Bloggarkiv

Svensk Myndighetskontroll: det är mycket nu


Det är inte direkt så att det är brist på ämnen att kommentera, det är snarare ett visst överskott på den marknaden just nu.

Juholtaffärerna är inte avslutade även om Juholt själv nu begett sig ut på någon form av försoningsresa till de olika partidistrikten runt om i landet. Ur demokratisynvinkel är det mest negativa med Juholts problem att Sverige f.n saknar opposition. Vänstern är för sin del upptagna med att vaska fram en partiledare så politiskt är det dött vad gäller politikens innehåll. Fp:s landsmöte bjöd på en del vin men mest vatten. Positivt var att man sa nej till drogtester i skolan men man sa å andra sidan ja till den s.k Landskronamodellen som jag tidigare skrivit om och som innebär att man ska ställa krav på motprestation för försörjningsstöd. Det är bara att hoppas att modellen aldrig får spridning utanför Folkpartiet.

Läste nyss en stark och självutlämnande artikel om hur det kan vara att hamna mellan stolar i vårt samhälle som jag kan rekommendera fler att läsa. Den ger mig å andra sidan tillfälle att nämna den dom som kom i Högsta Förvaltningsrätten häromdagen och som innebär att man slår fast att den tolkning som Försäkringskassan gjort av de nya reglerna för sjukersättning har varit alltför rigid. Det hindrar uppenbarligen inte kassan från att tolka utslaget på sitt sätt så fortsättning lär följa. Under tiden drabbas enskilda fortsatt av den empatilöshet i bedömningarna som jag inte kan låta bli att tycka att myndigheten ger uttryck för. Det är onekligen märkligt, att en statlig myndighet i alla lägen, ska tolka lagen till statens fördel. Glömmer man då inte att det faktiskt är de medborgare man bedömer som ytterst är staten?

Om LO-TCO:s tolkning av domen är riktig så har alltså tusentals människor drabbats av felbedömningar som under de år som gått för många har inneburit ett fruktansvärt lidande, i vissa fall ekonomisk ruin och jag är övertygad om att den som söker också kommer att hitta exempel på människor som i desperation har tagit sina egna liv som en direkt följd av övernitisk och byråkratisk fyrkantighet. det kommer att finnas anledning att återkomma till detta.

Igår fick jag ett litet utbrott efter att ha läst en artikel i Aftonbladet. Utbrottet fick jag iofs inte av artikeln utan av de kommentarer som fälls under den. det är när jag läser sådana kommentarer som tankarna kommer på om det verkligen är rätt att alla ska få rösta…… Nej, det menar jag naturligtvis inte men jag förstår hur oerhört mycket utbildning som krävs för att man ska kunna få en demokrati som styrs av upplysta medborgares fria val.

Khadaffi är död. Personligen tycker jag att det hade varit bättre att han ställts inför rätta men nu är det som det är. Libyerna behöver nu uppbyggnadshjälp och detta blir ett förträffligt tillfälle för hela EU att utnyttja då det gäller att sprida värderingar och en demokratisk grundsyn. Jag hoppas man inser och tar den möjlighet som nu öppnas. Libyen skulle kunna bli ett föredöme för fler länder i regionen om man där kan bygga ett alternativ till de mer teokratiska alternativ som annars dominerar.

Annonser

Regeringen kände till de orimliga effekterna av sjukförsäkringsreformen.


Nu visar det sig att regeringen mycket väl kände till de negativa effekter av sjukförsäkringsreformen som Reinfeldt i efterhand kallat för orimliga och icke avsedda effekter.

Det är tidningen Göteborgsposten som funnit en hemlig promemoria upprättad i december -09 av tjänstemännen på socialdepartementet i vilken beskrivs hur departementet och dåvarande ministern Christina Husmark-Pehrson varnat för de konsekvenser som de nya sjukförsäkringsreglerna skulle komma att innebära. Tjänstemannen anser också att enskilda kommit i kläm helt i onödan, när regler skärptes utan att någon riktigt hann analysera konsekvenserna. I de tuffa förhandlingarna skickades olika bud mellan departement och allianspartier utan att alla alltid förstod vilka effekterna skulle bli av olika inspel

Syftet med PM:et var att dokumentera vilka departement och partier som tyckt vad under förhandlingarna.

Bara ett par veckor senare började den kontroversiella vågen av utförsäkringar, när tusentals människor nådde sjukförsäkringens ”stupstock”, som kritikerna kallade den. Något av det mest sensationella i socialdepartementets PM är att denna tidsgräns inte alls fanns med i det ursprungliga förslaget till sjukförsäkring. Det var ett senare inspel från finansdepartementet, som ville spara mer pengar.

Av promemorian framgår också att socialdepartementet hade en lösning som skulle inneburit att människor sluppit bli ”nollklassade”. Det handlar om de just nu så uppmärksammade 6 000 personerna som blivit utan ersättning när deras tidsbegränsade förtidspension upphörde. Både socialdepartementet och Kristdemokraterna slog larm om deras situation, men utan att få gehör.

Den före detta tjänstemannen på socialdepartementet nämner också Annica Holmquist som exempel på någon som drabbades av en ogenomtänkt regeländring. Annica Holmquist blev rikskänd i valrörelsens slutskede när Försäkringskassan inte ansåg att hon var berättigad till förtidspension (sjukersättning), trots att hon var i det närmaste sängbunden eftersom hennes kropp bryts ned av den ovanliga sjukdomen akromegali. Så här ska det ha gått till: socialdepartementet och finansdepartementet förhandlade om att skärpa reglerna för sjukskrivning. Finansdepartementet ville helt slopa möjligheten att beakta ”särskilda skäl”, medan socialdepartementen nöjde sig med att begränsa dem. Men plötsligt upptäckte socialdepartementet att finansen även strukit de särskilda skälen vid förtidspension/sjukersättning. Vi reagerade och sa att det var helt orimligt, men det fick vi inget gehör för, berättar tjänstemannen.

Även företrädare för alliansens mindre partier beskriver moderaterna på finansdepartementet som pådrivande bakom olika regelskärpningar, för att få fram pengar.

Detta är alltså ytterligare ett exempel på statsministerns ”lyssnande ledarskap”. När jag tar del av turerna i detta kommer jag omedelbart att tänka på tjänstemännen på justitiedepartementet som inför FRA frågans avgörande i riksdagen 2008 skrev ett liknande PM. Deras departementschef, Beatrice Ask, fick dock, till skillnad mot socialförsäkringsministern, vara kvar på sin post.

De sparade pengarna på sjukförsäkringen har som vi vet använts till jobbskatteavdragen. Dessa känns betydligt mycket mindre aptitliga i skenet av vetskapen om att de genomförts, trots att man känt till att tusentals människor skulle drabbas av orimliga effekter. Annica Holmquist är alltså en av dom som betalat din och min skattesänkning. Jag hade hellre sett att Annica fått behålla sin sjukersättning.

Läs även Aftonbladet

 

%d bloggare gillar detta: