Min resningsansökan

 

 

Högsta domstolen

Box 2066

103 12 Stockholm

 

 

ANSÖKAN OM RESNING

 

 

 

 

SÖKANDE

Michael Gajditza

Sevallagatan 5 B

723 42 Västerås

 

 

MOTPART

Kammaråklagare Johan Fahlander åklagarkammaren i Västerås.

 

 

 

 

SAKEN

Narkotikabrott; nu fråga om resning enligt 58 kap 2§, 4 p, rättegångsbalken

 

 

LAGAKRAFTVUNNEN DOM

Svea hovrätts dom 2009-08-18 i mål nr. B 6066-09 (bilaga 1)

Härmed ansöker undertecknad om resning i enlighet med följande yrkanden och grunder.

 

 

Yrkande:

Michael Gajditza yrkar att Högsta domstolen beviljar resning i målet avseende hovrättens dom under åtalspunkten 1 utom till den del som avser innehav av 1, 76 gram amfetamin

De omständigheter som åberopas till stöd för att resning skall beviljas redovisas löpande i den följande texten.

 

 

Grunder:

Gajditza har allt sedan det första förhör som hölls med honom hävdat sin oskuld och att det parti amfetamin han dömts för måste tillhöra någon annan som utan hans vetskap placerat amfetaminet på den plats där det återfanns i hans lägenhet.

Gajditzas uppfattning har nu kommit att bekräftas av ett brev ställt till den advokat som var Gajditzas offentliga ombud i tings- och hovrätterna, advokaten Peter Lindström. Av brevet framgår att det finns en annan person som utan G:s vetskap har gömt det parti amfetamin som G är dömd för, i en garderob i hans bostad.

Brevet kom till advokat Lindström i september -10 och en kopia av detta vidarebefordrades till åklagarkammaren i Västerås. Där togs kontakt med riksåklagaren för instruktioner och riksåklagaren meddelade att den gamla förundersökningen skulle återupptas och att för utredningen nödvändiga åtgärder skulle vidtagas.

(Bilaga 2 kopia av inkommet brev, bilaga 3 kopia av advokatens skrivelse till åklagarkammaren V-ås, bilaga 4 Riksåklagagarens beslut att återuppta förundersökningen)

Polisen har därefter hållit två förhör med den person som skrivit brevet samt även ett kortare förhör med Gajditza. I dessa förhör har brevskrivaren vidhållit de uppgifter han lämnat i brevet av vilka det framgår att amfetaminet varit hans och att Gajditza inte haft någon kännedom om dess existens. Mer om detta under avsnitt H – Ny bevisning, där även ytterligare ett antal nya bevis och omständigheter som talar för Gajditzas oskuld presenteras.

Michael Gajditza har inte innehaft det parti om 96,1 gram amfetamin som anträffats i hans lägenhet och inte heller överlåtit 15,1g narkotika till den medåtalade Isa Milloni. I domarna i tings- och hovrätt har endast antecknats de omständigheter som skulle kunna tala för att Gajditza gjort sig skyldig till de åtalade brotten.

Någon egentlig bevisning har inte förebringats av åklagaren vilken också i sin plädering i hovrätten medgav att hans åtal byggts på indicier.

Betydligt fler är de omständigheter som talar emot Gajditzas skuld.

A. Brister i förundersökningen.

Allmänt:

Domstolen är enligt rättegångsbalken ansvarig för att utredningen i målet är fullständig. Den skall se till att målet blir utrett efter vad dess beskaffenhet kräver. Domstolen kan på egen hand föranstalta om bevisning. Rätten är särskilt skyldig att beakta sådant som talar till den tilltalades förmån.

I de allra flesta fall under senare år där Högsta domstolen beviljat antingen prövningstillstånd eller resning, har en av grunderna varit att underrätternas beslut visat sig vila på ofullständiga underlag i form av subjektiva, ofullständiga och dåligt genomförda förundersökningar.

Den förundersökning som gjorts i detta mål uppvisar en mängd olika och uppenbara brister.

Jag ska här, under punkten B nedan, inledningsvis redovisa sådant som möjligen kan hänföras till rent slarv, men som ändå sammantaget ger uttryck för en grundläggande inställning som, enligt min uppfattning, ger ett intryck av att man alltför tidigt i utredningen haft en klar uppfattning i skuldfrågan baserad på ett mycket ofullständigt underlag. Se vidare under avsnitten C och D nedan.

Att så kommit att ske synes vara grundat på det faktum att narkotika anträffats hos en tidigare för narkotikabrott dömd person och att detta i sig konstituerar en skuldpresumtion. Ett sådant resonemang står i strid med Europakonventionens artikel 6.2.

I svensk rätt finns ingen uttrycklig generell regel om att brottmålsrättegången skall vara rättvis. Det finns däremot flera bestämmelser som handlar om sådant som objektivitet, jäv, saklighet och andra rättssäkerhetsaspekter. Att den som misstänks för brott skall behandlas på ett korrekt och ”juste” sätt är alltså underförstått. Det framgår av den sammantagna regleringen på området.

Sedan 1995 då Europakonventionen inkorporerades i svensk lag finns även i artikel 6.2 en uttalad oskuldspresumtion och artikel 6 utgör för övrigt en uttrycklig regel som innefattar rätten till vad som på engelska uttrycks som en ”fair trial”.

En given grundförutsättning för att detta skall kunna uppfyllas är att den utredning – förundersökning som gjorts är korrekt, fullständig, objektiv och på alla sätt uppfyller de ovan angivna underförstådda kraven. En bristfällig utredning leder i rätten till att den tilltalade förnekas den rätt till en ”fair trial” som är regeln i Europakonventionens artikel 6.

Som kommer att visas nedan kan det på flera sätt ifrågasättas huruvida den utredning som gjorts i detta mål uppfyller rättsaspektskraven ovan och även om kraven i Europakonventionens artikel 6

kan sägas vara uppfyllda.

B. Förteckning över rena sakfel i förundersökningen.

Sid 6 Felaktigt datum för husrannsakan, skall vara 090515

Sid 7 se ovan

Sid 8 se ovan

Sid 17 Fotot visar ej diskbänken som påstås

Sid 34 Utredaren har i sitt PM kontaktat fel hyresvärd

Sid 35 Antalet angivna garderobsdörrar är felaktigt, skall vara 4.

Sid 36 Felaktig tidsangivelse, förhöret avlutat innan det påbörjas.

Sid 37 Det angivna telefonnumret är inte Gajditzas.

Sid 38 Den uppgivna adressen är felaktig. Skall vara Sevallagatan

Sid 41 Felaktigt förhörsdatum, förhöret hållet 090515.

Sid 45 Fel adress, skall vara Sevallagatan.

Sid 57 Fel adress, skall vara Sevallagatan.

Sid 58 Vittnet upplyses felaktigt om var poliserna finns. Skall vara Sevallagatan.

Sid 64 Fel adress, telefonnummer etc.

Det finns utöver detta ytterligare ett antal sakfel.

Syftet är inte att med detta rätta samtliga sådana utan att ge Högsta domstolen en inledande bild av det slarv som präglat utredningen från start vilket varit till men för den tilltalade.

Till detta slarv kan också fogas att polisen i samband med förundersökningens återupptagande inte ens har mäktat med att inhämta originalbrevet trots att det påtalats att detta finns att hämta på advokatkontoret hos advokat Lindström.

Inte heller i det förundersökningsprotokoll som upprättats efter riksåklagarens beslut att återuppta förundersökningen har någon kopia av brevet intagits vilket jag finner vara mycket anmärkningsvärt. Vilken grund man har för att utesluta detta ur förundersökningen är för mig okänd.

C. Felkällor i förundersökningen avseende validering och konklusioner av olika i förundersökningen ingående uppgifter.

När ett givet material skall utsättas för granskning och då slutsatser skall dras utifrån denna granskning finns ett antal möjliga källor för de perceptionsfel som kan uppstå. Dessa innebär att man utifrån de källor man har till sitt förfogande beroende på olika påverkansfaktorer kan komma att dra felaktiga slutsatser.

Hur detta konkret tagit sig uttryck i denna förundersökning exemplifieras nedan under rubriken ”obalanser i förundersökningen”.

De felkällor som kan identifieras i denna förundersökning är följande:

C 1.Attribution error:

Den misstänkte tillskrivs från start en mängd negativa egenskaper då man, som i detta fall, noterar t.ex. tidigare dom och/eller eget narkotikabruk. Konsekvensen av detta blir att de uppgifter som den misstänkte lämnar tillmäts en mycket låg trovärdighet och redan här uppstår närmast en omvänd bevisbörda där den misstänkte själv måste ange och lämna stödbevisning för i snart sagt varje påstående. Det finns i denna förundersökning flera exempel på detta avseende t.ex. SMS-trafik och andra uppgifter hämtade ur Gajditzas mobiltelefon. Dessa exempel kommer att behandlas under rubriken ”Bevisbörda och bevisvärdering” senare i överklagandet. Ett ytterligare exempel är frågan om garderobsdörren vilken behandlas under rubriken ”Obalanser i förundersökningen.”

C 2. Availability error:

Åklagare och utredningsmän begränsar sin utredning till att baseras enbart på vad som erfarenhetsmässigt finns tillgängligt överst i medvetandet. De slutsatser som dras kan på så sätt sägas utgöra den erfarenhetsmässigt ”enkla vägen” och får som konsekvens att andra möjliga alternativ (se vidare under vad som anförs om Nadja Nygren roll) inte kommer att utredas.

Här exemplifierat av att den tidigare för narkotikabrott dömde Gajditza befann sig i lägenheten och ergo, därför måste vara den skyldige.

C 3. Search satysfying error:

Innebär att man ger upp och avslutar frågeställandet för tidigt, d.v.s. så snart man har ett svar som upplevs som tillfredsställande varför inga alternativa svar kommer att sökas. I denna utredning exemplifierat av att Nadja Nygrens, eller annan alternativ gärningsmans roll, aldrig närmare kommit att utredas.

C 4. Confirmation bias och diagnostic momentum:

Felkällor som uppstår då man enbart tar till sig uppgifter som stöder den initiala bedömningen. Detta är förödande för en förundersökning eftersom allt som inte ger stöd för den ursprungliga hypotesen negligeras. Detta kan inte förenas med objektivitetskravet i RB 23:4.

Det i modern tid kanske tydligaste exemplet på konsekvenserna av detta är det s.k. PKK-spåret i Palmeutredningen som under lång tid kom att helt dominera och snedvrida utredningen.

I den förundersökning som förelagts tings- och hovrätt i detta mål finns samtliga ovan beskrivna felkällor representerade och jag ska nedan redovisa konsekvenserna av detta.

D. Obalanser i förundersökningen.

I målet är ostridigt att det utöver Gajditza finns ytterligare minst en person som haft full tillgång till den bostad i vilken narkotikan anträffats. Detta faktum har varit känt alltsedan utredningens första timme.

Dagen efter gripandet av Gajditza och den första husrannsakan genomförs ytterligare en husrannsakan. Tjänstgörande polismän konstaterar vid denna att någon varit i lägenheten. Saker har både flyttats och tillkommit sedan den första husrannsakan gjordes. Gajditza är under denna tid anhållen och placerad i häktet i Västerås.

Gajditza hade vid tiden för gripandet en inneboende vid namn Nadja Nygren som disponerade lägenheten med egen nyckel. Nygren har ett djupgående blandmissbruk vilket är väl känt av polisen i Västerås. Det är således fullt möjligt att den anträffade narkotikan lika gärna kunnat förvaras av Nygren.

Detta kan ha skett antingen för egen räkning eller för annans. Det är även fullt möjligt att någon utnyttjat Nygrens tillgång till lägenheten för att där förvara narkotika.

Den anträffade narkotikan har förvarats i en garderob i hallen som är så belägen i lägenheten att annan kan hämta saker ur denna utan att synas då Gajditza t.ex. sover i sitt sovrum, arbetar vid datorn eller ser på TV i vardagsrummet.

Nygrens umgänge utgörs i huvudsak av andra missbrukare vilket inkluderar även närstående personer som hennes mor och styvfar. En given arbetshypotes för utredningen hade varit att utreda även Nygren.

Nygren kallas till ett förhör vid vilket hon inte hörs som misstänkt utan som vittne. Detta förhör hålls fem dagar efter att Gajditza har gripits vilket naturligtvis har gett vittnet gott om tid att konstruera en berättelse. Trots detta kommer delar av Nygrens uppgifter vid detta förhör att visa sig vara direkt lögnaktiga men inte heller när detta uppdagas görs några föranstaltningar om att omförhöra Nygren utan åklagaren väljer t.o.m. att låta dessa uppgifter kvarstå som bevisning för Gajditzas skuld.

Nygren påstår i förhöret dels att hon själv aldrig haft besök i lägenheten och dels att hon själv inte heller har sett att Gajditza har något besök under hela den tid hon varit inneboende.

Uppgifterna är ren lögn och motsägs dels av samstämmiga uppgifter av såväl Gajditza som Milloni, som båda oberoende av varandra berättat att de träffades första gången då Milloni besökte Nygren i den nu aktuella bostaden, dels också av ett vittnesförhör intaget i ett tilläggsprotokoll till förundersökningen av vittnet Peter Hennig, som berättar att han och hans sambo, Kerstin Nässen, besökt Gajditza i bostaden och vid besöket även träffat Nadja Nygren.

En annan enkel åtgärd som hade kunnat vidtagas, om Nygren behandlats som misstänkt istället för vittne, hade varit en kontroll av SMS-trafiken i hennes telefon. En sådan kontroll hade hypotetiskt helt kunnat fria Gajditza från misstanke om bevisning för Nygrens eller annans inblandning hade påträffats.

Nygren var kallad till förhandlingen i tingsrätten men uteblev från denna varför dessa uppgifter aldrig framkom under rättegången. En konsekvens av detta blev att tingsrätten i åtalet delgavs Nygrens uppgifter genom den i åtalet åberopade bevisningen men att dessa alltså inte kom att vederläggas under förhandlingen.

En ytterligare konsekvens av Nygrens utevaro är att hennes eller hennes bekantas roll/roller som alternativ gärningsman aldrig kommit att utredas.

Nygrens utevaro får särskilt stor betydelse genom den nya processordning som gäller sedan 081101 vilken kommer att behandlas under ett eget avsnitt nedan.

Hela hanteringen av Nygrens roll och att denna inte närmare utretts, utgör ett exempel på de olika felkällor som angivits ovan som C 2 – C 4.

Mot den ovan beskrivna minimala utredningen av Nygren kan ställas den kraft och de resurser utredningen ägnade en garderobsdörr.

Bakgrunden till detta är att polisinspektören Envall i en promemoria uppger att han vid husrannsakan reagerat på att en garderobsdörr stod öppen i hallen. På fråga till Gajditza om han visste varför den stod öppen uppgav Gajditza att de flesta garderobsdörrarna i bostaden hade utslitna magnetlås och att han också i ett mail till hyresvärden begärt att dessa skulle repareras.

Denna triviala uppgift får som konsekvens att vice chefsåklagaren Bengt Lindholm beslutar om en tredje husrannsakan och en kriminalinspektör Pommer genomför denna vilket leder till en särskild, i förundersökningen intagen, PM. (sid. 35 i fu)

I denna beskriver inspektören att han ägnat god tid åt att öppna och stänga garderobsdörrar och har då kunnat konstatera att ”magneten som finns i låsen till garderobsdörrarna inte är särskilt stark.”

Utöver denna kontroll tas även kontakt med HSB, som av okänd anledning antas vara Gajditzas hyresvärd, för att hos denna utröna huruvida Gajditzas uppgift om att han anmält låsens bristande funktion på uppgivet sätt stämmer. Även denna kontakt utmynnar i en PM, sid 34, i fu-protokollet.

Då försvaret tar del av dessa uppgifter påtalas att polisen kontaktat fel hyresvärd och att det mail Gajditza skickat med felanmälan tillställts Anders Gunnarsson på dennes mailadress hos hyresvärden Västerås Stad. Detta resulterar i en kontakt av inspektör Pommer med Västerås Stad men inte heller nu lyckas polisen få fram korrekt mail vilket även redovisas i ytterligare en PM intagen i ett tilläggsprotokoll till förundersökningen, sid 3.

Gajditza själv lyckas till slut, trots att han befinner sig i häkte, ta fram originalmailet vilket också ingavs som bevisning i tingsrätten. Av detta framgår att det förhåller sig på sätt Gajditza påstått.

Här skall även påtalas att åklagaren då Gajditza så begärde, nekade honom att som bevisning ta fram uppgifter som Gajditza begärde från den blogg han driver.

Ställer man det antal timmar och den utredningsresurs som utredningen ägnat denna pseudofråga mot vad som ovan anförts gällande Nygrens roll så framstår det jag kallat för obalans i förundersökningen som fullständigt glasklar.

RB 46:4 2 stycket avser huvudförhandlingen i brottmål, men regeln anses även analogt tillämplig vid förberedelse inför huvudförhandlingen. (se prop.1986/87:89 sid. 234) Stadgandet reglerar således rättens utredningsskyldighet såväl före som under huvudförhandlingen och innebär att rätten är skyldig att tillse att målet blir utrett efter vad dess beskaffenhet kräver.

Processlagberedningen anförde följande avseende lagrummet:

”Av straffprocessens allmänna gestaltning följer, att rättens materiella processledning måste bliva starkare än i tvistemål. Såsom framgår av 30 kap. 3 § är rätten visserligen bunden av åklagarens brottsbeskrivning men däremot icke av hans brottsrubricering och än mindre av hans yrkande beträffande straff eller annan offentligrättslig påföljd. Enligt 35 kap. 6 § äger rätten även att i brottmål föranstalta om erforderlig bevisning.

I vida grad högre än i tvistemål är rätten i brottmål ansvarig för att utredningen blir fullständig. Särskilt ankommer på rätten att, oavsett vad den tilltalade anför till sitt försvar, beakta de omständigheter som talar till hans förmån. Rätten måste även, i synnerhet om den tilltalade icke biträds av kunnig försvarare, i viss mån vägleda den tilltalade vid utförande av hans talan.” (SOU 1938:44 sid. 479)

Lagens förarbeten betonar alltså rättens ansvar för att utredningen blir fullständig liksom att detta särskilt avser sådant som är till den tilltalades förmån.

Även i den proposition som följde på Rättegångsutredningens betänkande upprätthölls grundtanken på att rätten har det slutliga ansvaret för att målet blir fullständigt utrett och att detta kräver aktivitet från rättens sida. I propositionen uttalade departementschefen bland annat:

”Jag vill för min del rent allmänt uttala att processledning till förmån för den tilltalade principiellt sett är avsevärt mindre betänkligt än processledning till förmån för åklagaren, särskilt som rätten ändå kan frikänna den tilltalade på en grund som denne inte har åberopat.

Med hänsyn till att rätten har det slutliga ansvaret för att ett brottmål blir tillräckligt utrett kan det inte heller undvikas att rätten tar initiativ för att undanröja någon oklarhet utan att i förväg säkert kunna bedöma till vilken parts fördel eller nackdel initiativet visar sig bli.

I brottmål måste det därför alltid finnas en möjlighet för rätten att ingripa för att undanröja oklarheter och ofullständigheter i parters och vittnens framställningar. Sådana ingripanden bör självfallet inte ta sig formen av inkvisitoriska förhör från rättens sida, utan rätten bör istället i första hand uppmärksamma parterna på bristerna i processmaterialet och få dem att själva utreda oklarheterna.” ( Prop. 1986/87 sid 109 f)

Frågan har också varit föremål för diskussion inom den juridiska doktrinen. Rättegångsutredningens ståndpunkter leder till att man kan tänka sig tre typer av situationer.

  1. Ofullständigheter eller oklarheter i utredningen som pekar på att ytterligare utredning skulle påvisa omständigheter som är till den tilltalades förmån.
  2. Ofullständigheter eller oklarheter i utredningen som pekar på att ytterligare utredning skulle kunna påvisa omständigheter som stärker åtalet.
  3. Ofullständigheter eller oklarheter i utredningen som inte har vare sig den ena eller den andra av dessa implikationer utan som ter sig som öppna luckor.

Vad regelverket torde kräva är att rätten – för att inte äventyra sin ställning som opartisk domstol i den mening som kommer till uttryck i artikel 6 i Europakonventionen – inte agerar i fall som tydligt hör till punkten B, att den visar viss försiktighet i fall som hör till punkten C, men att den är vaksam och aktiv när det gäller omständigheter av det slag som kan hänföras till punkten A.

Vad som kan ha skett i svensk domstolspraxis synes vara att domare anser att de inte skall agera utifrån annat än det material som uttryckligen åberopas i målet. Det innebär att sådan återhållsamhet som krävs då det gäller sådant som kan stärka åtalet, har vuxit till en allmän återhållsamhet vilket ter sig direkt felaktigt.

Det får inte förekomma att en allmän osäkerhet om vart en aktivitet från rättens sida kan föra tas till intäkt för att aldrig ”lägga sig i” utredningen, såvida inaktiviteten inte samtidigt beaktas vid bevisvärderingen, till åklagarens nackdel.

Gällande rätt ställer ett krav på domstolen att ta del av förundersökningsprotokollet och bedöma processmaterialets fullständighet bl.a. i ljuset av vad som där framgår. En konsekvens av detta är att en fällande dom aldrig får grundas på ett utredningsmaterial där det finns brister som framkommit vid rättens prövning av processmaterialet eller som hade kunnat uppdagas vid en besiktning av förundersökningsprotokollet.

I Justitiekanslerns rättssäkerhetsprojekt har man övervägt om en särskild ordning för granskningen av brottsutredningens fullständighet och hållfasthet borde införas genom något särskilt moment i rättsprocessen.

Den konklusion utredningen dragit är, att eftersom gällande rätt redan så tydligt uppställer ett sådant krav, lägger detta krav på domstolen och tillhandahåller denna ett antal redskap för att fullgöra denna uppgift, så är något sådant förslag inte aktuellt.

Utredningen menar emellertid att det finns skäl att inskärpa att detta krav finns och att det spelar en central roll för rättssäkerheten.

Den traditionella invändningen mot det förda resonemanget innebär att rätten riskerar att påverkas av polisens och åklagarens syn på saken om den läser förundersökningen. Det skulle därigenom ligga i den tilltalades intresse att så ej sker. Det finns dock en motsvarande risk att rätten, genom att inte sätta sig in i brottsutredningens underlag missar luckor och andra svagheter i detta, som lätt kan uppdagas om materialet studeras.

Rättsäkerhetsargumentet verkar alltså i båda riktningarna.

En professionell domare måste kunna ta del av ett utredningsmaterial och hålla detta isär från det som förebringas i rättegången. Det kan ifrågasättas om inte risken att domaren blir partisk genom att ta del av dokumentationen från brottsutredningen är överdriven. För denna dokumentation gäller strängt formaliserade regler och den är delgiven den misstänkte och dennes försvarare. Det är alltså ett material som alla andra deltagare i processen är väl bekanta med och i vilket full insyn råder för parterna.

Inte heller invändningen att en domare som ställer frågor om oklarheter riskerar att framstå som partisk är bärkraftig, om man förutsätter att domaren gör detta på ett professionellt sätt med beaktande av de aspekter som anförts i punkterna A – C ovan. Det är sannerligen ingen naturlag att en domare som är aktiv och engagerad för att bringa klarhet i de frågor över vilka han skall döma a priori framstår som partisk.

Den nya processordningen – EMR – innebär dessutom att ökade krav i detta avseende måste ställas på domaren.

Det kan invändas att praxis i domstolarna är en annan än vad som här anges som gällande rätt. Detta kan säkert vara riktigt men det innebär ju inte nödvändigtvis att denna praxis står i överensstämmelse med lagstiftningens intentioner.

Jag menar att vanlig lagtolkning entydigt leder till ovan dragna slutsatser om domstolens utredningsskyldighet. Frågan blir då om de regler som åberopats kan anses vara obsoleta.

Enbart det faktum att många domare inte lever efter en viss i rättegångsbalken angiven ordning, innebär inte att denna inte längre är gällande.

Som framgått övervägde lagstiftaren så sent som i mitten av åttiotalet om rättsläget skulle ändras. Dessa överväganden ledde snarast till ett tydligare uttalat krav på att domstolen skall kontrollera att förundersökningen inte är bristfällig och att rätten har ett slutligt ansvar för att målet blir tillräckligt utrett.

Även om rättsläget alltså måste betecknas som formellt klart hindrar det inte att diskrepansen mellan vad som formellt gäller och vad som faktiskt uppfattas som praxis skapar en oklarhet som behöver undanröjas.

Det har under 2000-talet i ett antal uppmärksammade resningsärenden varit så att en ofullständigt redovisad utredning där avgörande material inte förebringats rätten utgjort den grund på vilken resning beviljats och de tilltalade friats.

Det råder inom den juridiska doktrinen delade meningar om hur brister i utredningen skall hanteras i samband med domstolens prövning av den framlagda bevisningen. Vissa anser att detta skall bedömas inom ramen för bevisvärderingen, medan andra anser att det skall behandlas skilt från bevisvärderingen. Bedömningen av bevisningens robusthet skall enligt det senare bedömas först och om denna befinns för bristfällig för att möjliggöra en korrekt bevisvärdering skall åtalet ogillas redan av denna orsak.

Högsta domstolen synes inte hålla isär utredningskrav och beviskrav. Den osäkerhet som följer av brister i utredningen, t.ex. att ett vittne inte har hörts eller som i detta mål, att frågan om möjliga alternativa gärningsmän inte har utretts, kan då medföra att det inte kan anses vara ställt bortom rimligt tvivel att den tilltalade begått gärningen.

Att Högsta domstolen synes behandla brister i utredningen på detta sätt tyder t.ex. NJA 1998 sid. 204 på. I detta rättsfall beaktar Högsta domstolen vid sin bevisvärdering såväl den osäkerhet som följer av brister i utredningens omfattning som brister i den presenterade utredningens styrka.

Det synes vara naturligt att se saken så; om utredningen är ofullständig eller inte tillräckligt robust medger den tvivel om den tilltalades skuld som därmed inte är bevisad. Åtalet skall därför inte bifallas.

I det tillsynsprojekt om rättssäkerheten i brottmål som Justitiekanslern beslutade om den 26 maj 2004 (Felaktigt dömda – rapport från JK:s rättssäkerhetsprojekt, sid 442) konstateras att i så gott som samtliga de fall som granskats där Högsta domstolen beviljat resning, så har underlaget för rättens prövning varit ofullständigt. I flera fall har det, liksom i detta mål, saknats utredning om alternativa gärningsmän.

Det ovan anförda, i kombination med tidigare redovisat grundläggande slarv och andra uppgivna felkällor i förundersökningen samt det faktum att varken tingsrätt eller hovrätt uppfyllt kravet på att tillse att utredningen är fullständig, utgör skäl för HD att till ledning för rättstillämpningen meddela prövningstillstånd.

E. Bevisbörda och bevisvärdering.

Från och med rättsfallet NJA 1980 sid. 725 har HD angivit att den brottsliga gärningen skall vara bevisad ”bortom rimligt tvivel”. Samma beviskrav gäller i princip för alla brottmål oavsett brottets svårighetsgrad och oavsett brottstyp.

Inte heller i sådana brottmål där det typiskt sett kan föreligga särskilda bevissvårigheter, såsom i narkotikabrott eller sexualbrott i hemmet, kan det enligt HD komma ifråga att sänka beviskravet. Inte heller kan lägre krav ställas på bevisningens robusthet.

Det räcker alltså inte med att den tilltalades skuld har styrkts i målet utan denna måste ha gjorts uppenbar. Detta motsvarar beviskravet som det uttrycks av Högsta domstolen i NJA 1980 sid. 738, NJA 1982 sid. 116 f och NJA 1982 sid. 173.

Vad som kan medföra ”rimliga tvivel”, och därmed innebära att den tilltalade skall frikännas, är att andra händelseförlopp än det som åklagaren gjort gällande i sin gärningsbeskrivning är tänkbara. Högsta domstolens definition av beviskravet i NJA 1980 sid. 725 medför vidare att bevisningen med styrka skall utesluta andra händelseförlopp varför det inte är tillräckligt att åklagarens gärningspåstående framstår som mer sannolikt än den tilltalades oskuld.

Högsta domstolen har i två mål prövat frågan om bevisning som inte är direkt hänförlig till den åtalade gärningen kan vara tillräcklig för en fällande dom.

Domstolen kan i dessa fall sägas ha prövat den nedre gränsen för beviskravet, d.v.s. de lägsta krav som ställs för att beviskravet överhuvudtaget skall kunna uppnås.

I NJA 1991 sid. 56 hade domstolen att pröva om omständigheter som innebar att andra händelseförlopp än gärningspåståendet kunde uteslutas, s.k. negativa omständigheter, var tillräckliga för en fällande dom. Bevisningen som åberopades mot den tilltalade bestod huvudsakligen av att utredningen inte tydde på att någon annan än den tilltalade och offret hade befunnit sig på den ö där gärningen (åtalet gällde misshandel och vållande till annans död) hade inträffat. HD ogillade åtalet och uttalade:

Att grunda en fällande dom enbart på den negativa omständigheten att utredningen inte synes ge utrymme för någon alternativ gärningsman kan endast i undantagsfall komma ifråga.

Som regel måste därutöverkrävas åtminstone stödjande bevisning som klargör de väsentliga delarna av händelseförloppet och positivt knyter just den tilltalade vid brottet.”

I NJA 1999 sid. 480 hade Högsta domstolen att pröva om det som i litteraturen ibland kallas ”strukturala bevis” var tillräckliga för en fällande dom. Med detta menas ett flertal omständigheter som inte står i något orsaksförhållande till gärningen men som tillsammans bildar en bakgrund, ett mönster eller en ”struktur”, som gör denna förklarlig eller förståelig.

Det kan t.ex. röra sig om omständigheter som ger ett motiv till gärningen, att den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till en liknande gärning, att den tilltalade är bekant med inblandade personer, att han finns inom en krets av möjliga gärningsmän etc.

I målet åtalades en person för olaga vapeninnehav bestående i att denne i samband med en fest hos en MC-klubb befunnit sig i en bevakningskoja i vilken det påträffades två plastpåsar innehållande två pistoler.

HD uttalade: ”Björn S:s egna uppgifter är den enda bevisning i målet som direkt avser vad som ingår i hans uppdrag och vilken information han fått i samband med detta. Vid sidan av de faktiska omständigheterna kring det påstådda brottet har åklagaren till stöd för åtalet främst framhållit en rad olika hjälpfakta som sammantaget skulle bidra till att ge ett tillräckligt stöd för slutsatsen att det är ställt utom allt rimligt tvivel att Björn S genom uppdraget också fått tillgång till pistolerna.

Åklagaren har sålunda bl.a. påpekat att Gammelstadens MC var en s.k. hangaround-klubb till Hells Angels, att det förväntades att klubben den aktuella kvällen skulle upphöjas till s.k. prospect-klubb, att det förekommit upprepade våldsdåd mellan anhängare av MC-klubbarna Hells Angels och Bandidos som bl.a. innefattade beskjutningar av klubblokaler, att säkerheten kring klubbområdet höjts under den föregående veckan bl.a. genom uppsättande av stängsel med taggtråd, att MC-klubbarna har en hierarkisk uppbyggnad med långtgående krav på lojalitet samt att Björn S tidigare varit s.k. prospect i Gammelstadens MC och fortfarande hade regelbundna kontakter med klubben.

Vad åklagaren sålunda anfört är visserligensådanaomständigheter som kan påverka bevisbedömningen. Mot Björn S:s bestridande kan det emellertid inte anses styrkt att han haft kännedom om pistolerna.”

Av avgörandet följer att enbart ”strukturala bevis” aldrig torde vara tillräckliga för en fällande dom.

Högsta domstolen har även i ett antal mål rörande sexualbrott uttalat sig i bevisvärderingsfrågor till ledning för rättstillämpningen. Generellt och sammanfattande kan sägas att i dessa är den gemensamma nämnaren den att bevisning som består av omständigheter, påståenden och annat liknande kräver någon form av mer konkret och handfast stödbevisning för att den skall kunna godtagas.

Motsvarande krav måste naturligtvis även gälla narkotikamål även om det idag hos många verksamma advokater finns en allmän uppfattning om att bevisvärderingskraven i just narkotikamål är lägre än i andra typer av brottmål.

Ett tillämpande av motsvarande beviskrav som Högsta domstolen uttalat i de ovan redovisade målen skulle, enligt min uppfattning, utan tvekan innebära att åtalet ogillas även i detta mål.

Nedan kommer jag ytterligare att utveckla hur jag menar att bedömningen i förevarande mål står i strid med de uttalanden HD gjort avseende just bevisbörda och beviskrav.

F. Målet.

F 1.1. Motiv

I målet är frågan om motiv och uppsåt helt utelämnad.

Gajditza har under tiden sedan han frigavs från sin tidigare verkställighet av fängelsestraff 070127 hela tiden haft sin försörjning tryggad. Gajditza har haft heltidsarbete 070201-080901 då den tilltagande finanskrisen innebar att han friställdes från sitt arbete hos Logistik & Support och Försäljning i Norden AB och under tiden därefter och fram till gripandet 090515 har han uppburit A-kassa.

Vidare har han under samma tid vid olika tillfällen erhållit penninggåvor från sin mor uppgåendes till ca. 125.000:-. Gajditza har alltså inte haft något ekonomiskt motiv för att ägna sig åt narkotikaaffärer.

Han lever under socialt ordnade former, är idag ensamstående och bor i en tvåa med hyresrätt i Västerås.

Under tiden som arbetslös har han också successivt byggt upp en verksamhet under namnet Svensk Myndighetskontroll i vilken han bl.a. ägnat sig åt att t.ex. hjälpa personer som hamnat mellan maskorna i samhällets sociala skyddsnät. Det har främst handlat om juridiskt biträde i frågor rörande kriminalvårdsfrågor, sociala frågor kopplade till bl.a. socialtjänstlagens bestämmelser, sjukförsäkringsfrågor, körkortsärenden och olika ärenden hos JK och JO.

Ett exempel på sådant arbete är det överklagande till länsrätten i Falun som ingivits som bevisning till hovrätten i detta mål.

Syftet med verksamheten har varit att pröva marknaden och att i en nära framtid arbeta vidare med detta som egen företagare. Diskussion har även förts med arbetsförmedlingen om att under en uppstartsfas ge Gajditza s.k. starta eget bidrag.

Gajditzas eget bruk av amfetamin är synnerligen begränsat och idag helt avslutat.

Gajditza har också framgångsrikt byggt upp en blogg med bloggadress http://blogg.aftonbladet.se/21909 som vid tiden för gripandet hade ca. 5000 unika besök och läsare varje vecka. I denna har han under det senaste året publicerat över 1000 artiklar.

Som en följd av sitt bloggande har han också kommit att engageras som styrelseledamot i olika nätverk och han var t.ex. engagerad som talare vid den stora demonstrationen mot FRA-lagens införande som anordnades på Sergels torg i september 2008 i samband med riksmötets öppnande.

Gajditza har upplevt att han har ett gott liv som är fyllt med intressant och stimulerande sysselsättning och har följaktligen inte haft något motiv för att involvera sig i någon narkotikahantering. Hans tidigare straff har också det utgjort ett starkt motiv för att inte begå något nytt brott.

F 1.2. Teknisk bevisning.

Såväl fingeravtryck som DNA har eftersökts men varken det ena eller det andra har kunnat återfinnas vare sig på förpackningsmaterialet, gummisnoddar eller på den våg som anträffats. Teknisk bevisning som binder den tilltalade till brottet saknas helt.

F 1.3. Utpekanden och vittnesmål.

Det finns ingen person eller annat vittne som pekar ut Gajditza i målet. Tvärtom så säger den medåtalade Milloni att hon inte köpt några 15 g av Gajditza.

Millonis och Gajditzas uppgifter kring varför de träffas 090515 har varit samstämmiga och lämnats helt oberoende av varandra varför dessa måste anses vara trovärdiga.

Stödbevisning för deras påståenden finns i den SMS-trafik som förekommit mellan dem där fem olika SMS talar just om den CD-skiva med operativsystemet Windows XP som Gajditza lovat att ordna åt Milloni.

F 1.4. Den anträffade förpackningen innehållandes 96,1 g narkotika.

Den förpackning som anträffas i en garderob i hallen i Gajditzas bostad innehållandes 96,1 g amfetamin betraktas av polisens utredningsmän såsom varandes oöppnad.

Om Gajditza överlåtit 15 g amfetamin till Milloni som påstås måste alltså dessa 15 g ha kommit från någon annan förpackning. Någon sådan har, trots sökning med narkotikahund, inte anträffats.

Åklagaren har heller inte kunnat styrka att den anträffade narkotikan i garderoben kommer från samma tillverkningssats som den narkotika som anträffas hos Milloni. Den analys som gjorts hos SKL i Linköping visar uttryckt i procenttal att det finns en 30 procentig möjlighet att det två fynden kommer från olika partier. Detta analysresultat har i de tidigare rättegångarna inte åberopats av någon av parterna.

Den narkotika, 1,76 g amfetamin, som Gajditza erkänt är hans har en helt annan färg än de övriga fynden.

Om Gajditza hade haft kännedom om och tillgång till narkotikan i garderoben hade det varit naturligt att de 1,76 grammen kommit från detta parti. Så är inte fallet och förpackningen gav som sagt också intryck av att vara oöppnad.

Förpackningen omsluts av en grå strumpa och Gajditza hävdar att denna strumpa inte är hans. Polisen har vid husrannsakan eftersökt en make till denna strumpa men någon sådan har inte återfunnits. Gajditza äger uteslutande svarta strumpor.

Inga fingeravtryck och inget DNA har, trots att sådant eftersökts, återfunnits på förpackningsmaterialet.

F 1.5. Polisinspektören Envalls iakttagelser

Tingsrätten säger i sin bedömning att det inte finns anledning att ifrågasätta Envalls uppgifter då dessa är gjorda under tjänsteutövning.

Envall säger vid förhöret i tingsrätten att han då han passerar Gajditzas bostad i sin bil ser Isa Milloni utanför den port där Gajditza bor. Detta föranleder honom att parkera sin bil ca. 50-60 meter från porten för att därifrån iakttaga vad Milloni gör.

Under den tid det tar för Envall att köra från Österleden via Färnebogatan till parkeringen på Sevallagatan har han ingen eller begränsad uppsikt över Milloni.

Milloni har också funnits på plats utanför porten en tid innan inspektör Envall får syn på henne. Hon har i sitt vittnesmål sagt att hon fått de 15 g amfetamin som senare anträffas hos henne av en man som stannat till på moped och gett henne denna förpackning. Detta kan alltså ha skett redan innan inspektör Envall kommit på plats.

Inspektör Envall har berättat att han sett en man som liknar Gajditza komma gåendes till porten och att Milloni då följt med honom in genom densamma. Envall berättar att han träffat Gajditza vid ett tidigare tillfälle för närmare fem år sedan och han säger också att han inte kan vara helt säker på att det är Gajditza han ser.

Envalls uppgift om att Gajditza kommit gåendes stämmer inte med vare sig Millonis eller Gajditzas version av händelsen utan båda har uppgivit att Gajditza fanns i bostaden då Milloni kom dit. Detta kom att ägnas viss tid i rätten trots att uppgiften i sig är tämligen ointressant. Gajditza och Milloni har ju inte nekat till att de träffats.

Det väsentliga är som tidigare sagts det faktum att Milloni finns på plats då polisen anländer och att det därför är fullt möjligt att hon fått narkotikan precis på det sätt hon påstår innan polisen fanns där.

Envall berättar också

att förpackningen om 96,1 g ger intryck av att vara oöppnad

att polisen trots sökning med hund inte har anträffat någon annan förpackning som Millonis narkotika kunnat hämtas från

att det inte anträffats några plasthandskar med narkotikarester på trots att man sökt sådana

att saker i lägenheten flyttats och att saker även tillkommit under tiden mellan de två första husrannsakningarna

att han inte sett någon överlåtelse av narkotika ske mellan den man han menar liknar Gajditza och Milloni

att utredningen varken funnit fingeravtryck eller DNA som binder Gajditza till den funna narkotikan.

att polisen inte funnit någon make till den strumpa som omslöt förpackningen trots att en sådan eftersökts.

att narkotikan anträffades på en hylla på vilken det låg ouppackade t-shirts

F 1.6. De föremål som åklagaren påstår utgör bevis för narkotikahantering.

De föremål som påträffats och som påstås utgöra bevis för narkotikahantering är sådana föremål som finns i snart sagt varje svenskt hem. Det handlar i målet om plasthandskar, gummisnoddar, druvsocker och en våg.

Vad gäller vågen så fick Gajditza vid det första förhör som hölls med honom en fråga om han ägde någon våg. Han beskriver då spontant den våg han äger vilket är en rektangulär våg i någon sorts vit halvgenomskinlig plast.

Den våg som tagits i beslag är av en helt annan typ och denna våg har Gajditza aldrig sett tidigare. Han kan därmed heller inte säga om den tillhör hans inneboende. Fingeravtryck har sökts på vågen men några sådana har ej återfunnits.

I tingsrätten tillmättes det en viss betydelse att Gajditza inte vid hemkomsten tidigare på dagen hade reagerat över att våg och druvsocker stod framställt vid mikrovågsugnen i köket. Detta har en fullständigt naturlig förklaring.

Gajditza hade under förmiddagen genomgått en stor behandling hos tandläkaren där flera tänder extraherades och han syddes vid tillfället med sex sju stygn i munnen. Han var vid hemkomsten fortfarande illa medfaren efter denna behandling och gick i stort sett omedelbart och lade sig. Självfallet var det aldrig aktuellt med någon mat varför han heller inte tillbringade någon tid i köket.

Plasthandskar använder Gajditza bl.a. då han behandlar sin psoriasis. Plasthandskar används även för blekning av håret. Druvsockret används som sötningsmedel till t.ex. fil och flingor och även till energidryck enligt recept på förpackningen. Gummisnoddarna används på sätt som gummisnoddar används.

F 1.7. Nadja Nygren.

Se vad som anförts om Nygrens roll under avsnitt D. Obalanser i förundersökningen ovan.

Här konstateras bara att Nygren eller någon bekant till Nygren, genom sin tillgång till bostaden och till Gajditzas telefoner och datorer är fullt tänkbara som alternativ gärningsman och att denna möjlighet inte är utredd på ett tillräckligt sätt.

F 1.8. Särskilt om SMS och anteckningar i telefoner.

Allmänt:

Åklagaren har, utan angivande av någon stödbevisning, påstått att ett antal SMS som återfunnits i Gajditzas telefoner utgör bevis för narkotikahantering.

Gajditza har för vart och ett av dessa lämnat en alternativ förklaring och även angett stödbevisning för sina uppgifter.

Dessa SMS och anteckningar har kommit att få en stor betydelse för de domskäl som anges i tingsrättens dom och skall därför belysas särskilt i det följande.

SMS, eller short message service som förkortningen betyder, är idag ett allmänt sätt att kommunicera. Ett SMS innehåller per definition max 160 tecken för vilket olika teleoperatörer debiterar varierande pris. Det går att skicka längre SMS men kostnaden räknas alltså per 160 tecken.

Som namnet antyder handlar det följaktligen om korta, ofta fragmentariska meddelande och ofta med olika typer av t.ex förkortningar eller tecken/symboler för olika begrepp som används i syfte att minimera kostnaden. Särskilt bland yngre har detta fått som konsekvens dels att förkortningar av ord används och dels att dessa förkortningar inte alls ser ut som de i vanligt skriftspråk förekommande. Som exempel används bokstaven U för att skriva engelskans You, tbx för att förkorta ”tillbaka” , xo för ”puss o kram” etc.

Även för äldre har tekniken kommit att till del innebära ett nytt språkbruk som i relation till det vardagliga är synnerligen kortfattat. En konsekvens av detta är att det i efterhand då ett SMS ska tolkas en tid efter att det skickats eller mottagits kan vara så utformat att det taget ur det omedelbara sammanhang som rådde då det sändes eller mottogs kan vara synnerligen svårt att tolka eller förstå t.o.m. för den som skickat eller mottagit detsamma.

Detta gör att osäkerheten vid påståenden om vissa SMS innehåll och innebörd måste anses vara stor och att stor försiktighet måste iakttagas vid tolkningen av dessa.

Till detta skall också läggas att SMS frekvent skickas till fel mottagare. Detta kan bero på rent slarv, att SMS ofta skickas under t.ex. tåg- och bussresor och att ett gupp i vägen eller en kraftig inbromsning får till följd att ett meddelande plötsligt skickas. En annan vanlig felkälla är berusning och otaliga är de SMS som under inflytande av alkohol kommit att skickas till fel mottagare. Att denne sedan inte kan ställas till svars för innehållet i ett sådant SMS borde vara självklart.

Många använder idag också ofta kontantkort i sina telefoner och det är mycket vanligt förekommande att man då lånar någon annans telefon för att skicka ett SMS när pengarna tagit slut på det egna kortet. Har man glömt sin egen telefon någonstans eller av annan anledning inte har den tillgänglig just för tillfället är det heller inte ovanligt att SMS kan skickas och mottagas via någon annan användares telefon.

Taget ur sitt sammanhang kan en mening semantiskt feltolkas på en mängd olika sätt. Ett trivialt exempel kan vara följande: Om någon i ett SMS skriver att det varit en bedrövlig sommar tolkar jag och förmodligen de flesta med mig, det automatiskt som att det varit väldigt lite sol och värme. För en lantbrukare kan det tvärtom vara så att sommaren varit alldeles för varm och torr och av den anledningen bedrövlig.

Ett objektivt sett sant påstående kan även, beroende på dess utformning, komma att tolkas på ett för den utpekade negativt sätt.

Ex. ”Advokaten var nykter under huvudförhandlingen.” Ett sådant sant uttalande väcker med automatik vissa funderingar.

Även meningsbyggnad, kommatering etc. kan komma att leda till missförstånd och feltolkningar som t.ex. nedanstående svar på en bröllopsinbjudan:

”Om jag kan så kommer jag inte men om jag inte kan så kommer jag.”

För att detta skall bli begripligt krävs en viss bakgrundsinformation och två utelämnade kommatecken samt en punkt.

Med kunskap om att den inbjudne är bonde och när kommatecknen och punkten hamnat på rätt plats får vi en helt förståelig innebörd av meningen.

”Om jag kan så, kommer jag inte. Men om jag inte kan så, kommer jag.”

Dessa enkla exempel visar hur svårt det kan vara att tolka en kommunikation och för att kunna tolka den på ett riktigt sätt så krävs i allmänhet någon form av ytterligare erfarenhet, kunskap och/eller information.

Ett exempel på detta ur åklagarens bevisning är följande SMS skickat till Gajditza från Anders Palmertz 090224:

”Hej Micke! Du kan inte mena att du tycker det är bra? Jag dela med 3 andra mina 5 o alla var överens om att det är skit. Faan vet om det är det som det ska vara i ens? Men visst, du får de du ska ha, men jag känner mig blåst Micke. Jag rekommenderar dig att ge tillbax det. Mvh anderz”

Åklagaren menar att detta utgör bevisning för narkotikahantering. Någon stödbevisning för påståendet har inte angivits.

Gajditza har påstått att detta SMS avser en 5-litersdunk med hembränd sprit han förmedlat till Palmertz och har som stöd för detta pekat bl.a. på siffran 5 i SMS:et samt även som stödbevisning hänvisat till ett fotografi intaget på sidan 18 i Fu-protokollet som visar just en sådan dunk ståendes på diskbänken i Gajditzas kök.

I sammanhanget skall även framhållas ytterligare en faktor av betydelse. Genomsnittsåldern på de nämndemän som är satta att döma i våra domstolar är idag erkänt mycket hög vilket är ett problem för rättsväsendet som helhet.

Den nya teknik och de nya kommunikationsmöjligheter som utvecklas och erbjuds kommer idag i allt snabbare takt. Det kan antas att många av de äldre nämndemännen känner sig främmande inför detta och heller inte har de kunskaper som krävs för att fullt ut förstå t.ex. det nya språket, felkällorna som kan finnas i kommunikationen etc.

Att mot ovanstående bakgrund, på sätt åklagaren gjort i målet, lämna obestyrkta påståenden om ett meddelandes betydelse, kan därför inte vara tillräckligt för att de beviskrav som Högsta domstolen uppställt i de under avsnitt E redovisade målen ska anses vara uppfyllt.

I NJA 2003 sid. 323 tangerar Högsta domstolen ämnet i ett avgörande angående hur s.k. överskottsinformation från hemlig telefonavlyssning får åberopas som bevisning i brottmål och om bevisvärdet av sådan information.

Domstolen skriver bl.a.:

”….information av detta slag måste behandlas med försiktighet, inte minst när informationen åberopas mot någon annan än den som varit föremål för telefonavlyssningen. Det avlyssnade samtalet kan ha ägt rum under förutsättningar som domstolen kan ha svårt att bilda sig en uppfattning om och det kan bl.a. av detta skäl finnas ett inte obetydligt utrymme för missförstånd och feltolkningar.”

SMS-trafik som åberopas kan liknas vid detta. Den är, som beskrivits ovan, ofta tagen ur sitt sammanhang, kan ha skickats för lång tid sedan, kan möjligen vara felsänd eller till annan mottagare än den som innehar det aktuella telefonnumret. Utrymmet för missförstånd och feltolkningar är härigenom stort.

Bedömningen måste därför, som Högsta domstolen också skriver i ovanstående mål, ske med försiktighet och av vikt för denna bedömning är om förhör och motförhör kunnat hållas med dem som deltagit i sändandet och mottagandet av aktuella SMS. Att grunda en dom på enstaka SMS vars innehåll tolkats utan någon stödbevisning för den gjorda tolkningen bör därför inte kunna komma ifråga.

Jag har inte kunnat finna att Högsta domstolen specifikt prövat beviskrav och bevisvärdering avseende SMS och annan kommunikation med ny teknik.

F 1.9. Redovisning av de SMS åklagaren åberopat som bevisning och kommentarer till dessa.

Det gemensamma för de nedan listade SMS:en är att åklagaren påstår att dessa tyder på och/eller utgör bevis för narkotikahantering. Någon stödbevisning för sina påståenden lämnar åklagaren inte.

Följande SMS är åberopade i åtalet:

På sidan 24 i den särskilda bilaga som omfattar 56 sidor återfinns det SMS från Anderz Palmertz som kommenterats ovan under avsnitt F 1.8.

På sidorna 38-39 och 44-48 finns SMS meddelanden som påstås visa att Gajditza och Milloni överenskommit om att mötas 090515. Detta vitsordas.

Däremot har åklagaren under förhandlingen i rätten också påstått att dessa SMS skulle handla om narkotikaaffärer vilket alltså inte påståtts vare sig i gärningsbeskrivningen eller i den bevisuppgift som lämnats.

Både Gajditza och Milloni har oberoende av varandra berättat att dessa SMS handlar om den CD med operativsystemet Windows XP som tidigare berättats om. Detta framgår också tydligt av t.ex dessa SMS:

Sid. 31 av 56, SMS nr. 3 med text ”Fixar du XP skivan”

Sid 32 av 56, SMS nr. 7 med text ”Måste jag ta med datorn för att fixa de där…”

Sid 38 av 56, SMS nr. 6 med text ”Ska försöka” vilket är svar på SMS:et på sid. 31 ovan.

Sid 39 av 56, SMS nr. 3 med text ”Skivan klar.”

Sid 39 av 56, SMS nr. 6 med text ”Enklare att ta med skivan härifrån.” vilket är ett svar på SMS:et på sid. 32 ovan.

Åklagaren har vidare påstått att SMS och noteringar på sid 43 och på sidorna 46-49 i den särskilda bilaga som omfattar 69 sidor utgör meddelanden som tyder på narkotikaaffärer. Inte heller för detta påstående har någon stödbevisning angivits.

På sidan 43 av 69 återfinns en notering som utvisar en rad namn med belopp intill. Gajditza har berättat att denna lista utgör minnesnoteringar avseende olika klienter och de belopp han i en egen verksamhet hade kunnat fakturera dessa för genomförda uppdrag på sätt som beskrivits ovan under rubriken F 1.1. Motiv.

Bland namnen i listan återfinns t.ex. Nadja följt av beloppet 670. Den Nadja som avses är Nadja Nygren och både Nygren och Gajditza har oberoende av varandra berättat att deras kontakt inleddes med att Gajditza biträdde Nygren i ett ärende där han skrev ett brev till socialförvaltningen i Västerås syftandes till att Nygren skulle erhålla försörjningsstöd i enlighet med socialtjänstlagens bestämmelser. De 670:- är det belopp som Gajditza begärt för den utförda tjänsten.

Bredvid namnet Anders finns ett antal belopp upptagna som totalt uppgår till 28.800:-. Den Anders som avses är Anderz Palmertz för vilken Gajditza överklagat ett ärende angående sjukersättning till Länsrätten i Falun. Gajditza skulle även som ombud biträda Palmertz vid den muntliga förhandling som begärts i länsrätten och de 28.800:- utgör den ersättning Gajditza ska erhålla för det utförda arbetet.

I överenskommelsen med Palmertz ingick som villkor för betalningen att denna skall betalas under förutsättning att Palmertz vinner målet och får den sedan 080101 upplupna sjukersättning målet handlar om.

Det aktuella överklagandet är ingivet som bevisning till Svea hovrätt.

Bredvid namnet marco står beloppet 2000:-. Den person som avses är Peter Hansen som har marco som smeknamn. Ärendet handlar om en begäran hos Justitiekanslern om ersättning vid frihetsberövande för Hansens räkning. Av okänd anledning har dock beloppet kommit att bli för högt och det skall vara 1750:- vilka nu genom beslut hos JK i ärende med dnr. 3199-09-41 kommit att utbetalas till Gajditza.

De här lämnade exemplen utgör ett starkt stöd för att Gajditzas berättelse är korrekt.

De SMS på sidorna 46-49 som åklagaren åberopat är följande:

Sid 46 av 69, SMS nr. 5 med text ”Kan du hjälpa mig med en gubbe cho nu”

Gajditza har berättat att han inte känner igen detta mess.

Sid 47 av 69, SMS nr. 4 med text ”Kan du ringa jag vill köpa av dig”

Gajditza har berättat att han inte heller känner till detta mess. Det är uppenbarligen sänt från någon som kallas Brinck och Gajditza känner heller inte någon person som kallas så.

Sid 48 av 69, SMS nr. 7 med text ”Min bästa vän Brinck behöver byta brunt mot det vita godis bitarna snälla låt han följa med upp vi ska plocka lill och tanja lill garanterat ikväll. Snälla sitter i bilen i närheten”

Gajditza har berättat att texten är okänd för honom och att han inte känner till detta SMS. Han reagerar dock på att det är från Nadja Nygren och att hon omnämner denne Brinck som sin bästa vän. Det skulle kunna tala för att de två SMS:en på sidorna 47 0ch 48 som är redovisade ovan skulle kunna vara från Brinck till Nadja Nygren.

Vilket SMS som åklagaren avser på sidan 49 kom aldrig att klarläggas.

Som tidigare nämnts har Gajditza berättat att Nadja Nygren med jämna mellanrum lånade och nyttjade både hans telefoner och datorer. Som stöd för detta har han angivit dels att Isa Milloni i både förhör och under förhandlingen i tingsrätten berättat detta samt pekat på följande tre SMS:

Sid 50 i bilagan med 56 sidor, SMS nr. 2 med text ”kan du komma till beroende nu” I detta SMS skickat till Gajditzas telefon frågar Milloni Nadja om hon kan komma till beroendekliniken.

Sid 60 i bilagan med 69 sidor, SMS nr. 1. I detta SMS frågar Gajditza Nadja ”om hon inte skulle ha lilldatorn ikväll” vilket visar att Nygren haft tillgång till datorn.

Sid 61 i bilagan med 69 sidor, SMS nr. 8 med text ”Jag vill ju veta om du kommer så svara kram nadja”. Detta SMS är skickat från Gajditzas telefon till Milloni av Nygren vilket visar att Nygren haft tillgång till denna telefon på sätt Gajditza påstår.

F 1.10. Domskälen.

Samtliga de domskäl som tingsrätten anger till stöd för domen har bemötts ovan i avsnitten F 1.1 – F 1.9. Noteras skall att hovrätten inte i sin dom kommenterat den nya bevisning som anfördes i hovrätten.

Det som framstår som den största bristen i domen är den totala avsaknaden av ett resonemang kring alternativa gärningsmän trots att det i målet är ostridigt att ytterligare minst en person hade tillgång till bostaden på motsvarade sätt som Gajditza.

Domen lever i och med detta inte upp till Högsta domstolens definition av beviskravet i NJA 1980 sid. 725 som medför att bevisningen med styrka skall utesluta andra händelseförlopp

Det är vidare märkligt att man så okritiskt godtagit åklagarens alla påståenden kring SMS trafiken och de anteckningar med namn och belopp som återfunnits i telefon trots att denna, som visats ovan, gjorts helt utan stödbevisning för de lämnade påståendena. Särskilt inte mot bakgrund av att Gajditza lämnat naturliga och trovärdiga förklaringar till dessa samt även i flera fall angett stödbevisning för sina påståenden.

Åklagarens obevisade påståenden får som konsekvens att bevisbördan närmast kommer att vältras över på den tilltalade som tvingas bevisa att åklagarens uppgifter inte är riktiga.

Inte heller i denna del möter domen beviskravet ”ställt utom rimligt tvivel.”

Anmärkningsvärt är även att de vardagsprodukter som återfinns i köket så okritiskt betraktas som varandes kopplade till narkotikahantering. Särskilt då det ej finns någon stödbevisning som t.ex. narkotikarester på plasthandskar, fingeravtryck på förpackningsmaterialet eller liknande.

Åklagaren har bevisbördan och det kan, utan stödbevisning, inte anses vara utrett att dessa produkter använts till något brottsligt.

Sammantaget finns på motsvarande sätt som i NJA 1991 sid. 56, inget som positivt knyter Gajditza till det påstådda brottet och på motsvarande sätt som i NJA 1999 sid. 480 finns av åklagaren anförda omständigheter som kan påverka bevisvärderingen, men mot Gajditzas bestridande kan det emellertid inte anses styrkt att han haft kännedom om den anträffade narkotikan.

När underrätter på ovan angivna sätt frångår vad Högsta domstolen tidigare uttalat till ledning för rättstillämpningen och härigenom successivt förändrar praxis, finns anledning att genom att meddela prövningstillstånd klargöra att vad som tidigare sagts fortfarande gäller.

F 1.11. Sammanfattning av avsnitt F.

Sammanfattningsvis och med åberopande av vad som ovan anförts under F 1.1. – F 1.10. har såväl tings- som hovrätt gjort en felaktig bevisvärdering och möjligheten att Nygren eller ”annan” förvarat narkotikan i Gajditzas lägenhet utan hans vetskap är så stora att en fällande dom mot Gajditza inte kan utdömas.

Det går i målet inte att undvika en känsla och ett intryck av att såväl dom som utredning präglas av sänkta utrednings- och beviskrav beroende på att Gajditza är tidigare dömd.

Åklagaren har heller inte kunnat styrka att Gajditza överlåtit någon narkotika till Milloni. Det är fullt möjligt att hon mottagit den på det sätt hon beskrivit, redan innan polismannen Envall kom till platsen. Gajditza ska därför frikännas även i denna del.

Ett tillämpande av bevisvärderingskrav på sätt som anges av Högsta domstolen i de under avsnitt E redovisade domarna innebär att åklagaren inte lyckats styrka sitt åtal och det skall därför lämnas utan bifall i den del som här överklagats.

G. Konsekvenser av den nya processordningen, EMR.

Många är de som kritiserat den nya processordning som råder sedan 081101.

Advokatsamfundet, professor Borgeke, hovrättslagmän med flera.

Det kan med fog hävdas att den tilltalades ställning försvagats avsevärt genom reformen. Det måste betraktas som synnerligen otillfredsställande att en tilltalad som vänder sig till en högre domstolsinstans för att där få sin sak prövad, inte i ett partsförhör ges möjlighet att förklara sig i frågor som gäller honom själv. Den som anser sig vara oskyldig har all anledning att få argumentera för sin sak i hovrätten.

Att hovrättens roll nu på detta sätt har ändrats från att vara ett omprövningsinstitut till ett överprövningsinstitut har också kommit att få som konsekvens att försvarets möjligheter att påvisa brister och felaktigheter i förundersökningen har minskat.

Den tyngdpunktsförskjutning detta innebär från hovrätt till tingsrätt ställer större krav på tingsrättens roll i rättskedjan innebärandes t.ex. att skyldigheten att tillse att de utredningar som genomförs är fullständiga på det sätt som argumenterats för tidigare i detta överklagande.

Eftersom åklagaren är den part som har kontrollen över och initiativet i förundersökningen och också är den som fattar beslut om tidpunkten för åtal så har åklagaren i förhållande till försvaret alltid en fördel. Under förundersökningen kan sägas att försvaret mer reagerar än agerar.

Då åklagaren lämnat sin stämningsansökan är den tid som står till försvarets förfogande för att granska angiven bevisning och annat i stämningsansökan inför förhandlingen oftast relativt begränsad.

Detta har i den gamla processordningen till viss del kunnat kompenseras genom att det efter tingsrättens dom t.ex. givits möjlighet att genomföra nya partsförhör, åberopa ny bevisning etc. i ett överklagande till hovrätten. Dessa möjligheter är genom den nya processordningen väsentligen mer begränsade.

De ökade krav som genom reformen måste ställas på tingsrätternas kompetens har heller inte mötts genom exempelvis en utökad utbildning av nämndemän. Detta är en allvarlig brist och det kan starkt ifrågasättas om det vi kallar rättssäkerhet kan bibehållas utan kompetenshöjande åtgärder vid tingsrätterna.

Ett sätt att åstadkomma detta kan också vara att Högsta domstolen ytterligare tydliggör kraven för tingsrätternas ansvar i frågor som är aktuella i detta mål, som kravet på att de utredningar som ligger till grund för åtalet är fullständiga och att även kraven på bevisvärdering upprätthålls så att den nya processordningen intefår som konsekvens att ett begrepp som ”ställtutomrimligt tvivel” urholkas.

H. Ny bevisning som åberopas.

Följande bevisning har inte tidigare åberopats i målet.

-Analysresultat från SKL intaget i tilläggsprotokoll till förundersökningen sid 14, till styrkande av att det inte kunnat bekräftas att det i bostaden respektive hos Milloni anträffade amfetaminet kommer från samma tillverkningssats. Uttrycker man den utlåtandeskala som används i procentform kommer man framtill att det finns en 30-procentig sannolikhet att det handlar om olika tillverkningssatser.

-Tidsbokningsbekräftelse hos Gajditzas tandläkare till styrkande av att Gajditza genomgick den behandling det berättas om under avsnitt F 1.6. ovan. (bilaga 5)

-Intyg från Gerd Gajditza till styrkande av att Gajditza erhållit pengar på sätt som anges under avsnitt F 1.1 Motiv ovan. (bilaga 6)

-Kopia av insättningsbesked från bankgirot avseende en utbetalning om 1500:- från Justitiekanslern gällande ersättning i ett ärende för Anderz Palmertz räkning till styrkande av dels att Gajditza bedriver sådan verksamhet som han påstått under avsnitt F 1.1 Motiv och dels till styrkande av att den anteckning som redovisas under F 1.9. på sidan 43 av 69 handlar om vad Gajditza påstår att den gör. (bilaga 7)

-Kopia av beslut av Justitiekanslern i ärende med JK:s dnr. 3199-09-41 till styrkande av att det förhåller sig som Gajditza påstår i avsnitt F 1.9. angående Peter Hansen. (bilaga 8)

-Olika journalutdrag utvisandes hudproblem/psorisasis till styrkande av att plasthandskar använts på sätt Gajditza hävdat under F 1.6. (bilaga 9)

Journalutdragen har begärts från hudkliniken vid centrallasarettet i Västerås eftersom Gajditza inte kunnat erinra sig hos vilken läkare han senast ordinerades behandling för sin psoriasis. Journalutdragen är gamla men som bekant är detta en livslång, kronisk sjukdom och utdragen avser att styrka att Gajditza diagnostiserats med denna på sätt som påståtts.

-Då det inte framgår av hovrättens dom huruvida man vägt in den nya bevisning som där ingavs i form av Gajditzas överklagande för Anderz Palmertz räkning till Länsrätten i Falun åberopas detta under detta avsnitt till styrkande av att det förhåller sig på sätt Gajditza påstått kring detta. (bilaga 10)

-Det brev Gajditza skrivit för Nadja Nygrens räkning till socialförvaltningen i Västerås till styrkande av att brevet existerar och att det är arvodeskostnad för detta brev som avses vid namnet Nadja i den namnlista som beskrivs under avsnitt F. 1.9 ovan. (bilaga 11)

-Brev från Anders Palmertz till advokat Peter Lindström i vilket Palmertz berättar om hur han vid ett besök hos Gajditza gömt det amfetamin som målet handlar om på en garderobshylla i en garderob i Gajditzas hall. Detta till styrkande av att Gajditza som han påstått ej haft kännedom om narkotikans existens. (bilaga 2)

-Förundersökningsprotokoll med åklagarens nr. AM-81221-09 och däri intagna förhör med såväl Palmertz som Gajditza till styrkande av att Gajditza inte haft någon vetskap om det gömda amfetaminet. (bilaga 12)

Den nya bevisning som här åberopas under avsnitt H som bilagor 5-11 finns sedan tidigare insänd i original till Högsta domstolen i den ansökan om prövningstillstånd som HD fick att ta ställning till efter att hovrätten avkunnat dom. HD:s målnummer 4233-09.

I. Bevisning som åberopas för övrigt samt vad denna är avsedd att styrka.

Övrig bevisning som åberopas är i huvudsak densamma som tidigare åberopats i tings- och hovrätt.

Videoupptagning från tingsrätten med Gajditza till styrkande av att han inte sålt eller förvarat den omstridda narkotikan.

Vad som framkommit under tingsrättsförhandlingen och vad som står i fu-protokoll sid. 26-27 och i tilläggsprotokoll sid 4-5 angående fingeravtryck och DNA till styrkande av att Gajditzas fingeravtryck eller DNA ej har anträffats på något föremål som indikerar någon narkotikahantering.

Videoupptagning av förhör med Milloni och vad Milloni sagt i förhör intaget i fu-protokoll sidorna 36 och 37 samt 57-61 till styrkande av att Gajditza ej sålt narkotika till Milloni och även till styrkande av att skälet för deras möte var att Milloni skulle få den CD med Windows XP som Gajditza lovat att ordna.

Följande SMS till styrkande av att skälet för deras möte var att Milloni skulle få den CD med Windows XP som Gajditza lovat att ordna. SMS:en återfinns i den 56 sidiga bilagan till förundersökningen.

Sid. 31 av 56, SMS nr. 3 med text ”Fixar du XP skivan”

Sid 32 av 56, SMS nr. 7 med text ”Måste jag ta med datorn för att fixa de där…”

Sid 38 av 56, SMS nr. 6 med text ”Ska försöka” vilket är svar på SMS:et på sid. 31 ovan.

Sid 39 av 56, SMS nr. 3 med text ”Skivan klar.”

Sid 39 av 56, SMS nr. 6 med text ”Enklare att ta med skivan härifrån.” vilket är ett svar på SMS:et på sid. 32 ovan.

Videoinspelade förhör med Gajditza och Milloni samt i förundersökningen intagna förhörsprotokoll till styrkande av att deras uppgifter varit samstämmiga och lämnats oberoende av varandra.

Videoinspelat förhör med polisinspektör Envall till styrkande av

att Milloni fanns på plats utanför Gajditzas bostad redan innan Envall anlände till platsen.

att förpackningen om 96,1 g ger intryck av att vara oöppnad

att polisen trots sökning med hund inte har anträffat någon annan förpackning som Millonis narkotika

kunnat hämtas från

att det inte anträffats några plasthandskar med narkotikarester på

att saker i lägenheten flyttats och att saker även tillkommit under tiden mellan de två första husrannsakningarna

att han inte sett någon överlåtelse av narkotika ske mellan den man han menar liknar Gajditza och Milloni

att utredningen varken funnit fingeravtryck eller DNA som binder Gajditza till brottet

att polisen inte återfunnit någon make till den strumpa som den funna narkotikan förvarades i.

att narkotikan låg på en hylla bakom ouppackade t-shirts. Detta har betydelse då tingsrätten i sin dom missförstått och anger att den fanns på en hylla där Gajditza förvarar sina kläder. De t-shirts de handlar om är reklam t-shirts och det handlar om en hylla som Gajditza sällan nyttjar. Att narkotikan finns i hallen tyder också på att platsen valts för att annan än Gajditza ska ha tillgång till utrymmet även då Gajditza finns i bostaden men t.ex. vistas i sitt sovrum.

Fu-protokoll sid. 44 till styrkande av att Gajditza på fråga om våg spontant berättar att han äger en våg med ett helt annat utseende än den våg som beslagtagits.

Vad som sagts i videoinspelade förhör med Gajditza, Milloni och Envall angående Nadja Nygren till styrkande av

att hon varit inneboende hos Gajditza under den aktuella tiden

att hon haft en egen nyckel samt även tillgång till ytterligare en nyckel som varit saknad sedan början av maj -09.

att hon haft besök i lägenheten

att hon sett att Gajditza haft besök

att hon disponerat lägenheten 24 timmar per dygn och att hon även disponerat den under tider då Gajditza varit bortrest

att hon missbrukar narkotika

att hon även disponerat telefoner och datorer tillhöriga Gajditza

att hon vistas i kretsar där narkotika är vanligt förekommande

att hon träffade Gajditza via Anders Palmertz och att kontakten initialt innebar att Gajditza skulle hjälpa henne i ett ärende hos socialförvaltningen i Västerås

Vid hovrätten inlämnat överklagande till Länsrätten i Falun för Anderz Palmertz räkning till styrkande av att Gajditzas uppgifter angående detta är korrekta

Själva existensen av det brevpapper som överklagandet ovan är skrivet på till styrkande av att Gajditza bedrivit den verksamhet han beskrivit under namnet Svensk Myndighetskontroll.

Vad som tidigare angivits under avsnitt F 1.9. kring åberopade SMS till styrkande av att dessa ej handlat om narkotika.

Vid tingsrätten inlämnat mail från Gajditza till Anders Gunnarsson vid fastighetskontoret Västerås Stad till styrkande av att Gajditza på sätt han påstått anmält de dåliga magnetlåsen på garderobsdörrarna.

Fotografi på sidan 18 i fu-protokoll. Fotografiet visar en 5-litersdunk med hembränd sprit och åberopas dels till styrkande av att Gajditza haft tillgång till sådana och dels till styrkande av Gajditzas påstående att det SMS från Anderz Palmertz som åklagaren påstått handlar om narkotikaaffärer handlar om just en sådan 5-liters dunk.

Analysbesked på sid. 28 i fu-protokoll till styrkande av att det amfetamin Gajditza erkänt innehav av har en helt annan färg än övrigt i målet anträffat amfetamin.

J. Sammanfattning

Jag menar att jag, med det ovan anförda och genom den i resningsansökan förebringade motbevisningen av åklagarens utan någon stödbevisning åberopade indicier, har visat att åtalet skall ogillas i den del där resning begärs.

Det som, vid sidan av att jag är oskyldig, upprör mig mest i målet är att åklagaren tillåtits att, utan någon som helst bevisning för detta, påstå att en lista med namn på mina klienter utgör bevisning för narkotikaaffärer. Än värre är det faktum att detta påstående sedan får en central roll i domskälen.

Detta betyder konkret att samtliga de som står på denna lista utmålas som narkotikabrottslingar utan tillstymmelse till bevis för detta!

Det framstår mot den bakgrunden även som synnerligen märkligt att det från polis och åklagares sida i det läget inte görs överhuvudtaget någonting för att identifiera dessa påstådda narkotikabrottslingar. I den mån det på listan finns narkotikamissbrukare så har dessa, på sätt som visats i exemplen Palmertz och Nygren, haft kontakt med Gajditza av helt andra skäl.

Så även Peter Hansen som aldrig haft något med någon narkotikahantering att göra utan anlitat Gajditza för att få ersättning från JK i ett mål som inte gällde narkotika och i vilket förundersökningen lades ner utan att åtal väcktes.

Kraven på bevisvärdering i narkotikamål underskrider idag i många mål den lägsta nivå som Högsta domstolen tidigare fastslagit. Kraven har under en följd av år kommit att sänkas successivt vilket även fått till följd att de utredningar som görs i denna typ av mål kommit att bli allt sämre.

Till del kan detta säkert förklaras med att narkotikadömda ofta är återfallsbrottslingar och dömda vid relativt många tillfällen. Detta får dock i en rättsstat aldrig innebära att samma krav på rättssäkerhet, bevisning och utredning inte ställs även i dessa mål.

Som framgår av den anförda bevisningen i resningsansökan så går denna till stor del ut på att motbevisa åklagarens olika påståenden. Att detta skall vara nödvändigt är inte förenligt med rådande rättspraxis. Det är åklagarens sak att styrka sitt mål med bevisning som visar att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade är skyldig. Det är i grunden inte den tilltalades sak att, på detta sätt, behöva styrka och framlägga bevis för sin oskuld.

Högsta domstolen har i ett relativt stort antal mål fastlagt krav på bevisning i mål rörande sexualbrott som klart och tydligt uttalar att grundregeln är att utöver en målsägandeberättelse krävs någon form av stödbevisning för ett fällande.

Om vi utgår från att samma strikta krav gäller även i narkotikamål så kan vi konstatera att i detta mål har åklagaren utan stödbevisning framlagt några indicier och omständigheter han menar talar för narkotikahantering.

Det finns inget i det åklagaren anfört som lever upp till kraven på bevisbörda eller beviskrav som de uttrycks i NJA 1980 sid. 725, NJA 1980 sid. 738, NJA 1982 sid.116 f, NJA 1982 sid. 173, NJA 1991 sid. 56, NJA 2003 sid. 323 eller i NJA 1999 sid 480.

Det finns heller ingen teknisk bevisning och inget utpekande.

Tvärtom finns ett flertal outredda uppgifter och oklarheter. Det finns en alternativ gärningsman/alternativa gärningsmän samt en mängd övriga uppgivna och med stödbevisning anförda omständigheter som sammantaget med styrka talar för att Gajditza är oskyldig.

I denna resningsansökan finns också den nya bevisning i tio punkter som anges under avsnitt H där naturligtvis det spontana erkännande som inkommit från Anders Palmertz utgör den centrala punkten.

Jag är felaktigt dömd och jag menar att det ovan anförda visar att så är fallet.

In dubio pro reo.

 

Västerås 110216

 

Michael Gajditza

Annonser
  1. hey there and thank you for your information – I’ve definitely picked up something new from right here. I did however expertise some technical issues using this website, since I experienced to reload the website many times previous to I could get it to load properly. I had been wondering if your web host is OK? Not that I’m complaining, but sluggish loading instances times will often affect your placement in google
    and can damage your high-quality score if advertising and
    marketing with Adwords. Anyway I’m adding this RSS to my e-mail and could look out for a lot more of your respective fascinating content. Ensure that you update this again soon.

  1. Pingback: Att stämma staten | hxinst

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: