Bloggarkiv

JO anmälan mot polismyndigheten Stockholm


Jag har lämnat in nedanståend anmälan till Justitieombudsmannen.

Justitieombudsmannen

Box 16327

103 26 Stockholm

 

Västerås 121107

Polismyndigheten i Stockholm har upprättat ett antal Twitterkonton där man använder sig av detta sociala media bl.a för kontakter med allmänheten.

Jag har ingen invändning i sak mot detta men när kontot används till att fälla omdömen om enskilda människors åsikter anser jag att myndigheten överträtt vad som ligger i dess arbetsuppgift. Nedanstående text är hämtad från SvT Debatt där polisen skrivit en debattartikel som innehåller övrig för JO nödvändig information för att beskriva ärendet. Artikeln återfinns på webbadress: http://debatt.svt.se/2012/11/06/som-twitterpoliser-ar-det-vart-jobb-att-saga-pluras-drogromantik/

Som twitterpoliser är det vårt jobb att såga Pluras drogromantik

Publicerad 6 november, 2012 – 16:30

TWITTRANDE POLISER Att poliser via Twitter kritiserar tv-kändisars drogromantik är inte konstigare än att vi besöker skolor och säger till ungarna att knark är dåligt. Och enstaka mindre genomtänkta inlägg måste det finnas utrymme för även från polisens sida – sådant ligger i de sociala mediernas natur. Det skriver Johan Säfström, twittrande polis på kontot YB Södermalm, i en replik till Daniel Wiklander.

Läser med intresse en artikel på SVT Debatt skriven av Daniel Wiklander, chefredaktör på tidningen Arbetaren. Mycket snart inser jag att han är orolig, mycket orolig, för polisens deltagande i olika sociala medier.

Vad har gett honom denna oro? Tydligen en ”tweet” från ett polisiärt twitterkonto där skribenten uttrycker sitt missnöje med vad han/hon upplever som drogromantisering i ett nöjesprogram på TV.

Jag har inte sett programmet Pluras kök eller avsnittet med Tommy Körberg, men väl tweeten som berör det – och jag kan inte riktigt förstå Wiklanders kritik. Twitterkontot Narkotikaroteln har som namnet antyder i uppgift att stävja och förebygga narkotikabruk. I detta måste det väl ingå att tillåtas ha synpunkter?

Även på den heliga graalen massmedier?

Daniel Wiklander verkar tro, eller önskar, att polisen inte skulle ha synpunkter på vad som händer i samhället. Tvärtom. Att ha synpunkter är precis vad vi ska ha. När en polis som arbetar mot narkotika kommenterar en uppfattad romantisering av droger uttalad av tvenne folkkära artister är det inte konstigare än att vi i skolan säger till ungarna att knark är dåligt och att cykelhjälm är bra.

Wiklander sparar inte på brösttonerna och tycker att det är ”obehagligt att sociala medier mer och mer blir en arena för poliser”. Han dundrar vidare och gör jämförelser med diktaturer och en ”maktfullkomlig poliskår”. Menar du allvar, Daniel?

Ser du verkligen oss som maktfullkomliga?

Daniel Wiklander sällar sig till fler och fler journalister som inte riktigt är bekväma med sociala medier. Han nämner flera gånger ordet ”makt” och gör hänvisningar till polisens våldsmonopol där vi använder alla möjliga sorters vapen. Speciellt den expanderande ammunitionen. Vad Wiklander inte alls nämner i sammanhanget är sin egen makt. Den makt som han och hans kolleger sedan urminnes tider kunnat utöva oemotsagda.

Vi ser en tydlig maktförskjutning med sociala medier där vem som helst plötsligt kan bli skribent och ”sanningssägare”. De traditionella medierna har inte längre lika starkt tolkningsföreträde som tidigare. Denna maktförskjutning vill ju även vi poliser ta del av, och med det kunna balansera skeenden och händelser. Sedan är det givetvis upp till läsaren att bedöma sanningshalten utefter dennes värderingar och avsändarens syften.

Vi ska här också komma ihåg att vi som poliser inte får ljuga eller förvanska sanningen.  Varken i vittnesmål eller i sociala medier. Något som journalister inte alltid har som rättesnöre.

Vi poliser som driver våra diverse konton är poliser i produktion. Vi är inte medietränade eller tillrättalagda. Våra gemensamma syften vågar jag påstå är att tillhandahålla vederhäftig information till de medborgare vi är satta att skydda och hjälpa.

Vi vill också bidra med att slå sönder myter och felaktiga uppfattningar om oss. Att det sedan smyger in mindre genomtänkta inlägg måste det finnas utrymme för. Det ligger i Twitters och Facebooks snabba natur.

Men vi lär oss och blir bättre efter hand.

I all din oro för demokratin och dess principer är det dock glädjande att du uppskattar vårt konto YB Södermalm, Daniel Wiklander. Hade du följt oss på Twitter  hade du sett att du inte har något att frukta. Vi kommer inte att ta brödet ur munnen på dig.

Johan Säfström, yttre befäl Citypolisen Stockholm,
och en av poliserna bakom Twitterkontot YB Södermalm

Visst får polismyndigheten uttrycka en åsikt och man har även en skyldighet att informera om sin verksamhet. Jag anser däremot att när en myndighet, som man gör i detta fall, riktar in sig på en privatperson, kallar honom ”drogromantiker” och gör detta uttalat som just en myndighet, då har man gått över gränsen.

Det finns en uppenbar risk att myndigheten på så sätt, utan sakargument, kväver en fri och öppen debatt kring t.ex cannabis eftersom vissa kan känna sig skrämda av att deras argument kan komma att få som konsekvens att myndigheten s.a.s ger sig på dem.

Bedriv gärna kampanj med sakargument. Se till att finnas i sociala media för att informera och svara på medborgarnas frågor men skriv inte fördömanden av andras åsikter!

Undertecknad begär med detta att JO granskar om vad som ovan anförts om polismyndigheten i Stokholms agerande är förenligt med det uppdrag polisen har enligt lag, förordning och genom regeringens regleringsbrev för verksamheten.

Michael Gajditza

Annonser

Poliskår stadd i upplösning


Jag tycker att man ska använda ordet kris med försiktighet men nu tror jag att det är hög tid att använda det för att beskriva skicket på svensk polis. Enbart under de senaste dagarna har nedanstående nyhetsflöde serverats allmänheten:

Polis misstänks ha mörkat jäv i Södertäljerättegången som nu måste tas om.

Poliser avstår från att anmäla fel

JO kritik mot polis som vägrade vård

JO utreder Quickpolis

Brottsoffer fick betala utredning

Polisen kritiseras av JO för urusel planering inför högriskmatch.

Kriminell polis blev chef

Karl Wallin, kanslichef på Rikspolisstyrelsen, varnar blivande poliser för att säga negativa saker om polisen till journalister.

Polis skjuter vilt och dödar två hundar.

Polis åtalas för att ha skjutit urskiljningslöst och bl.a utsatt människor inne på ett gym för livsfara.

Sammanfattning med ett ord: Otroligt!

 

Svensk Myndighetskontroll: Utfall av lördagens prognos ang. polisinsats vid MC-klubbsfest


Dags att redovisa utfallet av min prognos från gårdagen. Så här står det i VLT:s nättidning på söndagen. ”Västmanlandspolisen har mobiliserat ett 40-tal polisen att bevaka mc-klubbens Mongols invigningsfest på Hacksta industriområde i västra Västerås.” och vidare, ”Polisens insats är, som nämnts, massiv. Två kontroller har upprättats på Saltängsvägen, såväl öster som väster om lokalen:
– Vi kontrollerar alla som åker förbi, såväl personer som fordon. Dessutom tittar vi speciellt efter ”farliga föremål”, det vill säga vapen och annat, säger insatschefen.

En misstänkt drogfyllerist togs om hand av polisen som fram till kl. 01.00 ändå haft en lugn afton:
– Ja, det har inte varit några incidenter, säger polisens insatschef.”

I kommentarerna till artikeln skrev jag följande då jag kom hem inatt:

Overkill

”40 poliser i hittills sju timmar med ett resultat på exakt noll uppdagade brott, till en kostnad motsvarande X antal tiotusentals kronor, kan knappast kallas ett effektivt polisarbete. Med tanke på att polisen samtidigt dels försummar all pågående kriminell verksamhet i länet för övrigt och dels även själva är så dåligt pålästa om vad lagen säger att det till slut blir så att det finns fler brotsmisstankar mot polisen än mot festdeltagarna, så borde skattebetalarna kräva en förklaring av berörda polischefer. Den här gången hade man dock vid 01.00-tiden undvikit att kränka folk genom att klä av dom nakna och att genomföra kränkande uppvisningar av blottade kön. (se VLT för någon vecka sedan)

Det vore naturligtvis en sak om detta var den första MC-festen i svensk polishistoria men efter att ha avverkat ett stort antal sådana med motsvarande oerhört klena resultat, så borde t.o.m polisen ha lärt sig att detta inte leder till något alls.”

Eftersom den kommentaren dök upp väldigt sent på dagen så hann jag skriva även detta: ”Dessa polisinsatser mot MC-klubbar i samband med fester är ett gigantiskt slöseri med skattemedel. I flera år har man nu runt om i landet gjort insatser av den här typen till stora kostnader och resultatet blir alltid obefintligt. Den som läste VLT för någon vecka sedan kunde då konstatera att senast det var MC fest i samma lokal så slutade det med att den grövsta brottslighet som förekom, var den som polisen själva stod för.

En drograttfylla (det samlade resultatet av 40 polisers arbete i åtta timmar) och frågan är om den tillkom någon som var på festen eller någon privatperson som råkade åka den vägen?

Polisen har också felaktigt fotograferat samtliga som stoppades på väg till festen. Det finns inte något lagstöd för att fotografera en person med anledning av att denne frihetsberövats med stöd av en bestämmelse i polislagen. (se JO 2004/05 sid. 98) Polisen tycks härmed åter ha varit den part som sämst lyckats hålla sig till gällande regler.

Lite senare under söndagen så följde även detta:

JO anmälan angående fotografering av festdeltagare

Mongols MC-klubb anordnade lördagen den 5/11 en privat fest i en lokal i Västerås. I samband med festen genomförde polisen bl.a kontroller och visitationer av samtliga fordon och personer som var på väg till eller från festen. Detta gjordes oberoende av om det handlade om klubbmedlemmar eller inbjudna gäster.

I samband med dessa kontroller fotograferades även samtliga.

Av 8 kap. 3 § regeringsformen följer att föreskrifter som avser ingrepp i enskildas personliga förhållanden ska meddelas genom lag.

I 28 kap. 14 § första stycket rättegångsbalken (RB) stadgas att den som är anhållen eller häktad får underkastas fotografering, tagande av fingeravtryck och annan dylik åtgärd. Andra personer kan under en förundersökning bli föremål för sådana åtgärder under förutsättning att dessa behövs för utredning av ett brott som kan följas av fängelse. Närmare bestämmelser om de åtgärder som avses meddelas enligt paragrafens andra stycke av regeringen. Sådana bestämmelser finns i förordningen (1992:824) om fingeravtryck m.m. (fingeravtrycksförordningen).

I polisdatalagen (1998:622) finns regler om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet. Lagen innehåller bl.a. särskilda regler om behandling av uppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet. I sådan verksamhet får personuppgifter behandlas endast om en särskild undersökning har inletts under ledning av Rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet och det finns anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att utövas (14 §).

En särskild undersökning definieras i polisdatalagen som en undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet som innebär insamling, bearbetning och analys av uppgifter i syfte att ge underlag för beslut om förundersökning eller om särskilda åtgärder för att förebygga, förhindra eller upptäcka brott (3 §).

Jag kan först konstatera att någon förundersökning inte hade inletts i det här fallet. Bestämmelserna i 28 kap. 14 § första stycket RB och fingeravtrycksförordningen är således inte tillämpliga.

Ett beslut av JK handlade om polisens användning av handmanövrerad kamera för identifiering – berörda personer var dock inte frihetsberövade (JK:s beslut den 23 april 2001, dnr 1002-00-21). I beslutet uttalades att gällande regler inte hindrar att stillbilder tas av enskilda personer i samband med en frivillig identitetskontroll.

Det är alltså närmast en lämplighetsfråga om metoden bör utnyttjas. En förutsättning måste emellertid vara att fotograferingen inte genomförs med tvång eller eljest mot den enskildes vilja. En skyldighet för den enskilde att underkasta sig fotografering eller någon annan liknande åtgärd utgör nämligen ett sådant ingrepp i den enskildes personliga förhållande som enligt 8 kap 3 § regeringsformen kräver stöd i lag och några sådana regler har inte meddelats utom såvitt avser fotografering under en förundersökning.

Förre chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh har i ett beslut i december 2003 gjort vissa uttalanden om polisens rätt att fotografera omhändertagna personer (JO 2004/05 s. 98; beslutet finns också tillgängligt på JO:s hemsida http://www.jo.se). I beslutet underströks att den rättsliga utgångspunkten är att åtgärden att fotografera någon med tvång eller annars mot dennes vilja kräver stöd i lag. Claes Eklundh konstaterade vidare i beslutet att det inte finns något lagstöd för att fotografera en person med anledning av att denne frihetsberövats med stöd av en bestämmelse i polislagen.

I en situation som den aktuella kan man inte tala om någon reell frivillighet. Fotograferingen skedde ju under frihetsberövandet.

Jag vill, i likhet med vad chefs-JO Claes Eklundh gjorde i det ovan nämnda beslutet, också understryka vad Polisrättsutredningen uttalade om att en polisman som ingriper i myndighetsutövning rent faktiskt ger uttryck för samhällets maktbefogenheter, oavsett om han använder tvång eller inte, och att saken också torde uppfattas på det sättet av den person som ingripandet riktar sig mot och som därför befinner sig i ett sådant underläge att det strängt taget aldrig kan bli tal om någon egentlig frivillighet (SOU 1995:47 s. 145).

Sammanfattningsvis finner jag att fotograferingen av festdeltagare saknade rättsligt stöd.

Ingen information har heller givits angående orsak eller syftet med fotograferingen bortsett från att någon/några enskilda polismän hänvisat till polislagen § 19. Det är heller inte känt om dess foton nu lagras någonstans, vilket även det vore intressant att få reda på.

Mot ovanstående bakgrund begär jag JO:s granskning av om polismyndigheten Västmanlands fotograferande skett på ett korrekt och lagenligt sätt.

Michael Gajditza

Den som önskar fördjupa sig i frågan om att MC-klubbar felaktigt benämns vara ”kriminella organisationer” hittar en sådan fördjupning här.  Klicka där på pdf-dokumentet som heter ”MC-klubbar om begreppet kriminell” och läs vidare.

%d bloggare gillar detta: