Månadsarkiv: mars 2010

Svensk Myndighetskontroll: Felaktigt dömda.


http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/brottochstraff/article6873341.ab

Ett både konstruktivt och kreativt inlägg i den rättspolitiska debatten.

Jk presenterade för inte så länge sen, andra delen av sitt rättssäkerhetsprojekt avseende Felaktigt dömda. Den första delen kom för några år sedan och redan i den fann man en hel del fel och brister.

Att JK är bekymrad framgår tydligt av rapportens slutsatser och i sitt eget slutord skriver han:

”Som har framgått fäster Justitiekanslern mycket stor vikt vid de resultat som har presenterats i rapporten Felaktigt dömda. Resultaten visar på tydliga brister i rättssäkerheten i vissa typer av brottmål. Det är brister som man inte kan slå sig till ro med om man månar om rättsstaten.”

Det är bättre att 10 skyldiga går fria än att en enda oskyldig man fängslas.

Svensk Myndighetskontroll: Skillnad på moderater


Ibland när jag behöver inspiration i form av antingen ilska eller ett gott skratt så brukar jag besöka den moderata riksdagsledamoten Katarina Brännströms blogg. Där hittar jag i allmänhet och oftast också väldigt snabbt, något av henne författat inlägg som, enligt min uppfattning, antingen är så urbota dumt att jag blir helförbannad, alternativt så huvudlöst genomkorkat att jag får mig ett riktigt gott skratt.

Nu har hon uttalat sig i Askgate och som vanligt håller hennes inlägg en viss nivå.

Hon skriver så här och jag lämnar mina kommentarer i direkt anslutning till vad hon skrivit.


Många män med krav på Bea´s avgång….

Redan från start gör KB ett försök att flytta fokus och nu ser vi att det här är en fråga om kamp mellan könen, det är män som kräver Beas avgång……

Efter Beatrice Ask fått en mening utryckt ur sitt sammanhang på ett seminarium så går drevet…

Njae, det var flera meningar som sammantaget visade på en grundläggande oförmåga att förstå det fundament som en rättsstat vilar på. När så många finner detta anmärkningsvärt och uttalar kritik förvandlas det av KB till ett ”drev”.

Ikväll kunde även TV-nyheterna rapportera att alltid lika felfrie och politiskt korrekte Thomas Bodström kräver justitieministerns avgång. På flera bloggar finner man andra (män) som kräver detsamma. Kampanj?

Här tar KB ett spännande trippelgrepp. Hon ironiserar över Bodström samtidigt som hon dels för fram könskampsfrågan (män) och dels, genom ordet ”Kampanj”, så lanserar hon en teori om någon sorts konspiration riktad mot Beatrice Ask. Man får förmoda att i konspirationen deltar då uteslutande män…..

Oavsett vad man tycker, så kan man väl inte på allvar mena att en minister ska avgå för att hon tänker högt om vad som skulle kunna göras för att stoppa sexhandeln?

Jo, Katarina, det kan man faktiskt mena på allvar när det är landets justitieminister och då hennes högt uttalade tankar speglar en syn på dessa frågor som är helt främmande för en rättsstat.

Har Bodström och alla andra glömt alla korkade saker som Bodström själv gjort, som justitieministrarna Freivalds,Wickbom Leijon,Geijer gjorde så att de fick avgå??

Bodström är fortfarande aktuell och påminns nog närmast dagligen om sin korkskallighet. Vad gäller de övriga KB räknar upp så nämner hon själv konsekvensen av deras dumhet och det är samma konsekvens som många nu kräver av Ask. Att hon likt dessa ska avgå.

Jag delar inte Beas uppfattning, men blir inte särskilt upprörd över hennes åsikt. Att skicka lila kuvert till misstänkta sexköpare är väl inte den bästa lösningen, men jag tycker det är bra att uttalandet väckte debatten!

Här missar KB på flera olika plan samtidigt. Dels så visar hon genom vad hon skriver att hennes rättsuppfattning är väl så grumlig som Beatrice Asks och dels har hon missat att debatten i motsats till vad hon önskar, inte har kommit att handla om bästa lösningen vad avser sexköp utan om justitieministerns grundläggande begrepp avseende rättsstatens utformning.

Kanske är det så att vi har en justitieminister med känslor, medkänsla och engagemang, och det är klart bättre än raden av socialdemokratiska dito utan dessa mänskliga drag!”

Avslutningen är på sitt eget sätt också den en höjdare. Justitieministerns medkänsla får möjligen ifrågasättas något eftersom hennes tankar går ut på att återinföra skamstraff i svensk straffrätt. Om detta är ett mänskligt drag i positiv bemärkelse överlåter jag till andra att bedöma.

Moderater i allmänhet och Katarina Brännström i synnerhet, dom förstår helt enkelt inte. Dom förstår inte basala rättssäkerhetsfrågor och integritet kan dom inte ens stava till längre. Jag blir bara mörk(blå)rädd!

Det finns dock ett (möjligen något till) lysande undantag och det är den tidigare ledarskribenten på SvD, Maria Abrahamsson, som lämnat SvD och nu satsar på att ta en riksdagsplats för Moderaterna. Jämför gärna hennes uppfattning i den här frågan med den som redovisats av bl.a Katarina Brännström. Jag lägger länkar till båda här:

http://katarinabrannstrom.blogspot.com/

http://www.mariaabrahamsson.nu/index.php/2010/03/28/asks-bludder-fortjanar-mer-an-en-axelryckning/

 

 

 

 


 

 

Svensk Myndighetskontroll: No shit!


Positiva onsdagsnyheter från Svensk Myndighetskontroll

Ibland drabbas jag av en känsla av att både jag och andra bara skriver och rapporterar om elände och problem av olika sort. Det finns ju trots allt mycket av livets goda i det lilla vardagliga så här kommer tio positiva små nyheter som ett bidrag till onsdagens välbefinnande!

  1. Trots kris och lågkonjunktur lyckades en medelålders man under måndagen investera i en ny tröja. Övervakningskameran visar hur mannen helt sonika steg in i en klädbutik i Malmö och valde ut ett plagg i glada vårfärger. Mannen försvann med ett leende på läpparna.

  2. Fyra pojkar ertappades i söndags med att spela fotboll på en dammig skolgård vid Centralskolan i Hjo. ”De skrek högt och verkade uppfyllda av glädje och energi”, berättade ett vittne.

  3. Under fredagen köpte tre personer varsin splitter ny Saab. Enligt Transportstyrelsen är köparna hemmahörande i Trollhättan, Mellerud och Värmdö.

  1. En familj med vårkrokus trängde i går igenom marklagret på en gräsmatta i Ulricehamn. Familjen, med rötter i sydöstra Europa, har varit svenska medborgare sedan hundratals år tillbaka.e78e61a08bc3b6b1.jpg

  2. Två unga kvinnor fikade tillsammans i backen på Dundret i Gällivare. Utan att säga ett ord satt de vända mot solen. Därefter fortsatte de åka skidor.

  3. På Vasagatan i Göteborg var det samling vid pumpen under hela helgen. Unga och gamla cyklister köade för att fylla luft i däcken vid den tryckluftsanläggning som staden tillhandhåller.

  4. Glädjescener utbröt då en ung kvinna och hennes lille son på lördagseftermiddagen besökte kvinnans mor i Landskrona. Kvinnan överräckte en bukett tulpaner, medan barnet i sin knubbiga hand bar en tussilago.

  5. Vid 13-tiden på måndagen stannade en man vid ett övergångsställe i centrala Stockholm. Enligt uppgift tog han fram sin telefon och ringde sin fru för att säga förlåt för att han varit dum.

  6. En familj i Sollentuna skrattade tillsammans åt ett humorprogram i tv, trots att programmet varken var ironiskt, satiriskt, plumpt eller elakt. Familjen har en stor parabolantenn.

  7. En äldre man kunde återvända hem efter att ha framgångsrikt vårdats på lasarettet i Uppsala för en höftfraktur. Mannen återförenades i hemmet med sin hustru. Tillsammans drack de kaffe och åt limpsmörgås med leverpastej.

  8. Ha en trevlig onsdag!!f3c88a5be47da827.jpg

 

 

Svensk Myndighetskontroll: De överlevde trots hänsynslösa konsumenter


Jag har visat upp det här uppropet för något år sedan här i bloggen men jag tycker det är så otroligt talande för hur fildelningsdebatten har låtit och alltjämt låter så jag tror jag ska visa upp det sisådär en gång per år bara för den goda sakens skull.

Notera särskilt de stackars drabbade och numera förmodligen, om uppropets innehåll är korrekt, fullständigt utblottade undertecknarna av uppropet.

Ur tidskriften Musikern, nr. 1/1981, s. 24

UPPROP MOT HEMKOPIERING
– Till dej som lyssnar på musik från oss som gör musik

Hemkopiering av musik från skiva eller radio till kassett berövar alla artister, musiker, textförfattare, kompositörer, musikförläggare och skivproducenter, deras rättmätiga levebröd: royalties och försäljningsintäkter.


Vi som undertecknat detta upprop hör till de stora grupper som blir lidande på grund av hemkopieringen.


Vi ber dem som lånar skivor av varandra och kopierar, eller spelar in från radio, att sluta göra detta!

Om inte blir följden:
sämre utbud, färre artister, mindre pengar att göra musik för och försämrade möjligheter att ge nya artister en chans


ett fattigare Musik-Sverige.

Var lojal mot oss! Låt bli att kopiera!
Det är stöld av vår inkomst!

Egenhändigt undertecknat av bland andra: Fred Åkerström, Turid Lundqvist, Ted Gärdestad, Mikael Ramel, Arne Domnérus, Lill Lindfors, Claes af Geijerstam, Siw Malmkvist, Lars Lönndahl, Lars Roos, Magnus Härenstam, Jan Malmsjö, Lars Berghagen, Tomas Ledin, Eva Dahlgren, Kjell Lönnå, Bosse Parnevik, Ralph Lundsten, Pugh Rogefeldt, Magnus Uggla, Håkan Hagegård, Björn J:son Lindh, Per Gessle (Gyllene Tider), Mats Persson (Gyllene Tider), Anders Herrlin (Gyllene Tider), Ola Magnell, Anders Glenmark, Thore Skogman m.fl.

 

Svensk Myndighetskontroll: Livstidsstraff för barn


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6865721.ab

Så var det dags igen. En 12-åring ställs inför rätta och riskerar ett livstidstraff. Bakgrunden är att pojken, som var 11 år då det inträffade, sköt ihjäl pappans höggravida flickvän med en pistol. Han hade tidigare lärt sig hantera pistolen av fadern då de använt den för att träna prickskytte.

I USA sitter sedan tidigare närmare 3000 barn och ungdomar under 18 år dömda till livstids fängelse utan möjlighet till benådning.

Hårdare tag och längre straff förespråkarna kanske firar liten julafton av nyheter som denna. Detta måste ju, sett ur deras synvinkel, vara det optimala sättet att hantera vad som hänt. Jag, å andra sidan, blir bara ledsen och beklämd när jag ser nyheter som denna.

Jag ställer mig frågan om vilket ansvar ett samhälle har som glorifierar vapen och våld? Vilket ansvar har en vuxen som lär sitt barn att använda vapen? Vad är det för fel i huvudet på människor som bara kan se ett livstidsstraff som det bästa och enda sättet att behandla ett barn? Vem tjänar på att ett barn spärras in i 70-80 år?

Domaren Mário Jambo, 51, kan istället framhävas som en kontrast och motvikt till ovan beskrivna rättssyn. Han är en av Brasiliens mest moderna domare, känd för ett nytt synsätt på narkotikabrott. Han anser att hårda straff mot ”mulas”, kokainsmugglare, inte leder någon vart. Konsumtionen, korruptionen, smugglingen och produktionen bara ökar.

Enligt Mário Jambo är de som smugglar oftast vanliga, ostraffade människor som av någon anledning är i desperat behov av pengar.

Sätter man dem i fängelse är risken stor att de blir kriminella på riktigt. Åttio procent av dem som hamnar i brasilianskt fängelse kommer tillbaka. Oftast dömda för ett värre brott än det första de dömts för, säger han.

Ett exempel på tillämpningen av hans synsätt är behandlingen av den 36-åriga medelklass-tjejen Iris Montez från Lissabon som åkte fast på flygplatsen i Natal, i slutet av 2008, med fem kilo kokain i bagaget. Då kom Mário Jambo på ett sätt att undvika att hon skulle gå förlorad i fängelset. Han dömde henne till husarrest och att varje eftermiddag infinna sig på tingsrättens bibliotek för att

reflektera över tio diktsviter av den portugisiske poeten Fernando Pessoa som hon skulle presentera ett skriftligt arbete om.

Det här är en tjej som aldrig tidigare läst litteratur. Hon har hängt på de exklusiva nattklubbarna i Lissabon. Men vilken text hon skrev. I dag är hon en helt annan människa, säger domaren.

Vilket av dessa båda straff har varit till störst gagn för samhället?

Den 23-åriga svenska tjejen Hanna sitter idag fängslad i Brasilien efter att ha gripits för att ha försökt smuggla drygt 2 kilo kokain. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6862565.ab

Hon fick ett liknande straff av domare Jambo men detta har tyvärr överklagats av den åklagare som driver målet. I Sverige hade Hanna också slentrianmässigt dömts till ett fängelsestraff på ca. 7-9 år. Hon hade dessutom, enbart baserat på den långa strafftiden, placerats i en anstalt med högsta möjliga säkerhet och fått sin fängelsevistelse utformad med s.k ”särskilda villkor” vilket alla dömda till mer än 4 år får.

Dessa villkor innebär nästan undantagslöst att de minimiregler för t.ex placering och permissioner som kriminalvårdslagen stadgar, inte kan tillämpas utan behandlingen/vistelsen sker istället utifrån dessa strängare villkor. Märkligt nog så betraktas du i Sverige som allt farligare ju längre straff du får. Tid tillmäts alltså större betydelse än person.

Den logiska konsekvensen och ytterligare en effekt av den narkotikapolitik som idag tillämpas, blir att en tjej som Hanna, närmast per automatik mot bakgrund av strafftiden, kommer att betraktas som farligare än den som t.ex dömts för olika våldsbrott eller för väpnat rån.

 

 

Svensk Myndighetskontroll: Mot elefantkyrkogården


http://www.dn.se/ledare/huvudledare/vart-sociala-kapital-1.1069031

Har ni någonsin funderat över hur otroligt fastcementerade somliga skribenter och somliga gammelmedia är i gamla hjulspår och föråldrat tänkande?

DN ger idag på ledarplats ett utmärkt exempel på sådan inneboende tröghet och oförmåga till flexibilitet och nytänkande. Idag bekymrar man sig över hur och var människor engegerar sig och konstaterar bl.a att antalet personer som är engagerade i politiska partier är visserligen tämligen stabilt, men om man jämför längre tillbaka i tiden är siffran extremt låg, två procent.

Utifrån detta och utifrån vad den studie som ledarartikeln bygger på så drar man följande slutsats; ”Även om det svenska civilsamhället står starkt finns det skäl till eftertanke. Att tvätta fotbollslagets träningskläder är nog bra. Men det löser inte problemet med våra döende politiska partier.”

Om de gamla etablerade partierna är döende så har dom sig själva att skylla på så många olika plan att jag inte ens ska ge mig in på att här diskutera orsakerna till detta. Anser dock att det, precis som med mediaindustrin, knappast är kundernas eller väljarnas fel att de inte attraherar längre. Det saknas kreativitet och förmåga till anpassning.

Resonemanget verkar på något sätt utgå från att om det inte fungerar mellan väljare och de etablerade partierna så får partierna välja sig ett nytt folk. Det fungerar inte riktigt så. Det är faktiskt, i alla fall än så länge, precis tvärtom.

Hela undersökningen luktar dessutom härsket och gammalt då man, vad jag kunnat finna, bara tagit upp sådant som människor gjort i många år och inte alls gjort någon estimering eller kontroll av hur många som idag engagerar sig på olika sätt men inte på de traditionella.

Här en hint om hur det kan se ut: Jag är f.d. partipolitiskt aktiv. Idag är jag kanske mer politiskt aktiv än någonsin men jag är det som fri och obunden debattör bl.a genom den här bloggen. Via mitt bloggande har jag också mött mängder av andra intresserade och engegerade medborgare med olika bakgrund och olika politiska preferenser.

Av dessa är många likt mig fristående och obundna. Andra är, vilket för övrigt också gäller mig, engagerade i olika nätverk eller driver på annat sätt sakfrågor de anser vara viktiga. Men, och det är det viktiga, nog finns det ett engagemang och ett djupt intresse hos många för de olika frågor som de gamla Mammutpartierna tidigare haft monopol på.

Så är det inte längre. Teknikrevolutionen har medfört både större intellektuell frihet och större frihet att både granska makten och att uttala tankar, frågor och kritik kring det man ser. Nätet har på så sätt kommit att vitalisera den debatt som det gamla etablissemanget under alltför lång tid haft alltför stort inflytande över. Revolutionen har redan varit här, den pågår fortfarande och det är möjligt att det slutar med att de döende så småning om också dör.

Om det kan jag bara säga, R.I.P.

Nunc aut nuncuam

Svensk Myndighetskontroll: Nytt terrorhot mot Sverige avslöjat


http://sydsvenskan.se/sverige/article642042/Atalad-joggare-fruktar-stamplas-som-terrorist.html

Så är det då äntligen dags att lagföra en terrorist i Sverige. Den amerikanska hemmafruterroristen Tjoho-Jane eller vad hon nu hette, hade ju oturen att låta sig gripas redan innan den listiga plan som var utkavlad kunde sättas i ugnen. (använder mig här av lite terroristisk kod i syfte att förvilla FRA, säg inget!)

Fru Tjoho hade ju den för terrorister dåliga vanan att publicera sina planer på internet och det tog, enligt uppgift från vanligtvis underrättade källor, inte mer än ca. tre veckor för NSA att upptäcka det försåtliga recept som var ämnat för rondellhunden. Eller möjligen vovvens husse, läget är på den punkten något oklart. Samma källor hävdar nu också med viss emfas att vovven är en pudel. Detta har dock icke gått att få bekräftat.

Åter så till det grandiosa svenska gripandet av den svenske terrorist som kommit att bli känd under sitt terroristiska och hemliga namn Terrorjoggaren. Framgången i detta fram till nu helt hemligstämplade ärende är naturligtvis en seger för i första hand alliansregeringen.

Med detta har man nu på ett övertygande sätt bevisat för alla som tvivlat att de ca. 50 lagar som införts under de senaste nio åren varit så nödvändiga som man hävdat och att alla de resurser som lagts ned inte varit bortkastade.

Den s.k bloggosfären har mottagit framgångsbeskedet med i det närmaste total tystnad. Flera bloggare sägs ha begått IT-harakiri genom att helt enkelt råka fylla varandras datorer med det återkommande orden, ”Nej, det kan inte vara sant” och ”varför?” Ett antal mindre datorbränder har rapporterats runtom i landet till stöd för påståendet.

FRA:s generaldirektör har vid en välbesökt presskonferens berättat att man under en tid haft övervakning på Terrorjoggarens mobil och att gripandet till del är ett resultat av denna övervakning. ”Vi kunde följa honom nästan hela vägen på den slinga han springer normalt och då vi idag kunde konstatera att han avvek in mot skyddsklassat område så tvekade vi inte en sekund. Vi förstod omedelbart att den mannen har inte rent mjöl i joggingskorna!”

Gripandet gick mycket lugnt till och den taktiska reserv om fyra JAS Gripen som hade beordrats i beredskap behövde aldrig utnyttjas. Tillslaget skedde i gott samarbete mellan SÄPO, Rikskriminalen, MUST, flottan, armen, flyget, kustbevakningen, tullen, Beatrice Ask och Johan Pehrson.

Den enda lilla osämja som kunde skönjas var då justitieministern gav order om att den gripne skulle kläs i en klargul kycklingdräkt, behängas med ett plakat med texten ”Det är skämmigt” samt föras till polishuset eskorterad av Kungliga Artelleriregementets Blåsorkester till tonerna av Ahmed, den döde terroristens, paradmarsch.

Pehrson var av den uppfattningen att man riskerade att missa poängen i skamstraffet genom att den gripne kunde tas för ortens ordinarie påskkyckling och hade som motförslag hårdare tag och strängare straff. I detta skulle en stunds offentlig prygling under en paus i kortegens marsch mot arresten kunna utgöra ett uppiggande och samtidigt varnande exempel.

Sammanfattningsvis alltså en triumfens dag för svensk beredskap och samtliga inblandade terroristbekämpande enheter.

Nunc aut nuncuam

Svensk Myndighetskontroll: En krönika om vikten av rättssäkerhet


En sällsynt oinspirerad dag denna söndag den 28/3 i nådens år 2010. Har suttit en stund och läst igenom både nyheter och bloggar och fått ett intryck av att fler än jag haft något av en vilodag. Vad gäller nyheter så hittade jag inte heller där något som fick adrenalinet att nivåhöjas.

Det ska finnas sådana dagar också naturligtvis och ibland kan det vara riktigt skönt också.

Hittade ändå i SvD en artikel av Gunnar Strömmer, som är jurist och verkställande ledamot i Centrum för Rättvisa, i vilken han konstaterar att allt vilar på rättssäkerheten och att denna är en förutsättning för demokratin. http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/allting-vilar-pa-rattssakerheten_4492503.svd

Jag instämmer i det mesta av vad han skriver men då han kommer till utvecklingen de senaste 15 åren så delar jag inte hans åsikt fullt ut. Han menar att ”möjligheterna för enskilda att överklaga ingripande beslut och begära skadestånd för övertramp har stärkts rejält.”

Det är möjligt att jag missförstår honom och att han menar att införandet av Europakonventionen som svensk lag 1995 är det som har inneburit förbättrade möjligheter enligt ovan. I så fall, begränsat enbart till den utgångspunkten, så ger jag honom rätt men sett till den så att säga praktiska juridiska vardagen så kan jag inte hålla med och jag ska ge några exempel.

Det krävs idag, jämfört med för 15 år sedan, i betydligt fler mål prövningstillstånd för överklagande av olika ärenden vilket på ett effektivt sätt minskat antalet överklaganden. Härigenom förnekas många att få sin sak prövad i en högre instans vilket jag menar är till skada för rättsäkerheten.

Ett annat exempel är den nya ordningen i hovrätten, kallad EMR, vilken har inneburit att man i hovrätten numera i stort sett ägnar sig åt att titta på en inspelning av vad som förevarit i tingsrätten.

Jag menar att det närmast är en självklarhet att den som står anklagad också ska ha rätt att tala i egen sak även i hovrätten men den möjligheten har starkt begränsats liksom möjligheten till att hålla t.ex omförhör med vittnen etc. Även detta har undergrävt rättssäkerheten.

”Rättssäkerhet handlar till att börja med om formen: Lagar och regler ska ha kommit till på rätt sätt och vara tydliga. Beslut ska vara förutsebara. Lika fall ska bedömas lika. Dessutom måste en rättslig prövning ske inom rimlig tid. Men det stannar inte vid processuella garantier. Den andra sidan av myntet handlar om kvalitet. Lagar, regler och beslut får inte ha vilket innehåll som helst, inte ens om de klarar alla formkrav”, skriver Strömmer och i detta har han naturligtvis helt rätt.

Men med ovanstående som utgångspunkt kommer ett tredje exempel och det baseras på den synnerligen omfattande kritik som den nuvarande regeringen fått av lagrådet angående kvaliteten i de lagförslag som läggs fram. Lagrådet är den enda granskande juridiska instansen av regeringens olika lagförslag och vad Lagrådet säger måste naturligtvis tillmätas stor betydelse.

För rättssäkerheten är det alltså mycket oroande att regeringen dels lägger förslag vars kvalitet är undermålig gällande t.ex förutsebarhet och proportionalitet, och dels, som i fallet med propositionen om bl.a drogtester av unga, väljer att helt bortse från den förgörande kritik som riktas mot förslaget.

Detta är naturligtvis ett hot riktat direkt mot rättssäkerheten för den enskilde och även ett mycket starkt argument för införandet av en författningsdomstol i Sverige.

Ett fjärde exempel blir närmast med naturnödvändighet den lagstiftning som pådyvlats oss som ett resultat av attackerna i USA den 11/9 2001. Mycket av den har varit generell och svepande med uttalade brister vad avser såväl förutsebarhet och proportionalitet, två faktorer som enligt Europakonventionen måste vara uppfyllda för att en lag ska kunna betraktas som godkänd. FRA-lagen och datalagringsdirektivet är två exempel på sådan lagstiftning.

Ett femte exempel blir det som även Gunnar Strömmer är inne på nämligen ”allianser mellan offentliga och kommersiella aktörer, eller ”halvoffentliga” aktörer med starka partsintressen som fack och arbetsgivare.” Lagstiftning som direkt speglar sådana allianser är t.ex IPRED-lagen där privata intressen lagstiftningsvägen försäkrats resurser och makt gentemot den enskilde som på ett allvarligt och kränkande sätt skadar både integritet och rättssäkerhet.

De hemliga ACTA-förhandlingarna som kommer att leda till avtal och lagstiftning och där vissa särintressen tillåtits insyn i förhandlingsprocessen är ytterligare uttryck för just den risk för rättssäkerheten som en allians mellan regering och särintresse skapar. Även det faktum att förhandlingarna hålls i hemlighet och utan transparens för medborgarna utgör i sig ett rättssäkerhetshot.

Som ett sjätte och sista exempel vill jag anföra ett resonemang kring ändamålsglidning och vad vi kan kalla psykologisk anpassning och tillvänjning..

Argumenten kring ändamålsglidning vad gäller t.ex FRA-lagen är väl kända och kan i mycket korta ordalag sammanfattas med att när möjligheten att avlyssna alla har skapats så kommer den, trots de inskränkningar som finns inskrivna i lagen, så småningom också att utnyttjas.

Ett annat exempel är de förslag som börjat dyka upp avseende det DNA-register som byggts upp sedan lång tid tillbaka som är avsett endast för forskningsändamål men där många nu anser att det ska öppnas även för t.ex polisen.

Ovanstående ändamålsglidning framstår som något av en självuppfyllande profetia och självklart innebär all sådan smygande förändring mot något annat ändamål än vad en lag från början syftade till ett allvarligt rättssäkerhetshot. Genom denna glidning får vi plötsligt lagar som de facto reglerar områden som de aldrig var avsedda att reglera och som heller inte prövats i riksdagen. Lagregleringen kan därmed sägas vara odemokratisk och rättsvidrig.

Utöver detta har vi så tillvänjningsfaktorn och jag menar att den har större betydelse än vi kanske tror. Med detta avser jag följande.

Den successiva tillvänjning som sker då politiker inför olika lagar och förbud, som är direkt integritetskränkande och oförenliga med grundlag och konvention men varje gång motiverade med ett ädelt syfte. Argumenten i debatten brukar låta ungefär som så att har man bara rent mjöl i påsen så har man inget att frukta samt att denna lilla, lilla inskränkning av min frihet och integritet tar jag gärna i utbyte mot den nytta som lagen är tänkt att göra.

Steg för steg har man på så sätt genomfört närmare 50 olika lagar med en sådan inskränkande effekt och ingen talar om den ackumulerade effekten av dessa som vida överstiger summan av de enskilda delarna. Inte heller ifrågasätts syftet och om detta verkligen kan uppnås med den lag som införs för vem vill och orkar i debatten att vara den som säger nej till det goda som förespeglas, i utbyte mot en luddig rättssäkerhetsprincip?

På motsvarande sätt sker även en glidning hos de som är satta att ytterst verka i rättsstaten och att tillämpa de lagar som stiftas. Tydligast menar jag att vi under senare år sett en sådan glidning hos polisen. Ju mer och vidare lagstiftning och befogenheter polisen har fått desto oftare ser vi nu också olika polisiära övergrepp.

Jag ska inte här exemplifiera med någon mängd men det finns åtskilliga exempel i min blogg på sådana övergrepp. Jag tror att dessa i hög grad kommer sig av att polis och för all del även andra myndigheter, med det högröstade tonläge som länge rått i debatten om terrorhot, organiserad brottslighet och hårdare tag, steg för steg har överskridit olika gränser i lagstiftningen och nu anser sig vara mer eller mindre berättigade och tillåtna att göra detta.

Det är ju så att det är den första gången som man överträder en gräns som är den svåraste. När detta väl är gjort så blir det betydligt enklare att överskrida både denna gräns och andra gränser i fortsättningen. Jag är själv närmast helt övertygad om att den behandling som t.ex Jesper fick genomlida i samband med hans möte med två tunnelbanepoliser är ett uttryck för just en sådan glidning hos ordningsmakten. http://blogg.aftonbladet.se/21909/2010/02/svensk-myndighetskontroll-sverige-ar-fantastiskt

Den i sig har en del av sin grund i, som det heter, ”kampen mot den organiserade brottsligheten”. I sina kontakter med exempelvis MC-klubbar har polisen under flera år använt sig av taktik och utförande som på många olika sätt överskrider just sådana gränser. Detta görs i starkt medvetande om att ingen egentligen ändå bryr sig för det är ju ändå bara kriminella som råkar ut för den olagliga behandlingen. (se mitt blogginlägg med titeln razzia för att få en uppfattning om hur det kan gå till http://blogg.aftonbladet.se/21909/2010/03/skrivelse)

När ändamålet börjar helga medlen så är man i sanning inne på en farlig väg. Men allt har ett pris och då man utvecklat ett särskilt sätt att tas med buset så är steget alls inte långt till att detta tänkesätt och denna attityd följer med även på uppdrag av annan sort och här, menar jag, finns en delförklaring till vad som inträffade och varför Jesper behandlades på det sätt som skedde.

Denna glidning är alltså efter en tid också till direkt skada även för ”vanligt folk” och därav följer att vi ständigt och i alla sammanhang måste värja oss mot och säga nej till sådana glidningar även då det ”bara” gäller en grupp kriminella eller andra mindre önskade varelser.

Rättssäkerhet måste garanteras alla annars kan den inte garanteras någon!

Det finns inget mitt emellan utan det är antingen eller. Man kan inte vara en aning död eller en aning gravid.

Av det skälet är rättssäkerhetsfrågan helt enkelt av fundamental vikt för demokratins överlevnad på sikt. Därför måste rättssäkerheten alltid värnas och principer som att det är bättre att tio skyldiga går fria än att en oskyldig fängslas och att ingen är skyldig till dess att motsatsen bevisats, upphöjas till odiskutabla, okränkbara och konkreta sanningar för var och en som vill kunna kalla sig demokrat.

Nu kanske någon säger att jag överdriver och att riskerna för rättssamhället inte alls är så stora som jag menar för att vi lever ju ändå i en demokrati etc. etc. Då vill jag framhålla att det är inte mer än knappt åttio år sedan som Hitler tog makten i det demokratiska Tyskland.

Genom ett antal lagändringar etablerade han en legitim regim som i praktiken kom att innebära hans upphöjande till diktator. Sedan startade judeförföljelserna och även den utveckling som förföljelsen fick utgjordes av en glidning. Det var till en början genom inskränkande lagstiftning som judarnas frihet och rätt till att äga fast egendom och att driva företag beskars och försvann.

Det var lagstiftning som sa att judar skulle bära ett märke i form av en stjärna på sig för att kunna kännas igen som lägre stående medborgare och människor. (Påminner till del om nyligen framlagda tankar på ett återinförande av skamstraff i svensk straffrätt.) Successivt så fick människor lära sig att judar var undermänniskor och på olika sätt förkastliga och då man senare började transportera dessa mindre värda till arbets- och utrotningsläger var det bara något naturligt och dessutom något som inte drabbade ”det vanliga” folket.

Jag påstår inte att vi är nära något liknande i Sverige men jag påstår bestämt att det ligger i farans riktning om vi inte ser upp med glidning och tillvänjning av sådana lagar som vi egentligen borde förkasta och som vi hade förkastat för 15 år sedan med hänvisning till att de inte uppfyller grundläggande rättssäkerhetskrav.

Demokratin och friheten måste ständigt försvaras. Det är ett ständigt pågående arbete och det finns obegränsat med arbete för den som vill. Den viktigaste insats som kan göras är att i det försvaret hela tiden prioritera och fokusera på frågor som rör rättssäkerhet och integritet. Granskar vi allt ur detta perspektiv så innebär det att vi inte ska behöva vara med om den lagstiftning och den glidning som vi nu upplever.

Mot den bakgrund som jag tecknat ovan finns följaktligen heller ingen viktigare fråga i det kommande valet. Kära politiker, ni kan tjata vidare med er sifferexercis och er fördelningspolitik, RUT-avdrag hit eller dit, rödgrönt eller blå/orange, jag tittar efter det parti som sätter frågan om rättssäkerhet före alla andra frågor för utan rättssäkerhet blir dessa ointressanta.

I frågorna kring detta ligger de etablerade partierna närmast otroligt dåligt till och i stort sett inga röster hörs därifrån om att prioritera rättssäkerhetsfrågan.

Att göra så skulle innebära att en del makt återfördes till medborgarna från Helgeandsholmen och från Rosenbad och det är naturligtvis svårt för den som har makten att avstå densamma, vilket plötsligt förvandlar politiken till en sorts egenintresse för politiker och inte ett sätt för medborgarna att utöva den makt som enligt grundlagen skall utgå från just folket.

Det blev rackans långt detta och ändå så känner jag att det finns mycket kvar men jag har ju heller inte tänkt sluta blogga så med till visshet gränsande sannolikhet återkommer jag i ämnet.

Nunc aut nuncuam


 

 

Svensk Myndighetskontroll: Är det en svängning på gång i narkotikapolitiken?


Något måste ha hänt med attityderna kring narkotikapolitiken. Den 19/3 fick jag en artikel publicerad i min hemstads tidning VLT med rubriken ”En myt att narkotikapolitiken fungerar”. I den så kritiserar jag den förda restriktiva narkotikapolitiken vilket brukar vara närmast tabubelagt i Sverige. Artikeln är nu och har under en tid varit den mest lästa debattartikeln i tidningen.

Trots detta så har endast en enda kommentar till vad som står i artikeln inkommit och den kommentaren är positiv till det jag skriver. Jag hade räknat med flera ilskna kommentarer om ”drogliberalism” och allt vad det nu brukar heta då man har mage att framföra någon annan åsikt än skärpta straff och hårdare tag gällande narkotika.

Detta förvånar mig och jag undrar om det är ett uttryck för att inställningen till den förda politiken kanske håller på att förändras? Artikeln har även publicerats på Newsmill och inte heller där fått motta annat än positiv kritik.

Naturligtvis är underlaget alltför litet för att man ska kunna uttala något med säkerhet men, som sagt, jag kan inte låta bli att fundera på om det kan vara så att vi faktiskt börjar bli mogna för att åtminstone fundera kring andra sätt att lösa narkotikaproblematiken?

Om det blåser något av förändringens vind så har den i vart fall inte nått Beatrice Ask och Johan Pehrson…..Tyvärr.

Svensk Myndighetskontroll: Beatrice Ask underminerar sin egen dvärgpudel


Beatrice Ask har verkligen inte förstått något av den debatt som varit under den senaste veckan. Uppenbarligen så har hon heller inte förstått de mest grundläggande rättsprinciper. Det framgår mycket tydligt av de uttalanden hon gör i en intervju i Uppsala Nya Tidning, UNT. http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=77-AV_ID=1030128,00.html

Där säger hon bl.a följande: ”Det värsta är att det här har skymt sikten för diskussionen om vad vi ska göra för att unga tjejer inte ska utnyttjas av sexköpare.”

På något sätt tycks hon också ha fått för sig att kritiken hon fått kommer sig av att det är valår och inte avhängig av innehållet i vad hon sa. Hon uttrycker det så här: ”- Jag har lärt mig väldigt mycket om att vara försiktig med att ge exempel. Det är lite sorgligt för jag tror att vi behöver politiker som deltar i en diskussion. Men man får göra det en annan gång än under ett valår.”

Nej, Beatrice Ask, det värsta är att du ännu inte, och förmodligen ,aldrig, har förstått eller kommer att förstå att det du givit uttryck för är så i grunden fjärran från vad vi som medborgare i en rättsstat har att förvänta oss av en justitieminister. Den grundsyn du företräder innebär en risk i precis allt det lagstiftningsarbete som du är den högste ansvarige för.

Din grundsyn, som vi nu åter har fått bekräftad, är inte förenlig med de grundläggande värden som krävs för att uppfylla elementära rättssäkerhetsprinciper. Din oförmåga att reflexmässigt kunna göra skillnad mellan misstänkt och dömd och din uttalade önskan att återinföra skamstraff i svensk straffrätt gör dig utomordentligt olämplig som justitieminister.

Ni har från alliansregeringens sida redan under den mandatperiod som gått visat er vara kapabla att införa lagstiftning som i allt väsentligt innebär grova integritetskränkningar och flagranta avsteg från grundläggande rättsprinciper som de uttrycks i t.ex Europakonventionen.

FRA-lagen, som ett första exempel, för vilken Sverige fått klagomål ställda till Europadomstolen mot sig inte bara av drabbade svenskar utan även av vårt grannland Norge.

IPRED-lagen, som ett andra exempel, i vilken ni inte enbart givit polisiära befogenheter till en utvald industri i strid med all sedvanlig rättspraxis, utan även i valet av påföljd infört just det som vi nu förstått att du vurmar särskilt för nämligen skamstraffet, genom att den dömde på egen bekostnad kan tvingas att publicera domen.

Som ett tredje exempel den nu liggande propositionen om bl.a drogtester av barn, med vilken du även visat ett närmast skrämmande förakt för den enda kontrollinstans som bedömer ett lagförslag utifrån dess överensstämmelse med våra grundlagar och som ger tydliga signaler om lagförslaget inte uppfyller grundläggande krav på utformning avseende förutsebarhet, proportionalitet etc.

När lagrådet så uttalar mycket kraftig och tydlig kritik mot förslaget så visar du såväl din inkompetens i lagstiftningsfrågor som din arrogans och maktfullkomlighet genom att helt bortse från denna kritik och lägga fram lagförslaget i oförändrat skick.

För mig bevisar dessa tre exempel, ställt bortom allt rimligt tvivel, att det du har uttryckt under den senaste veckan de facto är din egen grundmurade uppfattning av hur ett rättsväsende ska fungera.

Den uppfattningen står inte i överensstämmelse med vad som ska karaktärisera en rättsstat och frågan blir då om rättsstaten ska förändras enligt din uppfattning och därigenom upphöra att vara en rättsstat, eller om du ska tvingas ta din uppfattning med dig och avgå?

För min del finns naturligtvis bara en slutsats, avgå Beatrice Ask!

Fler som skriver: http://scabernestor.blogg.se/2010/march/vanta-lite-nu-pudlar-ask-fran-pudeln.html

http://fridholm.net/2010/03/26/apologeter-och-omvanda-pudlar/

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ater-till-manus_4492031.svd

 

%d bloggare gillar detta: