Monthly Archives: april 2008

Kommunen:


http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=754979

Länken leder till en artikel i min hemstads tidning  VLT. Jag läste den och vad jag läste fick mig att skriva det som följer nedan och att skicka det som en kommentar till tidningen.

Har just läst artikeln om den gode samariten Björn Bisengård i nätupplagan. Eftersom jag alltid reagerar starkt på vad som kan upplevas som myndighetsövergrepp mot en enskild så satte jag mig en stund och funderade på Björns situation. Vad jag kom fram till är följande,

Det är alltid vanskligt att bedöma något när man har knapphändig information och jag vet inte mer om detta än vad artikeln förmedlar. Jag får, med den som utgångspunkt, en känsla av att det funnits kattproblem i området en längre tid.

Frågan som då måste ställas är, vad har ansvariga myndigheter tidigare gjort för att åtgärda problemet?

Så här står det i djurskyddslagens 31§;

Länsstyrelsen skall besluta att ett djur skall tas om hand genom polismyndighetens försorg om

1.djuret otillbörligt utsätts för lidande och detta inte rättas till efter tillsägelse av kontrollmyndigheten.

I den 32 § står följande,

Utan hinder av vad i 31 § 1 föreskrivs om tillsägelse och rättelse skall länsstyrelsen, en kontrollmyndighet eller polismyndigheten besluta att ett djur som är utsatt för lidande omedelbart skall omhändertas om

  1. 1. det bedöms utsiktslöst att felet blir avhjälpt,

  2. 2. ägaren till djuret är okänd eller inte kan anträffas, eller

  3. 3. det i övrigt bedöms oundgängligen nödvändigt från djurskyddssynpunkt.

Om beslutet har meddelats av någon annan än länsstyrelsen, skall beslutet underställas länsstyrelsen, som snarast skall avgöra om det skall fortsätta att gälla.

Omhändertagandet skall ske genom polismyndighetens försorg. Lag (2006:809).

Det måste alltså ha funnits tid och utrymme för såväl kommun som länsstyrelse att agera i enlighet med punkterna 1,2 och tre i § 32 tidigare.

Har problemet varit känt innan den tidpunkt då Björn första gången matade en katt och om detta kan visas så menar jag att det är kommun och länsstyrelse i första hand, som trots denna kännedom inte har agerat, har att ta ansvar för att katterna tas bort.

Som synes ovan finns även uniformerad personal avdelad för just den sortens hantering.

Vidare menar jag att om hypotesen stämmer så är det rent ut sagt fegt och ovärdigt av kommunen att ge sig på en enskild kommuninnevånare vars syfte enbart har varit gott men det är naturligtvis en enklare lösning än att söka ansvar i Länsstyrelsens korridorer…..

                                                                              

Annonser

Maktfullkomlig generaldirektör


Igår såg jag vad jag betecknar som en av de värsta uppvisningarna i maktfullkomlig arrogans jag någonsin sett och tro mig, jag har sett en hel del!
I programmet ”Uppdrag granskning” intervjuades kriminalvårdens generaldirektör Lars Nylen och alldeles bortsett från hans sällsynt otrevliga sätt gentemot journalisten så sitter männinskan och gör sig, enligt min mening, skyldig till grundlagsbrott!
Under intervjun framkom att journalisten bl.a. hade fått info från en anställd inom kriminalvården och i total avsaknad av respekt för källskyddet så närmast kräver GD att få ta del av namnet på den personen för att som han själv säger ”kunna ta hand om honom!”
Som en italiensk Don i en B-film om maffiavärlden hotar han sin egen personal med repressalier för att de använt den grundlagsfästa meddelarfriheten.
En generaldirektör torde även vara fullt medveten om att en myndighet inte har rätt att efterforska en journalists källor.
Jag skrev och skickade omedelbart en begäran om granskning till både JK och JO.
Lite förvånad är jag över att jag inte sett några reaktioner från landets journalistkår som borde vara de första att rycka ut till källskyddets försvar!!

                                                                    

Lynchmobben samlas kvickt!


I gårdagens Aftonblad har det förts en debatt som till del initierats av en artikel av Professor Emeritus Stig Hadenius i vilken han menar att namnpublicering av såväl dömda som misstänkta sker för sällan och för sent.

Professorn måste ha tappat objektiviteten fullständigt i vågen av sorg och vrede som dragit genom landet!
 

Jag tycker det säger allt om hans artikel att han inte med ett ord nämner vad det skulle innebära för en oskyldig att pekas ut som misstänkt sexualförbrytare t.ex.
Det är något som kan hända vem som helst av oss och det krävs inte särskilt mycket fantasi för att förstå hur det skulle kännas.
Vad ska professorn säga när ett publicerande av namn på en misstänkt får till följd att denne misshandlas så svårt av en lynchmobb en lördagnatt att han blir förlamad?

Alldeles särskilt som analyssvaren som friar honom kom två dagar senare?

Det har varit intressant att följa debatten också ur andra utgångspunkter och se t.ex vad som där framkommer om vår s.k. civilisationsgrad.
En klar majoritet företräder en hämnande och repressiv inställning och åter hörs kraven på dödsstraff.
Det är naturligt och sunt att reagera på den tragedi som utspelar sig i Dalarna men det är, enligt mitt sätt att se det, även beklagligt att se hur tunn den yttersta hinnan, som vi kallar civilisation, är hos många i den här och andra liknande situationer. Allt objektivt förnuftstänkande försvinner och ersätts av rått, primitivt hat vilket uppenbarligen grumlar såväl intellekt som  analysförmåga.                                             

Mot ovanstående bakgrund är jag rädd att vår nuvarande justitieminister, Bea Ask, skall falla till föga för trycket och börja överväga att följa delar av pöbelns krav.
Hon har gjort det förr genom att själv ange att den nya lagen om fängelse för psykiskt sjuka till del är tillkommen för att tillfredsställa vad som slarvigt brukar benämnas ”det allmänna rättsmedvetandet…..”

Sedan kan jag även koppla ihop den här tråden med mitt tidigare inlägg om Justitieombudsmannens oförmåga.
Tidningsuppgifter gör gällande attden här tragedin kanske hade kunnat undvikas då material kring den misstänkte gärningsmannen lär ska finnas i polisens utredning kring Pernillamordet.

Kopplingen finns där på så sätt att JO redan 2004 kritiserade Dalapolisens senfärdighet i den utredningen. Uppenbarligen har Dalapolisen nonchalerat kritiken och inte tillfört de resursförstärkningar på utredningssidan som JO pekat på.

För detta förtjänar Dalapolisen enbart klander men jag tycker att även JO har del i ansvaret. Hade JO tidigare och i större omfattning nyttjat de medel lagen ger möjlighet att nyttja så kanske polisen tagit kritiken på allvar och genomfört de förändringar som JO ansåg nödvändiga.

%d bloggare gillar detta: