Category Archives: Okategoriserade

SJ, SJ gamle vän konstigt att du lever än…….


Alfabetiskt kommer SJ straxt efter SD så nu ska jag prata SJ en liten stund.

Statens Järnvägar har i grunden en enda uppgift och det är att sköta personbefordran medelst tåg, enklare uttryckt så ska bolaget köra tåg och se till att passagerare komer från olika punkter A till olika punkter B i enlighet med de tidtabeller man lägger fast.

Med detta, bolagets enda uppgift, misslyckas man kapitalt och fullständigt. Låt mig berätta om min dag idag som ett exempel på detta.

Jag klev upp 04.30 igår morse för att ta tåget från Västerås till Mörrum som avgår från Västerås C kl. 05.35 och har en beräknad ankomsttid 11.12.

Inledningen av resan går fint och ett första byte skall ske i Norrköping. Straxt innan Nrkpg kommer ett mess som säger att en kontaktledning rasat och att jag i Nrkpg ska ta en buss till Linköping där det sedan ska bytas till ett mjölktåg till Mjölby. I Mjölby ska ordinarie tåg, snabbtåget X2000, finnas fvb till Hässleholm. Redan i Nrkpg kör det ihop sig eftersom de bussar som anvisats inte är SJ:s utan tillhör Östgötatrafik. Det är mycket folk eftersom morgonrusningen för pendlare mellan Nrkpg och Linkpg är i full gång.

Vi som kommer från SJ:s tåg får därför stå tillbaka för Östgötatrafiks kunder vilket gör att ett antal av oss inte kommer med varken buss 1 eller 2 utan det tar en god stund innan vi fraktas vidare fr Nrkpg . Konsekvensen av den dåliga samordningen blir därför att tåget fr Linkpg t Mjölby avgått då vi väl kommer fram till Linköping med ytterligare försening som följd. Trots detta så väntar X2000 i Mjölby och ca. 1,5 timmar försenade tuffar vi iväg mot Hässleholm och hopp finns om att t.o.m köra in en del tid.

Men icke så. Ett växelfel lägger nytt hinder i vägen och ytterligare försening uppstår. Efter att även ha inväntat ett signalfel så ankommer jag så småningom till Mörrum tre timmar försenad.

Efter avslutad förrättning (snacka om yrkesskadat språkbruk……) så är det dags att tåga tillbaka mot Västerås. Sagt och gjort. Tåget från Mörrum till Västerås med första byte i Hässleholm anländer nästan på utsatt tid. I närheten av Hässleholm drabbas vi av ett nytt signalfel och blir så försenade att sista dagtåget till Stockholm hunnit avgå. Nu står jag följaktligen med två alternativ, att antingen ta nattåget eller att satsa på Malmö Aviation 20.30 fr Sturup.

Jag väljer det sistnämnda och tar SJ:s snabbtåg till Malmö. Det är tråkigt nog ca. 15 min försenat och när jag kommer till Malmö central visar det sig att just den förseningen innebär att sista flygbussen, som avgår kl.19.00, till Sturup har hunnit gå. Alltså, taxi till Sturup med ytterligare fördyring som följd.

Kommer till slut hem till Västerås vid 00.30 efter, som framgår ovan, en dag fylld av SJ.

Som tröst för egen del lyckades jag iaf undvika att betala för biljetterna mellan Hässleholm-Malmö och Stockholm-Västerås. Liten hämnd är också hämnd!

Våra politiker uppmanar oss att åka kollektivt och klimatsmart. Det är, som synes, fan inte lätt och när man sedan lägger till att då man kommer hem till Västerås senare än kl.23 så har nattbussarna slutat gå och det alternativ som återstår är taxi så undrar jag hur dessa politiker egentligen tänker!?

Är Ekeroth helt svarslös?


Jag har nu väntat på Kent Ekeroths kommentar till alla de övriga frågor kring kostnader för hans och SD:s kriminalpolitik som jag ställt honom. Han har, efter sin senaste artikel om ”riktiga” livstidsstraff sagt att han ska återkomma med svar men, som sagt, så här långt är han helt svarslös i den delen. Jag kan faktiskt förstå detta då deras politik kostnadsmässigt blir vad man på ren svenska brukar kalla skitdyr.

Så här långt har Kent räknat fram kostnaden för livstidsstraffen till 52 miljarder. Jag är inte enig med honom om den siffran utan har hävdat att han i sin beräkning gör minst tre fel.

1. Han räknar på en dygnsmedelkostnad för de som ska avtjäna dessa straff på 2831:- vilket motsvaras av kriminalvårdens siffra. Problemet för honom är att den siffran förutsätter att dessa riktiga livstidsfångar förvaras under betydligt mindre säkra förhållanden än de som råder på anstalterna Kumla, Hall och Saltviks säkerhetsavdelningar. Om vi ska ha den typ av straff som Ekeroth och SD vill ha, menar jag att det är logiskt att de som drabbas utgör de ”farligaste av de farliga” och därmed med samma logik är just den sorts fångar som dessa säkerhetsavdelningar byggs för och dygnskostnaden blir då naturligtvis väsentligen mycket högre.

2. Nästa logiska konsekvens av detta är att med den typen av säkerhet så blir den omfattande byggnation som krävs också den väsentligen dyrare än vad Ekeroth räknat på.

3. Han har heller inte tagit hänsyn till sitt eget förslag om att de som friges från ”vanliga” livstidsstraff ska återföras till dessa i händelse de begår något nytt brott efter frigivningen. Han menar även att återfallsfrekvensen är 50% vilket också det kommer att innebära ökade kostnader.

Jag har i mina beräkningar utifrån ovanstående kommit fram till en kostnad på drygt 77 miljarder.

Kent Ekeroth har, sedan han räknade fram sina 52 miljarder, ägnat ett stort antal tweets på twitter åt att försöka få oss att inse att 52 miljarder minsann inte alls är mycket pengar. Själv blir jag alltid nervös av att höra politiker ha den inställningen till de pengar som vi alla bidrar med. Jag jämförde t.ex hans siffra med vad äldreomsorgen i Västerås kostar och visade att den kan drivas i 46 år med de pengarna.

Då blev Ekeroth sur och tyckte jag lika gärna kunde jämföra med glass. Eftersom han var lika opreciserad avseende vilken sorts glass, som han och SD har varit i sitt kriminalpolitiska program och i budgeten vad gäller kostnader för kriminalvården, så gjorde jag på motsvarande sätt som i mina tidigare artiklar på området, ett antagande. Jag antog att han avsåg Dajmstrutar och jag satte ett pris på 20:- styck och kom fram till 2,6 miljarder Dajmstrutar. Kom inte o säg att jag inte svarar på frågor!!

Med det sagt och i avsaknad av någon som säger emot så får jag väl helt enkelt konstatera att min debatt med Kent Ekeroth i sammanfattning visat följande:

A. Kostnaden för skattebetalarna för deras förslag angående riktiga livstidsstraff blir minst 52 miljarder.

B. Kostnaden för att döma mängdbrottslighet hårdare blir enligt mitt antagande, utifrån deras kriminalpolitiska riktlinjer och beräknat på en 10%-ig ökning av strafftiderna, 236.370.806:- årligen.

C. Att ta bort 2/3 delsfrigivningen för vålds- och narkotikabrott samt sexualbrott innebär att strafftiderna för dessa brottskategorier förlängs med totalt 26460 månader eller 2205 fängelseår med en dygnskostnad på 2831:- vilket då skulle ge 2205 x 365 x 2831:- = 2.278.459.575:-/år

D.  Jag har beräknat kostnaden för att förse fler med elektronisk fotboja efter straffet utifrån Frivårdens snittdygnskostnad för detta som är 204:- per dygn och 1500 personer per år och fick då fram 204 x 365 x 1500 = 111.690.000:-/år

E. När det handlar om straffskärpningar utgör Kent Ekeroths egna uttalanden en klar svårighet. När jag räknade på detta i min första artikel så gjorde jag det utifrån ett antagande om en 10%-ig skärpning för de aktuella brottskategorierna och fick då fram siffran 146.730.730:- per år. Sedan dess har jag dels läst att Ekeroth anser dagens straff vara ”löjeväckande låga” och dels också hört honom säga i SD-TV att ett lagom straff för att ha rymt från en anstalt är två-tre år vilket gör att jag är mycket tveksam till att 10% skulle vara tillräckligt. Med användande av Ekeroths egen vokabulär så blir väl det närmast bara lite mindre löjeväckande……

F. en obligatorisk lagring av biometriska uppgifter rörande utvisningsdömda utlänningar antar jag kostar 25 miljoner per år.

Utöver detta tillkommer de kostnader jag frågat Ekeroth om och dessa är:

att preskriptionstiden för grova våldsbrott ska tas bort.

att en tredje gången gillt-princip ska införas.

Hur många menar du att det handlar om och vilken besparing menar du att det ger när du säger

att det ska vara betydligt lättare att utvisa kriminella utlänningar? Kostnader för transporttjänsten? Läste någonstans att det handlar om ca. 50.000:- per transport

Ekeroth har också motionerat om följande:

återgång till tidigare straff vid ny brottslighet

kriminalisera rymning

inga sänkta straff vid utvisning

någon straffrabatt ej ska utgå även om polisen använt olagliga metoder för att få fram bevisning.

Hur mycket kostar dessa fyra förslag att införa?

Jag utgår även från att den effektivitetshöjning ni anslår pengar till för polisens och domstolarnas del är tänkt att som resultat få ett större antal lagföringar. Även detta kommer alltså att utgöra ett ökat tryck på och en ökad kostnad för Kriminalvården och min fråga blir givetvis med hur mycket?

Det hade varit intressant med Ekeroths redogörelse för hur allt detta ska gå ihop med de drygt 700 miljoner extra man anslagit eftersom jag anser att man är fullständigt fel ute då man anger detta belopp och jag menar  även att man är underfinansierad redan från det första året vilket enbart kostnaden för att ta bort 2/3 dels frigivningen visar.

Nåväl, det som inte besvaras nu finns det möjligheter att begära svar på under en lång valrörelse!!  😉

Svensk Myndighetskontroll: På förekommen anledning.


Detta blir ett väldigt annorlunda blogginlägg!

Skriver det här inlägget, som det heter, på förekommen anledning och för att på det här sättet via bloggen och sedan även via facebook och andra medier, nå ut till så många som möjligt samtidigt med nedanstående lilla berättelse och förklaring.

Jag vet att jag under de senaste veckorna varit i stort sett omöjlig att få tag på. Jag har dåligt samvete för alla de samtal och kontaktförsök som gjorts och som jag helt enkelt inte orkat besvara. Själv har jag under samma tid funderat på vad i hela h-e det varit för fel på mig eftersom jag bara inte haft ork att göra mer än nån bråkdel av det som brukar vara normalt för min del. I förra veckan så nåddes någon sorts kulmen då jag gick till min vanliga ICA-affär för att handla. Det blev en kasse av normalstorlek som skulle bäras de cirka 300 meter jag har från affären till hemmet, något som normalt inte är någon större ansträngning.

När jag väl kom hem med kassen så var jag så totalt utpumpad att jag gick direkt ut på muggen och spydde av ren utmattning. Det var kanske lika bra det då det innebar att jag dagen efter tog kontakt med en läkare. Det togs några prover och hastigt och mindre lustigt så fann jag mig själv förflyttad till akuten i Västerås med en preliminär diagnos som sa att jag var ”gravt anemisk”. Grunden för den diagnosen var ett blodvärde på 53 vilket tydligen är närmast extremt lågt då en vuxen man ska ha minst 130.

För en gångs skull så slapp jag iaf vänta på akuten och istället så bar det av till MAVA, medicinsk akutvårdsavdelning, där dom under några dygn petade i mig fem påsar blod plus två påsar blodplasma. Är nu åter hemma med order om att ta det lugnt till dess att man ser att blodvärdet, som med transfusionernas hjälp gått upp till 102, stabiliserats och börjar gå uppåt igen av egen kraft. Imorgon ska det första provet tas och ser det ok ut så räknar jag med att vara igång som vanligt igen bortåt slutet av nästa vecka.

Mot ovanstående bakgrund så hoppas jag på förståelse för min frånvaro och min oförmåga att besvara samtal och mail- och messförfrågningar den senaste tiden. Alla samtal, mail och mess finns sparade och jag kommer att beta av dem successivt och i turordning så snart som möjligt. Ska även undvika framtida kontakt med vampyrer och andra blodsugare!

Tack för ert tålamod och vänliga hälsningar till alla er som hört av er!!

 

Svensk Myndighetskontroll: God Jul önskas alla utan undantag!!


Så var det dags att mitt i stöket skriva en rad och önska alla en riktigt God och liberal Jul!!

Svensk Myndighetskontroll: Efterfrågad politik har redan bedrivits i många år.


Tidsandan säger att det ska vara hårdare tag mot brottslingar. Slut på daltet i skolan, stopp för piratkopiering och inga mer klotterskolor. Denna attityd, som långsamt vinner mark i den allmänna debatten, är förståelig. Den är också livsfarlig och omöjliggör alla försök att bygga ett humant och tolerant samhälle.

Ideologiskt saknar inställningen förankring och återfinns inom i stort sett alla samhällsgrupper. Konstateras kan att det är inte någon liberal inställning och det gäller oavsett vad Johan Pehrson och Folkpartiet påstår.

I grunden består attityden av att man använder ett enda lösningsrecept på en problemställning och när detta inte fungerar vägrar man prova alternativ – istället krävs att samma lösningsrecept fortsatt tillämpas men med hårdare tag än vad som var fallet från start.

Inställningen är icke kreativ och dessa enkelspåriga lösningar uppkommer när det finns få andra förslag, alternativt att dessa tystas. Attityden och förslagen skyddas sedan av de som har mycket att vinna på deras fortsättning eller förlora på att de avslutas.

Alternativ får inte finnas, eftersom detta innebär ett automatiskt underkännande av de nuvarande åtgärderna man satsat så mycket pengar, arbete och prestige på. Att hålla kvar vid det gamla ger trygghet eftersom man vet hur det fungerar (oavsett om det fungerar väl eller ej) och förhindrar osäkerheten. Politiker lyckas genom detta att få det att framstå som att de gör ”det enda möjliga.”

Eftersom detta förhindrar försök till en offentlig debatt så är inställningen dessutom i grunden odemokratisk.

Under de senaste 10-15 åren har rättspolitiken och inställningen i olika frågor om brott och straff genomgått en radikal förändring. Men vad finns det för motiv till systemskiftet? Har brottsligheten verkligen exploderat eller är det något annat som ligger bakom den breda politiska uppslutningen kring de tuffare tagen?

Det finns, eller har åtminstone funnits, en föreställning om att Sverige har en väldigt liberal kriminalpolitik och visst är vi ljusår från det amerikanska rätts- och straffsystemet. Men de senaste 10–15 åren har Sverige haft en rättsskärpning som saknar motstycke i västvärlden. Detta tycks en överväldigande majoritet vara helt ovetande om.

Utvecklingen av kriminalpolitiken går dock i otakt med brottsutvecklingen, som inte alls är lika dramatisk. Det har skett en ökning av vissa enskilda brott, men totalt sett begås det bara marginellt fler brott per 100000 innevånare idag än för ett par decennier sedan.

1990 var det 14240 brott per 100000 och 2010 14542. Kom då också ihåg när ni läser statistiken att det idag finns väsentligen många fler lagar att bryta mot än tidigare. Ingen anmäldes för t.ex fildelning 1990, idag så har vi bara där ca. 1.500.000 ”kriminella……”

När Sverige gick in i 90-talet satt 29 personer i fängelse på livstid. I dag är summan 156. Antalet mord, som är den i praktiken enda orsaken till livstid, har under samma tid varit ganska konstant. Från att ett livstidsstraff i praktiken var 6–8 år, blev det 14–16 år till dagens 18–25 år. Utan att det begås färre – eller fler – mord.

Narkotikapolitiken har lett till ständiga skärpningar av straffsatserna och fler i fängelse under längre tider, utan att ge den minsta effekt på narkotikatillgången.

Även för våldsbrott har straffen skärpts betydligt och 1999 togs också halvtidsfrigivningen bort.

Detta ska ställas mot hur det såg ut t.ex i mitten av sjuttiotalet då den dåvarande justitieministern Lennart Geijer hade en uttalad målsättning som sa att i Sverige skulle vi ha högst 500 fångar inlåsta. Den tidigare högerledaren Jarl Hjalmarsson var även han en förespråkare för en humanare kriminalpolitik och engagerade sig privat som övervakare för Lars-Inge Svartenbrandt.

Sedan dess har debatten gjort en rejäl U-sväng. I dag tävlar partierna i att vara tuffast i fråga om brott och straff. 1998 hade Sverige 60 intagna per 100 000 invånare. 2004 hade siffran stigit till 81 intagna per 100 000 invånare. Ökningen är den största bland alla länder i västvärlden. Då har Sverige ändå samtidigt minskat antalet korta straff, och sedan 1999 kan den som får ett kortare fängelsestraff avtjäna straffet utanför anstalt med fotboja.

Sedan 1999 går det också att ersätta en villkorlig dom med samhällstjänst. Allt fler avtjänar sitt straff på annat sätt än i fängelse. Ändå har antalet intagna fångar ökat. En orsak är att halvtidsfrigivningen också togs bort 1999. Den som dömts till ett tidsbestämt straff måste sitta av minst två tredjedelar av tiden.

Varför sitter fler i fängelse i dag om brottsligheten inte ökat?

För 15–20 år sedan blev kriminalpolitiken en del av partipolitiken. Tidigare hade det varit experternas domän. Nu blev kriminalpolitiken i stället en del i kampen om väljarna och politiker slog snart mynt av att det röstmässigt lönade sig att vara ”tough on crime!”

AnnBritt Grünewald, på 70- och 80-talen anstaltschef på Österåker, har sagt

När jag började i kriminalvården hade vi politiker som inte hängde på opinionerna utan skapade dem själva. I dag är säkerhet det enda man pratar om. Fast man glömmer att säkerheten inte bara är statisk genom murar, staket och inlåsning. Det handlar även om personalens relationer till fångarna. Personalen vill jobba mer behandlingsinriktat för att ge intagna möjlighet att bryta sin brottsliga bana. Men ingen annan pratar om det i dag.”

Det sägs att svenskar vill ha längre straff. Problemet är att den åsikten baseras på ett antagande om att brottsligheten hela tiden ökar.

Ester Pollack är forskare på Institutionen för journalistik, medier och kommunikation i Stockholm och har i en avhandling studerat samspelet medier, brottslighet och kriminalpolitik. Hon menar att mediebilden riskerar att bli »sannare« än verkligheten.

Allmänheten får extremt svårt att ha en annan bild än att vi har en stark ökning av brottsligheten. Det växer fram en bild av en hopplös brottssituation. Det finns också en relation mellan brottsutvecklingen och medieexponeringen. En hård exponering kan öka benägenheten att anmäla vissa brott. Kriminalpolitiken är också en av få återstående arenor där politikerna kan fånga in en opinion. Den har blivit ett allt viktigare område att profilera sig på.”

Det finns särskilt två specifika år att peka på i det här sammanhanget och det är 1999 då Malexandermorden ägde rum och 2004 då några uppmärksammade rymningar skapade utrymme för en enorm massmediabevakning vilket naturligtvis i sin tur ledde till krav på åtgärder.

Kriminalpolitiken har blivit en del av underhållningsbranschen. En rymning ger flera sidor i kvällstidningarna och då tror folk att det är det normala.

Vad som i verkligheten kom att ske var att några extremt ovanliga situationer fick bli mall för det normala och för den rätts- och kriminalpolitik som formats sedan dess.

Hårdare tag har det blivit och en politiker som Johan Pehrson, som knappast hade haft en möjlighet att göra sig gällande inom något annat politiskt område, har kunnat skapa sig en karriär på att servera enkla lösningar på komplicerade frågor. Att detta leder till såväl ett omfattande resursslöseri som till mänskliga tragedier är uppenbarligen mindre viktigt.

Lite fakta:

Straffen har definitivt blivit hårdare. Straffsatserna för narkotika- och våldsbrott har ökat. Den som är skyldig till upprepade narkotikabrott kan dömas till 15 års fängelse. Det kommunicerar en annan sak: den som då döms för mord kan knappast dömas till tio år, som enligt lagen tidigare var alternativet till livstid.

Den är nu ökad till 18 år. Då ökar även strafftiden för grova våldsbrottslingar, samtidigt som allt färre som begått mord döms till psykiatrisk vård jämfört med tidigare. Under sjuttiotalet dömdes 75% till rättspsykiatrisk vård, idag är det knappt 25%.

Motiven för dessa straffskärpningar är knappast att förebygga brott, utan snarare att hämnas. Det kan finnas nivåer där det får effekt. Men då talar vi om väldigt kraftiga höjningar. USA genomför experimentet i full skala, med en fångbefolkning på 2,5 miljoner människor. Då kan det ha marginella men tillfälliga effekter på brottsnivån. Frågan är om det är värt priset – ekonomiskt och humanitärt.

Fungerarar det? Det är den givna frågan men det är också den fråga som vi idag inte ställer.

Om samma metoder användes inom medicinen skulle det kallas för kvacksalveri. Det finns små vetenskapligt hållbara kunskaper om vad som fungerar. Du kan inte introducera en ny medicin utan tester. Men det går utmärkt med behandlingsmetoder för till exempel unga lagöverträdare.

Idag kan man närmast se den kriminalpolitiska debatten som en rad av populistiska förslag, anpassade efter den senast inträffade händelse som går att använda för att få upprepa grundmantrat som lyder, ”Hårdare tag och längre straff!”

Den pågående avhumaniseringen är tydlig och det finns en uppenbar risk att vi vänjer oss vid repressionsnivåer som slår som allra hårdast mot fattiga, utslagna, unga och invandrare. Just nu sitter påföljdsutredningen och skissar på hela påföljdssystemet. Jag kan tyvärr förutsäga att det kommer att handla mycket om hårdare tag och längre straff.

Några siffror till sist. 2002 fick polisen 12,3 miljarder, kriminalvården 4,2 miljarder och rättsväsendet totalt 24,9 miljarder. I 2011 års budget är anslagen för polisen 19,7 miljarder plus Säpo 0,95 miljarder, Kriminalvården 7,5 miljarder och rättsväsendet totalt 36,7 miljarder. En sammanlagd ökning med inte mindre än 47%.

Ytterligare några siffror. Efter rymningarna 2004 talades det från politiskt håll om svängdörrar på Kumla. Man skall då också veta, vilket dessa politiker måste ha gjort, att det sedan Kumla stod färdigt 1972 så har det skett 3 eller 4 rymningar totalt från anstalten vilket alltså innebär att svängdörren roterar ett varv på ungefär 10 år.

I den debatt som uppstod fanns många förespråkare för byggandet av s.k ”superfängelser”. Av kostnadsskäl valdes till slut en lösning som innebar att 24 nya platser på vardera anstalterna Kumla, Hall och Saltvik kom att byggas.

Dessa platser är de absolut säkraste vi kan finna inom svensk kriminalvård men man insåg rätt snabbt att det fanns ett problem. Det saknades helt enkelt fångar i tillräcklig mängd som är farliga nog för att matcha den profil som tagits fram för att man skulle få rätt sorts intagna på dessa säkerhetsplatser. Dessa kom att fyllas till ungefär hälften av kategorifångar och sedan har man fyllt ut med andra.

Detta har kostat närmast enorma summor. Byggkostnaden för dessa 72 platser slutade på 750 miljoner och Kriminalvården har sedan även i avtal förbundit sig att hyra dessa platser i 25 år till en kostnad om 25 miljoner per år och enhet, alltså 75 miljoner per år i ren hyra eller drygt en miljon per cell och år. Du o jag betalar för dessa politikers egotrippade behov att visa sig handlingskraftiga.

Vill vi verkligen det? Om inte, så kan kanske nedanstående bli nya mål för en reformerad kriminalvård. Jag vill nämligen att vi ska verka för;

En demokratisk, human och rättssäker kriminalpolitik där fångar och deras anhöriga är relevanta parter.

Det kan åstadkommas bl.a genom att

Öka fångars rättigheter

(Som fångar avses personer dömda till vård inom kriminalvård, rättspsykiatri eller SIS-institution. )

  • Rätten till individuellt utformad rehabilitering där fångens vilja i görligaste mån ska följas.
  • Verka för fångars rätt till utbildning på den nivå de behöver.
  • Motverka diskriminering på institutioner och anstalter mellan fångar och mellan fångare/vårdare.
  • Minska institutionsskadorna som vistelse på institution och anstalt ger.
  • Belysa samt söka förbättra patienters rättsliga ställning inom rättspsykiatrin.
  • Belysa problemet med fångars dåliga ekonomi inne på anstalt avseende inkomster samt ökade kostnader vid permissioner, tandläkarbesök samt hanterandet och prisbild vad gäller kiosksortimentet.

 Vi kan även stärka, tydliggöra och förbättra anhörigas ställning på följande sätt;

  • Rätten till ett bra bemötande av kriminalvårdens personal är grundläggande och måste också fungera
  • Organisationer som är verksamma på området kan genom telefon och sociala medier stärka och stötta anhöriga till fångar med inforamtion, råd och samtalsstöd.

Slutligen så kan vi i alla lägen hävda en human kriminal – och rättspolitik   genom att också göra följande;

  • Vi ska verka för att minska fångars stigmatisering.
  • hävda den personliga integriteten genom att till exempel motverka den utveckling av att allt fler arbetsgivare ställer krav på uppvisande av registerutdrag ur belastningsregistret för att man överhuvudtaget ska kunna få ett arbete.
  • Verka för att höja kriminalvårdares utbildning och status vilket i förlängningen kommer fångar till del. I Danmark ges en grundläggande utbildning i tre år, i Sverige sex månader.
  • HÄKTEN – vi måste nu äntligen få ett slut på de långa häktningstider med fulla restriktioner som i stort sett varje år renderar kritik från FN:s antitortyrkommission.
  • Debattera och protestera mot indragna bibliotek
  • Rätten till utevistelse om minst en timme per dag måste också vara en reell sådan rätt.
  • utländska fångars rättssituation måste belysas och ges en större rättssäkerhet.
  • Sammantaget kommer detta att ge en både effektivere och billigare kriminalvård samtidigt som den definitivt också blir humanare.


Svensk Myndighetskontroll: Annorlunda analys


Jag måste bara lägga in denna annorlunda analys av de olika partiledarnas trovärdighet. Politik kan faktiskt vara roligt också..!  😉 Ur artikeln: ”Efter fyrtio års erfarenhet av bilhandlare vet jag att de som lägger huvudet på sned och ser allvarliga ut är livsfarliga. Därför skulle jag aldrig köpa en begagnad bil av Fredrik Reinfeldt.”  och vidare: ”Fredrik Reinfeldt har ett klassiskt bilhandlaruttryck i ansiktet, ser allvarlig ut, tittar djupt i ögonen och försäkrar att den begagnade bilen du funderar på att köpa endast har använts som tjänstebil av en distriktssköterska och att den gått felfritt i alla år.”

Hepp!

Svensk Myndighetskontroll: När våldsmonopolet begår brott vidtas ingen åtgärd


För lite drygt två år sedan genomfördes en razzia mot en motorcykelklubb i deras lokal i Västerås. Efter denna så upprättade jag den skrivelse som länken leder till. Utifrån denna skrivelse gjordes en anmälan som kom att handläggas av den närmast ökända riksenheten för polismål som jag skrivit rätt mycket om tidigare i min blogg.

Riksenheten har gjort sig känd för att utomordentligt sällan ens påbörja en förundersökning utifrån en lämnad anmälan och för att ännu mer sällan väcka åtal mot anmälda poliser. Min skrivelse ledde åtminstone till att en förundersökning inleddes och jag har nu, drygt två år senare, fått chefsåklagare Per Linds beslut om att förundersökningen läggs ner.

Det faktum att verkställda tvångsåtgärder inte dokumenterats på sätt som lagen föreskriver bedöms som ringa tjänstefel. Som av en ren händelse så är preskriptionstiden för ringa tjänstefel två år och som jag nyss skrev så har det sedan anmälan lämnades gått lite drygt två år vilket alltså innebär att det brottet är preskriberat.

Av min anmälan så framgår bl.a följande:

Det har genom samstämmiga berättelser framkommit att det under kvällen och i samband med toalettbesök genomfördes kroppsvisitationer på ett sådant sätt att dessa är att betrakta som kroppsbesiktningar av festdeltagare utan att de på något sätt är eller har varit misstänkta för brott.

Då detta även skett mot mycket unga kvinnor, med uppenbar risk för att de skulle exponeras för utomstående under utförandet, då de av polis tvingades intaga särskilda kroppsställningar samt även i något fall sära på blygdläpparna, är detta särskilt allvarligt och jag begär därför en förklaring med angivande av på vilka grunder dessa personer utsattes för en så integritetskränkande behandling som den som nu genomfördes?

Ingen av de visiterade avkrävdes heller något urinprov. Följaktligen kan ingen misstanke om narkotikabrott ha förelegat och visitationen kan därför inte ha varit ägnad att eftersöka narkotika hos de visiterade. Detta får åtgärder som att be dessa flickor att sära på blygdläpparna att framstå som rena trakasserier och kränkningar.”

I ärendet har en polisman delgivits misstanke om tjänstefel avseende genomförd kroppsvisitation/kroppsbesiktning utan lagstöd. Behändigt nog så minns inte polisen vem som gav order om detta och, som det får förstås, så beror detta på att poliserna med något undantag, var maskerade. En annan polis som verkställde en kroppsbesiktning har inte kunnat identifieras just beroende på maskeringen, eftersom den drabbade mannen inte kunnat lämna något signalement.

Eftersom maskeringarna inneburit att det inte går att fastställa vem som beordrat eller vem som verkställt så läggs förundersökningen i denna del ner.

Slutsatsen av detta blir att om polisen nån kväll får för sig att man vill begå brott så gäller det, som för alla brottslingar, att maskera sig ordentligt. Samma krav på att inte ”gola” på en polare gäller för poliser i tjänst som för yrkeskriminella som begår gemensamma brott. Det är därför inte förvånande att den kvinnliga polis som delgivits brottsmisstanke, inte minns vem som gav ordern.

Om detta ökar eller minskar förtroendet för vårt våldsmonopol, läs polisen, kan bara du som läsare och samhällsmedborgare avgöra.

Testar pingtjänst


Testsändning för att kolla att bloggen pingas som den ska.

Låt oss bryta SD:s problemformuleringsmonopol.


Det är dags nu gott folk!

Låt oss här på plats i Almedalen sätta igång att återta det problemformuleringsmonopol som Sverigedemokraterna fått av de övriga partierna.

Deras oerhörda förenklingar i debatten innebär att vi alltid får ta på oss pedagoghatten och förklara att riktigt så enkelt som de framställer saker o ting är det nog inte. Det beror inte på invandring att vi har arbetslöshet eller bostadsbrist t.ex.

Så gnugga geniknölarna nu och kom med förslag till strategier för hur vi återtar initiativet i den invandringspolitiska debatten. Vilka är de frågor vi ska rikta till Sd för att tvinga dem på defensiven?

Låt oss brainstorma och när den fasen är klar så börjar vi gallra bland tankar, frågor och ideer och mal ner det till ett obetvingligt koncentrat så att vi slipper dom efter 2014 års riksdagsval. När vi är klara med det så gör vi samma sak med Kd vilket ska bli mig ett lika stort nöje!!

Lättare få skadestånd från stat o kommun


En statlig utredning (SoU 2010:87) föreslår att en lag införs i Sverige som ger enskilda rätt till skadestånd när stat och kommuner bryter mot Europakonventionen.

Bakgrund

Betänkandet Skadestånd och Europakonventionen är en följd av att Högsta domstolen i flera fall funnit att skadeståndslagens regler inte är tillräckliga för att Sverige ska uppfylla sina förpliktelser enligt Europakonventionen och tillerkänt enskilda skadestånd utan särskilt lagstöd.

Genom en ny bestämmelse i skadeståndslagen kommer nu Högsta domstolens praxis att göras till lag.

Därmed skrivs ett nytt kapitel när det gäller Sveriges förhållande till Europakonventionen. För 16 år blev Europakonventionen lag i Sverige och domstolarna har därefter blivit mer och mer benägna att tillämpa Europakonventionen. Det dröjde dock ändå till 2005 innan Högsta domstolen gjorde det möjligt för enskilda att få skadestånd för konventionskränkningar direkt genom dom i Sverige utan att behöva gå till Europadomstolen. (se bl.a. NJA 2005 s. 462)

Betänkandet

Ovanstående är naturligtvis positivt och ett steg i rätt riktning men betänkandet innehåller en del som jag hoppas att de olika remissinstansernas yttranden kommer att rätta till.

Centrum för rättvisa tillhör dem som utsetts till remissinstanser och man är kritisk till förslaget på ett antal punkter.

Bland annat så menar man att de föreslagna ersättningsnivåerna är för låga och att det ställs allt för stora krav på den enskildes kännedom om sina rättigheter och hur dessa skall tas tillvara. Läser man utredningen så ser man att kraven i detta hänseende är närmast större på en enskild, än på rådmän i tingsrätten och detta är självklart inte rimligt.

Det ska bli väldigt intressant att följa den fortsatta lagstiftningsprocessen och en stilla förhoppning är att den proposition som slutligen läggs, skall vara utformad på ett sätt som innebär att man gjort de ändringar som bl.a Centrum för rättvisa pekat på.

%d bloggare gillar detta: