Category Archives: Rättspolitik

Dagens visdomsord


Professor Ted Goldberg förklarar på ett pedagogiskt sätt varför det är dags för en ny narkotikapolitik. Rekommenderad lyssning!!

http://play.radio1.se/catchup/6695

Din integritet har aldrig varit mindre värd!


Sammanställning av nya lagar, ändringar, tillägg och skärpningar av olika lagar med bäring på integritet, rättssäkerhet och frihet sedan 2001-09-11

 

Sammanställningen gör ingen viktning av de olika lagarna, ändringarna, tilläggen eller skärpningarna och dessa står heller inte i kronologisk ordning utan är helt enkelt en uppräkning syftandes till att påvisa mängden av sådana förslag. Sammanställningen gör heller inte anspråk på att vara komplett. Tråkigt og är jag säker på att den här listan kan fyllas på ytterligare.

 

Lagrådet uttryckte redan år 2009 att ”antalet lagar på detta område nu är så stort att det längre inte är möjligt att överblicka och förutse konsekvenserna av de lagar som införs.”

 

Sedan 2001 har vi i tryggheten och säkerhetens namn låtit staten införa;

 

Fra-lagarna

 

Datalagringsdirektivet

 

Utökade registerkontroller vid anställning

 

Säpo och Rikskrim ska få inrikta FRA:s signalspaning

 

Möjlighetena att utfärda strafförelägganden har utökats

 

Advokaters tystnadsplikt har urholkats genom EU:s tredje penningtvättsdirektiv.

 

USA får tillgång till swift-systemet

 

Olika förslag pånätcensur tvingas fram

 

Galloavtalet tar bort ”budbärarimminuteten”

 

ACTA avtalet

 

Intagna i Kriminalvård och rättspsykiatrin hindras förbjuds läsa och inneha viss litteratur

 

DNA prov får tas på i stort sett alla som misstänks för brott

 

Polisen får också om speciella omständigheter råder tvångsmässigt ta DNA-prov även på en person som över huvud taget inte är misstänkt för brott. Prop. 2005/06:54. Underlag: Ds2004:35.

 

Polisen får sedan 1 juli 2005 använda överskottsinformation erhållen vid hemlig teleavlyssning till utredning av andra brott än den som teleavlyssningen avsåg. Prop 2004/05:143. Underlag: Ds2003:13.

 

Den 1 oktober 2004 infördes nya regler som ökar antalet situationer där polisen får tillgripa hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Det mera långtgående ingreppet av de två, hemlig teleavlyssning, får numera tillämpas även om minimistraffet för det brott som begåtts är under två år om det enskilda brottets straffvärde kan antas överstiga två år.

 

Dessutom får från detta datum hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning sättas in även på teleadresser som inte tillhör den som misstänks för ett brott, om det finns synnerlig anledning att anta att den misstänkte kommer att kontakta dessa teleadresser.

 

Vid förundersökning om brott som kan ge fängelse får polisen använda information från databasen med bilars passager genom Stockholms biltullar.

 

Sedan den 1 juli 2005 får svensk polis hjälpa utländsk polis att genomföra hemlig telefonavlyssning och hemlig teleövervakning i Sverige.

 

Från 1 april 2006 har Säpo rätt att bryta sekretessen för patienter i sjukvården om det gäller personer som anses utgöra ett hot mot kungahuset eller statsledningen. Underlag: SoU 2004:108.

 

Den 1 oktober 2004 trädde också en ny formulering i rättegångsbalken i kraft som slår fast att polisen har rätt att från teleoperatörer begära in även historiska data om en persons kommunikation.

 

EU:s ministerråd beslutade i maj 2004 att uppgifter om flygpassagerare från EU ska lämnas ut till USA. Ändringen har implementerats i svensk lag genom en ändring av personuppgiftsförordningen. Beslutet togs trots protester från Europaparlamentet och EU:s dataskyddsgrupp. Europaparlamentet anser att beslutet är olagligt och har dragit det inför EG-domstolen.

 

Prop. 2002/03:74 Hemliga tvångsmedel – offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering: Polisen får telefonavlyssna personer som ej är misstänkta för brott, utan bara råkar ha någon form av kontakt med en misstänkt för brott som kan leda till 2 års fängelse, samt för ett antal brott med lägre straffsatser. Polisen får även installera hemliga spionkameror i dessa ”misstänktas bekantas” hem.

 

Det är numera tillåtet för polisen att sätta in buggning (hemlig avlyssning av lokaler) vid brott som kan ge fyra års fängelse. Även icke brottsmisstänkta får avlyssnas om det anses nödvändigt för brottsutredningen. Lagrådet är kritiskt. Underlag: promemoria Ju2005/5765/Å.

 

Det föreslås att ge polisen rätt att i förebyggande syfte, det vill säga utan misstanke om konkret brott, ta till hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning, hemlig kameraövervakning, postkontroll och husrannsakan. Vid husrannsakan ska föremål få tas med utan att dessa tas i beslag. Ds 2005:21, prop 2005/06:177. Lagrådet är starkt kritiskt.

 

Polisen föreslås få tillgång till ett nytt tvångsmedel – ”hemlig dataavläsning”. Det innebär att polisen ska installera så kallade spionprogramvaror på misstänkta personers datorer, programvaror som via internet sänder information om vad den misstänkte gör vid sin dator. Detta föreslås i ett delbetänkande från Beredningen för rättsväsendets utveckling (BRU), en utredning tillsatt av regeringen (SOU 2005:38). Datainspektionen avstyrker.

 

Ytterligare ett nytt tvångsmedel, ”frysning av elektronisk kommunikation”, föreslås i departementspromemorian ”Brott och brottsutredning i IT-miljö” (Ds 2005:6). Syftet är att hindra trafikuppgifter kring telefonsamtal, epostande och annan elektronisk kommunikation att gå förlorade innan en domstol hunnit ta ställning.

 

I samma departementspromemoria föreslås ännu ett nytt tvångsmedel, ‘husrannsakan via elektroniska kommunikationsnät’.

BRU föreslår att polisen ska få tillgång till ett nytt tekniskt hjälpmedel, hittills enbart använt av Säpo, som gör det möjligt att kartlägga all mobiltelefontrafik inom ett visst geografiskt område. SOU 2005:38.

 

BRU föreslår också att tvångsmedlet ‘hemlig teleövervakning’ breddas till att även omfatta lokalisering (det vill säga, den misstänktes geografiska position i realtid).

 

BRU föreslår vidare att vid förundersökning rörande brott som är så allvarliga att de kan ligga till grund för beslut om avlyssning ska övervakning få användas även om det inte finns någon person som är skäligen misstänkt för det brott som utreds.

 

Den 1 oktober 2004 trädde också en ny formulering i rättegångsbalken i kraft som slår fast att polisen har rätt att från teleoperatörer begära in även historiska data om en persons kommunikation.

 

EU:s ministerråd beslutade i maj 2004 att uppgifter om flygpassagerare från EU ska lämnas ut till USA. Ändringen har implementerats i svensk lag genom en ändring av personuppgiftsförordningen. Beslutet togs trots protester från Europaparlamentet och EU:s dataskyddsgrupp. Europaparlamentet anser att beslutet är olagligt och har dragit det inför EG-domstolen.

 

Prop. 2002/03:74 Hemliga tvångsmedel – offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering: Polisen får telefonavlyssna personer som ej är misstänkta för brott, utan bara råkar ha någon form av kontakt med en misstänkt för brott som kan leda till 2 års fängelse, samt för ett antal brott med lägre straffsatser. Polisen får även installera hemliga spionkameror i dessa ”misstänktas bekantas” hem.

 

Det är numera tillåtet för polisen att sätta in buggning (hemlig avlyssning av lokaler) vid brott som kan ge fyra års fängelse. Även icke brottsmisstänkta får avlyssnas om det anses nödvändigt för brottsutredningen. Lagrådet är kritiskt. Underlag: promemoria Ju2005/5765/Å.

 

Det föreslås att ge polisen rätt att i förebyggande syfte, det vill säga utan misstanke om konkret brott, ta till hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning, hemlig kameraövervakning, postkontroll och husrannsakan. Vid husrannsakan ska föremål få tas med utan att dessa tas i beslag. Ds 2005:21, prop 2005/06:177. Lagrådet är starkt kritiskt.

 

Polisen föreslås få tillgång till ett nytt tvångsmedel – ”hemlig dataavläsning”. Det innebär att polisen ska installera så kallade spionprogramvaror på misstänkta personers datorer, programvaror som via internet sänder information om vad den misstänkte gör vid sin dator. Detta föreslås i ett delbetänkande från Beredningen för rättsväsendets utveckling (BRU), en utredning tillsatt av regeringen (SOU 2005:38). Datainspektionen avstyrker.

 

Ytterligare ett nytt tvångsmedel, ”frysning av elektronisk kommunikation”, föreslås i departementspromemorian ”Brott och brottsutredning i IT-miljö” (Ds 2005:6). Syftet är att hindra trafikuppgifter kring telefonsamtal, epostande och annan elektronisk kommunikation att gå förlorade innan en domstol hunnit ta ställning.

 

I samma departementspromemoria föreslås ännu ett nytt tvångsmedel, ‘husrannsakan via elektroniska kommunikationsnät’.

 

BRU föreslår att polisen ska få tillgång till ett nytt tekniskt hjälpmedel, hittills enbart använt av Säpo, som gör det möjligt att kartlägga all mobiltelefontrafik inom ett visst geografiskt område. SOU 2005:38.

 

BRU föreslår också att tvångsmedlet ‘hemlig teleövervakning’ breddas till att även omfatta lokalisering (det vill säga, den misstänktes geografiska position i realtid).

 

BRU föreslår vidare att vid förundersökning rörande brott som är så allvarliga att de kan ligga till grund för beslut om avlyssning ska övervakning få användas även om det inte finns någon person som är skäligen misstänkt för det brott som utreds.

 

Redan idag är telekomoperatörer enligt lag skyldiga att anpassa sin tekniska utrustning för att underlätta polisens avlyssning och övervakning. BRU föreslår att även internetleverantörer ska omfattas av den skyldigheten.

 

Utredningen om tillgång till elektronisk information i brottsutredningar, SOU 2005:38, föreslår sänkta krav för att polisen ska få tillgång till uppgifterna om vilken kund som har vilket IP-nummer. Idag krävs att brottet som utreds kan ge fängelse, men det kravet ska enligt förslaget avskaffas.

 

Skattekontrollutredningen föreslår att Skatteverket ska få genomföra

husrannsakningar i egen regi.

 

En utredning kallad ”Gränskontrollag – effektivare gränskontroll” föreslår en utökning av dagens gränskontroll så att den även omfattar brottsbekämpning och brottsförebyggande åtgärder. Bland annat föreslås obligatorisk kontroll av gränspasserande personer mot Schengens informationssystem SIS, polisens belastningsregister och misstankeregistret.

 

Förslag finns även på att transportföretag ska bli skyldiga att lämna uppgifter om passagerare och besättning, liksom på så kallad inre utlänningskontroll. Se SOU 2004:110.

 

Utredningsdirektiven angående PKU registret hör också de till denna grupp.

 

Ny kreditupplysningslag trots starka protester från såväl JK som media

 

Nya övervakningskameror sätts upp varje dag.

 

Lag om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet. (2009)

 

Förslag till ny skyddslag (2009)

 

Integritet och effektivitet i polisens brottsbekämpande verksamhet. Om behandling av personuppgifter. (2009)

 

Avskaffande av preskription för vissa brott.

 

Kriminalisering av förberedelse till vissa brott. (2011)

 

Säkerhetskontroller i domstolar nya bestämmelser

 

En ny lag om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting (prop. 2009/10:117)

 

Effektivare bekämpning av barnpornografi brott

Den 1 juli 2010 ändras straff regleringen av barnpornografi brottet i fl era olika avseenden för att åstadkomma en effektivare bekämpning av barnpornografi brott (prop. 2009/2010:70). En ny straff bar befattningsform införs som innebär att även den som betraktar en barnpornografi sk bild som han eller hon berett sig tillgång till ska kunna dömas för barnpornografi brott.

 

 Brott begångna av barn under 15 år ska utredas i större utsträckning (prop. 2009/2010: 105).

Polisen ska vidare kunna utreda även mindre allvarliga brott som inneburit antingen en allvarlig integritetskränkning för offret eller stor ekonomisk skada.

På så sätt stärks brottsoffrens ställning. Polisen ska också kunna utreda mindre allvarlig brottslighet om det är av särskild betydelse med hänsyn till ett allmänt intresse.

Möjligheterna att förordna ett juridiskt biträde för barnet utökas. När en utredning inleds p.g.a. att barnet begått ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse ett år ska som huvudregel ett juridiskt biträde alltid förordnas.

 

Utökade möjligheter att avlägsna ordningsstörande folksamlingar

Genom en ändring i polislagen kan personer som deltar i en ordningsstörande folksamling under vissa förutsättningar avlägsnas längre bort från platsen eller utrymmet än vad som hittills varit möjligt (prop. 2008/09:131).

 

Elektroniskt informationsutbyte mellan myndigheter (prop. 2007/08:160).

Nya regler har tillkommit för att minska antalet felaktiga utbetalningar, stävja fusk och felutnyttjande av trygghetssystemen samt öka effektiviteten vid myndigheterna och förbättra servicen till enskilda. Reglerna möjliggör ett utökat elektroniskt informationsutbyte mellan myndigheter. Reformen avser Migrationsverket, Försäkringskassan, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Statens pensionsverk, Centrala studiestödsnämnden, Arbetsförmedlingen, arbetslöshetskassorna och kommunernas socialnämnder.

 

Permanenta lagbestämmelser om hemlig kameraövervakning i rättegångsbalken

Från och med den 1 januari 2009 permanentas de tidigare tidsbegränsade bestämmelserna i lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning genom att med oförändrat innehåll föras över till 27 kap. rättegångsbalken (prop. 2007/08:163, bet. 2008/09:JuU3, rskr. 2008/09:6).

 

Lag om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott

Lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott träder i kraft den 1 januari 2009 och gäller t.o.m. utgången av år 2012. Samtidigt upphör lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål att gälla. Den nya lagen ger de brottsbekämpande myndigheterna utvidgade möjligheter att använda tvångsmedel vid förundersökning om vissa samhällsfarliga och svårutredda brott (prop. 2007/08:163).

 

Utökad användning av beredskapspolisen (Förordning)

Enligt en ny förordning om beredskapspolisen utökas möjligheterna att använda beredskapspoliser för vissa polisuppgifter. Utgångspunkten är att beredskapspolisen kan användas som en förstärkningsresurs vid olyckor och katastrofer, men ska kunna sättas in även vid andra allvarliga eller omfattande störningar på samhället från ordnings- eller säkerhetssynpunkt.

 

Ökade möjligheter att ingripa mot rattfylleri och sjöfylleri

Från den 1 juli 2008 får bl.a.Tullverket och Kustbevakningen nya befogenheter i kampen mot ratt- och sjöfylleri (prop. 2007/08:53). Tjänstemännen vid dessa myndigheter får ta alkoholutandningsprov, både rutinmässiga sållningsprov och bevisprov, och göra ögonundersökningar för att förebygga, upptäcka och utreda rattfylleribrott.

 

Större möjligheter att förverka brottsvinster

Med utbyte av brott menas både konkret egendom som någon kommit över genom brott och det uppskattade värdet av det som åtkommits. Att utbytet förverkas innebär att brottslingen berövas egendomen eller att han eller hon blir skyldig att betala ett angivet belopp till staten. Med dagens regler är det bara möjligt att förverka utbyte av just det brott som en person döms för. Det måste dessutom vara fullt bevisat att egendomen härrör från det brottet. (prop. 2007/08:68)

 

Påföljder för psykiskt störda lagöverträdare

Bestämmelserna om påföljder för psykiskt störda lagöverträdare ändras i syfte att öka flexibiliteten vid påföljdsbestämningen och därigenom skapa större utrymme för proportionalitetsbedömningar i vissa fall samtidigt som den enskildes behov av vård ska beaktas (prop. 2007/08:97). Fängelseförbudet ersätts med en presumtion om att annan påföljd ska väljas.

 

Utvidgade möjligheter till drogtestning av totalförsvarspliktiga och avskaffande av inskrivningsnämnder

I november 2007 antog riksdagen regeringens förslag till ändringar i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt (prop. 2006/07:117). En del av förslaget innebär att samtliga totalförsvarspliktiga ska kunna bli föremål för slumpmässiga drogtester.

 

 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning (blev permanent 2009)

 

Lag (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott

De brottsbekämpande myndigheterna får från den 1 januari 2008 använda hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning, hemlig kameraövervakning och postkontroll för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (prop. 2005/06:177 och 2006/07:133, bet. 2007/08:JuU3, rskr. 2007/08:11).

Myndigheterna får använda tvångsmedlen om det finns särskild anledning att anta att en person kommer att utöva allvarlig brottslig verksamhet, t.ex. brott mot rikets säkerhet eller terroristbrott.

Tvångsmedlen får också användas för att förhindra vissa andra mycket allvarliga brott, t.ex. mord, grov misshandel eller människorov, om avsikten med brotten är att förmå myndigheter eller den som yrkesmässigt bedriver nyhetsförmedling eller annan journalistik att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd eller att hämnas en sådan åtgärd (s.k. systemhotande brottslighet).

Lagen är tidsbegränsad till och med utgången av 2010.

 

Lag (2007:978) om hemlig rumsavlyssning

Från den 1 januari 2008 får hemlig rumsavlyssning (s.k. buggning) användas för att utreda allvarliga brott (prop. 2005/06:178 och 2006/07:133, bet. 2007/08:JuU3,rskr. 2007/08:11). Hemlig rumsavlyssning innebär att tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid t.ex. sammanträde eller annan sammankomst som allmänheten inte har tillträde till i hemlighet avlyssnas eller spelas in.

Föreslås nu utökad till att omfatta även t.ex skattebrott och bokföringsbrott.

 

Tullkontroll av kontanta medel

Den som vill resa in och ut ur EU med mer än 10 000 euro i kontanta medel måste anmäla detta. Om det finns misstanke om att en person inte har anmält förflyttningen av kontanter ska Tullverket, Polisen och Kustbevakningen få undersöka transportmedel och bagage, samt även göra en kroppsvisitation.

Reglerna trädde i kraft 15 juni 2007 (prop. 2006/07:68).

Sammantaget 70 olika punkter och man ska komma ihåg att den ackumulerade effekten av detta lagkluster är betydligt större än summan av de enskilda lagarna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mera buggning


Var det någon som trodde att man skulle nöja sig med rätt att bugga för grova brott?

Nu kommer helt följriktigt förslag om att utöka rätten till buggning som nu ska få omfatta även t.ex skattebrott och bokföringsbrott. Staen gnager sig allt närmare o tränger sig allt längre in i medborgarnas privatliv. Det går naturligtvis inte att göra detta på annat sätt än som nu sker, med små steg och med s.k ämnesglidning.

Allt som vi som engagerade oss djupt och intensivt i FRA-debatten 2008 varnade för och påtalade förverkligas nu i en allt snabbare takkt. Jag har tidigare i ett par olika artiklar gjort sammanställningar över alla de lagar som på olika sätt inskränker och tar ifrån oss rätten till integritet och privatliv. Det är uppenbarligen dags för en ny sådan sammanställning och jag kan med 100% säkerhet säga redan nu att listan den här gången åter kommer att bli längre än någonsin tidigare!

Det är dessutom både ytterst tragiskt och märkligt att de partier som år 2006 gick till val på att ”stoppa Bodströmsamhället” nu i sex års tid inte har gjort det minsta för att åstadkomma ett sådant stopp. Tvärtom så måste jag konstatera att utvecklingen i det här avseendet tvärtom har accelererat under alliansens tid vid makten och att liberalismen inom och bland alliansparterna numera inte existerar.

JO anmälan mot polismyndigheten Stockholm


Jag har lämnat in nedanståend anmälan till Justitieombudsmannen.

Justitieombudsmannen

Box 16327

103 26 Stockholm

 

Västerås 121107

Polismyndigheten i Stockholm har upprättat ett antal Twitterkonton där man använder sig av detta sociala media bl.a för kontakter med allmänheten.

Jag har ingen invändning i sak mot detta men när kontot används till att fälla omdömen om enskilda människors åsikter anser jag att myndigheten överträtt vad som ligger i dess arbetsuppgift. Nedanstående text är hämtad från SvT Debatt där polisen skrivit en debattartikel som innehåller övrig för JO nödvändig information för att beskriva ärendet. Artikeln återfinns på webbadress: http://debatt.svt.se/2012/11/06/som-twitterpoliser-ar-det-vart-jobb-att-saga-pluras-drogromantik/

Som twitterpoliser är det vårt jobb att såga Pluras drogromantik

Publicerad 6 november, 2012 – 16:30

TWITTRANDE POLISER Att poliser via Twitter kritiserar tv-kändisars drogromantik är inte konstigare än att vi besöker skolor och säger till ungarna att knark är dåligt. Och enstaka mindre genomtänkta inlägg måste det finnas utrymme för även från polisens sida – sådant ligger i de sociala mediernas natur. Det skriver Johan Säfström, twittrande polis på kontot YB Södermalm, i en replik till Daniel Wiklander.

Läser med intresse en artikel på SVT Debatt skriven av Daniel Wiklander, chefredaktör på tidningen Arbetaren. Mycket snart inser jag att han är orolig, mycket orolig, för polisens deltagande i olika sociala medier.

Vad har gett honom denna oro? Tydligen en ”tweet” från ett polisiärt twitterkonto där skribenten uttrycker sitt missnöje med vad han/hon upplever som drogromantisering i ett nöjesprogram på TV.

Jag har inte sett programmet Pluras kök eller avsnittet med Tommy Körberg, men väl tweeten som berör det – och jag kan inte riktigt förstå Wiklanders kritik. Twitterkontot Narkotikaroteln har som namnet antyder i uppgift att stävja och förebygga narkotikabruk. I detta måste det väl ingå att tillåtas ha synpunkter?

Även på den heliga graalen massmedier?

Daniel Wiklander verkar tro, eller önskar, att polisen inte skulle ha synpunkter på vad som händer i samhället. Tvärtom. Att ha synpunkter är precis vad vi ska ha. När en polis som arbetar mot narkotika kommenterar en uppfattad romantisering av droger uttalad av tvenne folkkära artister är det inte konstigare än att vi i skolan säger till ungarna att knark är dåligt och att cykelhjälm är bra.

Wiklander sparar inte på brösttonerna och tycker att det är ”obehagligt att sociala medier mer och mer blir en arena för poliser”. Han dundrar vidare och gör jämförelser med diktaturer och en ”maktfullkomlig poliskår”. Menar du allvar, Daniel?

Ser du verkligen oss som maktfullkomliga?

Daniel Wiklander sällar sig till fler och fler journalister som inte riktigt är bekväma med sociala medier. Han nämner flera gånger ordet ”makt” och gör hänvisningar till polisens våldsmonopol där vi använder alla möjliga sorters vapen. Speciellt den expanderande ammunitionen. Vad Wiklander inte alls nämner i sammanhanget är sin egen makt. Den makt som han och hans kolleger sedan urminnes tider kunnat utöva oemotsagda.

Vi ser en tydlig maktförskjutning med sociala medier där vem som helst plötsligt kan bli skribent och ”sanningssägare”. De traditionella medierna har inte längre lika starkt tolkningsföreträde som tidigare. Denna maktförskjutning vill ju även vi poliser ta del av, och med det kunna balansera skeenden och händelser. Sedan är det givetvis upp till läsaren att bedöma sanningshalten utefter dennes värderingar och avsändarens syften.

Vi ska här också komma ihåg att vi som poliser inte får ljuga eller förvanska sanningen.  Varken i vittnesmål eller i sociala medier. Något som journalister inte alltid har som rättesnöre.

Vi poliser som driver våra diverse konton är poliser i produktion. Vi är inte medietränade eller tillrättalagda. Våra gemensamma syften vågar jag påstå är att tillhandahålla vederhäftig information till de medborgare vi är satta att skydda och hjälpa.

Vi vill också bidra med att slå sönder myter och felaktiga uppfattningar om oss. Att det sedan smyger in mindre genomtänkta inlägg måste det finnas utrymme för. Det ligger i Twitters och Facebooks snabba natur.

Men vi lär oss och blir bättre efter hand.

I all din oro för demokratin och dess principer är det dock glädjande att du uppskattar vårt konto YB Södermalm, Daniel Wiklander. Hade du följt oss på Twitter  hade du sett att du inte har något att frukta. Vi kommer inte att ta brödet ur munnen på dig.

Johan Säfström, yttre befäl Citypolisen Stockholm,
och en av poliserna bakom Twitterkontot YB Södermalm

Visst får polismyndigheten uttrycka en åsikt och man har även en skyldighet att informera om sin verksamhet. Jag anser däremot att när en myndighet, som man gör i detta fall, riktar in sig på en privatperson, kallar honom ”drogromantiker” och gör detta uttalat som just en myndighet, då har man gått över gränsen.

Det finns en uppenbar risk att myndigheten på så sätt, utan sakargument, kväver en fri och öppen debatt kring t.ex cannabis eftersom vissa kan känna sig skrämda av att deras argument kan komma att få som konsekvens att myndigheten s.a.s ger sig på dem.

Bedriv gärna kampanj med sakargument. Se till att finnas i sociala media för att informera och svara på medborgarnas frågor men skriv inte fördömanden av andras åsikter!

Undertecknad begär med detta att JO granskar om vad som ovan anförts om polismyndigheten i Stokholms agerande är förenligt med det uppdrag polisen har enligt lag, förordning och genom regeringens regleringsbrev för verksamheten.

Michael Gajditza

Skitländer (som inte ens kan fylla Globen)


Har fått lite tweets från någon som kallar sig ”Klartexten” på twitter i anledning av min artikel om medias ansvar för den bild vi får av bl.a brottsligheten. Jag svarade på ett par av dessa men sedan blev hens tonläge så gällt och högt att mina öron riskerade att ta skada. dessutom blev jag så full i skratt att jag blev tvungen att skriva det här istället. Jag får erkänna att ”klartexten är klar i sin text. Lika klar är också den fantastiska brist på logik som denna klara text uppvisar och jag ska visa vad jag menar genom att peka på nedanstående tre tweets.

Vi startar med detta i vilket han låter meddela att det tydligen finns skitländer varifrån vi, vilket är en ny uppgift för mig, direktimporterar brottslighet. Exakt hur detta går till vet jag inte heller eftersom jag levt i den uppfattningen att brott kräver brottsling. En märklighet till är att jag heller inte kan definiera ett skitland. Möjligen skulle man nu kunna hävda att jag har fel då jag påstår att hen är ologisk eftersom det ligger en viss logik i att om vi kan importera brottslighet utan brottsling så kanske den kommer från länder som inte finns!? Potatisland, grönsaksland, Öland, Gotland m.fl län och landskap slutar med land men Skitland måste jag be att få geografiskt prciserat.

Annars är det väl så att det vi definierar som ett land är en nation omgiven av en osynlig, på kartan av människor ritad, linje eller gräns inom vilken ett antal människor har sin bostad och sitt hem? Finns det alltså ett ”Skitland” bebos det väl i så fall av ”skitländare” eller ”skitlänningar”? Om han nu inte på fullt allvar menar att landet består av skit eller annorlunda uttryckt, är en enda j-igt stor gödselstack?

Den som frågar får svar!

Det är alltså enligt ”Klartexten” Afghanistan, Irak och Somalia som är skitländer. Själv hade jag för mig att de var krigshärjade länder där civilbefolkningen mördades i stor skala av olika krigsherrar, talibaner, militärer, FN, USA samt diverse andra deltagare. Om jag berättar det så kanske det kan gå upp ett ljus för ”Klartexten” som tycks leva i nån sorts uppfattning om att människor flyr för att det är ett ”skitland”. Tror han folk flyr för att det doftar illa? Jag får fråga igen!

Vet inte riktigt hur det där blev men som tweeten indikerar tycks hen ju iaf vara medveten om att folk slaktas i dessa länder och att det är därför människor flyr och det är insiktsfullt!

Sedan kör det tydligen ihop sig igen med logiken för det tycks finnas väldigt liten förståelse för att den som flyr från något även måste fly till något. Det finns i hens tweets också en uppfattning om dels att den bråkdel av alla de som flyr den slakt hen är medveten om och som tar sig ända till Sverige plötsligt utgör en massinvandring hit och dels även en uppfattning om att de som kommer hit är oerhört brottsliga till sin läggning för hen skriver så här i några ytterligare tweet:

 

För att kunna förstå att ”Klartextens” utbrott ovan inte beror på gikt eller prostatabesvär (det tror jag iaf inte) så ska jag åter säga att de förmodligen istället har sitt ursprung i den artikel jag skrev där jag konstaterar några olika saker kring brottsligheten och skrev bl.a så här:

”Trots en allt högre anmälningsbenägenhet ökade antalet anmälda brott inte mer än 16,2% från 1990-2011 samtidigt som befolkningen ökade med 10,3%. Då skall i den ekvationen även tilläggas att antalet lagar under perioden har ökat dramatiskt, vilket medför att det finns fler olika möjliga brott att anmäla idag. Databrottslighet kan få utgöra ett exempel.

Tydligen upplevde ”Klartexten detta som oerhört provocerande och möjligen då tillsammans med det han fick läsa om han klickade på länken om högre anmälningsbenägenhet. På samma sida delredovisas nämligen den Nationella Trygghetsundersökningen, NTU, som bygger på intervjuer med  cirka 13 000 personer i åldrarna 16-79 år och genomförs årligen av Brå sedan 2006. det är den största utredning som görs i landet och undersökningen mäter allmänhetens utsatthet för brott och erfarenheter av kontakter med rättsväsendet, samt allmänhetens upplevda trygghet och förtroende för rättsväsendet. För tredje gången publicerar Brå kapitlet om utsatthet tidigare. Resultatet från hela undersökningen publiceras i januari 2013.”

Den som tittar på de siffror som visas där, eller vänta, jag visar dom här:

Här ser man riktigt tydligt att, när man undviker kommentarsfälten till många tidningsartiklar, struntar i vad SD hävdar på sin vulgärsida Avpixlat och går ut och undersöker hur vanligt folk mitt i livet och vardagen har det, så framträder en helt annan och nyanserad bild av verkligheten. Till ”Klartextens” stora skräck och förvåning bekräftar den uppenbarligen och tydligt det jag påstått.

Nu tänkte jag göra det lite värre ändå för ”Klartexten” genom att granska hens påstående om att det massinvandrats från de länder hen betecknar som ”skitländer”. Eftersom min brottsstatistik är från åren 1990-2011 så får invandringen motsvara samma tid och då ser det ut så här:

Från Irak har det kommit totalt 130.670 människor eller ca. 5940/år i genomsnitt.

Från Somalia har det kommit 56.638 personer eller ca. 2575/år i snitt.

Från Afghanistan fanns ingen siffra över anhöriginvandringen men det finns ingen anledning att anta att den skulle skilja sig från de andra ”skitländerna” såtillvida att den för dessa visar att det kommit några fler anhöriga än flyktingar så siffran på 12652 flyktingar från Afghanistan får ett tillägg på 15000 anhöriga så landar vi på 27652 Afghaner eller i snitt ca 1257/år. Det ger alltså en samlad ”massinvandring” på totalt 214.960 människor. Det ger en årlig ”massinvandring” av människor som, även enligt ”Klartexten”, flytt från krig och slakt av befolkningen på totalt runt 9970 individer per år.

Flyttar vi in hela denna årliga ”massinvandring” i Globen så står vi där med nästan 4000 tomma stolar.

Enligt ”Klartexten” så ligger alltså dessa från krig och slakt flyende människor även bakom den dramatiska brottsökning hen skriver om ovan. Detta trots att någon sådan ökning, som visat, inte existerar. Hur det går ihop är det tack och lov heller inte min sak att förklara. Istället ska jag krångla till ”Klartextens” världsbild lite till!

Kom nämligen på att av dessa människor som knappt fyller en glob per år så möts en del av så stora svårigheter och problem här i landet att de inte stannar. Andra flyttar av andra skäl så av de som kommit så utvandrar faktiskt en del och plötsligt blev ”massinvandringen” ännu mindre eftersom man måste dra ifrån antalet utvandrare från antalet invandrare för att se hur nettot ser ut. Statistik visar att efter 20 år så har ca. 40% utvandrat igen.

Eftersom det i det här fallet handlar om svårt och av krig långvarigt drabbade länder, är det rimligt att anta att återflyttningen varit lägre och utvandringen därför också varit lägre. Antar vi istället att 10% migrerat vidare så ökar vi ytterligare antalet tomma stolar i Globen.

Med nyttjande av ”Klartextens” argumentation och logik så måste Sverige också ha varit ett riktigt skitland tidigare då över en miljon människor lämnade landet för att söka lyckan på annat håll och främst i Amerika. Motargumentet man brukar få då detta nämns är att i det fallet så handlade det om rekorderliga, hederliga svenska män och kvinnor som var beredda att arbeta hårt och att försörja sig själva. Underförstått alltså till skillnad mot de som kommer hit idag.

Naturligtvis så var den absolut övervägande majoriteten just sådana ärliga och hårt arbetande migranter men den som inbillar sig att det inte fanns kriminella och/eller andra bråkstakar bland de svenskar som flyttade ska jag berätta följande för om hur det gick för svenskar som flyttade till Köpenhamnsområdet. Alltså till en kultur och miljö påfallande lik den svenska. Uppenbarligen var det ändå inte så lätt att anpassa sig för så här blev det:

Antalet svenskfödda invandrare i Köpenhamn var runt 4% i slutet av 1800-talet. Nämligen 2,4 % (1870), 3,8 % (1880), 4,1 % (1890) och 3,9 % (1901). Men andelen invandrade svenskar som begick brott var högre och låg under denna perioden på runt 10%.

I procent av det totala antalet registrerade brott: 1865-1869 11,0%, 1870-1874 10,2 %, 1875-1879 10,1 %, 1880-1884 9,7 %, 1885-1889 9,3%, 1890-1894 7,3%, 1895-1899 7,5%.

Det var alltså en överrepresentation för svenskar i brottstatistiken på ca 2-4 ggr. Känner igen det där någonstans ifrån…..

Så slutligen en faktor till att tänka på när det handlar om brottsstatistiken. I en stor undersökning av professorn i straffrätt, Christian Diessen, visades att invandrare missgynnasi rättskedjans samtliga led.

Polisen ägnar mer tid åt misstänkta brott av invandrare eftersom de är lättare att ”sätta dit”. Motivet kan vara rationellt. Erfarenheten visar att det är lättare att ”sätta dit” en invandrare och när resurserna är begränsade satsar polisen på de fall som har bäst chans att nå domstolen. Invandrare missgynnas i hela rättskedjan. De anmäls oftare än svenskar, fälls oftare, får strängare straff och behandlas sämre inom kriminalvården.

Med det tycker jag nog att jag besvarat ”Klartextens” tweets rätt utförligt!

Länk till flyktinginvandring

Länk till anhöriginvandring

 

Media bär en stor del av skulden för allmänhetens felaktiga verklighetsuppfattning


En sak jag funderat över en tid men som jag inte vet riktigt vad man ska göra åt, är den bild av Sverige som förmedlas av media.

Utifrån den bilden kan jag faktiskt förstå att många människor idag har delar av eller den syn som många, framförallt SD sympatisörer ger uttryck för.

Problemet är ju bara att bilden som oftast förmedlas på nyhetsplats är så ensidig och uppblåst att den skymmer den helhetssanning som borde finnas som kontrast.

Som korta exempel kan nämnas att jag är helt övertygad om att man i en enkät, på frågan om antalet mord har ökat eller minskat i Sverige under de senaste 10 åren, av en överväldigande majoritet skulle få som svar att de ökat dramatiskt.

I verkligheten har de i stort sett legat stabilt i mer än 20 år runt 90-100 st per år. 2011 mördades faktiskt 9 personer färre än under 2010, något jag tror förvånar de flesta.

Trots en allt högre anmälningsbenägenhet ökade antalet anmälda brott inte mer än 16,2% från 1990-2011 samtidigt som befolkningen ökade med 10,3%. Då skall i den ekvationen även tilläggas att antalet lagar under perioden har ökat dramatiskt, vilket medför att det finns fler olika möjliga brott att anmäla idag. Databrottslighet kan få utgöra ett exempel.

Jag anser, mot ovanstående korta bakgrund, att det är dags att granska medias roll och medias betydelse bför den förvrängda bild av hur det ser ut på området brottslighet idag. I bakgrunden har vi självklart ett känt faktum; Brott säljer!

Intressant i sammanhanget är även hur SD lyckas bidra till denna bild och dessutom lyckas lasta ”den lavinartade ökningen av brottsligheten”, som alltså i verkligheten inte existerar, på invandrarna och då särskilt på invandrare med muslimsk bakgrund.

Skriver f.ö idag även på Motargument.se

PS För övrigt är uttrycket ”öka lavinartat” allmänt accepterat men i grunden märkligt. Laviner startar högt upp och går neråt……… DS.

Kontrollera även läkarna!


Är idag medförfattare till denna artikel på SvD Brännpunkt.

Artikeln har blivit flitigt läst och kommenterad och med anledning av ett antal kommentarer skriver jag detta.

Den som tar sig tid att läsa, vilket inte tycks vara särskilt många, det lagförslag angående kontroll av brukarna som just nu är ute på remiss kan se att de kontroller som den som behöver och har rätt till assistans skall utsättas för är så ingående och integritetskränkande att dessa aldrig skulle accepteras av någon annan grupp i samhället.

En berättigad fråga att ställa, efter att ha läst en del kommentarer, är om de som skrivit inte anser att en läkare ska kunna avgöra om en människa har en sådan funktionsnedsättning att hen t.ex är rullstolsbunden? Självklart ska en patient som begär ett intyg i någon form undersökas för att läkaren ska kunna avgöra om det intyg som begärs ska kunna utfärdas.

Mot bakgrund av hur grava funktionsnedsättningar som krävs för att vara berättigad till LSS så kan jag bara konstatera att den läkare som missbedömer en patient i den grad som det måste ha handlat om i de fall som nu är aktuella och där det fuskats, definitivt har åsidosatt vad man kan begära av en läkare avseende såväl kompetens som plikt att undersöka den som begär ett sådant intyg. det är mot den bakgrunden också märkligt att, såvitt jag vet, ingen läkare hittills blivit åtalad för vad som i brottsbalken benämns osant intygande.

Till de som tror att den här artikeln på något sätt skulle vara skriven i syfte att ändra fokus avseende skuldfrågan från de som är de ytterst skyldiga i de fall som idag är föremål för utredning så är det helt enkelt bara fel. Två av undertecknarna av denna artikel är själva funktionshindrade och för sin vardag beroende av den hjälp som ges genom LSS. Inga är hårdare drabbade av andras fusk än de som idag använder det stöd som lagen ge Ibland när jag läser kommentarer så undrar jag om den som kommenterar verkligen inte HAR förstått eller om det bara är så att man inte VILL förstå r dem rätt till. Inga är mer angelägna att se till att fusket försvinner.

Det man vänder sig emot är att det ska innebära kränkningar i den omfattning som det nya lagförslaget innebär och att ansvaret för att komma åt fusket förskjuts från dels de reguljära kontrollorganen och dels från läkarkåren till att i den grad det nu är frågan om läggas på brukarna. Det är lite som att säga att du som skattebetalare är skyldig att kontrollera att andra skattebetalare verkligen betalar rätt skatt och att ge skatteverket rätt att kontrollera att du verkligen gör din plikt i den kontrollfunktion du enligt lag är tvingad att utföra.

Slutligen till de som tror att det skulle bli billigare med institutionsvård för de som idag är LSS-berättigade så är detta fel, det skulle bli väsentligen dyrare samtidigt som det skulle innebära en väsentligt försämrad livskvalitet för brukarna. LSS är i den form lagen är tänkt en alldeles utmärkt lag. Att den har missbrukats av ett fåtal innebär inte att lagen som sådan skall tas bort utan att den ska anpassas och skrivas om på ett sätt som gör det svårare att missbruka den utan att de som är beroende av den för sin livskvalitet ska behöva vara de som betalar det högsta priset. Våra förslag i artikeln är ett sätt att åstadkomma detta!

Liberaldemokraterna på facebook


Det rasar åter en debatt om invandringen på Liberaldemokraternas fb-sida varför jag nu med detta mycket långa inlägg ska bemöta en rad olika påståenden i den ordning som jag hittat dom i den tråd som diskuterar utifrån en artikel med rubriken ”Över 50000 asylsökande nästa år.”

Min utgångspunkt för detta inlägg är främst och i alla tillämpliga delar det som tidigare presenterats som officiella liberaldemokratiska ståndpunkter i vad vi sammanfattningsvis kallar migrationspolitik. Dessa kan läsas i sin helhet med hjälp av följande länkar.

Manifestet

Förslag till migrationspolitik

Uttalande ang synen på invandringen

Låt mig också från början slå fast att migrationspolitiken av olika skäl kommit att få en i mina ögon alldeles för stor roll i det som diskuteras på vår facebooksida.

För det första och för att nu ta det från grunden så har Sverigedemokraterna lyckats att på ett remarkabelt sätt bli de som formulerar frågeställningarna kring migrationspolitiken och de har fått göra det utifrån för sin egen existens helt avgörande grundsynen att flykting- invandrings- och integrationspolitiken är ett totalt misslyckande, att detta kostar oss mångmiljardbelopp varje år, att samhället islamiseras allt mer, att kriminaliteten i huvudsak beror på invandringen o.s.v.

Det har lett till att t.o.m annars sansade debattprogram t.ex har inletts med frågeställningar av typen ”hur mycket invandring tål Sverige”. Enkelt uttryckt har allt fler kommit att acceptera deras problembeskrivning som varandes rätt och riktig och de har därefter profiterat på att kunna tillhandahålla en enkel lösning på alla de problem man själv har målat upp.

Alldeles för många har sedan accepterat den mycket enkla lösningen att om vi bara stoppar invandringen så löser det problemen. Enkla lösningar på svåra problem existerar synnerligen sällan och politiskt har metoden historiskt använts främst av totalitära ickedemokratiska ideologier och makthavare. Hitler är väl främst i den kategorin men har många själsfränder med olika bakgrund och olika ideologisk och även religiös förankring.

Robert Mugabe skyllde allt på vita jordägare, på Nordirland skyllde katoliker allt på protestanter och tvärtom, shiamuslimer o sunnimuslimer, Pol Pot i Kambodja, i många länder har folkmord skett på etniska minoriteter som t.ex serbernas etniska rensningar på 90-talet, kurder har mördats i olika länder och på medeltiden hade vi häxor som brändes på bål. Så sent som häromdagen förklarade en religiös dåre i USA att orkanen Sandy var de homosexuellas fel etc. etc.

Det är spår som förskräcker och gemensamt för alla dessa har varit supportrarnas övertygelse om att de haft rätt. På ett otäckt närliggande sätt beskrivs idag främst muslimska invandrare från mellanöstern och Somalia på ett motsvarande sätt av ledande företrädare för SD. Vissa, som Kent Ekeroth, påstår dessutom att invandringen som helhet varit skadlig för Sverige i en tweet till undertecknad.

Den som vill hittar mängder av exempel här.

Med ovanstående som bakgrund övergår jag till den aktuella fb-tråden.

Här diskuteras t.ex om SD är rasister och svaret på den frågan är nej om man nöjer sig med att granska deras uttalade politik i partiprogram etc. och om man med rasist avser det gamla begreppet om att sätta en ras framför en annan.

Det är dock lika sant att det i partiet fortfarande finns ett relativt stort antal företrädare som med jämna mellanrum uttrycker tankar, åsikter och värderingar som, om inte rasistiska i klassisk mening, får betraktas som antingen kulturrasistiska eller med ett möjligen nytt ord, religionsrasistiska. Det finns gott om exempel på detta på den sida jag tidigare länkat till.

Bland anhängare och sympatisörer är detta ännu vanligare och ännu mer förekommande.

Sedan är det också så att all rasism oavsett tolkning inte heller alltid behöver vara uttalad. Om man däremot föreslår lagar, som defacto omfattar hela befolkningen och därmed per definition inte kan sägas vara rasistiska, men vars effekter entydigt bara riktas mot och drabbar specifika grupper, så utgör de likt förbannat ett i vidare mening rasistiskt uttryck.

Igår på pub liberal hade jag ett exempel i ett annat sammanhang som på samma sätt utgör en lag eller kommunal ordningsstadga där jag pekade på ett förbud att sova under Stockholms broar. En lag som naturligtvis omfattar oss alla men som, möjligen undantaget ett normalsvenskt fredagsfyllo, utan tvekan drabbar enbart de hemlösa.

Ibland kan sådant också göras synnerligen förtäckt vilket dessa två motioner från SD visar. I den ena framför man en sorts moralkonservativ syn på abortfrågan och begär i motionen att sjukvårdspersonal med hänvisning resolution 1763 från Europarådet att Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska införa föreskrifter i svensk sjukvård som garanterar vårdpersonalen rätt till samvetsfrihet i enlighet med vad som sägs i resolutionen.

I den andra lämnas dock inte minsta lilla utrymme för någon samvetsfrid för i denna skall det, med stöd av lag, bli obligatoriskt för anställda vid alla offentliga institutioner, både på lokal och nationell nivå samt deras privata motsvarigheter, såsom skola, sjukvård, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, socialtjänsten med mera, att till polisen rapportera in uppgifter om de träffar på en illegal invandrare som de förstår eller borde ha förstått var en illegal invandrare.

Ett annat konkret exempel är Kent Ekeroths motion om ”Ingen fängelselyx” som kort handlar om att bygga särskilda och jag citerar Ekeroth, ”förvaringsutrymmen och förvaringsplatser”, för utlänningar som ska utvisas. Vad jag anser om att använda uttryck som dessa, då det handlar om människor, har jag beskrivit i min blogg där jag, i syfte att markera vart uttrycken leder tankarna, har ersatt ordet ”djur” i djurskyddslagen med ordet ”fånge”.

Han kanske inte är rasist men den människosyn som kommer till uttryck skrämmer åtminstone mig!

Vad sedan gäller den påstådda ”massinvandringen” som ju blivit någon sorts vedertaget begrepp och sanning, är det en fråga om vid vilket antal man anser att en sådan massinvandring sker. Det enda ärliga är att i klara siffror visa hur denna invandring ser ut, minska dessa siffror med antalet utvandrade och sedan får väl var och en avgöra om den siffra som återstår utgör en massinvandring eller ej.

Det är, på sätt som SD gjorde i valrörelsen 2010, direkt oärligt att i samma andetag nämna siffran 100.000 för att i direkt anslutning till den prata om problemen man säger sig ha med invandring från muslimska länder. Oerhört många bibringades på detta sätt en bild av och tror fortfarande att 100.000 muslimer flyttar till Sverige varje år.

Detta är de verkliga siffrorna från år 2011.

År 2011 invandrade 96467 personer till Sverige. Samtidigt utvandrade 51179 personer vilket ger en nettoinvandring på 45288 personer. 2010 var nettoinvandringen 49948 personer vilket innebär en minskning med knappt 5000 personer mellan 2010 och 2011.

De som invandrade fördelades på följande sätt:

Drygt 40% och de flesta av den totala andelen som fick uppehållstillstånd 2011, fick det av arbetsmarknads- och anhörigskäl (ej medräknat flyktinganhöriga 3,3% och anhöriga till arbetstagare, egna företagare och gästforskare 8,8%). Närmare 5% som fick uppehållstillstånd var kvot- eller konventionsflyktingar medan de skyddsbehövande utgjorde 6,6%.

I konkreta siffror betyder det att för den grupp som just nu tilldrar sig det största intresset i debatten, flyktingar, så utgjorde dessa inklusive kvotflyktingar 12726 personer. Av alla asylansökningar avslogs runt 2/3. Lägg till anhöriginvandring till dessa som uppgick till 3037 personer så utgör gruppen totalt 15763 individer.

Som vanligt utgör hemvändande svenskar en av de största invandrargrupperna under 2011 med totalt 20615 återvändare.

EES-avtalet innebar en invandring på 23226 personer, adopterade 355 barn, gäststuderande 6836 studenter och arbetsmarknadstillstånd 17877 personer.

Anhöriginvandringen vid sidan av de tidigare redovisade 3037 ovan var 29077 personer. Av dessa utgjordes 17906 av vad Migrationsverket kallar ”nyetablerade anknytningar” vilket innebär att här återfinns t.ex alla de män och kvinnor som under året kommit till Sverige för att de gift sig med en svensk. 8242 anhöriginvandrare var makar, sambos, söner och döttrar till arbetstagare, egna företagare, gästforskare etc. med arbetstillstånd i Sverige. Av den omdebatterade anhöriginvandringen utgör alltså dessa två grupper totalt 26148 personer eller ca. 81%.

Ovanstående är alltså de sifferfakta vi ska ta i beaktande innan vi avgör om vi har någon ohämmad massinvandring eller ej.

Nu till den påverkan som invandringen påstås ha på ekonomin där debatten just nu mer eller mindre går ut på, vilket även funnits med i debatten hos L på facebook, att vi idag befinner oss i en sådan kris att vi måste välja mellan invandring och/eller skola, sjukvård etc.

Detta är inget annat än ett kvalificerat och närmast hysteriskt skitsnack!

För det första: Är det ingen som för fram de argumenten som finner det vara det minsta underligt att man inte, om nu kostnaderna skulle vara de man påstår, ställer dessa mot t.ex försvarskostnaden, kostnaden för vårt myndighetsväsende eller annan större samhällskostnad? Nej, självklart ska det ställas mot det som ligger svenskarna närmast om hjärtat nämligen de s.k mjuka välfärdsområdena.

För det andra: Det finns idag inget absolut säkert sätt att göra beräkningar som entydigt visar på om invandringen utgör en kostnad.

De nationalekonomiska studier som gjorts av invandring har tittat på effekter på till exempel tillväxt, handel, företagande, löner och offentliga finanser. Det finns inget självklart sätt att foga samman dessa olika perspektiv till ett svar.

Vissa studier av invandring i USA och Japan pekar på svagt positiva effekter på tillväxten, men det finns även studier som pekar på svagt negativa effekter. Studier av den fria rörligheten inom EU pekar på vissa positiva effekter på tillväxten. Flera studier pekar på att invandring leder till ökad handel med invandrarnas ursprungsländer. Andelen företagare är högre bland utrikes födda än bland inrikes födda och utrikes födda har fler anställda per företag. Det finns teorier om att öppna och toleranta samhällen är mer uppfinningsrika, och Sverige ligger också i topp i flera internationella index över innovationsklimat.

Det är inte helt klart hur invandringen påverkar de offentliga finanserna. De beräkningar som finns visar på större kostnader än intäkter. Två viktiga saker som påverkar beräkningarna är hur gamla människor är när de kommer till Sverige och hur stor andel som arbetar. En förbättrad integration kan ge stora positiva effekter. Det bör också noteras att beräkningarna handlar om offentliga intäkter och utgifter på individnivå. De positiva effekterna som invandring har på samhällsekonomin som helhet genom ökad tillväxt, handel och företagande ingår inte.

Sammantaget kan vi se att Sverige, i likhet med till exempel Kanada och Australien, har kunnat kombinera en förhållandevis hög invandring med en god ekonomisk utveckling. Vi står oss väl såväl när det gäller mått på ekonomisk produktion som bredare välfärdsmått.

se även denna nyligen publicerade debattartikel av docenten i nationalekonomi, Andreas Bergh.

Sett över tid vet man dock att invandring haft och har positiva effekter på samhällsekonomin vilket leder till att Liberaldemokraterna valt att anlägga ett sådant perspektiv i vår syn på detta där vi numera väljer att se invandringen som en investering och inte en kostnad. Synsättet baseras också på den vanliga missuppfattningen att en utgift alltid är detsamma som en kostnad, något som helt enkelt inte är sant.

Vad gäller de siffror som SD nu anger och som har räknats fram av Riksdagens utredningstjänst, RUT, så behöver man inte göra mer än att läsa vad RUT själva anför kring dessa siffror för att förstå att de överhuvudtaget inte kan användas på det sätt som SD nu gör. RUT skriver följande:

Att som uppdragsgivaren önskar beräkna statens kostnader för de angivna invandrargrupperna är en komplex forskningsfråga vars resultat är mycket beroende av vilka antaganden som görs.

Utredningstjänsten har försökt besvara den mer begränsade frågan om hur stor del av statens nettoutgifter som kan kopplas till berörda grupper av nyanlända flyktingar och anhöriginvandrare.

Sådana beräknade nettoutgifter ett givet år är inte detsamma som vad en viss del av befolkningen kostar. Det är inte en bedömning av hur den aktuella invandringen påverkar hela samhällsekonomin, utan en statisk beräkning på kort sikt.

Beräkningarna kan därmed inte utgöra underlag för att bedöma den statsfinansiella effekten av denna del av invandringen på längre sikt. Endast statens budget omfattas, och inte hela den offentliga sektorn. De beräknade nettoutgifterna kan inte heller rakt av tolkas som en potentiell besparing.”

Sverigedemokraterna använder därefter dessa siffror på exakt det sätt RUT skrivit att man inte kan göra.

För det tredje: I debatten hänvisas ofta och gärna till att vi nu bara ska genomföra det som t.ex Danmark redan har genomfört.

Med det som bakgrund borde alltså Danmark logiskt sett de senaste åren ha genomgått ett ekonomiskt lyft och t.ex passerat Sverige i OECD:s välståndsliga. Så har inte skett utan tvärtom så har utvecklingen sett ut så här:

Från 1970-talet till början av 1990-talet hade Sverige en sämre BNP-tillväxt än flertalet andra industriländer. Detta gällde särskilt den djupa konjunkturnedgången 1991-1993. Därför har Sveriges köpkraftsjusterade BNP per capita sjunkit i förhållande till övriga industriländer under de senaste decennierna, från en fjärdeplats under 1970-talet till en 14:e plats som sämst. Sverige har efter det klättrat uppåt igen och ligger 2011 på en niondeplats.

Under de år som av SD anges som de värsta ur invandrings- och kostnadssynpunkt har Sverige alltså inte sjunkit i förhållande till andra länder utan istället förbättrat position och konkurrenskraft.

Detta blir ännu tydligare om vi jämför med Finland som under alla de år som Sverige tagit emot såväl invandrare som flyktingar varit ett närmast slutet och homogent land, trots detta inte på något område haft en ekonomisk utveckling som varit bättre än Sveriges.

I avsaknad av annat kan man alltså med hjälp av vanlig enkel logik konstatera att vad SD anför om gigantiska kostnader årligen under en lång följd av år omöjligen kan stämma. Dessa påstådda kostnader skulle i så fall ha kunnat utläsas i ekonomiska nyckeltal vid en jämförelse med länder med för övrigt likartade förutsättningar som Sverige.

För det fjärde: Som en del av påstådda kostnader anges ökad brottslighet och kriminalitet bland invandrare utgöra en stor del.

Av naturliga skäl finns alltid en stor osäkerhet i statistik om kriminalitet. Många brott anmäls aldrig och många av de brott som anmäls klaras inte upp. Ett sätt att försöka mäta och jämföra över tid och mellan länder är enkätundersökningar där de svarande får uppge om de utsatts för brott det senaste året. I den statistik Brottsförebyggande rådet hänvisar till kan man se att Sverige inte sticker ut jämfört med liknande länder. Det är lika många eller fler som uppger att de har utsatts för brott i en del länder med lägre invandring, till exempel Danmark och Norge. Invandring tycks därför inte vara en avgörande faktor i en jämförelse av antalet brott mellan länder.

Den överrepresentation som finns bland utlandsfödda i brottsstatistiken beror bland annat på att det är många unga män som kommer till Sverige, en grupp som normalt är överrepresenterad i statistiken. Även faktorer som arbetslöshet och låg utbildningsnivå spelar in. I sammanhanget är det viktigt att poängtera att den absoluta majoriteten utrikes födda, precis som den absoluta majoriteten svenskfödda, aldrig begår brott.

Brott ska alltid bekämpas och den ansvarige ska ställas till svars. Men när en enskild invandrare begår brott ska vi aldrig skuldbelägga hela gruppen utrikes födda.

Det finns i sammanhanget även ytterligare faktorer att ta hänsyn till och redan år 2005 visade professor Christian Diessen i en tvärvetenskaplig antologi, ”Likhet inför lagen”, hur invandrare missgynnades i rättskedjans alla led.

Påståenden som framförts på vår facebooksida går också ut på att vi har lägre straff än andra länder och att någon sorts allmän opinion skulle kräva att mantrat ”hårdare tag och strängare straff” uppfylls med det snaraste.

Att opinionen kan upplevas så beror i första hand på att media och polis lever i ett symbiotiskt förhållande där media vet att brott säljer och polisen vet att ju mer media skriver, desto bättre förutsättningar får man för ökade anslag. Om detta finns bolstavligen spaltkilometrar för den intresserade att läsa i min blogg där jag i artikel efter artikel motbevisar en lång rad rena myter om brott, straff och kriminalvård. Här och nu ska jag bara ge några exempel och f.ö hänvisa till en överväldigande kriminologisk forskning som slår fast att längre straff inte har någon påverkan på den samlade brottsligheten.

Så till påståendet om den allmänna opinionens uttalade blodtörst där verkligheten istället ser ut på det sätt som beskrivs i en undersökning som genomförts av Köpenhamns universitet, Rättspolitiska institutet i Helsingfors, Islands universitet, Universitetet i Oslo och Stockholms universitet. Projektet har finansierats av Nordiska samarbetsrådet för kriminologi och Justitieministeriet i Danmark. Den svenska delen har även finansierats av Vetenskapsrådet.

Det är en stor och omfattande undersökning av hur människor ser på brott och den kommer fram till samma sak som jag hävdat länge med stöd bl.a av en liknande undersökning gjord i Australien, att kraven på skärpta straff saknar stöd hos folket.

I punktform visas istället följande:

1 Allmänheten har mycket begränsad kunskap om rättsväsendet, och medierna är den främsta informationskällan.

2 När allmänheten får mer information om brott och straff sjunker straffbenägenheten avsevärt.

3 Rädda människor tenderar att vara mer straffbenägna.

4 Allmänheten föredrar rehabiliterande åtgärder framför ingripanden från rättsväsendet.

Den här utredningen kan sammanfattas på detta vis och jag citerar ur DN:

En fråga som infinner sig är då varför det är en sådan skillnad mellan å ena sidan det generella och å andra sidan det informerade och konkreta rättsmedvetandet. En förklaring som förts fram är att det spontana svaret att straffen är för låga bara visar att man vill ta avstånd från gärningen. En annan förklaring är att allmänheten brukar vilja ha mer av vilket förslag som än presenteras, inklusive mer behandling eller arbetsträning för den som begått brott. Ges man bara möjlighet att svara på frågan om straff kan man inte ta ställning till andra insatser. En tredje förklaring är att allmänheten har dålig kunskap om de straff som faktiskt ges i domstolarna – här underskattade ju allmänheten genomgående domstolarnas straffnivå.

En fjärde förklaring slutligen är just att med mer och konkret information förändras kraven på hårda straff. Det är också det genomgående resultatet från tidigare forskning i flera länder. Detta innebär inte att allmänheten inte skulle ta brotten på allvar. Tvärtom visade undersökningen att allmänheten ofta ville utvidga straffet så att fängelse kompletterades med andra påföljder och rättsliga reaktioner. Särskilt behandling av gärningspersonen och ekonomisk kompensation till brottsoffret föreslogs ofta. Allmänheten verkar tycka att straffet ska uttrycka rättvisa och proportion men också upprättelse av och hjälp till brottsoffret och åtgärder för att gärningspersonen inte ska begå brott igen.”

Så vidare till talet om våldsam ökning av våldsbrottslighet och de slappa påföljderna i Sverige där jag låter riksåklagaren Anders Perklev föra min talan och som får visa attvi, tack vare att vi låtit oss vägledas av brist på kunskap, kastar miljarder i sjön på att inhysa intagna i fängelse som den upplysta allmänheten egentligen inte alls vill ha där. Anders Perklev, uttryckte det så här då han lämnade ifrån sig sin utredning om skärpta straff vid olika typer av våldsbrott.

att den kraftiga ökningen av antalet anmälda våldsbrott inte tycks bero på att den faktiska våldsbrottsligheten totalt sett har ökat i någon större omfattning,

att det inte finns något belägg för att våldet generellt sett har blivit grövre eller råare,

att en höjd straffnivå inte kan förväntas leda till mindre våldsbrottslighet i Sverige,

att övriga nordiska länder samt ytterligare tre stora EU-länder i stort sett inte tycks ha en annorlunda straffnivå än Sverige.

Ytterligare underlag för hur verkligheten ser ut hittar du också i den här artikeln.

Slutligen konstaterar jag angående SD att när det handlar om meningslös populism i frågan om brott, straff och kriminalvård så förändras synen på kostnader blixtsnabbt. I detta sammanhang tvekar man inte att kalla min. 52 miljarder för en liten summa pengar. De min. 52 miljarder som enligt Kent Ekeroth är vad kostnaden blir för att införa s.k ”riktiga” livstidsstraff.

Vad kostnaderna blir för alla andra förslag han och SD lagt på området har jag upprepat frågat om men ej fått svar på. Att det handlar om mångmiljardbelopp årligen råder det dock inte minsta tvekan om.

För det femte: det påstås att invandrare erhåller enorma bidrag.

Hur dessa ser ut och hur de utbetalas och beskattas kan den intresserade läsa om på hemsidan Motargument.se

För det sjätte:

Sverige är enligt Världsbanken världens 13:e rikaste land per capita. ‎15 miljoner människor på flykt i världen. Undrar om världens 13:e rikaste land kan klara att ta emot 0,067% av dessa?

2011 var ca 15,2 miljoner människor enligt UNHCR på flykt. 2011 var dessutom ca 27 miljoner på flykt inom sitt eget land.

I år är siffran nog högre. Man räknar t.ex. med att nästan tre miljoner personer i Syrien har flytt från sina hem. 40 000 syrier hade registrerat sig som flyktingar i Turkiet, 33 000 i Jordanien, 30 000 i Libanon och 8 000 i Irak i juni, innan juli och augusti månads stora flyktingström från landet. 100.000 flydde från Syrien under augusti månad. Enbart i Turkiet kan det finnas upp emot 100.000 flyktingar från Syrien idag.

2010 var Pakistan var i särklass det största flyktingmottagarlandet följt av Demokratiska republiken Kongo och Kenya.

2010 ansökte ca 359 000 människor asyl i världens industrialiserade länder, alltså världens rikaste länder. Av dessa sökte ca 270 000 sökte sig till Europa. Av dessa sökte ca 34 000 asyl i Sverige vilket gör Sverige till ett stort mottagarland.

EUs medlemsländer biföll 84 100 asylansökningar 2011. Sverige godkände ca 12 000 ansökningar.

Alltså godkände Sverige 1/3 av alla ansökningar som kom till Sverige.

I år har Sverige, världens 13:e rikaste land, garanterat asyl till ca 6000 människor, barn och vuxna, som är på flykt från krig och konflikter. Så av de 15 miljoner människor som var på flykt under 2010/2011 fick 10 000 asyl i Sverige.

Alltså var det 0,067% av världens flyktingar som fick asyl i världens 13e rikaste land under 2011.

Av kanske upp emot 250.000 syriska flyktingar kommer Sverige, världens 13:e rikaste land, att ta emot 6000 under 2012

Problemet är inte att vi visar medmänsklighet och tar emot. Problemet är att andra i Europa inte gör det vi gör. När en människa i nöd ber om hjälp debatterar man inte om man ska hjälpa eller inte. Man bestämmer sig för att hjälpa, och tar diskussionen om hur man ska göra det.

Debatten får helt enkelt inte i ett land som Sverige begränsas till att enbart handla om ekonomi. I min värld är liberaler också humanister och det är en humanism vi kan omsätta och visa i praktisk handling genom att bistå och tillåta människor på flykt från krig och förödelse att söka en fristad här hos oss. Det är historiskt sett inte alls länge sedan ca. 1,5 miljoner svenskar såg sig tvingade att lämna Sverige för att söka livets nödtorft i andra länder. Många av oss har därför idag släktingar spridda över världen. Migration är och har alltid varit en naturlig del av mänskligheten och den är bl.a därför inget att hysa fruktan inför.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här en hjälp till formulering av ny fängelselag för utlänningar


I syfte att avlasta Kent Ekeroth något av hans tunga arbetsbörda som riksdagsledamot, flitig motionär samt Europas och Sveriges försvarare mot i hans ögon jämställda storheter och hemskheter som islam, nazism, kommunism och alla de människor han sätter etiketten PK på, alltså bl.a Fredrik Reinfeldt, Nobelstiftelsen, samtliga övriga riksdagspartier och därmed sisådär 93-94% av befolkningen inklusive undertecknad, så har jag med utgångspunkt från en av de motioner han skrivit formulerat nedanstående förslag till ny fängelselag.

Denna lag ska dock enbart gälla för vad Ekeroth i sin motion kallar ”en ny form av kriminalvårdsanstalt för utländska medborgare som ska utvisas, avvisas eller väntar på beslut om sådan åtgärd. Denna nya form av kriminalvårdsanstalt ska vara human men spartansk – mat och husrum ges, men i övrigt inga former av ”fängelselyx” – d.v.s. ingen god standard eller några rehabiliteringsåtgärder.”

Motionen avslutas med ett förtydligande om att det inte ska handla om ett normalfängelse utan istället: ”…..de förvaringsplatser som är ämnade för utländska medborgare ligga innan eller i närheten av gränspassager för att underlätta och effektivisera hanteringen av av- och utvisade eller de som väntar på beslut.”

Låter väl klokt och humant att på så sätt undvika långa tåg- eller långtradartransporter där vi ju vet hur trångt o eländigt det kan bli i trånga godsfinkor när tågen eller lastbilarna rullar genom böljande sommarlandskap. Nåt har vi väl lärt av bland andra Marit Paulsen……

Så varsågod Kent, här har du iaf ett utkast till en kommande lag och vill du fylla på med något så kan du göra som jag har gjort, d.v.s hämtat miniminivån direkt från djurskyddslagen. Nu kan du kke få tid att svara på alla frågor kring de kostnadsökningar som alla dina andra förslag på området medför?

Grundläggande bestämmelser om hur utländska fångar skall hållas och skötas

1 § Fångar skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.
Fångar som används i fångförsök skall inte anses vara utsatta för onödigt lidande eller sjukdom vid användningen, om denna har godkänts av en fångförsöksetisk nämnd.

2 § Fångar ska ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Fodret och vattnet ska vara av god kvalitet och anpassat efter det fångslag som utfodras.
Burar och andra förvaringsutrymmen för fångar samt hägn ska ge fångarna tillräckligt utrymme och skydd. Burar, celler och andra förvaringsutrymmen för fångar ska hållas rena.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om
1. utfodring och vattning av fångar, och
2. burar, celler, avdelningar och andra förvaringsutrymmen för fångar samt hägn.

Första stycket gäller inte försöksfångar, om fången inte hålls i fångenskap.

3 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. skyldighet att låta förpröva burar, celler och andra förvaringsutrymmen för fångar samt hägn, och
2. skyldighet att låta förpröva ny teknik inom fånghållningen.

Regeringen får meddela föreskrifter om att den myndighet som regeringen bestämmer ska ålägga den som inte låter förpröva burar, celler, andra förvaringsutrymmen för fångar eller hägn att betala en särskild avgift. Den särskilda avgiften ska uppgå till minst 10 000 kr och högst 40 000 kr. När föreskrifter om avgiftens storlek meddelas ska hänsyn tas till förprövningens komplexitet och omfattning.

Avgiften ska tas ut av den som ägde burarna, cellerna, förvaringsutrymmet eller hägnet när en åtgärd som kräver förprövning vidtogs.
Om det finns särskilda skäl får ägaren av buren, cellen, förvaringsutrymmet eller hägnet helt eller delvis befrias från avgiften.

4 § Fångar skall hållas och skötas i en god fångmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om villkor för eller förbud mot viss fånghållning.

5 § Fångar får inte överansträngas.
Inte heller får de agas eller drivas på med redskap som lätt kan såra eller på annat sätt skada fången.

6 § Fångar får inte hållas bundna på ett för fångarna plågsamt sätt eller så att de inte kan få behövlig rörelsefrihet eller vila eller tillräckligt skydd mot väder och vind.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om hur fångar får hållas bundna.

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för eller förbud mot försäljning eller annan överlåtelse av fångar.

8 § Vid transport av fångar skall transportmedlet vara lämpligt för ändamålet och ge fången skydd mot värme och köld samt mot stötar, skavning och liknande. I den utsträckning det behövs skall fångarna hållas skilda från varandra.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om villkor för eller förbud mot transport av fångar.

9 § Om ett fånge är sjuk, skadad eller på annat sätt genom sitt beteende visar tecken på ohälsa, skall fången snarast ges nödvändig vård, vid behov av sjukvårdare, eller andra åtgärder vidtas, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att fången måste utvisas omedelbart.

Operativa ingrepp m.m.

10 § Det är förbjudet att göra operativa ingrepp på eller ge injektioner till fångar i andra fall än när det är befogat av migrationspolitiska skäl.
Första stycket gäller inte ingrepp som görs eller injektioner som ges i sådan verksamhet som har godkänts av en fångförsöksetisk nämnd.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om operativa ingrepp på eller injektioner till fångar samt föreskrifter om undantag från första stycket, om det finns särskilda skäl.

11 § En sjukvårdare eller någon annan som tillhör fånghälsopersonalen enligt lagen (2009:302) om verksamhet inom fångarnas hälso- och sjukvård ska anlitas, om någon av följande åtgärder behöver vidtas:
1. operativa ingrepp på eller injektioner till fångar,
2. annan behandling i syfte att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller skada hos en fånge, om behandlingen kan orsaka lidande som inte är obetydligt, eller
3. behandling under allmän bedövning eller under lokal bedövning genom injektion.

Första stycket gäller inte brådskande åtgärder som vidtas i syfte att rädda fångens liv eller att lindra dess lidande.
I sådan verksamhet som har godkänts av en fångförsöksetisk nämnd får injektioner ges och ingrepp och behandlingar utföras också av den som har föreskriven utbildning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från första stycket.

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för eller förbud mot
1. tillförsel av hormoner eller andra ämnen till fångar för att påverka fångens egenskaper i annat syfte än att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymptom, eller
2. avel med sådan inriktning som kan medföra lidande för fången eller påverka fångens naturliga beteenden.

Etc. etc. Point made men förtydligar ändå att även utländska fångar är människor vilka inte skall hållas på något som en riksdagsledamot kallar förvaringsplatser.

Integrera hela Sverige, sista delen


* Startskott

Ge varje flykting/invandrare en summa pengar i handen som skall räcka till en start i nya landet – inte en mediantid på sju år som i dag för att få det första jobbet. Hälften ordnar egen bostad redan i dag. Istället för rekvisitioner för möbler och husgeråd får man ett startskott. Den som klarat att bryta upp med sina rötter och ursprung för att ta sig till ett nytt land har en stark initiativkraft och vilja att ordna sitt nya liv. Statistiken talar också sitt tydliga språk att i genomsnitt tar det också sju år tills en flykting också lämnar landet.

Vi skiljer inte på flyktingar och invandrare i debatten och insatserna som görs från samhället.

* Coacher och mentorer

Utse en coach som talar språket som den invandrade flyktingen/invandraren har. Coachen blir kontakten för att bygga nätverk, tips om bostad och försörjning. Koppla coachen till Socialförvaltningen. Vi vill också vi skapa ett kommunalt system av mentorer. Idén är att flyktingen/invandraren ska få en ”svensk” kontaktperson eller kontaktfamilj. Med svensk menar vi att personen eller familjen måste vara född och/eller uppvuxen i Sverige. Idén är att underlätta kontakten med folk utanför den egna kulturella kretsen och hjälpa nykomlingen med språket. Integration kan inte lagstiftas fram, eller enbart överlåtas på våra myndigheter. Alla i samhället vill och skall hjälpas åt.

* Max sex månaders handläggning

Max sex månaders handläggning för asylärenden och om man får stanna med uppehållstillstånd i landet. Beslut om Permanent uppehållstillstånd skall inte behöva ta år i handläggning för beslut. Inför en bonus – likt Bolagsverket gjorde när det hade långa handläggningstider – till att handläggare kan korta tiden för handläggningen av ärenden på Migrationsverket.

* Mikrolån för start av egen verksamhet

Om en invandrare vill starta ett företag eller verksamhet skall ett mikrolån kunna handläggas på en bank. Banken bedömer möjligheterna. Alternativt lyfts en del av risken bort genom att en privatperson samtidigt satsar pengar i verksamheten. Man delar då risken. Detta lyfter in invandrargrupper i det kapitalmarknadssystem som Sverige har idag.

Annars lever allt fler utanför detta system i ett alternativt system som byggs upp i den egna etniska enklaven. Integration med andra företagare blir mycket svår.

* Utbildning

Anpassa och erbjud utbildning som är relevant för ungdomar och invandrare så man snabbt kan ta sig in på arbetsmarkanden. Det handlar om lärlingsanställningar och vissa skattesubventionerade områden typ RUT- och ROT-jobb. Vi vill dessutom förändra och utveckla SFI och individanpassa det. Språket är nyckeln till frihet och utveckling.

* Högutbildade invandrare

Generellt sätt har utrikes födda något lägre utbildningsnivå än inrikes födda. Däremot finns det fler högutbildade med eftergymnasial utbildning på minst tre år bland de utrikes födda. Var tredje invandrare har en sådan utbildning och detta är en resurs som Sverige tillförs, utan att det kostat den svenska staten en krona.

Att fortsätta som nu, då dessa högutbildade människors kunskaper inte tas tillvara, är ett gigantiskt resursslöseri och former måste skapas för hur denna resurs ska tillvaratas på bästa sätt.

* Lika rättigheter och lika skyldigheter

Invandrare ska ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra människor i Sverige.

Vill muslimer bygga moskéer med höga minareter ska de givetvis ha samma rätt att göra det som kristna har att bygga höga kyrkotorn, om de vill.

Vi är däremot helt emot prov eller kurser i ”svenska värderingar”. De enda svenska värderingar som invånare i Sverige har att rätta sig efter är de som står inskrivna i Svea rikes lag. Visst finns det historiska traditioner i Sverige som brukas eller firas av många i befolkningen – dans runt midsommarstång, luciatåg, viftande med röda flaggor den 1 maj, jubelfylla på jobbets julfest, dumblängande på främlingar, nakna flickor på väggen i bilverkstan för att nämna några exempel – men ingen historisk smak och livsstil ska anses finare än andra.

Det moderna Sverige ska byggas med sekulariserad lag, och följsamhet av denna lag är det enda det offentliga har att kräva av invånaren.

Våra demokratiska värderingar står inskrivna i grundlagen, rättsordningen, miljöbalken, familjerätten och andra kapitel av lagboken. Vi får inte gå till ett smörgåsbord av nationalromantik och folkhemsnostalgi för att finna våra centrala värderingar.

Till slut

För att lösa integrationsproblemen, och för att bekämpa Sverigedemokraternas främlingsfientlighet, behövs lösningar som inte är ”vänster” eller ”höger”. Det behövs varken mer bidrag eller mer integritetskränkande förslag. Det behövs äkta liberala lösningar. Det behövs frihet, medmänsklighet och samhörighet.

Vår politik bygger på människans värde och rätt. Vi hävdar allas frihet, samhörighet och lika rätt i samhället. Vår idé om hur vi löser integrationsproblemen är att var människa ska ha rätt att leva fritt som hon eller han själv vill, efter sitt eget huvud, enligt sina egna drömmar, så länge de inte inkräktar på andras rätt att göra samma sak.

Vi vill lyfta integreringsdebatten genom att ta denna strid för människors frihet, mot vänsterns idé om att stat och överhet vet bättre än oss, hur vi lever våra egna liv.

Vi vill ta striden för var människas frihet att leva som hon eller han själv vill mot högerns moralkonservatism och kontrolliver.

Och vi hävdar människans rätt, som svensk och världsmedborgare, mot Sverigedemokraternas ”aja baja-fingrande”.

Alla mänskliga relationer ska grundas på ömsesidig frivillighet.

Om folk får ordna sina liv själva, efter eget huvud och hjärta. Då blir det vanligen bäst.

 

 

%d bloggare gillar detta: