Månadsarkiv: februari 2008

Dags att på allvar ifrågasätta svensk narkotikapolitik!?


Typisk för den svenska debatten är folkhälsoministerns kommentar till det danska försöket med läkarutskrivet heroin: ”Det råder politisk enighet kring att detta inte minskar missbruket”.

Det är som om skygglappar och öronproppar sätts på och i automatiskt då något föreslås som kanske inte helt överensstämmer med den hittills förda, synnerligen restriktiva narkotikapolitiken. Ministern har ju här överhuvudtaget inte förstått någonting.

Det är heller inte tanken bakom det danska projektet utan det görs av helt andra skäl och på helt andra grunder och kan ses som ett utslag av genuin humanitet gentemot en utsatt grupp utslagna missbrukare.

Här har man insett att alldeles oavsett andra insatser så finns ett antal missbrukare som av olika skäl helt enkelt inte kommer att sluta missbruka.

Även här borde vi erkänna att det inte är drogerna som skapar efterfrågan utan en sådan finns och har alltid funnits oavsett hur stränga lagar eller höga priser som rått från en tid till en annan.
I vissa fall blir restriktiviteten också av ondo på så sätt att den, precis som alkoholrestriktionerna under förbudstiden i USA gjorde, skapar en utmärkt mylla för kriminalitet att växa i.

Märkligt. I de flesta fall då man konstaterat att något inte fungerar så brukar man överge det icke-fungerande för att istället pröva alternativ. Den principen tycks inte gå att använda på svensk narkotikapolitik som får betraktas som ett stort misslyckande. Ingenstans dör så många av sitt missbruk som bland de tunga missbrukarna i Sverige.

Den verkningsfulla medicinen Subutex t.ex förskrivs kringgärdad av ett så restriktivt regelverk att missbrukare hinner dö i väntan på behandling.
När behandling väl initieras så kombineras den med en kravprofil på missbrukaren som gör att många kastas ut och tillbaka i sitt missbruk helt utan hjälp.
Ett annat exempel är ett fall jag haft personlig insyn i och där visade det sig att en svensk som i 17 år bott och missbrukat heroin utomlands inte fick räkna de missbruksåren då det skulle avgöras om han var ”tillräckligt grav missbrukare” för att komma ifråga för ett subutexprogram.

Men det går också att göra som somliga gör. Man bara skriker nej rakt ut i luften utan att reflektera över att just det nejet kanske innebär döden för någon som hade kunnat räddas om vi bara vågat något annat än vad som görs idag.
Faktum är att vad som nu föreslås i lite större skala i Danmark prövades på 25 tunga missbrukare i Köpenhamn för ett antal år sedan med gott resultat. En annan faktor som ännu inte nämnts i den här debatten är den positiva effekt ett sånt här förslag har avseende minskad spridning av HIV och aids.
Avslutningsvis så innebär bara det faktum att de som kommer ifråga för ett sådant här program samtidigt kan avhålla sig från kriminalitet för att finansiera sitt missbruk en mycket stor vinst för samhället.

Annonser

Kontraproduktiva metoder


Synd att det inte är särskilt många som vill diskutera olika frågor utifrån mer principiella utgångspunkter. Det är ju så att varje handling möts av en reaktion och varje handling får konsekvenser. Just konsekvenserna menar jag att man ofta inte analyserar utan man handlar först och tänker sedan.
Lyfter man blicken så måste man inse att när de som är satta att värna lag och ordning använder olagliga och tveksamma metoder så kommer det att få långtgående konsekvenser. Alldeles särskilt om vi tummar på fundamenten att man är oskyldig till dess att motsatsen har bevisats och att man ansvarar för sina handlingar och ställs till svars för sina handlingar som individ och inte som grupp.
Själv är jag av den mycket bestämda uppfattningen att så snart företrädare för staten överger de lagar förordningar och regler som samhället enats om så urholkar detta på ett avgörande sätt medborgarnas förtroende och tilltro till/för de rättsvårdande myndigheterna.
Detta leder till att fler anser sig kunna tänja på och ibland strunta i lagen vilket i sin tur och på sikt kommer att leda till anarki och en demokrati i upplösning. Följdaktligen så påstår jag att detta är oerhört mycket farligare för samhället och demokratin än vad några hundra västförsedda MC-åkare är.
Ungdomar känner sig ofta utanför samhället och orättvist behandlade.
Har någon ställt sig frågan vilken effekt det har på dessa ungdomar då polis och myndigheter använder sig av metoder som av dessa lätt kan uppfattas som ytterligare en bekräftelse på att den orättvisa behandling de upplever också har en verklig grund i form av ständiga poliskontroller, urinprovstagningar och misstänksamhet?
Det blir för dem bara ytterligare bevis för överhetens och maktens arrogans och ergo, endast i gängen får vi respekt!
Jag påstår alltså att nuvarande sätt att bekämpa gängen inte bara är en fara för demokratin och grundläggande värden utan också kontraproduktivt på kort sikt

Heroin på recept


”Tunga missbrukare i Danmark ska snart kunna få gratis heroin utskrivet av läkare. En stor majoritet i folketinget beslöt på måndagen att lägga 70 miljoner danska kronor på en försöksverksamhet.
-Vi måste ta nya vägar för att hjälpa denna mycket marginaliserade grupp missbrukare, säger Venstres hälsoansvarige Birgitte Josefsen.

Tanken är att heroinet ska ingå i en ambitiös behandlingsplan som också ska innefatta drogersättningen metadon.

Bara cirka 500 av Danmarks ungefär 15000 tunga missbrukare väntas kunna komma i fråga för behandlingen.”

Låter mycket vettigt och jag hoppas att Sverige tar lärdom och följer efter. Svensk narkotikapolitik fungerar inte. Vi har världens högsta dödlighet bland narkomaner och när de metoder som använts visar klena resultat och inte fungerar så måste man ta nya grepp och pröva nya vägar.

Terapi bättre o billigare än batonger…!!?


Texten nedan är hämtad ur dagens Metro. Det märkligaste är eg. att det är en nyhet!? Det här har man vetat länge, fråga t.ex. Ann-Britt Grunewald men ryggradslösa politiker har svårt att stå rakt när det blåser så istället för vård har vi fått ”säkerhet” för miljarder…….

”Frigivna fångar som går i terapi är en mångmiljonbesparing
för statskassan.
Enligt en ny forskningsrapport sparar staten 50 miljoner kronor– per år.
– Det lönar sig även ekonomiskt med terapi. För varje satsad
krona får vi drygt tre tillbaka, säger professor Martin Grann,
utvecklingschef vid Kriminalvården.

Enligt en beräkning kostar en kriminell missbrukare staten
759 000 kronor per år. Sedan tillkommer även den mänskliga faktorn med psykiskt lidande för brottsoffer.
Men ett terapiprogram för frigivna fångar som drogs i gång för
några år sedan gör att färre återfaller i brott – och miljontals kronor i samhällskostnader undviks.
2002–2006 fick 660 dömda fångar gå i kognitiv beteendeterapi, KBT.
Två år efter frigivningen hade 14 procent färre återfallit i brott
än i en obehandlad grupp. Enligt forskningsapporten gav terapiprogrammet en besparing i skattemedel på 50 miljoner kronor per år.
Nu kommer programmet att fortsätta. Under 2008 ska ytterligare 300 genomgå behandlingsprogrammet.”

Olaglig handlingsplan till Stockholm


Lasse Stjernkvist, Norrköpingspolitiker och fd. partisekreterare S, berättar i sin blogg att han ska till Sthlm 080222 och där vara moderator i någon form av debatt där bl.a. den handlingsplan som olika kommuner och myndigheter tagit fram i Östergötland i syfte att stävja MC gängen ska diskuteras.

Hoppas det intresse Du talar om att den s.k. handlingsplanen väckt främst består i att man i Stora Staden noterat att ett antal beslutsfattare i Östergötland är beredda att kasta demokratiska grund- och spelregler på soptippen i sin iver ”att göra något”. Som jag tidigare skrivit så kan jag bara inte förstå den närmast hysteriska överton som anslås av bland annat framträdande politiker i detta sammanhang.

Jag minns inte på rak arm hur många Ni är i fullmäktige i Norrköping men jag är helt säker på att bara där är Ni minst 12 ggr fler än det antal killar som Ni menar utgör en sådan fara för hela Östergötland.
Med kännedom om hur detta fåtal jagats av polis under förra året så är det närmast ett uttryck för en monumental inkompetens att de så hårt belastade och organiserade kriminella fortfarande går lösa.

Har någon, någon endaste gång överhuvudtaget tänkt tanken att det kan vara så att huvudhypotesen är felaktig och om den vore korrekt så kanske vi borde ha hittat något mer vid det här laget….?

I alla fall den där gången i april när över 100 poliser på obekväm arbetstid en lördag med gemensamma krafter och ett stort antal MC-intresserade samlade på liten yta, hos dessa lyckades finna en samlad brottslighet som förmodligen var i nivå eller lägre med vad man hade funnit om lika många ”hederliga svenskar” hade festat på samma plats och väsentligen mindre än den som fick fritt spelrum i länet för övrigt…….
För det ovan beskrivna är Du och andra alltså beredda att ta till metoder som inte bara jag utan även fler av länets kommunjurister kan konstatera är olagliga.

Vad ska vi göra med Dig då Lars nu när Du är på väg att förvandlas till lagbrytare? Utforma en handlingsplan kanske? Regelbundna urinprover och plötsliga visitationer?
Du och t.ex det moderata kommunalrådet i Motala är, i fullt medvetande och följdaktligen uppsåtligen, på väg mot landet Utopia där handlingsplaner går före lag. (i alla fall så länge det är rätt handlingsplaner formulerade av rätt personer!)

Enligt min uppfattning utgör ledande företrädare som Ni, som på ett så enkelt och lättvindigt sätt kastar demokratiska grunduppfattningar och den svenska grundlagen åt sidan, på sikt en betydligt större fara för demokratin än en liten grupp skinnvästförsedda och synnerligen väl kartlagda MC-åkare.

Har Du någonsin funderat på att vad Ni gör kan vara fullständigt kontraproduktivt och att effekten av det koncentrerade ljuset på och den ”spännande kampen” mot MC åkarna kan komma att sluta med ett ökat intresse för och en större anslutning till dessa? Alldeles särskilt om det samtidigt upplevs som att polis och samhälle använt sig av tvivelaktiga metoder!

MC gäng och demokratins dödgrävare


Jag har under en tid följt den debatt som förts i olika tidningar i Östergötland avseende vad som kallas ”de kriminella MC-gängen”.

Debatten har bl.a fått mig att läsa lagtext och jag kan konstatera att ingenstans talas det om att lagföra gäng eller organisationer utan vårt rättssystem har som en hörnsten att det är varje enskild individ som är ansvarig för sina handlingar.

Tvärtom handlar våra grundlagar om att slå fast och värna organisations-, förenings- och mötesfrihet.

En logisk konsekvens av detta är naturligtvis att det är respektive individ, oavsett organisationstillhörighet, som polisen och rättsväsendet har att lagföra i händelse misstanke om brott uppstår eller föreligger.

Låt oss för en sekund anta att det är som bl.a. polis och åklagare påstår. De som är medlemmar i en av de utpekade MC-klubbarna är kriminella.

Varför är de då fria?

Det måste ju bli den fråga som ställs efter påståendet ovan. Om det är så att ”man vet men bevisning saknas” så betyder det de facto i det rättssystem vi har att man är oskyldig!

Är man oskyldig ska man heller inte dagligen behöva höra och läsa påståenden om motsatsen från olika proffstyckare bland poliser, politiker etc. Här ställer jag mig ofta frågan om inte mycket av vad som sägs och påstås i grunden utgör ett straffbart ärekränkande av olika personer.

Följande står att läsa om förtal i brottsbalkens 5 kap:

1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.

2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.

3 § Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes, om gärningen ej är belagd med straff enligt 1 eller 2 §, för förolämpning till böter. Är brottet grovt, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om det är så att epitetet ”kriminell” används eftersom en del av klubbmedlemmarna tidigare är dömda för brott är det dags att ta en diskussion även kring detta.

Det måste väl ändå vara så att efter avtjänat straff och vård inom kriminalvården och då övervakningstid etc. gått ut så ska man antas vara ickekriminell!? Eller menar de som använder ordet att en gång dömd så är man för evigt kriminell?
Vilka signaler skickar det i sådana fall till ungdomar som idag avtjänar straff, sköter sig och hoppas på ett nytt och bättre liv?

 

Att som nu är fallet skapa särskilda regler, handlingsplaner eller vad det nu må vara som riktar sig mot en hel grupp av människor inom vilken det kan finnas såväl skyldiga som oskyldiga är inte förenligt med ett på demokratisk grund byggt rättsväsende.

Det tangerar även att kunna ses som en sorts kollektiv bestraffning vilket i sig är något som är olagligt.

 

En ytterligare fråga som också måste ställas i det här sammanhanget är om detta utpekande och överdrivna prat om de s.k. ”gängens” farlighet helt enkelt inte är ett sätt att i kommande budgetar tillföra polisen ytterligare resurser?

Personligen börjar jag lite få en känsla av att den här frågan börjat bli för svenska politiker vad Irak och terrorhoten är för George W Bush. En sorts behändigt ”det här kan vi skylla mycket på spöke” vars farlighet gärna överdrivs då det dels skapar resurser och dels även ger ett intryck av stor handlingskraft, mod och beslutsamhet hos de ”vita riddare” som tar itu med detta.

 

Det jag ändå tycker allra sämst om i hela debatten och i det agerande jag ser från ansvariga är hur oerhört fort demokratins vanliga förespråkare förfaller till att ta till ickedemokratiska och rent olagliga metoder i sin iver att ”göra något”. Dessa personer är ingenting annat än en sorts demokratins egna dödgrävare och måste själva i ett djupare perspektiv ha ett mycket stort förakt för lagar och regler.

Detta förakt ser man tydligt i den s.k. ”handlingsplan” som upprättats och som utgör ett dokument över rättsvidriga och odemokratiska åtgärder riktade mot en grupp samhällsmedborgare.

 

Ovanstående kom till exempel till mycket tydligt uttryck i en av Östnytts sändningar häromdagen då (om jag inte missuppfattat namn o titel) ett kommunalråd vid namn Eva Isaksson Ribers närmast glatt konstaterade att ”vi har inte tid att vänta på en lagändring utan måste agera nu”.

I översättning innebär detta att när kommunalrådet anser att lagen är fel, ja då struntar vi i lagen!!

 

Jag hade ingen aning om att kommunalråd hade sådana befogenheter och vill passa på att fråga Isaksson Ribers om detta sätt att tänka och agera är något hon tycker ska äga allmän giltighet?

Det är en demokratisyn som på sikt kommer att undergräva allt förtroende för demokratin och därmed leda till dess förfall och undergång. Sammantaget finner jag efter en genomgång av vad som förevarit i Östergötland att det största hotet mot samhällets rättsordning och demokratiska grundstenar något förvånande utgörs av politiker och myndighetsföreträdare som utan tanke på konsekvenser kastar fram förslag till åtgärder som inte har förankring eller stöd i vare sig lag eller förordning och som skulle innebära ett exempellöst överförande av makt till pretantiösa småpåvar med just maktambitioner.

 

Det är just för att undvika sådant som vi har de lagar vi har och den demokrati som skapat dessa lagar. Priset på sikt för att åsidosätta dessa kommer att bli oerhört högt!

%d bloggare gillar detta: