Monthly Archives: januari 2011

Svensk Myndighetskontroll: Barn av vår tid


Nedanstående text har jag hämtat från Dagens Svenskbladet och jag tycker att den fångar strömningar i vår tid på ett närmast perfekt sätt.

Legos nya serie Vardagsdramatik har länge efterfrågats bland psykologer och kuratorer runt om i landet.

Man har tröttnat på att barn varit rädda för låtsashot som Voldemort och Darth Vader, när det i själva verket är mammas sprit, pappas heroin och farbror Petterssons löften om kattungar och smågodis som är de verkliga hoten.

Lär barnen vad som är verkligt farligt, lek med dem och visa vilka karatesparkar man kan rikta mot fula gubbar som farbror Pettersson om de är dumma, föreslår Arne Sjölén, barnpsykolog på Linköpings lasarett.

De nya byggsatserna Knarkarkvart, Fyllecell, Trafficking, Rånmord och Dödsstraff beräknas bli storsäljare och ska få hjulen på det danska leksaksföretaget att rulla. 

I USA har bland annat Deth Penalty välkomnats av Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger som föreslår att skolorna köper in byggsatserna så att barn kan lära sig hur en avrättning går till och får veta vilka som får dödsstraff och varför. Han tror att kunskapen därmed kommer att öka förståelsen för varför vissa måste dö.

– Barnen får leka bödlar och identifierar sig därmed med den goda sidan mot den onda, säger guvernören i en kort intervju med Svenskbladet.

Först får en Lego-gubbe rånmörda en annan, och sedan får en Lego-bödel avrätta honom. Genialiskt! jublar Schwarzenegger.

Men protester har hörts från bland annat Amnesty och Human Rights Watch som i många år kämpat mot dödsstraffet.

Peter Pluntky, leksaksexpert, jublar:

Här är ytterligare en leksak för föräldrarna att gömma undan. Jag skulle aldrig låta mina barn eller barnbarn peta på en sådan raritet. Då blir den ju värdelös.

Lego Death Penalty.jpg

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

Svensk Myndighetskontroll: Dags att göra något åt hundporren!?


Vi har nu fått bekräftat i hovrätten att tecknade fantasier är olagliga och jag läste någonstans att det tydligen varit ovanligt muntert i hovrätten fast på ett galghumoristiskt sätt. Det inleddes med att åklagaren begärde lyckta dörrar eftersom han ansåg att alltför många människor annars skulle få se de olagliga, barnpornografiska bilderna.

 Den begäran avslogs och följaktligen fanns en publik på plats som enligt uppgift ska ha skrattat som mest när en teckning av två seriefigurer i en sexuell situation visades, med påpekandet att en av dem saknade bröst. Det förklarades då att det berodde på att karaktären föreställde en man…….

En annan sak som sägs ha väckt munterhet var en del bilder där karaktärerna ”har kattliknande öron och svansar medan vissa saknar näsa eller mun” (ur domen). Gäller lagen alltså även faunporr, trollporr, änglaporr? Utgör även sådana fantasibilder övergrepp på ”barn över huvud taget”?

Den här bilden är en av de bilder som tingsrätten ansåg utgjorde barnpornografi och därmed är en bild som du och jag inte får titta på. (Hovrätten godkände till slut denna så du begår inget lagbrott just nu.)

29s04mangaban__mng_1381291b.jpg

I juli 2010 skärptes lagen till att även göra det straffbart att betrakta en sådan bild eller för övrigt alla bilder på barn i sexuella situationer. Med barn avses medborgare under 18 år. Ve alltså den tonåring som tittar på en bild av en annan tonåring.

Paradoxen i detta och/eller det fullständigt vansinniga är att två sextonåringar får ha sex med varandra eller med vem som helst förresten. Kriminellt är det dock att ta ett foto av den sexuella upplevelsen som man sedan tittar på. Tonåringarna kan nu alltså fällas för såväl innehav som betraktande av barnporr om de ser på sina egna foton.

Avslutar detta med en annan bild som fortfarande är godkänd. Såvitt jag vet. Men nog kan man säga att det handlar om en sorts hundporr?

Lady_Lufsen.jpg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Svensk Myndighetskontroll: Ett mått på alliansens påstådda liberalism


Singulär händelse av negativ karaktär har en benägenhet att i ett synnerligen beaktansvärt antal fall uppträda gruppvis.”

En olycka kommer sällan ensam, uttryckt på s.k stencilsvenska.

Vilket är ett sätt att beskriva regeringens och alliansens tid vid makten hittills vad gäller lagstiftningsarbetet på området frihet, rättssäkerhet och integritet.

Inför valet 2006 var allianspartierna oerhört kritiska till det de kallade Bodströmsamhället. Som jag tidigare visat här i bloggen så innebar maktövertagandet samtidigt en omsvängning i förhållande till Bodströmsamhället som kom att omfamnas av alliansregeringen på ett sätt ingen kunde föreställa sig före valet -06.

Hur ska man annars tyda det faktum att inte en enda av alla de lagar man kritiserat togs bort eller ändrades? Bodströmsamhället behölls intakt och i vild iver att bygga vidare på det samhället har man fortsatt ett lagstiftande som får antas hedra hr. Bodström.

De fyra allianspartierna, som högt och ljudligt påstår sig vara liberala har under den tid de suttit vid makten infört 26 lagar som på olika sätt minskar vår frihet, kränker vår integritet och bidrar till att vi alltmer kan ifrågasätta om det vi kallar rättssamhälle verkligen existerar.

Hos lagrådet ligger fyra yttranden klara över nya lagar i samma riktning och bara under de senaste två månaderna har tre ytterligare föreslagits. Summa 33 st som sammantaget och med tillägg från alla de som Bodström stod för utgör ett lagkluster av aldrig tidigare skådad storlek på det här området.

Här är dom i turordning från årsskiftet 06-07 och fram till idag. Lägg särskilt märke till de hurtigt trevliga namnen på en del av dom. FRA lagen och dess tillägg benämns konsekvent som en integritetsstärkande lagstiftning.

 

Behandling av personuppgifter och ändringar i lagen om försvarsunderrättelseverksamhet

Permanenta lagbestämmelser om hemlig kameraövervakning i rättegångsbalken

 

Kassaregister i kontantbranschen

 

Signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet lagregleras

för förstärkt integritetsskydd

 

Tullkontroll av kontanta medel

 

Elektroniskt informationsutbyte mellan myndigheter

 

Lag (2007:978) om hemlig rumsavlyssning

 

Nya regler om civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område

 

Lag (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott

 

Utökade möjligheter att avlägsna ordningsstörande folksamlingar

 

Underrättelseskyldighet

 

Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m.

 

Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning

 

Brott begångna av barn under 15 år ska utredas i större utsträckning

 

Sekretess till skydd för enskilda i försvarsunderrättelseverksamhet m.m.

 

Effektivare bekämpning av barnpornografi brott

 

Utvidgade möjligheter till drogtestning av totalförsvarspliktiga

 

En ny lag om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting

 

Påföljder för psykiskt störda lagöverträdare

 

Effektivare bekämpning av barnpornografi brott – ändringar i grundlagar och i brottsbalken

 

Här råkade det bli två lagar i samma ruta.

Större möjligheter att förverka brottsvinster

Ökade möjligheter att ingripa mot rattfylleri och sjöfylleri

 

Straffrättsliga åtgärder till förebyggande av terrorism

 

Utökad användning av beredskapspolisen

 

Lag om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott

De fyra klara lagrådsremisserna är dessa:

En effektivare narkotika- och dopningslagstiftning m.m.

Förbättrat skydd mot stalkning

Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål – genomförande av direktiv 2006/24/EG

De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation

och de tre förslagen

Polisen ska ges rätt att brottsprovocera

FRA-shopen ska öppnas och Säpo ges möjlighet att nyttja FRA

Sexköpslagen ska skärpas.

Så behöver ni en argumentlista avseende liberalism och som handlar om på vilket sätt den nuvarande regeringen är liberal så kan kanske den här vara till nytta. Fakta är aldrig fel. Det här är sorgliga fakta.

EDIT: Glömde förslaget om fotoförbud………


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Svensk Myndighetskontroll: Söker åklagare med integritet och mod


Jag har i tre artiklar under senare tid, beskrivit tre dödsfall vid landets häkten. De jag har beskrivit har en sak gemensamt med ytterligare ett antal självmordsfall och den gemensamma nämnaren är att det i samtliga dessa fall funnits tydliga varningssignaler. Två av de tre fall jag skrivit om innehåller också båda ett agerande av närvarande personal som starkt kan ifrågasättas.

Det här inlägget ska handla om ansvar. Vem som har ett sådant och om något sådant utkrävs i normalfallet. Har för övrigt någon ett ansvar då en människa begår självmord?

Låt mig börja med att visa tre exempel på ansvar enligt lagen om vållande till annans död.

Det finns flera rättsfall där detta har prövats. Personer i ansvarsställning, som låtit bli att agera, har då befunnits skyldiga till vållande till annans död.

Ett fall gäller en VD för ett företag som utförde arbeten på tak. En anställd var hög på amfetamin när han gick upp, ramlade ner och dog. VD:n var inte ens på plats, men fälldes för att inte ha sett till att det fanns ansvarstagande representanter på bygget som stoppade mannen. VD:n hade genom denna underlåtenhet vållat mannens död, ansåg rätten.

Ett befäl som var på plats när två stridsbåtar kolliderade och två värnpliktiga dog fälldes för samma brott.

När en ung man dödades av en nedfallande istapp i Stockholms innerstad, då fälldes chefen för det bolag som hade ansvar för att röja taket. Att låta bli den här dagen, innebar att han vållade mannens död och den bedömningen stod fast även i Högsta domstolen.

Johan Munk var ordförande för Högsta Domstolen vid den här tiden och han var med och fattade beslut i istappsmålet.

På fråga om samma resonemang skulle kunna gälla för Kriminalvårdens brist på agerande i självmordsfall säger Johan Munck att man kan dömas för underlåtenhet men att han för övrigt inte vill uttala sig specifikt avseende dessa självmordsärenden eftersom HD mycket väl kan få ett sådant ärende på sitt bord.

Uttalandet är intressant i sig eftersom det tyder på att HD:s dåvarande ordförande inte på något sätt utesluter att man skulle pröva en lagföring i ett sådant här mål.

Vem skulle i så fall lagföras? Var ligger det egentliga ansvaret?

Kan man tänka sig att det t.o.m kan vara Kriminalvårdens generaldirektör som är den ansvarige? Kan han eller någon lite längre ner i ansvarskedjan prövas för brottet vållande till annans död?

Professorn i rättsvetenskap, Dennis Töllborg, tycker till och med att det är självklart. Personer som ansvarar för andra, säger han – det må vara föräldrar, arbetsgivare, eller vårdare – de får inte låta bli att agera. De får inte blunda för varningssignaler.

Om då någon dör, som i det här fallen, då är det ett brott, nämligen vållande till annans död. Och lagen är uppbyggd på det sättet att man börjar i toppen, hos VD:n eller generaldirektören etc.

Töllborg säger också att om han vore åklagare så skulle inleda en förundersökning eftersom det har inträffat nåt som kan vara ett brott. Då kan det ju hända att förundersökningen visar att generaldirektören gjort allt som stått i hans makt och att han har inte varit slarvig på nåt sätt och då ska han inte bli åtalad.

Men har han brustit, ja, då ska han bli åtalad. Detta är heller ingen åsikt utan det är något som Sveriges riksdag bestämt i lag.

Hur ser vållandet ut i de här fallen?

Kriminalvården har en egen skyldighet, precis som föräldrar har att vaka över sina barn, att vaka över de intagna. Man får inte blunda för de intryck som man får. Om man gör det har man varit slarvig och då har man varit medverkande och vållande. Vållande är ett passivitetsbrott. Ett aktivitetsbrott hade varit mord eller dråp, men vållande är när det inte var ens avsikt. Det var en konsekvens utav att man hade varit slarvig.

Inte omöjligt alltså att Lars Nylén skulle kunna misstänkas för vållande till annans död. Varför har då så lite hänt i dessa ärenden där vi t.o.m sett aktiva försök att mörka och åklagarutredningar som varit rena skämtet med förhör av fel personer, inga förhör alls etc.

Säkerligen består problemet i att de flesta åklagare inte ens tänker tanken. Skulle man åtala Lars Nylén?! Ska vi ens kalla honom till förhör? För det enda man är helt säker på att det skulle leda till, det är att den åklagare som väljer att göra det, den blir inte riksåklagare sen. Det vet alla. Det är ett pris man får betala, säger Töllborg och i detta är jag tvungen att ge honom rätt. Så fega åklagare har vi nämligen.

Så frågan är om det går att hitta en åklagare med tillräcklig ryggrad och moralisk resning för att ta sig mod att driva ett sådant ärende? Om någon sådan händelsevis läser detta så hör av Dig så ska jag vidarebefordra allt material jag har.

I det materialet ingår t.ex ett uttalande av Lars Håkan Nilsson vid Kriminalvårdens huvudkontor i Norrköping som i samband med socialstyrelsens rättsliga råds granskning av Mariestadsfallet uttalade att ”nu har vi ändrat rutinerna och sett till att man i första hand ska rädda liv.”

Ett sådant uttalande måste tolkas som att man tidigare uppenbarligen haft rutiner som sagt något annat, vilket i sig låter helt vansinnigt men enligt Nilsson så är det tydligen så. Jag undrar vad dessa rutiner sa att man skulle göra i första hand? Det man gjorde, d.v.s. ingenting?

Den här bloggägaren ska nu i vilket fall inom en snar framtid skriva ihop en polisanmälan kring detta och då lär vi få se vilken sorts åklagare som får målet på sitt bord. Intressant ska det i vilket fall bli.

Svensk Myndighetskontroll: Den svenska narkotikapolitikens hybris vet inga gränser.


http://www.sweden.gov.se/sb/d/14020/a/159353

Folkhälsominister Mariua Larsson som vet allt och lkan allt om narkotika, tog den 20/1 emot Bolivias ambassadör i Sverige, med anledning av att Bolivias önskar en ändring i FN:s narkotikakonvention så att den tillåter kokabladstuggning. Maria Larsson framförde vid mötet att Sverige inte kan acceptera den föreslagna ändringen. Sverige skickar också idag en protest, en s.k not, mot förslaget till FN:s huvudkontor i New York.

Bolivianerna har i hundratals år tuggat på kokablad vid t.ex arbete på hög höjd som ett stimulerande medel. Självklart kan inte detta få fortgå då det strider mot svensk narkotikapolitik som är bäst i hela världen, som alla vet. Därför kräver vi att Bolivias indianer kriminaliseras omedelbart!

Det vore lika självklart fullständigt idiotiskt att göra det jag tänker göra nu, d.v.s en jämförelse med det svenska snuset som svenskar använt i masor av år, dock utan inblandning av Boliviansk regering. Maria Larsson själv har försvarat snusandet mot attacker från EU, såsom varandes bl. a ett uttryck för svensk kultur. Att bolivianska indianer på Andernas höjder har en motsvarighet i kokabladstuggande går inte att förstå.

Ärligt talat så tycker jag att Maria Larsson är stenkorkad så jag orkar inte skriva mer än så här för den kvinnan lär ändå inte förstå vad jag säger, vill eller menar.

Vad skiljer en idisslande ko från en tuggummituggande folkhälsominister?

Svar: Kons intelligenta blick.

1506481.jpg

Svensk Myndighetskontroll: Pressmeddelande från polisen skapar huvudbry


Hittade en kul liten story i en blogg som nu verkar vara nedlagd på temat, Varför kolla en bra story? Man ska alltså inte tro på allt man läser. Nedanstående nyhet spreds för ett par år sedan i mina hemtrakter.

ScreenHunter_01 Jan. 27 13.30.gif

”13.500 kubikmeter dieselolja stals från en större tank på Industrivägen i Köping”,

Detta stod att läsa i ett pressmeddelande från polisen och lokala medier hakade på nyheten och kablade glatt ut den till folket, möjligen utan att förstå hur stor denna nyhet egentligen var.

Låt oss analysera nyheten som för övrigt också förtydligades på polisens hemsida.

ScreenHunter_03 Jan. 27 13.33.gif

Tjuvarna stal alltså, 13 500 kubikmeter diesel.

För att lyckas med denna jättekupp måste de ha ”smugit” in runt 270 tankbilar med släp i centrala Köping. Kön borde varit runt 6,4 kilometer lång. Vi talar alltså om en kupp i Charles Ingvar Jönssonformat!

Vad media aldrig tog upp är hur i hela friden de lyckades med detta utan att en människa reagerade. Visserligen är Köpings nattliv något begränsat men det brukar ändå alltid vara någon som t.ex är ute och rastar en hund eller som inte kan sova. Hade tjuvarna på Sickans oefterhärmeliga sätt lyckats söva hela Köping med gas?

Inte heller framkom några uppgifter om hur man lyckas fylla 270 tankbilar på 45 minuter för att sedan försvinna spårlöst.

ScreenHunter_02 Jan. 27 13.31.gif

Den svarta linjen motsvarar dieseltjuvarnas 6,4 kilometer långa kö av tankbilar som måste ha ringlat sig in till Industrivägen i Köping.

Om du redan nu tycker att historien börjar låta fantastisk så håll i dig. Polisens pressmeddelande saltar storyn ytterligare:

”Med tanke på den stora mängden diesel måste EN tankbil med kraftig pump ha använts.”

En tankbil?

Kan ni greppa storleken på den tankbilen? Hur marken skalv i Köping när denna best, lika stor som 270 tankbilar med släp, dundrade in i samhället?  Kan ni sedan höra dånet när tjuvarna drog igång den fruktansvärda pumpen. Den som fyllde hela jättefarkosten på trekvart. Trycket motsvarade sex tankbilar i minuten – med släp.

Några tips till utredarna av denna stöld:

– Ring SMHI och köp en uppdaterad satellitbild över Västmanland. Tankmonstret borde vara minst vara lika stor som ABB-arena.

– Eller följ spåren av den – de borde likna en tvåfilig version av Göta kanal.

– Tjuvarna kan ju även ha smugit in en supertanker i Mälaren och kört upp den till Köping.

Inga möjligheter får uteslutas i detta mysterium.

 När sanningshalten ifrågasätts och  polisen kontaktas avslöjades snabbt sanningen.

– Stod det 13 500 kubikmeter diesel i pressmeddelandet? Det ska vara 13 500 LITER. Tanken de borrade upp var lika stor en tankbilstank och halvfull, säger polisens pressansvarige i Västmanland.

Medias insats sammanfattas med orden:

”Kolla aldrig en bra story”

Svensk Myndighetskontroll: Förundersökning inledd mot polisåklagare?


Enligt uppgift i ett mail som jag fick igår kväll så ska riksåklagaren ha beslutat inleda förundersökning mot en av de åklagare som arbetar vid riksenheten för polismål, Kristian Augustsson. Anmälan har samband med de trakasserier och hot som polisen Lars Wetters f.d sambo har råkat ut för sedan hon polisanmälde Wetter för ca. 2,5 år sedan.

I anmälan, som har RÅ:s dnr. ÅM 2011/0514 och som handlagts av tf. chefsåklagaren Peter Lundkvist hos riksåklagaren, görs gällande att Augustsson medvetet har mörkat,förvanskat & undanhållit teknisk bevisning, genom att inte agera så finns vittnen som ej hörts, samt ej anhållit förövaren & åtalat denne.

Som framgår av de länkar jag lämnat nedan så måste det vara något alldeles särskilt som har gjort att Wetter inte har gripits och anhållits, på det sätt som annars alltid sker, med de brottsmisstankar som föreligger.

Om detta har jag skrivit bl.a här http://blogg.aftonbladet.se/21909/2010/11/svensk-myndighetskontroll-infor-lagen-ar-vi-lika-en-del-mer-an-andra

och här: http://blogg.aftonbladet.se/21909/2010/10/svensk-myndighetskontroll-corruptio-sanning-eller-rattshaverist

Det ska bli oerhört intressant att se vad detta kommer att leda till men det är, såvitt jag vet, första gången en polisåklagare är föremål för en förundersökning. Under morgondagen ska jag söka bekräftelse på detta från ytterligare någon källa.

EDIT. Förhastad slutsats.

Jag är ledsen att behöva säga detta men som jag tolkar det så har RÅ vidarebefordrat ärendet till det som i vardagligt tal kallas riksenheten för polismål för att ärendet ska handläggas där. Det innebär inte att RÅ påbörjat en förundersökning utan det har skickats till Augustssons kollegor för avgörande.

Jag ser ingen annan tolkningsmöjlighet utifrån det material som jag nu har tillgängligt.

EDIT 2. Kontakt med åklagare säger att beslut kommer i slutet av nästa vecka.

Svensk Myndighetskontroll: Liberaldemokrater kriminaliserar inte nyfikna tonåringar!


I min hemorts tidning står idag följande att läsa:

Flicka sexutnyttjade pojke

En 18-årig kvinna har åtalats för sexuellt utnyttjande av barn. När hon var 17 år hade hon sex med en 14-årig pojke.

Den unga kvinnan har medgett de faktiska omständigheterna, men hon trodde aldrig att det skulle gå så långt som till rättegång. I veckan ställs hon inför rätta.

18-åringen och pojken hade en relation i åtta månader under år 2009. Kvinnan bor inte längre kvar i Hallstahammar.

Jag måste säga att jag har svårt att se detta som ett brott som riskerar att få konsekvenser för tjejen i många år framåt. Antag att hon fälls och att hon just nu utbildar sig till förskollärare. Den drömmen kan hon säga adjö till efter en fällande dom.

Det är alltid vanskligt att fälla klara omdömen utifrån en så här kort notis men givet att pojken inte är förståndshandikappad eller har utnyttjats på annat sätt så menar jag att detta är fel. De hade ett åtta månader långt förhållande, vilket i den åldern får betecknas som ett stabilt sådant och att de under den tiden kommit att ha sex med varandra är väl knappast något att förvånas över och än mindre att kriminalisera.

Den lagstiftning som ligger till grund för åklagarens beslut är en lagstiftning som kommer att ändras i ett Liberaldemokratiskt Sverige för vi kriminaliserar inte nyfikna tonåringar!

Svensk Myndighetskontroll: BBC grillar Åkesson


http://cdn01.tv4.se/polopoly_fs/1.1615597!approot/embedvideo.swf?videoId=1.1991339

Från BBC:s berömda serie ”Hard Talk” som är eller åtminstone borde vara ett föredöme för alla journalister runt om i världen. Skillnaden? Här lyssnar intervjuaren på den som intervjuas och kan därför ställa relevanta och uppföljande följdfrågor. Dessa ger ofta mer än själva huvudfrågan. Här genom att de belyser konsekvenserna av Åkessons politik.

Jag vet inte om det är tillfälligt men det tycks inte fungera med videon så här är en länk till annan plats där det kan ses. http://www.nyhetskanalen.se/tv?videoId=1.1991339

Svensk Myndighetskontroll: Vem är ansvarig för Leos död?


Den händelse jag ska berätta om idag är nog den som fått den största uppmärksamheten tidigare och många av er kommer säkert att känna igen det som skrivs. Jag har själv i olika blogginlägg kommenterat detta tidigare.

Det handlar om Leo, som hängde sig, 23 år gammal och intagen på häktet i Mariestad. När personalen fann honom tog de inte ner honom. De stängde dörren och ringde ambulans. När den kom fram – nio minuter senare – visade Leo fortfarande livstecken. Han fick första hjälpen, fördes till sjukhus, men avled där, två dygn senare.

Radioprogrammet Kaliber tog upp detta i en serie inslag och märkligheterna staplades på varandra. Kriminalvårdens hantering av hur de anhöriga informerades är inget annat än en ren skandal.

Fram till Kaliber kontaktade dem hade familjen inte fått veta nånting om misstagen som gjordes på häktet. Tvärtom, de hade fått höra att personalen tog ner Leo och att återupplivningsförsök hade gjorts på plats.

En månad efter publiceringen hade Kriminalvården fortfarande inte hört av sig med någon ursäkt, eller förklaring, eller ens bara korrekta fakta. Trots löften om att faktiskt göra så. Fegheten hos de ansvariga är stor och uppenbar.

Det finns också tecken som starkt indikerar att Kriminalvården från start gjort allt man kunnat för att så långt som möjligt dölja det inträffade eller åtminstone styra informationen på ett sådant sätt att Kriminalvården ska framstå som icke ansvariga/skyldiga till någon som helst försummelse eller annat klandervärt i frågan.

Händelsen inträffade den 1 februari 2008 och det är först två veckor senare som ett anonymt tips gör att media börjar sin granskning kring vad som egentligen hänt på häktet i Mariestad.

363735_170_110.jpg

Så här lät det i den första officiella nyhetssändningen kring det inträffade i Radio Göteborgs nyhetssändning.

”En 23-årig Göteborgare avled i söndags efter de skador han ådragit sig vid ett självmordsförsök på häktet i Mariestad. Mannen var misstänkt för misshandel i Skövde och försökte ta sitt liv i fredags genom att hänga sig. Personalen hittade honom i sista stund och lyckades ta ner honom. Han var vid medvetande när han fördes till sjukhus, men avled i söndags av skadorna som syrebristen orsakade.”

Leo hade försökt hänga sig på häktestoaletten, personalen där hade hittat honom i sista stund, tagit ner honom, gett första hjälpen. Men två dagar senare hade han dött av skadorna.

Det är så händelsen den 1 februari inledningsvis beskrivits i media. Häktespersonalen gjorde allt de kunde.

Det är så Leos anhöriga fått händelsen förklarad. Det är det internutredaren på Kriminalvården och häkteschefen i Mariestad sagt till dom och det är också så Kaliber får händelsen förklarad flera gånger när vi ringer internutredaren och frågar.

I efterhand så är lögnen uppenbar.

För att få fram sanningen så kontaktar Kalibers reporter familjen och fgamiljen går med på att begära ut Leos journaler från Kärnsjukhuset i Skövde och när journalerna kommer så råder ingen tvekan längre. Allt Kriminalvården sagt kring händelsen är uppenbart lögnaktigt. I journalen kan följande läsas:

Ambulansen larmad kl. 18.14 anländer 18.23. Vid ankomsten hänger han fortfarande kvar.”

363899_200_150.jpg

363900_200_150.jpg

”Somatiskt frisk. För närvarande häktad. Hittad livlös hängande i duschen med maximal duration av cirka 20 minuter. Hängde fritt i en snara av någon form av tyg utan kontakt med golvet. Initialt bedömd som död av häktets personal varför han hängt kvar cirka nio minuter till ambulansen anländer. Tas då ner och man påbörjar ändå hjärt- och lungräddning och hjärtaktivitet kommer igång.”

Den som skrev texten i sjukjournalen var Anders Paulsson, intensivvårdsläkare och ansvarig läkare för Leo den där helgen i februari. I en intervju berättar han följande:

”- Vi fick larm från ambulansen att de var på väg in med en patient som hade hängt sig och att han hade haft hjärtstillestånd, men att de hade fått igång hjärtverksamheten. Puls och blodtryck var stabilt, men han var djupt medvetslös. Jag gick till akutrummet och tog emot patienten och vi inledde intensivvårdsbehandling på honom.

– Vad tänkte du när du förstod att häktet hade låst dörren om en ung man som hängde där?

– Jag blev väldigt bestört eftersom jag insåg att det kan ha försämrat möjligheterna för honom att överleva. Det var en känsla som delades av de andra som arbetade den här helgen. Vi tyckte det var mycket märkligt att de låtit honom hänga kvar.

– Vad betyder nio minuter?

– Nio minuter är väldigt lång tid för en hjärna att vara utan blodcirkulation. I de flesta fall är det tillräckligt för att man ska få obotliga hjärnskador. Fem minuter är vad man tror att en hjärna kan tåla.

– Så om han hade hängt en eller två eller tre minuter och man hade plockat ner honom, så hade det kanske gått att rädda honom?

– Det måste man säga. Ja.

Minuterna är alltså avgörande. Den som hänger förlorar medvetandet efter bara några sekunder, kanske ser död ut, men kan klara sig efter flera minuter om någon agerar.

Ja, det rimliga vore ju att de som hittade honom lyfte ner honom och tog bort snaran. Om de hade kunskap borde de ha startat hjärt- och lungräddning och det är en kunskap man borde ha på ett häkte, säger Anders Paulsson.

363896_200_150.jpg

Claes Dellborg var Leos advokat och även han kom till sjukhuset i Skövde helgen i februari och han berättar.

Min spontana reaktion efter den värsta chocken var att ”här är det nåt som inte stämmer”. Men då ställde jag inga frågor. Jag vet att de anhöriga gjorde det, men inte jag. Jag vet att bröderna efteråt varit i kontakt med häktespersonalen, häkteschefen, läkare med flera för att få veta vad som hänt, men de har inte fått några svar. Det har skjutits på och sopats under mattan.”

Vad tänkte du när du fick veta att det var så, att häktespersonalen hade låtit honom hänga kvar?

Ja, inledningsvis att ”det här är inte sant”. Sen blev jag bestört, förbannad och ville hitta någon ansvarig.Är det ett brott att inte ingripa?Jag kan inte uttala mig om det, men naturligtvis måste det finnas en skyldighet för personalen att agera om en kille hänger där. Det första är väl att plocka ner personen och ge första hjälpen. Här har de brustit och konstaterat att han är död. Hur de kunnat göra det är för mig en gåta”.

Människor handlar inte alltid rationellt. Vilka krav är rimliga att ställa på personalen?

Nä, det är möjligt att gemene man inte alltid handlar rationellt, men de här ska vara utbildade och tränade för såna här situationer. Även om jag förstår att det kan vara chockerande när man öppnar en dörr och nån hänger där, så hängde han där i nio minuter. I nio minuter. Även om man blir chockad och handlingsförlamad, så har man lång tid på sig att plocka ner honom och ge första hjälpen. Hade det skötts på ett korrekt sätt så hade den här personen kanske levat idag. Och det gör mig förtvivlad, ledsen, arg och förbannad.”

Kriminalvårdens agerande.

Från Kriminalvården och häktet har familjen två månader efter Leos död inte fått höra något annat än att personalen där tog ner Leo och att inget fel har begåtts. Ingen därifrån har berättat för familjen att dörren låstes och att Leo hängde kvar i nio minuter tills ambulansen kom.

Familjen berättar hur de frågat och begärt och undrat.

De har svarat att ingen har gjort något fel, att personalen har tagit ner honom, hjälpt honom, slagit larm. De har ljugit för oss och på så sätt försvårat vårt sorgearbete eftersom man självklart vill veta sanningen kring vad som hänt för att kunna bearbeta sorg och ilska och alla de känslor som är förknippade med ett dödsfall.

Dag Bränfeldt var ställföreträdande kriminalvårdschef i Mariestad när Leo hängde sig och han är den som fått uppdraget att göra Kriminalvårdens internutredning. Kaliber talar med Bränfeldt ett tiotal gånger från mitten av februari för att fråga om utredningen.

I första samtalet säger han att ett självmord alltid är en tragedi, men att ingen på häktet gjort fel vad han kan se. Inga större misstag.

Så här säger Dag Bränfeldt på telefon den 18:e februari:

Jag kan inte se att det är direkt nån som gjort nåt fel. Det är inte så att han har haft med sig 17 meter nylonrep. Han har bestämt sig och det kan inte vi förhindra.”

”Men personalen som var där skar ner honom då?

Ja, ja.

De ska ner honom när de hittade honom?

Ja, ja.

Och försökte…

Ja, alltså jag vill inte ge några såna detaljer ännu. Vem som gjorde vad och när.

I början av mars borde utredningen varit klar. En internutredning av det här slaget ska ta max fyra veckor. Men 10 mars säger internutredaren Dag Bränfeldt så här när Kaliber åter kontaktar honom:

Det jag letade efter först var, helt ärligt, har vi gjort en riktig blammage, har vi riktigt gjort bort oss – och det kan jag inte se.”

Den 26 mars är utredningen fortfarande inte klar. Familjen har inte fått några svar. Men till Kaliber är internutredaren nu mer självkritisk:

Det finns alltid saker som man kan göra bättre, det spelar ingen roll vad du gör så kan du göra det bättre. Och det är ingen garanti för att det här blir bättre nästa gång, man kanske gör samma fel en gång till. Fel gör alla”.

Men du vill inte prata om vad det är?

– Nej, nej, nej.

Så den 4 april får Kaliber läsa utredningen. Så här står det:

’”I efterhand står det klart att den tjänstgörande häktespersonalen, under påverkan av stress i en för dem ny och extrem situation, gjort en felaktig bedömning av den initiala situationen. Med facit i hand hade det självklart varit bättre om livräddningsförsök satts in omedelbart.”

I utredningen står att tre vårdare fanns på häktet. En larmar 112 och polisen. En ringer till en annan anstalt. En tredje ser till de andra häktade och låser toaletten om Leo för att ”säkra läget”, som det står. Ungefär samtidigt som ambulanspersonalen kommer anländer också två poliser från våningen under, där polisstationen ligger.

Poliserna bedömer också Leo som död. Men det gör alltså inte ambulanspersonalen.

”Efterarbetet som följde, bl.a i form av anhörigkontakter, kontakter med polis och omhändertagandet av personal har enligt min bedömning genomförts på ett pietetsfullt och korrekt sätt.”

Utredningen avslutas:

”Vi får lära oss av det inträffade.”

Personalen har fått stöd av debriefing och präst, står det i rapporten, och en komplettering av kunskaperna i hjärt- och lungräddning föreslås. Men i rapporten står ingenting om konsekvenser för de ansvariga, för häktets personal och chefer.

Så vad säger de ansvariga? Kaliber vill veta varför ingen berättat om detta för familjen, och vill veta hur Kriminalvården tänker ta ansvar för det som hänt.

Men det är svårt att få någon att svara. Kaliber ber om intervjuer med utredaren Dag Bränfeldt, häkteschefen Margareta Sandblom och Kriminalvårdschefen för verksamhetsområdet Mariestad, Fredrik Olausson. Samtliga säger nej. De hänvisar till regionchefen på Kriminalvården i Göteborg, Lennart Palmgren som säger:

Lennart Palmgren

Lennart Palmgren

Nej, jag tänker inte kommentera det i det här läget, därför att vi vill ställa ett antal frågor själva först, som vi inte är klara med.”

Och jag kan inte heller ställa frågor till utredaren eller till områdeschefen?

Nej, nej.”

Men det är ändå ni som är i ledande positioner…

Ja, du får det svaret av mig nu. För närvarande kommer jag inte att kommentera det.”

Nu väljer ju jag att inte höra av mig till häktespersonalen, jag valde…

Lilla vän. Det är inte du som äger den här frågan. Om vi bestämmer att vi inte vill kommentera, så gör vi inte det.”

Åtta månader senare, i december 2008, får Kaliber anledning att åter ta upp ärendet till granskning.

Förundersökningen mot vårdarna på häktet är nedlagd. Åklagaren menade att det inte kunde handla om tjänstefel eftersom det inte fanns några tydliga instruktioner på häktet i Mariestad. Det fanns alltså inget reglemente som vårdarna bröt emot när de inte tog ner Leo.

Kaliber kommer med flera nya avslöjanden som visar att det inte bara var vårdarna på häktet som gjorde katastrofala felbedömningar och avslöjar även avgörande luckor i förundersökningen gentemot vårdarna på häktet.

Här i bloggen begränsar jag mig till att enbart ta upp hur den första nedlagda förundersökningen hanterats men jag rekommenderar den som vill fördjupa sig ytterligare att studera Kalibers kartläggning minut för minut av de nio minuter som Leo fick hänga kvar. Den hittar ni här: http://blogg.aftonbladet.se/appendix/2011/01/nio-minuter

Förundersökning 1.

Vad innehåller förundersökningen?

Det här visar kalibers granskning av den nedlagda förundersökningen:

Instruktionen saknas helt – trots att den finns tillgänglig hos Kriminalvården för alla som vill att läsa.

Ingen av dom som fanns på plats har förhörts – inte häktesvårdarna, inte ambulanspersonalen, inte polisen.

I förundersökningen finns ett enda förhör – men inte med nån i Mariestad utan med en vårdare i Borås – om en helt annan händelse.

Personalens egen redogörelse saknas trots att den skickats från Kriminalvården till åklagaren. Att delar av en förundersökning försvinner är mycket allvarligt. Kaliber har fått läsa den från annat håll.

Tre samtal finns i förundersökningen. Ett är med Lars Håkan Nilsson, medicinskt ansvarig på Kriminalvården. Det står att han säger att man är utom räddning efter att ha hängt mellan en och en halv och två minuter. Nilsson studsar till när jag visar honom vad det står att han har sagt och säger att det är fel:

– Att det inte går att rädda, det har jag inte menat. Jag vet inte hur jag har uttryckt mig, men det har inte varit min mening. Vi vet ju att det går.

Det finns inga förhör egentligen om det som hände i Mariestad här, utan det är tre samtal som finns i åklagarens förundersökning. Och där är det som du säger inte korrekt återgivet då?

– Nej, jag blev uppringd på telefon och jag sa vad vi sa om medvetslöshet, det är vad jag har yttrat mig om. Men att man inte skulle kunna rädda någon efter två minuter, så vårdslöst tror jag inte att jag har sagt.

Är du förvånad över att det står i förundersökningen att du har sagt att man inte kan räddas?

-Ja, det blir jag.

Ni som följer den här bloggen vet att jag tidigare kritiserat kvaliteten både på förundersökningar och åklagare och i några fall visat vilka konsekvenser det kan få vad gäller antingen att skyldiga går fria eller att oskyldiga fälls.

Det vi ser här är mer regel än undantag då det handlar om utredningar som rör hur makten handlagt sin makt. Jämför andra motsvarande utredningar inom kriminalvården, jfr t.ex med hur riksenheten för polismål handlägger de anmälningar som inkommer dit.

Kaliber avslöjade i programmet ytterligare en sedan tidigare okänd sak och det var att även polisen bidragit till att fördröja att Leo skars ner.

Ambulanspersonal möts av en ung man som fortfarande hänger kvar. De konstaterar att han saknar puls och andning, men att han har normal kroppstemperatur och fin färg. De börjar snabbt ta ner Leo. Men – hindras.

En kvinnlig polis vill ta kort på honom när han fortfarande hänger kvar. Det blir en konflikt. Så här står det i en rapport från ambulanspersonalen, citat: ”Vi släppte taget om killen och gav henne en möjlighet att ta ett kort. Eftersom själva korttagningen inte gick som det var tänkt och hon förhindrade och fördröjde vårt arbete fick hon på vår order lämna rummet. Vi klippte av snaran, drog ut honom i korridoren och startade hlr.”

Medias vidare granskning leder till att tre vårdare ändå till slut kom att åtalas för tjänstefel och hovrätten fastställde relativt nyligen deras straff till 80 dagsböter.

1265848_209_139.jpg
Lars Nylen


Det framstår som närmast självklart att vårdarna gjort fel men är ansvaret enbart deras? Vilken kultur är det egentligen som odlas inom Kriminalvården då chefer ljuger både anhöriga och media rakt upp i ansiktet? Kriminalvården är en mycket sluten värld och vad som egentligen sker innanför murar och stängsel vet bara den som själv befinner sig där.

Det är mot den bakgrunden naturligtvis ännu viktigare att företrädare på chefsnivå, då något allvarligt inträffar, håller sig till sanningen. Kriminalvården har ett explicit ansvar för de människor man låser in och det ansvaret börjar definitivt inte i botten på en pyramidial maktstruktur utan det ansvaret ligger i toppen.

Sedan 2005 leds organisationen av generaldirektör Lars Nylen och i kommande inlägg ska hans ansvar granskas.

I kriminalvårdslagens portalparagraf sägs att vården skall utformas så att skadliga effekter av frihetsberövandet motverkas. I åtminstone fem av de tolv självmord som granskats av Sveriges Radio har det funnits tydliga och klara signaler om att det förelegat en förhöjd suicidrisk. Vems är ansvaret för att man bortsett från och inte vidtagit några åtgärder i anledning av detta?