Bloggarkiv

Svensk Myndighetskontroll: Var det för mycket daltande som utlöste kravallerna i England?


I ett av världens mest övervakade och kontrollerade demokratiska samhällen har kravaller och upplopp stört friden. De vittgående befogenheter som engelsk polis har, tillsammans med alla de olika övervaknings- och kontrollagar som införts under 2000-talet, gav varken förvarning eller hjälp mot de grupperingar som gick bärsärk under en tid. Övervakningskameror betraktade förödelsen utan att påverka eller ha den effekt som politiker påstått.

Something is rotten in the state of England, skulle man med en lätt travesti av Shakespear, kunna säga. Det visar sig nu då brandröken lagt sig att hälften av de åtalade för upploppen är under 18 år och de kommer från områden som tillhör de fattigaste i England. En berättigad fråga att ställa när detta uppdagats är varför det är just ungdomar på gränsen till barn som reagerat och utagerat på detta sätt? Den som inte ser något hopp för framtiden skiter också i konsekvenserna av sitt handlande.

I olika debattinlägg på olika forum så framställs dessa barn/ungdomar som kriminella. Jag skulle vilja formulera det som att deras handlingar i de nu aktuella fallen är kriminella, men att det är den fortsatta hanteringen av dom som kommer att avgöra huruvida de också i framtiden kommer att leva ett kriminellt liv eller ej.

Här ligger det ett stort ansvar på samhället att se till så att dessa ungdomar nu fångas upp på ett genomtänkt och konstruktivt sätt och att de får en rimlig möjlighet att inom ramen för ett straffsystem också utvecklas till laglydiga medborgare i framtiden. Att bara ge dom ett straff är exakt vad de förväntar sig och är inställda på. Enbart bestraffning kommer att göra dom ännu mer fientligt inställda till det samhälle som de upplever redan har svikit dom.

KDU:s ordförande, Aron Modig, skriver följande på Newsmill. ”Visst är det så att härjandet framför allt har ägt rum i stadsdelar där många redan har det besvärligt. Visst är det också så att brottsligheten tenderar att vara högre i områden där levnadsförhållandena är tuffa, såväl ekonomiskt som socialt. Det är självklart så att det är enklare att välja att begå brott när man är utsatt, ensam eller fattig”.

Så långt ger Modig intryck av en viss insiktsfullhet men det tar inte lång stund innan batongen tas fram och den gamla, gamla högerpolitiken med mantrat ”hårdare tag och längre straff” får sedan stort utrymme i hans artikel. Då handlar det om ”att enskilda människor fattat aktiva val om att gå ut och bryta mot lagen genom att plundra, förstöra, döda och sprida skräck. Det är en grupp ligister – inte samhället – som är ansvarig för det som hänt.”

Det är ju så att en politiker kan inte erkänna att det på något sätt skulle vara samhällets fel eftersom ett sådant erkännande också betyder att det är sagda politikers fel och så kan vi ju inte ha det. I artikeln tar Modig varje tillfälle att trumma in att det är brottslingar och kriminella som man haft att göra med och som är ensamt skyldiga till vad som skett. Att det var polisens dödsskjutning av en av allt att döma oskyldig man som var den utlösande faktorn, glöms behändigt nog bort.

Istället så säger han i vanlig ordning att ”det finns ett behov av att ta krafttag mot brottsligheten. När vi börjar dalta med kriminaliteten är det i varje läge de oskyldiga medborgarna som får ta smällen. Staten måste vara stark, vara tuff mot brottsligheten och i varje läge hävda lag och ordning.”

Själv är jag helt övertygad om att de ungdomar som deltagit definitivt inte gjort det på grund av att det tidigare daltats med dom.

Från engelskt regeringshåll tycks man ha uppfattningen att följande åtgärder är vad som behövs för att det aldrig ska bli några fler upplopp: Polisen ska få rätt att släcka sociala medier. Socialbidrag ska dras in för de som deltagit och de familjer som har barn som deltagit ska vräkas från sina hem om de bor i statligt subventionerade lägenheter.

Att indirekt straffa minderåriga barn för deras syskons deltagande och att bokstavligen slänga ut oskyldiga på gatan samtidigt som man inför samma typ av censur som t.ex Kina är tydligen i det här fallet demokratins svar.

För säkerhets skull så har man nu även börjat kräva att anonymiteten som finns för ungdomsbrottslingar ska hävas. Oklart riktigt varför men förmodligen för att de ska ges så djupa stigman som möjligt och för att ge de som så önskar en rimlig chans att hämnas då ungdomarna avtjänat sina straff…….

Den, förmodar jag, kristne ordföranden för KDU kommenterar dessa förslag genom att skriva att ”Premiärminister David Cameron påtalar med rätta betydelsen av att ta krafttag mot brottsligheten.” Det får väl antas att han är mer gammeltestamentlig i sin trosuppfattning för jag ser inte skymten av någon förlåtelse eller något kärleksbudskap i det han skriver.

Annonser

Svensk Myndighetskontroll: Pressade politiker är farliga politiker.


När lugnet nu så sakteliga återvänder till London och England så kommer också förklaringar till vad och varför det som skett under den senaste tiden har fått de proportioner och den omfattning som blivit fallet. I Svenska Dagbladet idag så skriver man bl.a att det inte finns något samband mellan sociala problem/fattigdom och kriminalitet. Det är vad som brukar kallas en sanning med modifikation.

Att fattigdom inte med automatik är detsamma som kriminalitet är naturligtvis helt riktigt, men det går heller inte att förneka att fattigdomens och den sociala utsatthetens effekter ibland också är den direkta orsaken till att kriminalitet kan frodas. När man hör talas om barn som växer upp i familjer där de från mycket unga år t.ex förses med narkotika av någon förälder så inser man snart att en del barn sannerligen inte växer upp med samma förutsättningar och möjligheter som andra. Det finns tveklöst ett mått av predestination i sådana fall.

De åtgärder som nu föreslås av bl.a premiärminister Cameron, präglas till viss del av en märklig analys och än märkligare slutsatser. En av dessa är att ge polisen möjlighet att släcka ner t.ex Twitter och Facebook. Om detta skriver Aftonbladets Anders Lindberg på ett utmärkt sätt.

När politiker vill framstå som kraftfulla och handlingskraftiga är de som farligast eftersom det är i dessa situationer som man hemfaller åt kardinalfelet att tillgripa enkla lösningar på komplexa och komplicerade problem. Det har aldrig fungerat i längden och kommer inte att göra det nu heller. En annan lärdom att dra är att kameraövervakning, som för många är vad de betraktar som frälsningen från allt ont som kan ske på offentlig plats, inte alls haft någon vare sig avskräckande eller avhållande effekt för de upplopp vi sett på TV-bilder från bl.a London.

Som sagt, det finns inga enkla lösningar på svåra problem!

%d bloggare gillar detta: