Månadsarkiv: september 2010

Svensk Myndighetskontroll: Brott & Straff, nionde delen fortsätter


Brott & Straff

Nionde delen, fortsättning


De tas på morgonen ut för att lämna urinprov men drabbas båda av ett fullt naturligt problem, de kan inte kissa utan att samtidigt få möjlighet att tömma tarmen. Glöm inte bort i sammanhanget att kissandet ska ske inför andra som stirrar på dig, vilket kan göra det hela till en från början extremt stressad och spänningsfylld situation.

De begär därför att få gå på en toalett och då samtidigt lämna sitt urinprov naturligtvis fortfarande under uppsikt. Av oklara skäl så förvägras de att få göra detta och den ene får i sitt fall en plastpapperskorg framställd i det rum där han befinner sig omgiven av två eller tre vårdare och får besked om att han kan tömma tarmen i denna.

Då ett kommande besök var av sådan vikt för honom att få genomföra så upplever han att han, för att inte riskera något avseende besöket, måste gå med på att inför dessa vårdare sätta sig på huk helt naken och lätta sig i papperskorgen.

Samma sak för den andre intagne bortsett från att han istället fick tömma tarmen på en på golvet utlagd tidning.

Till detta ska också tilläggas att båda urinproverna som lämnades var negativa.

Detta är en del av dagens Kriminalvård som det inte talas om. Alla de tillfällen då intagna förnedras och på olika sätt behandlas i strid med lagstiftningen på området. Jag vet att det nu finns och alltid har funnits människor som inte tror att en sådan här berättelse är sann och det baseras i allmänhet på det tunga argumentet ”ja men så kan det väl inte vara”.

Läs då JO:s beslut i ärendet från 2005 där JO är ovanligt tydlig och delar ut som det heter, ”synnerligen skarp kritik”. JO skriver vidare att man övervägt att gå vidare i ärendet, vilket skulle ha inneburit åtal, men att man till slut stannar vid den kritik som uttalas. Jag ska inte gå ed på det men jag har för mig att ärendenumren är 3507-2005 och 3557-2005.

753ce3f1b8c54f11.jpg

Tråkigt nog så är den här typen av övergrepp inte särskilt intressanta för myndigheten vilket kan avläsas hos JO som årligen har ett antal ärenden som återkommer från år till år och där JO uttalar kritik men inget händer.

Kriminalvården är nämligen upptagen med att genomföra säkerhetsåtgärder, kontrollera säkerhetsåtgärder och planera säkerhetsåtgärder. Detta gör man under all den tid som man inte ägnar åt att diskutera säkerhetsåtgärder. Jag skulle utan vidare kunna fortsätta att redovisa olika brister men jag tror att ni nu har bilden rätt klar för er.

Kan någon längre vara förvånad över att intagna som utsätts för en lagstridig behandling av en rättsvårdande myndighet fullständigt tappar allt förtroende för rättsstaten och samhället och därför söker sig vägar som gör att han håller sig utanför?

JO nämndes tidigare i inlägget och idag så är närmare 20% av de anmälningar som JO handlägger olika anmälningar mot Kriminalvården vilket innebär ett fysiskt antal som i år förmodligen kommer att landa på över 1600 st.

Justitieombudsmannen ska i sin verksamhet även utföra inspektioner på de platser där verksamhet bedrivs som faller under JO:s ansvarsområde. Den stora arbetsbelastning som antalet anmälningar utgör har fått som konsekvens att JO inte hinner genomföra dessa inspektioner i den utsträckning som föreskrivs.

Det har gått så långt att FN uppmanat Sverige att se över hur tillsynen fungerar och sköts. För några år gjordes ett tillägg till FN:s konvention mot tortyr med krav på att alla anslutna länder måste se till att häkten och fängelser inspekteras regelbundet av en oberoende myndighet.

Min bedömning är att vi inte lever upp till FN:s antitortyrkonvention, säger chefs-JO Mats Melin.” (SvT Text 081116) Detta är naturligtvis generande för en nation som gärna utmålar sig som ett föredöme i dessa frågor. Som ni ser så yttrade sig chefs JO i november 2008 om detta men fortfarande, nästan två år senare, så har regeringen inte vidtagit några åtgärder alls för att komma tillrätta med situationen.

Med nu vidtagna förändringar i lagstiftningen och med den prognos för lokalförsörjning som Kriminalvården tagit fram så inser var och en att denna inspektionsverksamhet kommer att bli än viktigare de kommande åren. Vi är på väg tillbaka till en situation med överfyllda fängelser vilket får som konsekvens att spänningarna ökar, våldet eskalerar och personalens arbetssituation försämras dramatiskt.

img514x344a.jpg

Vid sådan kraftig överbeläggning så kan heller inte differentieringen av intagna bli den man eftersträvar utan var och en kommer att skickas dit det för tillfället råkar finnas en plats vilket t.ex kan innebära att en nittonåring som avtjänar sitt första straff kan komma att placeras på en anstalt med för honom alldeles för hög säkerhetsgrad vilket i sin tur innebär att han placeras med grova vaneförbrytare vilket självklart ökar risken för att han i framtiden kommer att fortsätta på en kriminell bana.

Lägg sedan till att Beatrice Ask (m) har presenterat en juridisk innovation under förra mandatperioden som innebär att i fortsättningen ska inte bara de personer som bedöms som ansvariga för sina handlingar dömas utan också psykiskt sjuka, som begått en lagvidrig handling, ska dömas till fängelse, i alla fall om det potentiella brottet har ett högt straffvärde.

Med denna lag bryter Ask och regeringen med en av västerlandets mest grundläggande rättsfilosofiska principer.

Nämligen den att endast den som är ansvarig för sina handlingar kan dömas för ett brott.

Det är just av det skälet vi också valt att inte straffa och kriminalisera barn under 15 år. Inte heller har vi hittills straffat personer med så stora begåvningshandikapp att personen i fråga inte kunnat inse konsekvenserna av sitt handlande.

Fram till nu har samma bedömning gällt för psykiskt sjuka, som inte har straffats utan vid allvarlig psykisk störning dömts till vård, eftersom det är sjukdomen och inte personens kalkylerade handlande, som lett till den annars straffbara handlingen.

Det talas nu även om att den som är sjuk först skall få vård, för att, då han ”tillfrisknat”, föras över till fängelse där straffet skall avtjänas.

Så först kostar vi alltså på en mycket dyr vård för att sedan föra över personen till en miljö där det är vanligt att psykiska skador uppstår!

Det är lite som att först behandla en cancer framgångsrikt så att patienten är medicinskt frisk då behandlingen avslutas, för att som sista åtgärd skicka med den färdigbehandlade en limpa Prince och så uppmana patienten att försöka komma upp i minst ett paket om dagen i fortsättningen. Ingen skulle väl tycka att det heller vore vettigt.

Beatrice Ask motiverar sitt förslag med att det allmänna rättsmedvetandet kräver att allvarliga brott leder till straff, oavsett om gärningsmannen var sjuk eller frisk när handlingen begicks.

En klassiskt repressiv inställning med andra ord och samma inställning som i förlängningen lett USA till att avrätta begåvningshandikappade personer och personer som begick det aktuella brottet när de var under 18 år.

Själv menar jag att det exemplet är mer avskräckande än efterföljansvärt!

Frågan om straff för psykiskt sjuka handlar till sist om människosyn. Ytterst gäller den om det är gärningsmannens ansvar som ska betonas eller är det istället samhällets behov av att straffa/hämnas?

Utgår vi från en människosyn som i normalfallet betonar människans eget ansvar för sitt handlande blir tanken på att straffa de få människor som inte är ansvariga för sitt handlande närmast bisarr!

Dessa s.k ”reformer” innebär även att betydligt större krav kommer att ställas på den ansvarige för dessa personer under den tid de ska sitta i fängelse och det kan konstateras att Kriminalvården idag absolut inte har den kompetens, kunnande, typ av platser etc. som det här kan och måste bli frågan om.

Dessa intagna kommer att tillhöra de svagaste och det är dessa de svagaste som myndigheten har allra lättast att felbehandla på olika sätt då de ofta helt saknar förmåga att ta vara på sin rätt av egen kraft.

Bland annat därför så ökar också behovet av t.ex en fångombudsman som kan överta JO:s inspektionsuppdrag och övervaka att behandlingen minst når upp till de grundläggande krav som ställs i FN:s antitortyrkonvention.

Når vi inte ens upp till den minimistandard som detta innebär så har vi förverkat rätten att kalla oss ett rättssamhälle!

Annonser

Svensk Myndighetskontroll: Brott & Straff, Nionde delen


 

 

Brott & Straff

 

 En ständigt pågående diskussion

 

Nionde delen

 

Kriminalvården

 

4 § Kriminalvården i anstalt skall utformas så att den intagnes anpassning i samhället främjas och skadliga följder av frihetsberövandet motverkas. I den utsträckning det kan ske utan att kravet på samhällsskydd eftersättes bör verksamheten från början inriktas på åtgärder som förbereder den intagne för tillvaron utanför anstalten. Frigivning skall förberedas i god tid. Lag (1981:213).

Ovanstående är den portalparagraf på vilken hela kriminalvården bygger och därav följer, eller borde följa, ett genuint intresse hos alla involverade parter att se till att vad som står här också uppfylls.

Så är det tyvärr inte.

Paragrafen stammar från en tid (1974) då synen på kriminalvård var helt annorlunda jämfört med idag och präglades då snarare av humaninsm till skillnad mot dagens betydligt mycket mer repressiva och strafforienterade kriminalvård. En humanist kan utan vidare påstå att allt har försämrats sett ur hans perspektiv och i ett sådant uttalande måste jag ge honom rätt.

Vi låser idag in folk betydligt längre tider än vad vi gjorde på sjuttiotalet till en kostnad som är långt mycket högre än då. De intagna har färre permissioner, färre och mer kontrollerade besök, mindre kontakt med vårdare och annan personal och på det stora hela en betydligt torftigare tillvaro nu jämfört med tidigare.

En av kriminalvårdens huvuduppgifter är att arbeta på ett sådant sätt att den intagne efter frigivningen inte återfaller i brott. Resultatet man uppvisar är att efter tre år så har mer än 40% begått nya brott vilket är något sämre än vad man hade under 70-80 talen. Någon märkbar slutsats av detta har man ännu inte dragit.

haktescell1.jpg

Det finns tveklöst effektivare metoder att tillgå om man vill. 2008 skrev jag om ett försök som gjorts med frigivna fångar som efter frigivningen erbjöds att delta i kognitiv terapi. En forskningsrapport kring detta visade att staten tjänade bra på detta och så här sa t.ex Kriminalvårdens utvecklingschef om projektet:

”– Det lönar sig även ekonomiskt med terapi. För varje satsad krona får vi drygt tre tillbaka, säger professor Martin Grann”. Återfallen minskade med 14% i den här gruppen men trots det så har jag inte kunnat finna att någon sådan verksamhet pågår idag.

Jag kommer senare i kommande delar av Brott & Straff att återkomma till just återfallsfrekvensen och efter dessa inledande ord på området Kriminalvård så ska ni få följa med in på Österåker och se hur det kan gå till inne i ett fängelse. Det är inte så länge sedan jag publicerade detta men som inledning på avsnittet kriminalvård passar den här berättelsen så bra att det får bli en repris för en del av er.

”Kom med en sväng till den tidigare mönsteranstalten Österåker norr om Stockholm. Det var på 90-talet den anstalt som hade i särklass störst framgångar med att rehabilitera de intagna och att se till så att de var hyfsat rustade att möta verkligheten utanför den drygt sju meter höga muren den dag de frigavs.

Anstalten hade vid den tiden även den lägsta procenten återfall i brott av anstalterna i Sverige med motsvarande säkerhetsnivå. Österåker tillhör de fem till sju säkraste anstalterna i Sverige och är byggnadsmässigt uppfört som en kopia av Kumla men med någon halvmeter högre mur. Den saknar den ”bunker” som Kumla har men är för övrigt alltså snarlik.

kumla.jpg
Anstalten Kumla

Det som gjorde Österåker så speciellt var att där fanns en anstaltschef som inte var som andra anstaltschefer. Hon hette Ann-Britt Grunewald och tillämpade en egen filosofi på, som hon sa, ”sina pojkar”. Det var under hennes ledning som mycket nytt i behandlings- och terapiväg prövades. Men mycket viktigare än så var den särskilda anda som hon lyckades förmedla till såväl övriga anställda som till de intagna.

Här avtjänades långa straff i en miljö präglad av positivitet och ömsesidig respekt. De intagna som fått möjlighet att komma dit och då särskilt till behandlingsavdelningarna, var mycket medvetna om att alla ansträngningar skulle göras för att tillgodose önskemål om arbete,studier, sysselsättning som på något sätt kunde föra den intagne framåt och öka hans möjligheter till ett liv utan kriminalitet efter frigivningen. Kort sagt, på Österåker hade man vid den tiden helt enkelt en chans. En chans som inte fanns på andra anstalter.

Nu sitter säkert någon som läser detta och muttrar om att ”det var väl ett jävla daltande med packet” och så kan man naturligtvis se det. Vad som ändå var ett bevisat faktum var att daltandet fungerade vilket naturligtvis också var djupt störande för dom inom kriminalvården som förespråkade hårdare tag och mindre dalt. Här visade man ju konkret att givet rätt betingelser gavs så gick det alldeles utmärkt att ge intagna olika förtroendeuppdrag och att lita på att dessa utfördes.

Hemligheten låg i att ingen ville svika Ann-Britt och det positiva grupptryck som uppstod där alla visste att de skulle få ett helvete med polarna om de gjorde det. Så kom morden i Malexander och batongivrarna fick massor av luft under vingarna. Nu j-ar fick det vara slut på daltet och här skulle det minsann bli ordning.

Det som skedde var att successivt så infördes allt fler regler och förordningar som hade ett enda syfte och ett enda mål och det är det säkerhetsmantra som präglat kriminalvården sedan dess. Grunewald höll ut ett par år och stod emot och argumenterade friskt mot vad hon beskrev som dumheter. Sedan så drog hon konsekvenserna för sin egen del och slutade helt enkelt inom kriminalvården, som hon inte längre stod ut med att jobba åt, i en miljö där säkerhet och kall teknik alltid gick före mänsklighet och värme.

Med henne försvann den siste genuine humanisten från kriminalvården och kvar stod och står teknokrater och byråkrater. Märkligt nog är dessa satta att vårda människor och inte maskiner vilket för många hade varit betydligt lämpligare.

Vad hände då med anstalten Österåker?

Mycket snabbt så förvandlades anstalten till att bli en av Sveriges sämsta. Det blev med tiden så illa att TV4 som 2007 hade ett samhällsprogram som hette Drevet gjorde ett långt inslag om anstalten som de kallade ”Från mönsteranstalt till monsteranstalt”

Man var så koncentrerad på att i varenda situation implementera det nya tänk som Lars Nyhlen, den tidigare polismannen och polischefen som nu hyrts in som torped av Bodström, tog med sig som den värdegrund som skulle komma att bli gällande inom Kriminalvården från 2004 och framåt.

Det är, när jag tänker efter, fel att kalla det Nyhlen tar med sig för nytänkande. Det handlar bara om att man tar fram och dammar av den gamla kära repressiva modellen.

Nytt är bara att denna gång fullföler man det på ett sätt man tidigare inte mäktat med ivrigt påhejade av alla de som anser att tre eller fyra rymningar på 30 år innebär att man har haft ”svängdörrar på Kumla”.

Jo, det kan man kanske hävda men den har då roterat med en takt av låt oss säga ett varv på 7,5 år. Bokstavligen miljarder har lagts på säkerhet och dessa miljarder har inte varit extraanslag i någon större utsträckning, utan har naturligtvis satt djupa spår i innehållet av verkställigheten för de intagna.

bodstrom.jpg
Urinprovsvägran

Konkreta exempel på anstalten Österåkers förfall kan vi ta från 2005. Anstalten drog under perioden januari-augusti på sig flest anmälningar till JO i kriminalvårdens historia tror jag och det var särskilt på två avdelningar som problemen var extremt stora så bara anmälningar från dessa trettiotalet intagna resulterade i att anstalten kritiserades av JO vid ett 25-tal tillfällen för anmälningar gjorda under en åttamånadersperiod.

Rekord även det naturligtvis. Det motsvarar alltså att dra på sig 25 domar under åtta månader. För det bestraffas man med kritik och här och nu skulle jag vilja höra de debattörer som alltid talar om daltande och att ”mängdrabatten” ska bort då man döms i domstol uttala sin åsikt på nytt men nu gällande stat och myndigheters övergrepp.

Men, tystnad är vad som hörs. Likhet inför lagen? Knappast.

Utöver detta fick JK vid något eller några tillfällen också betala ut skadestånd till intagna som, i olika av Kriminalvården förda register, hade funnit allvarliga fel i uppgifter som hade registrerats. Där stod bl.a att någon med svenskt medborgarskap skulle utvisas efter verkställighetens slut, någon ickenarkoman var i registret införd som sprutnarkoman etc. etc.

Ingen av de intagna hade heller det för den intagne viktigaste dokumentet, verkställighetsplanen, upprättad och gjord på ett korrekt sätt. Alla fel således.

Det grövsta exemplet på hur människor kränktes och förnedrades drabbade två intagna på ungefär samma sätt vid två olika tillfällen. Inför besök och inför permissioner så kontrolleras den intagnes drogfrihet genom att urinprov tas. Det innebär att den intagne får klä av sig helt för att sedan, inför andra som tittar på, kissa i en plastmugg.

Dokumenterad drogfrihet är avgörande för om besök ska få genomföras och för om permissioner ska beviljas. Vägran att lämna urinprov eller ett positivt sådant medför bestraffning som kan innebära allt från en varning till att den intagne får verkställa ytterligare upp till 15 dagar i anstalt av verkställighetstiden.

Denna bestraffning kan upprepas flera gånger så att en intagen som dömts till låt oss säga två år av vilka normalt 2/3=16 månader ska verkställas i anstalt kan få avtjäna hela tiden två år i anstalt.

En konsekvens av detta är att för en intagen som sköter sig så blir dessa prov extremt viktiga för att han ska kunna få sina permissioner. Vid två tillfällen så inträffar följande för två olika intagna som uppvisat perfekt skötsamhet båda två.”

Fortsättning följer 101001.

Svensk Myndighetskontroll: Varför göra förlorare till vinnare?


Det här är något för alla oss som är debattglada att tänka på.

Det råder ingen tvekan om att Palme är den som vinner debatten vad gäller retorik och talekonst. Fälldin ser mest ut som att han önskar sig tillbaka till gården och att det här med politiska debatter är nåt som i alla fall inte han har lust att ställa upp i igen.

När man efter debatten frågade folk hur det hade gått så var det Fälldin som var vinnaren. Inte beroende egentligen på något annat än Palmes oerhörda överlägsenhet som i TV-rutan kom att framstå närmast som mobbing av en man som var försvarslös.

Det finns en uppenbar risk i den debatt som nu pågår att SD blir så nertryckta på så många olika sätt att de tack vare detta får en massa sympatier på sin sida enbart beroende på att folk tycker synd om dom. Det finns därför anledning att uppmana till att se till så att de behandlas korrekt och att det man riktar in sig på att bekämpa är deras ideer, d.v.s de bakomliggande orsakerna till varför de vill stoppa invandringen.

Jag har därför blivit tveksam till Aftonbladets pågående kampanj som man idiotiskt nog startade en eller två dagar före valet. Jag ger självfallet mitt stöd till innehållet i kampanjen men som den har kommit att utformas så är den mer en kampanj mot SD än vad den är en kampanj för öppenhet, empati, humanism och tolerans.

Med allt det som pågår och vänsterns uppmaningar till kamp med alla medel etc. så bidrar man till att skapa just det som SD eftersträvar, en ökad polarisering. Jag vet att jag under hela valrörelsen har sagt att man ska ta debatten och jag är säker på att många som nu har vaknat och på olika sätt engagerar sig tror att det är just det som man nu gör men då ber jag er att tänka ett varv till.

Den debatt som pågår är nämligen inte den som jag har efterfrågat. Den som nu pågår handlar mest om att olika debattörer får berätta om hur hemskt dom tycker att det är att ett främlingsfientligt parti har kommit in i riksdagen och allra mest handlar den om hur man ska se till att de inte får något inflytande över politiken.

Allt detta är naturligtvis förståeligt men det är bara en fortsättning, om än i större skala, på den debatt som föregick valet. Alla har åsikter om SD, alla har lösningar på hur de ska hanteras men den grundläggande problematiken kvarstår. Det talas om SD inte med SD. Ska denna debatt i fortsättningen bli meningsfull så måste debatten tas med SD inte om SD för jag är helt säker på att väljarna föredrar att få se Jimmie Åkesson stå till svars för partiets politik framför att höra en intervju mellan journalister om SD:s politik.

Nu har det bara gått 10 dagar sedan valet och det är i sig naturligt att känslorna svallar men om inte SD ska få uppåt 10-12% i nästa val så är det bäst att man relativt snart börjar att ta debatten på rätt sätt. Varför fortsätta att ge ett martyrskap åt den som inte förtjänar något egentligen?

Svensk Myndighetskontroll: I Västerås kräver SD genomslag för sin politik utan att ha någon


Sverigedemokraterna tycks drabbas av flera avhopp vartefter de som valts in i olika församlingar läser vad partiet står för eller lyssnar på den retorik man använder. Utöver mannen i Gällivare, som jag tidigare berättat om här i bloggen, så har nu även Solveig Olsson i Ronneby och Marie-louise Enderleit i Trelleborg lämnat sina nya uppdrag. Solveig med hänvisning till de otäcka uttalanden som partiet gjort och Mari-Louise med hänvisning till att hon hjärntvättats.

I min hemstad, Västerås, så valdes tre nya SD företrädare in men en av dom är föremål för en utredning om uteslutning ur partiet p.g.av tidigare brott så läget är oklart. Ännu mer oklar är deras politik i Västerås där de första intervjuerna med deras gruppledare Börje Brandhill gjort klart att de ännu inte hunnit med den detaljen…..

get-attachment.aspx.gif

Detta hindrar inte Börje från att idag i Vestmanlands Läns Tidning kräva att man tar hänsyn till och lyssnar på SD för de ska ha genomslag för SD:s politik. Oklart alltså vilken politik det handlar om.

Fast jag törs ju slå vad om att när allt är nerkokat och reducerat så visar det sig att den politiken består av fyra ord. ”Det är invandringens fel.”

 

Svensk Myndighetskontroll: En man som vet vad han talar om.


Till alla dom som säger sig sakna moderata muslimer och som menar att islam per definition är detsamma som islamism skickar jag en rekommendation att läsa den artikel som länken går till. Mustofa Bisri, näst högste ledare för Nahdlatul Ulama, Indonesiens och största muslimska organisation med 30-40 miljoner anhängare är i Stockholm för att ge en motbild av det islam som de flesta i väst förknippar med religiösa terrorister och extremister.

Som ledare för en så stor organisation i det land i världen som har flest muslimer, Indonesien, så talar han tveklöst med kunskap och fakta bakom det han säger. Läs och begrunda. http://blogg.aftonbladet.se/omvarlden/2010/09/en-brandvagg-mot-terror-i-islams-namn

Svensk Myndighetskontroll: SD har fått storhetsvansinne


Sverigedemokraterna säger sig vara villiga att kompromissa i andra frågor för att få igenom sin politik på tre centrala områden: invandring, kriminalpolitik samt äldreomsorg.

Så dom är beredda att kompromissa om sådant som är okontroversiellt och egentligen inte gör någon skillnad om dom bara får slänga ut muslimer, spärra gränserna, låsa in fler på längre tider etc. etc.

Vilket generöst erbjudande! Är det hybris det kallas eller är det bara någon sorts mervärdeskomplex som blommar ut? En talmanspost vill dom visst ha också på en

gång……sd101.jpg

Svensk Myndighetskontroll: Är det vargen kommer i repris?


Nu ska jag ge mig ut på extremt tunn is vilket alltid är extra spännande.

Jag har läst några artiklar både idag och på senare tid som väcker minnesbilder av hur det gått till på andra områden och hur det fortfarande går till.

Dagens artiklar handlar om cyberrymden, internet,trojaner,maskar,virus och terrorattacker. mina kunskaper på området är klart begränsade men det jag reagerat på är retoriken. Nu har man skrämt oss i 10 år med risken för terroristattacker i det fysiska livet och på så sätt lyckats få oss att gå med på en massa olika lagar som sägs ska skydda oss mot än det ena och än det andra.

När jag nu ser samma typ av argument, samma typ av experter som varnar oss för att terrorn kan slå till var som helst när som helst, så kan jag inte låta bli att tänka tanken att detta är argument i ett led som så småningom ska ge staten kontrollen och makten att avgöra vad som får och inte får sägas och göras på det fortfarande relativt fria internet som vi idag känner.

Det är möjligt att experterna har rätt men nog visar vår empiriska erfarenhet av lagstiftarens vilja att genom lag kontrollera att det finns all anledning att i alla fall vara uppmärksam på alla förslag i den riktningen.

Svensk Myndighetskontroll: Viktig info ang projekt Liberaldemokraterna


 

OBS Viktig info angående projekt Liberaldemokraterna.

 

Sidan http://liberaldemokrat.se/ har inget med det projekt för ett liberaldemokratiskt alternativ i svensk politik som jag är inblandad i.

Projekt Liberaldemokraterna har för närvarande Alexander Bard som främsta ansikte utåt och vi har alltså ingen koppling till ovanstående sida. 

Svensk Myndighetskontroll: Pirate Bay rättegången inledd trots frånvaro


Det hovrätten i grunden har att ta ställning till i den överklagade domen i Pirate Bay målet är om det är möjligt att dömas för brott då man tillhandahåller en laglig teknik som av användaren nyttjas på ett olagligt sätt. Enligt svensk lag – lag om elektronisk kommunikation (LEK) – så har tjänsteleverantören ansvarsfrihet såväl straffrättsligt som skadeståndsrättsligt.

I tingsrätten dömdes de fyra för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen. I domen konstateras att upphovsrättskyddat material spreds via The Pirate Bay under den tid åtalet gäller – allt ifrån filmer och tv-serier till musik och dataspel laddades ner av upphovsrättsindustrins företrädare som bevisning.

Tingsrätten har i sin bedömning, som jag ser det, lämnat ett utrymme för försvaret genom att i domen skriva att de tilltalade främjat verksamheten i The Pirate Bay. För att kunna fällas till ansvar för de påstådda gärningarna på sätt som sedan tingsrätten ändå gör, måste det visas att de tilltalade medvetet främjat själva huvudbrottet d.v.s nedladdningen av upphovsrättsskyddat material.

Detta skulle kräva att de i så fall varit medvetna om exakt hur den teknik de tillhandahållit har nyttjats i varje given stund under dygnet och det blir naturligtvis omöjligt eftersom bara själva mängden och omfattningen av alla de nedladdningar som gått via TPB gör en sådan sak utesluten för en enskild människa att hålla reda på.

 4521e0dcaa02f46e.jpg

Som jämförelse så skulle t.ex även Google i så fall tvingas stänga eftersom deras sökmotor även den används av somliga för brottsliga ändamål. Vi har tidigare varit noga med den s.k budbärarhemligheten som alltså innebär att en ren befordran av information utan någon behandling av den information som förmedlas skall innebära att den som utför förmedlingen skall vara ansvarsbefriad för dess innehåll.

Om inte den principen skulle vara vägledande så skulle posten, åkerier, järnväg, flyg etc. inte kunna bedriva någon verksamhet. Men, som alltid i juridiken, så finns det undantag ifrån huvudregeln och det hittar vi i E-handelslagen som tillkommit efter EU:s E-handelsdirektiv. Där står följande i den 19 §: ”En tjänsteleverantör som överför eller lagrar information för annan får dömas till ansvar för brott som avser innehållet i informationen endast om brottet har begåtts uppsåtligen.”

Jag ska inte här utveckla detta vidare utan nöjer mig med att konstatera att hovrätten inte bara ska avgöra skuldfrågan utan innan dess också väga olika lagrum mot varandra för att sedan pröva frågan om uppsåt och vad var och en kände till. Ingen lätt uppgift kan tyckas och det är här jag menar att domarnas bakgrund kan spela roll medvetet eller omedvetet.

Därför är det så olyckligt att två av de tre domarnas objektivitet kan ifrågasättas med utgångspunkt i deras både nuvarande (i ena fallet) och tidigare engagemang i upphovsrättsintresse sammanhang. Det är fullt möjligt att detta inte kvalificerar för jäv med de definitioner som finns men jag tycker det är illa nog och onödigt att ens ha den skuggan kastad över förhandlingen.

Den förhandling som inleddes med att rätten tog enskild överläggning då en av de tilltalade inte infann sig p.g.av sjukdom. Rätten beslutade vid överläggningen att rättegången fortsätter mot de tre närvarande och att delen med Swartholm Varg genomförs senare.

Svensk Myndighetskontroll: The Pirate Bay i hovrätten idag 09.30


Idag klockan 09.30 börjar hovrätten sin granskning av överklagandet i The Pirate Bay målet.

Jag har läst tingsrättsdomen och jag får säga så här. Hade målet avgjorts innan den nya processordning som idag gäller i hovrätten, hade chanserna varit betydligt bättre och hoppet större om en friande dom.

Hoppet ökar inte direkt av att två av de tre domarna har kopplingar till upphovsrättsindustrin. Kristina Boutz är medlem i upphovrättsorganisationen SFIR och Ulrika Ihrfelt har varit medlem i upphovsrättsorganisationen SFU. Jävsfrågan har prövats och trots den bakgrunden så anses domarna inte vara jäviga.

Nu lär målet ändå, hur det än går, föras vidare till Högsta domstolen för ett avgörande.

a7ec07447a29eb87.gif