra det? Läs vidare så kommer förklaringen!

Det jag känt en lång tid är att debatten hela tiden förs på de invandringsfientligas villkor. De har, f.ö mycket skickligt, trummat in det missvisande begreppet ”massinvandring” och de har, genom att påstå gigantiska kostnader, tvingat oss med en annan uppfattning att hela tiden defensivt försvara oss när vi hävdar att ”så mycket kostar det inte alls”.

De har använt den gamla beprövade trettiotalstaktiken att upprepa något så ofta att det som upprepas till slut kommer att tas för en vedertagen sanning av många, enbart av det skälet att det ju är något de hört förut så då måste det vara sant.

Jag är bara så trött på att vara defensiv och försvarande och ser inget skäl för att inte vi med samma envishet skulle kunna hävda en annan syn med ett eget ordval och i det här fallet ordet ”investering”. Fråga ”vanligt folk” om de är villiga att investera i framtida vård och omsorg och svaret blir ja. Ett sätt att göra det är att investera i människor som kan utföra de arbeten som denna vård kommer att kräva och det vi gör nu, i goda tider, är att investera i humankapital för framtiden.

När staten använder pengar till en bro eller en järnväg, köper maskiner eller flygplan så talar man om att vi investerar. Hur kan det komma sig att människor kostar när döda ting är investeringar?

Att satsa pengar på våra barn måste vara en riktigt god investering liksom att satsa pengar på de flyktingar som kommer hit. Med en bra integration börjar investeringen generera pengar till statskassan inom en överskådlig framtid. Vad gäller att investera i barn i syfte att undvika utanförskap senare i livet, så kommer en liten beräkning på värdet av detta senare i inlägget.

När vi ser detta som en investering så gör vi naturligtvis detta även utifrån humanistisk grund. Vem kan säga att det är fel att investera i humanism och människokärlek? 🙂 Se framför er en debatt när en i ansiktet högröd sverigedemokrat gapar om kostnader medan en sansad och förbindlig liberaldemokrat lugnt förklarar att detta är alls inte någon kostnad utan en samhällsinvestering för framtiden.

Det är ett positivt och livsbejakande budskap som jag är övertygad om kan få positiva spin-off och synergieffekter vad gäller såväl attityder som inställning till våra medmänniskor. Visst är man väl mer rädd om en investering än om en kostnad!?

Jamen, de som inte integreras då eller de som hamnar i fängelse? Tja, hört talas om reservfonder?? Dessutom ger inte vi liberaler upp om människor utan är övertygade om att ifall de bara ges rätt förutsättningar och betingelser, så kommer de att växa till goda samhällsmedborgare över tid.

Om de inte gör det då? Då får vi väl göra en avskrivning på investeringen så småningom men så länge totalen är positiv så får man även ta att vi inte kommer att lyckas med alla. Ju fler lyckade investeringar desto bättre avkastning vilket även leder till att omgivningen ser ett starkt (egen)intresse i att se till att investeringen lyckas.

Jag skulle vilja att människor ser den glasklara och knivskarpa skillnaden mellan en Jimmie Åkesson som ser människor som en belastning och en kostnad och mig, som ser människor som en tillgång och en investering!

Leksand – Familjecentrum med föräldrastöd

Leksand är en kommun där man under ett antal år ägnat mycket tid och kraft åt att strukturera det förebyggande arbetet. Kärnan i arbetet är dels ett synsätt, dels en organisationsmodell. Synsättet handlar om att skapa ett gemensamt och samlat grepp kring barn och unga, från graviditeten till vuxen ålder (20 år).

Som den givna och självklara utgångspunkten för allt förebyggande arbete ses föräldrarna. Trygga föräldrar bidrar till att skapa trygga barn lyder devisen. För att skapa detta har man satsat på att organisatoriskt bygga den nätverksliknande organisationen Familjecentrum. Det är en beteckning på en föräldrastödsmodell som bygger på förstärkt och förlängd föräldrautbildning, som erbjuds samtliga föräldrar redan från första graviditetssamtalet.

Ett av de viktigaste målen är att skapa både sociala nätverk och nätverk av resurser kring individen eller familjen, för att på så sätt kunna agera innan det i egentlig mening finns något att agera kring. För att lyckas med detta finns flertalet av de samhällsaktörer som behöver samverka under uppväxtåren samlade hos Familjecentrum.

Arbetsprocessen

Verksamheten drivs med de medverkande aktörernas befintliga resurser, då nätverksformen gör att dessa kan nyttjas effektivare. Normalt sett träffas föräldragrupperna under professionell ledning i drygt två års tid. Första året sker cirka arton träffar och det andra cirka tolv träffar. Total sett blir det cirka 30 två timmars träffar. Årligen startas mellan sex till tio nya grupper och i varje grupp finns upp till tjugo föräldrar.

Leksandsmodellens överordnade syfte är att minska sannolikheten för marginalisering av barn och unga och öka sannolikheten för att livet ska utveckla sig på ett ”normalt” sätt. De som arbetar med barn och ungdom i Leksand är övertygade om att dessa systematiska stödinsatser, leder till att det för många barn skapas bättre förutsättningar för ett bättre liv, först som unga och därefter som vuxna.

Hur kan vi då påvisa det eventuella ekonomiska värde som Familjecentrum i Leksand kan förväntas bidra med? För att kunna göra det behöver vi veta vad det förebyggande arbetet kostar respektive vilka samhällsekonomiska effekter en del av dessa barn kan komma att förorsaka samhället på kort och lång sikt till följd av ett utanförskap. Kostnader som handlar om framtida välfärdsutgifter och framtida produktionsbortfall.

Det förebyggande arbetet

Vi antar följande: att Leksands kommun följer ”riksnormaliteten” för en kommun vad gäller generella siffror för antal personer som kan förväntas leva ett marginaliserat liv i form av missbruk, psykisk sjukdom och långtidsarbetslöshet/sjukskrivning som vuxna.

I Leksands fall har vi utgått från årskullarna 0–7 år för åren 2000–2007 vilket motsvarar 800 barn.

De relativa och absoluta sannolikheterna för framtida utanförskap för 800 barn i Leksands kommun 2000–2007.

Problematik                                                    Antal

Narkoman 0,003                                               2,4

Alkoholist 0,01                                                      8

Psykisk ohälsa Svår 0,005                                  4

Psykisk ohälsa Lätt 0,05                                   40

Långtidssjuk 0,03                                              24

Långtidsarbetslös 0,03                                     24

Summa 102,4                                      Andel 12,8%

Om inget särskilt görs för att förhindra denna utveckling finns det en statistisk risk för att så många som 102 av de 800 barnen hamnar i ett framtida utanförskap av olika grad. Vad leder då en sådan utveckling till i form av mänskligt lidande och ekonomiska konsekvenser?

Låt oss samtidigt också titta på vad det ekonomiska värdet skulle kunna vara av ett gott förebyggande folkhälsoarbete av det slag som genomförs i Leksand.

De sannolika kostnaderna för framtida utanförskap för de 102 individerna innebär att de samhälleliga välfärdskostnaderna på årsbasis uppgår till cirka 39 miljoner kronor och ur ett livslångt perspektiv till cirka 835 miljoner kronor.

Till detta kommer produktionsförluster som ur ett livslångt perspektiv uppgår till 874 miljoner kronor.

Totalt kostar detta framtida utanförskap för de 102 individerna cirka 1 710 miljoner kronor.

Det finns med andra ord en preventionspotential på som mest cirka 1 700 miljoner kronor, som genom olika förebyggande och främjande insatser går att förhindra eller reducera.

Detta kan ställas mot kostnaden för Leksandsmodellens förebyggande arbete med dessa 800 barn. Totalt sett hamnar den på cirka två miljoner kronor, eller cirka 300 000 kronor på årsbasis, eller cirka 2 600 kronor per deltagande barn.

Det gör att skillnaden mellan det förebyggande arbetet och kostnaderna för en framtida eventuell marginalisering är utomordentligt stora.

Man kan utan problem säga att kostnaderna för det förebyggande arbetet praktiskt taget försvinneri en jämförelse med utanförskapets kostnader. Om så den enda effekten av allt förebyggande arbete är att en enda persons framtida utanförskap förhindras blir den ekonomiska effekten ändå positiv; 336 procents avkastning på den förebyggande insatsen!!

Vilken riskkapitalist som helst borde gilla den avkastningen! Särskilt som den baseras på en enda person som undvikit utanförskap.

 

 

Svensk Myndighetskontroll: FRA levererar, via Siun, bevis för att våra rättigheter kränks!


Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, Siun, slår fast att Försvarets radioanstalts signalspaning vid flera tillfällen förra året, bröt mot de regler som ska skydda privatpersoners integritet. Det handlar främst om fyra olika områden. Ogallrade databaser, integritetskänslig information som sprids utan motivering och lagrade personuppgifter med oklar koppling till signalspaningen. Siun hade även synpunkter på att FRA gör en egen tolkning av vad det innebär att förstöra uppgifter. När uppgifter förstörs enligt förstöringsskyldigheten, till exempel samtal mellan en misstänkt och en försvarare eller samtal som skyddas av meddelarskyddet, ska det vara omöjligt att senare återskapa uppgifterna.

Enligt FRAs interna regler innebar i stället att förstöra uppgifter att dessa med hjälp av exceptionella åtgärder ska gå att återskapa, vilket inte överensstämmer med vad lagen säger eller annorlunda uttryckt; ”Vi har förstört de uppgifter vi inte får ha tillgång till. I alla fall nästan…..”

Tystnadsplikten är urholkad, bikthemligheten likaså och något meddelarskydd/källskydd för den som kontaktar en journalist via mail eller telefon, existerar inte längre.

För min stämningsansökan utgör dessa uppgifter tung och ostridig bevisning för att våra medborgerliga rättigheter kränks på det sätt jag påstår i ansökan! Tack Siun!

Svensk Myndighetskontroll: Hotet mot demokratin


Det hävdas ofta i debatten att terrorister, terrorism och grov organiserad brottslighet utgör hot mot demokratin och att staten för att skydda sig och demokratin därför måste införa en mängd olika lagar till skydd mot detta hot.

Jag har aldrig förstått argumentet som sådant.

Låt oss anta att en terrorgrupp slår till mot t.ex SJ och spränger ett tåg i luften. Många människor dör och ännu fler skadas. Detta är naturligtvis ett fruktansvärt brott men på vilket sätt skulle detta i sig utgöra ett hot mot demokratin?

Demokrati är i grunden en idé om människors lika värde och om principen en väljare – en röst. Demokrati är din och min rätt att fritt yttra oss, att mötas och utbyta tankar, att få tro på vad vi väljer att tro på eller att inte tro alls. Det är rätten att protestera och rätten att verka politiskt för sådant vi tror på och vill förändra.

Winston Churchill uttryckte det så här: ”Under alla de lovord som ges demokratin finns den lilla människan, som går in i det lilla valbåset med sin lilla blyertspenna och sätter ett litet kryss på ett litet papper. Inga tal och inga omfattande diskussioner kan på något sätt minska kryssets överväldigande betydelse.”

Faktum är att terrorister aldrig någonsin kan ta vår demokrati ifrån oss, det är något vi bara kan göra själva. Alla demokratins sjukdomar kan botas med mer demokrati. När en demokrati dör, dör den inte av brist på lagar utan av brist på demokrater.

Vilka är då dessa ickedemokrater som kan sägas utgöra ett reellt hot mot demokratin?

Mitt svar är att det är de politiker och grupperingar som gör karriär genom att slå mynt av rädsla och okunnighet. De gör det genom att förespegla oss enkla lösningar på svåra problem. De gör det genom att påstå att om vi bara inför lagar som ger dem större kontroll över oss så lovar de att de och detta ska skydda oss mot allt ont. Ger vi dem bara rätten att övervaka oss alla så ska den övervakningen ge oss fred och trygghet.

Att denna lagstiftning i sig inskränker vår frihet, kränker våra rättigheter och urholkar demokratin är den uppoffring vi tvingas till för att få den trygghet de lovar oss. Grundtanken tycks vara att genom att urholka demokratin så ska denna skyddas. Den logiskt begivne inser att med det resonemanget så borde det absolut bästa skyddet för demokratin vara dess avskaffande.

I tio års tid, alltsedan den 11/9 2001, har detta successiva urholkande av demokratin pågått. Lag har lagts till lag och för varje ny integritetskränkande lag så har vår frihet minskats, övervakningen och kontrollen ökat och demokratin har på så sätt urholkats på samma sätt som droppen urholkar stenen.

Lag (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott
Lag (2010:301) om ändring i lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott

Lagen som bloggarna glömde har den kallats, lagen som står högst upp. Det är en lag som tidsbegränsats till utgången av 2012. Det kanske inte är så underligt eftersom den i grunden är en undantagslag från 1952 som, måste jag säga, sprider en lätt unken doft omkring sig från den tid då den ursprungligen skapades.

Att den dessutom, tillsammans med alla de andra lagar som är skapade för att hålla rätt på dig o mig o våra gamla föräldrar, är en knepigt utformad lag framgår med all önskvärd tydlighet när vi läser vad lagrådet skrev om den då den var en lagrådsremiss för ett par år sedan.

”Det är svårt att få en samlad bild av lagstiftningen på området och omfattningen av de intrång i grundlagsskyddet som en enskild sammantaget kan drabbas av genom olika tvångsåtgärder.”

Det absolut enda som är bra i det uttalandet är att jag inte behöver skämmas när jag tycker att det är svårt att få en samlad bild av lagstiftningen på området. Uppenbarligen så är jag i gott sällskap. Skillnaden mellan mig och lagrådet blir helt enkelt den att jag hade använt mig av just detta faktum för att stoppa lagen.

Praxis i Europadomstolen visar nämligen entydigt att lag måste vara bl.a förutsebar och tydligt avgränsad och lagrådet säger ju att man inte har en susning om vad den enskilde kan drabbas av då denna lag tillämpas. Jag kan berätta lite om det i alla fall.

Den här lagen ger Säpo rätt att avlyssna och det borde väl inte vara nåt märkligt med det, eller hur? Landets säkerhetspolis måste väl ha den rätten/möjligheten? På det svarar jag kort och gott, självklart! Det har man också genom andra lagar som reglerar den verksamheten och jag tror bestämt att jag alldeles nyss skrev det som är nyckelordet i sammanhanget, ”reglerar”.

Man kan nog tryggt utgå från att ordet har med regler att göra och man kan säga mycket om olika länders säkerhetstjänster men en sak har dom gemensamt och det är en alldeles tydlig skepticism mot regler. Sådana har benägenhet att liksom komma i vägen för lite ”riktigt gammalt hederligt polisarbete.”

Formellt gäller lagen Säpos rätt att avlyssna bl.a ”olovlig kårverksamhet”, en term från 1930- och 40-talen som handlar om beväpnade nazistiska milisstyrkor. När såg du en sådan sist? Jag har varit med under större delen av den tid som den här lagen existerat och jag har aldrig ens hört talas om nazistiska milisstyrkor. Dessutom beväpnade.

Jag är faktiskt rätt säker på att det förhåller sig så med sådana små legioner att de, liksom för övrigt jultomten och påskharen, inte existerar och heller inte har existerat här i Sverige under alla dessa år. Varför envisas då regeringen med att förnya lagen och låta den löpa fram till 2012 i första hand?

Kreativa polishjärnor på Säpo har genom årtiondena på ett fantasifullt sätt skapat fantastiska tolkningar av begreppet och låtit det omfatta t.ex FNL-aktivister, extrema djurvänner och t.o.m vid några tillfällen journalister.

När Aftonbladets Björn Kumm avlyssnades på 60-talet så var det för att han avslöjat Säpos olagliga åsiktsregistrering och Säpo var på jakt efter hans källor.

Tomas Bodström, den inte helt okände gärning……förlåt, f.d S-märkte justitieministern var den som tog initiativet till den modernisering och utvidgning som föregick regeringen Reinfeldts övertagande av lagen. För säkerhets skull så passade de också på att utnyttja tillfället och utvidgade lagen ytterligare.

De egna förslagen och de nya brott de nu hittat på skall berättiga till förenklad avlyssning (utan domstolsbeslut). Till de nya brotten hör brott mot medborgerlig frihet, exempelvis AFA-aktivisters vilja att sabotera nazistmöten och ”finansiering av terrorism”.

Lägger vi en amerikansk definition på det sistnämnda så innebar en sådan definition i slutet av 80-talet att pengar till Nelson Mandela hade inneburit terroriststöd.

Avlyssningsreglerna omfattar även journalister som kan tänkas begå ”obehörig befattning med hemlig uppgift”. Det var det som Björn Kumm gjorde sig skyldig till när han gjorde sitt avslöjande.

Lagen gör inga inskränkningar alls när det gäller att lyssna på journalister. Obehörig befattning med hemlig uppgift är dessutom ett mycket diffust brott. Journalisten som begår det behöver inte ens känna till det själv, brottet kan begås utan uppsåt. Då blir det Säpo som tolkar vilka journalister som ägnar sig åt olämplig kritik mot staten och därför bör få sina källor avslöjade.

Eftersom dessutom ”olovlig kårverksamhet” genom decennierna har kunnat betyda vad som helst kan Säpo efter behag avlyssna alla som vänder sig till tidningar med olika uppgifter i tron att de har det källskydd som grundlagen ska ge.

Det räcker f.ö med att Säpo misstänker att de skulle tycka illa om dessa uppfattningar, om de kände till dem, så utgör det ännu ett skäl till avlyssning. Nämligen att skaffa sig bättre kunskaper om dessa kanske olämpliga uppfattningar.

Det mest obegripliga för mig är att detta införs av en regering i vilken det sitter partier som kallar sig liberaler. Det är inget annat än ett missbruk av och ett hån mot allt vad det ordet står för.

Det blir allt mer uppenbart att förvirrade terrorister knappast utgör något hot mot demokratin. Lika uppenbart framstår istället det skrämmande faktum att de som tycks utgöra det största hotet mot vår demokrati finns i Sveriges riksdag och i regeringen. Därför läser vi debattartiklar som innehåller meningar av den här typen:

”Svensk polis behöver tillgång till signalspaning för att bättra kunna skydda oss från de hot som finns mot vår demokrati. Därför är paradoxalt nog dessa förändringar nödvändiga för att öka tryggheten och öka skyddet för vårt öppna samhälle.” Johan Pehrson (Fp) i Sundsvalls tidning den 3/1-12. Lustigt nog samma dag som jag lämnade in stämningen mot staten i just FRA-frågan.

Anne Ramberg har skrivit följande:

”Balansen mellan säkerhet och rättssäkerhet, mellan rättstrygghet och integritet är mycket komplicerad. Man måste förhålla sig principiell till dessa frågor.

Det är lätt att fångas av de hotbilder som målas upp. Man kan då kasta sidoblickar på the ”Patriot Act” som fyllde 10 år den 10 oktober. Den introducerade något som benämns ”National Security Letter”, NSL. Ett NSL innebär att FBI bl.a. kan begära ut uppgifter om konsumenter från internetleverantörer, finansiella institutioner och kreditinstitutioner utan föregående domstolsbeslut.

Det kan handla om allt från vilka webbsidor någon besökt till med vilka en viss person kommunicerat. Därtill kan FBI utfärda en s.k. ”gagorder”, d.v.s. en typ av yppandeförbud om att FBI begärt information. Mellan 2003–2005 utfärdades 143 021 NSLs.

Inte ett av dessa resulterade i något terroriståtal. Det föranledde emellertid enligt uppgift 17 penningtvättsmål, 17 migrationsrelaterade mål och 19 bedrägerimål. The Patriot Act är förlängd till 2015. Den tillkom i likhet med 1952 års tvångsmedelslag, som förlängdes ett oräkneligt antal gånger innan den 2008 slutligen blev permanent. Även buggningslagstiftningen liksom lagen om preventiv avlyssning introducerades som tillfällig lag.”

Det känns idag lika angeläget att stoppa våra politiker som att stoppa terrorister. Vilka som utgör det största demokratihotet råder det enligt min uppfattning ingen som helst tvekan om.

Svensk Myndighetskontroll: Här står Tolgfors o pratar skit……


Hans löften visade sig vara värda noll.

Svensk Myndighetskontroll: Därför stämmer jag staten


Har idag skickat nedanstående debattartikel till ett antal olika mottagare.

”Enligt min uppfattning råder det ingen som helst tvekan om att FRA-lagen utgör en kränkning av mina medborgerliga rättigheter så som de garanterats mig i såväl Europakonventionen som i EU:s rättighetsstadga.

Som så många andra har jag dock levt i en vanmakt över detta faktum och inte vetat riktigt vad jag kan göra åt det. När man under hösten 2011 från regeringens sida visade att den överenskommelse som gjordes kring lagen i september 2008 och som sedan låg till grund för de, som man då trodde slutliga förändringarna av lagen som antogs 2009, inte kommer att följas så kände jag att måttet definitivt var rågat.

Ändamålsglidningen blev uppenbar och FRA-shopen öppnas på nytt i och med att både Säpo och Rikskriminalen nu skall få möjlighet att inrikta FRA:s spaningar. Att regeringen och även andra politiker inte är att lita på i den här frågan blev åter uppenbart och den fråga man måste ställa sig är, vad blir nästa steg?

Europakonventionen gäller sedan den 1 januari 1995 som lag i Sverige enligt lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Härtill kommer att konventionen utgör en
integrerad del av EG-rätten.

Högsta domstolen har också i ett antal rättsfall slagit fast att skadeståndskrav i svensk domstol kan grundas direkt på Europakonventionen. Som stöd för detta åberopas Grand Chamber-avgörandet i T.P. och K.M. mot Storbritannien (Europadomstolens dom 10.5.2001). Avsnitt 107 i nämnda dom utvisar att medlemsstaterna har utrymme för att meddela domar där en skadeståndstalan är grundad direkt på konventionen.

I den stämningsansökan som i tisdags lämnades in till Stockholms tingsrätt yrkas skadestånd med stöd såväl av skadeståndslagen och Europakonventionen som EU:s rättighetsstadga avseende den kränkning av kärandens medborgerliga rättigheter som FRA-lagen påstås utgöra.

I stämningsansökan, som med bilagor omfattar närmare 750 sidor, ges en utförlig beskrivning av på vilka olika sätt som käranden menar att FRA-lagen står i strid med EU:s rättighetsstadga och Europakonventionen.

I korthet kan här nämnas att lagen i sin nuvarande utformning, enligt min uppfattning, t.ex inte uppfyller konventionens krav då det handlar om

– spaningens omfattning där det måste finnas proportioner mellan mål och medel

– det står inte klart hur inhämtad information skall kommuniceras mellan olika
myndigheter och andra utomstående mottagare

– det framgår inte när och hur inhämtad information får eller måste förstöras

– enskildas rätt till att få sin sak prövad och rätt till ersättning vid övertramp från statens
sida regleras ej

– slumpen får inte vara en avgörande faktor för om en medborgare övervakas

– FRA-lagen bryter mot den grundlagsskyddade rätten till meddelarfrihet

Lägger man sedan till detta den utökning av omfattningen som det kommer att innebära att fler myndigheter tillåts styra inriktningen av FRA:s spaningar så fördjupas kränkningen av den enskilde medborgarens rättigheter ytterligare.

Den nu inlämnade stämningen av staten är ett försök att förhindra att så sker.”

Nunc aut nuncuam

Svensk Myndighetskontroll: Fantastisk respons på stämningsansökan!


Jag kan med glädje konstatera att den respons jag fått på den inlämnade stämningsansökan mot staten avseende FRA-lagen har varit både enorm och positiv. Bloggen har haft nästan 21000 sidvisningar det senaste dygnet och det surras en hel del på nätet. Gammelmedia uppvisar sedvanlig tröghet men i deras värld så är det måhända normalt att staten kränker medborgarna och stäms vid domstol……? Alternativt, vilket får sägas vara en from förhoppning, så ägnar man tid åt att låta s.k ”experter” bedöma ansökans tyngd och möjligheter innan man skriver något. Vi får väl se vad som händer.

I vart fall så har den respons som givits varit av den arten att den inspirerar till en fortsättning. Jag har en motsvarande ansökan klar till ca. 60% men då avseende IPRED-lagen som även den är synnerligen tveksam ur ett konventionsrättsligt perspektiv. genomför man sedan Datalagringsdirektivet så väntar ytterligare en motsvarighet.

En fråga som tydligen många ställer sig är om det verkligen är möjligt att få ett mål av den här typen prövat i svensk domstol och om skadestånd överhuvudtaget kan vara aktuellt. Jag vill därför göra ett förtydligande just på den punkten.

Som stöd för att skadeståndskrav i svensk domstol kan grundas direkt på Europakonventionen åberopas Grand Chamber-avgörandet i T.P. och K.M. mot Storbritannien (Europadomstolens dom 10.5.2001). Avsnitt 107 i nämnda dom utvisar att medlemsstaterna har utrymme för att meddela domar där en skadeståndstalan är grundad direkt på konventionen.

Detta har HD också bekräftat genom domar i NJA 2005 sid. 462, NJA 2007 sid. 295 och NJA 2007 sid. 584.

Glöm heller inte att konventionen alltsedan 950101 utgör svensk lag.

Hela stämningsansökan med bilagor återfinns som tidigare här: http://www.svemykon.se/filearea_16.html och självklart så kommer jag här i bloggen att redovisa vad som sker i frågan vartefter det händer något.
Ett varmt tack vill jag också rikta till alla som visat sitt stöd för den åtgärd jag nu vidtagit!  Tack!!
%d bloggare gillar detta: