Bloggarkiv

Tre raka frågor t SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand


Tre raka frågor till SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand:

1. Eftersom du i filmen framställer det som att flyktingar som kommer till Sverige i allmänhet får bo på slott så kan du säkert också redovisa anntalet flyktingar som är placerade på slott runt om i landet av Migrationsverket. Frågan är alltså, hur många som begärt att få stanna i Sverige som flyktingar bor på slott?

2. Den byggnad som visas i filmen uppgav du hade stått tom i flera år. Tycker du att det är bra eller dåligt för det svenska kulturarvet att man finner nya användningsområden för kulturhistoriskt intressanta byggnader?

3. I filmen påstår du att 70% av de ansökningar som lämnas av flyktingar är ”uppenbart ogrundade”. Enligt Migrationsverket så var det 8% år 2011. Varför gör du ett så grovt missvisande påstående?

Annonser

Skitländer 2 (som fortfarande inte fyller Globen


Eftersom Klartexten haft vänligheten att kommentera mitt tidigare inlägg om ”Skitländer” så har jag sammanställt denna blogpost för ett samlat svar på hans kommentarer. Detta även för att understryka skillnaden mellan olika politiker. Somliga (jag) besvarar de frågor som ställs mig, andra (Kent Ekeroth) låter meddela att de ska svara men gör det aldrig. Det får antas att detta, i avsaknad av något som tyder på motsatsen, beror på lika delar feghet och oförmåga.

Med det sagt över till Klartextens kommentarer där jag inledningsvis även vill säga att viss uppskattning över vad jag skrev också kan noteras. Dock enbart i de första kommentarerna och jag tycker man kan se att när Klartexten väl kommit över den första chocken så arbetar han sig successivt men ganska snabbt upp till sin sedvanliga nivå av kombinationen ilska och frustration, en nivå som sedan kommer till uttryck i kommentarerna främst i form av grova generaliseringar. Men nog av mina ord, döm istället själva när ni läst följande kommentarer:

 1. ”I kommentaren gör du det naiva antagandet att muslimerna flyr ”fundamentalism” o likn. Hur vet du det? Det är snararare uppenbart att dom söker välfärd, dvs flyr av ekonomiska skäl!

1000 taxichaffisar demonstrerade i Oslo, mot yttrandefriheten o mot avbildning av Muhammed! 1000 st!!! Det är väl typ alla muslimska taxichaffisar i Oslo! Tyder på att muslimer i allmänhet är lika ”fundamentalistiska” som i hemlandet! Hade dom varit typ som oss, så hade dom inte brytt sig om teckningarna o definitivt inte demonstrerat!

Du ägnar dig åt önsketänkande! Det enda rimliga antagandet är att muslimerna som kommer hit, är som i hemlandet och se vad som hänt där! Samma skit kommer att hända här, i takt med att dom blir alltfler!”

2. ”Det mesta tyder på att dom dras till vår välfärd framförallt! Inget talar för att dom lockas av jämlikhet, bögars rättigheter eller yttrandefriheten.

Naturligtvis tycker dom det är jobbigt med oro och krig, men dom fattar inte att problemen grundas i islam, som dom dessvärre tar med sig! Alla muslimska länder är mer eller mindre dysfunktionella.”

Den minnesgode läsaren minns kanske vad Klartexten glömt, trots att det var hans egna påståenden. Skitländerna var ju skitländer för att det i dessa länder pågick slakt och krig mot civilbefolkningen. Enklaste sättet att vederlägga påståendena ovan blir alltså att påminna Klartexten om att de flyr av det skälet och inte, som nu påstås, av ekonomiska skäl.

1000 demonstrerande taxichaufförer tyder på 1000 arbetande människor utan bidragsberoende, blir min första tanke. Min andra att jag inte känner till demonstrationen och därför heller inte kan uttala mig o dessa 1000 taxichaffisars religiösa preferenser. Min tredje tanke är att dessa yttrandefrihetens fiender demonstrerar i huvudstaden i det kristna land som totalförbjöd visning av Monty Phytongängets film ”Life of Brian.” Min fjärde tanke går till den SD motion som cirkulerar ute i kommunerna som går ut på att censurera ”stötande” konst……..

Min femte tanke går till de stora människomassor som i olika länder, inklusive Sverige, demonstrerat mot Ecce Homo utställningar. Min sjätte tanke säger att censur är av ondo oavsett var den sticker upp sitt fula tryne! Min sjunde tanke säger att det säkert finns de som flytt som lockats av bögars rättigheter och jag tänker då närmast på muslimska bögar och min åttonde tanke säger att Klartexten iaf har fått en sak rätt. Jag tror också att den som drabbats av krig tycker att det är jobbigt……… Hur var egentligen 2:a världskriget?  ”Jo, det var allt lite jobbigt……”

”Så länge muslimerna inte är sekulariserade så blir islam allt starkare med fortsatt muslimsk massinvandring. Allvarliga problem uppstår främst för generationerna efter oss.

Så det handlar inte så mycket om hur individerna som invandrar är funtade, snarare om deras grad av religiositet. För det är deras efterlevande som skapar stora problem för VÅRA efterlevande!

Det finns mycket starka belägg för att även muslimska invandrare är tämligen religiösa! Dessutom blir det alltid så att fundamentalisterna tar kommandot, medan ”moderata” muslimer i huvudsak tiger still (i bästa fall).

Skälet är självklart att alla som vet något, vet att fundamentalisterna tolka islam på rätt sätt! Dom ”moderata” saknar vettiga argument. Enda argumenten dom har är typ ”att vi skall inte följa Koranen”, och vi vet alla att mordhot kommer som brev på posten!

Det rimligaste antagandet är att invandrade muslimer är ungefär som i hemländerna. Och i hemländerna har nästan ALLA val vunnits av islamister! Inbilla dig inget annat än att dom röstar likadant här, när dom får chansen.

Vi har också alla sett att muslimerna i princip enhälligt fördömt Muhammedteckningar och varje form av ”kränkning” av profeten. Dom förstår sig helt enkelt inte på yttrandefrihet och inget pekar på att dom någonsin kommer att göra det. En mörk framtid för våra efterlevande, när islam växt sig starkt!

Redan idag är muslimerna mycket högröstade och tar oproportionerligt stor plats, påhejade av naiva okunniga svenskar.

Slutligen vill jag understryka den självklara vikten att förstå islam! Islam är såväl Koranen som haditherna. Läs på1″

Jahapp, här upprepas egentligen bara den typen av argumentation som hela min första artikel handlade om så jag låter det stå som det är så får du som läser antingen nicka instämmande eller, som jag gör, sucka och ruska på huvudet.

En ytterligare kommentarer som jag sedan bemöter nedan, o med det får det räcka för idag.

”Det är möjligt att dom flytt från religiöst förtryck. Men högst många är fortfarande djupt troende muslimer, som bara inte gillar regeringens politik/inriktning. Det betyder absolut inte att dom önskar vårt samhällskick! En sunni som flyr Iran kan vara minst lika fanatisk som de iranska ledarna.

Du noterade säkert att demonstranterna i Iran klädde sig i grönt, islams färger, ger en fingervisning om att dom i hög grad är islamister.

Dom flesta önskar yttrandefrihet, men inte för meningsmotståndare! I den mån dom önskar demokrati är det ofta för att få en chans att förverkliga sin egen form av islamism.”

Ditt stora logiska felslut består av ett par olika komponenter varav den största tycks bestå i att du, till skillnad från mig, inte tycks ha den minsta lilla tilltro till vårt eget demokratiska samhällssystem.

Du verkar tro att det är så svagt att det bara behövs att ett mindre antal fundamentalistiska muslimer flyttar hit så faller demokratin som ett korthus och simsalabim så har vi sharialagar i Sverige. Du vet väl att det är riksdagen som stiftar lag? Du vet väl dessutom att en sådan radikal förändring skulle kräva att grundlagarna måste ändras?

Här finns alltså bara två alternativ. Det första är att radikala och fundamentalistiska muslimer skulle få så många röster i val att de erhåller en majoritet i riksdagen. Det andra alternativet utgörs av en statskupp.

Idag finns runt 130 till 150 tusen aktiva utövare eller praktiserande muslimer i Sverige, alltså något tiotusental fler än antalet pingstvänner för att ge lite proportioner, varav en minoritet är av ”sharialagskaliber”. De är heller inte på minsta sätt politiskt organiserade.

Så frågan blir hur du menar att detta muslimska övertagande av Sverige skulle gå till?

De länder du kallat ”skitländer” är väl även de länder antar jag som du menar bebos av de mest fanatiska utövarna av islam och som visat fyller invandringen från dessa länder inte ens Globen på årsbasis under den senaste 20 års perioden.

Talibanerna är uppenbarligen och enligt allt tillgängligt underrättelsematerial, kvar i Afghanistan och Pakistan. Hur många talibaner tror du det är som lämnat Afghanistan och den för dom heliga kampen i hemlandet?

För den absoluta minoritet bokstavstroende som lever här så har de flesta, likt f.ö t.ex ett antal kristna kurder, det gemensamt att de kommit hit med mycket liten utbildning från landsbygden i sina respektive hemländer och ja, jag är helt och fullständigt övertygad om att när deras barn och barnbarn nu får växa upp i det postindustriella informationssamhället så kommer det att leda till samma ökade sekularisering hos dom som det gjort hos oss.

Visste du förresten att det bara är 60 – 70 år sedan som katoliker ansågs utgöra en stor fara för det svenska samhället? Det var inte förrän en bit in på 50 talet de fick arbeta som t.ex lärare och läkare. Det fanns även en rädsla för katolsk terrorism.

Själv har jag nu varit två dygn i Göteborg där jag bor hemma hos en irakier och hans svenska fru. Han är muslim och har ett jobb som för honom till golvet på Volvo varje dag.

Hemma hos mig som är ateist står en dammig bibel i en hylla, här står en dammig koran. Vinet till kvällsmaten var sekulariserat och gott.

Jag har i två dagar varit på en konferens i Hammarkullen och för att komma dit tar man t.ex nians spårvagn på vilken man kan se att Sverige numera är ett betydligt färggladare land än tidigare.

Jag har varit omgiven av många muslimer på så sätt dessa dagar och jag har ändå inte sett en enda burka. Jag har däremot sett massor av killar och tjejer i åldrar från säg 15- 30, där tjejerna varit sminkade som vilken Gripenhöna som helst på Spybar och i kläder som är utomordentligt västerländska och så även hos killarna, dock utan sminket. Smartphones levererar samma info till dom som till dig och mig utan nån muslimsk censur.

Om du menar att dessa yngre människor med utländskt ursprung inte sekulariseras så ligger bevisbördan hos dig för att förklara varför de skulle vara annorlunda funtade än oss?

Jag tror det är dags för dig att inse att bortom Avpixlats propaganda finns det en mycket större och annorlunda verklighet som dessutom är betydligt verkligare! Jag är även övertygad om att du själv skulle må mycket bättre om du inte tillbringade så mycket tid med att vara så både arg och rädd!

 

 

 

 

Skitländer (som inte ens kan fylla Globen)


Har fått lite tweets från någon som kallar sig ”Klartexten” på twitter i anledning av min artikel om medias ansvar för den bild vi får av bl.a brottsligheten. Jag svarade på ett par av dessa men sedan blev hens tonläge så gällt och högt att mina öron riskerade att ta skada. dessutom blev jag så full i skratt att jag blev tvungen att skriva det här istället. Jag får erkänna att ”klartexten är klar i sin text. Lika klar är också den fantastiska brist på logik som denna klara text uppvisar och jag ska visa vad jag menar genom att peka på nedanstående tre tweets.

Vi startar med detta i vilket han låter meddela att det tydligen finns skitländer varifrån vi, vilket är en ny uppgift för mig, direktimporterar brottslighet. Exakt hur detta går till vet jag inte heller eftersom jag levt i den uppfattningen att brott kräver brottsling. En märklighet till är att jag heller inte kan definiera ett skitland. Möjligen skulle man nu kunna hävda att jag har fel då jag påstår att hen är ologisk eftersom det ligger en viss logik i att om vi kan importera brottslighet utan brottsling så kanske den kommer från länder som inte finns!? Potatisland, grönsaksland, Öland, Gotland m.fl län och landskap slutar med land men Skitland måste jag be att få geografiskt prciserat.

Annars är det väl så att det vi definierar som ett land är en nation omgiven av en osynlig, på kartan av människor ritad, linje eller gräns inom vilken ett antal människor har sin bostad och sitt hem? Finns det alltså ett ”Skitland” bebos det väl i så fall av ”skitländare” eller ”skitlänningar”? Om han nu inte på fullt allvar menar att landet består av skit eller annorlunda uttryckt, är en enda j-igt stor gödselstack?

Den som frågar får svar!

Det är alltså enligt ”Klartexten” Afghanistan, Irak och Somalia som är skitländer. Själv hade jag för mig att de var krigshärjade länder där civilbefolkningen mördades i stor skala av olika krigsherrar, talibaner, militärer, FN, USA samt diverse andra deltagare. Om jag berättar det så kanske det kan gå upp ett ljus för ”Klartexten” som tycks leva i nån sorts uppfattning om att människor flyr för att det är ett ”skitland”. Tror han folk flyr för att det doftar illa? Jag får fråga igen!

Vet inte riktigt hur det där blev men som tweeten indikerar tycks hen ju iaf vara medveten om att folk slaktas i dessa länder och att det är därför människor flyr och det är insiktsfullt!

Sedan kör det tydligen ihop sig igen med logiken för det tycks finnas väldigt liten förståelse för att den som flyr från något även måste fly till något. Det finns i hens tweets också en uppfattning om dels att den bråkdel av alla de som flyr den slakt hen är medveten om och som tar sig ända till Sverige plötsligt utgör en massinvandring hit och dels även en uppfattning om att de som kommer hit är oerhört brottsliga till sin läggning för hen skriver så här i några ytterligare tweet:

 

För att kunna förstå att ”Klartextens” utbrott ovan inte beror på gikt eller prostatabesvär (det tror jag iaf inte) så ska jag åter säga att de förmodligen istället har sitt ursprung i den artikel jag skrev där jag konstaterar några olika saker kring brottsligheten och skrev bl.a så här:

”Trots en allt högre anmälningsbenägenhet ökade antalet anmälda brott inte mer än 16,2% från 1990-2011 samtidigt som befolkningen ökade med 10,3%. Då skall i den ekvationen även tilläggas att antalet lagar under perioden har ökat dramatiskt, vilket medför att det finns fler olika möjliga brott att anmäla idag. Databrottslighet kan få utgöra ett exempel.

Tydligen upplevde ”Klartexten detta som oerhört provocerande och möjligen då tillsammans med det han fick läsa om han klickade på länken om högre anmälningsbenägenhet. På samma sida delredovisas nämligen den Nationella Trygghetsundersökningen, NTU, som bygger på intervjuer med  cirka 13 000 personer i åldrarna 16-79 år och genomförs årligen av Brå sedan 2006. det är den största utredning som görs i landet och undersökningen mäter allmänhetens utsatthet för brott och erfarenheter av kontakter med rättsväsendet, samt allmänhetens upplevda trygghet och förtroende för rättsväsendet. För tredje gången publicerar Brå kapitlet om utsatthet tidigare. Resultatet från hela undersökningen publiceras i januari 2013.”

Den som tittar på de siffror som visas där, eller vänta, jag visar dom här:

Här ser man riktigt tydligt att, när man undviker kommentarsfälten till många tidningsartiklar, struntar i vad SD hävdar på sin vulgärsida Avpixlat och går ut och undersöker hur vanligt folk mitt i livet och vardagen har det, så framträder en helt annan och nyanserad bild av verkligheten. Till ”Klartextens” stora skräck och förvåning bekräftar den uppenbarligen och tydligt det jag påstått.

Nu tänkte jag göra det lite värre ändå för ”Klartexten” genom att granska hens påstående om att det massinvandrats från de länder hen betecknar som ”skitländer”. Eftersom min brottsstatistik är från åren 1990-2011 så får invandringen motsvara samma tid och då ser det ut så här:

Från Irak har det kommit totalt 130.670 människor eller ca. 5940/år i genomsnitt.

Från Somalia har det kommit 56.638 personer eller ca. 2575/år i snitt.

Från Afghanistan fanns ingen siffra över anhöriginvandringen men det finns ingen anledning att anta att den skulle skilja sig från de andra ”skitländerna” såtillvida att den för dessa visar att det kommit några fler anhöriga än flyktingar så siffran på 12652 flyktingar från Afghanistan får ett tillägg på 15000 anhöriga så landar vi på 27652 Afghaner eller i snitt ca 1257/år. Det ger alltså en samlad ”massinvandring” på totalt 214.960 människor. Det ger en årlig ”massinvandring” av människor som, även enligt ”Klartexten”, flytt från krig och slakt av befolkningen på totalt runt 9970 individer per år.

Flyttar vi in hela denna årliga ”massinvandring” i Globen så står vi där med nästan 4000 tomma stolar.

Enligt ”Klartexten” så ligger alltså dessa från krig och slakt flyende människor även bakom den dramatiska brottsökning hen skriver om ovan. Detta trots att någon sådan ökning, som visat, inte existerar. Hur det går ihop är det tack och lov heller inte min sak att förklara. Istället ska jag krångla till ”Klartextens” världsbild lite till!

Kom nämligen på att av dessa människor som knappt fyller en glob per år så möts en del av så stora svårigheter och problem här i landet att de inte stannar. Andra flyttar av andra skäl så av de som kommit så utvandrar faktiskt en del och plötsligt blev ”massinvandringen” ännu mindre eftersom man måste dra ifrån antalet utvandrare från antalet invandrare för att se hur nettot ser ut. Statistik visar att efter 20 år så har ca. 40% utvandrat igen.

Eftersom det i det här fallet handlar om svårt och av krig långvarigt drabbade länder, är det rimligt att anta att återflyttningen varit lägre och utvandringen därför också varit lägre. Antar vi istället att 10% migrerat vidare så ökar vi ytterligare antalet tomma stolar i Globen.

Med nyttjande av ”Klartextens” argumentation och logik så måste Sverige också ha varit ett riktigt skitland tidigare då över en miljon människor lämnade landet för att söka lyckan på annat håll och främst i Amerika. Motargumentet man brukar få då detta nämns är att i det fallet så handlade det om rekorderliga, hederliga svenska män och kvinnor som var beredda att arbeta hårt och att försörja sig själva. Underförstått alltså till skillnad mot de som kommer hit idag.

Naturligtvis så var den absolut övervägande majoriteten just sådana ärliga och hårt arbetande migranter men den som inbillar sig att det inte fanns kriminella och/eller andra bråkstakar bland de svenskar som flyttade ska jag berätta följande för om hur det gick för svenskar som flyttade till Köpenhamnsområdet. Alltså till en kultur och miljö påfallande lik den svenska. Uppenbarligen var det ändå inte så lätt att anpassa sig för så här blev det:

Antalet svenskfödda invandrare i Köpenhamn var runt 4% i slutet av 1800-talet. Nämligen 2,4 % (1870), 3,8 % (1880), 4,1 % (1890) och 3,9 % (1901). Men andelen invandrade svenskar som begick brott var högre och låg under denna perioden på runt 10%.

I procent av det totala antalet registrerade brott: 1865-1869 11,0%, 1870-1874 10,2 %, 1875-1879 10,1 %, 1880-1884 9,7 %, 1885-1889 9,3%, 1890-1894 7,3%, 1895-1899 7,5%.

Det var alltså en överrepresentation för svenskar i brottstatistiken på ca 2-4 ggr. Känner igen det där någonstans ifrån…..

Så slutligen en faktor till att tänka på när det handlar om brottsstatistiken. I en stor undersökning av professorn i straffrätt, Christian Diessen, visades att invandrare missgynnasi rättskedjans samtliga led.

Polisen ägnar mer tid åt misstänkta brott av invandrare eftersom de är lättare att ”sätta dit”. Motivet kan vara rationellt. Erfarenheten visar att det är lättare att ”sätta dit” en invandrare och när resurserna är begränsade satsar polisen på de fall som har bäst chans att nå domstolen. Invandrare missgynnas i hela rättskedjan. De anmäls oftare än svenskar, fälls oftare, får strängare straff och behandlas sämre inom kriminalvården.

Med det tycker jag nog att jag besvarat ”Klartextens” tweets rätt utförligt!

Länk till flyktinginvandring

Länk till anhöriginvandring

 

Liberaldemokraterna på facebook


Det rasar åter en debatt om invandringen på Liberaldemokraternas fb-sida varför jag nu med detta mycket långa inlägg ska bemöta en rad olika påståenden i den ordning som jag hittat dom i den tråd som diskuterar utifrån en artikel med rubriken ”Över 50000 asylsökande nästa år.”

Min utgångspunkt för detta inlägg är främst och i alla tillämpliga delar det som tidigare presenterats som officiella liberaldemokratiska ståndpunkter i vad vi sammanfattningsvis kallar migrationspolitik. Dessa kan läsas i sin helhet med hjälp av följande länkar.

Manifestet

Förslag till migrationspolitik

Uttalande ang synen på invandringen

Låt mig också från början slå fast att migrationspolitiken av olika skäl kommit att få en i mina ögon alldeles för stor roll i det som diskuteras på vår facebooksida.

För det första och för att nu ta det från grunden så har Sverigedemokraterna lyckats att på ett remarkabelt sätt bli de som formulerar frågeställningarna kring migrationspolitiken och de har fått göra det utifrån för sin egen existens helt avgörande grundsynen att flykting- invandrings- och integrationspolitiken är ett totalt misslyckande, att detta kostar oss mångmiljardbelopp varje år, att samhället islamiseras allt mer, att kriminaliteten i huvudsak beror på invandringen o.s.v.

Det har lett till att t.o.m annars sansade debattprogram t.ex har inletts med frågeställningar av typen ”hur mycket invandring tål Sverige”. Enkelt uttryckt har allt fler kommit att acceptera deras problembeskrivning som varandes rätt och riktig och de har därefter profiterat på att kunna tillhandahålla en enkel lösning på alla de problem man själv har målat upp.

Alldeles för många har sedan accepterat den mycket enkla lösningen att om vi bara stoppar invandringen så löser det problemen. Enkla lösningar på svåra problem existerar synnerligen sällan och politiskt har metoden historiskt använts främst av totalitära ickedemokratiska ideologier och makthavare. Hitler är väl främst i den kategorin men har många själsfränder med olika bakgrund och olika ideologisk och även religiös förankring.

Robert Mugabe skyllde allt på vita jordägare, på Nordirland skyllde katoliker allt på protestanter och tvärtom, shiamuslimer o sunnimuslimer, Pol Pot i Kambodja, i många länder har folkmord skett på etniska minoriteter som t.ex serbernas etniska rensningar på 90-talet, kurder har mördats i olika länder och på medeltiden hade vi häxor som brändes på bål. Så sent som häromdagen förklarade en religiös dåre i USA att orkanen Sandy var de homosexuellas fel etc. etc.

Det är spår som förskräcker och gemensamt för alla dessa har varit supportrarnas övertygelse om att de haft rätt. På ett otäckt närliggande sätt beskrivs idag främst muslimska invandrare från mellanöstern och Somalia på ett motsvarande sätt av ledande företrädare för SD. Vissa, som Kent Ekeroth, påstår dessutom att invandringen som helhet varit skadlig för Sverige i en tweet till undertecknad.

Den som vill hittar mängder av exempel här.

Med ovanstående som bakgrund övergår jag till den aktuella fb-tråden.

Här diskuteras t.ex om SD är rasister och svaret på den frågan är nej om man nöjer sig med att granska deras uttalade politik i partiprogram etc. och om man med rasist avser det gamla begreppet om att sätta en ras framför en annan.

Det är dock lika sant att det i partiet fortfarande finns ett relativt stort antal företrädare som med jämna mellanrum uttrycker tankar, åsikter och värderingar som, om inte rasistiska i klassisk mening, får betraktas som antingen kulturrasistiska eller med ett möjligen nytt ord, religionsrasistiska. Det finns gott om exempel på detta på den sida jag tidigare länkat till.

Bland anhängare och sympatisörer är detta ännu vanligare och ännu mer förekommande.

Sedan är det också så att all rasism oavsett tolkning inte heller alltid behöver vara uttalad. Om man däremot föreslår lagar, som defacto omfattar hela befolkningen och därmed per definition inte kan sägas vara rasistiska, men vars effekter entydigt bara riktas mot och drabbar specifika grupper, så utgör de likt förbannat ett i vidare mening rasistiskt uttryck.

Igår på pub liberal hade jag ett exempel i ett annat sammanhang som på samma sätt utgör en lag eller kommunal ordningsstadga där jag pekade på ett förbud att sova under Stockholms broar. En lag som naturligtvis omfattar oss alla men som, möjligen undantaget ett normalsvenskt fredagsfyllo, utan tvekan drabbar enbart de hemlösa.

Ibland kan sådant också göras synnerligen förtäckt vilket dessa två motioner från SD visar. I den ena framför man en sorts moralkonservativ syn på abortfrågan och begär i motionen att sjukvårdspersonal med hänvisning resolution 1763 från Europarådet att Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska införa föreskrifter i svensk sjukvård som garanterar vårdpersonalen rätt till samvetsfrihet i enlighet med vad som sägs i resolutionen.

I den andra lämnas dock inte minsta lilla utrymme för någon samvetsfrid för i denna skall det, med stöd av lag, bli obligatoriskt för anställda vid alla offentliga institutioner, både på lokal och nationell nivå samt deras privata motsvarigheter, såsom skola, sjukvård, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, socialtjänsten med mera, att till polisen rapportera in uppgifter om de träffar på en illegal invandrare som de förstår eller borde ha förstått var en illegal invandrare.

Ett annat konkret exempel är Kent Ekeroths motion om ”Ingen fängelselyx” som kort handlar om att bygga särskilda och jag citerar Ekeroth, ”förvaringsutrymmen och förvaringsplatser”, för utlänningar som ska utvisas. Vad jag anser om att använda uttryck som dessa, då det handlar om människor, har jag beskrivit i min blogg där jag, i syfte att markera vart uttrycken leder tankarna, har ersatt ordet ”djur” i djurskyddslagen med ordet ”fånge”.

Han kanske inte är rasist men den människosyn som kommer till uttryck skrämmer åtminstone mig!

Vad sedan gäller den påstådda ”massinvandringen” som ju blivit någon sorts vedertaget begrepp och sanning, är det en fråga om vid vilket antal man anser att en sådan massinvandring sker. Det enda ärliga är att i klara siffror visa hur denna invandring ser ut, minska dessa siffror med antalet utvandrade och sedan får väl var och en avgöra om den siffra som återstår utgör en massinvandring eller ej.

Det är, på sätt som SD gjorde i valrörelsen 2010, direkt oärligt att i samma andetag nämna siffran 100.000 för att i direkt anslutning till den prata om problemen man säger sig ha med invandring från muslimska länder. Oerhört många bibringades på detta sätt en bild av och tror fortfarande att 100.000 muslimer flyttar till Sverige varje år.

Detta är de verkliga siffrorna från år 2011.

År 2011 invandrade 96467 personer till Sverige. Samtidigt utvandrade 51179 personer vilket ger en nettoinvandring på 45288 personer. 2010 var nettoinvandringen 49948 personer vilket innebär en minskning med knappt 5000 personer mellan 2010 och 2011.

De som invandrade fördelades på följande sätt:

Drygt 40% och de flesta av den totala andelen som fick uppehållstillstånd 2011, fick det av arbetsmarknads- och anhörigskäl (ej medräknat flyktinganhöriga 3,3% och anhöriga till arbetstagare, egna företagare och gästforskare 8,8%). Närmare 5% som fick uppehållstillstånd var kvot- eller konventionsflyktingar medan de skyddsbehövande utgjorde 6,6%.

I konkreta siffror betyder det att för den grupp som just nu tilldrar sig det största intresset i debatten, flyktingar, så utgjorde dessa inklusive kvotflyktingar 12726 personer. Av alla asylansökningar avslogs runt 2/3. Lägg till anhöriginvandring till dessa som uppgick till 3037 personer så utgör gruppen totalt 15763 individer.

Som vanligt utgör hemvändande svenskar en av de största invandrargrupperna under 2011 med totalt 20615 återvändare.

EES-avtalet innebar en invandring på 23226 personer, adopterade 355 barn, gäststuderande 6836 studenter och arbetsmarknadstillstånd 17877 personer.

Anhöriginvandringen vid sidan av de tidigare redovisade 3037 ovan var 29077 personer. Av dessa utgjordes 17906 av vad Migrationsverket kallar ”nyetablerade anknytningar” vilket innebär att här återfinns t.ex alla de män och kvinnor som under året kommit till Sverige för att de gift sig med en svensk. 8242 anhöriginvandrare var makar, sambos, söner och döttrar till arbetstagare, egna företagare, gästforskare etc. med arbetstillstånd i Sverige. Av den omdebatterade anhöriginvandringen utgör alltså dessa två grupper totalt 26148 personer eller ca. 81%.

Ovanstående är alltså de sifferfakta vi ska ta i beaktande innan vi avgör om vi har någon ohämmad massinvandring eller ej.

Nu till den påverkan som invandringen påstås ha på ekonomin där debatten just nu mer eller mindre går ut på, vilket även funnits med i debatten hos L på facebook, att vi idag befinner oss i en sådan kris att vi måste välja mellan invandring och/eller skola, sjukvård etc.

Detta är inget annat än ett kvalificerat och närmast hysteriskt skitsnack!

För det första: Är det ingen som för fram de argumenten som finner det vara det minsta underligt att man inte, om nu kostnaderna skulle vara de man påstår, ställer dessa mot t.ex försvarskostnaden, kostnaden för vårt myndighetsväsende eller annan större samhällskostnad? Nej, självklart ska det ställas mot det som ligger svenskarna närmast om hjärtat nämligen de s.k mjuka välfärdsområdena.

För det andra: Det finns idag inget absolut säkert sätt att göra beräkningar som entydigt visar på om invandringen utgör en kostnad.

De nationalekonomiska studier som gjorts av invandring har tittat på effekter på till exempel tillväxt, handel, företagande, löner och offentliga finanser. Det finns inget självklart sätt att foga samman dessa olika perspektiv till ett svar.

Vissa studier av invandring i USA och Japan pekar på svagt positiva effekter på tillväxten, men det finns även studier som pekar på svagt negativa effekter. Studier av den fria rörligheten inom EU pekar på vissa positiva effekter på tillväxten. Flera studier pekar på att invandring leder till ökad handel med invandrarnas ursprungsländer. Andelen företagare är högre bland utrikes födda än bland inrikes födda och utrikes födda har fler anställda per företag. Det finns teorier om att öppna och toleranta samhällen är mer uppfinningsrika, och Sverige ligger också i topp i flera internationella index över innovationsklimat.

Det är inte helt klart hur invandringen påverkar de offentliga finanserna. De beräkningar som finns visar på större kostnader än intäkter. Två viktiga saker som påverkar beräkningarna är hur gamla människor är när de kommer till Sverige och hur stor andel som arbetar. En förbättrad integration kan ge stora positiva effekter. Det bör också noteras att beräkningarna handlar om offentliga intäkter och utgifter på individnivå. De positiva effekterna som invandring har på samhällsekonomin som helhet genom ökad tillväxt, handel och företagande ingår inte.

Sammantaget kan vi se att Sverige, i likhet med till exempel Kanada och Australien, har kunnat kombinera en förhållandevis hög invandring med en god ekonomisk utveckling. Vi står oss väl såväl när det gäller mått på ekonomisk produktion som bredare välfärdsmått.

se även denna nyligen publicerade debattartikel av docenten i nationalekonomi, Andreas Bergh.

Sett över tid vet man dock att invandring haft och har positiva effekter på samhällsekonomin vilket leder till att Liberaldemokraterna valt att anlägga ett sådant perspektiv i vår syn på detta där vi numera väljer att se invandringen som en investering och inte en kostnad. Synsättet baseras också på den vanliga missuppfattningen att en utgift alltid är detsamma som en kostnad, något som helt enkelt inte är sant.

Vad gäller de siffror som SD nu anger och som har räknats fram av Riksdagens utredningstjänst, RUT, så behöver man inte göra mer än att läsa vad RUT själva anför kring dessa siffror för att förstå att de överhuvudtaget inte kan användas på det sätt som SD nu gör. RUT skriver följande:

Att som uppdragsgivaren önskar beräkna statens kostnader för de angivna invandrargrupperna är en komplex forskningsfråga vars resultat är mycket beroende av vilka antaganden som görs.

Utredningstjänsten har försökt besvara den mer begränsade frågan om hur stor del av statens nettoutgifter som kan kopplas till berörda grupper av nyanlända flyktingar och anhöriginvandrare.

Sådana beräknade nettoutgifter ett givet år är inte detsamma som vad en viss del av befolkningen kostar. Det är inte en bedömning av hur den aktuella invandringen påverkar hela samhällsekonomin, utan en statisk beräkning på kort sikt.

Beräkningarna kan därmed inte utgöra underlag för att bedöma den statsfinansiella effekten av denna del av invandringen på längre sikt. Endast statens budget omfattas, och inte hela den offentliga sektorn. De beräknade nettoutgifterna kan inte heller rakt av tolkas som en potentiell besparing.”

Sverigedemokraterna använder därefter dessa siffror på exakt det sätt RUT skrivit att man inte kan göra.

För det tredje: I debatten hänvisas ofta och gärna till att vi nu bara ska genomföra det som t.ex Danmark redan har genomfört.

Med det som bakgrund borde alltså Danmark logiskt sett de senaste åren ha genomgått ett ekonomiskt lyft och t.ex passerat Sverige i OECD:s välståndsliga. Så har inte skett utan tvärtom så har utvecklingen sett ut så här:

Från 1970-talet till början av 1990-talet hade Sverige en sämre BNP-tillväxt än flertalet andra industriländer. Detta gällde särskilt den djupa konjunkturnedgången 1991-1993. Därför har Sveriges köpkraftsjusterade BNP per capita sjunkit i förhållande till övriga industriländer under de senaste decennierna, från en fjärdeplats under 1970-talet till en 14:e plats som sämst. Sverige har efter det klättrat uppåt igen och ligger 2011 på en niondeplats.

Under de år som av SD anges som de värsta ur invandrings- och kostnadssynpunkt har Sverige alltså inte sjunkit i förhållande till andra länder utan istället förbättrat position och konkurrenskraft.

Detta blir ännu tydligare om vi jämför med Finland som under alla de år som Sverige tagit emot såväl invandrare som flyktingar varit ett närmast slutet och homogent land, trots detta inte på något område haft en ekonomisk utveckling som varit bättre än Sveriges.

I avsaknad av annat kan man alltså med hjälp av vanlig enkel logik konstatera att vad SD anför om gigantiska kostnader årligen under en lång följd av år omöjligen kan stämma. Dessa påstådda kostnader skulle i så fall ha kunnat utläsas i ekonomiska nyckeltal vid en jämförelse med länder med för övrigt likartade förutsättningar som Sverige.

För det fjärde: Som en del av påstådda kostnader anges ökad brottslighet och kriminalitet bland invandrare utgöra en stor del.

Av naturliga skäl finns alltid en stor osäkerhet i statistik om kriminalitet. Många brott anmäls aldrig och många av de brott som anmäls klaras inte upp. Ett sätt att försöka mäta och jämföra över tid och mellan länder är enkätundersökningar där de svarande får uppge om de utsatts för brott det senaste året. I den statistik Brottsförebyggande rådet hänvisar till kan man se att Sverige inte sticker ut jämfört med liknande länder. Det är lika många eller fler som uppger att de har utsatts för brott i en del länder med lägre invandring, till exempel Danmark och Norge. Invandring tycks därför inte vara en avgörande faktor i en jämförelse av antalet brott mellan länder.

Den överrepresentation som finns bland utlandsfödda i brottsstatistiken beror bland annat på att det är många unga män som kommer till Sverige, en grupp som normalt är överrepresenterad i statistiken. Även faktorer som arbetslöshet och låg utbildningsnivå spelar in. I sammanhanget är det viktigt att poängtera att den absoluta majoriteten utrikes födda, precis som den absoluta majoriteten svenskfödda, aldrig begår brott.

Brott ska alltid bekämpas och den ansvarige ska ställas till svars. Men när en enskild invandrare begår brott ska vi aldrig skuldbelägga hela gruppen utrikes födda.

Det finns i sammanhanget även ytterligare faktorer att ta hänsyn till och redan år 2005 visade professor Christian Diessen i en tvärvetenskaplig antologi, ”Likhet inför lagen”, hur invandrare missgynnades i rättskedjans alla led.

Påståenden som framförts på vår facebooksida går också ut på att vi har lägre straff än andra länder och att någon sorts allmän opinion skulle kräva att mantrat ”hårdare tag och strängare straff” uppfylls med det snaraste.

Att opinionen kan upplevas så beror i första hand på att media och polis lever i ett symbiotiskt förhållande där media vet att brott säljer och polisen vet att ju mer media skriver, desto bättre förutsättningar får man för ökade anslag. Om detta finns bolstavligen spaltkilometrar för den intresserade att läsa i min blogg där jag i artikel efter artikel motbevisar en lång rad rena myter om brott, straff och kriminalvård. Här och nu ska jag bara ge några exempel och f.ö hänvisa till en överväldigande kriminologisk forskning som slår fast att längre straff inte har någon påverkan på den samlade brottsligheten.

Så till påståendet om den allmänna opinionens uttalade blodtörst där verkligheten istället ser ut på det sätt som beskrivs i en undersökning som genomförts av Köpenhamns universitet, Rättspolitiska institutet i Helsingfors, Islands universitet, Universitetet i Oslo och Stockholms universitet. Projektet har finansierats av Nordiska samarbetsrådet för kriminologi och Justitieministeriet i Danmark. Den svenska delen har även finansierats av Vetenskapsrådet.

Det är en stor och omfattande undersökning av hur människor ser på brott och den kommer fram till samma sak som jag hävdat länge med stöd bl.a av en liknande undersökning gjord i Australien, att kraven på skärpta straff saknar stöd hos folket.

I punktform visas istället följande:

1 Allmänheten har mycket begränsad kunskap om rättsväsendet, och medierna är den främsta informationskällan.

2 När allmänheten får mer information om brott och straff sjunker straffbenägenheten avsevärt.

3 Rädda människor tenderar att vara mer straffbenägna.

4 Allmänheten föredrar rehabiliterande åtgärder framför ingripanden från rättsväsendet.

Den här utredningen kan sammanfattas på detta vis och jag citerar ur DN:

En fråga som infinner sig är då varför det är en sådan skillnad mellan å ena sidan det generella och å andra sidan det informerade och konkreta rättsmedvetandet. En förklaring som förts fram är att det spontana svaret att straffen är för låga bara visar att man vill ta avstånd från gärningen. En annan förklaring är att allmänheten brukar vilja ha mer av vilket förslag som än presenteras, inklusive mer behandling eller arbetsträning för den som begått brott. Ges man bara möjlighet att svara på frågan om straff kan man inte ta ställning till andra insatser. En tredje förklaring är att allmänheten har dålig kunskap om de straff som faktiskt ges i domstolarna – här underskattade ju allmänheten genomgående domstolarnas straffnivå.

En fjärde förklaring slutligen är just att med mer och konkret information förändras kraven på hårda straff. Det är också det genomgående resultatet från tidigare forskning i flera länder. Detta innebär inte att allmänheten inte skulle ta brotten på allvar. Tvärtom visade undersökningen att allmänheten ofta ville utvidga straffet så att fängelse kompletterades med andra påföljder och rättsliga reaktioner. Särskilt behandling av gärningspersonen och ekonomisk kompensation till brottsoffret föreslogs ofta. Allmänheten verkar tycka att straffet ska uttrycka rättvisa och proportion men också upprättelse av och hjälp till brottsoffret och åtgärder för att gärningspersonen inte ska begå brott igen.”

Så vidare till talet om våldsam ökning av våldsbrottslighet och de slappa påföljderna i Sverige där jag låter riksåklagaren Anders Perklev föra min talan och som får visa attvi, tack vare att vi låtit oss vägledas av brist på kunskap, kastar miljarder i sjön på att inhysa intagna i fängelse som den upplysta allmänheten egentligen inte alls vill ha där. Anders Perklev, uttryckte det så här då han lämnade ifrån sig sin utredning om skärpta straff vid olika typer av våldsbrott.

att den kraftiga ökningen av antalet anmälda våldsbrott inte tycks bero på att den faktiska våldsbrottsligheten totalt sett har ökat i någon större omfattning,

att det inte finns något belägg för att våldet generellt sett har blivit grövre eller råare,

att en höjd straffnivå inte kan förväntas leda till mindre våldsbrottslighet i Sverige,

att övriga nordiska länder samt ytterligare tre stora EU-länder i stort sett inte tycks ha en annorlunda straffnivå än Sverige.

Ytterligare underlag för hur verkligheten ser ut hittar du också i den här artikeln.

Slutligen konstaterar jag angående SD att när det handlar om meningslös populism i frågan om brott, straff och kriminalvård så förändras synen på kostnader blixtsnabbt. I detta sammanhang tvekar man inte att kalla min. 52 miljarder för en liten summa pengar. De min. 52 miljarder som enligt Kent Ekeroth är vad kostnaden blir för att införa s.k ”riktiga” livstidsstraff.

Vad kostnaderna blir för alla andra förslag han och SD lagt på området har jag upprepat frågat om men ej fått svar på. Att det handlar om mångmiljardbelopp årligen råder det dock inte minsta tvekan om.

För det femte: det påstås att invandrare erhåller enorma bidrag.

Hur dessa ser ut och hur de utbetalas och beskattas kan den intresserade läsa om på hemsidan Motargument.se

För det sjätte:

Sverige är enligt Världsbanken världens 13:e rikaste land per capita. ‎15 miljoner människor på flykt i världen. Undrar om världens 13:e rikaste land kan klara att ta emot 0,067% av dessa?

2011 var ca 15,2 miljoner människor enligt UNHCR på flykt. 2011 var dessutom ca 27 miljoner på flykt inom sitt eget land.

I år är siffran nog högre. Man räknar t.ex. med att nästan tre miljoner personer i Syrien har flytt från sina hem. 40 000 syrier hade registrerat sig som flyktingar i Turkiet, 33 000 i Jordanien, 30 000 i Libanon och 8 000 i Irak i juni, innan juli och augusti månads stora flyktingström från landet. 100.000 flydde från Syrien under augusti månad. Enbart i Turkiet kan det finnas upp emot 100.000 flyktingar från Syrien idag.

2010 var Pakistan var i särklass det största flyktingmottagarlandet följt av Demokratiska republiken Kongo och Kenya.

2010 ansökte ca 359 000 människor asyl i världens industrialiserade länder, alltså världens rikaste länder. Av dessa sökte ca 270 000 sökte sig till Europa. Av dessa sökte ca 34 000 asyl i Sverige vilket gör Sverige till ett stort mottagarland.

EUs medlemsländer biföll 84 100 asylansökningar 2011. Sverige godkände ca 12 000 ansökningar.

Alltså godkände Sverige 1/3 av alla ansökningar som kom till Sverige.

I år har Sverige, världens 13:e rikaste land, garanterat asyl till ca 6000 människor, barn och vuxna, som är på flykt från krig och konflikter. Så av de 15 miljoner människor som var på flykt under 2010/2011 fick 10 000 asyl i Sverige.

Alltså var det 0,067% av världens flyktingar som fick asyl i världens 13e rikaste land under 2011.

Av kanske upp emot 250.000 syriska flyktingar kommer Sverige, världens 13:e rikaste land, att ta emot 6000 under 2012

Problemet är inte att vi visar medmänsklighet och tar emot. Problemet är att andra i Europa inte gör det vi gör. När en människa i nöd ber om hjälp debatterar man inte om man ska hjälpa eller inte. Man bestämmer sig för att hjälpa, och tar diskussionen om hur man ska göra det.

Debatten får helt enkelt inte i ett land som Sverige begränsas till att enbart handla om ekonomi. I min värld är liberaler också humanister och det är en humanism vi kan omsätta och visa i praktisk handling genom att bistå och tillåta människor på flykt från krig och förödelse att söka en fristad här hos oss. Det är historiskt sett inte alls länge sedan ca. 1,5 miljoner svenskar såg sig tvingade att lämna Sverige för att söka livets nödtorft i andra länder. Många av oss har därför idag släktingar spridda över världen. Migration är och har alltid varit en naturlig del av mänskligheten och den är bl.a därför inget att hysa fruktan inför.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Integrera hela Sverige, sista delen


* Startskott

Ge varje flykting/invandrare en summa pengar i handen som skall räcka till en start i nya landet – inte en mediantid på sju år som i dag för att få det första jobbet. Hälften ordnar egen bostad redan i dag. Istället för rekvisitioner för möbler och husgeråd får man ett startskott. Den som klarat att bryta upp med sina rötter och ursprung för att ta sig till ett nytt land har en stark initiativkraft och vilja att ordna sitt nya liv. Statistiken talar också sitt tydliga språk att i genomsnitt tar det också sju år tills en flykting också lämnar landet.

Vi skiljer inte på flyktingar och invandrare i debatten och insatserna som görs från samhället.

* Coacher och mentorer

Utse en coach som talar språket som den invandrade flyktingen/invandraren har. Coachen blir kontakten för att bygga nätverk, tips om bostad och försörjning. Koppla coachen till Socialförvaltningen. Vi vill också vi skapa ett kommunalt system av mentorer. Idén är att flyktingen/invandraren ska få en ”svensk” kontaktperson eller kontaktfamilj. Med svensk menar vi att personen eller familjen måste vara född och/eller uppvuxen i Sverige. Idén är att underlätta kontakten med folk utanför den egna kulturella kretsen och hjälpa nykomlingen med språket. Integration kan inte lagstiftas fram, eller enbart överlåtas på våra myndigheter. Alla i samhället vill och skall hjälpas åt.

* Max sex månaders handläggning

Max sex månaders handläggning för asylärenden och om man får stanna med uppehållstillstånd i landet. Beslut om Permanent uppehållstillstånd skall inte behöva ta år i handläggning för beslut. Inför en bonus – likt Bolagsverket gjorde när det hade långa handläggningstider – till att handläggare kan korta tiden för handläggningen av ärenden på Migrationsverket.

* Mikrolån för start av egen verksamhet

Om en invandrare vill starta ett företag eller verksamhet skall ett mikrolån kunna handläggas på en bank. Banken bedömer möjligheterna. Alternativt lyfts en del av risken bort genom att en privatperson samtidigt satsar pengar i verksamheten. Man delar då risken. Detta lyfter in invandrargrupper i det kapitalmarknadssystem som Sverige har idag.

Annars lever allt fler utanför detta system i ett alternativt system som byggs upp i den egna etniska enklaven. Integration med andra företagare blir mycket svår.

* Utbildning

Anpassa och erbjud utbildning som är relevant för ungdomar och invandrare så man snabbt kan ta sig in på arbetsmarkanden. Det handlar om lärlingsanställningar och vissa skattesubventionerade områden typ RUT- och ROT-jobb. Vi vill dessutom förändra och utveckla SFI och individanpassa det. Språket är nyckeln till frihet och utveckling.

* Högutbildade invandrare

Generellt sätt har utrikes födda något lägre utbildningsnivå än inrikes födda. Däremot finns det fler högutbildade med eftergymnasial utbildning på minst tre år bland de utrikes födda. Var tredje invandrare har en sådan utbildning och detta är en resurs som Sverige tillförs, utan att det kostat den svenska staten en krona.

Att fortsätta som nu, då dessa högutbildade människors kunskaper inte tas tillvara, är ett gigantiskt resursslöseri och former måste skapas för hur denna resurs ska tillvaratas på bästa sätt.

* Lika rättigheter och lika skyldigheter

Invandrare ska ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra människor i Sverige.

Vill muslimer bygga moskéer med höga minareter ska de givetvis ha samma rätt att göra det som kristna har att bygga höga kyrkotorn, om de vill.

Vi är däremot helt emot prov eller kurser i ”svenska värderingar”. De enda svenska värderingar som invånare i Sverige har att rätta sig efter är de som står inskrivna i Svea rikes lag. Visst finns det historiska traditioner i Sverige som brukas eller firas av många i befolkningen – dans runt midsommarstång, luciatåg, viftande med röda flaggor den 1 maj, jubelfylla på jobbets julfest, dumblängande på främlingar, nakna flickor på väggen i bilverkstan för att nämna några exempel – men ingen historisk smak och livsstil ska anses finare än andra.

Det moderna Sverige ska byggas med sekulariserad lag, och följsamhet av denna lag är det enda det offentliga har att kräva av invånaren.

Våra demokratiska värderingar står inskrivna i grundlagen, rättsordningen, miljöbalken, familjerätten och andra kapitel av lagboken. Vi får inte gå till ett smörgåsbord av nationalromantik och folkhemsnostalgi för att finna våra centrala värderingar.

Till slut

För att lösa integrationsproblemen, och för att bekämpa Sverigedemokraternas främlingsfientlighet, behövs lösningar som inte är ”vänster” eller ”höger”. Det behövs varken mer bidrag eller mer integritetskränkande förslag. Det behövs äkta liberala lösningar. Det behövs frihet, medmänsklighet och samhörighet.

Vår politik bygger på människans värde och rätt. Vi hävdar allas frihet, samhörighet och lika rätt i samhället. Vår idé om hur vi löser integrationsproblemen är att var människa ska ha rätt att leva fritt som hon eller han själv vill, efter sitt eget huvud, enligt sina egna drömmar, så länge de inte inkräktar på andras rätt att göra samma sak.

Vi vill lyfta integreringsdebatten genom att ta denna strid för människors frihet, mot vänsterns idé om att stat och överhet vet bättre än oss, hur vi lever våra egna liv.

Vi vill ta striden för var människas frihet att leva som hon eller han själv vill mot högerns moralkonservatism och kontrolliver.

Och vi hävdar människans rätt, som svensk och världsmedborgare, mot Sverigedemokraternas ”aja baja-fingrande”.

Alla mänskliga relationer ska grundas på ömsesidig frivillighet.

Om folk får ordna sina liv själva, efter eget huvud och hjärta. Då blir det vanligen bäst.

 

 

Integrera hela Sverige del 3


Förändra situationen

Vår strategi för att slå tillbaka främlingsfientlighet står på två ben. Dels stöder den sig på att vi rent ekonomiskt ska få fart på Sverige igen genom att skapa NYA ekonomiska resurser, och dels på att vi, som liberaler, ser varje människa som en värdefull resurs.

Först ekonomin.

Vill vi göra upp med idén att integration, och ekonomi, är ett nollsummespel. Istället för att debattera hur resurser ska fördelas, vill vi skapa nya resurser!

Idén är enkel: Sverigedemokraternas valfilm från detta riksdagsval sätter fingret på en del idéer som vi måste göra upp med om vi ska bli av med främlingsfientligheten. Kommer ni ihåg filmens upplägg?! Det är kamp om de begränsade resurserna i Sverige i filmen. En stackars pensionär med rollator löper i kapp med burkaklädda kvinnor med barnvagn om de få resurser som existerar.

Sverigedemokraternas så kallade ”lösning” i filmen är: dra i invandrings nödbromsen. Dvs stoppa invandringen och ge resurserna till pensionärerna istället.

Vi mot dom. Det är klassiskt.

Denna ”lösning” är en logisk konsekvens av hur politiken debatteras i Sverige idag. Alltför ofta beskrivs politik som fördelning, som en kamp ”vi mot dom”. Det hävdas att vi har begränsade resurser som måste fördelas, och har man inte pengar nog så tar man det från en grupp och ger till en annan.

Är man höger säger man att man måste skära ner i socialsektorn för ge till företagarna. Är man vänster vill man ta från företagarna och ge till ”de utsatta”. Är man Sverigedemokrat har man hittat nån annan att stjäla pengar från: invandrarna. Men idén är samma.

Vi vill vända debatten upp och ned och sätta den fråga först, som ofta behandlas sist i debatten: Hur man skapar nya resurser?

Och här kommer invandringen in. För om man bara fördelar resurser blir invandringen ett hot, då får måste man ta resurserna av någon annan. Men om man har fokus på att skapa resurser så börjar man märka att man behöver arbetskraft och att därför fler människor behövs, precis som på 50-talet och 60-talet.

Fördelningspolitik leder till en dragkamp mellan människor som slåss om resurserna. Man ser enbart varandra som potentiella motståndare – vi mot dom. Vid resursskapande kan folk från olika grupper samarbeta om de gemensamma målen och invandring ses som något positivt som kan tillföra MER resurser, MER arbetskraft och nya idéer till samhället.

* Vi vill sätta fokus på det som varje företagare vet.

Vilket är bäst för ett företag: expansion eller stagnation? Hur skapas en expansion? Jo, genom nya idéer, ny teknik och skapandet av nya marknader. För lite större företag: forskning och utveckling. Intressant nog betyder detta också att mer folk behövs. Utan nyanställningar kan inte företaget expandera och utan de nya idéerna dör förmågan till expansion.

* Vi vill göra det som egentligen alla kommunpolitiker vet att man måste göra.

I längden kan man inte fördela bort en kris i en kommun. Man måste locka till sig företag, eller få nya att startas. Man måste satsa på infrastrukturen så företagen lockas dit. Dessutom behövs nya produktiva skattebetalare i kommunen. Varje kommun vet att nyföretagande, god infrastruktur och nya skattebetalare är A och O för att kunna utveckla en kommun.

* Vi vill göra det som egentligen alla politiker vet.

Att ju mer man låter en människa vara fri och pröva sina egna vingar, ju lyckligare blir denna människa och ju mer kan denne bidra till att skapa välståndet i samhället. Vi förespråkar individens frihet att själv välja livsvägar och mål. Vi förespråkar storebrors-samhällets avveckling. Vi förspråkar alla personers lika rättigheter och lika ansvar i Sverige, som svenskar och världsmedborgare.

Vad vi vill ekonomiskt

Vi vill visa att Somaliern i Rosengård, den arbetslöse i Hällefors, sjukpensionären i Stockholm och företagaren på Gotland har gemensamma intressen. Det handlar om jobb för att skapa deltagande, försörjning, egenmakt och nya resurser till Sverige. Vi vill göra upp med fördelningslogiken.

Ska vi göra upp med Sverigedemokraternas idéer måste vi tänka annorlunda än de.

Ekonomi handlar om att skapa nya resurser. Genom teknik och vetenskap, genom nya idéer, genom att öka och bredda skatteunderlaget.

Om vi skulle följa en nej-sägar-politik och sätta stopp för all invandring som SD och dess väljare förespråkar löser vi ingenting. Vi skapar bara mer problem och mer motsättningar. Om vi istället radikalt förändrar de förutsättningar som tilldelas våra invandrare som kommer till Sverige, så uppstår en ökat dynamik i samhället, inte minst ekonomiskt.

I denna artikel koncentrerar vi oss på hur vi med ekonomiska förslag kan stödja integrationen, men givetvis är den generella ekonomiska politiken viktigast: frihet, företagsamhet, ny teknik och skapandet av nya resurser.

Den första frågan som ställs av den invandrare som mödosamt tagit sig till Sverige är – Hur kan jag få tag på ett jobb? Hitta en inkomst så man kan försörja sig.

Istället sätts olika program och handläggningsrutiner in. Schemalagd undervisning istället för att lära sig sig svenska på en arbetsplats där man samtidigt får tjäna pengar och skapa värdefulla kontakter med andra.

Den stela arbetsmarknaden med höga ingångslöner stoppar effektivt invandrare och ungdomar från att skaffa ett jobb. Höga ingångslöner med låg lönespridning konserverar arbetsmarknaden och gör att människor stannar i en anställning som de egentligen vill lämna för ett annat jobb. Arbetsrätten måste ändras för att talet om ”utanförskap” kan upphöra. Det är politikerna själva och arbetsmarknadens parter som genom stelbenta regler skapat konstlade ”utanförskap”.

Ett lärlingssystem för invandrare som snabbt vill komma in på arbetsmarknaden underlättar också förutsättningarna att snabbt lära sig språket och förstå såväl synliga som osynliga regler i Sverige.

Invandrare startar i genomsnitt fler företag än infödda svenskar. Därtill anställs fler personer i de företag som startats av invandrare än andra företag. De företag som startas har dessutom en klart större överlevnadsgrad än andra företag som startas i Sverige. Många av dessa företag är mer inriktade på en global marknad. Handelsutbytet mellan Sverige och det land som många invandrare kommer från påverkas mycket gynnsamt. Nästan all typ av hjälp och stöd till företag som arbetar med export-import sker mot större företag i Sverige. Sverige måste ställa om till en annan struktur och mer hjälpa mindre företag som förbättrar Sveriges handelsutbyte.

I dag drivs över 70 000 svenska företag av första eller andra generationens invandrare. Dessa företag ger jobb åt mer än 250 000 personer!

Det skulle kunna vara mångdubbelt fler företag om mikrolån och avdragsrätt i deklarationen för privatpersoner som vill investera i onoterade bolag infördes.

Vår integrationspolitik

Den andra grunden vi står på är att vi byter fokus för intergrationspolitiken. Vi vill sluta se på invandrarna som ”en svag grupp”. Invandringen är en resurs, varje människa är en resurs!

* Varje invandrare – en resurs.

Vi ska inte ta emot invandrare till Sverige för att vara ”snälla”. Vi ska ta emot dem, och deras familjer, av samma orsak som Amerika en gång i tiden tog emot invandrare från Sverige: för att var människa är en värdefull resurs, om bara de tillåts vara det.

* Konkurrensutsätt socialkontoren:

Om staten betalar ut bonus för varje lyckat fall till dem som driver socialkontor, det blir lönsamt och delta i arbetet med att få människor och gå från socialbidrag till egen försörjning. Är det lönsamt och få någon i arbete så blir det drivkrafter för socialkontoren att skaffa sig kunskap om vad som är bäst utbildning för bättre möjligheter till arbete. Detta är den utveckling som Arbetsförmedlingen nu är satt under. Det gick inte att en arbetskraftsförmedlare i snitt förmedlade 1-2 per månad. Det är resultatet som räknas ingenting annat.

INTEGRERA HELA SVERIGE


Det är märkligt att ett parti som Sverigedemokraterna, vars hela politik bygger på frågan om invandring och flyktingar, har så många förslag till hur människor ska hindras och avvisas men står fullständigt tomhänta när det gäller att integrera de vi välkomnat till Sverige.

Man kan möjligen ana en kall och rå cynism i detta som helt enkelt handlar om att vi, med en bättre integrationspolitik, skulle eliminera stora delar av deras uppblåsta retorik. SD:s hela existens är beroende av att man kan visa upp enskilda invandrade individers felsteg, dock mer sällan de felsteg som görs av vita nordeuropéer, samt andra exempel på det man anser vara ett hot mot det svenskaste av allt, nämnligen själva ”svenskheten”.   Det vore ett politiskt självmord att på något sätt bidra till att dessa i hög grad överdrivna problem minskas och särskilt självmordsbenägna tycks dom inte vara.

De tydligaste exemplen på detta tror jag kommentarerna till självmordsbombaren i Stockholm, där t.o.m uttrycket ”äntligen” förekom och t.ex Kent Ekeroths tidiga kommentarer till Utöyatragedin, kan få vara exempel på.

Vi andra, som konstruktivt vill bidra till att minimera de svårigheter som är förenade med att bygga upp ett nytt liv i ett litet kallt land i Europas norra utkant, kan å andra sidan engagera oss, uttrycka en motsatt åsikt än SD:s och ställa just de förslag som vi anser skulle gagna såväl de som invandrat hit och oss som bott här under en längre tid. Hela Sverige som nation skulle tjäna på ett förhållningssätt som istället för att polarisera och skapa avstånd, för oss närmare varandra i en större enighet.

I ett sådant syfte skrev Alexander Bard, Torbjörn Jerlerup, Jan Rejdnell samt undertecknad efter valet 2010 en lång artikel på det temat och på det tema som uttrycks i detta inläggs rubrik och jag har nu för avsikt att publicera den artikeln här i bloggen igen med början här och nu!

INTEGRERA HELA SVERIGE

 I brist på idéer om hur man ska lösa problem, händer det att stater tar till det vi förr kallade ”nävrätten” och löser problemen genom mer makt och kontroll. Därför är det typiskt att de enda konkreta förslag på hur man löser integrationsproblemen i Sverige som debatterades under valrörelsen är grovt integritetskränkande. Det pratades mycket om ”hårdare tag” mot invandrarna.

Värst var Sverigedemokraterna. Som liberaler reagerar vi mot den förenklande synen och uppdelningen i Vi och dom som de gör. Enkla lösningar föreslogs som att stänga av all invandring så skulle alla problem lösa sig automatiskt, men enkla lösningar har aldrig fungerat för komplexa problem.

Det tragiska var att det inte enbart var Sverigedemokrater som förespråkade hårdare tag.

En massa grovt integritetskränkande förslag lades även fram av de andra riksdagspartierna. Invandrare är speciellt utsatta för den rad av nya integritetskränkande lagar som antagits i Sverige under de sista 10 åren. Det som hamnat i skymundan i debatten om IPRED, FRA och SWIFT-avtalet är att dessa juridiska ”hårdare tag” framför allt riktar sig mot och drabbar invandrare. Det är ju bland dessa som alla lömska terrorister antas gömma sig och de har kommit för att leva på oss svenska skattebetalare.

Förutom avlyssning och övervakning har många andra galna förslag förts fram av riksdagspartierna under valrörelsen: Här är några av dem: burkaförbud, obligatoriska gynekologiska undersökningar på invandrarflickor, övervakning av suspekta muslimska ungdomar, förbud mot att prata det egna modersmålet i skolan, utvisa folk för lättare brott, tredubbla antal poliser i ”utanförskapsområdena”, utegångsförbud, förbud mot byggande av minareter och för ”stora” moskéer, och sämre föräldraledighetsvillkor för invandrare. Ja till och med förbud mot ”brott mot demokratin” har luftats, vad det nu må vara! Med sådana ”vänner” behöver man inga Sverigedemokrater…

Vi motsätter oss sådana ”lösningar” på problemen. Vi svarar. Låt vuxna människor själv bestämma hur de klär sig, eller hur de lever sina liv. Det ska inte staten blanda sig in i. Och framför allt: Integration sker mellan människor. Ingen har någonsin integrerats med hjälp av avlyssningsutrustningar och kameror!

Syndabockar

Historien visar att det är de marginaliserade grupperna som alltid först blir drabbade av överhetens kontrolliver och integritetskränkning. Se bara på hur de makthavande hanterade Liberaler, Socialdemokrater och andra som kämpade för ekonomisk rättvisa och rösträtt under 1900-talets början. De var syndabockar för ett system som löpt amok. Idag är invandrarna, och i synnerhet muslimerna, syndabockarna. Det är därför nödvändigt att göra upp med en del myter om invandringen, innan vi går igenom våra lösningar. (fortsättning följer)

Dubbelfel i SD budget


Populismens främsta företrädare i svensk politik,Sverigedemokraterna, har presenterat sin skuggbudget i vilken man glatt fördelar de 119 miljarder man påstår sig spara genom att begränsa flykting och anhöriginvandringen med 90%. Man säger sig dock vara beredda att fortsatt ta emot den kvot flyktingar som tilldelas oss av FN inom ramen för det totala antalet mottagna.

Jag ser två gigantiska problem och fel i denna skuggbudget. Den första utgörs av hur man använt sig av och tolkat det material från Riksdagens utredningstjänst som sägs utgöra underlag för deras beräkningar. I ett längre avsnitt, i vilket RUT anger en mängd reservationer kring beräkningarna, avslutar man med orden: ”De beräknade nettoutgifterna kan inte heller rakt av tolkas som en potentiell besparing.”

Tydligen har man hos SD inte uppmärksammat detta utan gjort exakt det RUT säger att man inte kan göra d.v.s använt siffrorna ”rakt av”. Enklare uttryckt är den påstådda besparingen enbart ett påstående med mycket tveksamt värde. Märk också att man från SD:s sida inte, någonstans eller i något sammanhang, räknar något på de intäkter Sverige tillförs tack vare invandringen.

Det andra jätteproblemet är följande: När man minskar asylinvandring och anhöriginvandring till 1/10 av vad den är idag får det en del konsekvenser SD tycks ha glömt.

Om vi antar antalet flyktingar till 12000 och anhöriginvandringen till 34000 så blir det totalt 46000. SD vill alltså minska detta till 4600 och bland dessa skall FN-kvoten på ca. 2000 flyktingar ingå. Återstår då totalt 2600 personer som ska tillåtas invandra som flyktingar och anhöriga.

Om SD:s förslag hade varit gällande politik förra året så hade några av konsekvenserna blivit dessa.

I definitionen av anhöriginvandrare inkluderas 8 242 makar, sambos, döttrar och söner som anhöriga till arbetstagare, egna företagare, näringslivstoppar och gästforskare. Av dessa ska alltså endast 2600 tillåtas invandra till Sverige.

Jag ser fram mot att se den kö av läkare, forskare, ingenjörer och näringslivsdirektörer som kommer att vilja prata med Jimmie Åkesson om varför deras fruar och barn inte tillåts komma in i landet.

Tror någon att Sverige, med en sådan politik, i fortsättningen kommer att attrahera kompetens utifrån att söka sig hit?

Den andra kön blir ännu längre för med SD:s politik tillåts inte heller vad Migrationsverket kallar nyetablerade anknytningar”. På ren svenska är det folk som blivit kära, gifter sig och vill bosätta sig i Sverige.

Av de 34 000 anhöriginvandrarna 2011 var 17 906 en sådan invandring; en som har med kärlek, med familj och giftermål att göra. Om vi antar att gruppen ovan tagit hand om de 2600 platser som återstod så får alltså ingen av dessa 17906 leva med den livspartner de mött och blivit kära i och som kommer från det stora utlandet.

Som tur är slipper jag förklara den politiken. Det överlåter jag med varm hand till Sverigedemokraterna att göra!

Svensk Myndighetskontroll: Motbild


Nedanstående är författat av en skribent på Sourze och jag sparade en kopia av artikeln för en tid sedan. Klantigt nog så sparade jag tydligen inte namnet på författaren men om mitt minne inte sviker mig så är det Mats Persson.

Efter många års erfarenhet av media så har det vid flera tillfällen hänt att jag funderat på om läget verkligen kan vara så illa i t.ex Rosengård i Malmö, som media beskriver det? Riktigt säker är man ju aldrig förrän man kontrollerat det själv på plats men det är i vilket fall trevligt att kunna presentera denna motbild som alltså inte är skriven av en journalist utan en vanlig privatperson med erfarenhet från området. Tidsmässigt vill jag minnas att det är straxt före valet 2010.

Jag arbetar på Försäkringskassan och möter dagligen människor som har fördjupade frågor kring sina ärenden. På det viset får jag verkligen träffa alla sorters människor. En del är, som jag, födda i Skåne men andra är födda någon helt annanstans i världen. Många kan inte skånska – något som ju är svårt att klandra dem för – och har vi då inget annat gemensamt språk tar vi hjälp av en professionell tolk.

Vi har grundlagar och en förvaltningslag som skall jämna ut skillnaderna mellan mig och de personer jag möter. Men jämställt blir det ändå aldrig mellan oss. Många känner sig osäkra på vilka regler som gäller. Ännu fler känner sig ifrågasatta, ibland på goda grunder. Nästan alla jag träffar befinner sig i en mycket trängd ekonomiskt situation. Därför blir sällan dessa möten speciellt avslappnade.

Rädsla, osäkerhet och känslan att vara trängd tar sig olika uttryck. En del blir oerhört ledsna, några få till och med apatiska, men de flesta blir arga. En del blir, till min lycka, arga på de politiker som beslutat om det regelverk vi har att hålla oss till men det är rätt ovanligt. Betydligt fler riktar sin ilska mot den myndighet jag representerar. En hel del riktar, helt logiskt, sin ilska emot mig eftersom ju vare sig politiker eller verksledning finns där vid vårt möte. Märkligt nog avslutas ändå nästan varje möte med att vi utbyter några ord om något annat än det mötet handlat om. Vi tar i hand eller tar avsked på annat sätt och önskar varandra allt väl. Detta oavsett om man har kunnat lösa det aktuella problemet eller ej.

Givetvis träffar jag på personer som har blivit misstänkta för att missbruka den allmänna försäkringen. I en del fall framkommer under vårt möte uppgifter som ger mig indikation på att det faktiskt kan vara så och då får jag dokumentera detta så att en särskild avdelning får utreda det. Men inte ens jag kan se på en person om det finns en särskild risk för detta. Man uttrycker sig olika och är olika klädda. Men jag kan alltså, trots mångårig erfarenhet, inte titta på en besökare och säga ”Här får man allt vara lite extra uppmärksam, här kan det vara något lurt!”

Jo, det är riktigt, jag är mycket förtjust i mitt jobb men det är ändå inte anledningen till denna beskrivning. Jag arbetar i Malmö. Jag arbetade på vårt Rosengårdskontor så länge det fanns men numera finns det bara en plats i Malmö för möten med allmänheten. Nu läser jag i insändare och i bloggar hur en del människor från alla delar av landet beskriver Malmö som en kommun i undantagstillstånd. Man menar att muslimer har tagit över med våld på grund av en undfallenhet från hela myndighetssverige. Man beskriver att det finns delar av Malmö där ”vanliga svenskar” inte kan uppträda någon del av dygnet utan risk för liv och lem. Dessa personer som har ”tagit över” är dessutom oerhört förslagna och förtrogna med eventuella svagheter i det svenska regelverket och utnyttjar dessa till fullo.

Jag är inte naiv. Jag har arbetat drygt tolv år som officer i försvaret. Jag har en examen i juridik. Jag har jobbat som företagsledare och busschaufför, högstadielärare och mycket däremellan. Jag har ett stort nätverk och bred erfarenhet. Visst borde väl jag se detta som man till och med ser från fjärran horisonter? Men det medger jag alltså förbehållslöst, att jag inte gör. Vad beror detta på? Jo, det beror givetvis på att den utbasunerade bilden inte är sann. Men, träffar jag verkligen ingen nyanländ medmänniska som försöker dupera mig och den myndighet jag representerar? Jovisst gör jag det. Och skåningar som försöker. Och en och annan dalmas.

Nu tror jag att vi kommer till pudelns kärna. Om jag frågar någon som inte varit i Malmö i någon omfattning hur det står till i rikets tredje stad – vad svarar man? Jo, man har en mycket klar bild över denna förfallna och skrämmande ort. Jag ser själv denna bild målas upp framför mig i media varje dag. Den är dessutom oemotsagd. Malmöborna har sina liv att leva och orkar inte försvara orten för fjärran, förvirrade själar. Ett fåtal kommunpolitiker försöker lamt att måla en annan bild men uppfattas då som talande i egen sak. Rikspolitikerna talar inte alls om detta.

Nu tror jag att det är viktigt att försöka vaska fram var man läser denna osanna bild av Sverige i allmänhet och Malmö i synnerhet. Våra tabloider har bara ett enda syfte: Säljande rubriker! Syftet med tidningen är ju kommersiellt och därmed är agerandet logiskt, om än tidvis omoraliskt. Men jag skulle vilja be dig att titta i våra stora kvällstidningars kommentarsfält, om du inte redan gjort det. Oavsett vad artikeln handlar om är kommentarerna talrika om vådan av invandring. Du kommer att kunna se en alldeles speciell dramaturgi. Någon skriver något naivt eller rent av ”korkat” som skulle kunna betraktas som ”politiskt korrekt”. Därefter följer en oerhörd kör av argument mot detta. Så småningom svalnar debatten, då kommer en ny ”hare” som driver igång kören igen. Kritiken är full av till synes vederhäftiga fakta, i många fall svåra att kontrollera, i andra vidimerade med källa. Att det är någon som styr detta är helt uppenbart. Då kan man ju anta att Sverigedemokraterna har väldigt många och väl pålästa sympatisörer som dessutom är väldigt aktiva på nätet på dygnets alla tider. Det är ju möjligt, men det finns möjlighet till en annan förklaring.

Ibland läser man om hårt, ideellt arbetande sverigedemokratiska lokala partirepresentanter. En del har då klagat på att de skattefinansierade pekuniära och personella resurser som efter valframgångarna ställts till partiets förfogande inte syns ute i kommunerna. När man nu läser dessa erfarenheter som utomstående börjar man undra; Vad gör alla partifunktionärer? Och vilka är det som arbetar så flitigt med att måla upp en fond i form av en ”bred allmänhet” som har sett en verklighet som andra, och i synnerhet rikspolitiker, inte sett? Själv tror jag att svaret på frågorna är ett och samma.

Då återstår den viktigaste frågan: Varför får dessa stolligheter lov att stå oemotsagda? Jo, svaret man från xenofoba läger ger är ju givet. ”Vi har sanningen. Om det inte hade varit så hade man väl bemött våra företrädare? Man vågar givetvis inte ta debatten! Dessutom vet de inte, för de lever i en annan värld, det är vi som ser verkligheten!” Nå, är det så? Givetvis inte. Sanningen är en annan, en mycket värre! Rikspolitikerna har målat in sig i ett hörn och detta gäller nog dessvärre alla de partier som är representerade i vår riksdag. Sverigedemokrater och andra med samma syften som dem har fått basunera ut sin propaganda så länge och helt ostört att deras hemska människosyn spritt sig långt utanför de egna leden. Sverigedemokraternas sympatisörer är uppskrämda till tusen och skulle aldrig våga besöka Rosengård. Men också personer som aldrig har röstat på något annat än Socialdemokraterna eller något annat av riksdagspartierna har givetvis lyssnat och tagit intryck. Det finns en omfattande främlingsrädsla i hela Sverige som i de allra flesta fall inte grundar sig på några som helst egna erfarenheter, utan på hörsägen.

Valet i år kommer att bli jämt. Inte minst mellan Socialdemokrater och Moderater. Man kan inte förringa någon enda väljare. Om Reinfeldt eller Sahlin verkligen skulle bemöta de människor som utmålar hela folkgrupper som hot mot hela landets välmående, ja då riskerar de att deras våldsamt uppskrämda väjare skulle fly till Sverigedemokraterna.

Där sitter man alltså nu. Hur har man då hamnat i denna sax? Att Sverigedemokraterna skulle få betydande resursökningar under mandatperioden stod ju klart efter framgångarna i det senaste kommunalvalet. Att detta skulle användas för att etablera sig i riksdagen får anses som självklart. Ändå har man inte agerat. Nu måste du och jag ställa våra respektive politiker till svars. Man har mangrant meddelat att man inte avser regera med sverigedemokratiskt stöd. Men man har inte en enda gång sagt varför. Ohly har till och med raljerat om att han ”inte debatterar med rasister”. Det gör du visst, Ohly! Du är lika offentligt avlönad som jag och du skall därför utföra ditt oerhört viktiga arbete som opinionsbildare! Så oavsett vilket parti som är ditt kan du faktiskt med fog fråga varför man låtit det gå hit. Om ett par månader kommer vi av allt att döma att ha sverigedemokrater i vår riksdag och detta därför att man fått måla upp en huvudsakligen osann bild av utsatta människor utan att detta ifrågasatts med auktoritet.

Nå, har du och jag något ansvar nu? Jo, det har vi givetvis. Till att börja med måste vi gå och rösta. Det är grundläggande. Men du och jag måste också ta debatten på vår nivå. Du vet hur det brukar vara när någon kastar ur sig något olustigt och grovt generaliserande om andra människor. Det känns pinsamt. Man frågar om någon vill ha påfyllning i kaffekoppen och hoppas att någon tar upp ett annat ämne. Så kan du och jag inte längre tillåta oss att göra. Med de etablerade politikernas tystnad kan inte vi tillåta oss samma lyx. Vi måste faktiskt bemöta det. Det kan du och jag göra. När arbetskamraten berättar om vad han hört eller har för sig att han läst, kan man ifrågasätta källan. När någon räknar upp omfattande siffror kan man förklara att det inte handlar om siffror utan om människor. Och som en kamrat till mig sa; ”Jag erkänner att jag inte alltid orkar ta debatten när den blir riktig låg. Då tillåter jag mig att säga att jag förstår vad hon säger men att jag inte delar hennes uppfattning. Då har jag ändå inte gömt mig och jag har förhindrat att mina övriga arbetskamrater tror att alla tiger och samtycker.”

Eftersom jag är man skall jag varje morgon titta i spegeln för att kunna ansa mitt skägg. För att kunna möta blicken måste man ibland ta ställning. Också när det tar emot. För, som Astrid Lindgren har uttryckt det: Det finns en del saker som en människa måste göra, annars är han bara en liten lort. Det är inget vidare att ansa skägget när man bara ser en liten lort.

%d bloggare gillar detta: