Kategoriarkiv: Lättsamt
Republiken Jämtland mobiliserar mot svenskhotet!
Sverigedemokraterna har uppenbarligen för avsikt att sätta sig över republiken Jämtlands suveränitet för att inom republikens gränser inrätta ett svenskreservat.
I syfte att upplysa om republikens ärofulla historia, vilken SD i vanlig ordning tycks vara helt ovetandes om rekommenderar jag läsarna att, genom att klicka på länken nedan, laddar hem den kortfilm som visar republikens dåvarande presidents, Yngve Gamlins, statsbesök hos konungariket Sveriges dåvarande statsminister Tage Erlander på Harpsund.
Jag är helt och fullständigt övertygad om att republiken Jämtland inte vill ta emot svenskar för att hysa och tvingas utfordra dessa i någon form av reservat såsom Marie Stensby, Sverigedemokrat från Krokoms kommun i Jämtland, uttrycker önskemål om i ett brev till statsminister Fredrik Reinfeldt (M).
Det är märkligt att just Sverigedemokrater på detta vis vill utsätta en självständig republik och granne för den massinvandring av svenskar det här kan komma att bli fråga om. Republikens stolta innevånare vill inte se sin republik skövlas och kulturellt utarmas av boende från det i dessa trakter benämnda ”Fjollträsk”. ”Nä, huvaligen för sånt fölk”, som man säger på orten!
Det ska bli intressant att se om kulturmarxisterna och PK-folket på SD i Fjollträsk vågar ta debatten eller om jämtarna på sedvanligt SDPK manér ska tigas ihjäl i en fråga som inte får diskuteras.
Jag erkänner härmed att jag är beroende!
Nu har jag en längre tid känt att det är hög tid att jag kommer ut och erkänner mitt eget beroende.
Det är ett beroende som har varat alltför länge nu och som nu måste brytas så att jag har några pengar och hälsan kvar på ålderns höst. Dessutom är jag övertygad om att mitt eget exempel kan vara en varning för andra att undvika att gå i samma fälla som jag en gång gjorde.
Jag talar om mitt beroende av att erlägga tobaksskatt!
Ett första steg är naturligtvis att erkänna att jag har ett sådant beroende och idag inser jag även att jag inte kan skylla på staten och Anders Borg. Felet är mitt och ingen annans.
Minns när jag i elvaårsåldern hörde talas om denna skatt för första gången och när jag upptäckte att det dels var förbjudet för 11-åringar att erlägga den och att det enda sättet jag kunde få känna hur härligt det är att betala just denna skatt, bestod i att i smyg köpa cigaretter så kunde jag inte stå emot.
Det började, som alla missbruk gör, i liten skala. I närheten av mitt hem låg det en röd kiosk där även vi som knappt nådde upp till luckan kunde få köpa en lös cigarett för hisnande 25 öre. Hur mycket av detta som var skatt visste jag inte då och vet fortfarande inte men jag minns den härliga euforiska känslan av att bli delaktig i något mycket större. Jag var nu inte bara en ohängd snorunge, nej minsann, jag var även skattebetalare och därmed bidragande till allas vår välfärd!
Året var 1968 och möjligheterna oändliga! Jag visste naturligtvis att jag en dag skulle få bidra med skatt på många andra sätt men det fina och lockande med tobaksskatten var just att den paradoxalt nog både var frivillig och förbjuden!
Det är sedan bara att erkänna att missbruket eskalerade. Det hände att jag inte ens kunde somna för att hjärnan sysselsatte sig med olika planer på hur jag skulle få ihop mer pengar för att kunna köpa fler cigaretter och på så vis få betala den underbara tobaksskatten. 
Redan när jag var 14 så hade det eskalerat till en nivå där jag köpte hela paket vilka jag med goda skattevänners hjälp konsumerade så fort det bara gick. Allt fick naturligtvis ske i lönndom de första åren och jag kan säga att tobaksskatten sannerligen skärpte förmågan att debattera t.ex röklukt på ett för åldern synnerligen kreativt sätt.
Erkännas skall också att det var lite enklare på den tiden då samhällets acceptans för de tobaksskatteberoende var större och de tilläts att utöva sitt skattemissbruk såväl inom- som utomhus.
Inga var väl lyckligare än vi varje gång staten aviserade en ny höjning av tobaksskatten. Det hände att det köptes stora cigarrer bara för att fira sådana tillfällen och den finansminister som kom med sådana förslag blev hjältar för oss.
I början på nittiotalet började dock en ny egoism att breda ut sig i samhället. Osolidariska typer skattefuskade på flera olika sätt. Många genom att helt enkelt sluta betala tobaksskatt på sätt att de inte längre ville köpa cigaretter och andra genom att köpa insmugglade sådana istället. Man kan säga att detta var den första skatterevolten bland alla de som bara hade nöjesbetalat den här fina skatten men för oss beroende blev det successivt allt svårare att få betala skatten.
Visserligen tillhandahålls fortfarande skatteobjekten i handeln men rabiata skattemotståndare har gjort det allt svårare att konsumera den produkt som skatten erläggs för och det vore, för en äkta missbrukare, inte rätt att s.a.s inte fullfölja skatteinbetalningen utan att konsumera produkten.
Jag förstår att det kan låta obegripligt för den som inte är beroende men för de särskilda skatteberoendeläkarna är sambandet glasklart.
Nu idag, år 2012, känner jag emellertid att det stigmata det innebär att ha detta skattemissbruk har gjort att jag inte längre känner den stora glädje och njutning jag tidigare gjorde och skatteberoendet innebär även andra påfrestningar som t.ex psykosomatisk hosta.
Jag tillhör, vilket måste påpekas, dom som trots detta missbruk inte har gått vidare till tyngre missbruk som t.ex moms och bensinskattemissbruk och det är jag naturligtvis tacksam för. Det är ändå på plats med en varning till dagens ungdom så att de inte ska behöva hamna i samma svåra beroende som jag har gjort och jag vill därför rikta en allvarlig varning samtidigt som jag vill ge er ungdomar ett gott råd!
Var försiktiga med era skatteinbetalningar och försök se till att de inte blir så stora att ni riskerar att fastna i missbruk och förlora såväl arbete som vänner och familj! Tänk på att det kan börja med något så banalt som chokladskatt. En liten punktskattad pralin kan vara inkörsporten till något mycket värre.
Undvik sådana förföriska uppmaningar som t.ex skatteverket ibland tillåts skicka ut och vad ni än gör, gå aldrig, aldrig nånsin in till ett möte på ett skattekontor utan att ha ett vaccinerat ombud med er!
Själv ska jag nu söka kvalificerad vård av professionella och har därför tagit direktkontakt med en expert som har mottagningar för människor med skatteberoenden i Gibraltar, Liechtenstein och på Caymanöarna.
Jag hoppas jag kan få den hjälp jag behöver där och har hört att folk återvänt från dessa platser helt skattebefriade!
Clark eller van der Kwast, det är frågan
Polisens nya chefsrekryteringsstrategi är intressant, tolerant och förtjänar att uppmärksammas!
Uppenbarligen har man resonerat i termer av att nu rekryterar vi chefer utifrån empirisk grund. ”It takes one to know one” är devisen för denna
Ju grövre brott desto högre chefsställning då grövre brott självklart ger mer erfarenhet och kunskap.
Hittills obekräftade rykten gör gällande att såväl Claes Olofsson som Christer van der Kwast kandiderar till posten som ny rikspolischef. En vanligtvis välunderrättad källa i polisens friggebod på Kungsholmen säger att problemet för stunden är att avgöra vem av de två kandidaterna som är mest kriminell.
Styrelsen sägs vara imponerad över den förslagenhet som Kwast visat medan Olofssons styrka ligger i den mer raka och konsekventa brottslighet han outtröttligt och med entusiasm levererat under en lång följd av år. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15586636.ab
Hårdare tag mot yngre barn!
Sverigedemokraten Kent Ekeroth uttalar sig med jämna mellanrum i den rättspolitiska debatten och SD föreslog inför valet 2010 att sänka straffmyndighetsåldern till 12 år.
Jag funderade en stund kring förslaget och sedan skrev jag det här i vad jag själv tycker vara sann SD-anda.
”Med anledning av Lagrådets uttalade misstanke om att den nya lagen om drogtester av barn utgör ett första steg mot att sänka straffmyndighetsåldern så vill jag anföra följande: Kriminella sjuåringar är en plåga!
För att inte tala om ohängda elvaåringar. Samhället måste agera mot den tilltagande brottsligheten i dessa åldersgrupper. De senaste nyheterna talar också om att kraftfulla åtgärder är på gång. Den som är gammal nog att begå brott är också gammal nog att bestraffas.
Denna uppfattning har jag nu sett på några olika debattsidor och i allmänhet så åtföljs den av förslag om att sänka straffmyndighetsåldern till 12 år.
Jag menar att det är en ologisk slutsats. Don’t do the crime if you can’t do the time, säger jag då!
Har man slagit fast att den som är gammal nog att begå brott också är gammal nog att bestraffas så ska man naturligtvis inte ha någon straffmyndighetsålder alls! En sådan åldersgräns skulle innebära att till exempel kriminella sjuåringar fortsatt tillåts löpa fritt, för att inte tala om dessa horder av kriminella elvaåringar!
Jag är däremot inte klar över vilka straff man kan tänka sig för dessa kriminella och välorganiserade barn. Fängelse, skampåle, aga, böter, stening, fritering eller en dag med en SD-politiker?
Att något måste göras framstår emellertid som fullständigt uppenbart.
Häromdagen såg jag själv ett gäng i åttaårsåldern samlade på häftiga små cyklar med synnerligen störande puttersmällare monterade och någon berättade att det var de illa beryktade men välorganiserade Bambinos som hade en träff på gården. Uppenbara bikerprospects alltså.
Den organiserade brottsligheten bland just åttaåringar är ett växande problem som måste mötas och polisen har därför satt upp specialenheter i åtta län i en försöksverksamhet som går under namnet Bullerbyn.
Kommande rättegångar som resultat av Bullerbyns arbete kan bli mycket intressanta sedan justitieminister Box förklarat att brottsprovokation får användas för att snärja dessa små ligister. Polisen sägs därför nu ha köpt in försvarliga mängder smågodis i syfte att se hur långt gängen är beredda att gå i sin iver att få tillgång till dessa njutningsmedel.
Ett första fall av illegal fildelning kommer att prövas i Södertörns tingsrätt i slutet av denna månad. Det var efter en undercoveraktion där tre medlemmar i just Bambinos erbjöds en stor påse geléhallon om de laddade ner fyra kända poplåtar, som polisens första tillslag enligt den antagna Bullerbyplanen kunde göras.
Enligt uppgift från en vanligtvis välunderrättad källa så ska en av de tre ha arbetat som polisinfiltratör i gruppen. Samma källa hävdar också att detta kunnat ske enbart tack vare den nya lag som ger polisen rätt att drogtesta barn. Vid ett sådant test visade sig den unge herrns urin vara, som polisen uttryckte det, ”av misstänkt färg” och han gavs då möjlighet att sona detta genom att infiltrera kamratkretsen.
Detta visar att lagen till och med är effektivare än vad minister Box först angav. Den inte bara hindrar de unga från att bli beroende, den gör dom också omedelbart till nyttiga små skvallerbyttor och minipoliser. De misstänkta är under tiden fram till rättegången placerade i rumsarrest på den lokala polisstationen.
Amnesty har hävdat att rumsarrest är nysvenska och en förvrängning av verkligheten då de tre små misstänkta brottslingarna tvingas dela en fyllecell under förhållanden som inte motsvarar de minimikrav som kan ställas enligt FN:s barnkonvention.
Detta påstående avvisas av justitiedepartementet, där statssekreterare Hildegard Rotting säger att man räknat på detta och kommit fram till att de tre misstänktas sammanlagda vikt och kroppsvolym motsvarar den hos en fullfjädrad och välbyggd brottsling.
Dessutom är det faktiskt fildelning som är förbjudet, inte celldelning!
På grund av den låga åldern hos förövarna så har man nu även infört så kallad vittnescoachning. Detta innebär att såväl de tilltalade som vittnen, under två timmar varje dag, får hjälp med att lära sig vad som är lämpligt och inte lämpligt att säga i en rättegång.
Metoden är ny, men antas spara in mycket tid i rättegången, samtidigt som den gör behovet av försvarare överflödigt. Ytterligare en lyckad reform som alltså både stärker barnets integritet, genom att det lär sig svara rätt, och samtidigt är kostnadseffektiv.
På fråga om inte detta är en fara för rättssäkerheten svarar Hildegard Rotting att det är tvärtom så att rättssäkerheten stärks, då det genom reformen blivit rätt säkert att alla vet vad de ska säga.
På så sätt blir det säkert rätt och blir det rätt så är det rättssäkert! Det borde ju var och en begripa som har rent mjöl och inte kokain i påsen.
Därför tillåts inte heller några kontakter mellan de misstänkta och deras föräldrar under tiden fram till rättegången. Detta för att försäkra sig om att ingen subjektivt färgad påverkan ska störa de misstänkta. Processen de genomgår innebär i sig också ett avlägsnande av så många yttre stimuli som möjligt.
Detta för att barnen ska få lugn och ro och alls icke, som någon liberal typ påstått, för att utgöra starten på en ren hjärntvättning. Detta är ännu icke möjligt men propositionen om den nya integritetsstärkande hjärntvättningslagen väntas bli antagen i vår.
Även lagstiftningsarbetet går nu smidigare sedan remissförfarande och Lagrådsgranskningar helt upphört.
Den anmälan som gjorts till Europadomstolen avfärdar Rotting med att konstatera att alla erforderliga rättsmedel ställts till de misstänktas förfogande genom att samhället tillhandahåller både vittnescoacher och åklagare.
Mer kan man inte begära och skulle domstolen ha en annan uppfattning så vet vi inte det förrän om nio år och då är det ju ändå för sent. Så varför bekymra sig om det nu, säger Rotting i en kommentar.
Hos många är tacksamheten idag ändå stor då detta visar att samhället äntligen gör något och bryr sig. Genom att kriminalisera och stigmatisera barnen så ger samhället dom en identitet och det är något som många barn idag saknar, enligt justitieminister Box. Det är dessutom viktigt att göra detta så tidigt som möjligt.
Jag tycker att det intrång i den unges integritet som ett litet fängelsestraff kan innebära uppvägs av möjligheten att kunna tvångsisolera barnen och på så sätt kunna ge dom vård och behandling under ordnade och trygga former.
I syfte att ytterligare bekräfta den nyvunna identiteten har justitiedepartementet hämtat inspiration från Ipred-lagens motto om att ”den vi inte kan kriminalisera kan vi istället ruinera” och nu i en proposition föreslagit riksdagen att den dom som meddelas även ska publiceras i massmedia på den dömdes egen bekostnad.
Justitieminister Box har i ett tilläggsyrkande framfört krav på att publiceringen skall ske i färg och då helst i lila.
En tanke och synergieffekt är att på detta sätt kan en del av presstödet ersättas på sikt, eftersom man från departementet räknar med ett stort antal fällande domar varje år vilket alltså kommer att generera goda annonsintäkter för tidningarna.
Försvarsdepartementet har i en departementspromemoria, upprättad personligen av försvarsminister Rocky Talgbäck, kompletterat processen och föreslagit att en lämplig påföljd för dessa vanartiga barn vore minimum ett år på ett så kallat ”Boot camp”.
Departementet förklarar sig positiva till att driva en sådan verksamhet vilken i allt väsentligt skulle kunna införlivas i det svenska totalförsvaret. Detta innebär, enligt försvarsminister Talgbäck, att med ett tillräckligt stort antal fällande domar och därigenom frigjorda tillgångar i form av humanmaterial i låg och utvecklingsbar ålder, så kan försvaret spara in åtskilligt med pengar på reguljär trupp.
Tankar finns redan på att från dessa blivande Boot camps rekrytera en elitbrigad med 10- till 11-åringar för tjänstgöring i Afghanistan där det alls inte är ovanligt med militär personal i denna åldersgrupp.
I alla fall inte på motståndarsidan.
Från kommunförbundet ser man också positivt på planerna då detta kan komma att väsentligen reducera kommunernas kostnader för till exempel skolor och fritidsverksamhet.
”Vi räknar med att borttagandet av straffmyndighetsåldern på tre års sikt ska innebära en halvering av klasserna”, säger kommunförbundets nytillträdde VD Åke Ingvarsson som rekryterats från det av CIA och NSA nyligen tvångsinlösta FRA.
En opinionsmätning från SIMO, Statens Institut för Manipulerande av Opinionen, visar att svenskar generellt är positiva till den nya lagen och att föräldrar på gatan menar att ”så länge kidsen bara har rent godis i påsen”, så är lagen inget problem. ”Inte heller barnen är vårt problem”, tillägger föräldrar på gatan till slut för att förtydliga sin inställning.
Beslut om att ta bort straffmyndighetsåldern beräknas komma i god tid före sommaren. Då samtliga ledamöter i riksdagen beräknas ha fått nya röstningschips inopererade i pannloben och vara färdigprogrammerade i slutet av maj, så finns heller ingen risk för att någon av dessa knapptryckarvirtuoser ska skämma ut sig och trycka fel.
När så senast skedde och det visade sig att riksdagen uttryckt sin absoluta misstro mot befolkningen blev det en tråkig och dämpad stämning enligt många. De flesta menar att det lilla misstaget berodde på Freudianskt programmerade chips från Österrike.
Det gläder mig att kunna meddela att den nya lagen snart är på plats!
En promenad genom dagens Sverige
En promenad i dagens Sverige
På väg ut med hunden möter jag tidningsbudet. Det är en ung kille som ser ut att komma någonstans från Afrika, Somalia kanske. Vi byter några ord och han berättar att han är lite sen idag för att tidningen var sen från trycket.
Hunden drar och är uppenbart nödig så jag fortsätter ut och hon stökar snabbt undan morgontoaletten. Jag plockar upp efter henne och ser mig omkring efter någonstans att slänga påsen. Det finns en korg lite längre ner på gatan och samtidigt som jag kommer fram till den så möts jag av en invandrare som tydligen arbetar med att tömma hundlatrinerna.
”Inget särskilt kul jobb”, tänker jag för mig själv, men han ser glad ut ändå. På avstånd ser jag några av hans kollegor som i arla morgonstund tömmer andra papperskorgar och plockar upp skräp från marken. Det är två invandrartjejer och en kille som möjligen kommer från Pakistan.
Jag fortsätter vägen framåt och passerar det lilla köpcentrum som finns inte långt från min bostad. Där är det redan full aktivitet i den lilla närbutik som drivs av en invandrarfamilj från Irak. Fönster putsas och det ser ut som man håller på med en inventering i butiken för det är många i familjen som går runt bland hyllorna.
Deras iranske butiksgranne, som har en klackbar, är också redan på plats och har börjat dagen med att bjuda in sin granne, frisören Ali, på kaffe. Det är däremot fortfarande tomt i den lilla vietnamesiska restaurangen som drivs av den alltid vänliga familjen Nguyen. Inte så konstigt kanske, med tanke på att de har öppet till 01.00 och sällan kommer iväg hemåt förrän bortåt 02.30. De brukar ändå vara igång inför dagens lunch vid åttatiden.
Jag fortsätter min promenad mot busshållplatsen och tar bussen för att åka hem till min mor. Bussen körs av en mörkhyad man som glatt använder bussens högtalarsystem för att berätta att han heter Mohammed och att han igår blev far för första gången. Kanske vågar han vara så frispråkig för att jag är den ende svensken på bussen. Det tiotal personer som utöver mig finns ombord är alla invandrare och uppenbarligen på väg till sina arbeten. Det verkar inte finnas några svenskar som börjar så här tidigt.
Väl hemma hos mamma så blir det kaffe och smörgås och hon berättar att hon fått en ny hemassistent som heter Fatima och som ska städa och hjälpa henne med diverse sysslor som hon numera har svårt att klara själv. Fatima har tydligen kommit ensam till Sverige efter att ha mist man och två barn i en explosion i Bagdad. Hennes dröm är nu att bygga upp en ny tillvaro i ett land där man inte dagligen riskerar att sprängas i bitar.
Tiden går fort och jag upptäcker plötsligt att jag måste rusa för att hinna med ett annat möte. Det får bli en taxi tillbaka hem.
Taxin körs av en kille från Kurdistan som har varit i Sverige sedan åttiotalet då han flydde hit efter att den by där han bodde hade utsatts för ett angrepp med någon form av giftgas. Han förlorade större delen av sin familj men har nyligen fått hit en kusin som är veterinär. Av något oklart skäl kan han inte jobba som veterinär här i Sverige, men han försörjer sig och sin familj genom att arbeta som spärrvakt i Stockholms tunnelbana och genom att dela ut reklam på söndagar.
Väl hemkommen funderar jag lite på morgonens upplevelser och tänker på hur det skulle bli om man genomförde vad somliga vill, det vill säga att skicka tillbaka många av de människor jag mött under min morgonrunda, till deras respektive hemländer. Skulle det överhuvudtaget längre vara möjligt att få ”svenskar” och då kanske särskilt ungdomar, att ta de lågstatusarbeten som idag domineras av invandrare?
Samtidigt ska vi dra ner på nyinvandringen till mycket låga nivåer och ingen har vad jag kunnat se gjort någon beräkning av de omedelbara effekter detta skulle ha och inte heller av vad detta kan innebära om 30 år. Ska du eller jag ta över de jobb som de idag sköter? Vem ska ta hand om de allt fler pensionärerna som lever längre och längre?
Själv är jag 55 år idag och åren går fort. Om eller när jag hamnar i den livssituationen att jag kommer att behöva hjälp med att klara vardagen så hoppas jag innerligt att den hjälpen finns att tillgå och jag struntar fullständigt i om de händer som då kommer att ge mig den hjälp jag behöver, är svarta, bruna, gula eller vita.
Jag funderar också på de generaliseringar som hörs i debatten om att alla invandrare är lata, kriminella och lever på bidrag och utnyttjar oss svenskar. Eller, alternativgeneraliseringen som går ut på att de kommer hit och tar våra jobb. De är inte särskilt förenliga de där två generaliseringarna…
De flesta av dem jag såg och mötte under min morgonrunda var muslimer. Ingen av dem såg dock ut att vara i färd med att spränga något i luften, utan verkade vara fullt upptagna med sina respektive arbeten.
Det slår mig att likväl som det finns fanatiska respektive sekulariserade kristna, med en stor övervikt för de sistnämnda, så kanske det även finns motsvarande inom Islam!? Men vad vet väl jag, en enkel man med enkla tankar?
Jag ser det jag ser och det jag ser är att hos ett parti som numera tagit plats i Sveriges riksdag så saknas nyanserna fullständigt. Var alltid misstänksam mot partier som Sverigedemokraterna som presenterar enkla lösningar på svåra problem.
Var sedan inte bara misstänksam utan var istället upprörd och förbannad när deras partisekreterare, Björn Söder, förlorar sin påstrukna fernissa och visar sitt rätta ansikte då han menar att romer minsann kan skylla sig själva för att de nekas hyra bil på många bensinmackar! Enfald före mångfald, ett Sverigedemokratiskt adelsmärke. Märkligt nog anser sig samma människor vara diskriminerade av media då dessa inte rapporterar det SD vill att de ska rapportera.
Det är inte så enkelt att allt är invandringens fel. Knepet att skylla allt elände på en specifik grupp har använts förr och minnena av vad det ledde till förskräcker. Vi ska självfallet ha en diskussion i ämnet men den diskussionen kan inte, och får inte, utgå från att vi från början skuldbelägger en stor grupp människor enbart med utgångspunkt i att de har ett annat ursprung än majoriteten.
Världen är inte svart eller vit. Den består av oändligt många nyanser!
Nej, nu måste jag iväg till mitt möte med kirurgen som gjorde min gastroskopi. Han heter f.ö. Al-hari och är en av de 26% som läkare med utländsk bakgrund utgör i Sverige. Ska bara stoppa till hos grannen, en indisk ingenjör som heter Sing, och lämna tillbaka de pengar han generöst nog lånade mig i butiken igår när jag hade glömt plånboken hemma.
Ha en bra dag! 🙂
Svensk Myndighetskontroll: Sverige är fantastiskt!
Det är när man tar del av sånt här som man med full insikt förstår vad turistrådet menar med att ”Sverige är fantastiskt!”Utan danstillstånd mer våld på krogen.
Svensk Myndighetskontroll: FLASH NYHET EXTRA EXTRA Read all about it!!
Nu direkt över till nyhetsredaktionen för en FLASH rapport från en pendlares vardag.
Det ryktas att det varit frost i Laxå inatt. SJ har därför beslutat sänka hastigheten på samtliga tåg vilket i mitt fall fått som konsekvens att det tåg som skulle ha avgått till Sthlm kl.09.00 nu har en preliminär ny avgångstid 09.41.
Andra rykten gör nu även gällande att det fallit mellan 8-12 löv på spåret straxt öster om Enköping. Banverket ska, enligt uppgift, ha skickat expertis för att undanröja detta hinder så snart som möjligt. Det kan dock komma att innebära ytterligare förseningar i tågtrafiken i stora delar av Mälardalen.
Väntande passagerare har erhållit information från Svenska Voodoförbundet om hur nålar i kombination med små halmdockor föreställandes de personer man anser ha ansvar för förseningen, kan nyttjas i såväl uppmanande som straffande syfte.
Kommunikationsministern
Svensk Myndighetskontroll följer naturligtvis den dramatiska utvecklingen och återkommer så snart vi har något nytt att rapportera.
EDIT UPPDATERING
Redan straxt efter klockan 10.00 accelererade 09.00 tåget ut från centralstationen i Västerås. Ännu obekräftade rykten säger att tåget hann uppnå en såpass hög hastighet som 46 km/h innan det tvingades minska den hisnande farten igen och efter ca. 8 km svindlande färd genom det vackra höstlandskapet så står vi ånyo helt stilla. Den fantastiska digitala tekniken ombord har via det inbyggda högtalarsystem som finns, låtit meddela att det föreligger ett signalfel någonstans längs linjen.
Möjlig ersättningsbuss
Sedan detta meddelande lämnades har inget mer hörts men en ambulans har körts fram och psykiatrisk expertis finns nu på plats för att behandla passagerare som drabbats av akut mordlust och PSS, posttraumatiskt stresssyndrom. En tågmästare fördes nyss förbi förstummade ögonvittnen iförd en s.k ”tyckomdigsjälvtröja” med hårt åtdragna remmar. Han hördes upprepat mumla något som kunde tydas som att hans fru slår ihjäl honom och att han enligt tidtabell skulle ha varit hemma redan i lördags kväll.
Ännu har inga utbrott av sjukdomar som kolera, ebola eller lepra rapporterats ombord men oron ökar nu för varje stillastående minut. Det är i nuläget omöjligt att sia om hur detta kommer att sluta men så länge Svensk Myndighetskontroll har kontakt med omvärlden så kommer rapporteringen att fortsätta. Vi låter oss inte tystas!!
En medpassagerare framförde just en önskan om att vi skulle uttala att det ligger något djupt skrämmande i det faktum att SJ och FRA har samma huvudman. Ett tänkvärt uttalande som vi inte kan göra annat än hålla med om.
Svensk Myndighetskontroll: Analys av Moderaternas nya reklambroschyr ”Varning för visioner”
Den moderata reklambyrån har fått in ytterligare ett jätteparti konserverad gröt som nu måste paketeras och säljas över hela landet. Efterfrågan på konserverad gröt har man lyckats få upp till 30% nivån genom väl genomfört kampanjande och olika förändringar av emballage och annat. Lustigt nog så har även gamla gröthatare i partiet nu kommit underfund med att det är konserverad gröt dom gillar och det hävdas allmänt att allt var ett stort missförstånd då man tidigare under en tid serverade och försökte sälja konservativ gröt.
I syfte att nu öka marknadsandelen ytterligare för den konserverade gröten så har man tagit bort det mesta av kryddningen för att årets gröt ska passa så många som möjligt. För att inte stöta sig med några grupper så har man, efter ett amerikanskt reklambyråkoncept, redan i den nya förpackningen också bifogat klickar av röd hallonsylt och blå blåbärssylt. På så sätt anses det bli en politiskt neutral gröt som ska kunna ätas av en överväldigande majoritet svenskar.
Grötkonceptet är också genialt ur facklig synvinkel då det tilltalar LO-ledningens allmänt grötmyndiga stil och även snabbt kan spädas till facklig vattvälling, tänkt att serveras i samband med nattmanglingar, för att på ett effektivt sätt förkorta dessa.
Att den konserverade gröten också passar väl för moderata röstprospects inom åldringsvården, råder det ingen tvekan om. Gröten är t.o.m så genomtänkt vad gäller konsistens att den utan problem ska kunna förtäras av de med tandproteser i stor utsträckning försedda s.k sistagångsväljarna.
För första gången någonsin så ryktas det om att ett politiskt program ska tilldelas ett av reklamvärldens finare priser – Columbi ägg. Detta är ju särskilt lämpligt eftersom som alla vet så var det moderaterna som tog ut kompassriktningen för Columbus då han gav sig iväg mot Indien. Det faktum att han istället körde rätt in i den amerikanska kontinenten har man med samma nyspråk som man använt till andra fel, lyckats vända till något positivt.
Reinfeldt åkte ju själv över för några år sedan för att till den amerikanska upphovsrättsindustrin överlämna den svenska regeringens djupt kända tack för deras förträffliga utformning av IPRED lagen. Hade upphovsrätten bara sträckt sig något längre så hade man med fog kunnat hävda att de moderata kompassmisstagen vid Columbus avfärd utgjort en upphovsrättslig grund för M att hävda upphovsrätt till hela USA.
När detta inte gick helt enligt plan så beslutade man istället från partiledningen att man nu skulle sätta till alla krafter för att i grunden verkligen ta reda på vanligt folks inställning till och olika kommentarer om den nya nationalrätten konserverad gröt. För att kunna genomföra en sådan avstämning av de djupa konsumentleden blev man tvungen att skapa en ny lag som efter lite hoplappande kom att kallas FRA-lagen. Den ligger helt i linje med Fredrik Reinfeldts många tal i vilka han försäkrat det svenska folket att man har en lyssnande regering.
Mot ovanstående bakgrund har jag väldigt svårt att förstå den kritik som riktas mot Moderaterna och Reinfeldt.
PS. vad gäller apartheid så vill jag påminna om att det var Gösta Bohman som efter ett besök i Sydafrika 1979 kunde slå fast följande sanning: ” – Man måste betänka att de inte behöver ha så dyra bostäder. I soliga länder kan man leva i plåtskjul och plocka bananer på träden.” Det är naturligtvis denna heroiska insats man vill lyfta fram då man säger att moderaterna alltid varit mot apartheid. DS.
Det är fortfarande ingen skatt på skratt!
Hittade denne galne fransman på Youtube. Ett gott skratt förlänger natten eller hur det nu var.
Svensk Myndighetskontroll 