Bloggarkiv

Svensk Myndighetskontroll: Hårddiskar blir 40-60% dyrare


Copyswede, det bolag som av regeringen givits en alldeles egen rätt att avgiftsbelägga oss svenskar, har nu bestämt att man inför den s.k kassettavgiften på lagringsmedia som hårddiskar, USB-minnen etc. fr.o.m den första september.

För konsumenten betyder det att en hårddisk kommer att bli 40-60% dyrare än idag. Avgiften är tänkt att täcka upphovsrättsinnehavares inkomstbortfall p.g.av privatkopiering.

Jag har skrivit om detta tidigare och förslaget är varken bättre eller klokare idag än vad det var då jag skrev om det senast. Det innebär att om jag t.ex kopierar min blogg och använder ett digitalt lagringsmedia för detta så får Per Gessle en liten slant. Det innebär att om jag sparar mina inspelade filmer från semestern på en hårddisk så får Tomas Ledin en liten slant.

Kan någon förklara varför jag ska skicka pengar till dessa båda herrar för ovanstående lagring?

Det finns dock ett fortsatt motstånd mot detta. Enligt Universalmediaalliansen, UMA, kan lagstiftningen om kassettavgifter inte appliceras på dagens moderna lagringsmedier.
– Vi är övertygade om att gällande lag inte omfattar dagens moderna lagringsmedier i begreppet ”särskilt ägnade för privatkopiering”. I praktiken används de till största delen för annat, som till exempel databackup och egna stillbilder. Därför ska de inte omfattas av kassettavgiften, säger Anders Appelqvist, talesman för UMA. UMA förbereder nu en domstolsprocess då Copyswede insisterar på att kassettavgiften ska betalas av konsumenterna.

Konsumenternas motstånd kommer väl att bestå i att vi i fortsättningen köper våra lagringsmedia via internet från utlandet. Så kommer i alla fall jag att göra.

När upphovsrättsindustrin får regeringens mandat att avgiftsbelägga dina semesterbilder behöver ingen längre tvivla på vilken makt och inflytande som den lobbyn har!

Annonser

IPRED-lagen strider mot såväl Europakonventionen som mot EG-rätten.


IPRED-lagen i ett konventionsrättsligt perspektiv

Europakonventionen är sedan 1995 även svensk lag med vad som kan sägas vara en mellanställning mellan ”vanlig” lag och grundlag. Det finns i regeringsformen en skrivning som säger att lag inte får stiftas i strid med konventionens bestämmelser.

Som jag nyligen skrev i en annan artikel så är också lagstiftning på gång som ska göra det enklare att få skadestånd direkt i svensk domstol för de eventuella överträdelser av konventionen som du som medborgare kan drabbas av.

En granskning av IPRED-lagen menar jag visar att en begäran om ett informationsföreläggande strider mot den grundläggande rätten till skydd för privatlivet. Man kan även hävda att ett informationsföreläggande inte uppfyller kravet på proportionalitet.

Det konstateras också att före IPRED så krävdes för att undanta en internetoperatör från den tystnadsplikt denne har enligt 6 kap 20§ lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation att polis och åklagare uppfyllde samtliga nedanstående krav.

– Misstanke om brott föreligger

– fängelse är föreskrivet för brottet

– gärningen ifråga enligt myndighetens bedömning kan föranleda annan påföljd än böter

IP adress och abonnemangsuppgifter är personuppgifter.

Att lämna ut sådana innebär en inskränkning i den berörda abonnentens rätt till privatliv i den mening som avses i artikel 8 i Europakonventionen.

Vilken betydelse har konventionen i gemenskapsrätten

och svensk rätt?

Både EU och den svenska staten har åtagit sig att säkerställa de fri- och rättigheter som konventionen föreskriver.

Artikel 6.2 i EG-fördraget föreskriver att EU, som allmänna principer för gemenskapsrätten ska respektera de grundläggande rättigheterna så som de garanteras i konventionen.

I den svenska grundlagen, regeringsformen, finns som ovan nämnts numera inskrivet att Sverige inte får stifta lag som strider mot Europakonventionen (RF 2:23). Sverige har överlämnat beslutanderätten till EU under förutsättning att konventionen respekteras (RF 10:5).

När det gäller personuppgifter som omfattas av skydd för privatlivet enligt artikel 8 i konventionen har gemenskapsrätten genom direktiv (95/46/EG) om behandling av personuppgifter och direktivet (2002/58/EG) om integritet och elektronisk kommunikation föreskrivit att medlemsländerna ska införa bestämmelser som säkerställer detta skydd för medborgarna.

Europakonventionen är sedan 1995 inkorporerad i svensk rätt genom lag (1994:1219) om den europeiska konventionen. Detta innebär att artikel 8 är direkt tillämplig i svensk rätt.

Vilka kränkningar av den personliga integriteten kan uppstå då en fysisk person kopplas till en IP-adress?

– Abonnentens aktiviteter på internet kan kartläggas

– Uppgifter om etniskt ursprung,politiska åsikter, religiösa och/eller filosofiska övertygelser, medlemsskap i olika föreningar,uppgifter som rör hälsa sexualliv med mera kan kopplas till en fysisk person

– Just ovanstående uppgifter är det enligt huvudregeln i PuL (1998:204) förbjudet att behandlas

– En effekt av möjligheten till kartläggning kan leda till att medborgare avstår från att gå med i olika informationsgrupper eller att ta del av information via internet. Detta blir då ett indirekt hinder mot den grundlagsskyddade rätten att fritt ta del av information.

– En utländsk rättighetsinnehavare utanför EU kan hos en svensk domstol begära informationsföreläggande men behöver sedan inte föra talan om intrånget vid svensk domstol utan kan gör det i hemlandet vilket kan få personer att avstå från att resa till landet ifråga. Ett hot mot fri rörlighet följaktligen.

– PuL förbjuder överföring av personuppgifter till tredje land, d.v.s i praktiken länder utanför EU. Syftet med den lagregeln är att personuppgifter inte ska föras över till ett land som saknar regler för sådan hantering och därigenom utan hinder kan kränka individens integritet. Trots detta så ger en ny bestämmelse i Upphovsrättslagen möjlighet att begära att en internetleverantör föreläggs att överföra sådana uppgifter till tredje land vilket har varit Datainspektionens sak att pröva.

Risk för felaktiga utpekanden

Det finns en reell och uppenbar risk att en abonnent felaktigt pekas ut på grund av att

– Flera personer använder samma dator

– Flera datorer kan vara kopplade till samma nätverk vilket innebär att samtliga erhåller samma IP-adress. Är nätverket trådlöst och öppet kan även andra datorer koppla in sig på nätverket och erhålla samma IP-adress.

– En abonnents dator har infekterats med skadlig kod som innebär att den kan tas över och användas av annan i brottsligt syfte.

Sammanfattningsvis föreligger alltså dels en uppenbar risk för kartläggning av känsliga uppgifter genom en identifikation av en IP-adress vilket kan innebära en allvarlig kränkning. Det finns även en stor risk att felaktigt pekas ut som den fysiska person som utfört vissa internetaktiviteter.

En sådan reducering av skyddet för den personliga integriteten kan komma att innebära att personer avstår från informationer på nätet och härigenom sker en inskränkning av den grundlagsskyddade informationsfriheten.

Sammantaget ser vi genom detta en mycket allvarlig kränkning av den personliga integriteten.

Ipred-direktivet (2004/48/EG)

– föreskriver en särskild rätt till information för innehavare av immateriella rättigheterna

– innebär att en domstol får ålägga en viss krets av personer att under vissa förutsättningar lämna information om ursprung och distributionsnät för varor eller tjänster som gör intrång i en immateriell rättighet.

Artikel 8.1 i Ipred-direktivet föreskriver följande:

Medlemsstaterna skall se till att de behöriga rättsliga myndigheterna, i samband med en rättegång om immaterialrättsintrång och som svar på en berättigad och proportionell begäran av sökanden, får besluta att information om ursprung och distributionsnät för de intrångsgörande varorna eller tjänsterna skall lämnas av intrångsgöraren och/eller annan person som

a/ har befunnits förfoga över intrångsgörande varor i kommersiell skala

b/ har befunnits använda intrångsgörande tjänster i kommersiell skala

c/ har befunnits i kommersiell skala tillhandahålla tjänster som använts i intrångsgörande verksamhet

d/ har pekats ut av en person som avses i a, b eller c såsom delaktig i produktion, tillverkning eller distribution av varorna eller tillhandahållandet av tjänsterna.

Enligt punkt 8.3 (e) i IPRED-direktivet anges att ett informationsföreläggande inte skall påverka tillämpningen av andra lagbestämmelser som reglerar sekretesskydd för informationskällor eller behandling av personuppgifter.

EG domstolen har också i mål C-275-06 med hänvisning bl.a till ovanstående konstaterat att IPRED-direktivet inte innehåller någon skyldighet att i sin egen lagstiftning skriva in något om en skyldighet att lämna ut personuppgifter i tvistemål.

När regeringen påstått att man varit tvungen att införa detta så är det alltså en lögn. Dessutom har man i Sverige lagt till att internetleverantören inte får meddela sin kund att uppgifterna lämnats ut förrän tidigast en månad efter det att utlämnandet skedde.

Hur man menar att detta stämmer överens med konventionens artikel 13 om effektiva rättsmedel, är för mig en total gåta.

Sverige har med den svenska Ipred-lagen valt att ge medborgarna ett sämre skydd till förmån för upphovrättsinnehavaren.

Kommentar kring lagens förenlighet med artikel 8.

Datainspektionen ansåg inte det svenska förslaget vara förenligt med artikel 8 och heller inte förenligt med de EG-rättsliga bestämmelserna om dataskydd.

Som grund för utslaget i det ovan nämnda målet C-275/06 finns generaladvokatens förslag till sådant. Där sägs bl.a att överföring av personrelaterade trafikuppgifter enligt de gemenskapsrättsliga bestämmelserna endast är tillåten till behöriga, statliga myndigheter och att en direkt överföring till upphovsrättsinnehavare som vill vidta civilrättsliga åtgärder är inte tillåten.

Grund för detta återfinns i artikel 8 i Europakonventionen, i unionens stadga om de grundläggande rättigheterna proklamerad i Nice den 7 december 2000 artikel 7 och i stadgans artikel 8.

Att lämna ut personuppgifter till utomstående innebär ett åsidosättande av de berördas rätt till privatliv och således en inskränkning i den mening som avses i konventionens artikel 8.

Det är därför förenligt med gemenskapsrätten att lagstifta om att personuppgifter inte får lämnas ut för att möjliggöra civilrättsliga åtgärder mot intrång i upphovsrätten.

Jodå, ni läser rätt.

Det är alltså exakt tvärtom som den svenska regeringen gjort och enligt generaladvokaten och i viss mån domstolen i målet, så är alltså den svenska lagen inte tillåten ur ett EG-rättsligt perspektiv.

I mål av den här typen står två grundläggande rättigheter mot varandra. Rättighetsinnehavarens egendomsskydd och rätten till effektivt rättsskydd står mot rätten till privatliv.

EG-domstolen prövade också i mål C-275/06 företrädesordningen vid en konflikt mellan dessa rättigheter och konstaterade att svaret återfinns i direktiv 2002/58/EG om integritet och elektronisk kommunikation. I artikel 15.1 ställs uttryckligen kravet att medlemsländerna ska respektera de allmänna principerna för gemenskapsrätten inklusive bl.a artikel 6.2 i EU fördraget.

Den föreskriver att EU, som allmän princip för gemenskapsrätten ska respektera de grundläggande rättigheterna så som dessa garanteras i Europakonventionen. Därmed klargör domstolen att direktiv (2002-58/EG) inte innebär en möjlighet för medlemsländerna att inskränka rätten till dataskyddet om det inte samtidigt är förenligt med Europakonventionen.

Domstolen poängterar vidare att en tolkning av IPRED-direktivet ska göras så att det uppstår balans mellan de olika grundläggande rättigheterna som åtnjuter skydd enligt gemenskapens rättsordning. Direktivet skall även tolkas så att det inte heller står i strid med andra allmänna principer som t.ex proportionalitetsprincipen.

Med detta avses att ett intrång i rätten till privatliv måste stå i proportion till vad som kan betraktas som nödvändigt. Här haltar det betänkligt i den svenska IPRED-lagen genom de fördelar som givits den ena parten, bl.a då att den som är föremål för informationsföreläggandet inte får lägga fram någon motbevisning då den misstänkte inte får kännedom om detta förrän tidigast en månad efter det att föreläggandet beviljats.

Sammanfattning

Artikel 8 . Rätt till skydd för privat- och familjeliv

1. Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

2. Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

För att göra en redan lång historia något kortare så kan följande konstateras,

  • att lämna ut en IP-adress innebär en allvarlig inskränkning i rätten till privatliv så som den garanteras i artikel 8. Avgörande för om den också betraktas så av den enda instans som kan avgöra det, Europadomstolen, blir bl.a frågan om proportionalitet.
  • På andra områden har domstolens praxis de senaste åren varit sådan att allt större krav har kommit att ställas på att åtgärder som vidtages mot enskilda måste vara proportionerliga.

Artikel 6 . Rätt till en rättvis rättegång

2. Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts.

3. Var och en som blivit anklagad för brott har följande minimirättigheter:

a) att utan dröjsmål, på ett språk som han förstår och i detalj, underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom,

Ipred-lagen närmast förutsätter skuld med den utformning lagen nu har och bryter därmed mot 6:2. Dessutom så innebär förbudet att meddela den misstänkte under en månad att en inskränkning sker av 6:3.
Artikel 13 . Rätt till ett effektivt rättsmedel

Var och en, vars i denna konvention angivna fri- och rättigheter kränkts, skall ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet och detta även om kränkningen utförts av någon i offentlig ställning.

Ipred-lagen ger den ena parten tillgång till dessa rättsmedel en månad före den andra och jag ifrågasätter om det är tanken bakom och innebörden av artikel 13? I mina ögon saknar lagen också den proportionalitet som Europakonventionen förutsätter och som Europadomstolen fastställt i praxis.

Imorgon ska jag berätta varför jag tar upp detta nu och vilka konsekvenser jag anser att ovanstående genomgång och slutsatser borde få.

Som huvudkälla har en inlaga till Solna tingsrätt av advokat Peter Helle använts

%d bloggare gillar detta: