Månadsarkiv: juli 2010

Svensk Myndighetskontroll: Ett enda argument är vad som krävs


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7551042.ab

En av många. I USA sitter ca. 3300 fångar i dödscell och väntar på att avrättas. Hur många är oskyldiga? 1%, 2%, 5%?  Är det 33 oskyldiga och obeväpnade medmänniskor som ska dödas eller är det 66?

Kan det vara så många som 165?

Alldeles oavsett vilket så skulle även en enda vara för mycket. Minns jag siffran rätt så har sedan 1977 runt 178 människor friats som varit dömda till döden. Ett antal har också kunnat frias från brottsmisstanke efter att de blivit avrättade.

I Sverige har vi på 2000-talet haft två fall där livstidsdömda för mord har friats och det finns åtminstone minst två till som dömts till livstid på grunder som är närmast skrattretande om inte effekten varit så allvarlig och grym.

Det finns många argument mot dödsstraffet men det räcker med detta enda att oskyldiga dödas för att säga ett högt, klart och entydigt nej till dödstraff!!

Nunc aut nuncuam

Svensk Myndighetskotroll: Vad händer på ungdomshemmen idag?


Under våren pågick en debatt om SIS-Statens Institutionsstyrelse och ett antal uppmärksammade fall av kränkningar och vanvård av unga intagna på olika typer av hem som drivs av SIS avslöjades av radioprogrammet Kaliber

Ett resultat av detta blev att man från SIS anmälde sig själva till socialstyrelsen för granskning. En sådan måste, om den ska göras ordentligt, få ta sin tid men det är samtidigt viktigt att komma ihåg att verksamheten pågår fortfarande dagligen i samma miljöer och med samma personal och ledning som tidigare så det finns anledning att inte bara låta det som nu sker, ske i tysthet.

Att det finns anledning att fortsätta framgår om inte annat av denna artikel från 020620 som alltså visar att samma problem funnits i många, många år och att det, trots att det uppmärksammats, inte skett någon förändring/förbättring.

När man läst artiklarna och hört programmen undrar jag om någon längre kan vara förvånad över att ungdomar kommer ut från denna ”vård” i dåligt skick och med ett närmast förtärande hat inombords mot det samhälle som står för den behandling de får utstå?

Kan någon längre vara förvånad då ungdomar med våld tar sig ut från institutioner som regelmässigt bryter mot lagen och kränker såväl den unges integritet som självkänsla?

Kan någon längre vara förvånad över att ungdomar, med av samhället skadad självkänsla och integritet och berövade sin egna identitet, söker sig till olika gäng där de faktiskt respekteras?

Den kriminalitet vi oroas över skapar vi i mångt och mycket själva genom den typ av institutionsvård som vi utsätter både barn, ungdomar och vuxna för.

Ge mig gärna, här och nu, en modell för hur jag ska förklara att det straff som individer utsätts för är riktigt, när samtidigt den som ansvarar för straffet begår lagbrott, utan att straffas för det?

Ungdomar och intagna i anstalter får olagliga disciplinbestraffningar som t.ex isolering medan de chefer som begår brott mot de lagar och förordningar som reglerar verksamheten som mest får ett brev från JO där det står att JO är kritisk till det inträffade.

Lev som jag lär inte som jag lever, eller….?             Bild_17_1199589l.jpg

Konkreta exempel är något som brukar efterfrågas i debatten så det är väl bäst att jag lämnar några sådana också. Då kan ni följa med en sväng till den tidigare mönsteranstalten Österåker norr om Stockholm. Det var på 90-talet den anstalt som hade i särklass störst framgångar med att rehabilitera de intagna och att se till så att de var hyfsat rustade att möta verkligheten utanför den drygt sju meter höga muren den dag de frigavs.

Anstalten hade vid den tiden även den lägsta procenten återfall i brott av anstalterna i Sverige med motsvarande säkerhetsnivå. Österåker tillhör de fem till sju säkraste anstalterna i Sverige och är byggnadsmässigt uppfört som en kopia av Kumla men med någon halvmeter högre mur. Den saknar den ”bunker” som Kumla har men är för övrigt alltså snarlik.

Det som gjorde Österåker så speciellt var att där fanns en anstaltschef som inte var som andra anstaltschefer. Hon hette Ann-Britt Grunewald och tillämpade en egen filosofi på, som hon sa, ”sina pojkar”. Det var under hennes ledning som mycket nytt i behandlings- och terapiväg prövades. Men mycket viktigare än så var den särskilda anda som hon lyckades förmedla till såväl övriga anställda som till de intagna.

Här avtjänades långa straff i en miljö präglad av positivitet och ömsesidig respekt. De intagna som fått möjlighet att komma dit och då särskilt till behandlingsavdelningarna, var mycket medvetna om att alla ansträngningar skulle göras för att tillgodose önskemål om arbete,studier, sysselsättning som på något sätt kunde föra den intagne framåt och öka hans möjligheter till ett liv utan kriminalitet efter frigivningen. Kort sagt, på Österåker hade man vid den tiden helt enkelt en chans. En chans som inte fanns på andra anstalter.

Österåker.png
Österåker

Nu sitter säkert någon som läser detta och muttrar om att ”det var väl ett jävla daltande med packet” och så kan man naturligtvis se det. Vad som ändå var ett bevisat faktum var att daltandet fungerade vilket naturligtvis också var djupt störande för dom inom kriminalvården som förespråkade hårdare tag och mindre dalt. Här visade man ju konkret att givet rätt betingelser gavs så gick det alldeles utmärkt att ge intagna olika förtroendeuppdrag och att lita på att dessa utfördes.

Hemligheten låg i att ingen ville svika Ann-Britt och det positiva grupptryck som uppstod där alla visste att de skulle få ett helvete med polarna om de gjorde det. Så kom morden i Malexander och batongivrarna fick massor av luft under vingarna. Nu j-ar fick det vara slut på daltet och här skulle det minsann bli ordning.

Det som skedde var att successivt så infördes allt fler regler och förordningar som hade ett enda syfte och ett enda mål och det är det säkerhetsmantra som präglat kriminalvården sedan dess. Grunewald höll ut ett par år och stod emot och argumenterade friskt mot vad hon beskrev som dumheter. Sedan så drog hon konsekvenserna för sin egen del och slutade helt enkelt inom kriminalvården, som hon inte längre stod ut med att jobba åt, i en miljö där säkerhet och kall teknik alltid gick före mänsklighet och värme.

Med henne försvann den siste genuine humanisten från kriminalvården och kvar stod och står teknokrater och byråkrater. Märkligt nog är dessa satta att vårda människor och inte maskiner vilket för många hade varit betydligt lämpligare.

Vad hände då med anstalten Österåker?

Mycket snabbt så förvandlades anstalten till att bli en av Sveriges sämsta. Det blev med tiden så illa att TV4 som 2007 hade ett samhällsprogram som hette Drevet gjorde ett långt inslag om anstalten som de kallade ”Från mönsteranstalt till monsteranstalt”

Man var så koncentrerad på att i varenda situation implementera det nya tänk som Lars Nyhlen, den tidigare polismannen och polischefen som nu hyrts in som torped av Bodström, tog med sig som den värdegrund som skulle komma att bli gällande inom Kriminalvården från 2004 och framåt.

Det är, när jag tänker efter, fel att kalla det Nyhlen tar med sig för nytänkande. Det handlar bara om att man tar fram och dammar av den gamla kära repressiva modellen.

Nytt är bara att denna gång fullföler man det på ett sätt man tidigare inte mäktat med ivrigt påhejade av alla de som anser att tre eller fyra rymningar på 30 år innebär att man har haft ”svängdörrar på Kumla”.

Jo, det kan man kanske hävda men den har då roterat med en takt av låt oss säga ett varv på 7,5 år. Bokstavligen miljarder har lagts på säkerhet och dessa miljarder har inte varit extraanslag i någon större utsträckning, utan har naturligtvis satt djupa spår i innehållet av verkställigheten för de intagna.

Konkreta exempel på anstalten Österåkers förfall kan vi ta från 2005. Anstalten drog under perioden januari-augusti på sig flest anmälningar till JO i kriminalvårdens historia tror jag och det var särskilt på två avdelningar som problemen var extremt stora så bara anmälningar från dessa trettiotalet intagna resulterade i att anstalten kritiserades av JO vid ett 25-tal tillfällen för anmälningar gjorda under en åttamånadersperiod.

Rekord även det naturligtvis. Det motsvarar alltså att dra på sig 25 domar under åtta månader. För det bestraffas man med kritik och här och nu skulle jag vilja höra de debattörer som alltid talar om daltande och att ”mängdrabatten” ska bort då man döms i domstol uttala sin åsikt på nytt men nu gällande stat och myndigheters övergrepp.

Men, tystnad är vad som hörs. Likhet inför lagen? Knappast.

Utöver detta fick JK vid något eller några tillfällen också betala ut skadestånd till intagna som, i olika av Kriminalvården förda register, hade funnit allvarliga fel i uppgifter som hade registrerats. Där stod bl.a att någon med svenskt medborgarskap skulle utvisas efter verkställighetens slut, någon ickenarkoman var i registret införd som sprutnarkoman etc. etc.

Ingen av de intagna hade heller det för den intagne viktigaste dokumentet, verkställighetsplanen, upprättad och gjord på ett korrekt sätt. Alla fel således.

Det grövsta exemplet på hur människor kränktes och förnedrades drabbade två intagna på ungefär samma sätt vid två olika tillfällen. Inför besök och inför permissioner så kontrolleras den intagnes drogfrihet genom att urinprov tas. Det innebär att den intagne får klä av sig helt för att sedan, inför andra som tittar på, kissa i en plastmugg.

Dokumenterad drogfrihet är avgörande för om besök ska få genomföras och för om permissioner ska beviljas. Vägran att lämna urinprov eller ett positivt sådant medför bestraffning som kan innebära allt från en varning till att den intagne får verkställa ytterligare upp till 15 dagar i anstalt av verkställighetstiden.

Denna bestraffning kan upprepas flera gånger så att en intagen som dömts till låt oss säga två år av vilka normalt 2/3=16 månader ska verkställas i anstalt kan få avtjäna hela tiden två år i anstalt.

haktescell1.jpg

En konsekvens av detta är att för en intagen som sköter sig så blir dessa prov extremt viktiga för att han ska kunna få sina permissioner. Vid två tillfällen så inträffar följande för två olika intagna som uppvisat perfekt skötsamhet båda två.

De tas på morgonen ut för att lämna urinprov men drabbas båda av ett fullt naturligt problem, de kan inte kissa utan att samtidigt få möjlighet att tömma tarmen. Glöm inte bort i sammanhanget att kissandet ska ske inför andra som stirrar på dig, vilket kan göra det hela till en från början extremt stressad och spänningsfylld situation.

De begär därför att få gå på en toalett och då samtidigt lämna sitt urinprov naturligtvis fortfarande under uppsikt. Av oklara skäl så förvägras de att få göra detta och den ene får i sitt fall en plastpapperskorg framställd i det rum där han befinner sig omgiven av två eller tre vårdare och får besked om att han kan tömma tarmen i denna.

Då ett kommande besök var av sådan vikt för honom att få genomföra så upplever han att han, för att inte riskera något avseende besöket, måste gå med på att inför dessa vårdare sätta sig på huk helt naken och lätta sig i papperskorgen.

Samma sak för den andre intagne bortsett från att han istället fick tömma tarmen på en på golvet utlagd tidning.

Till detta ska också tilläggas att båda urinproverna som lämnades var negativa.

Detta är en del av dagens Kriminalvård som det inte talas om. Alla de tillfällen då intagna förnedras och på olika sätt behandlas i strid med lagstiftningen på området. Jag vet att det nu finns och alltid har funnits människor som inte tror att en sådan här berättelse är sann och det baseras i allmänhet på det tunga argumentet ”ja men så kan det väl inte vara”.

Läs då JO:s beslut i ärendet från 2005 där JO är ovanligt tydlig och delar ut som det heter, ”synnerligen skarp kritik”. JO skriver vidare att man övervägt att gå vidare i ärendet, vilket skulle ha inneburit åtal, men att man till slut stannar vid den kritik som uttalas. Jag ska inte gå ed på det men jag har för mig att ärendenumren är 3507-2005 och 3557-2005.

Det går säkert också bra att fråga de två f.d anställda inom kriminalvården, som jag länkade till i min förra artikel i ämnet, om hur det kan gå till och hur det går till. Tråkigt nog så är den här typen av övergrepp inte särskilt intressanta för myndigheten vilket kan avläsas hos JO som årligen har ett antal ärenden som återkommer från år till år och där JO uttalar kritik men inget händer.

Kriminalvården är nämligen upptagen med att genomföra säkerhetsåtgärder, kontrollera säkerhetsåtgärder och planera säkerhetsåtgärder. Detta gör man under all den tid som man inte ägnar åt att diskutera säkerhetsåtgärder. Jag skulle utan vidare kunna fortsätta att redovisa olika brister men jag tror att ni nu har bilden rätt klar för er.

Kan någon längre vara förvånad över att intagna som utsätts för en lagstridig behandling av en rättsvårdande myndighet fullständigt tappar allt förtroende för rättsstaten och samhället och därför söker sig vägar som gör att han håller sig utanför?

5550e1337ee3b2ee.jpg

Dags att knyta ihop den här säcken med följande konstaterande. Eftersom jag vet att det är som jag beskriver ovan inom Kriminalvården, så har jag heller inga problem att tro de ungdomar som från ungdomshem berättar om liknande saker. Det finns för ungdomarnas del ytterligare faktorer som talar för att det de berättar i allmänhet är sant.

Liksom Kriminalvården så är ungdomshemmen en sluten miljö med liten insyn. Slutna miljöer där starkare med makt och myndighet möter svagare har alltid varit en grogrund för olika sorters övergrepp och i det sammanhanget måste vi komma ihåg att barn och ungdomar är ännu mer utsatta än vuxna. Det finns därför all anledning att vara orolig för de barn som placeras på sådana institutioner. De har ett svagt skydd och är fullständigt beroende av dom som är satta att svara för deras vård och omvårdnad.

Vanvårdsutredningen visade detta tydligt och jag vill också säga att både SR Ekot/Kaliber och Aftonbladet med sina granskningar av detta i våras uppfyller vad som måste vara medias huvuduppgift i alla lägen, att granska makten. Utan sådan granskning skulle maktmissbruket vara ännu större och mer utbrett än vad det är idag.

Det borde vara dags för en genomgripande diskussion om tjänstemannaansvar och om hur vi ska hantera makten och myndigheternas olika övergrepp på medborgare genom deras empiriskt bevisade oförmåga att hålla sig till lag och förordning.

 

 

Svensk Myndighetskontroll: Märklig SD inställning till homosexuella


Jag har ju beklagat mig över att SD bara ägnar sig åt muslimer, islam, flyktingar och invandring. Inatt hittade jag ett blogginlägg som tar upp en annan fråga och jag ska straxt ge en länk dit.

Den som skrivit inlägget är, som ni kommer att se, riksdagskandidat för SD och i och med det och även tack vare sin blogg så tillhör han de mest kända av SD:s företrädare. Det ger naturligtvis en särskild tyngd åt det han skriver.

Innan jag lägger ut länken så vill jag att ni har två saker med er att tänka igenom då ni läser vad han skrivit. Det första av de två saker jag avser är lagen om hatbrott som i sig inte är en lag utan egentligen ett tillägg i brottsbalken som skärper synen på och straffvärdet för ett brott om det kan bevisas ha motiv som stämmer med definitionen av hatbrott.

Hatbrott utgör ett angrepp mot de mänskliga rättigheterna och strider mot de grundläggande värderingarna i samhället om alla människors lika värde. Ett hatbrott kan vara allt från ett mord till kränkande klotter på någons husvägg – det är motivet till brottet som avgör om det är ett hatbrott eller inte. Statistiken innefattar hatbrott utifrån gärningspersonens motiv till etnicitet, religiös tro, sexuell läggning och könsöverskridande identitet eller uttryck.

Vanligaste brottstyperna vid hatbrott är olaga hot och ofredande (43 procent), följt av våldsbrott (21 procent) och ärekränkning (13 procent). Brotten sker oftast i människors vardag, till exempel i ens hem, i skolan eller på arbetsplatsen.

Sedan vill jag också att ni har i minnet att det alls inte är länge sedan som SD och Jimmie Åkesson hävdade att SD var ett parti för HBT personer. Med det sagt så har ni en länk att klicka på här

Följer upp den länken med en till som går till SR Ekot som rapporterat om detta.

valet4.jpg
s.k läderbögar

Då ska jag försöka analysera vad det är Alfsson säger och tycker i den här frågan.

I lätt ironiserande stil inleder han sin åsiktsredovisning med följande:

Vad har då denne förskräcklige moderat skrivit som han är så ångerfull för? Jo, följande.
”de får gärna hålla på med varandra men när de ger sig på småbarn går det för långt ! Och bögarna ska inte få adoptera !!”.

Detta är alltså inte förenligt med de nya moderaterna. Det är dessutom inte tillåtet för en moderat nämndeman att uttrycka sig på följande sätt. Jag är helt förstummad!”

Som f.d gammalmoderat så kan jag säga att det han säger inte var förenligt med äldre moderater heller för det han indirekt påstår är att homosexuella även är pedofiler och självklart så ställer sig inte moderaterna bakom ett sådant uttalande. Det borde ingen göra eftersom det inte finns någonting någonstans, såvitt jag känner till, som ens antyder att homosexualitet skulle vara vanligare bland pedofiler än annorstädes.

Det finns dock uppenbarligen i alla fall en person som tycker att detta är korrekt och det är riksdagskandidat Alfsson som säger:

Pedofili och bögadoptioner är uppenbarligen heliga kor för Fredrik Reinfeldt och de nya moderaterna. Personligen tycker jag att ovanstående värderingar är alldeles förträffliga för en nämndeman och jag instämmer till fullo i hans kommentar.”

Genom att formulera den första meningen i stycket som han gör så försöker han nu att få det att framstå som att moderaterna skulle vara för pedofili och skydda pedofiler. Det ger mig anledning att skicka hans framställningsförsök i retur i form av en fråga: Menar Du att moderaterna skulle vara för pedofili och skydda pedofiler?

Detta är själva kärnan i hans blogginlägg som sedan avrundas med lite annat och bland det finns t.ex det här påståendet om att den moderata ståndpunkten ”försvarar homosexuellas böjelser och krav på samhället”.

Här menar jag att Alfsson skjuter totalt vid sidan av målet. Att ett parti har synpunkter på vad deras företrädare säger och hur de säger det innebär inte med automatik något annat än just det och det innebär varken försvar eller klander av någonting annat. Den slutsatsen är artikelförfattarens egen.

Efter det så tycker jag att han mest trampar luft genom att påstå att nya moderater inte skulle få säga eller skriva bög och att moderaternas reaktion innebär ”ett horribelt åsiktsförmynderi.”

Tre frågor till finns att ställa till riksdagskandidaten och den första lyder:

Finns det något samband mellan homosexualitet och pedofili?” och den andra ”är den uppfattning du uttrycker här partiets officiella?”

Tredje och sista blir: ”Partiordf Åkesson har sagt att SD är ett parti för HBT-personer. Delar du den uppfattningen och på vilket sätt tycker du att ditt blogginlägg stöder en sådan inställning?”

Med det så avvaktar jag och ser om frågorna kommer att besvaras eller ej. Därefter ska jag avsluta inlägget.

http://bit.ly/9r62ae

Svensk Myndighetskontroll: Kunskap vs fördom. Vilket föredrar Du?


Som kommentar till mitt förra blogginlägg, som länkade till ett öppet brev till ärkebiskopen angående svenska kyrkans syn på sterilisering och kastrering i samband med könsbyten, så fick jag följande mening:

”Psykiskt dravel och ytterligare ett spår lämnar du efter dig Michael som säger vem du är.”

Fint, då borde det stå klart nu då att jag har empati och förståelse för människor.

Det slog mig samtidigt att mitt svar på kommentaren faktiskt innehåller så mycket fakta och kunskap att det förtjänar att belysas även som ett eget inlägg så då gör jag så att jag lyfter hit det så får ni som läser avgöra om kommentaren som säger ”psykiskt dravel” är baserad på kunskap eller fördom.

Vad gäller dig behövs inga spår, diagnosen är glasklar!

Att uttala sig i en fråga som man uppenbarligen inte har någon som helst kompetens för att bedöma är att uppfylla det gamla talesättet som säger att det är bättre att vara tyst och låta folk tro att man är en idiot, än att öppna munnen och undanröja varje tvivel.

Bra Stellan, då vet jag att jag kan lita på dig. Du kommer att hålla samma låga stil hela vägen fram till valet och du är välkommen att skriva här för jag vill verkligen visa upp den sanna bilden bakom den sminkade fasaden.

Hur var det nu, skrev inte Åkesson, du vet, han ledarn, att SD var ett parti för HBT personer? Står SD för det fortfarande?

Resten av kommentaren är till för din bildning. Kunskap brukar bota fördom. Det är värre med en annan typiskt svensk egenskap som du uppenbarligen saknar nämligen empati. Det vet jag ärligt inte om man kan lära sig? Kan man inte det så saknar du alltså en viktig svensk egenskap. Trist.

Orsaker till intersexualitet

Intersexualitet har många olika orsaker. Vissa ligger på kromosomnivå, vissa är hormoniella. Här följer en lista på nu kända orsaker. Det finns säkert fler som forskarna kommer att upptäcka så småningom.

Kromosomala orsaker:

Super-X syndrom (XXX och XXXX)

Dessa personer föds som kvinnor och detta syndrom upptäcks i de flesta fall aldrig. Eftersom endast en X-kromosom är nödvändig i en cell och de andra stängs av, fungerar dessa personer normalt även om de finns en förhöjd risk för utvecklingsskador och infertilitetsproblem.

XYY syndrom

Dessa personer föds som män. Eftersom XYY-män är överrepresenterade i fängelser trodde man under en period att den extra Y-kromosomen gjorde dessa män mer våldsamma än andra (”dubbel-Y”). Det har visat vara fel. Anledningen är istället att dessa män kan ha lägre IQ än genomsnittet och därför åker fast oftare. De har också markant större kroppslängd vilket gör dem lättare att identifiera.

Klinefelters syndrom (XXY)

Dessa personer föds som män. Klinefelters syndrom beror på en kromosomförändring hos fostret. Istället för de vanliga 46 kromosomerna har en person med Klinefelters syndrom 47 kromosomer, den extra kromosomen är en könskromosom. Man brukar beteckna detta 47(XXY). Fram till puberteten kan man inte visuellt se några olikheter mellan en vanlig pojke och en pojke med Klinefelters syndrom, men efter puberteten är följande symptom vanliga:

Armslängsavståndet överstiger höjden med mer än 3 cm
Inget eller lite kroppshår och ingen skäggväxt
Högt röstläge
Minimal muskeltillväxt i armar och ben
Orkeslös eller dåligt med energi

Små testiklar

Utvecklad bröstvävnad (inte bara fett, utan verkligen fasta bröst).

Relativt sett låga nivåer av testosteron

Relativt sett höga nivåer av östrogen

En del personer med Klinefelters syndrom är transsexuella kvinnor. Andelen transsexuella kvinnor med Klinefelters syndrom anses allmänt vara något högre än bland befolkningen i gemen.

Tuners syndrom (X0)

Dessa personer föds som kvinnor. Endast en könskromosom finns (X). Dessa personer upptäcks ofta av sjukvården redan innan de uppvisar fertilitetsproblem eftersom de har en kroppskonstitution som är typisk: Ovanligt kort kroppslängd, osv.

Genetisk mosaik (XX/XX, XY/XY och XX/XY)

Genetisk mosaik uppträder när ett ägg befruktas av två spermier eller när två foster växer samman tidigt i fosterutvecklingen (sammanväxt på ett senare stadium ger siamesiska tvillingar). Cellerna i kroppen har olika kromosomuppsättning. Detta kan ge upphov till intersexualitet när det skulle blivit tvillingar med olika kön. Då har vissa celler kromosomuppsättningen XX och andra celler XY. Om tillräckligt många celler sänder ut TDF (Testes Determining Factor – ett enzym som bildas av en gen i Y-kromosomen) så kommer testiklar att bildas och barnet föds som pojke. Annars föds barnet som flicka. En del transsexuella har visat sig vara genetiska mosaiker.

Hormoniella orsaker:

Andogen insensitivity syndrome

Dessa personer föds som kvinnor på ytan men har testiklar invändigt. Könskromosomerna är XY. Tillståndet orsakas av att kroppen inte reagerar på testosteron. Testiklar bildas eftersom Y-kromosomerna bildar TDF, äggstockar saknas, men i övrigt utvecklas kroppen till kvinna. Detta problem upptäcks inte förrän i puberteten när menstruationen uteblir. Testiklarna tas då bort för att undvika de framtida problem som invändiga testiklar kan ge, sedan lever dessa personer normala liv som (infertila) kvinnor.

5-α-reductase deficiency

Dessa personer föds med tvetydiga könsorgan. De har invändiga testiklar men yttre könsorgan som liknar kvinnliga organ oftare än manliga. Tillståndet uppstår när pojkar ärver dubbel uppsättning av en ovanlig kromosomförändring och förekommer enbart i Dominikanska Republiken, Turkiet och Papua, Nya Guinea. Bristen på ett enzym gör att testosteron inte kan omvandlas till DHT (dihydrotestosteron). Barnen uppfostras oftast i en kvinnlig könsroll för att, i puberteten när testiklarna lägger sig på plats i pungen, övergå till en manlig. På spanska kallas dessa pojkar guevodoces (”ballar vid tolv”). Ett del personer väljer att fortsätta leva som kvinnor. Undersökningar har visat att de som övergår till en manlig könsroll inte påverkas i sin manliga könsidentitet av att ha blivit uppfostrade som flickor under tio till tjugo år.

Micropenis (incomplete masculinization)

Dessa personer föds som män med en underutvecklad penis, alltför liten för kunna fungera sexuellt. Tillståndet är ett exempel på hur hormonrubbningar oftast drabbar mäns utveckling. Det beror på att i många avseenden är alla foster i grunden kvinnliga och för att de skall bli män krävs en extra process som ju kan gå fel.

Hypospadia

Dessa personer föds som män med ett missbildat könsorgan. Huden i pungen och/eller penis har inte växt ihop, vilket lämnar en förstorad, felplacerad urinöppning, eller i vissa fall, flera urinöppningar.

Congenital adrenal hyperplasia

Dessa personer föds som kvinnor, men kan vara delvis maskuliniserade. Tillståndet orsakas av överaktiva binjurar (som producerar testosteron). Dessa kvinnor har förstorad klitoris, manligt kroppshår, pubishår i manligt rombiskt mönster (som går upp mot naveln) istället för kvinnligt triangelmönster och mer maskulina intressen och beteenden. De föredrar manliga aktiviteter och yrken.
Dessa är de grupper som räknas som intersexuella idag, men kanske borde följande grupp läggas till:

HY-antigene deficiency

Dessa personer föds som män eller kvinnor men har p.g.a. en blandning av kromosomala och hormoniella orsaker invändigt utvecklat en hjärna av motsatt kön relativt resten av kroppen. De upplever sig också tillhöra motsatt kön. Dessa personer kallas transsexuella.

Könsbyte och Intersexuella

Det senaste decenniet har undersökningen efter undersökning visat på biologiska faktorer bakom transsexualism. Det skulle innebära att transsexuella formellt ingår i paraplybegreppet intersexualitet. Det kan vara värt att notera de intersexuella organisationer som finns har en helt annan målsättning än de transsexuella; de intersexuella vänder sig emot att de ofrivilligt tvingats genomgå könskirurgi i tidig ålder. Trots att en del intersexuella väljer att genomgå könsbyte i vuxen ålder har intersexuella organisationer sällan någon stöd- eller utbildningsverksamhet för könsbyten. De intersexuella som önskar genomgå ett könsbyte är välkomna i Patientföreningen Benjamin.

Läs mer om intersexualitet hos Intersex Society of North America (ISNA).

Nej, nej. Du behöver alls inte tacka. Det är bara roligt att få sprida lite kunskap så att människor inte gör bort sig genom att kalla medicinska tillstånd för psykiskt dravel!”

Svensk Myndighetskontroll: Läsvärt om svenska kyrkan


http://psychebella.blogspot.com/2010/07/en-lektion-i-medmansklighet-for.html

En mycket läsvärd och bra uppgörelse med svenska kyrkan och dess ärkebiskop. Läs och begrunda.

Svensk Myndighetskontroll: SD får intern kritik av avhoppare – allt kan inte skyllas på muslimer


http://www.expressen.se/Nyheter/1.2079760/hoppar-av-sd-jamfor-dem-med-nazister

Det är med intresse jag tagit del av Staffan Gisings avhopp från Sverigedemokraterna och det som gör hans avhopp lite extra intressant är att det inte sker av de vanliga orsakerna som t.ex att någon ertappats med fingrarna i syltburken.

Det är i grunden heller inte, enligt vad han själv skriver i sin blogg och enligt det han svarar på frågor, Sverigedemokraternas politik som han inte tror på, utan det som har skett är att han, något förenklat, tröttnat på partiets ensidiga och överdrivna sätt att föra ut denna politik.

Han skriver bl.a följande i sin blogg: ”När jag på senast distriktsmötet försökte förklara att det faktiskt är Kristendomen som växer snabbast i Världen, så skulle jag naturligtvis vara tyst om det. Deras vinnande strategi var att endast klaga på muslimer, man generaliserar och gör ingen skillnad alls på människor. utan man ser varenda muslim som en potentiell ”Usama bin laden” . Invandrare kan vi ta in, men fan inga muslimer.”

Utöver sin kritik på den här punkten så menar Gising även att, bloggcitat: ”kulturen i partiet är skrämmande, och man verkar tro att politk är en inkomstkälla, och ett sätt att försörja sig. För den enda politik de verkar ha är att allt ont som sker i världen är muslimernas och islams fel. Man använder sig av samma retorik som Nazityskland gjorde mot Judarna.”

För mig personligen är det fascinerande att läsa Gisings slutsatser om sin tid i Sverigedemokraterna. Jag kan av naturliga skäl inte bedöma hans kritiks bärkraft vad gäller kulturen i partiet eftersom det är något man måste vara både medlem och aktiv på en viss nivå i ett parti för att kunna bedöma.

Jag kan dock säga, efter att själv ha varit mycket aktiv i Moderaterna på 80-talet, att visst finns det dom som ser politiken som en karriärsmöjlighet och ett sätt att tillförsäkra sig såväl en god inkomst som bra pensionsvillkor. Att detta kan komma till ännu tydligare uttryck i ett litet och i dessa sammanhang nytt parti är knappast ägnat att förvåna.

Den del av hans kritik som däremot innefattar partiets taktik och strategi inför valet har jag däremot mycket lättare att ha synpunkter på för det är exakt det Gising säger som för ett par månader sedan fick mig att för första gången ägna partiet mer än en förströdd tanke någon gång ibland. En av och kanske den tyngsta orsaken för mitt nuvarande engagemang är just den totala överdrivna ensidighet som kommit att prägla SD:s valrörelse.

Som det tydligen var tänkt så har det gått att skylla väldigt mycket på Islam och man har också gjort så konsekvent och mycket och ofta. Det är här jag tror att man begått sitt stora misstag. De redan frälsta är sällan ett partis bekymmer utan ett partis stora problem är att hitta och attrahera nya väljare vilket SD också gjort med framgång enligt de opinionsmätningar vi matas med.

garderob.GIF

 

De väljare man får genom ett hårt kampanjande är sällan särskilt trogna sådana. Moderaterna kan från många valrörelser vittna om mycket goda opinionssiffror inför valet men då valdagen sedan kommit så har många av ”opinionsväljarna” försvunnit och partiet gjorde i val efter val på 80 och 90-talen samt även 2002 valresultat som låg ett gott stycke under det mätningarna inför valet hade sagt.

Jag tror att det mycket berodde på att man var mycket duktiga kampanjmakare med budskap som förpackats enligt konstens alla regler och som sedan matats ut till väljarna. Det fanns alltid på något sätt ett nyhetens behag i detta som jag tror lockade till en början.

Men, och här kommer poängen som jag tror gäller även för SD, när Bo Lundgren t.ex för miljonte gången konstaterade att något som var fel i samhället berodde på det höga skattetrycket så hade han och partiet till slut sagt detta en gång för mycket. Till slut så drog människor den slutsatsen att även om mycket kanske kunde förklaras med detta så kunde inte allt ha sin förklaring med detta enda argument.

Om man som Sverigedemokraterna vill etablera sig som ett ”riktigt parti” så håller det i längden inte att i alla lägen och i alla frågor föra in invandrar- och flyktingpolitiken som skäl och orsak till och för allt som kan tyckas vara fel i ett samhälle. På de komplexa problem som ett samhälle möter i sin strävan att medborgarna ska få det så bra som möjligt, finns inte en enda förenklad patentlösning som kan åstadkomma nödvändiga förbättringar och förändringar.

Efter en tid så förväntar sig folk också att få höra en nyansering och en anpassning av budskapet så att det breddas och täcker in fler aspekter av alla de faktorer som sammantaget utgör våra liv. Att skylla allt på invandrare och invandring håller helt enkelt inte i längden. Kan t.ex någon av Er som läser detta på rak arm påminna sig ett enda utspel eller uttalande av SD som inte handlat om invandring på något sätt?

Profilfrågor är bra men det måste också finnas någon substans bakom profilen. Det blir annars ungefär som att på en nattklubb låta sig tjusas av ett utseende som i hög grad är åstadkommet med hjälp av smink. När det sedan tas av och den nakna verkligheten bakom fasaden visar sig vara tom och utan ideer för hur man lever utanför nattklubben så brukar det intresse som fanns försvinna väldigt fort.

I en valrörelse får man heller, i alla fall inte normalt, vara oemotsagd utan de argument man för fram som kanske ingen brydde sig så mycket om i våras, kommer om de andra partierna väljer det, att utsättas för en massiv granskning. SD kommer i en sådan situation t.ex inte längre att komma undan med sitt mantra om att vi tar emot 100000 per år på sätt jag tidigare redogjort för här i bloggen.

Deras tankar om att återsända massor av invandrare ska ställas mot hur verkligheten ser ut och då kan man konstatera bl.a följande och ställa sig frågan, hur många av dessa vill man göra sig av med? Totalt har antalet utrikes födda i Sverige sedan andra världskrigets slut ökat med lite mer än 1 miljon människor. Av dessa har ungefär en tredjedel invandrat från de andra nordiska länderna, en tredjedel från övriga Europa och en tredjedel från icke-europeiska länder. Fler än en majoritet av dessa har bott i Sverige i minst 10 år och runt 40 % har bott i Sverige i mer än 20 år.

Det som kan vara irriterande med fakta är att dom är just det. Fakta. Svåra att komma runt, svåra att strunta i och omöjliga att förändra för dom är det dom är. Fakta.

faktum.GIF

Några ord slutligen om rasism.

Som Gising säger i sin blogg så har han upplevt rent rasistiska uttalanden med avskyn tydligt riktad mot en grupp och även om man då möjligen inte har ambitionen att kränka och att vara rasistisk på individnivå, så kommer det återkommande, ständiga skuldbeläggandet av muslimer ändå att uppfattas såsom varandes rasistiskt just för att det inte tar hänsyn till att det faktiskt som exempel, finns muslimer som flyr muslimskt förtryck.

SD har helt enkelt i sin agitation och retorik gått för långt och det som pågår börjar likna den argumentation som nazisterna använde sig av i Tyskland på trettiotalet men då mot judarna som på motsvarande sätt kunde skyllas för allt. I det ämnet finns mycket intressant att hämta här: http://ligator.wordpress.com/

Dessutom så finns det helt naturligt en kvardröjande och påstår jag, kvarlevande rasism i partiet att ta hand om. Sådan som kommer till uttryck t.ex då ungdomsförbundet på finlandsresa brister ut i gamla tyska visor om jag nu ska formulrera det lite snällt.

Här duger heller inte att ta på sig någon sorts prinsessan på ärten attityd av att vara förorättade martyrer och oskulder i en orättvis värld. Det ni möter i det avseendet är bara samma sorts misstro som en f.d missbrukare möter då han eller hon försöker ta sig tillbaka till samhället. Det är samma misstro som möter en f.d. fånge som på motsvarande sätt nu strävar efter att få leva ett vanligt hederligt liv och slippa kallas kriminell för tidigare misstag.

I det avseendet så har ni absolut ingenting att gnälla över. Stämpeln är på samma sätt som för den f.d kriminelle självförvållad. Skillnaden är att hur man än vrider på det, så har ni det som parti ändå f-n så mycket lättare att överleva än vad båda de andra exempel jag tog här, någonsin kommer att ha.

Ni kan ju tänka på den likheten i fortsättningen då det ska diskuteras missbruksvård eller kriminalpolitik!

Nunc aut nuncuam

Svensk Myndighetskontroll: Löspenisar för ekivoka för KD


I dagens Expressen så berättas att den kristdemokratiska riksdagsledamoten Annelie Enochson idag skriver i sin blogg att hon blir ”beklämd” av Pridefestivalen.

snorrslida.jpg 

Det var ju tråkigt att fest och glädje gör en KD ledamot ”beklämd”.

En känsla hon naturligtvis får ha men det tråkiga med politiker som blir beklämda, upprörda, engagerade, äcklade eller på något annat sätt berörda av eller i en fråga, är att de i allmänhet börjar ropa på och arbeta för att ”samhället ska gripa in och vidta åtgärder” för att stävja eller stoppa eller på annat sätt begränsa vad det nu kan vara herr eller fru politikern inte tycker om.

Det finns alltid i dessa lägen en uppenbar risk för att en viss sorts moral ska anses mer högtstående och naturligtvis då också överlägsen annan moral och nu börjar vi komma ut på riktigt hal is för den sortens grunder får inte ett seriöst lagstiftningsarbete t.ex ha. De märkligheter som kan bli resultatet av detta ser vi just nu i t.ex sexköpslagen.

Det är heller inte förvånande att just KD, moralpartiet med de rätta värderingarna, är de som reagerar. I våras hade jag ett par blogginlägg med citat av olika företrädare för KD och deras syn på HBT-frågor.

En som är bekymrad är KD:s Europaparlamentskandidat och tidigare riksdagsledamot Per Landgren. Han har listat ut skälen till och grunderna för pedofili och pederasti som, enligt honom, är en logisk följd av homosexualitet. Någon källa eller vetenskaplig grund för detta antagande ges (av naturliga skäl) inte.

Rätten för homosexuella att adoptera har också föranlett många KD politiker att ta till vad jag får lov att kalla brösttoner eller kan man kalla följande genomtänkta uttalande något annat och mindre smickrande? Den som svarar för den här bredsidan från 2002 är Elisabeth Grönlund som då var KD politiker i Västerbotten. Det här är hennes uppfattning:

”Våld mot naturen Det kommer aldrig någonsin att bli något positivt av att vi i Sverige försöker göra något onaturligt naturligt. Det är att göra våld mot naturen, Naturen kommer att reagera tillbaka, vilket den redan har gjort. När kor får äta kadaver, det vill säga äta upp mjöl gjort på döda kor- vilket inte ingår i deras naturliga beteendemönster- då slår naturen bakut. När människan använder sexualiteten på ett onaturligt sätt – då slår naturen bakut. HIV och aids är talande bevis.”

Ja, då vet vi det….kor och kadaver…..hej o hå….!

Men, som avslutning, så har Enochson tyngre saker att bekymra sig för än partikamrater som tror att homosexualitet leder till pedofili. Hon skriver i sin blogg; ”Jag tycker INTE det är ok att sprida löspenisar och fylla stan med ekivoka budskap,”

Här tänker jag drista mig till att anlägga ett genus- och jämställdhetsperspektiv på frågan, särskilt då mot bakgrund av den skattefinansiering som utgör ett ekonomiskt stödjeben för festivalen.

Här måste det till nästa år ske en stor förändring. Det får vara slut på det patriarkala och oemotsagda och exklusiva penisspridandet. Det är varken jämställt eller jämlikt.

Till nästa års festival vill jag därför se en motsvarande spridning av lösvaginor som av löspenisar för jämställdhetens skull om inte annat.   stu-fleshlight.jpg

The-Rabbit-Dildo-FEATURES__.jpg

 

 

Svensk Myndighetskontroll: Din röst saknas! Kom hit med den nu!!


Den går segt den här omröstningen och den känns heller inte som att man kan låta den rulla till jul……. Klicka på länken nedan och lägg Din röst!!

Så här var resultatet efter 14 svar på omröstningen Knappt två månader till valet. Ska de etablerade partierna nu ta debatten med Sverigedemokraterna?
fnul.se

Svensk Myndighetskontroll: Humorn, ett makt och debattmedel.


http://ligator.wordpress.com/2010/07/28/bloggutmaningen-bemot-sverigedemokraterna-med-humor-och-insikt/

Här en länk till Torbjörn Jerlerup och hans blogg som testar en kul tanke tillsammans med en bloggutmaning.

Jamen stå inte här o jamsa då utan kila över till Torbjörn o se vad han hittat på så ska jag göra lite annat så länge. Hej på ett tag!

Svensk Myndighetskontroll: Vrider på kranen igen


 

 

 medieregler_01.gif

Nähej, gott folk, det här går bara inte. Jag kan inte fortsätta så här men det höll i en knapp vecka i alla fall.

Allt har sin förklaring och det finns även en sådan till varför jag aldrig i hela mitt liv har sökt, eller ens tänkt på att söka, jobb hos statens biografbyrå eller vad dess motsvarighet heter idag. Jag är fel typ helt enkelt.

Jag pallar inte att sitta här och först försöka komma ihåg att jag lagt in förhandsgranskning av kommentarer, för att sedan sitta och läsa kommentarer och till slut även censurera dom. Not my cup of tea! Jag är ingen censor, jag är ju för f-n så liberal att jag borde bilda ett eget liberalt parti för att få plats med min egen liberalism. I alla fall nästan……..

Så jag släpper på kommentarerna igen och så får jag se vartåt det barkar.   Vulgariteter, hets mot folkgrupp och annat som är tveksamt ur lagens ögon får jag väl censurera i efterhand.

Anonyma personangrepp kommer inte att tolereras. Lämna kommentarer med synpunkter på vad sakfrågan gäller och motivera varför du anser att något är rätt eller fel så kommer debatten att bli så mycket bättre och mer konstruktiv. Att tala om att någon är dum i huvudet bara för att vederbörande uttrycker en åsikt eller en ståndpunkt är inte bara meningslöst utan dessutom otrevligt.

Ett undantag gives även från detta och det är att den som skriver under eget och verifierbart namn kan undantagsvis tillåtas att anföra synpunkter på person under förutsättning att detta har samband med ämnet.

mening2.gif

 

Hur jag praktiskt kommer att hantera detta låter jag just nu vara osagt. Jag får pröva mig fram och se hur det fungerar fortsättningsvis först.

Oki, det är alltså inga svåra eller komplicerade saker det handlar om utan enbart att vara saklig och att visa respekt även för den som har en annan uppfattning. Vanligt hyfs kommer man långt med!

%d bloggare gillar detta: