Bloggarkiv

Svensk Myndighetskontroll: Alien på besök i vår verklighet


Jag läste i dagens Metro om riksdagsledamöter och deras ersättningar då de av olika skäl lämnar riksdagen.

En ledamot som avgår före 65 års ålder efter minst 3 års sammanhängande tjänstgöring har rätt till inkomstgaranti.

Som mest betalas 80 procent av ledamotsarvodet och sedan varierar ersättningen beroende på hur länge ledamoten suttit, åldern och inkomster från andra källor.

Om riksdagsledamoten vid avgången har en sammanlagd tid av 6 år eller mer i riksdagen och samtidigt har uppnått 50 års ålder behålls inkomstgarantin fram tills han eller hon fyller 65 år. Källa: Riksdagen

Metros granskning visar att 129 före detta ledamöter år efter år sedan 1994 och framåt lyfter miljoner i inkomstgaranti från riksdagen. Detta trots att garantin enligt reglerna inte ska vara varaktig. Här under finner du listan över dem som har tjänat mest på garantin.


När jag läst detta så läste jag i Aftonbladet om en artikel i RFHL:s tidning skriven av deras ombudsman, Per Sternbeck, som berättade om ett möte han haft med just ett par riksdagsledamöter. Uppenbarligen så har somliga från en priviligierad miljö svårt att förstå vilka levnadsvillkor andra kan leva under och det kan väl i sig vara förståeligt. Många av oss kan säkert inte greppa hur det är att leva och försöka överleva på Afrikas horn just nu.

Vad jag däremot tycker är att man då åtminstone bör ha insikten om att man saknar kunskap och att man då, när tillfälle ges, borde ta chansen att lyssna och lära istället för att agera oförskämt och fördömande. Nedan har jag kopierat in Per Sternbecks berättelse som börjar så här:

Några moderata riksdagsmän har bett om att få komma till RFHL. Det känns positivt eftersom moderaterna vanligtvis inte brukar vara så intresserade av frågor som rör beroende och social utslagning. Men under den senaste tiden har det kommit med allt fler personer i RFHL som har en borgerlig livssyn och som delar förbundets frihetliga och rättighetsbaserade syn på beroende och missbruksfrågor. Det är väl några sådana personer som nu ska komma, spekulerar jag, som vilket snille som helst.

Så kliver de på. Det är Isabella Jernbeck och Mats Gerdau från socialutskottet och så en politisk sekreterare. Jag börjar med att berätta att det finns en klar överrepresentation av fattiga människor bland de som fastnar i ett tungt beroende och hinner säkert hålla på i två och en halv sekund innan Isabella bryter in.

Fattigdom förknippar jag med Afrika”.

Har du prövat hur det är att leva på socialbidrag under lång tid? Har du prövat att gå runt på 5 – 6 000 kr i månaden?” frågar jag.

Ja men herregud”, säger Isabella, ”på de inkomstnivåerna är det ju ingen som ligger under någon längre tid. Det är ju bara en övergående fas!”

Jag har en bild av att våra medlemmar går på socialbidrag år efter år. Och att inkomstnivåerna inte blir högre när de får ett sjukbidrag eller pensioneras.” säger jag.

Det finns inga fattiga människor i Sverige tycker jag”, avslutar Isabella.

Jag märker att det inte är någon större idé att fortsätta så jag berättar istället att många personer som fastnar i tungt missbruk har väldigt låga inkomster, ofta låg utbildningsnivå, ofta föräldrar som varit i kontakt med socialtjänst, kriminalvård, psykiatri. Kort sagt att det finns ett socialt arv som hänger samman med missbruk

Så börjar jag berätta om läkemedelsberoende. Hur läkare förskriver beroendeskapande läkemedel, ofta under allt för lång tid och att de sedan är dåliga på att hjälpa till när patienterna som följer doktorns råd om dos, har blivit beroende av de där beroendeskapande läkemedlen.

Isabella

 

Vilket gnäll det är på läkarna”, säger Isabella.

Det är ju läkarna som inte tar ansvar för sin förskrivning… försöker jag men avbryts.

Det är väl inte läkarnas fel att de blir beroende”, säger Isabella. ”Något ansvar får de väl ta själva”.

De andra två sitter och skriver ner en del av de saker jag berättar. Det hinner inte Isabella med. Hon har fullt upp med att ösa ur sig plattityder.

Jag försöker behärska mig. Sväljer, och berättar sedan att ett vanligt problem är att läkemedelsberoende patienter när de söker hjälp för sitt beroende hos läkaren måste lämna urinprov för att verifiera sin drogfrihet under nedtrappningen.

Nu tycker jag att det är ett jäkla gnällande på läkarna igen”, säger Isabella. ”Och vad är det för fel på att de ska lämna urinprov. De är ju missbrukare. Det är klart att de måste lämna urinprov för att visa att de inte fuskar”.

De har ju för fan sökt behandling för att de har insett att de är beroende. De söker hjälp för att de vill bli av med ett problem. De är högmotiverade att sluta. Varför ska de pissa i en flaska för att påvisa ett beroende de inte på något sätt förnekar?”, närmast skriker jag.

”Därför att de är missbrukare”, säger Isabella.

Nu är du väl för arrogant och nedlåtande mot de här människorna”, säger jag. Och så fångas min uppmärksamhet av någon av de andra två.

Mötet hämtar sig aldrig riktigt efter ordväxlingen. När vi tar adjö av varandra säger Mats att det kanske blev   lite  hetsigt ett tag. Det är roligt att diskutera, säger jag. När de har gått så är jag en smula upprörd under en stund. Men efter ett tag inser jag att jag måste vara tacksam mot Isabella. Hon har genom sitt besök och uppträdande förmedlat en bild av verkligheten som jag ibland glömmer bort att den finns.

Nämligen att en sån som hon; en arrogant, fördomsfull, okunnig person kan sitta i rikets högsta församling och bestämma villkoren över allas våra liv.”

Efter Pers berättelse vill jag slutligen lägga till denna lilla iakttagelse. Isabella sitter i socialutskottet och gör man det så måste det vara en fördel om man har åtminstone något intresse av dessa frågor.  Lite kunskap skadar inte heller. För att se vad Isabella Jernbeck har för intressen så har jag besökt hennes privata blogg.

Bläddrar man bland inläggen så hittar man väldigt många om skatter och företagande men jag hittar oerhört få om socialpolitik och det är det bristande intresset som speglas i Per Sternbecks artikel. Rent principiellt anser jag att utskottsledamöter måste kunna uppvisa kunskap och intresse för den politik som behandlas i deras respektive utskott eftersom det är utskottsarbetet som är ledamöternas viktigaste arbetsuppgift.

*RFHL = Riksförbundet för Hjälp åt Läkemedelsmissbrukare

 

Annonser

Svensk Myndighetskontroll: Pressade politiker är farliga politiker.


När lugnet nu så sakteliga återvänder till London och England så kommer också förklaringar till vad och varför det som skett under den senaste tiden har fått de proportioner och den omfattning som blivit fallet. I Svenska Dagbladet idag så skriver man bl.a att det inte finns något samband mellan sociala problem/fattigdom och kriminalitet. Det är vad som brukar kallas en sanning med modifikation.

Att fattigdom inte med automatik är detsamma som kriminalitet är naturligtvis helt riktigt, men det går heller inte att förneka att fattigdomens och den sociala utsatthetens effekter ibland också är den direkta orsaken till att kriminalitet kan frodas. När man hör talas om barn som växer upp i familjer där de från mycket unga år t.ex förses med narkotika av någon förälder så inser man snart att en del barn sannerligen inte växer upp med samma förutsättningar och möjligheter som andra. Det finns tveklöst ett mått av predestination i sådana fall.

De åtgärder som nu föreslås av bl.a premiärminister Cameron, präglas till viss del av en märklig analys och än märkligare slutsatser. En av dessa är att ge polisen möjlighet att släcka ner t.ex Twitter och Facebook. Om detta skriver Aftonbladets Anders Lindberg på ett utmärkt sätt.

När politiker vill framstå som kraftfulla och handlingskraftiga är de som farligast eftersom det är i dessa situationer som man hemfaller åt kardinalfelet att tillgripa enkla lösningar på komplexa och komplicerade problem. Det har aldrig fungerat i längden och kommer inte att göra det nu heller. En annan lärdom att dra är att kameraövervakning, som för många är vad de betraktar som frälsningen från allt ont som kan ske på offentlig plats, inte alls haft någon vare sig avskräckande eller avhållande effekt för de upplopp vi sett på TV-bilder från bl.a London.

Som sagt, det finns inga enkla lösningar på svåra problem!

%d bloggare gillar detta: