Bloggarkiv

Fortsatt debatt med Kent Ekeroth om kriminalvårdspolitiken


Kent Ekeroth har nu i sin blogg lämnat ett svar på min tidigare replik. Eftersom han valt att dela upp sitt svar i två delar och den del han skrivit nu, fortfarande enbart behandlar frågan om livstidsfångar så väntar jag med att besvara dagens inlägg till dess att han publicerar sin andra del.  Jag får verkligen hoppas att han i den svarar på de frågor jag ställt i min förra replik.

Annonser

Svensk Myndighetskontroll: KDU:s Aron Modig förnekar sig inte


Säga vad man vill om KDU:s förbundsordförande Aron Modig, men han är i alla fall konsekvent. Han tar nämligen varje tillfälle att i olika rättspolitiska frågor driva sin gammeltestamentliga inställning om ”öga för öga, tand för tand”.
I en artikel här hos SvT debatt går han nu emot alliansens justitieminister som uttryckt oro för den allt mer ökande användningen av utdrag ur belastningsregistret vid anställning.

Den som bemödar sig att läsa lagen om belastningsregister och dess förarbeten, finner snabbt att det användande av utdrag som nu sker, inte alls var avsikten med registret från början. Tvärtom så är reglerna synnerligen restriktiva då det handlar om att uppgifter kan lämnas ut.

Detta beror naturligtvis på att det framstår som glasklart för vem som helst, utom uppenbarligen Aron Modig, att ett användande av dessa uppgifter utgör en spärr och ett närmast oöverstigligt hinder för den som avtjänat straff att få en normal löneanställning. Detta utdragsuppvisande sker och bygger på, som Modig också skriver, den arbetssökandes egna inhämtande av ett utdrag, eftersom arbetsgivaren inte själv kan få ut något sådant.

Detta visar väl tydligt vilken intention lagstiftaren hade då lagen skrevs. Det var aldrig meningen att den skulle användas på detta sätt och det har nu gått så långt att i t.ex Västerås så har man krävt att gymnasieungdomar inför praktik, ska uppvisa utdrag ur registret.

Aron Modig ser dock inga problem med detta och tycks alltså inte ens kunna inse och förstå att den som inte tillmötesgår kravet på uppvisande gallras ut ur den arbetssökande gruppen på ett tidigt stadium.
Vidare så lämnar han dessutom oriktiga uppgifter i sitt ivriga försvar för arbetsgivarens rätt till dessa registeruppgifter och påstår att dessa gallras och att information om fängelsepåföljd bara kvarstår i tio år.

Den längsta tid en uppgift finns kvar i belastningsregistret är 20 år, med undantag för att fängelsedomar gallras senast 20 år efter frigivning och överlämnade till rättspsykiatrisk vård gallras senast 20 år efter utskrivningen (18§ och 17§ Lag 1998:620 om belastningsregister).

För den tidigare straffade spelar det dock väldigt liten roll om det är 10 eller 20 år. För honom så betyder det att han är effektivt utestängd från den reguljära arbetsmarknaden. Principen om att den som avtjänat sitt straff också har sonat det och ska ha möjlighet att återkomma i en fungerande roll i samhället undermineras härigenom effektivt och självklart så ökar detta risken för återfall i brott.

Om rehabiliteringstanken i samband med straff och fängelsepåföljd ska ha någon som helst trovärdighet kvar är det hinder för en återanpassning som detta registerutdragskrävande, som måste stävjas. En av dom som hörs i den rättspolitiska debatten och då ständigt med krav på hårdare tag och längre straff, är Aron Modig. Med den här artikeln visar han att han och KDU uppenbarligen nöjer sig med just hårdare tag och längre straff.

Vad som händer med den straffade efter strafftidens slut är inget som bekymrar de kristna högerungdomarna. De har fullt upp med att ojja sig över den höga andelen återfall i brott hos tidigare intagna och med att visa s.k politisk handlingskraft genom att kräva att de som inte fick en chans då de frigavs ska straffas om igen och nu hårdare då de återfaller i brott efter att ha sökt jobb och nekats med hänvisning till tidigare straff.

Faktum är att fängelsestraff blir fullständigt verkningslösa om den som straffas vet att han efter avtjänat straff är så stigmatiserad av detta, att alla ansträngningar att återkomma till samhället är meningslösa.

Svensk Myndighetskontroll: Sverigedemokraternas kriminalpolitik – en granskning. Del 3.


I den här delen med ordningsnummer tre, så ska konsekvenserna av SD:s förslag om att slopa det som populärt kallas ”straffrabatter”.  Dessa beskrivs så här i Brottsbalkens 26 kap. 2 § där SD vill genomföra de förändringar som jag lagt till med fet kursiv stil nedan.

2 §Fängelse får användas som gemensamt straff för flera brott, om fängelse kan följa på något av brotten.

Fängelse på viss tid får sättas över det svåraste av de högsta straff som kan följa på brotten men får inte överstiga vare sig de högsta straffen sammanlagda med varandra eller arton år. Det får inte heller överskrida det svåraste straffet med mer än

  • 1. ett år, om det svåraste straffet är kortare än fängelse i fyra år,         ( minimitillägg sex månader max två år.)
  • 2. två år, om det svåraste straffet är fängelse i fyra år eller längre men inte uppgår till fängelse i åtta år,  ( minimitillägg ett år, max fyra år.)
  • 3. fyra år, om det svåraste straffet är fängelse i åtta år eller längre.  (minimitillägg två år, max åtta år. )

Jag undrar om SD ens har tänkt på att den kategori brottslingar som kommer att ta den största delen av de extra resurser som det här förslaget innebär, är de små gråtjyvarna med narkotikaproblematik som för att finansiera sitt missbruk begår mängder av olika småbrott. En fördel med SD:s politik för mig som Liberaldemokrat är att den gör vår narkotikapolitik oerhört mycket mer värdefull rent ekonomiskt eftersom den innebär ett avkriminaliserande av det ringa narkotikabrottet i sig.

För att beskriva hur detta slår har jag idag tagit hit en gammal bekant.

Den 2/12 -11 är det rättegång mot den tilltalade Bo Svensson. Bosse, eller ”tjackbotte” som han kallas är åtalad på 23 punkter.

Tre fall av ringa narkotikabrott, två narkotikabrott, tre mopedstölder, två inbrott, ett olaga hot, ett missfirmelse av tjänsteman, tre olovliga körningar, en rattfylla och tre drograttfyllor, en ringa misshandel, en urkundsförfalskning, ett brott mot knivlagen samt ett fall av bigami. Det sista är visserligen något ovanligt men så är ”tjackbotte” heller inte vem som helst……

Med nuvarande system och som återfallsförbrytare, så skulle han ha fått ca. 10 månaders fängelse om han fälls på samtliga punkter men Bosse har ju varit med förr så han fälls på 22 av de 23 punkterna (alla utom bigamin vilket upprörde hans ena hustru) och vad gäller straffmätning och straffvärde för de punkter där han fälls till ansvar blir bedömningen i rätten följande.

De tre ringa narkotikabrotten bestäms vardera till en månads fängelse = tre månader. De två narkotikabrotten av normalgraden bestäms till tre resp. fem månader = åtta månader. Tre mopedstölder ger en månad till. Två inbrott en respektive tre månader. Ett olaga hot två månader, missfirmelse av tjänsteman 14 dagar, tre olovliga körningar en månad vardera = tre månader, fyra rattfyllor av olika slag 6 månader, ringa misshandel en månad och urkundsförfalskningen två månader. Där sägs det att rådmannen revolterade och helt enkelt vägrade att lägga på något mer för brottet mot knivlagen.

Totalt är vi ändå uppe i 30 månader och 14 dagar eller drygt två och ett halvt år vilket var vad SD i sin tidigare formulerade kriminalpolitik ville se ”tjackbotte” dömd till. SD:s förra förslag var lättare att räkna på men om vi använder de ovan angivna ändringarna av 2 § BrB 26 kap. Så ser vi att Bosse och hans vänner i 99 fall av hundra kommer att falla under den första punkten.

Detta innebär att om vi antar att man i den utfärdade 10 månaders domen gjort ett påslag på två månader på en ursprunglig åtta månaders dom och då istället tar åtta månadersdomen som utgångspunkt enligt SD:s modell så skulle den alltså först få ett minimitillägg på sex månader = 14 månader. Därefter så blir det en bedömning av hur grov Bosses brottslighet är i förhållande till andra i samma segment och jag tror mig kunna säga att han ligger på medelnivå.

Det innebär lägst sex månaders påslag och högst 24. Någonstans i mitten borde då landa på ett påslag på 15 månader och det sammanlagda straffet för Bosse blir åtta månader plus 15 = 23 månader. Skärpningen utgör, jämfört med dagens system, en faktor 2,3 ggr dagens straff som vi kan ta med oss och räkna utifrån för att kunna beräkna framtida kostnader..

För att inte beskyllas för att överdriva så ska jag dra ner det till att beräkningsmässigt bara lägga på en faktor 1,6 ggr strafftid i genomsnitt på de straff som utdöms i Sverige och då tänker jag i detta även räkna in de ”straffskärpningar över hela linjen”, som SD kräver. Varje siffra kommer därför att ligga i uppenbar underkant av ett framtida scenario på området.

För att kunna göra en sådan beräkning så måste vi först veta utgångsläget, alltså hur det ser ut idag och den färskaste, helt klara statistik som finns, är kriminalvårdsstatistiken från år 2009.

Där kan vi läsa att totalt så dömdes 9805 personer till fängelse år 2009 för olika brott med varierande strafftider.

Jag ska inte här tråka ut er med en oändlig rad siffror utan jag redovisar enbart de resultat jag räknat fram och vilka premisser jag använt för att komma fram till de siffror som jag redovisar.

Det visar sig då att i den kategori som dömts till strafftider från 14 dagar – 6 månader finns 5524 personer. Av dessa har jag räknat med att 40% är förstagångsförbrytare och att 50% av dessa gjort sig skyldiga till flera brott och då kvalificerat sig för att få ta del av SD:s nya politik på området. Det innebär att vi här avrundat får 1100 personer som tidigare hade en strafftid på i genomsnitt 2,5 månader.

Då återstår 60% återfall som alla omedelbart är kvalificerade vilket ger 3300 personer till med en genomsnittlig strafftid idag på tre månader.

Med motsvarande beräkningar på de som dömts till mer än 6 månader ser det ut så här.

6-12 mån 546 förstagångare = 273 återfall som tidigare hade 8 månader i snitt och 819 återfall med tidigare 9 månader i snitt.

Då vi kommer högre upp i straffskalorna så ändras bilden något. Andelen förstagångsförbrytare minskar och andelen återfall ökar. Sammantaget har jag räknat fram ganska schablonmässigt att det handlar om ca. 2900 intagna varav 2000 kvalificerar sig och att dessa tidigare hade en genomsnittlig strafftid på 2 år och åtta månader. Livstidsdömda har jag helt lämnat utanför.

Med detta i beaktande så kommer jag fram till att den första gruppen med 1100 intagna som med dagens system tillsammans avtjänade 230 år med SD:s politik nu istället ska avtjäna 368 år +138 år alltså. Samma beräkningar på resten ger följande. +495 år, +109 år, +368 år, +3200 år totalt en straffskärpning med 4172 år.

Vad kostar det då i reda pengar att utöka strafftiderna med 4172 år? Enligt kriminalvårdens egna beräkningar kostar en fängelseplats i genomsnitt ca. 800000:- per år och intagen så den här delen av SD:s kriminalpolitik kostar i storleksordningen 3,35 miljarder/år. Det framstår som allt tydligare att det man föreslår inte är realistiskt i något avseende och jag orkar därför inte här räkna ut investeringsbehovet för nya platser.Jag ser dock framför mig hur dessa fängelsecentra byggs upp överallt runtom i landet till gigantiska kostnader.

 

Svensk Myndighetskontroll: Socialkonservativ kriminalpolitik i SD-tappning blir svindyr!


Sverigedemokraterna fortsätter måla om och putsa på ytan av den politik de vill bedriva. Efter helgens aktiviteter så har nationalismen fått ta ett steg tillbaka i presentationen av partiet och från och med nu så benämner man sig ”socialkonservativa”. Personligen så menar jag att om man nu ska ha en etikett med ordet konservativ i så borde man rätteligen ha valt ”lundakonservatism” eller ”nationalkonservatism” istället. Nåväl, etiketter hit eller dit. I morse så var Kent Ekeroth fortfarande Kent Ekeroth och partiets politik samma gamla vanliga.

I den ytliga transformeringen i riktning mot rumsrenhet har man nu även beslutat att partiets kriminalpolitik ska bli lika viktig för dom i valet 2014 som invandringspolitiken var i valet 2010. Annorlunda uttryckt så ska man alltså 2014 uttrycka motsvarande hat mot brottslingar som man 2010 uttryckte mot det man kallar massinvandring.

På SD:s hemsidas första sida skriver man följande: ”SD ska bli ett mjukare parti.” Klicka sedan på fliken ”Våra åsikter” och därefter på ”Brottslighet” och vi ser hur denna nya mjukare sida ser ut i verkligheten.

Den skärpta kriminalpolitik man föreslår innebär att bl.a följande förslag skall genomföras:

1. Frigivningen efter 2/3 av strafftiden skall upphöra och nästan alla skall sitta strafftiden ut. Undantag kan medges för de som visat extremt god skötsamhet.

2.Livstidsstraff skall vara riktiga livstidsstraff, den intagne ska alltså sitta i fängelse till den dag han dör.

3. Den s.k straffrabatten vid dom av ett flertal brott skall avskaffas och varje brott skall dömas och avtjänas i enlighet med i straffskalan föreskriven tid för det aktuella brottet.

4. Ansvaret för all förvaring av av- och utvisningsdömda bör ske i rättsväsendets regi vilket betyder att Kriminalvården ska svara för förvar av människor som skall av- eller utvisas.

5. Anslag ges för inrättandet av nya polistjänster vars enda uppgift skall vara att jaga och gripa invandrare som inte har giltigt uppehållstillstånd.

6. Domstolarna och åklagarna ska få extra medel för att snabba upp processerna i brottmål

Totalt för ovanstående punkter avsätter man årligen under åren 2012-2015  1,769 miljarder årligen mer än vad regeringen gör i sin budget. Av dessa får Kriminalvården 669 miljoner mer årligen jämfört med regeringens budget för att möta kravet på ytterligare fängelseplatser som SD:s politik innebär. Ytterligare 150 miljoner årligen ges till Kriminalvården årligen för att möta kravet på platser enligt punkten 4 ovan. Summan 669 miljoner årligen ska därmed antas täcka kostnaderna för införandet av punkterna 1-3 samt även det ökade antal dömda som blir en konsekvens av snabbare processer och ökade anslag till åklagar- och domstolsväsendet.

Populismen har väl aldrig tidigare i något sammanhang någonstans, framgått lika tydligt som den gör i detta förslag till kriminalpolitik!

Alternativt så finns det helt enkelt ingen i partiet som äger en miniräknare eller som kan använda en sådan.

Vi ska gå igenom SD:s förslag lugnt och metodiskt så får vi se var det landar och hur realistiskt det är. Först noterar jag att man inte med en rad berör att antalet häktade med SD:s politik kommer att öka väsentligt. Idag har vi i genomsnitt ca. 1850 häktade varje dag till en kostnad om i genomsnitt 2630:- per intagen och dygn. Låt oss anta att den siffran ökar med 20% med SD politiken så innebär detta ytterligare 370 häktade x 2630:-/dygn x 365 = ca. 355 miljoner per år.

Hoppsan, där försvann visst drygt hälften av de 669 miljoner SD räknat med. Dessutom så finns inte dessa 370 platser utan här får man lägga till de investeringskostnader som tillkommer för att bygga nya häkten.

Vi fortsätter då till det där med frigivning efter 2/3 av verkställighetstiden som med SD:s politik endast ska gälla ett fåtal. Låt oss då för enkelhets skull anta att det sitter 5200 fångar på våra anstalter i genomsnitt och av dessa så är 200 så duktiga att de uppfyller SD:s krav och får gå hem efter 2/3 av tiden. Då har vi alltså 5000 fångar som p.g.av denna reform ska sitta av ytterligare 1/3 i anstalt. Varje intagen i fängelse kostar i sluten anstalt i snitt 2744:- per dygn och i öppen anstalt 1683:- per dygn. I SD:s värld så ska straffskärpningar genomföras vilket innebär att antalet fångar i sluten anstalt ökar. Ett förhållande på 80% slutet och 20% öppet känns därför rimligt. 4000 slutna platser alltså och 1000 öppna som ska avverka ytterligare 1/3 år = ca. 120 dygn mer. Då får vi följande lilla uträkning: (4000 x 2744:- x 120) +(1000 x 1683:- x 120) = 1,317 miljarder ytterligare per år. Även här så innebär detta nybyggnation av anstalter med ett totalt platsantal på ca. 1650 platser ytterligare. Det betyder att vi måste bygga motsvarande ytterligare fem Kumlaanstalter.

Det är utomordentligt svårt att beräkna vad byggandet av alla dessa platser skulle kosta. bara som jämförelse så kostade de 72 högsäkerhetsplatser som byggts innanför murarna på anstalterna Kumla, Hall och Saltvik ca. 750 miljoner, alltså drygt 10 miljoner per plats. Kostnaden är naturligtvis i hög grad beroende av vilken säkerhetsnivå som väljs men låt oss kalkylera mycket lågt på dessa hittills 370 häktesplatser och 1650 fängelseplatser och budgetera dessa till 2,5 miljoner per styck så landar vi på en investeringskostnad av 2020 x 2,5 miljoner = 5,050 miljarder. Med en kapitalkostnadstäckning på detta belopp om 4% så innebär det ytterligare kostnader för Kriminalvården med ca. 200 miljoner per år.

Vi är nu uppe i totalt 1,872 miljarder per år och har bara avverkat en av SD bortglömd punkt och sedan kostnaden för deras punkt 1, ett avskaffande av 2/3-frigivningen. Redan här är alltså deras kriminalpolitik underfinansierad med i storleksordningen 1,2 miljarder per år och det återstår massor till nästa artikel!

%d bloggare gillar detta: