Monthly Archives: oktober 2010

Svensk Myndighetskontroll: Fakta, Fakta, Fakta, Fakta, FAKTA


Newsmill finns just nu en av de bästa artiklar jag läst om cannabis och svensk drogpolitik. Jag har därför tagit mig friheten att ”stjäla” lejonparten av författaren Mikael Zetterbergs (som för övrigt ger uttryck för ett synnerligen liberaldemokratiskt tänkande) eminenta text för att publicera den även här. Sällan har en text förtjänat att spridas mer än denna! Du som vill läsa hela artikeln i original, klickar bara på Newsmill ovan. Jag hoppas verkligen att Maria Larsson tar del av den här artikeln och jag ska faktiskt ta och maila henne en kopia.

”Vad som är lustigt är att svensk politik ganska ofta bygger på just tro. Inte religiös tro, men tro. Även om man ibland kan undra om politikerna inte håller sin tro lika högt som någon sorts religion, då de verkar helt fanatiska i vissa fall. Ett exempel är vår politik kring cannabis. Det har forskats enormt mycket om cannabis, men den oberoende fakta som har forskats fram är tydligen inte relevant för våra politiker, då de av någon anledning värderar sin tro högre, och baserar sina politiska beslut utifrån den. Samtidigt påstår de att de för en ”modern” politik vad gäller cannabis?

Här är några oberoende fakta som ett modernt land borde ta i beräkningarna när det gäller lagstiftning om cannabis:

  • Mänskligheten har alltid använt droger. Det ligger i vår natur, och är något vi aldrig kommer sluta med, oavsett vad folk kan tycka är moraliskt rätt eller fel och oavsett hur våra lagar ser ut. Det är bara att acceptera det och anpassa lagarna och vårt samhälle utefter detta faktum. Droger är en del av vår kultur och tillvaro. Därmed inte sagt att alla droger ska vara lagliga och fritt tillgängliga, men lagarna måste anpassas så att den sammanlagda skadeverkningen av lagarna och drogerna blir så liten som möjligt, både för individen och för samhället i stort.

  • Den oberoende forskningsvärlden stödjer inte teorierna om att cannabis är så skadligt som våra politiker påstår. Det som sägs, att cannabis ger hjärnskador, orsakar livslånga psykoser, schizofreni osv finns det helt enkelt inga bevis för. Det finns teorier (tro), som våra politiker går efter, som påstår att så är fallet, men inga oberoende bevis som stödjer dem. Detta innebär inte att det per definition är en osanning, det kan tänkas bevisas i framtiden, men all oberoende forskning hittills, och det är en väldig massa forskning, tyder på att så inte är fallet. Alltså är det det som är fakta idag. Vad som däremot är bevisat på möss i en studie, är att ett stort regelbundet intag av cannabis med väldigt hög THC-halt (och därmed låg CBD-halt), vid väldigt ung ålder, motsvarande runt 15 år och yngre för en människa, kan orsaka utvecklingsskador på hjärnan. Huruvida det resultatet går att överföra direkt till människor är svårt att veta, men det är absolut en varning och en anledning att reglera cannabismarknaden så att minderåriga inte kan förskaffa sig det lika lätt som idag, då det ofta är lättare för en omyndig person att köpa cannabis än alkohol.

  • Under de 5 000 år som människor har brukat drogen finns det inget dokumenterat fall där någon har dött av en överdos av cannabis.

  • Det är sedan länge fastslaget att cannabis inte leder till någon annan drog, varken tyngre eller lättare. Varför våra politiker fokuserar på just cannabis som en så kallad inkörsport är egentligen ganska ironiskt. I stort sett alla som brukar cannabis har provat både alkohol och tobak före cannabis. Således borde dessa två kunna stämplas som inkörsportar, som enligt våra politikers resonemang slutar med en nål i armvecket. Det ironiska i deras argument är att det enda som gör att cannabis kan vara en inkörsport till andra droger är vår repressiva lagstiftning, som gör att många tvingas komma i kontakt med langare som säljer droger med ekonomisk vinst som intresse. Dessa langare vet att det finns andra droger som genererar större vinst. Dessa droger är ofta mer beroendeframkallande och skadligare än cannabis. Ytterligare en aspekt är att langare säljer till vem som helst, oavsett ålder, och ofta köper sitt cannabis från kriminella nätverk.

  • De negativa effekter som ett långvarigt tyngre cannabisbruk (missbruk) kan ge upphov till, så som försämrat närminne, försämrad kognitiv förmåga och inlärningsförmåga, försvinner när bruket upphör eller minskar. Det är alltså inte frågan om permanenta skador på hjärnan. Jämför liknande missbruk av alkohol och de skador det ger på både lever och hjärna.

  • Att cannabis är olagligt kan ställa till stora problem även för folk som bara brukar det ytterst sporadiskt. Mycket större problem än drogen i sig. Åker man fast för att ha brukat cannabis (vilket man kan göra upp till ett par veckor efter intaget, då inaktiva spår finns kvar i urin och blod) kan man bli av med sitt jobb, sitt körkort, man kan bli nekad inträde i vissa länder och man kan bli nekad jobb för att man har ett brottsregister. Detta kan ge följder som i värsta fall kan rasera en människas liv.

  • Det finns inga belägg för att en avkriminalisering av cannabis skulle innebära ett ökat bruk av cannabis medan dagens alkoholkonsumtion skulle bibehållas. Förmodligen skulle en tillfällig ökning ske i samband med en lagändring, och eventuellt skulle fler personer våga prova, men det finns inget som säger att den ökningen skulle förbli permanent. Att säga ”alkohol är problem nog” är ett tankefel. Logiskt sätt vore det självklart bättre att i så fall försöka ersätta så mycket av alkoholen (och även andra, olagliga droger) som möjligt med cannabis, då det är en både betydligt mindre skadlig och mindre beroendeframkallande drog, och som dessutom inte gör folk aggressiva och våldsamma, vilket skulle minska antalet våldsbrott och den skadegörelse som alkohol bekant bidrar till. Vidare finns det många länder man kan titta på som har avkriminaliserat droger och fått ett minskat tungt missbruk, vilket är det farliga för samhället, som följd.

  • Cannabis är mindre beroendeframkallande än kaffe.

  • Det ligger i stort sett alltid någonting bakom drogmissbruk. Ofta psykiska eller sociala problem. Drogmissbruk är ett symptom på underliggande problematik. Att stävja drogmissbruk genom att fokusera enbart på drogerna i sig är generalfel och kommer aldrig lösa några problem. Anledningen till varför folk missbrukar, själva roten till problemet, måste behandlas.

  • En legalisering av cannabis skulle innebära att det kan saluföras på exempelvis systembolaget eller motsvarande inrättningar, där åldersgräns finns. Precis som med alkoholhaltiga drycker skulle all cannabis kunna märkas upp med procenthalt för THC och CBD, så att kunderna vet exakt vad det är de köper. All försäljning skulle generera vinst och skatteintäkter till staten, samtidigt som polisen och rättsväsendet skulle slippa lägga resurser på att jaga och lagföra cannabisbrukare, vilket är den vanligaste förekommande drogen i våra domstolar och som kostar staten enorma summor varje år, pengar och arbetstid som med stor fördel skulle kunna läggas på allvarliga brott som skadar samhället.

  • Pojken och vargen. När man inser att någon ljuger tappar man helt förtroendet för personen i fråga. Svensk cannabispolitik och cannabisinformation (i skolor osv) är helt och hållet överdriven skrämselpropaganda baserad på missvisande fakta, konstiga anekdoter och i vissa fall rena påhitt. Gissa vad som händer med en persons förtroende för svensk drogpolitik, och samhället i stort, när han eller hon upptäcker att i stort sett allt som sades om cannabis i skolan, och som fortsätts sägas i media och av våra politiker, inte alls är sant.

Oberoende forskning måste vara vår ledstjärna. Inom alla områden. Så enkelt är det. Även inom drogpolitiken. Lita aldrig på varken en hundraprocentig förespråkare för cannabis som säger att det är meningen att vi ska röka på för att vi har receptorer i hjärnan som cannabinoiderna binder sig till, eller en rabiat cannabishatare som skyller alla samhällets problem på droger, och absolut inte organisationer som Hassela, FMN eller andra organisationer som per definition är emot narkotika, då de har sin bild klar i huvudet och vrider fakta efter sin egen åsikt (och ibland ljuger rakt ut) för att budskapet ska passa deras eget tycke, istället för att anpassa sin åsikt efter den fakta som finns.”

Annonser

Svensk Myndighetskontroll: SD:s budget – ett bedrägeri eller ett svindleri?


I förrgår skrev jag om SD:s budgetmotion i ett inlägg här på bloggen.

I andra halvan av det inlägget granskar jag särskilt vad de säger på det rättspolitiska området och bland många olika förslag, som jag har för avsikt att återkomma till, så valde jag igår ut en motion där man kräver ”ett omedelbart avskaffande av nuvarande praxis där domstolarna ger återfalls- och serieförbrytare mängdrabatter på brott.”

Efter det så exemplifierade jag med en typisk återfallsbrottsling, den inte helt okände Bo Svensson alias ”tjackbotte” vars tillvaro beskrevs så här.

Den 2/1-11 är det rättegång mot den tilltalade Bo Svensson. Bosse, eller ”tjackbotte” som han kallas är åtalad på 23 punkter. Tre fall av ringa narkotikabrott, två narkotikabrott, tre mopedstölder, två inbrott, ett olaga hot, ett missfirmelse av tjänsteman, tre olovliga körningar, en rattfylla och tre drograttfyllor, en ringa misshandel, en urkundsförfalskning, ett brott mot knivlagen samt ett fall av bigami. Det sista är visserligen något ovanligt men så är ”tjackbotte” heller inte vem som helst……

paris-wax-jail_3117.jpg

I det förra inlägget ställde jag frågan rakt ut om hur lång tid ”tjackbotte” ska avtjäna med SD:s förslag till hur lagarna ska tillämpas men ingen har lämnat någon uppgift så jag får gå vidare ändå genom att själv ta fram en sådan. I förrgår skrev jag också att med nuvarande system och som återfallsförbrytare, så skulle  han ha fått 6-7 månader men jag justerar idag den bedömningen till 10 månader istället.

Han fälls alltså på 22 av de 23 punkterna (alla utom bigamin vilket upprörde hans ena hustru) och vad gäller straffmätning och straffvärde för de punkter där han fälls till ansvar blir bedömningen i rätten följande.

De tre ringa narkotikabrotten bestäms vardera till en månads fängelse = tre månader. De två narkotikabrotten av normalgraden bestäms till tre resp. fem månader = åtta månader. Tre mopedstölder ger en månad till. Två inbrott en respektive tre månader. Ett olaga hot två månader, missfirmelse av tjänsteman 14 dagar, tre olovliga körningar en månad vardera = tre månader, fyra rattfyllor av olika slag 6 månader, ringa misshandel en månad och urkundsförfalskningen två månader. Där sägs det att rådmannen revolterade och helt enkelt vägrade att lägga på något mer för brottet mot knivlagen. Totalt är vi ändå uppe i 30 månader och 14 dagar eller drygt två och ett halvt år. Ett påslag tidsmässigt på drygt 20 månader jämfört med tidigare.

spe00009.jpg

Eftersom vi måste ha något att utgå från för att kunna räkna på framtida kostnader så ser vi att om vi tar detta mål så blev tillägget ca. tre ggr dagens strafftid.

För att inte beskyllas för att överdriva så ska jag dra ner det till att beräkningsmässigt bara lägga på 60% istället för 300% strafftid i genomsnitt på de straff som utdöms i Sverige och då tänker jag i detta även räkna in de ”straffskärpningar över hela linjen”, som SD kräver. Varje siffra kommer därför att ligga i uppenbar underkant av ett framtida scenario på området.

För att kunna göra en sådan beräkning så måste vi först veta utgångsläget, alltså hur det ser ut idag och den färskaste, helt klara statistik som finns, är kriminalvårdsstatistiken från år 2009.

Där kan vi läsa att totalt så dömdes 9805 personer till fängelse år 2009 för olika brott med varierande strafftider.

Jag ska inte här tråka ut er med en oändlig rad siffror utan jag redovisar enbart de resultat jag räknat fram och vilka premisser jag använt för att komma fram till de siffror som jag redovisar.

Det visar sig då att i den kategori som dömts till strafftider från 14 dagar – 6 månader finns 5524 personer. Av dessa har jag räknat med att 40% är förstagångsförbrytare och att 50% av dessa gjort sig skyldiga till flera brott och då kvalificerat sig för att få ta del av SD:s nya politik på området. Det innebär att vi här avrundat får 1100 personer som tidigare hade en strafftid på i genomsnitt 2,5 månader.

Då återstår 60% återfall som alla omedelbart är kvalificerade vilket ger 3300 personer till med en genomsnittlig strafftid idag på tre månader.

Med motsvarande beräkningar på de som dömts till mer än 6 månader ser det ut så här.

6-12 mån 546 förstagångare = 273 återfall som tidigare hade 8 månader i snitt och 819 återfall med tidigare 9 månader i snitt.

Då vi kommer högre upp i straffskalorna så ändras bilden något. Andelen förstagångsförbrytare minskar och andelen återfall ökar. Sammantaget har jag räknat fram ganska schablonmässigt att det handlar om ca. 2900 intagna varav 2000 kvalificerar sig och att dessa tidigare hade en genomsnittlig strafftid på 2 år och åtta månader. Livstidsdömda har jag helt lämnat utanför och jag återkommer till dessa i slutet av inlägget.

Med detta i beaktande så kommer jag fram till att den första gruppen med 1100 intagna som med dagens system tillsammans avtjänade 230 år med SD:s politik nu istället ska avtjäna 368 år +138 år alltså. Samma beräkningar på resten ger följande. +495 år, +109 år, +368 år, +3200 år totalt en straffskärpning med 4172 år.

Vad kostar det då i reda pengar att utöka strafftiderna med 4172 år? Enligt kriminalvårdens egna beräkningar kostar en fängelseplats i genomsnitt ca. 800000:- per år och intagen så den här delen av SD:s rättspolitik kostar i storleksordningen 3,35 miljarder/år.

Om vi nu kunde stanna där, så skulle underskottet i SD:s skuggbudget stanna vid 3,35 miljarder minus de 442 miljoner de anslagit i sin budgetmotion. Där skriver dom ocks så här:

”10.2.1 Skärpta straff

För att skydda samhället mot återfallsförbrytare och grova brottslingar vill Sverigedemokraterna införa en kraftig straffskärpning, bland annat genom införandet av verkliga livstidsstraff utan möjlighet till tidsbestämning eller benådning, obligatorisk utvisning av alla utländska medborgare som begår grövre brott samt ett omedelbart avskaffande av nuvarande praxis där domstolarna ger återfalls- och serieförbrytare mängdrabatter på brott. För att möta det ökade trycket på landets kriminalvårdsanstalter utökas anslagen med 442 miljoner för år 2011.”

bakom_galler_214617w.jpg

Bortsett från felräkningen ovan så finns det alltså fler faktorer att ta hänsyn till. Jag vet inte om SD inser det men om man ska förlänga strafftider på det sätt som de avser att göra så behövs det fler variabler för att få den här ekvationen att gå ihop. Detaljer, dessa ständiga detaljer. Som fängelser t.ex.

Om nu detta ska införas, som de själva skriver omedelbart, så föreslår jag att man även omedelbart sätter igång att bygga nya fängelser. Det är säkert bra för sysselsättningen men det är likt f-bannat en kostnad. Som är rätt stor. 4172 år, det blir ju faktiskt ungefär 11 nya Salbergaanstalter eller 12 st nya Kumlaanstalter storleksmässigt.

Jag ska ärligt säga att just nu så orkar jag inte ta reda på vad det skulle betinga för investeringskostnader bara i fastigheter för att svara upp mot deras förslag. Till det kommer sedan alla nyinvesteringar i övrigt som krävs innan portarna kan stängas. Det handlar ändå, som var och en förstår, om åtskilliga miljarder. Varav noll är budgeterade.

Den som trodde att det var slut i och med det är optimistisk. Säga vad man vill om SD men när de gör nåt så gör de det ordentligt i alla fall. Fel alltså.

Tror dom att satsningen de gör på domstolar och åklagarväsendet med 455 miljoner ska vara helt verkningslöst? Man får lätt det intrycket eftersom budgeten anslår pengarna men tar sedan ingen som helst hänsyn till eller budgeterar effekterna av satsningen. Det här är nämligen en investering som leder till kostnader per omgående i stort sett.

Fler åklagare + fler domare = fler rättegångar = fler dömda = fler i fängelse 0 ökade kostnader för kriminalvården. (Utom i händelse samtliga nya åklagare placeras på riksenheten för polismål för då händer absolut ingenting….! )

Onekligen svårt att kvantifiera detta men för att ha någon siffra så låt oss säga att vi får ytterligare 250 utdömda fängelseår = ytterligare 200 miljoner. Jag vet att det låter otroligt lite men jag börjar ju nästan tycka synd om dom nu för det är ju inte färdigfelat än.

De föreslår att livstid ska vara just livstid utan benådningsmöjlighet och de vill även utvidga så att livstid kan utdömas för vissa brott som idag inte har livstid i straffskalan. Det måste helt enkelt belysas vilka effekter detta får på meddellång och lång sikt eftersom många säkert tycker att det låter väl inte mer än rimligt.

Detta är en del av konsekvenserna:

Om vi begränsar oss till det värsta och grövsta brottet, mord, så har vi i Sverige under många år haft ca. 100 mord per år. Jag utgår från att det i första hand är dessa bevisat farliga brottslingar som ska ha livstid och räknar nedan i enlighet med det, även om deras skrivning indikerar att livstid kan komma att utdömas även för andra grova brott.

Då har vi 100 livstidsdömda mördare per år att ta hand om på livstid framöver och i mitt räkneexempel som snart följer så utgår vi från att genomsnittsåldern på dessa då de döms är 30 år och att den förväntade medellivslängden är 80 år. Det innebär följaktligen 5000 utdömda fängelseår/år i praktiken. På 10 år har vi samlat ihop 1000 livstidsdömda som tillsammans ska avtjäna 45-50000 år i fängelse.

Detta är som var och en förstår inte gratis. Det innebär också ett akut behov av nya fängelser och eftersom det är denna kategori vi talar om så får det till följd att de fängelser som byggs måste ha en säkerhetsnivå som är i topp. 1000 livstidsdömda innebär en byggnation enbart för dessa som motsvarar tre stycken Kumlaanstalter med den storlek som Kumla har idag.

Nästa fråga blir vad en sådan nybyggnation skulle kosta och för att få ett jämförelsetal så har jag idag pratat med Kriminalvården och därifrån fått följande besked. Det man har att jämföra med är kostnaden för de nya säkerhetsavdelningar som byggts som anstalter inne i anstalterna Kumla, Hall och Saltvik i Härnösand.

Skillnaden mot att bygga helt nytt är att dessa anstalter i anstalten redan från sin start har det så kallade skalskydd som säkerheten kräver. Det innebär yttermurar, staket och annat som är avsett att hindra rymning men kanske framförallt för att hindar fritagningar utifrån. Sådan byggnation fördyrar naturligtvis.

De siffror jag fick från Kriminalvården avseende kostnaderna för de platser som idag står färdiga fick mig att häpna men så här ser det ut. Man har byggt 24 platser på respektive anstalt till en totalkostnad om ca. 750 miljoner kronor eller drygt 10.000.000:- per plats. För dessa platser så kommer man framöver att till Specialfastigheter årligen betala 75.000.000:- i hyra eller lite drygt en miljon per intagen.

Utslaget över vårddygn så blir totalkostnaden ca. 4500:- per dygn och intagen vilket när man summerar det hela blir drygt 1.600.000:- per intagen och år. Så låt oss nu gå tillbaka till vår nya kontingent med intagna och utifrån de siffror som framkommit räkna på vad dessa kommer att kosta.

1000 platser som vardera kostar 10.000.000:- att bygga blir en investering om 10 miljarder för staten. Därtill ska läggas en vårdkostnad om 1000 x 1,6 miljoner = 16 miljarder till alltså totalt 26 miljarder enbart för livstidsdömda eller annorlunda uttryckt 1,6 miljarder per år för dessa första tusen om tio år.

Jag låter alltså inte detta påverka årets budgetförslag även om det borde få göra det med en del men jag tror nog att alla nu har förstått min poäng med det jag skrivit här. Inte heller tar jag hänsyn till att man också föreslår andra skärpningar av straffskalorna.

Innan jag sammanfattar bara en kommentar kring en del i deras förslag jag faktiskt inte förstår. Det står bara svepande följande; ”obligatorisk utvisning av alla utländska medborgare som begår grövre brott”. Jag kanske helt enkelt inte har sett det men jag undrar om de menar före eller efter rättegång o straff i Sverige eller….?

Sammanfattningsvis vill jag först upprepa och understryka att siffrorna ovan är väldigt, väldigt lågt hållna och jag är faktiskt säker på att verkligheten skulle te sig än värre. Efter SD:s nu dryga sex veckor i riksdagen så tycker jag att en del av de värsta farhågorna redan har besannats.

Håller jag mig till dagens ämne, så är det som så, att antingen kan dom inte räkna, eller så vill dom inte räkna. Kan dom inte så finns det ändå ett visst hopp. Vill dom inte utan skriver såna här motioner bara för att lura fler väljare så borde det vara åtalbart. Som ni ser själva så är det ju inte småpengar det handlar om så om man kallar det försök till grovt svindleri så blir det ännu tydligare vad det handlar om.

 

 

 

Svensk Myndighetskontroll: Det goda exemplets makt gillas inte av Ask&Pehrson


När man diskuterar ett ämne som t.ex avkriminaliseringen av cannabis, som nu är aktuell i Kalifornien, så är det lätt hänt att man fastnar i olika forskningsrapporter som visar si eller så och mängden statistik och siffror kan ibland vara både irriterande och imponerande stor. (Utom när folkhälsominister Larsson är motpart för hon vet inget men tycker mycket….)

Idag behöver man inte fastna i den fällan eftersom det finns länder som haft modet att gå före. Tjeckien och Portugal är två exempel och här följer en liten framtidsvision som jag tidigare publicerat i bloggen och som jag hoppas att ni har glömt…..:-)

Lyckad avkriminalisering

Året är 2019 och det har gått cirka nio år sedan Sverige tog det dramatiska beslutet att avkriminalisera innehav av narkotika för eget bruk. Några straffrättsliga påföljder har sedan dess inte drabbat någon, oavsett om denne använder hasch, heroin eller kokain. Avkriminaliseringen gällde samtliga sorters narkotika.

Beslutet kom både snabbt och överraskande straxt efter valet 2010 då en kommission med påfallande beslutsamhet och styrka konstaterade att den fram till den dagen förda narkotikapolitiken hade havererat. Det var helt enkelt dags att pröva något radikalt och något nytt efter att man insett att den gamla politiken endast hade fått som konsekvens att risken för fängelse, även vid de minsta överträdelser, hade gjort att missbrukarna tvingats under jord.

Eftersom fängelse är dyrare än behandling så kom man äntligen fram till att fängelsestraffen skulle ersättas med ett erbjudande om vård och behandling till de som ertappas med små mängder narkotika oavsett vilken sort det än är.
De personer som man funnit små mängder narkotika hos skickades istället till en sorts behandlingspanel bestående bl.a av socialarbetare, psykologer och jurister för att hos dessa få förslag till lämplig behandling. De som ändå vägrade behandling fick naturligtvis göra så utan att för den skull hamna i fängelse.

Hur har då den nya politiken fungerat under de år som systemet prövats?
Det fanns ingen brist på kritiker och domedagsprofeter vid systemets införande. Självfallet skulle, enligt dessa, effekterna bli ett väsentligt ökat missbruk och till och med ”narkotikaturism” till landet med de liberala lagarna. Det skulle i sin tur bidra till ännu större problem. Redan tidigare så hade man ett stort antal tunga missbrukare och dödstalen för dessa var bland de absolut högsta i västvärlden.

Resultaten av den första riktigt stora utvärderingen av den nya politikens effekter har nu kommit och glädjande nog så kan man konstatera att redan fem år efter avkriminaliseringen har användandet av narkotika minskat bland Sveriges tonåringar.
Andelen HIV-smittade, orsakat av orena verktyg, har sjunkit medan andelen personer som sökt hjälp och behandling mot sitt missbruk har mer än fördubblats.

Forskningsledaren bakom den genomförda utredningen säger; ”att döma av de siffror vi fått fram så har avkriminaliseringen i Sverige varit en stor framgång.” ”Det har fått som konsekvens att den svenska regeringen nu kan sägas ha handlagt och kontrollerat narkotikaproblematiken långt bättre än nästan alla andra länder i västvärlden.”

Jämfört med EU och USA är numera de svenska siffrorna imponerande. Efter avkriminaliseringen har Sverige nu den den lägsta nivån vad gäller personer över 15 år som använder marijuana med ca. 10%. Proportionellt så är det så att det är fler amerikaner som använt kokain än vad det finns svenskar som använt marijuana.

Jag skulle här kunna redovisa ytterligare en mängd siffror men jag nöjer mig med att berätta att på i stort sett varenda mätbar punkt så har situationen förbättrats påtagligt. Det gäller användandet, antalet dödsfall, antal i behandling och antalet HIV fall. Allt är nu bättre än förr. Dessutom till kostnader som har varit mycket, mycket lägre än tidigare.

Den svenska fallstudien har rönt stort intresse även i USA som länge haft en hård linje i narkotikapolitiken med kanske västvärldens strängaste straff för narkotikainnehav och försäljning. Trots det så har USA de högsta nivåerna i världen vad gäller användandet av marijuana och kokain.

På institutet bakom fallstudien menar man att det stora problemet i USA och med den förda narkotikapolitiken är att den är baserad på spekulationer som har rädsla som sin utgångspunkt istället för empiriska och evidensbaserade fakta. Dessa finns nu i den svenska fallstudien och kanske kan det få till följd att även andra länder följer efter.
Ytterligare en effekt av den nya politiken är att polisen nu kan fokusera på att spåra upp och lagföra de stora organiserade narkotikaligorna.

Sammanfattningsvis så har den nya politiken och avkriminaliseringen lett till att man lyckats nå de uppsatta målen för narkotikapolitiken för första gången någonsin!!

Är detta en utopi? Är det en blåögd beskrivning av vad som skulle kunna ske om vi
avkriminaliserade innehav för eget bruk? Skulle en sådan leda till de katastrofala effekter som förespråkarna för och utformarna av dagens repressiva och mycket kostsamma narkotikapolitik hävdar?

Säker kan man naturligtvis aldrig vara men det jag har gjort i texten ovan är enbart att jag ändrat vilket land det handlar om och även ändrat de årtal som anges.

Vad som beskrivs i texten är exakt vad som har skett i Portugal sedan man där år 2001 genomförde de åtgärder inklusive avkriminaliseringen som beskrivs. Alla de goda effekter jag berättar om är de effekter som man nu har sett i Portugal. Självklart skulle något liknande även vara möjligt i Sverige.

Den nuvarande narkotikapolitiken är ett kostsamt misslyckande. Det är dags även för oss att göra något radikalt som att t.ex följa det goda exempel som Portugal utgör. Det vore dessutom ett utmärkt exempel på pragmatisk och evidensbaserad politik.

Med andra ord, Liberaldemokratisk sådan.

Svensk Myndighetskontroll: Fredagsfrukosttanke tänkt före frukost


Den svenska modellen!

Den svenska modellen!

Ett svenskt storföretag och ett japanskt hade kommit överens om att varje år utkämpa en roddtävling med åttamannalag. Båda manskapen tränade länge och när dagen för kapprodden kom var bägge lagen i absolut toppform.

Men trots allt arbete svenskarna lagt ned var det japanerna som vann. Och det med en hel kilometer.

Efter nederlaget var det svenska lagets moral helt i botten. Högsta ledningen beslutade att man skulle vinna påföljande år och tillsatte en projektgrupp som skulle undersöka problemet.

Projektgruppen upptäckte efter mycket analyserande att japanerna hade haft sju man till att ro och en man till att styra, medan det svenska laget hade haft en man till att ro och sju som styrde.

I denna krissituation visade ledningsgruppen prov på avsevärd handlingskraft och man engagerade en konsultfirma. Denna fick i uppgift att undersöka strukturen i det svenska laget. Experterna kom efter flera månaders arbete fram tillslutsatsen att det var för många som styrde och för få som rodde.

På grundval av experternas rapport genomfördes omedelbart förändringar av lagstrukturen. Nu hade man fyra styrmän, två överste styrmän och en styrledare och en roddare.

Dessutom införde man ett poängsystem för att motivera roddaren.
– Vi måste utvidga hans arbetsområde och ge honom mera ansvar.

Året därpå vann japanerna, nu med hela två kilometer.

Det svenska bolaget avskedade roddaren med hänvisning till dålig arbetsprestation. En bonus betalades till ledningen som tecken på uppskattning för det stora ansträngningar den lagt ned.

Konsultfirman utarbetade en ny analys, där man drog slutsatsen att man hade valt rätt taktik och att motivationen också var god. Problemet måste alltså vara materialet som följaktligen behövde förbättras.

Idag är det svenska bolaget i färd med att utveckla en ny båt.

Svensk Myndighetskontroll: Oseriöst SD och felräknat dessutom


Minns ni det där partiet som i valrörelsen för bara drygt en månad sedan berättade för alla och envar att invandringens kostnader var astronomiska men att dom i sin skuggbudget presenterat siffran 78 miljarder som en försiktigt hållen beräkning? Så här skrev man i våras:

”Med Sverigedemokraternas mer restriktiva invandringspolitik skapas dessutom ett reformutrymme redan första året genom en minskning av asyl- och anhöriginvandringen med 90 procent. Denna reform får ordentligt genomslag tredje året och sammanlagt sparar vi här 78 miljarder under budgetperioden.” Sedan lade man till; ”På biståndssidan sparar vi 29,5 miljarder under budgetperioden.” 107,5 miljarder i besparing under perioden är ju inte illa och det gick man sedan till val på och fick även stöd tillräckligt för att ta sig in i riksdagen.

Den 2/9 presenterades valmanifestet med 99 punkter och ingen förändring i finansieringsfrågan förutspåddes.

Idag har man presenterat partiets ekonomiskpolitiska motion med anledning av regeringens budgetproposition och det nya i motionen jämfört med den tidigare skuggbudgeten är att I dagens skuggbudget kommer SD ha en post för invandringen, men den långsiktiga beräkningen dröjer.

”- Det är ett väldigt komplext område, säger Skalin. Nu sitter vi i riksdagen och ska presentera ett förslag som på ett eller annat sätt, direkt eller indirekt, påverkar människorna som lever i det här landet. Givetvis ska vi räkna så gott vi bara kan framöver så att det verkligen blir 100 procent rätt.”

Det är egentligen ett rätt fantastiskt uttalande som översatt betyder att under valrörelsen var vi inte så noga med det vi sa utan det viktiga då var att komma in i riksdagen. Nu är vi där och har upptäckt att det är ett komplext område att räkna på. Eftersom vi nu kan räkna med att bli mer granskade har vi insett att vi måste räkna lite mer noggrant så därför har vi inte hunnit räkna fram den absolut i särklass viktigaste enskilda posten i vår budget. Seriöst? Tja, avgör själv……

Det hindrar dock inte partiet från att sprätta iväg 17,5 miljarder mer än regeringen och det alltså utan att ha koll på om deras besparing ens kommer i närheten av det beloppet. De första pengar man annars la beslag på var biståndspengarna vilket då måste kategoriseras som SD:s viktigaste besparing i dagens motion.

96397_366_250.jpg

Jag beklagar de människor runt om i världen som drabbas av den besparingen. Jag vet att varenda en av er har det så oerhört mycket sämre än vad vilken svensk som helst egentligen kan föreställa sig men SD behöver era pengar för att svenska småtjyvar ska få sitta mycket längre i fängelse och för en närmast småpervers längtan att få straffa barn under 15 år. Sånt kostar så ni får klara er ändå.

Jag fortsätter därför med just rättspolitiken och konstaterar att det här partiet som lägger den budget dom nu lägger har absolut inte den minsta aning om vad de talar om på det här området. De förslag de lägger kostar snabbt ytterligare miljarder utöver deras egen satsning och på sikt så kommer deras politik att leda till ett mycket, mycket stort budgethål.

Jag har tidigare under valrörelsen skrivit ett inlägg just om detta så här och nu så tar jag bara ut en enda del av det förslag de lägger nämligen detta, ”ett omedelbart avskaffande av nuvarande praxis där domstolarna ger återfalls- och serieförbrytare mängdrabatter på brott.”

Häpp! Nu så ska det få kosta men är det fest så är det. Det här som man nu ger sig på är mängdbrottsligheten och vilka svarar i första hand för den? Jo, det är vad vi slarvigt brukar kalla pundare o småtjyvar. Den kategori som regelmässigt har sisådär 20-30-40 åtalspunkter att svara för då de så att säga samlat ihop till en rättegång.

Det är också bland dessa som vi finner de flesta åtefallsförbrytarna. Denna kategori ska nu inte få någon rabatt enligt SD utan de ska dömas fullt ut för varje brott. Det vore otroligt intressant att se vilken beräkning som sedan ligger till grund för det belopp om 440 miljoner ca. som man ska satsa på Kriminalvården för att möta det ökade trycket som man kallar det. Kom ihåg nu också att detta är bara en av de åtgärder man vill genomföra på det här området men jag nöjer mig f.n med detta som exempel.

Låt oss därför nu ta den genomsnittlige brottslingen inom detta segment och så tittar vi på hur det blir med SD politiken införd fr.o.m 2011 och nöjer oss förresten också med det eftersom det går åt h-e rätt fort…..

033678671f61e1c4.gif

Den 2/1-11 är det rättegång mot den tilltalade Bo Svensson. Bosse, eller ”tjackbotte” som han kallas är åtalad på 23 punkter. Tre fall av ringa narkotikabrott, två narkotikabrott, tre mopedstölder, två inbrott, ett olaga hot, ett missfirmelse av tjänsteman, tre olovliga körningar, en rattfylla och tre drograttfyllor, en ringa misshandel, en urkundsförfalskning, ett brott mot knivlagen samt ett fall av bigami. Det sista är visserligen något ovanligt men så är ”tjackbotte” heller inte vem som helst……

Så mina glada SD bugetbudgeterare, hur lång tid ska ”tjackbotte” spendera bakom galler enligt er förutsatt att han befinns skyldig på samtliga punkter? (vilket också sker utom vad gäller bigamin som var trickig från början) Med dagens system så hade han fått sisådär 6-7 månader kanske, alternativt en vårdvistelse 16 månader för att undergå antidrogbehandling. Men nu är det alltså slut med sådant och ”tjackbotte” som är både serie- och återfallsförbrytare blir nu den förste att dömas enligt era nya regler.

Så jag stannar där med den frågan hängande i luften och förhoppningsvis så får jag den besvarad av någon SD företrädare eller av SD sympatisörer innan vi övergår till att ytitta på vad det kommer att kosta samhället.

 

Svensk Myndighetskontroll: Flyktingbarn 37000/dygn, 5000 skolor nedbrända, kostnad min 600 miljarder


Igår stötte jag på en blogg som hade en braskande nyhet att förmedla. Ett ensamkommande flyktingbarn kostar 37000:- per dygn! Bloggen visste även att berätta följande och jag citerar texten direkt som den såg ut och var skriven:

”I just det här inlägget så tänker jag ta upp en kostnad som jag anser helt horribel. Ifrågasättandet gäller INTE invandraren utan Migrationsverket….. som vad det verkar….utan betänkligheter betalar 37.000:- i boendekostnad för varje ensamkommande flykting”barn”. Nu pratar jag inte om 37.000:- per barn och månad, inte heller gäller det 37.000:- per barn och vecka. Nej nej nej….. det här är vad Migrationsverket ……med våra skattemedel …..betalar per barn och dygn.

Det innebär en boendekostnad för VARJE flyktingbarn på 259.000:- PER VECKA och PER MÅNAD blir det en nätt kostnad av 1.036.000:- Tar man det PER ÅR så blir det TOLV MILJONER FYRAHUNDRATRETTIOTVÅ TUSEN KRONOR. Totalt för bara de 2000 “barnen” som kommit hittills i år så blir det en årskostnad för boende på 24.864.000.000:- Det är ju astronomiska summor….. 24 MILJARDER 864 MILJONER KRONOR.

Till dessa kostnader kommer kläder, skor, hygienartiklar, nöjen, telefon, tidningar mm, mm för jag inbillar mig att dessa utgifter INTE ingår i boendekostnaden. Nej jag vet att i sammanhanget är DET inga större kostnader men i sambandet så blir totalkostnaden enorm. Ska vi verkligen acceptera att människor med tillgång till olika boenden triggar upp priserna till absurdum och att Migrationsverket utan betänkligheter går med på vilka vansinniga priser som helst och bara betalar och betalar utan minsta ansvar för våra skattepengar?

Överallt inom den offentliga sektorn ska det sparas och dras ner …..men ALDRIG att det talas om att Migrationsverket ska spara….framförallt borde de inte låta sig utnyttjas av en massa oseriösa profitörer. När ETT ensamkommet “barns” boende kostar så här mycket så kan man ju stilla undra…..vad kostar en hel flyktingfamiljs?”

Det är så här vandringsmyter uppstår och frodas. Någon påstår något som citeras av någon annan som upplever att uppgiften är sensationell och saftig. Det går ett tag och plötsligt så ”vet” alla att flyktingbarn är svindyra att ta emot. Dom kostar ju mer än dubbelt så mycket som en svit på Grand Hotell i Stockholm med sovrummet mot hamnen och inklusive frukost. (15700:- för två)

Som exempel på sådan spridning så fick jag följande replik på en kommentar jag gjorde i Expressen tidigare idag. ”ombudet: Tror du verkligen på det du själv säger. Om nu invandringen skulle gå så mycket med vinst, varför berättar inte dom politiskt insatta om detta. Tror ni verkligen på att flyktingar ger vinst när ett ensamkommande flyktingbarn kostar 37.000 kr om DYGNET”  

Så ni ser hur fort det kan gå.

Jag skrev naturligtvis till bloggägaren ovan och påtalade en del småfel i det som stod där som t.ex följande:

”För det första nämner du inte att det handlar om ett transitboende, alltså en ickepermanent övergångslösning vilket innebär att vi redan här kan skrota hela den årskostnadsberäkning du sedan gör eftersom den blir grovt missvisande.

Kostnaden på 37000 var för omhändertagande vilket alltså inkluderar de saker du räknar upp. Dessutom så är kostnaden 37000/dygn inte beräknad för ett barn utan för flera och jag kommer under morgondagen att få det korrekta antalet. (Det visade sig att siffran per barn landade på 1900:-/dygn till slut och även på det beloppet gjorde vårdbolaget en miljonvinst )

Sedan frågar Du retoriskt om vi ska ”acceptera att människor med tillgång till olika boenden triggar upp priserna till absurdum” och avslutar med att skriva att ”framförallt borde de inte låta sig utnyttjas av en massa oseriösa profitörer.”

De människor med tillgång till olika boenden som du pratar om och de du kallar oseriösa profitörer är i det aktuella fallet Vårdbolaget VoB Syd som ägs gemensamt av ett antal kommuner i Skåne och Småland, genom Kommunförbundet Skåne och kommunalförbundet VoB Kronoberg.

Så de statliga pengarna omvandlas i det här ärendet till kommunala pengar. I stort sett allt du har skrivit i ditt inlägg är alltså fel.

Jag påstår inte att du är rasist när du skriver som du gör, det är bara ren okunskap, men jag undrar om du är medveten om att just den här sortens skrönor är sådana som får ett eget liv och som kommer att bidra till att underblåsa rasism?

Jag vet inte hur många artiklar av den här typen jag sett under valrörelsen med den ena felaktiga uppgiften större än den andra. Det finns påståenden om att 5000 skolor bränts ner och att invandringen kostar minst 600 miljarder per år med mera med mera.

Jag hoppas nu att du har så mycket kurage och ryggrad att du tar bort eller ändrar ditt inlägg så att de uppgifter du lämnat inte får större spridning än vad som redan är fallet.”

Det hedrar bloggägaren att uppgifterna vad gäller kostnader därefter ändrades i bloggen. Tråkigt nog så var det också det enda som ändrades. Just den här sortens retorik blåser under stämningar som jag tror att ingen av oss egentligen vill ha.

Svensk Myndighetskontroll: Detta sa man inget om före valet……..


http://www.svd.se/naringsliv/it/pa-manga-satt-varre-an-fra_5579095.svd

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/lattare-fa-uppgifter-om-fildelare_5576115.svd

Alla partistrateger och alla valforskare, analytiker etc. vet att om en regering vill införa sådant som den vet är impopulärt, så ska man göra det snarast möjligt efter ett val för att på så sätt ge väljarna så lång tid som möjligt att hinna glömma före nästa val.

Lägger man sedan till att samma regering flyttat bort frågan från dagordningen inför valet genom att inte fasställa när det grundläggande förslaget ska presenteras för riksdagen så kan man alltid, på samma sätt som Beatrice Ask nu gör, påstå att frågan diskuteras just nu men att inga beslut ännu är fattade.

Centerpartiet, den lilla allianskamraten, tycks dock vara på det klara med vad som ska föreslås eftersom deras talesperson ivrigt försvarar det förslag som enligt justitieministern ännu inte är något förslag. Nästan. Centern meddelade ju å sin sida under valrörelsen, via den där lilla människan som alltid pratar o pratar o pratar o pratar, nuv.parti ordf. Maud Olofsson, att man inte längre prioriterade eller brydde sig om frågor om integritet. Vilket man nu bevisar så inget fel på ärligheten där men väl på politiken.

Moderaterna å sin sida fortsätter att vara de nya moderaterna genom att nu bekräfta att den förra mandatperiodens ivriga byggande av kontrollsamhället fortsätter. Den till USA flyktade Tomas Bodström, sägs nu ha fått ett eget litet hemligt hyllningsrum på partikansliet Stora Nygatan i gamla stan dit ledande moderater nu vallfärdar för att framföra såväl tack som hyllning till den man de alltid kommer att kunna skylla alla dessa lagar på, Tomas Bodström.

Överkontrollant T. Bodström

ask200.jpg
Överkontrolltant B.Ask


I huvudet på politiker idag ingår nämligen ingen kunskap om att lagar kan rivas upp och göras om eller, hemska tanke, t.o.m avskaffas. I den moderata världen kan endast nystiftas och tilläggas samt om Johan Pehrson är involverad, skärpas under glada rop om hårdare tag och längre straff.

En månad före valet skrev jag nedanstående under rubriken; ”Detta ska Du INTE få påverka i valet” Det blir allt tydligare varför…….

”Kort tid efter valet så ska regeringen, om nu valet går som regeringen vill, införa det s.k Datalagringsdirektivet. Man har helt enkelt velat undvika debatt före valet och det har visat sig vara en vinnande taktik eftersom debatten också uteblivit.

Egentligen konstigt med tanke på att valet handlar om de kommande fyra åren och det här är ett mycket ingripande och kränkande lagförslag som borde diskuteras vitt och brett. Lagen bygger på ett sedan länge känt EU-direktiv vilket får som konsekvens att vi bara har att rätta in oss i ledet och införa vad som är beslutat. Nästan. Likt IPRED-lagen ger direktivet medlemsländerna en rätt att, inom de stipulerade ramarna, själva bestämma t.ex hur lång lagringstid man vill ha för uppgifter om skickade sms och då kan lagringstiden vara mellan 6-24 månader.

Jag tycker naturligtvis att Sverige i första hand ska strunta i direktivet och om det ska införas ska man inta en minimalistisk inställning och alltså välja att lägga sig på den kortaste tiden 6 månader. Det var terrordåden i Madrid den 25 mars 2004 som ledde till att EU-direktivet om datalagringslagen blev verklighet den 15 mars 2006.

En av de mest drivande i frågan var Sveriges dåvarande justitieminister Tomas Bodström. Bestämmelser om lagring av trafikdata har genomförts eller håller på att genomföras i samtliga EU-länder. Den lagrade informationen ska svara på frågorna vem som kommunicerar med vem, när, var och med vilken typ av kommunikation det skedde. Information om innehållet i kommunikationen skall dock inte sparas.

Den här informationen skall lagras:

Vid telefoni ska uppgift om följande lagras: uppringande telefonnummer, nummer som slagits och nummer till vilka samtalet styrts, uppgifter om abonnent och registrerad användare, datum och spårbar tid då kommunikationen påbörjades och avslutades, den tjänst som använts, samt slutpunkter.

Vid mobil telefoni ska utöver det som anges under telefoni uppgift om följande lagras: uppringande parts abonnemangsidentitet och utrustningsidentitet, uppringd parts abonnemangsidentitet och utrustningsidentitet, lokaliseringsinformation för kommunikationens början och slut, samt datum, spårbar tid och lokaliseringsinformation för den första aktiveringen  av en förbetald anonym tjänst.

Vid internettelefoni ska utöver det som anges under telefoni uppgift om följande lagras: uppringande parts IP-adresser, samt uppringd parts IP-adresser.

Vid meddelandehantering (t.ex. e-post och SMS) ska uppgift om följande lagras: avsändarens och mottagarens meddelandeadress, uppgifter om abonnent och registrerad användare, datum och spårbar tid för på- och avloggning i meddelandetjänsten, datum och spårbar tid för avsändande och mottagande av meddelandet, samt den tjänst som har använts och spårbar tid för användandet.

Vid internetåtkomst ska uppgift om följande lagras: användarens IP-adresser, uppgifter om abonnent och registrerad användare, datum och spårbar tid för på- och avloggning i Internettjänsten, typen av internetanslutning som använts, samt slutpunkter.

Vid verksamheter som tillhandahåller kapacitet som ger möjlighet till överföring av IP-paket för att få internetåtkomst ska uppgift om följande lagras: uppgifter om abonnent, vilken typ av kapacitet för överföring som har använts och spårbar tid för användandet, samt slutpunkter.

Tyskland var bland de första att implementera EU:s datalagringsdirektiv och sedan dess måste landets teleoperatörer spara information om sina kunders telefonsamtal och e-post i sex månader. Lagen har dock fått oväntade konsekvenser, visar en undersökning från det tyska forskningsinstitutet Forsa. Redan efter mindre än ett halvår började många tyskar att förändra sina kommunikationsvanor.

Undersökningen gjordes i maj 2009 och publicerades i juni. 1 002 personer har deltagit och resultatet visar att 48 procent anser att datalagringen är en nödvändig metod för att bekämpa brott. Men samtidigt svarar 46 procent att intrånget i privatlivet är alldeles för stort – och mer än hälften av deltagarna svarar att de skulle dra sig för att ringa psykologer, drogavvänjningskliniker eller relationsrådgivare på grund av lagen. Dessutom svarar elva procent att de faktiskt redan avstått från att ringa telefonsamtal eller skicka e-post på grund av lagen.

Konsekvensen har blivit att en del människor faktiskt har förändrat sitt beteende eftersom de vet att deras kommunikation sparas. Och det handlar inte om kriminella, utan om vanliga människor.

129393725_0efab2762a_m.jpg

Alexander Alvaro tillhör den liberala gruppen i parlamentet och sitter med i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och rättsliga frågor. Dessutom har han varit parlamentets särskilda rapportör om datalagringsdirektivet, vilket gör att han är väl insatt i vilka konsekvenser lagen har fått.

– Min personliga åsikt är att datalagringen liknar en katastrof, säger han. Redan innan direktivet röstades igenom 2006 ställde motståndarna en rad frågor: hur ska lagen implementeras rent tekniskt, vem ska stå för kostnaderna, lever lagen upp till Europakonventionen och de mänskliga rättigheterna och hur påverkas samhället och allmänheten. Alla farhågor har besannats. Ingen tog sig tid att svara på de här frågorna. Nu kan det sägas att direktivet var dåligt förberett och ett bra exempel på en dålig lagstiftning.

Lagen, som säger att brottsbekämpande myndigheter enbart ska få tillgång till uppgifterna vid allvarliga brott, har redan börjat missbrukas. Ämnesglidning redan från starten således.

http://www.svd.se/naringsliv/it/datalagring-leder-inte-till-farre-brott_4566715.svd

Så har då den krassa verkligheten åter visat att de teorier som politiker lanserar då de kraftfullt manar till kamp mot än det en än det andra, inte håller i verkligheten. Jag har tidigare konstaterat att något måste vara riktigt fel eftersom polisen inte löser fler brott än vad de gör trots ett kontinuerligt tillskott av lagar som ska underlätta deras verksamhet och ett aldrig sinande inflöde av ny teknik.

a660e3bff44d2117.jpg

Min slutsats då blev densamma som nu och betyder att det inte är fler poliser som behövs utan bättre. Tomas Bodström, datalagringsdirektivets stolte far, har med uppbådandet av all sin energi i flera år talat om hur absolut avgörande viktigt det är att polisen får tillgång till de uppgifter som kan registreras enligt direktivet. Det skulle bli lättare att både utreda och att få kriminella dömda.

I den utvärdering som EU-kommissionen låtit genomföra konstateras att det inte finns någon kvantitativ data som ger Bodström rätt. Flera remissinstanser hävdar tvärtom att direktivet varken lett till minskad brottslighet eller högre uppklarningsgrad.

Ett ytterligare problem är hur direktivet kommit att användas. Det sas under debatten som föregick direktivet att uppgifter skulle kunna begäras då det handlar om ”allvarlig brottslighet”. Man ”glömde” dock att definiera vad som avsågs med sådan vilket lämnat fältet öppet och fritt för olika tolkningar.

Om vi tittar på tre jämförbara länder så gjordes i Frankrike över en halv miljon förfrågningar av myndigheter under 2008, i Storbritannien ca. 470000 och i Tyskland bara 13000. Betyder då detta att den allvarliga brottsligheten i Frankrike och Storbritannien är omkring 40 gånger högre än i Tyskland? Nej, naturligtvis inte men genom avsaknaden av definition av allvarlig brottslighet har dörren lämnats öppen för myndigheter att granska dig på de mest lösa grunder.

I Storbritannien används t.ex uppgifterna i jakten på fildelare. Allt är alltså som vanligt. När man skapat möjlighet att göra något så kommer den möjligheten, förr eller senare, att utnyttjas fullt ut även om man initialt försäkrar att så inte är fallet.

Bland annat därför är de möjligheter att avlyssna som FRA-lagen ger så skrämmande. Den nu presenterade rapporten utgör ytterligare ett tungt argument för att Sverige borde vägra att införa direktivet. Såväl den tyska konstitutionsdomstolen som den rumänska har nu förklarat att direktivet står i strid med respektive länders konstitution och att det därför inte kan implementeras i den inhemska lagstiftningen.

I Sverige försöker man istället smyga igenom lagen utan debatt. Vi behöver en författningsdomstol!”

Jag hittade denna bild av den moderate riksdagsledamoten och talespersonen i IT-frågor för moderaterna, Henrik von Sydow:

screenshot1.png

Alliansen och moderaterna har nu givit sitt besked, de inte bara stöder Bodströmsamhället utan de moderniserar, investerar och bygger ut det på ett sätt som måste få både Bodström och Orwell att gnugga sig i ögonen av förvåning över att se vad de nu ser. Bodström, du var en j-a amatör på området och har mycket att lära av de nuvarande överkontrollanterna!

 

Nunc aut nuncuam

Svensk Myndighetskontroll: Kan min version bli vår vision?


Ska man hitta någon fördel med den mörka och kalla årstiden så är det att man håller sig inomhus och inomhus finns också datorn så då kan man ta tillfället i akt och skriva en rad eller två. Ungefär som just nu, med andra ord.

Jag har sett att flera av mina kollegor, bl.a Torbjörn Jerlerup och Jan Rejdnell, har funderat högt kring Liberaldemokraterna och våra möjligheter att ta röster och då helst tillräckligt många sådana för att ta oss in i riksdagen redan 2014. Båda herrarna landar i slutsatsen att det är fullt möjligt.

Jan tar fasta på att valmanskåren idag är mycket mer rörlig än tidigare och att det alltså är lättare än förr att förmå väljare att byta parti. Båda tar också upp den moderata dominansen, Folkpartiets allt större avståndstagande från liberalismen, Socialdemokraternas kris där man fokuserar på fel saker och i stort sett gör alla fel som går att göra.

I en seriös analys efter ett val kan man inte, som S nu har gjort, tillsätta en krisgrupp på 53 personer som alla representerar olika särintressen från start och sedan förvänta sig att den analys som görs kommer att vara objektiv och riktig.

Båda anser att risken för att Centern o KD ska försvinna ur riksdagen är uppenbar. Därutöver så tar man upp tomrummet som finns i svensk politik eftersom det inte längre finns något liberalt parti eller för den delen, något parti som vägleds av en ideologisk kompass. Jag har inte heller i den delen någon annan uppfattning än den som Torbjörn och Jan redogör för.

LibDem Track.jpg

Däremot så vill jag understryka två faktorer som jag menar kommer att få stor betydelse för Liberaldemokraternas framtid och möjlighet att lyckas etablera sig som ett parti att räkna med i svensk politik och i riksdagen.

Den första faktorn är av rent praktisk natur och i Liberaldemokraternas fall är det så att till skillnad mot många partier som försökt starta tidigare så har vi, redan från dag 1, en oerhörd bredd och kompetens kombinerad med erfarenhet av såväl det politiska arbetet som det organisatoriska inom den grupp på ca. 175 personer som finns på maillistan och tillsammans med oss i grundargruppen.

Den andra faktorn jag tror kan komma att få stor betydelse är ideologin. Idag har vi ett antal välpaketerade politiska produkter/partier som i många avseenden är svåra att särskilja. De har standardiserade svar på frågor om gårdagen och de har ett antal förslag på akuta lösningar och kortsiktiga lösningar på problem som borde hanteras annorlunda.

Jag har aldrig någonsin hört någon säga att något av dagens partier har en vision om hur de vill se framtiden gestalta sig.

Liberaldemokraterna har en sådan vision. I det programarbete som påbörjats är vi överens om att höja blicken och att skriva ett program som inte bara anvisar lösningar på dagsproblemen utan som även stakar ut mål och en väg som leder till att dessa mål också ska kunna uppfyllas.

Det finns saker i dagens samhälle vi kommer att vilja ändra radikalt och fullständigt på. Vi är inte rädda för att lägga fram förslag som är en konsekvens av den ideologi vi omfamnar. Dit hör t.ex migrationsfrågan där vi redan i en artikel presenterat en delvis helt ny syn på migrationen och idag har Jerlerup en artikel till på samma tema.

För väljarna kommer detta också att vara en trygghet för om man inte vet hur en Liberaldemokrat skulle svara i en viss fråga så går det ändå alltid att komma fram till svaret om man har den ideologiska grunden att stå på. En ideologisk förankring betyder på så sätt även stabilitet och säkerhet.

Som ni säkert förstår så kan jag inte idag säga något om vad partiprogrammet kommer att innehålla i detalj då det som ska med där är del i en djupt demokratisk process där de som är Liberaldemokrater nu i lugn och ro ska skriva och debattera det som till slut ska bli vårt partiprogram.

Däremot så är det inget som hindrar att jag ger er mina personliga tankar på ett mer allmänt och måhända visionärt plan än det som anger konkreta handfasta åtgärder att vidta snarast. I så fall så är min önskade inriktning för detta parti mot framtiden denna.

LibDem de enda.jpg

Vi är liberaler.

Vi är varken höger eller vänster. Vi är liberaler.

Vår politik bygger på människans värde och rätt. Vi hävdar allas frihet, samhörighet och lika rätt i samhället. Vi tar striden för människors frihet, mot vänsterns tal om att stat och överhet vet bättre än oss, hur vi lever våra egna liv. Vi tar striden för var människas frihet att leva som den själv vill mot högerns moralkonservatism och kontrolliver.

Vi vill att alla människor ska ha rätt att leva som de själva vill efter sitt eget huvud, enligt sina egna drömmar, så länge de inte inkräktar på andras rätt att göra samma sak.

Alla mänskliga relationer ska grundas på ömsesidig frivillighet. Om folk får lösa sina problem själva, efter eget huvud och hjärta, så blir det vanligen bäst.

Bakgrund

Under en följd av år och i synnerhet efter terroristattacken mot olika mål i USA den 11 september 2001 har det liberala inslaget i politiken fått stå tillbaka för andra intressen och en betydligt repressivare politik som primärt haft som syfte att genom en omfattande lagstiftning skapa ett samhälle så tryggt som möjligt för medborgarna avseende fysiska angrepp mot såväl liv som egendom.

LibDem pekpinnar.jpg

Politiken har i mycket byggt på och fått sin näring av den rädsla som under en tid efter attentaten i USA existerade mer allmänt i västvärlden och som kom att prägla inställningen till alla de olika åtgärder som har vidtagits och lagstiftats om. Ingen människa har förblivit opåverkad av detta och successivt har såväl integritet och personlig frihet kommit att kränkas och begränsas.

I vissa situationer och vid olika tillfällen har alla de fundament som en demokrati vilar på åsidosatts för vad man sagt vara ett högre syfte, att skydda liv. Grundläggande begrepp om rättssäkerhet och varje människas rättigheter som de uttrycks i såväl FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna som i Europakonventionen har åsidosatts.

Detta har även lett fram till en situation där statens inflytande på och över människors vardag kommit att nå en sådan nivå att det personliga utrymmet, varje människas integritet, hennes fria vilja och de rättigheter som garanteras var och en av oss på ett allvarligt sätt kommit att minskas och i vissa avseenden även försvunnit helt.

Den förda politiken har som ytterligare en negativ konsekvens gjort att främlingsfientligheten ökat och nu även i Sverige nått en sådan nivå att vi fått ett främlingsfientligt parti i Sveriges riksdag.

LibDem stranger.jpg

Det finns idag hos övriga politiska partier i Sverige ingen uttalad önskan eller vilja att adressera de problem och konsekvenser den förda politiken medfört. Det finns också en betydande omedvetenhet om att den värdegrund som demokratin bygger på har försvagats kraftigt och att den färdriktning som stakats ut leder till ytterligare försvagning.

Utifrån detta perspektiv och med en medvetenhet om att den inslagna vägen, successivt och närmast smygande, har förändrat vårt tidigare så öppna samhälle i riktning mot ett allt mer slutet sådant med kontroll och övervakning, inte bara av de som på skälig grund misstänks för någon form av brott, utan av alla och envar oavsett misstanke eller ej, har människor samlats i förvissning om att Sverige måste kunna gå en annan väg.

I det rådande klimatet har liberalismen fört en allt mer tynande tillvaro och någon vilja, kunskap eller förmåga hos dagens politiska partier att återinföra liberala värderingar och liberal politik i människors vardag syns idag inte till.

Sverige är ett fantastiskt land med en lång tradition av demokrati och öppenhet och har sedan generationer tillbaka en liberal grundsyn och inställning i många frågor. I Sverige saknas heller inte liberaler. De finns idag representerade i politiken genom sitt engagemang i olika partier. De finns kanske i än högre grad i olika nätverk och intresseorganisationer och många tidningar har tillägget liberal efter sina namn.

Det som saknas är ett genuint, äkta och av liberalism besjälat politiskt parti. Därför har projekt Liberaldemokraterna bildats och är skapat ur en längtan hos alla de liberaler som upplever en hemlöshet i politiken och främlingskap och oförståelse i de partier där de idag är verksamma.

Liberaldemokraterna ska skapas av liberaler för liberaler och för att åter ge Sverige ett liberalt alternativ i politiken.

LibDem av liberaler.jpg

Vad är liberalism?

”Låt mig vara en fri man. Fri att resa. Fri att stanna. Fri att arbeta. Fri att bedriva handel var jag vill. Fri att välja mina egna lärare. Fri att följa mina förfäders religion. Fri att själv tänka och tala och verka. Och jag kommer att lyda varenda lag eller underkasta mig straffet.” (Chief Joseph)

Projektets värdegrund är socialliberal med betoning på den enskilda människan, hennes rättigheter och skyldigheter men främst inriktat på att ge varje människa utrymme att utveckla färdigheter och möjligheter. Det utrymmet ska återskapas genom att statens inflytande och ingripanden begränsas till de samhällsfrågor där det är nödvändigt med gemensamma lösningar.

I alla andra avseenden, som vad Du gör med ditt liv, din kropp, dina medmänniskor och din tillvaro, så ska Du vara fri att själv besluta så länge Dina beslut inte innebär skada för någon annan. Det är inte politiken som ska besluta om eller skapa Din vardag. Politiken kan skapa förutsättningar och ge incitament för olika saker men till sist så är det Du som självständigt kan och ska forma Ditt liv.

Politiken ska också vara framåtsyftande och förutseende så långt det är möjligt. Tillsammans kan vi liberaler forma en vision för morgondagens Sverige och morgondagens värld och alla de som delar visionen har också möjlighet att tillsammans med andra se den förverkligas. Visionen av morgondagens samhälle måste speglas redan i dagens politik för att kunna nås imorgon.

Liberaldemokraternas politik kommer att grundas på begrepp om demokrati, integritet, frihet och rättssäkerhet. Vår vision om framtiden innebär att alla dessa områden stärks, men en liberal vision innebär inte något slutmål, utan är ständigt föremål för förändring där varje sådan förändring i en levande och dynamisk process också innebär utveckling och förbättring.

Vi menar att den politik som ska föras ska grundas på evidens och beprövad vetenskap. Vi säger nej till olika typer av morallagstiftning och lagar som grundas på olika särintressens önskningar och behov. Lagstiftningen ska vara klar och överskådlig och förutsebar på ett sådant sätt som sägs i Europakonventionen. Ingen människa ska utsättas för kontroll och övervakning utan att en konkret misstanke finns.

Principen att Du ska betraktas som oskyldig till dess en lagakraftvunnen dom finns kan inte nog understrykas.

LibDem HR.jpg

Ett liberalt samhälle är inte bara öppet och demokratiskt utan öppenheten innebär också tolerans som bygger på de grundläggande principer som uttrycks i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna och i barnkonventionen. I Liberaldemokraternas samhälle är dessa grundprinciper också, på samma sätt som Europakonventionen idag, upphöjda till lag.

I vårt samhälle finns också en författningsdomstol som granskar lagförslag och ser till att förslagen inte strider mot grundlag eller konventioner. Varje ny lag skall även granskas och godkännas ur ett integritetsperspektiv. Att rättssäkerheten garanteras och upprätthålls är ett absolut liberalt krav.

Jämställdhet är i ett liberalt samhälle något som är fullständigt självklart och skillnader i lön och arbetsuppgifter mellan män och kvinnor ska inte bero på kön utan handla enbart om kompetens och kunnande.

Ett liberalt samhälle ger stöd till de som behöver det med respekt för mottagarens integritet och människovärde. Ingen ska någonsin behöva känna skam för att hjälp behövs och den som behöver hjälp ska också kunna påverka hjälpens utformning. Ingenstans är individperspektivet viktigare än då det handlar om insatser och vård för sjuka, handikappade eller missbrukare och utslagna.

Idag stängs människor ofta ute från olika former av behandling för att de inte uppfyller olika kriterier satta efter en indelning som bygger på att den och den gruppen har behov av den eller den vården. I vårt liberala Sverige tas man emot av samhällets representanter som en vuxen och tänkande individ och tillsammans och genom olika nätverk så utformar man gemensamt den vård eller annat stöd som den hjälpsökande har behov av.

Det liberaldemokratiska Sverige respekterar även de äldres rätt och människovärde. Även här är individperspektivet viktigt. Bara för att man tillhör gruppen pensionärer så innebär inte det att alla pensionärer har samma önskningar eller behov.

Liberaldemokraternas liberalism omfattar också dom som gjort sig skyldiga till brott. Att staten då någon begår ett brott måste inskränka den människans frihet är oundvikligt och bottnar i att se till att skadeverkningar förhindras och minimeras. Eftersom all forskning visar att fängelse på många sätt är den sämsta sortens påföljd skall, så långt möjligt är, alternativ till fängelse föredras som straff/rehabilitering.

Brottsoffren måste stärkas och en av de viktigaste åtgärderna är att se till att det är staten som fortsättningsvis garanterar och betalar det skadestånd som brottsoffret tilldöms av domstolen.

Staten får sedan i sin tur kräva detta av gärningsmannen men brottsoffret ska efter avslutad rättegång inte behöva gå igenom ytterligare plåga i form av att hos brottsoffermyndigheten åter få gå igenom vad som skett.

Ett liberalt samhälle kriminaliserar inte den som använder narkotika. Narkotikapolitiken som den är utformad idag har kommit till vägs ände. Den är empiriskt prövad i över trettio år och dess repressivitet har blivit allt större i takt med dess misslyckande. Människor dör idag helt i onödan till följd av denna lagstiftning och när något misslyckas är det naturliga att pröva något nytt.

Det finns idag exempel på länder som förändrat inriktningen på sin politik i detta avseende på ett sätt som nu är utvärderat och allt visar att en avkriminalisering och en annan inställning till narkotikafrågan har inneburit stora förbättringar på alla mätbara områden. Lägre konsumtion, senare debut, fler i vårdprogram och läger dödlighet samtidigt som kriminaliteten minskat avsevärt.

Allt det vi velat uppnå med den politik som bedrivits här och som har misslyckats i sin målsättning har alltså uppnåtts på andra håll med andra metoder och liberaler ser till resultat och kan självklart ta intryck och dra lärdom av vad andra gjort som lyckats bättre.

LibDem ifde.jpg

Liberaldemokratisk liberalism står för att objektivt och ur ett evidensperspektiv bedöma olika tankar och förslag oavsett vem som lägger fram dom. Evidens och pragmatism innebär att det som kan bevisas vara den bästa lösningen är också den lösning som ska användas. Om det sedan innebär att det föreslagna sköts i statlig, kommunal, kooperativ, privat eller annan form är i grunden ointressant. Den bästa lösningen skall användas utan att prestige tillåts stå i vägen.

Det ovan sagda är en start. Jag tror att det är just den start Sverige idag behöver för att kunna utvecklas ytterligare och nå den fulla potential som finns. Genom historien finns det många lysande exempel på vad människor som gått samman har förmått åstadkomma gemensamt vad gäller förändring och utveckling.

Den tid som just vi har förmånen att få vistas här nu upplever kan också bli en tid som kommande generationer ser tillbaka på med stolthet om vi tar tillvara alla de möjligheter som nu närmast dagligen skapas av och genom ny teknik. Det krävs då att vi i den lite äldre generationen inte låter oss skrämmas av sådant vi kanske inte förstår fullt ut utan att vi försöker se på den otroligt snabba utvecklingen med ett öppet och fördomsfritt sinne.

LibDem Liberala Sverige.jpg

Den viktigaste uppgiften för oss kanske är att bidra med ett mått av erfarenhet och empirisk kunskap i den vision av ett framtida samhälle som jag menar och tror också är en given och absolut förutsättning för dess uppkomst.

Att målformulera en sådan vision, för att sedan bryta ner den i dess olika beståndsdelar för att utifrån dessa formulera en politik som håller både idag, imorgon och ytterligare en tid framåt, är det arbete som nu har satt igång i projekt Liberaldemokraterna.

När jag ser de människor som är engagerade i detta och när jag läser det de skriver och tänker så känner jag en otrolig tillförsikt och säkerhet som mynnar ut i en visshet om att den uppgift som ligger framför oss är en uppgift som kommer att lösas på absolut bästa sätt.

Den lösning som blir resultatet av allt detta arbete utgör sedan nästa stora uppgift att gå ut med på gator och torg, via bloggar och sociala media, via klassiska media och på sätt som ännu inte uppfunnits för att åstadkomma största möjliga spridning av den vision som vi är så angelägna att få dela med er och som vi hoppas ska kunna bli den vision som enar och förenar alla de människor som omfattas av den.

I min vision innebär det att vi fått grundläggande principer om individens frihet, rättssäkerhet, integritet och rättigheter i en demokrati att till innehåll, form och formuleringar vara så beskaffade att Du och massor av människor med Dig upplever att det som sägs och de mål som satts upp är sådana att delaktighet blir något fullständigt naturligt.

Det finns därför i min vision gott om plats även för var och ens egen vision om den egna tillvaron och hur den ska utformas. Visionen blir därför till slut en vision om att vi alla, var och en som så önskar, ska ges utrymme och möjlighet att, utan att utsättas för en karta med olika pekpinnar, forma vår egen tillvaro och våra egna liv på ett sådant sätt att vi heller inte med detta skadar någon annan.

Den omsorg om andra som ligger i detta och som inte nog kan understrykas, är vid sidan av frihet det ord som bäst beskriver min socialliberala grund. Här, smaka på orden och fundera en stund över deras djupare innebörd.

 

Två enkla ord som säger mycket!

 

Frihet och Omsorg

 LibDem bridge.jpg

 

Svensk Myndighetskontroll: Trekanten som sprack


http://www.svd.se/nyheter/inrikes/rodgrona-samarbetet-tar-paus_5570811.svd

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8021247.ab

De rödgröna tar ”en paus” i samarbetet. Den budget som presenterades igår blir därmed det sista gemensamma utspelet för S+V+Mp. Jag tror dessutom att det verkligen också är det sista. Det här med att ta paus är som vanligt bara ett sätt att släta över ett faktum som säger att förhållandet är slut. Ärligt talat så verkade de fyra sängkamraterna heller aldrig att vara särskilt nöjda med vare sig situationen/förhållandet som sådant eller med varandra.

Vilka tjänar då på detta?

Jag vill påstå att alla gör det. De tidigare samarbetspartierna, väljarna, demokratin, debatten etc. Möjligen kan Alliansen bli förlorarna men det återstår att se liksom ifall S återgång till att ”vara sig själva” kan locka tillbaka några av de väljare som gick till SD.

För Liberaldemokraterna tror jag också att det är positivt genom att media nu inte längre har bara två alternativ som står mot varandra utan återigen tvingas ut bland fler partier för att få en differentierad syn på den politik som regeringen bedriver.

 

Svensk Myndighetskontroll: Ska världen nyktra till och legalisera Cannabis?


http://www.dagensjuridik.se/2010/10/juridikprofessorer-vill-legalisera-cannabis

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8015952.ab

På tisdag nästa vecka, 101102, går Californien till folkomröstning avseende Proposition 19 som förslaget att legalisera marijuana heter på byråkratiska.

Jag ska inte här ännu en gång gå igenom argumenten för ett sådant förslag utan skriver detta för att jag funderar på vilken omsvängning som skett i frågan och hur fort det ändå gått. Lite ketchupeffekt får man nog säga att det är. Jag kommer ihåg i våras då jag skickade en debattartikel om den misslyckade svenska narkotikapolitiken till min hemorts stora tidning VLT och var i stort sett helt säker på att den inte skulle publiceras med tanke på det, som det kallas, narkotikaliberala innehållet.

Den inte bara togs in, den fick dessutom bland kommentarerna enbart positivt mottagande och det vågar jag påstå inte hade varit möjligt för bara fem år sedan. Så snabbt har alltså opinionen plötsligt rört sig i den frågan efter att ha varit lika rigid som Johan Pehrson, Fp:s rättspolitiske talesman, i många år.

I Californien som på många sätt kanske är USA:s liberalaste stat, åtminstone i vissa avseenden, är opinionen inför valet mycket jämnt fördelad mellan ja och nej där ja sidan har 46,5% mot nej sidans 45,3%. Ett intressant särdrag i opinionen är att så många juridikprofessorer över hela USA stöder förslaget. Professorer vid universtitet som Harvard, Yale, Georgetown och NYU menar att förbudet är både verkningslöst och kontraproduktivt.

Avslutar detta lilla inlägg med att säga att det onekligen ska bli spännande att se resultatet och lämnar ordet till den tidigare domaren Jim Gray som varit verksam i Californiens Supreme Court.

%d bloggare gillar detta: