Månadsarkiv: oktober 2011

Svensk Myndighetskontroll: Sheriffen i Dodge City slår till


Sheriffen, eller rättare sagt polismakten i Örebro, bortförde förra söndagen fyra ungdomar till en okänd plats utanför staden där de avlämnades med en uppmaning att inte sätta sin fot i Dodge City (läs Örebro) igen på 24 timmar. Ungdomarna hade varit inne i en skobutik och handlat och grips av sheriffen då de kommer ut ur butiken som varandes misstänkta fotbollshuliganer. Som alla vet är detta, skoshopping, just vad fotbollshuliganer normalt ägnar sig åt en matchdag.

Sheriffens talesperson säger till Dagens Nyheter att det är ju trist om det blev fel men det kan ju inte bli rätt varje gång.

Jaha, ja då vet vi det. Själv säger jag som jag sagt förut, att vi behöver inte fler poliser, vi behöver bättre poliser.

Edit.  Expressen skriver i ärendet och där beskrivs det på följande sätt  vart killarna kördes:  ”De två polisbilarna med Adam och vännerna kör ut från centrala Örebro. Halva gruppen släpps av vid en rastplats utanför staden, den andra halvan vid en bilaffär, också den utanför Örebro. – De sa att om vi kommer i närheten av stan inom 24 timmar kommer de att gripa oss. Det kändes så otroligt kränkande.”

När jag sedan också tagit del av polisens talesmans förklaringar som lyder så här:

”Mats Nylén är presstalesman vid polisen i Örebro län. Han säger att det kan vara svårt för poliserna att bedöma situationen.
– Det här är en av svårigheterna när det gäller polisarbete av den här typen. När det blir bråk i samband med idrottsevenemang ska vi i första hand hålla ordning. Då kan det i bland bli så här, att människor är på fel plats vid fel tidpunkt.
Han säger att ett av verktygen för att hålla ordning är att avvisa personer, eller avlägsna dem. – Det handlar om att man ska ha lite svårare att ta sig tillbaka till platsen. Om man bor på orten eller är tillresande kanske är svårt att utröna.”

så måste jag ställa ett par frågor.

För det första så gjordes insatsen mot ungdomarna utifrån en misstanke om att de misshandlat någon och om de grips med den misstanken som grund, är det inte då ett väldigt underligt förfarande att köra ut dom ur stan utan att klarlägga identiteten på dom? Körs misstänkta för misshandel alltid ut till rastplatser och bilfirmor utanför stan?

För det andra sägs det i artikeln att de fick uppge namn och personnummer och om det är så, kontrollerades aldrig dessa uppgifter? Om inte, varför?

För det tredje, om en sådan kontroll ändå gjordes så måste det väl framstått som klart att de var hemmahörande i Örebro, särskilt också då de inte talar skånska utan förmodligen rätt typisk örebrodialekt? Om det stod klart att de var Örebroare och inte misstänkta för misshandeln, varför körs de då ut från stan?

Fört det fjärde och sista, är det polisens uppfattning att man urskiljningslöst kan gripa och bortforsla vem som helst som råkar befinna sig på en viss plats vid ett visst tillfälle? Presstalesmannens egna ord tyder på att så är fallet och att polisen alltså skulle ha rätt att utan vidare kontroller bara plocka medborgare från gatan för att sedan lämpa av dom en bit utanför stan. Jag undrar om JO delar den uppfattningen?

 

Svensk Myndighetskontroll: Madonnan och skökan


Vid 70 slutade flickan från Nøtterøy att arbeta som prostituerad.
Hör en berättelse om stolthet, dubbelmoral
och att finna sitt rätta jag.

Helena bor i ett radhus utanför Göteborg. Här har hon bott i snart 40 år.
En gång i månaden kommer tjejgänget på middag och då blir det ärtsoppa med punsch.
Varannan dag hälsar hon på sin gamla mamma som nyss fått en stroke.

Helena älskar att resa, att ta hand om sina barnbarn och vara i sin trädgård som hon vårdar ömt.
För snart två år sedan slutade Helena som prostituerad. Ett arbete hon haft i över 35 år.

Här en kort trailer ur programmet.

Här kan du höra hela intervjun med Helena från SR P1 igår.

Ett intressant dokument att ställa mot t.ex de som i debatten kring sexköp hävdar att alla som prostituerar sig är offer och på olika sätt utsatta för tvång och/eller trafficing. Det slog mig när jag lyssnade att enligt somliga debattörer så existerar inte den här kvinnan.

Svensk Myndighetskontroll: Politikens taskspelare


Ibland ser man bockfoten sticka fram på ett väldigt tydligt sätt. I ett amerikanskt lagförslag, som röstats igenom i representanthuset, säger man nu att att landets internetleverantörer ska lagra sina kunders aktiviteter på internet i minst ett år. Informationen ska enligt lagförslaget göras tillgänglig för amerikansk polis i olika brottsutredningar. Ett tillägg i lagförslaget som lades till i sista stund utökar lagen till att omfatta registrering och lagring av internetanvändarnas namn, adress, telefonnummer, kortnummer, bankkonton och ip-adresser.

Sedan använder man det vanliga sättet att förse en ren övervakningslag med nån sorts alibi för sin existens, genom att döpa den till ”Protecting Children From Internet Pornographers Act of 2011”.

Nu blir det svårt för kritiker av lagen att argumentera för vem vill väl inte att vi ska skydda barnen? Genom att rikta fokus och strålkastarbelysning på denna möjliga tillämpningsdel så döljer man effektivt att lagen dels innebär en gigantisk allmän registrering av vad i huvudsak vanliga hederliga människor sysslar med på nätet, dels också att lagen kan användas av polis i mängder av andra utredningar som inte har ett dugg med barnpornografi att göra.

Tillvägagångssättet känns igen och har här i Sverige främst tillämpats av de som förespråkat ett införande av datalagringsdirektivet. Här har man dock också lagt till att direktivet enbart riktar in sig mot den grova brottsligheten samtidigt som man givit polisen rätt att hämta ut uppgifter för alla typer av brott från böter till livstids fängelse i straffskalan.

Taskspelaren av Hieronymus Bosch

Taskspeleri är ett gammalt ord som passar bra in i sammanhanget. slår man upp ordet på synonymer.se så får man som förslag orden ”bedrägeri, bluff, humbug” vilket känns helt rätt. Tragiskt bara att våra politiker reducerar sig själva till taskspelare!

Svensk Myndighetskontroll: Um sicher zu sein muss mann alles wissen!


Våra kontrollivrare och förespråkare inom olika politiska läger får aldrig nog utan det kommer ständigt nya förslag om lagar som inskränker och begränsar våra medborgerliga fri och rättigheter i allt större utsträckning.

Här är t.ex två nya förslag från EU och EU politiker.

I det första förslaget så ska åter upphovsrättsinnehavare skyddas genom att piratkopierare samlas i en databas. Edps, European data protection supervisor, som är tillsatt för att skydda oss från kommissionens förslag om man vill uttrycka sig lite sarkastiskt, är mycket kritisk till planerna som tycks vara väldigt ogenomtänkta och ogenomarbetade.

I det andra förslaget tar en italiensk politiker ett stort och djärvt grepp. Han vill att datorer utrustas med lådor som sparar allt. Jo, ni läste rätt, allt. Onekligen svårt att slå det förslaget…… Klicka på länken så kan ni själva läsa allt om det eländet.

Det är nu mer än 10 år sedan en attack genomfördes mot USA av en liten grupp förvirrade men beslutsamma religiösa fanatiker. Det var en attack som, om den hade utförts av en nation, hade varit en ren krigsförklaring. Den nation som hade genomfört något liknande hade, möjligen med undantag för kärnvapennationer, 24 timmar senare officiellt befunnit sig i krig med USA.

Men nu var det ingen nation. Det var ett nätverk av skäggiga fanatiker som bodde i grottor i berg borta någonstans i centralasien som hade planerat, organiserat och genomfört en attack som i amerikansk historia endast kan liknas vid Pearl Harbor i december 1941.

Världens starkaste militärmakt med världens mest teknikutvecklade underrättelseväsen hade under loppet av ett par timmar den 11/9 för 10 år sedan överlistats och förödmjukats av en grupp vars resurser hade räckt till att driva NSA t.ex i nån dag.

I USA förstod man inte och jag tror att man än idag har svårt att förstå, hur detta kunde hända. Hur var det överhuvudtaget möjligt? Amerikaner i allmänhet var arga och rädda och krävde naturligt nog att deras regering skulle ingripa för att skydda dom, spåra upp förövarna och straffa dom.

Hur gör man då om man är ledare för världens starkaste nation och förfogar över stridskrafter som alldeles på egen hand är överlägsna i alla avseenden mot vilken nation som helst som skulle kunna tänkas angripa eller hota amerikanska intressen? Självklart så brinner den som är satt i den positionen av beslutsamhet och av vilja att göra något för att hämnas.

Jag skulle vilja påstå att man egentligen under de dagar som följde efter attacken bara fattade två beslut men det var två beslut som var och ett på sitt sätt var fel beslut. Det ena var att se till att något liknande aldrig skulle tillåtas få inträffa igen, kosta vad det kosta vill, och det andra var att använda sig av den militärmakt man förfogar över.

Om vi börjar med det andra beslutet om att nyttja sina militära resurser, så tog det två år innan det blev så. För att skapa legitimitet åt operationen så var man tvungen att först skapa en legend och i just det läge man befann sig så var detta inte särskilt svårt och särskilt inte, vill jag påstå, med en president som George W Bush vid spakarna. Beslutet att nyttja Irak och den galne mördaren i palatset i Bagdad, Sadam Hussein, som syndabock var så givet att ingen egentligen blev ett dugg förvånad då USA efter en tid fann ”bevis” för att Irak förfogade över massförstörelsevapen.

Med nödvändig kosmetika på plats, lagom jämnt påstruken med hjälp av den mycket tjänstvillige Tony Blair, så var allt klart i den delen och krig mot Irak kunde inledas. Resten är, som det heter, historia och USA är nu en president senare och åtskilliga miljarder dollar fattigare, på väg att lämna Irak. Ett Irak som i sin tur har sluppit att leva och i fortsättningen också slipper att leva under Husseins diktatoriska och godtyckliga styre men som alltjämt har enorma inhemska problem att brottas med.

Några massförstörelsevapen har ännu inte påträffats.

Det första beslutet, att se till att något liknande inte inträffar igen, är naturligtvis omöjligt att garantera. Metoden för att nå ett sådant mål stavas k-o-n-t-r-o-l-l! Kontroll och mer kontroll. Det sägs att den före detta chefen för den Östtyska säkerhetspolisen STASI Erich Mielke, en gång sa något i stil med att ”för att vara säker måste man veta allt”. ”Um sicher zu sein muss man alles wissen”.

Det enda man å andra sidan vet säkert är att man aldrig någonsin verkligen kan veta att man vet allt. Detta hindrade dock inte östtyskarna från att bygga upp en för den tiden aldrig tidigare skådad kontrollapparat ämnad att användas för granskning av de egna medborgarna.

Den tiden hade inte tillgång till dagens teknik och någonstans, oklart var, kanske Erich Mielke, den gamle spion- och säkerhetschefen, sitter och ler då han ser hur utvecklingen hos hans gamla motståndare i väst har lett fram till att dessa länder idag har kontrollapparater som slår östtyskarnas med hästlängder.

fra.jpg

Denna apparat och dess uppbyggnad har inneburit att vi i västvärldens demokratier under ett antal år har fått se friheter kringskurna och rättigheter överkörda som vi tidigare tog för givna. Vi har sett hur USA hämtar människor runt om i världen för att föra dom till hemliga fängelser där de förhörts med hjälp av tortyr och där de sedan hållits fängslade under lång tid utan tillgång till något av det som enligt olika konventioner ska garanteras människor som står anklagade för någon form av brott.

Kort sagt så har demokratierna hemfallit till att använda odemokratiska metoder för att skydda och främja demokratin. Genom olika sorters lagar har man beskurit demokratiska fri- och rättigheter i syfte att stärka demokratin.

Vi har mött dom som önskat att väst ska bli mindre demokratiskt och öppet med åtgärder som åstadkommit exakt det som motståndaren önskade uppnå. I så motto har ”kriget mot terrorismen” förlorats och för varje ny integritetskränkande lag som införs så blir den förlusten lite större och lite tydligare.

Slutsatsen av detta blir att om vi fortsätter på den väg vi nu vandrar genom att t.ex genomföra datalagringsdirektivet, så har terroristerna vunnit ytterligare en seger. Ett mer slutet samhälle där människors beteenden är förändrade p.g.av risken för/känslan av att ständigt övervakas, är det pris vi idag betalar för attackerna för tio år sedan.

Detta har satt och fortsätter att sätta djupa spår i vårt samhälle och jag tror att inte ens bin-Laden själv kunde förutse hur framgångsrika attackerna skulle komma att bli ur detta perspektiv. Han har med detta tvingat demokratierna att bli mindre öppna och mer kontrollerande och en större framgång än så hade krävt användandet av kärnvapen.

Det är nu dags att vi vänder den utveckling som på tio år lett hit. Här hemma hos oss i Sverige betyder det i första hand att vi måste säga nej till datalagringsdirektivet och att vi måste bli av med FRA-lagen. Vi måste även för vår egen och för demokratins skull få en författningsdomstol som kan stoppa lagar som dessa på ett tidigt stadium.

För våra politiker anbefalls utbildning i demokrati- och integritetsfrågor. Varje ny lag som stiftas ska, innan den läggs fram i form av en proposition, genomgå en konsekvensanalys ur ett integritetsskyddsperspektiv. Det är endast förändringar i den här riktningen som kan återupprätta demokrati och rättssäkerhet i ett Sverige där vi kanske under allt för lång tid tagit för givet att våra fri- och rättigheter alltid ska finnas där för oss att ta del av.

Så är det inte. Demokrati, frihet, rättssäkerhet och integritet kan aldrig tas för givet och måste därför ständigt försvaras. Det försvaret kan vi heller inte överlåta åt våra politiker, som vi sett och märkt under senare år, utan det är ett försvar som vi, var och en av oss, ständigt i ord, handling och tanke måste bära med oss och dela med oss av.

Gör vi det så är det fortfarande möjligt att stoppa och ändra den utveckling som just nu leder oss mot ett samhälle som får Orwells 1984 att framstå som närmast harmlöst.

Svensk Myndighetskontroll: Mjukare tag o mildare straff


Den i media spridda bilden av en enorm ökning av antalet brott väcker naturligtvis krav på hårdare tag och strängare straff. Innan dess så kanske man borde ta sig en funderare på om den bild som målas upp verkligen stämmer. Ni som följt min blogg vet att jag alltsedan den första dagen för snart fyra år sedan har hävdat att den spridda bilden är fel och att brottsligheten inte alls ökat på det sät man kan få intryck av i debatten.

I den här artikeln av den tidigare utvecklingsdirektören vid Rikspolisstyrelsen, Kjell Elefalk, bekräftas vad jag tidigare påstått.

Jag har med anledning av att jag så uttalat tydligt vänder mig mot kraven på hårdare tag och längre straff fått frågor om vad jag själv anser bör göras och om jag tycker att straffen ska kortas och fångarna släppas etc.

Frågorna är lite olika formulerade och berör på olika sätt olika områden.

Här tänkte jag redovisa mer generellt vad jag menar dels är brottslighetens bakgrund och dels också vad man, enligt min uppfattning, kan göra för att minska den.

En av de frågor jag fått inleddes med orden; ”Nu har det ju prövats en längre tid med straffrabatt och löjligt korta fängelsestraff i dom flesta fall!” och avslutades just med frågan om vad jag själv tycker.

Detta får bli mitt svar.

För det första så håller jag inte med om beskrivningen utom möjligen för sexualbrott och viss ekonomisk brottslighet.

Vad gäller sexualbrotten så har jag uppfattningen att det handlar om sjuka människor och att sexualbrottslingar generellt skulle dömas till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Vad sedan gäller strafftider så sägs det ofta att vi i Sverige skulle ha så extremt korta straff jämfört med andra länder. Analyserar man det påståendet så finner man att det inte stämmer.

Riksåklagaren, Anders Perklev, undersökte detta i samband med att strafftidsnivåutredningen kom med sitt förslag till skärpta straff för vissa brott i november/december -08 och han sammanfattade utredningens resultat så här:

att den kraftiga ökningen av antalet anmälda våldsbrott inte tycks bero på att den faktiska våldsbrottsligheten totalt sett har ökat i någon större omfattning,

att det inte finns något belägg för att våldet generellt sett har blivit grövre eller råare,

att en höjd straffnivå inte kan förväntas leda till mindre våldsbrottslighet i Sverige,

att övriga nordiska länder samt ytterligare tre stora EU-länder i stort sett inte tycks ha en annorlunda straffnivå än Sverige.

Det är vad riksåklagaren kommit fram till och det skjuter i stort sett hål på varje påstående i motsatt riktning. Faktum är vidare att vi nu under en lång följd av år har skärpt straffen. Jag valde själv i en artikel jag skrivit tidigare att undersöka hur dessa skärpningar påverkat narkotikabrottsligheten och tillgången på narkotika under en 25-årsperiod.

Svaret blev, inte alls. Vi har aldrig haft lägre priser och större utbud än nu. Kom då också ihåg att vad gäller just narkotikabrott så hamnar domarna i de allra flesta fall i toppen av straffskalan. http://bit.ly/cQ79o0

Vad ska man då göra åt den brottslighet som inte alls ökat så dramatiskt som t.ex SD vill påskina men som ju ändå finns där?

Till att börja med så måste man diskutera olika brott utifrån deras egna förutsättningar. Det ligger nämligen självklart helt olika drivkrafter bakom t.ex mord i hemmet och egendomsbrott.

Om vi börjar med att titta på de klassiska grunderna så kan jag elakt nog tala om att en mycket starkt bidragande orsak till en mycket stor del av brottsligheten är t.ex en stor del av alla blogg- och tidniningsläsare. Hur kan jag påstå nåt sådant? Majoriteten är väl helt vanliga hederliga svenskar?

Ja just det. Så är det naturligtvis.

Vanligt hederligt folk utgör en stor del av den marknad som brottsligheten till stor del både lever av och betjänar. Varenda läsare som någon gång har köpt smuggelcigaretter, hembränt, smuggelsprit , narkotika, mediciner, sex, varit på svartklubb, köpt svarta tjänster, köpt stöldgods som den där skitbilliga telefonen på annons o.s.v, utgör delar av och det smörjmedel som kriminaliteten existerar av.

Brottsligheten är oerhört marknadsinriktad och marknadsanpassad och grundas på elementära förutsättningar om utbud och efterfrågan. Så länge det finns en marknad så kommer brottsligheten att finnas. Har man inte detta klart för sig så har man heller ingen riktig grund att diskutera dessa frågor utifrån.

Så det absolut första vi kan göra för att dramatiskt minska brottsligheten är att helt enkelt rannsaka oss själva.

Ett annat steg vore att införa en narkotikapolitik som motsvarar den i Portugal. Där legaliserades år 2001 allt innehav för eget bruk oavsett narkotikasort. Hur utfallet av detta blivit har jag redovisat bl.a i en artikel på Newsmill

Kort kan här sägas att resultatet förvånade t.o.m de största optimisterna. En direkt följd av detta skulle bli att massor av fängelseplatser skulle bli lediga. Just vad gäller narkotikabrottslingar så finns ytterligare en faktor som har stor betydelse. Mer än 60% av de som sitter i fängelse och som har missbruksproblem har även någon form av neuropsykiatrisk störning av typen ADHD eller liknande.

En sak kan jag säga med absolut 100% säkerhet och det är att inget straff i världen botar ADHD!! Här kan naturligtvis en rejäl resursförstärkning till barnomsorg och skola utgöra en preventiv åtgärd som i förlängningen också kan ge oss en väsentligt minskad brottslighet.

Vi har ytterligare en mycket stor bov i dessa sammanhang och det är den som är anstiftare till uppåt 70% av våldsbrotten,till massor av trafikbrott och även till många, många mänskliga tragedier.

Av någon anledning så nämns knappast alkoholens roll och betydelse för brottsstatistiken av de som debatterar frågan. En debatt blir rätt meningslös om man inte tar upp en av de främsta orsakerna till varför debatten ens behövs. Vad gäller alkoholen finns inget som helst tvivel kring sambandet mellan den och brottsligheten. Ökad konsumtion = fler brott. Minskad konsumtion = färre brott.

Vill vi minska brottsligheten så måste alkoholkonsumtionen minskas. Kan vi då acceptera att människor alltid har och alltid kommer att vilja berusa sig på det ena eller andra så kan jag personligen garantera med mitt liv som insats, att om vi legaliserar cannabis så kommer det att leda till ett minskat antal våldsbrott.

En annan viktig faktor är hur kriminalvården lyckas med ett av de huvuduppdrag man har, att minska risken för och återfallen i brott. För tips och tankar kring detta rekommenderar jag ett studiebesök i Norge där man har en återfallsprocent som är hälften av vad den är i Sverige. Här beskrivs den norska modellen.

Sedan något som kommer att göra SD:s sympatisörer glada. Vi måste naturligtvis se till att vår integrationspolitik lyckas bättre. Jag har aldrig nekat till att vi skulle ha problem på den kanten men det problemet är i detta sammanhang liksom i andra endast en av många delar och inte den allenarådande huvudorsak som SD hävdar och som jag tycker att jag motbevisat nu genom att peka på många andra mycket stora och viktiga orsaker bakom brottsligheten.

Det finns fler typer av brott som jag ännu inte kommit in på men som jag får spara till nästa tillfälle. Mycket kort bara två områden till.

Sexualbrott har jag tidigare sagt att jag anser vara uttryck för psykisk sjukdom och alltså ska behandlas så. Vad gäller mord så sker runt 70% av dessa i hemmet och här kan alkoholen också vara en del av förklaringen. Siffran för antalet mördade per år har varit konstant runt 100 personer/år under de senaste 15-20 åren.

Det är, enligt min uppfattning, fullständigt meningslöst att diskutera påföljdsfrågor om vi inte från start kan enas om två saker.

För det första bakgrund och orsaker till varför viss brottslighet finns och för det andra så måste vi även enas om vad som ska vara påföljdens syfte.

Om det enbart ska handla om straff så är det ju enkelt, men har man tankar därutöver som handlar om vilken människa som ska komma ut från anstalten och kanske bli just Din granne, så ska vi nog nyansera många av de förslag och åsikter som dyker upp i debatten.

Ett sätt att skaffa sig en mer nyanserad bild är att skaffa sig kunskap. Om vi agerar utifrån kunskap och evidensbaserad forskning så ökar vi våra möjligheter att fatta beslut som är riktiga.

De som ropar på längre straff och hårdare tag har hämndtanken som huvudmotiv och bortser helt eller delvis från tanken på vård och återanpassning i syfte att förhindra återfall. Detta är enligt min uppfattning oerhört kortsynt. Det kan möjligen bero på att brösttonerna i det här avseendet hörs som allra ljudligast när det handlar om massmedialt uppmärksammade grova brott och känslor får styra.

Varje realistisk politik måste ändå gå ut på att forma en straffande modell som innebär att den som straffas inte ska göra det för resten av livet utan ska kunna återkomma och ta en plats i samhället igen. Släpper vi den grundtanken för att övergå till längre straff med mindre innehåll i rehabiliterande riktning så förutspår jag att antalet brott och antalet kriminella kommer att öka närmast explosionsartat.

Jag tror, precis som visats genom forskning, att mer saklig och faktaunderbyggd diskussion i ämnet kan öka kunskapsnivån och därigenom minska benägenheten att tro att hårdare straff är lösningen på kriminalitet. Det styrks av den forskning som finns och som kan sammanfattas i dessa fyra punkter.

1 Allmänheten har mycket begränsad kunskap om rättsväsendet, och medierna är den främsta informationskällan.

2När allmänheten får mer information om brott och straff sjunker straffbenägenheten avsevärt.

3 Rädda människor tenderar att vara mer straffbenägna.

4 Allmänheten föredrar rehabiliterande åtgärder framför ingripanden från rättsväsendet.

Nyligen presenterades också en undersökning om samma sak, gjord av de nordiska universiteten som kom fram till snarlika resultat.

Problemet med bl.a Sverigedemokraternas argumentation är att den betjänar en opinion som kanske är stark, men som inte förmår förklara hur statens viktigaste uppgift i sammanhanget bättre uppfylls genom hårdare straff, nämligen förebyggandet av brottsligheten. Argumentationen framstår därför inte som genomtänkt.

I det sammanhanget gör också frivilliga organisationer som KRIS och X-CONS fantastiska insatser i sitt arbete med att hjälpa frigivna fångar på olika sätt. Det råder ingen som helst tvekan om att dessa föreningar räddat åtskilliga från att återfalla i missbruk och kriminalitet och mot den bakgrunden är de anslag som beviljas pinsamt små.

Jag påstår att KRIS och X-CONS gör väsentligen mycket större nytta än Frivårdsmyndigheten för en bråkdel av pengarna som Frivården kostar. Föreningarna skulle kunna göra ännu mer men det snålas i vanlig ordning från samhällets sida.

Slutligen är våra resurser begränsade och skall räcka, inte bara till fängelser, utan också till poliser, domstolar, försvar, utbildning, omsorg, socialbidrag med mycket annat.

De som vill ha hårdare straff måste åtminstone försöka motivera varför vi skall lägga våra resurser på en form av signal från samhället som inte tycks tjäna något annat syfte än att, genom att tillmötesgå kraven, tysta den del av befolkningen som kräver hårdare straff.

 

Svensk Myndighetskontroll: Länksamling Brott o Straff


För den som särskilt intresserar sig för frågor om brott o straff lägger jag upp denna länksamling.

Länksamling till en del av de artiklar jag skrivit på ämnet Brott & straff

 

http://svemykon.info/2008/02/23/743898/ Terapi är bättre än batonger

http://svemykon.info/2011/03/19/svensk-myndighetskontroll-rattspolitikens-kvacksalvare/ Om hårdare tag, statistik, Österåker och brist på vetenskap i besluten

http://svemykon.info/2010/11/05/svensk-myndighetskontroll-johan-pehrson-fp-en-svensk-taliban/ Om Johan Pehrson och den förda narkotikapolitikens misslyckande

http://svemykon.info/2010/11/01/svensk-myndighetskontroll-hur-mycket-far-det-kosta-att-uppratthalla-en-myt/

http://svemykon.info/2010/09/11/svensk-myndighetskontroll-inleder-en-artikelserie-om-brott-straff/

http://svemykon.info/2010/09/12/d/ Brott& Straff del 1

http://svemykon.info/2010/09/13/h/ del 2

http://svemykon.info/2010/09/14/svensk-myndighetskontroll-brott-straff-tredje-delen/ del 3

http://svemykon.info/2010/09/15/svensk-myndighetskontroll-brott-straff-fjarde-delen/ del 4

http://svemykon.info/2010/09/17/svensk-myndighetskontroll-brott-straff-sjatte-delen/ del 6

http://svemykon.info/2010/09/21/svensk-myndighetskontroll-brott-straff-sjunde-delen/ del 7

http://svemykon.info/2010/09/24/svensk-myndighetskontroll-se-doden-pa-dig-vantar-1/ del 8

http://svemykon.info/2010/09/30/svensk-myndighetskontroll-brott-straff-nionde-delen/ del 9

http://svemykon.info/2010/09/30/svensk-myndighetskontroll-brott-straff-nionde-delen-fortsatter-1/ del 9 forts.

http://svemykon.info/2010/10/13/svensk-myndighetskontroll-brott-straff-tionde-delen/ del 10

http://svemykon.info/2010/10/28/svensk-myndighetskontroll-oseriost-sd-och-felraknat-dessutom/ om SD o kriminalvård

http://svemykon.info/2010/10/30/gg/ om SD o kriminalvård forts.

http://svemykon.info/2010/08/17/svensk-myndighetskontroll-holl-pa-att-saga-vad-var-det-jag-sa/ om synen på straff

http://svemykon.info/2010/06/14/svensk-myndighetskontroll-det-blir-inte-manga-ratt-for-sverigedemokraterna/ ”massinvandring” och brottslighet statistik

http://svemykon.info/2010/06/13/svensk-myndighetskontroll-har-blogg-och-tidningslasare-del-i-den-totala-brottsligheten/ ”Svenssons” delaktighet i brottsligheten

http://svemykon.info/2010/05/01/svensk-myndighetskontroll-logner-cynism-och-bristande-humanism/

http://svemykon.info/2010/05/10/svensk-myndighetskontroll-se-lyssna-lar-forandra/ Norsk krimvård

http://svemykon.info/2010/06/05/svensk-myndighetskontroll-vad-tycker-du-som-lasare-ar-ett-rattvist-straff/ Hur ”vanligt folk” ser på straffmätning del 1

http://svemykon.info/2010/06/07/svensk-myndighetskontroll-straff-och-straffmatning-slutet/ del 2

http://svemykon.info/2010/04/29/svensk-myndighetskontroll-effekter-av-hardare-tag/ Hårdare tag-effekter del 1  en USA jämförelse

http://svemykon.info/2010/05/02/svensk-myndighetskontroll-effekter-av-hardare-tag-del-2/ Hårdare tag- effekter del 2

http://svemykon.info/2010/04/12/svensk-myndighetskontroll-replik-pa-expressens-ledare-om-hardare-tag/

http://svemykon.info/2010/04/03/fungerar-hardare-tag-mot-psykisk-storning/

http://svemykon.info/2010/03/25/svensk-myndighetskontroll-johan-pehrson-presenterar-nya-repressiva-forslag/

http://svemykon.info/2010/03/19/svensk-myndighetskontroll-balans-contra-obalanserat/ JK om hårdare tag

http://svemykon.info/2010/03/17/svensk-myndighetskontroll-hjalper-urinprov-mot-adhd/

http://svemykon.info/2010/03/06/svensk-myndighetskontroll-den-eviga-debatten/ Visar hur straffen för våldsbrott skärpts de senaste 30 åren

 

Svensk Myndighetskontroll: En sorglig ettårsdag närmar sig.


För ganska precis ett år sedan kom en FN-rapport som i korthet gick ut på att det s.k ”war on drugs” var en misslyckad politik som i sitt kriminaliserande av missbruk gör mer skada än nytta. Förespråkarna för den svenska repressiva narkotikapolitiken gick förstås i taket och hävdade bland annat att rapporten var en partsinlaga för knarklobbyn (vad nu det är för något) och att rapporten hävdade att det är en mänsklig rättighet att knarka. I den artikel jag skrev om detta för ett år sedan avslutade jag med följande mening: ”Men bevisa för mig att den förda politiken varit framgångsrik och att den har minskat tillgången, antalet brukare/missbrukare och antalet döda så ska jag erkänna att jag haft fel i min kritik…”

Ett år till har som sagt gått. Ytterligare ett antal hundra människor är döda. Mängden narkotika på gatan är ännu större. Nätdrogerna, framförallt MDPV, har funnit nya användare. Ännu fler ungdomar har stigmatiserats och kriminaliserats av ett samhälle som är ansvarigt för den misslyckade narkotikapolitik som förs. Det finns med andra ord inte tillstymmelsen till bevis för att jag skulle ha haft fel då jag skrev nedanstående.

”En av de som hördes mest var folkpartiets rättspolitiske talesman Johan Pehrson och jag fann, efter att ha läst en artikel som han publicerade i Arbetarbladet, anledning att åsätta honom epitetet knarktaliban. Pehrson argumenterar nämligen som en fundamentalistisk sådan, helt utan minsta ödmjukhet och som det verkar, utan ett uns av insikt i hur politiken slår mot ett antal av samhällets mest utslagna och svagaste individer. regeringen med folkhälsominister Maria Larsson i spetsen vidhåller också att den förda politiken är framgångsrik.

Här kan man sannerligen tala om en människa som läser något som en viss annan potentat sägs läsa bibeln. I FN rapporten står ordagrant följande: ”People who use drugs may be deterred from accessing services owing to the threat of criminal punishment, or may be denied access to health care altogether. Criminalization and excessive law enforcement practices also undermine healthpromotion initiatives, perpetuate stigma and increase health risks to which entire populations – not only those who use drugs – may be exposed. Certain countries incarcerate people who use drugs, impose compulsory treatment upon them, or both.”

Vad rapporten tar sikte på är att alla, oavsett missbruk eller ej, har samma mänskliga rättighet till god vård men att denna rättighet är beskuren för många missbrukare. Det beror i sin tur på att många länder har kriminaliserat bruket och att många, däribland Sverige, kräver att missbrukaren i praktiken ska vara drogfri innan han får vård/behandling.

Detta är ett villkor som ofta leder till ett mycket stort lidande och i många fall även till missbrukarens död. När man i Danmark har påbörjat en verksamhet med heroinförskrivning till de allra tyngsta missbrukarna som på så sätt kan undvika många av de sjukdomar/skador/kriminalitet etc. som annars dominerar deras liv, så kallar Pehrson detta ”förfärligt”.

När en svensk heroinmissbrukare i avsaknad av detta istället tvingas leva på gatan med öppna sår som infekteras och varas så anser uppenbarligen Pehrson att detta är en humanare och bättre behandling. Oklart dock på vilket sätt. Fakta talar för sig själva och i Sverige så är det bara var femte missbrukare som erhåller någon form av vård. Det är den politiken som Pehrson också benämner som framgångsrik.

Nedanstående siffror som kommer från en alldeles nyligen publicerad rapport hos Brå visar hur tillgänglighet och lagföring av narkotikabrotten ser ut idag. Mina kommentarer till olika siffror i kursiverad stil.

År 2009 fattades knappt 28 300 lagföringsbeslut avseende narkotikabrott. Jämfört med 2006 har antalet lagföringsbeslut ökat med drygt 28 procent (6 200 lagföringar). År 2000 fattades 13 400 lagföringsbeslut avseende narkotikabrott.

Om detta är ett mått på framgångsrik narkotikapolitik, så har Pehrson rätt.

Bruk (57 procent) och innehav (26 procent) av narkotika utgjorde de två vanligaste typerna av gärningar bland lagföringarna avseende narkotikabrott 2009. Överlåtelse och smuggling av narkotika utgjorde endast 5 respektive 4 procent av samtliga narkotikalagföringar. Jämfört med 2006 har antalet lagföringar för bruk ökat med 28 procent (från 9 400 till 12 000 lagföringar) medan antalet lagföringar för innehav ökat med 12 procent (från 5 000 till 5 600 lagföringar).

Under en tioårsperiod har andelen lagföringar som avser bruk ökat från 39 procent år 2000 till 57 procent år 2009. det har senare också visat sig att polisen förvrängt statistiken på området så att det finns en tveksamhet kring exaktheten i dessa siffror men de trender som går att utläsa är ändå tillförlitliga.

Polisen tycks alltså framgångsrikt hitta narkotikaanvändare på stan, släpa med dem för pappersarbete och provtagning vilket tar ett par timmar för varje sådan lagföring. Det innebär att en stor mängd poliser varje dag tillbringar sin tid med att övervaka människor som kissar i pappmuggar för att sedan eskortera dessa till sjukhus och vårdcentraler där samma poliser tittar på när blodprov tas. Vi är alltså duktiga på att lagföra cannabisrökare och amfetaminbrukare. Detta har dock inte lett till någon som helst minskning av narkotikaanvändningen totalt sett.

nyhet1.JPG
Ertappad haschrökare?

År 2009 utgjorde cirka 75 procent (21 200) av brotten i narkotikalagföringarna ringa brott.

Andelen brott av normalgraden utgjorde 23 procent (6 500 lagföringar) och de grova brotten utgjorde drygt 2 procent (460 lagföringar) av lagföringarna.

Antalet ringa narkotikabrott och narkotikabrott av normalgraden har ökat jämfört med 2006, medan andelen grova narkotikabrott är i stort sett oförändrade.

Jämfört med år 2000 har fängelsedomar ökat med 30 procent, från drygt 1 400 fängelsedomar år 2000 till knappt 1 900 år 2009. Det vanligast utdömda fängelsestraffet låg år 2009 på mellan två och sex månader. Vid nästan en fjärdedel av fängelsedomsluten utdömdes en strafftid inom detta intervall. Den genomsnittliga fängelsetiden har ökat från 17 månader år 2000 till 20 månader år 2009.

Kostnaden för alla dessa lagföringar och den förlängda genomsnittstiden i fängelse torde ha kostat minst en miljard kronor extra under den tid som avses.

I jämförelse med 2006 har lagföringar för personer i åldern 15–17 år, i relation till medelfolkmängden, ökat mest, från 210 till 380 lagföringar per 100 000 invånare år 2009.

Sett i ett längre perspektiv fattades sju gånger fler lagföringsbeslut gällande narkotika 2009 jämfört med 1975. Alltsedan det egna bruket kriminaliserades 1988, och framför allt sedan fängelse infördes i straffskalan 1993, vilket gav polisen möjlighet att använda tvångsmedel vid misstanke om bruk av narkotika, har narkotikalagföringarna ökat i omfattning.

I det långa perspektivet var antalet anmälda brott mot narkotikastrafflagen år 1975 21110 och 2009 80526.

Allt sammantaget så har vi aldrig haft så mycket narkotika på gatorna som nu och priserna har heller aldrig varit lägre. Att i den situationen utgjuta sig över alternativa lösningar, som dessutom i vissa länder som t.ex Tjeckien och Portugal har visat sig fungera minst lika bra som de svenska och dessutom med mindre lidande för missbrukarna till totalt sett lägre kostnader som följd, det vill narkotikapolitikens ledande taliban inte ens höra talas om.

beard.jpg

Det enda mått på framgång som kan räknas då det gäller narkotikan är att tillgången minskar i kilon och gram och att antalet missbrukare minskar. I Sverige har utvecklingen under de senaste trettio årens restriktiva narkotikapolitik varit den motsatta. Johan Pehrson hävdar att FN-rapporten ställs mot en internationellt sett framgångsrik narkotikapolitik.

Det vore mycket klädsamt, Johan Pehrson, om du kunde förklara på vilket sätt den varit framgångsrik? Att vissa politiker tagit sig fram och gjort en politisk karriär på att gapa om hårdare tag och längre straff utgör inte ett mått på en framgångsrik narkotikapolitik annat än för dessa politikers rent privata vidkommande.

De över 400 personerna som dog förra året av sitt missbruk och som en följd av den svenska narkotikapolitiken ansåg förmodligen inte att politiken varit särskilt framgångsrik. De som smittats med HIV som en effekt av att man ännu inte genomfört sprutbytesprogram i den omfattning som vi internationellt i avtal förpliktat oss att göra, anser förmodligen inte heller att den varit framgångsrik.

Alla de, som istället för att erbjudas och erhålla vård, placeras i fängelse där deras kriminella identitet snarare förstärks, anser inte att politiken är framgångsrik. Alla de poliser som för statistikens skull gör ingripanden mot pundare de känner sedan åratal tillbaka anser förmodligen inte att deras insats betyder något.

Kom till Västerås en kväll Johan, så går vi på stan så ska du se att vi tillsammans med lätthet kan hitta hundra personer vi kan gripa och lagföra. Betyder det att narkotikapolitiken efter vår insats blivit ännu mer framgångsrik?

Bland det värsta som finns i mina ögon, är handlingskraftig okunnighet. Du är tveklöst en handlingskraftig man, problemet är bara att du är okunnig i narkotikafrågor där du präglas av gamla fördomar och en synnerligen rigid inställning. Dessutom har jag fått för mig att du tillhör den där kategorin människor som har utomordentligt svårt att erkänna att de haft fel. En märklig inställning eftersom ett sådant erkännande visar att man är klokare idag än igår.

Men bevisa för mig att den förda politiken varit framgångsrik och att den har minskat tillgången, antalet brukare/missbrukare och antalet döda så ska jag erkänna att jag haft fel i min kritik av dig och din inställning i frågan.

Svensk Myndighetskontroll: Analys av Moderaternas nya reklambroschyr ”Varning för visioner”


Den moderata reklambyrån har fått in ytterligare ett jätteparti konserverad gröt som nu måste paketeras och säljas över hela landet. Efterfrågan på konserverad gröt har man lyckats få upp till 30% nivån genom väl genomfört kampanjande och olika förändringar av emballage och annat. Lustigt nog så har även gamla gröthatare i partiet nu kommit underfund med att det är konserverad gröt dom gillar och det hävdas allmänt att allt var ett stort missförstånd då man tidigare under en tid serverade och försökte sälja konservativ gröt.

I syfte att nu öka marknadsandelen ytterligare för den konserverade gröten så har man tagit bort det mesta av kryddningen för att årets gröt ska passa så många som möjligt. För att inte stöta sig med några grupper så har man, efter ett amerikanskt reklambyråkoncept, redan i den nya förpackningen också bifogat klickar av röd hallonsylt och blå blåbärssylt. På så sätt anses det bli en politiskt neutral gröt som ska kunna ätas av en överväldigande majoritet svenskar.

Grötkonceptet är också genialt ur facklig synvinkel då det tilltalar LO-ledningens allmänt grötmyndiga stil och även snabbt kan spädas till facklig vattvälling, tänkt att serveras i samband med nattmanglingar, för att på ett effektivt sätt förkorta dessa.

Att den konserverade gröten också passar väl för moderata röstprospects inom åldringsvården, råder det ingen tvekan om. Gröten är t.o.m så genomtänkt vad gäller konsistens att den utan problem ska kunna förtäras av de med tandproteser i stor utsträckning försedda s.k sistagångsväljarna.

För första gången någonsin så ryktas det om att ett politiskt program ska tilldelas ett av reklamvärldens finare priser – Columbi ägg. Detta är ju särskilt lämpligt eftersom som alla vet så var det moderaterna som tog ut kompassriktningen för Columbus då han gav sig iväg mot Indien. Det faktum att han istället körde rätt in i den amerikanska kontinenten har man med samma nyspråk som man använt till andra fel, lyckats vända till något positivt.

Reinfeldt åkte ju själv över för några år sedan för att till den amerikanska upphovsrättsindustrin överlämna den svenska regeringens djupt kända tack för deras förträffliga utformning av IPRED lagen. Hade upphovsrätten bara sträckt sig något längre så hade man med fog kunnat hävda att de moderata kompassmisstagen vid Columbus avfärd utgjort en upphovsrättslig grund för M att hävda upphovsrätt till hela USA.

När detta inte gick helt enligt plan så beslutade man istället från partiledningen att man nu skulle sätta till alla krafter för att i grunden verkligen ta reda på vanligt folks inställning till och olika kommentarer om den nya nationalrätten konserverad gröt. För att kunna genomföra en sådan avstämning av de djupa konsumentleden blev man tvungen att skapa en ny lag som efter lite hoplappande kom att kallas FRA-lagen. Den ligger helt i linje med Fredrik Reinfeldts många tal i vilka han försäkrat det svenska folket att man har en lyssnande regering.

Mot ovanstående bakgrund har jag väldigt svårt att förstå den kritik som riktas mot Moderaterna och Reinfeldt.

PS. vad gäller apartheid så vill jag påminna om att det var Gösta Bohman som efter ett besök i Sydafrika 1979 kunde slå fast följande sanning: ” – Man måste betänka att de inte behöver ha så dyra bostäder. I soliga länder kan man leva i plåtskjul och plocka bananer på träden.” Det är naturligtvis denna heroiska insats man vill lyfta fram då man säger att moderaterna alltid varit mot apartheid. DS.

Svensk Myndighetskontroll: Vi kan ju inte jaga och kriminalisera en hel generation!


http://www.dn.se/kultur-noje/fildelare-jagas-av-ny-enhet

http://piratplatsen.se/?q=node/444

Det här är en nyhet som jag missat tidigare men som framgår av ovanstående länkar så kommer det i fortsättningen att jagas fildelare på ett betydligt intensivare sätt än tidigare och alltså tvärtemot vad Fredrik Reinfeldt en gång sa. En särskild enhet för detta har bildats med två för ändamålet specialutbildade åklagare och totalt 15 poliser ute i de olika polisdistrikten. Kriminaliteten på området är betydande med ett par miljoner svenskar som fildelar.

Låt oss hoppas att domstolarna så småningom nöjer sig med bötesstraff för annars lär det bli oerhört fullt i våra fängelser och då mina vänner blir det en dyr historia det här!

Eftersom man ständigt hos Antipiratbyrån finner nya hot mot upphovsrättsindustrin så har man inatt, tillsammans med lobbyn och regeringen, eller om det var regeringen och lobbyn,  låtit meddela att eventuella minnen från filmer du sett, böcker du läst och musik du hört, i fortsättningen inte får berättas för andra som ännu icke sett, läst eller hört.

Denna olagliga spridning av upphovsrättsskyddat material kommer även den att fortsättningsvis falla under IPRED-lagen.

Somliga människor har förmågan att på sin biologiska hårddisk lagra ofantliga mängder information och minnen. Då dessa minnen återberättas för andra sker i lagens mening ett olagligt spridande av upphovsrättsskyddat material vilket kan medföra legala åtgärder mot spridaren.

Detta tillägg har under en tid varit i kraft i Danmark och därifrån meddelas att ingen av alla de personer som fått sina bio-hårddiskar beslagtagna, ännu har lämnat in något klagomål mot detta.

Detta visar att konfiskerandet av biologiska hårddiskar i förlängningen stärker den enskildes integritet och ökar hans frihet. I vart fall friheten från tankar på integritet.

Protester mot denna lag har hittills i stort sett endast inkommit från föreningen ”De huvudlösas försvarare.”

Ett litet misstag kan i morse ha begåtts av regeringens arkebuserings och integritetskontrollskyddsgrupp.

Vid passerandet av Svea Hovrätts lokaler under nattlig tjänsteutövning upptäcktes en för årstiden tunt klädd kvinna med en våg i ena handen och en ögonbindel för ögonen.

Det är fru Justitias ögonbindel som har gjort henne så tilldragande för avrättningspatruller.

Ögonbindeln fick några av de mer entusiastiska unga kadetterna att dra, den möjligen något förhastade, slutsatsen att det rörde sig om ett av de tilltänkta gryningsoffren som på något sätt var tidig till arkebuseringsytan utanför riksdagshuset.

Ivrig att villfara den vanliga önskan hos gryningsoffren att dö för integritet och demokrati, ville det sig inte bättre än att kvinnan ifråga kom att bli dagens första lyckade dödsskjutning.

En närmare rättsmedicinsk undersökning efter dödsfallet bekräftade att det var fru Justitia som på detta sätt kom att lämna sitt rättsvårdande uppdrag.

Närmast sörjande är Herr Demokrati med sambo frk. Frihet samt hela familjen rättsäkerhet&mänskliga rättigheter.

Begravningen har ägt rum i stillhet. Mest beroende på att de närmast sörjande belagts med munkavle.

 

Svensk Myndighetskontroll: Reptilhjärnor


Igår i Aftonbladet så hade man en artikel som i kommentarsfältet lockade fram de mest primitiva existenserna av homo sapiens. det är i första hand två olika ämnen som drar fram dessa typer i ljuset och det är invandrarfrågan och kriminalpolitiken. Det finns ett parti som har dessa frågor högst på sin dagordning och det är Sverigedemokraterna.  Artikeln, som handlar om ”världens tuffaste sheriff” fick mig att skriva ett antal egna kommentarer som nu dessutom får bli ett eget blogginlägg. ”Tuffaste sheriff” förresten, en liten förkrympt mobbarsjäl som fått för stort utrymme, det är vad det handlar om.

Läs gärna artikeln innan ni läser nedanstående så blir allt begripligt.

”Hur hatfylld skulle du vara efter att ha behandlats som ett djur? Hur stor är risken att människor fyllda av hat exploderar för någon skitsak? Vill du vara den som utlöser explosionen?
Jag antar att ni som anser detta vara en vettig metod har ungefär samma inställning till uppfostran av era egna barn, för det är väl inte så att modellen är ok bara så länge den drabbar någon annan? Martin Björk som har starka åsikter, har du barn? Vad gör du med din son/dotter om han/hon misskött sig som motsvarar det artikeln beskriver? Fungerar metoden på vuxna så fungerar den naturligtvis ännu bättre på barn. Några hundägare här? När er hund inte lyder, vad gör ni då?

Har någon av alla som skriver att detta är en bra modell någonsin hört talas om all den forskning som entydigt visar att belöning fungerar bättre än straff? (Nej, med det har jag inte påstått att mördare ska belönas vilket någon idiot säkert kommer att påstå ändå) Det handlar om att plantera tanken på att straff kanske inte alltid är den bästa metoden för att uppnå en beteendeförändring. Men för all del, skit i vedertagen forskning och fortsätt låta som en dreglande pöbel.
Någon nämnde Norge som har ca. hälften så många återfall som Sverige i brott efter avtjänat straff, alltså ca. 20% vilket uppnås genom en betydligt humanare kriminalvård än den svenska. Nu vet jag ju att många här tycker väldigt mycket om att låta extremt kaxiga bakom tangentbordet. Synd bara att ni dessutom avslöjar en så grundläggande brist på både humanism och kunskap.

Det här är en annan bild av samma verklighet: ”Så länge det enbart handlade om att misshandla, smäda eller förnedra ”skitstövlarna” så tyckte många att han gjorde ett bra jobb. Detta trots att brottsligheten som sagt ökat i Maricopa County under hans tid. Men då han valde att fokusera på människor som bryter på andra språk och har annan hudfärg började vissa människor inse att han hade gått alldeles för långt. Men sheriffen hymlar inte med sin inställning till immigranterna. Det är bättre att mexikanerna sitter inne än att de tar de ”riktiga” amerikanernas jobb, menar han. Där kan de göra gratisjobb. Sen blir de utvisade till Mexiko. Han bestämmer vilka som är ”illegala” genom en metod som faktiskt är illegal i USA – rasprofilering. Även barn drabbas av sheriffens metoder. Och det spelar inte ens någon roll om de är födda i USA och inte talar spanska. Saknar de uppehållstillstånd så är de enligt hans definition brottslingar”

Jag har läst om det här praktarslet till sheriff tidigare som nu tycks ha en massa aningslösa supporters även i Sverige som inte har en aning om vad det är dom jublar över. Ärligt talat så borde många av er bara skämmas för era uttalanden.

Visst finns det människorättsorganisationer som protesterar mot sheriffen, bland annat Amnesty och latinoorganisationen Puente. Men folk som protesterar offentligt åker ofta in på lösa grunder och behandlas särskilt illa i arresten. Att filma hur sheriffens deputies griper immigranter och demonstranter är även det ”förbjudet”, trots att rätten till att göra det är grundlagsskyddat. Deputierna skyller på lagen och beslagtar kameror och film. Detta är ett beteende som man förknippar med fascistiska diktaturer och inte en öppen demokrati.

Då stämningsansökningarna mot sheriffen översvämmade åklagarmyndigheten och ledande politiker och journalister i nationell media vittnade om de hot de mottagit så blev det till slut för mycket även för de federala myndigheterna. Nu har FBI börjat granska Arpaios förehavanden. Dessutom har det framkommit uppgifter om andra oegentligheter. Alltifrån skumma markaffärer till bortslösade skattemedel och mutbrott. Arpaio har satt som princip att aldrig redovisa sheriffmyndighetens ekonomiska förehavanden. Det är därför inte helt omöjligt att Arpaio snart får tillbringa tid bakom gallret tillsammans med de fångar som han själv har häktat. Då blir det inte roligt att vara ”världens hårdaste sheriff”. Men troligare är att sheriffen kan fortsätta sitt eskalerande våldsmaskineri fullkomligt obehindrat. Läs hela skildringen här: http://www.sourze.se/Arbetsl%c3%a4gren_i_Maricopa_County_%231_10708455.asp och här http://www.sourze.se/Arbetsl%c3%a4gren_i_Maricopa_County_%232_10709035.asp

Aftonbladet har inte grävt tillräckligt djupt under besöket. Sheriffen är grovt kriminell och gravt korrumperad men det kanske kvittar så länge han spöar mexicaner? Eller?

En sak som fascinerar i debatten är hur oerhört lite en del värderar friheten. Att vara frihetsberövad är i sig den tyngsta delen av ett straff men ingen av de som skriver hatiska inlägg tycks ens fundera över vad det innebär att vara inlåst. Märkligt. Dumt dessutom.

 

 

%d bloggare gillar detta: