Bloggarkiv

Liberaldemokraterna på facebook


Det rasar åter en debatt om invandringen på Liberaldemokraternas fb-sida varför jag nu med detta mycket långa inlägg ska bemöta en rad olika påståenden i den ordning som jag hittat dom i den tråd som diskuterar utifrån en artikel med rubriken ”Över 50000 asylsökande nästa år.”

Min utgångspunkt för detta inlägg är främst och i alla tillämpliga delar det som tidigare presenterats som officiella liberaldemokratiska ståndpunkter i vad vi sammanfattningsvis kallar migrationspolitik. Dessa kan läsas i sin helhet med hjälp av följande länkar.

Manifestet

Förslag till migrationspolitik

Uttalande ang synen på invandringen

Låt mig också från början slå fast att migrationspolitiken av olika skäl kommit att få en i mina ögon alldeles för stor roll i det som diskuteras på vår facebooksida.

För det första och för att nu ta det från grunden så har Sverigedemokraterna lyckats att på ett remarkabelt sätt bli de som formulerar frågeställningarna kring migrationspolitiken och de har fått göra det utifrån för sin egen existens helt avgörande grundsynen att flykting- invandrings- och integrationspolitiken är ett totalt misslyckande, att detta kostar oss mångmiljardbelopp varje år, att samhället islamiseras allt mer, att kriminaliteten i huvudsak beror på invandringen o.s.v.

Det har lett till att t.o.m annars sansade debattprogram t.ex har inletts med frågeställningar av typen ”hur mycket invandring tål Sverige”. Enkelt uttryckt har allt fler kommit att acceptera deras problembeskrivning som varandes rätt och riktig och de har därefter profiterat på att kunna tillhandahålla en enkel lösning på alla de problem man själv har målat upp.

Alldeles för många har sedan accepterat den mycket enkla lösningen att om vi bara stoppar invandringen så löser det problemen. Enkla lösningar på svåra problem existerar synnerligen sällan och politiskt har metoden historiskt använts främst av totalitära ickedemokratiska ideologier och makthavare. Hitler är väl främst i den kategorin men har många själsfränder med olika bakgrund och olika ideologisk och även religiös förankring.

Robert Mugabe skyllde allt på vita jordägare, på Nordirland skyllde katoliker allt på protestanter och tvärtom, shiamuslimer o sunnimuslimer, Pol Pot i Kambodja, i många länder har folkmord skett på etniska minoriteter som t.ex serbernas etniska rensningar på 90-talet, kurder har mördats i olika länder och på medeltiden hade vi häxor som brändes på bål. Så sent som häromdagen förklarade en religiös dåre i USA att orkanen Sandy var de homosexuellas fel etc. etc.

Det är spår som förskräcker och gemensamt för alla dessa har varit supportrarnas övertygelse om att de haft rätt. På ett otäckt närliggande sätt beskrivs idag främst muslimska invandrare från mellanöstern och Somalia på ett motsvarande sätt av ledande företrädare för SD. Vissa, som Kent Ekeroth, påstår dessutom att invandringen som helhet varit skadlig för Sverige i en tweet till undertecknad.

Den som vill hittar mängder av exempel här.

Med ovanstående som bakgrund övergår jag till den aktuella fb-tråden.

Här diskuteras t.ex om SD är rasister och svaret på den frågan är nej om man nöjer sig med att granska deras uttalade politik i partiprogram etc. och om man med rasist avser det gamla begreppet om att sätta en ras framför en annan.

Det är dock lika sant att det i partiet fortfarande finns ett relativt stort antal företrädare som med jämna mellanrum uttrycker tankar, åsikter och värderingar som, om inte rasistiska i klassisk mening, får betraktas som antingen kulturrasistiska eller med ett möjligen nytt ord, religionsrasistiska. Det finns gott om exempel på detta på den sida jag tidigare länkat till.

Bland anhängare och sympatisörer är detta ännu vanligare och ännu mer förekommande.

Sedan är det också så att all rasism oavsett tolkning inte heller alltid behöver vara uttalad. Om man däremot föreslår lagar, som defacto omfattar hela befolkningen och därmed per definition inte kan sägas vara rasistiska, men vars effekter entydigt bara riktas mot och drabbar specifika grupper, så utgör de likt förbannat ett i vidare mening rasistiskt uttryck.

Igår på pub liberal hade jag ett exempel i ett annat sammanhang som på samma sätt utgör en lag eller kommunal ordningsstadga där jag pekade på ett förbud att sova under Stockholms broar. En lag som naturligtvis omfattar oss alla men som, möjligen undantaget ett normalsvenskt fredagsfyllo, utan tvekan drabbar enbart de hemlösa.

Ibland kan sådant också göras synnerligen förtäckt vilket dessa två motioner från SD visar. I den ena framför man en sorts moralkonservativ syn på abortfrågan och begär i motionen att sjukvårdspersonal med hänvisning resolution 1763 från Europarådet att Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska införa föreskrifter i svensk sjukvård som garanterar vårdpersonalen rätt till samvetsfrihet i enlighet med vad som sägs i resolutionen.

I den andra lämnas dock inte minsta lilla utrymme för någon samvetsfrid för i denna skall det, med stöd av lag, bli obligatoriskt för anställda vid alla offentliga institutioner, både på lokal och nationell nivå samt deras privata motsvarigheter, såsom skola, sjukvård, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, socialtjänsten med mera, att till polisen rapportera in uppgifter om de träffar på en illegal invandrare som de förstår eller borde ha förstått var en illegal invandrare.

Ett annat konkret exempel är Kent Ekeroths motion om ”Ingen fängelselyx” som kort handlar om att bygga särskilda och jag citerar Ekeroth, ”förvaringsutrymmen och förvaringsplatser”, för utlänningar som ska utvisas. Vad jag anser om att använda uttryck som dessa, då det handlar om människor, har jag beskrivit i min blogg där jag, i syfte att markera vart uttrycken leder tankarna, har ersatt ordet ”djur” i djurskyddslagen med ordet ”fånge”.

Han kanske inte är rasist men den människosyn som kommer till uttryck skrämmer åtminstone mig!

Vad sedan gäller den påstådda ”massinvandringen” som ju blivit någon sorts vedertaget begrepp och sanning, är det en fråga om vid vilket antal man anser att en sådan massinvandring sker. Det enda ärliga är att i klara siffror visa hur denna invandring ser ut, minska dessa siffror med antalet utvandrade och sedan får väl var och en avgöra om den siffra som återstår utgör en massinvandring eller ej.

Det är, på sätt som SD gjorde i valrörelsen 2010, direkt oärligt att i samma andetag nämna siffran 100.000 för att i direkt anslutning till den prata om problemen man säger sig ha med invandring från muslimska länder. Oerhört många bibringades på detta sätt en bild av och tror fortfarande att 100.000 muslimer flyttar till Sverige varje år.

Detta är de verkliga siffrorna från år 2011.

År 2011 invandrade 96467 personer till Sverige. Samtidigt utvandrade 51179 personer vilket ger en nettoinvandring på 45288 personer. 2010 var nettoinvandringen 49948 personer vilket innebär en minskning med knappt 5000 personer mellan 2010 och 2011.

De som invandrade fördelades på följande sätt:

Drygt 40% och de flesta av den totala andelen som fick uppehållstillstånd 2011, fick det av arbetsmarknads- och anhörigskäl (ej medräknat flyktinganhöriga 3,3% och anhöriga till arbetstagare, egna företagare och gästforskare 8,8%). Närmare 5% som fick uppehållstillstånd var kvot- eller konventionsflyktingar medan de skyddsbehövande utgjorde 6,6%.

I konkreta siffror betyder det att för den grupp som just nu tilldrar sig det största intresset i debatten, flyktingar, så utgjorde dessa inklusive kvotflyktingar 12726 personer. Av alla asylansökningar avslogs runt 2/3. Lägg till anhöriginvandring till dessa som uppgick till 3037 personer så utgör gruppen totalt 15763 individer.

Som vanligt utgör hemvändande svenskar en av de största invandrargrupperna under 2011 med totalt 20615 återvändare.

EES-avtalet innebar en invandring på 23226 personer, adopterade 355 barn, gäststuderande 6836 studenter och arbetsmarknadstillstånd 17877 personer.

Anhöriginvandringen vid sidan av de tidigare redovisade 3037 ovan var 29077 personer. Av dessa utgjordes 17906 av vad Migrationsverket kallar ”nyetablerade anknytningar” vilket innebär att här återfinns t.ex alla de män och kvinnor som under året kommit till Sverige för att de gift sig med en svensk. 8242 anhöriginvandrare var makar, sambos, söner och döttrar till arbetstagare, egna företagare, gästforskare etc. med arbetstillstånd i Sverige. Av den omdebatterade anhöriginvandringen utgör alltså dessa två grupper totalt 26148 personer eller ca. 81%.

Ovanstående är alltså de sifferfakta vi ska ta i beaktande innan vi avgör om vi har någon ohämmad massinvandring eller ej.

Nu till den påverkan som invandringen påstås ha på ekonomin där debatten just nu mer eller mindre går ut på, vilket även funnits med i debatten hos L på facebook, att vi idag befinner oss i en sådan kris att vi måste välja mellan invandring och/eller skola, sjukvård etc.

Detta är inget annat än ett kvalificerat och närmast hysteriskt skitsnack!

För det första: Är det ingen som för fram de argumenten som finner det vara det minsta underligt att man inte, om nu kostnaderna skulle vara de man påstår, ställer dessa mot t.ex försvarskostnaden, kostnaden för vårt myndighetsväsende eller annan större samhällskostnad? Nej, självklart ska det ställas mot det som ligger svenskarna närmast om hjärtat nämligen de s.k mjuka välfärdsområdena.

För det andra: Det finns idag inget absolut säkert sätt att göra beräkningar som entydigt visar på om invandringen utgör en kostnad.

De nationalekonomiska studier som gjorts av invandring har tittat på effekter på till exempel tillväxt, handel, företagande, löner och offentliga finanser. Det finns inget självklart sätt att foga samman dessa olika perspektiv till ett svar.

Vissa studier av invandring i USA och Japan pekar på svagt positiva effekter på tillväxten, men det finns även studier som pekar på svagt negativa effekter. Studier av den fria rörligheten inom EU pekar på vissa positiva effekter på tillväxten. Flera studier pekar på att invandring leder till ökad handel med invandrarnas ursprungsländer. Andelen företagare är högre bland utrikes födda än bland inrikes födda och utrikes födda har fler anställda per företag. Det finns teorier om att öppna och toleranta samhällen är mer uppfinningsrika, och Sverige ligger också i topp i flera internationella index över innovationsklimat.

Det är inte helt klart hur invandringen påverkar de offentliga finanserna. De beräkningar som finns visar på större kostnader än intäkter. Två viktiga saker som påverkar beräkningarna är hur gamla människor är när de kommer till Sverige och hur stor andel som arbetar. En förbättrad integration kan ge stora positiva effekter. Det bör också noteras att beräkningarna handlar om offentliga intäkter och utgifter på individnivå. De positiva effekterna som invandring har på samhällsekonomin som helhet genom ökad tillväxt, handel och företagande ingår inte.

Sammantaget kan vi se att Sverige, i likhet med till exempel Kanada och Australien, har kunnat kombinera en förhållandevis hög invandring med en god ekonomisk utveckling. Vi står oss väl såväl när det gäller mått på ekonomisk produktion som bredare välfärdsmått.

se även denna nyligen publicerade debattartikel av docenten i nationalekonomi, Andreas Bergh.

Sett över tid vet man dock att invandring haft och har positiva effekter på samhällsekonomin vilket leder till att Liberaldemokraterna valt att anlägga ett sådant perspektiv i vår syn på detta där vi numera väljer att se invandringen som en investering och inte en kostnad. Synsättet baseras också på den vanliga missuppfattningen att en utgift alltid är detsamma som en kostnad, något som helt enkelt inte är sant.

Vad gäller de siffror som SD nu anger och som har räknats fram av Riksdagens utredningstjänst, RUT, så behöver man inte göra mer än att läsa vad RUT själva anför kring dessa siffror för att förstå att de överhuvudtaget inte kan användas på det sätt som SD nu gör. RUT skriver följande:

Att som uppdragsgivaren önskar beräkna statens kostnader för de angivna invandrargrupperna är en komplex forskningsfråga vars resultat är mycket beroende av vilka antaganden som görs.

Utredningstjänsten har försökt besvara den mer begränsade frågan om hur stor del av statens nettoutgifter som kan kopplas till berörda grupper av nyanlända flyktingar och anhöriginvandrare.

Sådana beräknade nettoutgifter ett givet år är inte detsamma som vad en viss del av befolkningen kostar. Det är inte en bedömning av hur den aktuella invandringen påverkar hela samhällsekonomin, utan en statisk beräkning på kort sikt.

Beräkningarna kan därmed inte utgöra underlag för att bedöma den statsfinansiella effekten av denna del av invandringen på längre sikt. Endast statens budget omfattas, och inte hela den offentliga sektorn. De beräknade nettoutgifterna kan inte heller rakt av tolkas som en potentiell besparing.”

Sverigedemokraterna använder därefter dessa siffror på exakt det sätt RUT skrivit att man inte kan göra.

För det tredje: I debatten hänvisas ofta och gärna till att vi nu bara ska genomföra det som t.ex Danmark redan har genomfört.

Med det som bakgrund borde alltså Danmark logiskt sett de senaste åren ha genomgått ett ekonomiskt lyft och t.ex passerat Sverige i OECD:s välståndsliga. Så har inte skett utan tvärtom så har utvecklingen sett ut så här:

Från 1970-talet till början av 1990-talet hade Sverige en sämre BNP-tillväxt än flertalet andra industriländer. Detta gällde särskilt den djupa konjunkturnedgången 1991-1993. Därför har Sveriges köpkraftsjusterade BNP per capita sjunkit i förhållande till övriga industriländer under de senaste decennierna, från en fjärdeplats under 1970-talet till en 14:e plats som sämst. Sverige har efter det klättrat uppåt igen och ligger 2011 på en niondeplats.

Under de år som av SD anges som de värsta ur invandrings- och kostnadssynpunkt har Sverige alltså inte sjunkit i förhållande till andra länder utan istället förbättrat position och konkurrenskraft.

Detta blir ännu tydligare om vi jämför med Finland som under alla de år som Sverige tagit emot såväl invandrare som flyktingar varit ett närmast slutet och homogent land, trots detta inte på något område haft en ekonomisk utveckling som varit bättre än Sveriges.

I avsaknad av annat kan man alltså med hjälp av vanlig enkel logik konstatera att vad SD anför om gigantiska kostnader årligen under en lång följd av år omöjligen kan stämma. Dessa påstådda kostnader skulle i så fall ha kunnat utläsas i ekonomiska nyckeltal vid en jämförelse med länder med för övrigt likartade förutsättningar som Sverige.

För det fjärde: Som en del av påstådda kostnader anges ökad brottslighet och kriminalitet bland invandrare utgöra en stor del.

Av naturliga skäl finns alltid en stor osäkerhet i statistik om kriminalitet. Många brott anmäls aldrig och många av de brott som anmäls klaras inte upp. Ett sätt att försöka mäta och jämföra över tid och mellan länder är enkätundersökningar där de svarande får uppge om de utsatts för brott det senaste året. I den statistik Brottsförebyggande rådet hänvisar till kan man se att Sverige inte sticker ut jämfört med liknande länder. Det är lika många eller fler som uppger att de har utsatts för brott i en del länder med lägre invandring, till exempel Danmark och Norge. Invandring tycks därför inte vara en avgörande faktor i en jämförelse av antalet brott mellan länder.

Den överrepresentation som finns bland utlandsfödda i brottsstatistiken beror bland annat på att det är många unga män som kommer till Sverige, en grupp som normalt är överrepresenterad i statistiken. Även faktorer som arbetslöshet och låg utbildningsnivå spelar in. I sammanhanget är det viktigt att poängtera att den absoluta majoriteten utrikes födda, precis som den absoluta majoriteten svenskfödda, aldrig begår brott.

Brott ska alltid bekämpas och den ansvarige ska ställas till svars. Men när en enskild invandrare begår brott ska vi aldrig skuldbelägga hela gruppen utrikes födda.

Det finns i sammanhanget även ytterligare faktorer att ta hänsyn till och redan år 2005 visade professor Christian Diessen i en tvärvetenskaplig antologi, ”Likhet inför lagen”, hur invandrare missgynnades i rättskedjans alla led.

Påståenden som framförts på vår facebooksida går också ut på att vi har lägre straff än andra länder och att någon sorts allmän opinion skulle kräva att mantrat ”hårdare tag och strängare straff” uppfylls med det snaraste.

Att opinionen kan upplevas så beror i första hand på att media och polis lever i ett symbiotiskt förhållande där media vet att brott säljer och polisen vet att ju mer media skriver, desto bättre förutsättningar får man för ökade anslag. Om detta finns bolstavligen spaltkilometrar för den intresserade att läsa i min blogg där jag i artikel efter artikel motbevisar en lång rad rena myter om brott, straff och kriminalvård. Här och nu ska jag bara ge några exempel och f.ö hänvisa till en överväldigande kriminologisk forskning som slår fast att längre straff inte har någon påverkan på den samlade brottsligheten.

Så till påståendet om den allmänna opinionens uttalade blodtörst där verkligheten istället ser ut på det sätt som beskrivs i en undersökning som genomförts av Köpenhamns universitet, Rättspolitiska institutet i Helsingfors, Islands universitet, Universitetet i Oslo och Stockholms universitet. Projektet har finansierats av Nordiska samarbetsrådet för kriminologi och Justitieministeriet i Danmark. Den svenska delen har även finansierats av Vetenskapsrådet.

Det är en stor och omfattande undersökning av hur människor ser på brott och den kommer fram till samma sak som jag hävdat länge med stöd bl.a av en liknande undersökning gjord i Australien, att kraven på skärpta straff saknar stöd hos folket.

I punktform visas istället följande:

1 Allmänheten har mycket begränsad kunskap om rättsväsendet, och medierna är den främsta informationskällan.

2 När allmänheten får mer information om brott och straff sjunker straffbenägenheten avsevärt.

3 Rädda människor tenderar att vara mer straffbenägna.

4 Allmänheten föredrar rehabiliterande åtgärder framför ingripanden från rättsväsendet.

Den här utredningen kan sammanfattas på detta vis och jag citerar ur DN:

En fråga som infinner sig är då varför det är en sådan skillnad mellan å ena sidan det generella och å andra sidan det informerade och konkreta rättsmedvetandet. En förklaring som förts fram är att det spontana svaret att straffen är för låga bara visar att man vill ta avstånd från gärningen. En annan förklaring är att allmänheten brukar vilja ha mer av vilket förslag som än presenteras, inklusive mer behandling eller arbetsträning för den som begått brott. Ges man bara möjlighet att svara på frågan om straff kan man inte ta ställning till andra insatser. En tredje förklaring är att allmänheten har dålig kunskap om de straff som faktiskt ges i domstolarna – här underskattade ju allmänheten genomgående domstolarnas straffnivå.

En fjärde förklaring slutligen är just att med mer och konkret information förändras kraven på hårda straff. Det är också det genomgående resultatet från tidigare forskning i flera länder. Detta innebär inte att allmänheten inte skulle ta brotten på allvar. Tvärtom visade undersökningen att allmänheten ofta ville utvidga straffet så att fängelse kompletterades med andra påföljder och rättsliga reaktioner. Särskilt behandling av gärningspersonen och ekonomisk kompensation till brottsoffret föreslogs ofta. Allmänheten verkar tycka att straffet ska uttrycka rättvisa och proportion men också upprättelse av och hjälp till brottsoffret och åtgärder för att gärningspersonen inte ska begå brott igen.”

Så vidare till talet om våldsam ökning av våldsbrottslighet och de slappa påföljderna i Sverige där jag låter riksåklagaren Anders Perklev föra min talan och som får visa attvi, tack vare att vi låtit oss vägledas av brist på kunskap, kastar miljarder i sjön på att inhysa intagna i fängelse som den upplysta allmänheten egentligen inte alls vill ha där. Anders Perklev, uttryckte det så här då han lämnade ifrån sig sin utredning om skärpta straff vid olika typer av våldsbrott.

att den kraftiga ökningen av antalet anmälda våldsbrott inte tycks bero på att den faktiska våldsbrottsligheten totalt sett har ökat i någon större omfattning,

att det inte finns något belägg för att våldet generellt sett har blivit grövre eller råare,

att en höjd straffnivå inte kan förväntas leda till mindre våldsbrottslighet i Sverige,

att övriga nordiska länder samt ytterligare tre stora EU-länder i stort sett inte tycks ha en annorlunda straffnivå än Sverige.

Ytterligare underlag för hur verkligheten ser ut hittar du också i den här artikeln.

Slutligen konstaterar jag angående SD att när det handlar om meningslös populism i frågan om brott, straff och kriminalvård så förändras synen på kostnader blixtsnabbt. I detta sammanhang tvekar man inte att kalla min. 52 miljarder för en liten summa pengar. De min. 52 miljarder som enligt Kent Ekeroth är vad kostnaden blir för att införa s.k ”riktiga” livstidsstraff.

Vad kostnaderna blir för alla andra förslag han och SD lagt på området har jag upprepat frågat om men ej fått svar på. Att det handlar om mångmiljardbelopp årligen råder det dock inte minsta tvekan om.

För det femte: det påstås att invandrare erhåller enorma bidrag.

Hur dessa ser ut och hur de utbetalas och beskattas kan den intresserade läsa om på hemsidan Motargument.se

För det sjätte:

Sverige är enligt Världsbanken världens 13:e rikaste land per capita. ‎15 miljoner människor på flykt i världen. Undrar om världens 13:e rikaste land kan klara att ta emot 0,067% av dessa?

2011 var ca 15,2 miljoner människor enligt UNHCR på flykt. 2011 var dessutom ca 27 miljoner på flykt inom sitt eget land.

I år är siffran nog högre. Man räknar t.ex. med att nästan tre miljoner personer i Syrien har flytt från sina hem. 40 000 syrier hade registrerat sig som flyktingar i Turkiet, 33 000 i Jordanien, 30 000 i Libanon och 8 000 i Irak i juni, innan juli och augusti månads stora flyktingström från landet. 100.000 flydde från Syrien under augusti månad. Enbart i Turkiet kan det finnas upp emot 100.000 flyktingar från Syrien idag.

2010 var Pakistan var i särklass det största flyktingmottagarlandet följt av Demokratiska republiken Kongo och Kenya.

2010 ansökte ca 359 000 människor asyl i världens industrialiserade länder, alltså världens rikaste länder. Av dessa sökte ca 270 000 sökte sig till Europa. Av dessa sökte ca 34 000 asyl i Sverige vilket gör Sverige till ett stort mottagarland.

EUs medlemsländer biföll 84 100 asylansökningar 2011. Sverige godkände ca 12 000 ansökningar.

Alltså godkände Sverige 1/3 av alla ansökningar som kom till Sverige.

I år har Sverige, världens 13:e rikaste land, garanterat asyl till ca 6000 människor, barn och vuxna, som är på flykt från krig och konflikter. Så av de 15 miljoner människor som var på flykt under 2010/2011 fick 10 000 asyl i Sverige.

Alltså var det 0,067% av världens flyktingar som fick asyl i världens 13e rikaste land under 2011.

Av kanske upp emot 250.000 syriska flyktingar kommer Sverige, världens 13:e rikaste land, att ta emot 6000 under 2012

Problemet är inte att vi visar medmänsklighet och tar emot. Problemet är att andra i Europa inte gör det vi gör. När en människa i nöd ber om hjälp debatterar man inte om man ska hjälpa eller inte. Man bestämmer sig för att hjälpa, och tar diskussionen om hur man ska göra det.

Debatten får helt enkelt inte i ett land som Sverige begränsas till att enbart handla om ekonomi. I min värld är liberaler också humanister och det är en humanism vi kan omsätta och visa i praktisk handling genom att bistå och tillåta människor på flykt från krig och förödelse att söka en fristad här hos oss. Det är historiskt sett inte alls länge sedan ca. 1,5 miljoner svenskar såg sig tvingade att lämna Sverige för att söka livets nödtorft i andra länder. Många av oss har därför idag släktingar spridda över världen. Migration är och har alltid varit en naturlig del av mänskligheten och den är bl.a därför inget att hysa fruktan inför.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

8/10-dels samhället


Jag får i stort sett varje dag, året runt, berättat för mig hur människor på olika sätt misshandlas och/eller marginaliseras i dagens Sverige. Det talas ibland om 2/3 dels samhälle men jag skulle vilja säga att vi snarare närmar oss ett 8/10 dels samhälle.

Tidsandan har upphöjt präktighet till norm. Den, eller de, som inte kan leva upp till normen förskjuts ur samhällsgemenskapen och som om inte det vore nog, så ska vederbörande ofta också visas upp som ett avskräckande exempel som får utgöra bevisning för hur illa det kan gå om man inte ställer in sig i ledet och uppfyller alla de krav som samhället har rätt att ställa på sina medborgare.

Det omvända, medborgarens rätt att ställa krav på samhället, har ingen plats i dagens debatt som domineras av moraliskt upphöjda och felfria personer vars moral, värderingar och åsikter framförs som varandes den norm vi alla ska anpassa oss och leva efter.

Normen i sin tur, har ofta sin grund i de värderingar som under de senaste 10 åren uttryckts av den kristna högern. Med George W Bush:s egna ord har deras allt mer dominerande ställning grundats på ”den som inte är med oss är mot oss”.

Effekterna av detta har vi nu sett under en följd av år där övervaknings- och kontrollagstiftning fått breda ut sig närmast obegränsat och där argument om att den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta, vunnit ett allt större utrymme och en allt större acceptans hos väljarna.

Det senaste exemplet på detta hittade jag igår när jag läste lagrådsremissen om ökad kontroll avseende assistansersättning inom ramen för LSS.

Där föreslås bl.a att den som anlitar personliga assistenter som inte är kommunalt anställda, ska finna sig i visitationer i hemmet av såväl kommunen som socialstyrelsen. Assistenterna skall åläggas en rapporteringsskyldighet eller, uttryckt på ett annat sätt, bli angivare. En modell som luktar gamla Östtyskland och Stasi.

Det är med ett djupt beklagande jag konstaterar att under de senaste sex åren har denna utveckling påskyndats och underblåsts av alliansen där framförallt Moderaterna i sina ambitioner att bli ett statsbärande parti fullständigt övergivit såväl ideologi som sitt tidigare försvar av frihet.
Folkpartiets socialliberalism har försvunnit och ersatts av en politik som i praktiken är oförenlig med liberala grundvärderingar.

Vi, frihetsälskande liberaler, måste i formulerandet av vår politik, försöka hitta det som kan nå fram och påvisa att den rädsla som man på ett effektivt sätt lyckats få medborgarna att känna är, om inte ogrundad, så i vart fall inte mer påkallad nu än för trettio år sedan.

 

En liberal rättspolitik att satsa på!


Detta är en rättspolitik för liberaler och för framtiden!

Rättspolitik

Liberalismen är en frihetsideologi och Liberaldemokraterna vill gå i spetsen för en frihetsrörelse som kan samla breda majoriteter för frihetliga förslag och frihetliga reformer.

Grundprincipen enligt människorättskonventionerna är mycket tydlig: Vi har rätt att ha privatlivet ifred utan att motivera det, som en mänsklig rättighet på samma nivå som rätten till liv.

Författning och grundlag

Grundlag ska inte ändras för ofta men Liberaldemokraterna anser att det i den senaste och nyligen beslutade ändringen saknas mycket.

För oss liberaler som nu under flera år har sett hur den enskilde medborgarens rättigheter begränsats mer och mer, finns i nuläget inget viktigare eller mer angeläget än att åstadkomma en återställning av de medborgerliga rättigheter som inskränkts och/eller förlorats, samtidigt som vi skapar ett starkare skydd för de mest centrala rättigheterna.

I Tyskland har man en stark konstitution från vilken vi hämtar vårt förslag om att grundlagen inte ska kunna förändras om det handlar om ändringar av fundamentala rättigheter. Om en sådan ändring ska göras så ska hela grundlagen avskaffas och skrivas om.

Det ska krävas tre fjärdedels majoritet i riksdagen för en sådan ändring och för att ändra denna, i vårt fall nyinförda, regel om tre fjärdedels majoritet skall också krävas tre fjärdedels majoritet.

Detta skulle totalt sett innebära ett väsentligt starkare skydd för våra grundläggande demokratiska rättigheter och därigenom även ett starkare skydd för hela demokratin.

Vi vill även att det i grundlagen förs in att förslaget till statsminister måste få stöd av en riksdagsmajoritet för att vara giltigt, alltså det omvända mot dagens situation då det räcker att statsministern inte får en majoritet mot sig för att bli vald.

En statsminister som förlorar en förtroendeomröstning ska också vara tvingad att avgå.

Då nuvarande grundlag infördes fanns en bakomliggande tanke, att grundlagsändringar skulle vara valfrågor. Så har det inte blivit, vilket märktes oerhört tydligt vid den nyligen företagna ändringen. Därför bör en ny, reformerad grundlag, innehålla att grundlag endast kan ändras med två tredjedels majoritet av riksdagens röster.

Rättspolitiken

Rättssäkerhet och demokrati är två begrepp som lever i symbios. Demokrati kan inte existera utan rättssäkerhet och rättssäkerhet är en förutsättning för demokratin.

Rättssäkerhet måste därför garanteras alla annars kan den inte garanteras någon!

Rättspolitik återfinner vi därför på alla samhällsområden och övergripande lagstiftning som inte finns under denna rubrik, finns i förekommande fall under andra rubriker och ämnesområden.

I Liberaldemokraternas samhälle bygger all lagstiftning på respekt för individen och individens särart och förutsättningar. Målet är att de lagar som finns ska utgöra en så liten inskränkning som möjligt för den enskildes frihet och att de ska ta all den hänsyn som går för att i så liten utsträckning som möjligt vara integritetskränkande.

Äktenskapsbalken kan tas bort och människor får fritt välja vilka samlevnadsformer de vill leva under och inom relationerna sluta de avtal man finner vara nödvändiga. Staten skall inte sätta någon sådan form före den andra.

 

Lagar och regler ska ha kommit till på rätt sätt och vara tydliga. Beslut ska vara förutsebara. Lika fall ska bedömas lika. Dessutom måste en rättslig prövning ske inom rimlig tid.

Det får inte stanna vid processuella garantier. Den andra sidan av myntet handlar även om kvalitet. Lagar, regler och beslut får inte ha vilket innehåll som helst, inte ens om de klarar alla formkrav. Detaljreglering av medborgarnas liv skall undvikas.

Ämbetsmannaansvaret måste tydliggöras. Dessutom måste, parallellt med det, en Lex Sarah måste införas för tjänstemän med plikt för enskilda tjänstemän att varna då brott mot mänskliga rättigheter sker, tex genom vanvård.

Skadestånd. Myndigheter måste genomföra beslutade åtgärder, och följa gällande lag. Gör de inte det måste det få konsekvenser, både för ansvariga chefer och i form av ersättning till de som drabbats.

 

En grundläggande rättsprincip är att rättegångar skall vara kontradiktoriska och att parterna skall vara likställda på sätt som uttrycks i EKMR artikel 6. Med den nya rättegångsordning, EMR, som infördes 081101 har fokus i processen förlagts till tingsrätten och hovrättens roll har ändrats från att vara omprövande till att vara överprövande.

För att principen om en kontradiktorisk process ska kunna upprätthållas måste försvaret på ett tidigare stadium i processen än idag delges allt förundersökningsmaterial. Vi föreslår också en utredning avseende advokatens behov av att kunna bedriva egen utredning under förundersökningens gång.

Nämndemannasystemet skall reformeras och domstolarna avpolitiseras.

Ett medvetande om att inget system är ofelbart gör också att Liberaldemokraterna vill skapa ett oberoende resningsinstitut som ska vara uppbyggt på motsvarande sätt som man idag har i t.ex Norge och England. Det måste vara möjligt även för dömda som saknar egna resurser att få en möjlighet att begära resning då de anser sig vara felaktigt dömda.

All lagstiftning skall granskas ur ett integritetsperspektiv till skydd för den enskildes integritet och lagstiftandet ska prövas mot svensk grundlag och Europakonventionen.

En författningsdomstol skall inrättas för denna granskning.

Internet skall omfattas av samma yttrandefrihetsskydd som vad som gäller i samhället för övrigt. Brevhemlighet, meddelarskydd och budbärarimmunitet måste värnas. Upphovsrättslagstiftningen måste reformeras på ett sätt som innebär en rimlig balans mellan olika intressen.

Patenträtten är ett område som måste ses över och moderniseras. Dagens patentsystem stjälper mer än det hjälper och utnyttjas ofta av storföretag för att stoppa olika projekt. Många miljösatsningar blir inte av och sjuka människor får inte tillgång till medicin, särskilt i tredje världen. Vi vill gradvis förändra patentsystemet så att företag och uppfinnare fortfarande kan tjäna pengar, men utan att hämma utvecklingen.

En särskild barnbalk skall införas i lagboken där lagstiftning som handlar om barn samlas. Straffmyndighetsåldern skall fortsatt vara 15 år. Barn skall ha oavvislig rätt till ombud i samband med rättstvister och skilsmässor.

I de sammanhang då staten oundgängligen är tvungen att ingripa mot någon enskild medborgare ska lagen ge ett starkt och oavvisligt skydd för den enskildes rättigheter så som de uttrycks i svensk grundlag och i de konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige undertecknat och förbundit sig att följa. Därför skall också frågan om den tilltalades skuld avgöras innan personalia gås igenom i brottmålsrättegångar.

Brottsoffermyndigheten ska avvecklas. Liberaldemokraterna vill stärka brottsoffrens ställning genom en genomgripande reform avseende brottsoffer och brottsskadeersättning. Den nuvarande ordningen ersätts med ett system där staten garanterar och utbetalar den ersättning som offret tilldömts i domstol, utan vidare utredning av ärendet. Det är sedan statens sak att kräva ersättning från den dömde.

Polisen ska organiseras som en nationell myndighet och arbetet effektiviseras. Kompetensen hos polisen måste höjas inom områden som beteendevetenskap och psykologi. En ökad antagning av polisaspiranter från andra kulturer ska uppmuntras liksom ett fortsatt jämställdhetsarbete.

Handläggningstiderna i domstol måste kortas och detta gäller särskilt i våra förvaltningsdomstolar. Europadomstolen har vid flera tillfällen dömt Sverige på grund av alltför långa handläggningstider, vilket inte är acceptabelt för en rättsstat.

Dubbel bestraffning är konventionsvidrigt och av det skälet skall skattetillägg inte åsättas den som även döms för brott som är relaterat till grunden för skattetillägget.

Sverige kritiseras upprepat av olika människorättsorganisationer för våra långa häktningstider, ofta i kombination med s.k fulla restriktioner. Häktningstiderna måste kortas och ett sätt att åstadkomma detta är genom att ställa ökade krav på åklagare att redovisa framsteg i förundersökningen. Det är inte acceptabelt att människor omhäktas utan att utredningen visar åtminstone aktivitet.

Barn som häktas skall placeras i särskilda häkten där de inte har kontakt med vuxna intagna. I de fall barn är föremål för restriktioner skall dessa lättas upp genom utökad personaltäthet och personalkontakt. Krav måste ställas på förtur och extraordinära åtgärder för att hålla dessa häktestider på ett absolut minimum. Barnpsykolog skall finnas placerad vid häktet.

SKL, Statens kriminaltekniska laboratorium, kan konkurrensutsättas.

Inom kriminalvården ska fokus ligga på återanpassning och rehabilitering och all vård inom kriminalvården och frivården ska utgå från och ges med utgångspunkt från ett individperspektiv. Vård och rehabilitering måste utgå från individen och individens olika förutsättningar och möjligheter.

Kriminalvården ska verka för att i samarbete med andra organisationer och myndigheter skapa en mångfald av påföljdsalternativ vid sidan av fängelsestraff.

Eftersom evidens visar att de som döms till fängelse har en högre återfallsfrekvens i brott än de som döms till andra former av kriminalvård ska målet vara att i så stor utsträckning som möjligt välja annan påföljd än fängelse.

Samhället ska på alla plan verka förebyggande för att hindra att människor hamnar i utanförskap och kriminalitet. Detta kräver insatser på många fler områden än enbart det rättspolitiska.

Lagstiftaren ska avkriminalisera alla typer av brott som bygger på diffusa och ofta föråldrade moralbegrepp och uppfattningar om hur den enskilde ska utforma sin vardag. Kroppslig autonomi skall respekteras.

Narkotikalagstiftningen skall ändras på sätt att narkotikainnehav för eget bruk avkriminaliseras.

Sexköpslagen är en sådan lag varför även den ska avskaffas. Den kriminalitet som i olika sammanhang kan ha samband med sexköp är redan reglerad i annan lag.

Vi har idag alldeles tillräckligt med lagar för att komma till rätta med brottslighet och terrorism. Det som krävs är också att vi tillämpar de lagar vi har på ett kompetent och professionellt sätt.

Liberaldemokraterna vill se en minskning av antalet lagar. Statens uppgift är och ska vara, att fastställa grunder och ramar för hur vi vill att samhället ska ska se ut och fungera. På denna grund och innanför ramarna ska friheten sedan vara reell och påtaglig så att detaljreglering kan undvikas.

Svensk Myndighetskontroll: En historisk dag på flera sätt


Söndagen den elfte september år 2011 blev en på flera sätt en historisk dag. Den markerar tioårsdagen av al Qaidas
terrorattack mot USA, World Trade Centers tvillingtorn och Pentagon.

Den markerar även en händelse i svensk politik som kan sägas vara en direkt följd och konsekvens
av vad som skedde den 11/9 2001.Denna dag födds ett nytt liberalt parti i Sverige, Liberaldemokraterna (L).

Partiet föds ur den längtan efter ett äkta och trovärdigt liberalt alternativ, som vuxit sig allt starkare
under dessa tio år, i takt med att andra partier i allt väsentligt avsagt sig liberalismen, då det handlar
om den vanlige medborgarens integritet, rättssäkerhet och frihet.

Vårt svenska samhälle är idag på många sätt ett ofriare, mer kontrollerat och övervakat samhälle än
någonsin tidigare. Den statliga kontrollapparaten har fått förmågan och möjligheten i en allt mer
digitaliserad värld, att samla och registrera information om varje enskild medborgare på ett sätt som
tidigare inte varit möjligt och som innan terrorattacken heller aldrig skulle ha aktualiserats på det
sätt som nu skett.

Med den utveckling som varit kan också sägas att terroristerna på ett sätt och till viss del idag står
som segrare. De gör det eftersom deras mål med terrorn är och har varit att slå mot det öppna och
demokratiska samhället. När vi av rädsla för mer terrorism har antagit en mängd lagar som
begränsat och förminskat öppenheten, har vi samtidigt åstadkommit just det som terroristerna
önskat.

Denna utveckling måste brytas! Terrorister kan aldrig ta vår demokrati ifrån oss, det kan bara vi
själva göra och det är också vad som fortsatt pågår, i allmänhet med stöd av riksdagens samtliga
partier. Denna ickeliberala utveckling måste hejdas och den kan hejdas, om liberaler sluter sig
samman och tillämpar liberal ideologi och liberala värderingar.

I den andan och med den målsättningen bildas nu partiet Liberaldemokraterna som ska bli en
samlingsplats för alla de liberaler som anser att politiken och samhället nu måste vändas i en
liberalare riktning.

Vi välkomnar därför alla sorters liberaler och vi ska tillsammans verka för en realistisk liberal
modell och politik. Väsentligast just nu är att skapa ett trendbrott som sätter stopp för den
utveckling vi sett pågå i tio år.

Liberaldemokraterna har tidigare publicerat ett första manifest där den tänkta politiken på ett antal
områden presenterats. Nu startar också arbetet att forma en fortsättning och en utveckling av detta
manifest, med ambition att detta ska kunna antas av den första partistämma partiet kommer att hålla
under våren 2012.

Välkommen också att vara med och påverka utformningen av detta och därigenom även
utformningen av den Liberaldemokratiska framtidspolitiken!

Sverige har denna dag sett ett nytt parti födas. Låt oss tillsammans se till att den nyfödde växer sig
stor och stark så snart och så fort som möjligt!

Svensk Myndighetskontroll: Centerns ödesval


Stora förhoppningar knyts nu inom centerrörelsen till valet av Annie Lööf som ny partiledare och att detta ska innebära ett uppsving för centern som innebär att man lämnar det riskabla balanserandet på 4%-spärren. Jag tror också att Annie kan bidra till att lyfta centern en bit opinionsmässigt i alla fall inledningsvis. Vad som sedan händer är naturligtvis beroende av vilken väg centern väljer att gå under hennes ordförandeskap.

Många liberaler förväntar sig nu också att centern ska ta en betydligt liberalare väg än den man följt under Maud Olofssons tid och man hyser förhoppningar om att centern ska bli det liberala alternativ som svensk politik idag saknar.Det råder heller ingen tvekan om att Annie Lööf är den mest liberala av de kandidater som fanns till ordförandeposten. Frågan är sedan hur liberal hon egentligen är och en ännu mer avgörande fråga är vad hon har möjlighet att få med sig partiet på en betydligt liberalare väg än dagens? I några frågor har hon uttalat sig mycket liberalt men har sedan, då hon ifrågasatts av andra centerpartister, backat från sina uttalade förslag. Ett sådant exempel är plattskatten och på fråga i SvD angående detta så säger hon själv att hon gillar att släpa upp ”försöksballonger”. Att det är skillnad på sådana och praktisk politik framstår som självklart.

Även på integritetsområdet finns många frågetecken då centern och även Annie Lööf, röstat för samtliga de integritetsinskränkande lagar som tillkommit under alliansregeringens tid vid makten.

Ett mindre liberalt exempel på Annie Lööfs tänkta politik fick vi också häromdagen, då hon förklarade att grisnäringen måste få subventioner eftersom det handlar om en näring i kris och svenska jobb är i fara.

Till detta skall läggas att, för att centern ska kunna driva en starkt förändrad politik i liberal riktning, så måste man få med sig sina allianskamrater på en sådan politik. Tänker man driva en sådan även om det kan innebära att man i så fall måste lämna alliansen och regeringsmakten?

Om jag jämför Liberaldemokraternas manifest med den politik vi kan förvänta oss av Annie Lööf så hittar jag mängder av exempel där jag ser att förhoppningarna snabbt kan komma att grusas och här följer ett antal exempel på liberaldemokratiska frågor hämtade ur vårt manifest, som jag inte tror att vi kommer att få se centern driva inom en överskådlig framtid.

Platt skatt i kombination med ett kraftigt grundavdrag och medborgarlön.

Avskaffande av handelshinder som subventioner och tullar. Se bilden till höger.

Utforska alternativ till betygssystemet.

Ett öppet och fritt internet inklusive en förändrad upphovsrätt.

Nej till ACTA-avtal, IPRED, datalagringsdirektivet, FRA-lagen, olika förslag från polismetodutredningen.

Ändringar i grundlagen innebärandes att kommande ändringar skall kräva 2/3 majoritet.

Aktivt arbete för att minska antalet lagar.

Avskaffa sexköpslagen

Kroppslig autonomi

Avkriminalisering av narkotika för eget bruk, Införandet av en barnbalk i lagboken, Barnkonto med mera, med mera.

Jag är naturligtvis också glad att centern genom valet av Annie Lööf skapar förutsättningar för en något mer liberal agenda, alla steg i den riktningen välkomnas varmt! Som synes finns det dock mycket att bevisa och Liberaldemokraterna kommer att agera både liberal blåslampa och liberalt samvete i den politiska debatten framöver.

 

Svensk Myndighetskontroll: Massor har hänt!


En synnerligen angelägen reform är att se till så att dygnet får fler timmar! Det har hänt så otroligt mycket att jag dels inte hunnit skriva en rad här och nu när jag gör det så vet jag knappt var jag ska börja. Därför gör jag det enkelt för mig och redovisar vad som tagit i stort sett all min tid de senaste två veckorna och det är de stora förändringar som skett och sker inom Liberaldemokraterna.

Vi har under en alltför lång tid varit otydliga i vårt budskap och i vår kommunikation avseende såväl vad Liberaldemokraterna egentligen är och vad vi vill att Libdem ska bli. Internt har diskussionens vågor från tid till annan gått höga och nu i slutet av augusti så kom det till ett definitivt avgörande. Det råder nu inte längre minsta tvekan om mål och inriktning för Liberaldemokraterna, vi ska, precis som det sades från start, bilda ett eget politiskt parti och med detta forma ett hem för alla de som anser att Svensk politik idag saknar ett realistiskt och äkta liberalt alternativ. Efter ett möte i vår exekutivgrupp 110831 har vi beslutat att följande information om utvecklingen ska spridas:

Liberala vänner!

Det råder inte längre någon tveksamhet och det finns inte längre några förbehåll!!

Liberaldemokraterna ska bilda och bli ett politiskt parti!

Hur detta ska gå till återkommer jag med information om inom kort, men jag känner att det är viktigt att här och nu, en gång för alla, klargöra att att detta är det mål som vi som brinner för de liberaldemokratiska tankar och förslag som vi diskuterat här och på andra forum, nu gemensamt ska förverkliga!

Det är min absoluta övertygelse att med så många och kloka människor som redan finns på våra olika listor och forum och med det tydliga målet att bilda parti, så kommer arbetet med namninsamlingen för det nya partiet att klaras av på rekordtid.

Igår kväll hade exekutivgruppen i Liberaldemokraterna ett möte angående L:s framtid. Vi diskuterade olika möjliga vägar för hur vi ska gå vidare med det som fram till nu har varit ett relativt löst organiserat projekt för ett liberalare Sverige.

I de konstruktiva, positiva och konkreta diskussioner som förts och i den diskussion som tog plats igår, så har två huvudalternativ utkristalliserats.

Det ena går ut på att, när Annie Lööf valts till Centerordförande och samlat sin nya partistyrelse, att redan nu ansluta sig till Centern för att där söka gehör och genomslag för Liberaldemokratiska tankar och förslag.

Den andra linjen är att de som inte tror att den politik Liberaldemokraterna hittills formulerat kommer att få utrymme och genomslag i Centerns framtida program, nu förtydligar sitt mål att bilda och bli ett politiskt parti och att på så sätt driva det som är för oss liberala hjärtefrågor.

Mötet slutade i total enighet om att Liberaldemokraterna, som de facto haft som uttalat mål att samla in namn och att bilda ett parti, ska fortsätta och intensifiera det arbetet i enlighet med den plan som lagts fram för detta inför gårdagens möte och som kommer att presenteras närmare under morgondagen.

Det arbetet kommer att ledas av Michael Gajditza tillsammans med ett stort antal personer i en projektgrupp.

Alexander Bard och ytterligare några, kommer inte att aktivt kunna vara med om en partibildning, eftersom de istället valt att verka för våra gemensamma liberala åsikter och värderingar inom ramen för i första hand Stureplanscentern.

Vår gemensamma liberala bas kommer att diskuteras i ett tidigare existerande liberalt nätverk, som nu i och med detta kommer att få ny energi och vitaliseras.

Det nybildade partiet Liberaldemokraterna kommer i första hand att ägna sig åt genuina liberala framtidsfrågor och idepolitik, vi kommer att vara ”det liberala samvetet” i det politiska livet och från den uppgiften kommer vi aldrig att vika så mycket som en tum!!

Jag återkommer med ytterligare information om partibildning etc. absolut senast under fredagen!

Jag vill även med detta rikta ett stort tack till deltagarna vid gårdagens möte för den mycket givande och konstruktiva diskussion som fördes samt min varma uppskattning för det förtroende som visats mig genom det uppdrag jag erhållit som ansvarig för projekt partibildning!

Michael Gajditza

Därefter har ytterligare info om hur detta ska gå till gått ut enligt nedan:

Frihet är ett stormande hav; bara ängsliga människor föredrar tyranniets stillhet.

Partibildning NU! är arbetsnamnet på den projektgrupp som tillsatts av Liberaldemokraternas exekutivgrupp för att tillse att Liberaldemokraterna blir ett registrerat politiskt parti.

Här följer ett antal grundläggande punkter som ytterligare information kring hur Partibildning NU! ska verkställas.

Partibildning NU! skall:

-Se till att partibildningen snarast blir verkställd (minst 1.500 namnunderskrifter samlas in och blir godkända av Notarius Publicus).

-Upprätta och löpande föra medlemsmatrikel (ett register som förs digitalt där man ansluter sig som medlem över nätet)

-Förbereda en första partistämma/kongress i slutet av mars/början av april 2012.

-Tillse att ett partipolitiskt program ligger färdigt till partistämman.

-Komma med förslag till hur den förväntade motionsfloden till den första partistämman ska hanteras.

-Utse en valberedning för den styrelse som ska tillsättas av partistämman.

-Partibildning NU! tar fram normalstadgar för lokalavdelningar som de måste anta för att tillhöra Liberaldemokraterna samt förslag till ny partistadga att antas i mars 2012. Om lokalavdelning inte antar normalstadga får man heller inte någon representation i Partibildning NU! med tillhörande rösträtt.

-Partibildning NU! har rätt att utse de personer som styrelsen anser att den behöver i olika funktioner, för att kunna verkställa det uppdrag som gruppen fått.

-Partibildning NU! ska verka för etableringen av fler lokalavdelningar (detta är en av de viktigaste punkterna för att få en organisation och växtkraft).

-Partibildning NU! ska vara den organisatoriska ryggraden i Liberaldemokraterna.

Projektgruppen Partibildning NU! har fått följande utseende och har sitt första möte nu på söndag 110911.

Partibildning NU! Ledningsgrupp
Michael Gajditza Ordförande
Torbjörn Jerlerup Sekreterare
Calle Rehbinder Exekutivgruppen
Rasmus Lundgren Skåne lokalavd
Christian Tegnvallius Växjö lokalavd
Marcus Hombeck Göteborg lokalavd
Magnus P B Eriksson Västerås lokalavd fr.o.m 110905
Sara Tyllman Uppsala
Oscar Solberger Stockholm
Erik Sylwan Stockholm
Åsa Puide Uppsala Funkpol
Per Pettersson Stockholm
Elin Carlsson Stockholm
Erik Sihlberg Stockholm
Bernard Emanuelsson Göteborg Suppleant
Matttias Rosquist Stockholm suppleant
Mats Andre´n Skåne suppleant

En fråga som många naturligtvis ställer sig är om vi är redo för detta och mitt svar är detta.

”Denna fråga är just den fråga som var och en nu måste ställa sig mot bakgrund av det mandat vi fått att jobba för en partibildning. Det är en både motiverad och självrannsakande fråga som enbart går att besvara på individuell basis.

Mitt svar är att jag för min egen personliga del, är redo för det. Om tillräckligt många personer med olika förutsättningar, erfarenheter och kompetenser kommer fram till samma svar som jag har gjort för min del, så skapar det de förutsättningar som är grundläggande för att klara det enorma jobb som ligger framför oss.

Det finns även en annan sida att beskriva och det är att det inte heller finns många jobb, som är så roliga och så belönande som de jobb som människor gör som kommer samman på frivillig basis och som gemensamt har en vision och ett mål, som de brinner för att uppfylla.

Det finns två ögonblick i framtiden som jag ser fram mot med en enorm förväntan och glädje och som är ett resultat av det arbete vi nu tänkt lägga ner.

Det första ögonblicket infaller i samband med vår första partistämma. Att få vara med och inviga den kommer att bli en sådan höjdpunkt att jag riktigt ryser av välbehag då jag ser salen med medlemmar framför mig som tillsammans åstadkommit detta och som gemensamt ska få säga orden,

”Härmed förklaras Liberaldemokraternas första partistämma invigd!!”

Hör Ni jublet som sedan stiger mot taket?

Det andra ögonblicket blir då jag i ett valbås för första gången kommer att stoppa ner en valsedel med den Liberaldemokratiska partibeteckningen på i ett valkuvert, slicka igen det för att sedan gå och genomföra det som är hela demokratins verkliga essens, att få lägga sin röst!

Valet 2010 stod jag där i ett bås och såg ut som jag sålt smöret och tappat pengarna för jag hittade inget att rösta på som kändes rätt i hjärtat.

Det är en känsla jag aldrig, aldrig någonsin vill uppleva igen för just i den stunden så hade begreppet demokrati ingen innebörd för mig. Det fanns ju ingen som kunde företräda mig och mina åsikter!

Aldrig mer, var min tanke då och den tanken har nog till del präglat både mig och mitt engagemang alltsedan dess.” Aldrig mer!!

Sydsvenskans liberala funderingar


I ledaren i dagens Sydsvenskan skriver man bl.a så här:  ”FP:s Jan Björklund nämnde Folkpartiet en enda gång i talet. Ordet liberal eller liberalism kom upp tolv gånger. På väggen bakom scenen användes bara partiets ”efternamn”: ­liberalerna. Ideologin lever.”

Man ska vara bra enögd för att tycka att en ideologi lever i ett parti bara för att dess partiledare säger ordet liberal 12 gånger i ett tal. Bättre vore om man i så fall förklarade det liberala i den här Folkpartipolitiken:

* De försvarar utvisningar av dödssjuka barn
* De kallas oliberala av till och med konservativa som sammanställer listor:

– Automatisk utvisning av utländska medborgare vid tre mindre brott (Mauricio Rojas & Johan Pehrsson)
– Skärpta krav för anhöriginvandringen, det s.k. försörjningskravet (Partiledningen)
– Förbud mot att prata det egna modersmålet i skolan (FP Malmö)
– Obligatoriska gynekologiska undersökningar på invandrarflickor (Nyamko Sabuni)
– Slöjförbud (Nyamko Sabuni)
– Att brottslighet är ”kulturellt betingad” (Mauricio Rojas)
– Ha SÄPO i skolorna (läs övervaka suspekta muslimska ungdomar – Jan Björklund)
– Införa en svensk litteraturkanon, bl.a. i integrationssyfte (Cecilia Wikström). Nu följt av ett förslag på en kulturkanon.
– Vurmandet för övergångsreglerna för öststatsländerna i samband med EU:s utvidgning
– Tredubbla antal poliser i ”utanförskapsområdena”! (Lars Leijonborg)
– Det ”svenska” ska vara grunden som alla ska stå på! (Mauricio Rojas)
– Tvinga invandrarflickor att vara med i sexualundervisningen mm (Nyamko Sabuni & Erik Ullenhag)
– Hela valrörelsen 2006 hade konceptet ”Framtidens nyheter”, som framhöll svenskheten som t.ex. ”Svensk skola bäst i världen” och ”Äntligen Nobelpris till Sverige”
– Riv i miljonprogrammen för integrationens skull (Nyamko Sabuni & Erik Ullenhag)
– FP kräver utegångsförbud i Rosengård (Johan Pehrsson)
– Förbud mot heltäckande slöja i skolan (Jan Björklund)
– Sämre föräldraledighetsvillkor för invandrare (Nyamko Sabuni)

* De vill ha hårdare tag mot psykiskt sjuka
* De vill ha en järnhand i invandrartätt område
* De skriver om att ”polisen tar på sig stålhandsken”
* Listan på Johan Pehrssons värsta citat
* De anklagar lagrådet för att ha knarkagenda

* De tror verkligen att supermånga unga knarkar
Läser man ovanstående så inser man snabbt att Björklunds tolv gånger uttalade liberal inte räcker särskilt långt!
Sverige behöver ett liberalt parti i riksdagen!
%d bloggare gillar detta: