Monthly Archives: december 2011

Svensk Myndighetskontroll: God Jul önskas alla utan undantag!!


Så var det dags att mitt i stöket skriva en rad och önska alla en riktigt God och liberal Jul!!

Annonser

Svensk Myndighetskontroll: Sverige är fantastiskt!


Det är när man tar del av sånt här som man med full insikt förstår vad turistrådet menar med att ”Sverige är fantastiskt!”Utan danstillstånd mer våld på krogen.

Svensk Myndighetskontroll: FRA frågan aktualiseras igen.


FRA-lagen tycker jag mycket om. Inget av det jag tycker innebär dock att jag tycker om FRA-lagen!

Glädjande nog så ser det ut som att denna lag åter kommer att hemsöka våra politiker då Centrum för rättvisas klagomål hos Europadomstolen nu ser ut att tas upp och prövas i domstolen. Som jag tidigare skrivit en notis om så har frågor i anledning av klagomålet ställts till den svenska regeringen, vilka skall besvaras inom en inte alltför avlägsen framtid.

Mot den bakgrunden kan det synas lite förvånande att man i princip samtidigt väljer att lägga fram förslag om att såväl säkerhets- som rikskriminalpolis ska få tillgång till FRA och hos dom kunna beställa spaning. Detta är till del en effekt av förra julens misslyckade sprängning av en s.k självmordsbombare i Stockholm, något som omedelbart fick våra sansade, stabila och på området särskilt kunniga politiker att skrika i högan sky efter mer övervakning.

Självklart gör dom det och sakta men säkert, ungefär som en synnerligen långsam striptease, så kläs medborgaren av och statens granskande ögon blir allt större och allt mer närgångna. Den transparens som ska råda i en demokrati mellan väljare och valda, mellan medborgare och stat, som borde innebära att medborgaren kan granska makten, förskjuts på detta sätt ytterligare i en riktning där granskningen  först och främst handlar om och tillgodoser statens granskning av enskilda. Storebror både hör dig och ser dig oavsett om du är misstänkt eller icke misstänkt, något som enbart kan leda till slutsatsen att alla defacto är misstänkta.

Det förslag som nu läggs har inte remissbehandlats så någon egentlig möjlighet till kritik har därmed inte givits, bortsett från ett endagsseminarium med särskilt inbjudna.

Att man inte vill ha en granskning och en ny debatt framstår som givet, särskilt också som förslaget innebär att man frångår den överenskommelse som gjordes med det fåtal öppet kritiska riksdagsledamöter från alliansen som i samband med lagens införande vågade protestera. Inte heller avvaktas resultatet av den kontrollstation som innebär att lagen skall utvärderas under 2012.

Om vi antar att lagen redan i sin nuvarande utformning utgör en kränkning av mina rättigheter enligt artiklarna 8, 10 och 13 i Europakonventionen så innebär följaktligen den utökade spaningen samtidigt en motsvarande ökad kränkning. En konventionsrättslig prövning av FRA- lagen framstår därför som ännu mer nödvändig!

Svensk Myndighetskontroll: KDU:s Aron Modig förnekar sig inte


Säga vad man vill om KDU:s förbundsordförande Aron Modig, men han är i alla fall konsekvent. Han tar nämligen varje tillfälle att i olika rättspolitiska frågor driva sin gammeltestamentliga inställning om ”öga för öga, tand för tand”.
I en artikel här hos SvT debatt går han nu emot alliansens justitieminister som uttryckt oro för den allt mer ökande användningen av utdrag ur belastningsregistret vid anställning.

Den som bemödar sig att läsa lagen om belastningsregister och dess förarbeten, finner snabbt att det användande av utdrag som nu sker, inte alls var avsikten med registret från början. Tvärtom så är reglerna synnerligen restriktiva då det handlar om att uppgifter kan lämnas ut.

Detta beror naturligtvis på att det framstår som glasklart för vem som helst, utom uppenbarligen Aron Modig, att ett användande av dessa uppgifter utgör en spärr och ett närmast oöverstigligt hinder för den som avtjänat straff att få en normal löneanställning. Detta utdragsuppvisande sker och bygger på, som Modig också skriver, den arbetssökandes egna inhämtande av ett utdrag, eftersom arbetsgivaren inte själv kan få ut något sådant.

Detta visar väl tydligt vilken intention lagstiftaren hade då lagen skrevs. Det var aldrig meningen att den skulle användas på detta sätt och det har nu gått så långt att i t.ex Västerås så har man krävt att gymnasieungdomar inför praktik, ska uppvisa utdrag ur registret.

Aron Modig ser dock inga problem med detta och tycks alltså inte ens kunna inse och förstå att den som inte tillmötesgår kravet på uppvisande gallras ut ur den arbetssökande gruppen på ett tidigt stadium.
Vidare så lämnar han dessutom oriktiga uppgifter i sitt ivriga försvar för arbetsgivarens rätt till dessa registeruppgifter och påstår att dessa gallras och att information om fängelsepåföljd bara kvarstår i tio år.

Den längsta tid en uppgift finns kvar i belastningsregistret är 20 år, med undantag för att fängelsedomar gallras senast 20 år efter frigivning och överlämnade till rättspsykiatrisk vård gallras senast 20 år efter utskrivningen (18§ och 17§ Lag 1998:620 om belastningsregister).

För den tidigare straffade spelar det dock väldigt liten roll om det är 10 eller 20 år. För honom så betyder det att han är effektivt utestängd från den reguljära arbetsmarknaden. Principen om att den som avtjänat sitt straff också har sonat det och ska ha möjlighet att återkomma i en fungerande roll i samhället undermineras härigenom effektivt och självklart så ökar detta risken för återfall i brott.

Om rehabiliteringstanken i samband med straff och fängelsepåföljd ska ha någon som helst trovärdighet kvar är det hinder för en återanpassning som detta registerutdragskrävande, som måste stävjas. En av dom som hörs i den rättspolitiska debatten och då ständigt med krav på hårdare tag och längre straff, är Aron Modig. Med den här artikeln visar han att han och KDU uppenbarligen nöjer sig med just hårdare tag och längre straff.

Vad som händer med den straffade efter strafftidens slut är inget som bekymrar de kristna högerungdomarna. De har fullt upp med att ojja sig över den höga andelen återfall i brott hos tidigare intagna och med att visa s.k politisk handlingskraft genom att kräva att de som inte fick en chans då de frigavs ska straffas om igen och nu hårdare då de återfaller i brott efter att ha sökt jobb och nekats med hänvisning till tidigare straff.

Faktum är att fängelsestraff blir fullständigt verkningslösa om den som straffas vet att han efter avtjänat straff är så stigmatiserad av detta, att alla ansträngningar att återkomma till samhället är meningslösa.

Svensk Myndighetskontroll: Europadomstolen begär svar av Sverige angående FRA-lagen


Europadomstolen kräver nu svar från Sverige angående FRA-lagen i anledning av det klagomål som Centrum för
rättvisa lämnade till domstolen 2008. http://centrumforrattvisa.se/news/view/id/182En länk till domstolens
begäran: http://centrumforrattvisa.se/files/file/Statements%20of%20facts.pdf

Det ska bli oerhört intressant att se regeringens svar på domstolens begäran. För min del är det alldeles extra spännande och mina bloggläsare kommer att förstå vad jag menar med det inom en snar framtid.

To be continued…….  🙂

Svensk Myndighetskontroll: Sverigedemokraternas kriminalpolitik – en granskning. Del 3.


I den här delen med ordningsnummer tre, så ska konsekvenserna av SD:s förslag om att slopa det som populärt kallas ”straffrabatter”.  Dessa beskrivs så här i Brottsbalkens 26 kap. 2 § där SD vill genomföra de förändringar som jag lagt till med fet kursiv stil nedan.

2 §Fängelse får användas som gemensamt straff för flera brott, om fängelse kan följa på något av brotten.

Fängelse på viss tid får sättas över det svåraste av de högsta straff som kan följa på brotten men får inte överstiga vare sig de högsta straffen sammanlagda med varandra eller arton år. Det får inte heller överskrida det svåraste straffet med mer än

  • 1. ett år, om det svåraste straffet är kortare än fängelse i fyra år,         ( minimitillägg sex månader max två år.)
  • 2. två år, om det svåraste straffet är fängelse i fyra år eller längre men inte uppgår till fängelse i åtta år,  ( minimitillägg ett år, max fyra år.)
  • 3. fyra år, om det svåraste straffet är fängelse i åtta år eller längre.  (minimitillägg två år, max åtta år. )

Jag undrar om SD ens har tänkt på att den kategori brottslingar som kommer att ta den största delen av de extra resurser som det här förslaget innebär, är de små gråtjyvarna med narkotikaproblematik som för att finansiera sitt missbruk begår mängder av olika småbrott. En fördel med SD:s politik för mig som Liberaldemokrat är att den gör vår narkotikapolitik oerhört mycket mer värdefull rent ekonomiskt eftersom den innebär ett avkriminaliserande av det ringa narkotikabrottet i sig.

För att beskriva hur detta slår har jag idag tagit hit en gammal bekant.

Den 2/12 -11 är det rättegång mot den tilltalade Bo Svensson. Bosse, eller ”tjackbotte” som han kallas är åtalad på 23 punkter.

Tre fall av ringa narkotikabrott, två narkotikabrott, tre mopedstölder, två inbrott, ett olaga hot, ett missfirmelse av tjänsteman, tre olovliga körningar, en rattfylla och tre drograttfyllor, en ringa misshandel, en urkundsförfalskning, ett brott mot knivlagen samt ett fall av bigami. Det sista är visserligen något ovanligt men så är ”tjackbotte” heller inte vem som helst……

Med nuvarande system och som återfallsförbrytare, så skulle han ha fått ca. 10 månaders fängelse om han fälls på samtliga punkter men Bosse har ju varit med förr så han fälls på 22 av de 23 punkterna (alla utom bigamin vilket upprörde hans ena hustru) och vad gäller straffmätning och straffvärde för de punkter där han fälls till ansvar blir bedömningen i rätten följande.

De tre ringa narkotikabrotten bestäms vardera till en månads fängelse = tre månader. De två narkotikabrotten av normalgraden bestäms till tre resp. fem månader = åtta månader. Tre mopedstölder ger en månad till. Två inbrott en respektive tre månader. Ett olaga hot två månader, missfirmelse av tjänsteman 14 dagar, tre olovliga körningar en månad vardera = tre månader, fyra rattfyllor av olika slag 6 månader, ringa misshandel en månad och urkundsförfalskningen två månader. Där sägs det att rådmannen revolterade och helt enkelt vägrade att lägga på något mer för brottet mot knivlagen.

Totalt är vi ändå uppe i 30 månader och 14 dagar eller drygt två och ett halvt år vilket var vad SD i sin tidigare formulerade kriminalpolitik ville se ”tjackbotte” dömd till. SD:s förra förslag var lättare att räkna på men om vi använder de ovan angivna ändringarna av 2 § BrB 26 kap. Så ser vi att Bosse och hans vänner i 99 fall av hundra kommer att falla under den första punkten.

Detta innebär att om vi antar att man i den utfärdade 10 månaders domen gjort ett påslag på två månader på en ursprunglig åtta månaders dom och då istället tar åtta månadersdomen som utgångspunkt enligt SD:s modell så skulle den alltså först få ett minimitillägg på sex månader = 14 månader. Därefter så blir det en bedömning av hur grov Bosses brottslighet är i förhållande till andra i samma segment och jag tror mig kunna säga att han ligger på medelnivå.

Det innebär lägst sex månaders påslag och högst 24. Någonstans i mitten borde då landa på ett påslag på 15 månader och det sammanlagda straffet för Bosse blir åtta månader plus 15 = 23 månader. Skärpningen utgör, jämfört med dagens system, en faktor 2,3 ggr dagens straff som vi kan ta med oss och räkna utifrån för att kunna beräkna framtida kostnader..

För att inte beskyllas för att överdriva så ska jag dra ner det till att beräkningsmässigt bara lägga på en faktor 1,6 ggr strafftid i genomsnitt på de straff som utdöms i Sverige och då tänker jag i detta även räkna in de ”straffskärpningar över hela linjen”, som SD kräver. Varje siffra kommer därför att ligga i uppenbar underkant av ett framtida scenario på området.

För att kunna göra en sådan beräkning så måste vi först veta utgångsläget, alltså hur det ser ut idag och den färskaste, helt klara statistik som finns, är kriminalvårdsstatistiken från år 2009.

Där kan vi läsa att totalt så dömdes 9805 personer till fängelse år 2009 för olika brott med varierande strafftider.

Jag ska inte här tråka ut er med en oändlig rad siffror utan jag redovisar enbart de resultat jag räknat fram och vilka premisser jag använt för att komma fram till de siffror som jag redovisar.

Det visar sig då att i den kategori som dömts till strafftider från 14 dagar – 6 månader finns 5524 personer. Av dessa har jag räknat med att 40% är förstagångsförbrytare och att 50% av dessa gjort sig skyldiga till flera brott och då kvalificerat sig för att få ta del av SD:s nya politik på området. Det innebär att vi här avrundat får 1100 personer som tidigare hade en strafftid på i genomsnitt 2,5 månader.

Då återstår 60% återfall som alla omedelbart är kvalificerade vilket ger 3300 personer till med en genomsnittlig strafftid idag på tre månader.

Med motsvarande beräkningar på de som dömts till mer än 6 månader ser det ut så här.

6-12 mån 546 förstagångare = 273 återfall som tidigare hade 8 månader i snitt och 819 återfall med tidigare 9 månader i snitt.

Då vi kommer högre upp i straffskalorna så ändras bilden något. Andelen förstagångsförbrytare minskar och andelen återfall ökar. Sammantaget har jag räknat fram ganska schablonmässigt att det handlar om ca. 2900 intagna varav 2000 kvalificerar sig och att dessa tidigare hade en genomsnittlig strafftid på 2 år och åtta månader. Livstidsdömda har jag helt lämnat utanför.

Med detta i beaktande så kommer jag fram till att den första gruppen med 1100 intagna som med dagens system tillsammans avtjänade 230 år med SD:s politik nu istället ska avtjäna 368 år +138 år alltså. Samma beräkningar på resten ger följande. +495 år, +109 år, +368 år, +3200 år totalt en straffskärpning med 4172 år.

Vad kostar det då i reda pengar att utöka strafftiderna med 4172 år? Enligt kriminalvårdens egna beräkningar kostar en fängelseplats i genomsnitt ca. 800000:- per år och intagen så den här delen av SD:s kriminalpolitik kostar i storleksordningen 3,35 miljarder/år. Det framstår som allt tydligare att det man föreslår inte är realistiskt i något avseende och jag orkar därför inte här räkna ut investeringsbehovet för nya platser.Jag ser dock framför mig hur dessa fängelsecentra byggs upp överallt runtom i landet till gigantiska kostnader.

 

%d bloggare gillar detta: