Månadsarkiv: oktober 2012

Här en hjälp till formulering av ny fängelselag för utlänningar


I syfte att avlasta Kent Ekeroth något av hans tunga arbetsbörda som riksdagsledamot, flitig motionär samt Europas och Sveriges försvarare mot i hans ögon jämställda storheter och hemskheter som islam, nazism, kommunism och alla de människor han sätter etiketten PK på, alltså bl.a Fredrik Reinfeldt, Nobelstiftelsen, samtliga övriga riksdagspartier och därmed sisådär 93-94% av befolkningen inklusive undertecknad, så har jag med utgångspunkt från en av de motioner han skrivit formulerat nedanstående förslag till ny fängelselag.

Denna lag ska dock enbart gälla för vad Ekeroth i sin motion kallar ”en ny form av kriminalvårdsanstalt för utländska medborgare som ska utvisas, avvisas eller väntar på beslut om sådan åtgärd. Denna nya form av kriminalvårdsanstalt ska vara human men spartansk – mat och husrum ges, men i övrigt inga former av ”fängelselyx” – d.v.s. ingen god standard eller några rehabiliteringsåtgärder.”

Motionen avslutas med ett förtydligande om att det inte ska handla om ett normalfängelse utan istället: ”…..de förvaringsplatser som är ämnade för utländska medborgare ligga innan eller i närheten av gränspassager för att underlätta och effektivisera hanteringen av av- och utvisade eller de som väntar på beslut.”

Låter väl klokt och humant att på så sätt undvika långa tåg- eller långtradartransporter där vi ju vet hur trångt o eländigt det kan bli i trånga godsfinkor när tågen eller lastbilarna rullar genom böljande sommarlandskap. Nåt har vi väl lärt av bland andra Marit Paulsen……

Så varsågod Kent, här har du iaf ett utkast till en kommande lag och vill du fylla på med något så kan du göra som jag har gjort, d.v.s hämtat miniminivån direkt från djurskyddslagen. Nu kan du kke få tid att svara på alla frågor kring de kostnadsökningar som alla dina andra förslag på området medför?

Grundläggande bestämmelser om hur utländska fångar skall hållas och skötas

1 § Fångar skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.
Fångar som används i fångförsök skall inte anses vara utsatta för onödigt lidande eller sjukdom vid användningen, om denna har godkänts av en fångförsöksetisk nämnd.

2 § Fångar ska ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Fodret och vattnet ska vara av god kvalitet och anpassat efter det fångslag som utfodras.
Burar och andra förvaringsutrymmen för fångar samt hägn ska ge fångarna tillräckligt utrymme och skydd. Burar, celler och andra förvaringsutrymmen för fångar ska hållas rena.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om
1. utfodring och vattning av fångar, och
2. burar, celler, avdelningar och andra förvaringsutrymmen för fångar samt hägn.

Första stycket gäller inte försöksfångar, om fången inte hålls i fångenskap.

3 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. skyldighet att låta förpröva burar, celler och andra förvaringsutrymmen för fångar samt hägn, och
2. skyldighet att låta förpröva ny teknik inom fånghållningen.

Regeringen får meddela föreskrifter om att den myndighet som regeringen bestämmer ska ålägga den som inte låter förpröva burar, celler, andra förvaringsutrymmen för fångar eller hägn att betala en särskild avgift. Den särskilda avgiften ska uppgå till minst 10 000 kr och högst 40 000 kr. När föreskrifter om avgiftens storlek meddelas ska hänsyn tas till förprövningens komplexitet och omfattning.

Avgiften ska tas ut av den som ägde burarna, cellerna, förvaringsutrymmet eller hägnet när en åtgärd som kräver förprövning vidtogs.
Om det finns särskilda skäl får ägaren av buren, cellen, förvaringsutrymmet eller hägnet helt eller delvis befrias från avgiften.

4 § Fångar skall hållas och skötas i en god fångmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om villkor för eller förbud mot viss fånghållning.

5 § Fångar får inte överansträngas.
Inte heller får de agas eller drivas på med redskap som lätt kan såra eller på annat sätt skada fången.

6 § Fångar får inte hållas bundna på ett för fångarna plågsamt sätt eller så att de inte kan få behövlig rörelsefrihet eller vila eller tillräckligt skydd mot väder och vind.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om hur fångar får hållas bundna.

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för eller förbud mot försäljning eller annan överlåtelse av fångar.

8 § Vid transport av fångar skall transportmedlet vara lämpligt för ändamålet och ge fången skydd mot värme och köld samt mot stötar, skavning och liknande. I den utsträckning det behövs skall fångarna hållas skilda från varandra.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om villkor för eller förbud mot transport av fångar.

9 § Om ett fånge är sjuk, skadad eller på annat sätt genom sitt beteende visar tecken på ohälsa, skall fången snarast ges nödvändig vård, vid behov av sjukvårdare, eller andra åtgärder vidtas, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att fången måste utvisas omedelbart.

Operativa ingrepp m.m.

10 § Det är förbjudet att göra operativa ingrepp på eller ge injektioner till fångar i andra fall än när det är befogat av migrationspolitiska skäl.
Första stycket gäller inte ingrepp som görs eller injektioner som ges i sådan verksamhet som har godkänts av en fångförsöksetisk nämnd.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om operativa ingrepp på eller injektioner till fångar samt föreskrifter om undantag från första stycket, om det finns särskilda skäl.

11 § En sjukvårdare eller någon annan som tillhör fånghälsopersonalen enligt lagen (2009:302) om verksamhet inom fångarnas hälso- och sjukvård ska anlitas, om någon av följande åtgärder behöver vidtas:
1. operativa ingrepp på eller injektioner till fångar,
2. annan behandling i syfte att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller skada hos en fånge, om behandlingen kan orsaka lidande som inte är obetydligt, eller
3. behandling under allmän bedövning eller under lokal bedövning genom injektion.

Första stycket gäller inte brådskande åtgärder som vidtas i syfte att rädda fångens liv eller att lindra dess lidande.
I sådan verksamhet som har godkänts av en fångförsöksetisk nämnd får injektioner ges och ingrepp och behandlingar utföras också av den som har föreskriven utbildning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från första stycket.

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för eller förbud mot
1. tillförsel av hormoner eller andra ämnen till fångar för att påverka fångens egenskaper i annat syfte än att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymptom, eller
2. avel med sådan inriktning som kan medföra lidande för fången eller påverka fångens naturliga beteenden.

Etc. etc. Point made men förtydligar ändå att även utländska fångar är människor vilka inte skall hållas på något som en riksdagsledamot kallar förvaringsplatser.

Integrera hela Sverige, sista delen


* Startskott

Ge varje flykting/invandrare en summa pengar i handen som skall räcka till en start i nya landet – inte en mediantid på sju år som i dag för att få det första jobbet. Hälften ordnar egen bostad redan i dag. Istället för rekvisitioner för möbler och husgeråd får man ett startskott. Den som klarat att bryta upp med sina rötter och ursprung för att ta sig till ett nytt land har en stark initiativkraft och vilja att ordna sitt nya liv. Statistiken talar också sitt tydliga språk att i genomsnitt tar det också sju år tills en flykting också lämnar landet.

Vi skiljer inte på flyktingar och invandrare i debatten och insatserna som görs från samhället.

* Coacher och mentorer

Utse en coach som talar språket som den invandrade flyktingen/invandraren har. Coachen blir kontakten för att bygga nätverk, tips om bostad och försörjning. Koppla coachen till Socialförvaltningen. Vi vill också vi skapa ett kommunalt system av mentorer. Idén är att flyktingen/invandraren ska få en ”svensk” kontaktperson eller kontaktfamilj. Med svensk menar vi att personen eller familjen måste vara född och/eller uppvuxen i Sverige. Idén är att underlätta kontakten med folk utanför den egna kulturella kretsen och hjälpa nykomlingen med språket. Integration kan inte lagstiftas fram, eller enbart överlåtas på våra myndigheter. Alla i samhället vill och skall hjälpas åt.

* Max sex månaders handläggning

Max sex månaders handläggning för asylärenden och om man får stanna med uppehållstillstånd i landet. Beslut om Permanent uppehållstillstånd skall inte behöva ta år i handläggning för beslut. Inför en bonus – likt Bolagsverket gjorde när det hade långa handläggningstider – till att handläggare kan korta tiden för handläggningen av ärenden på Migrationsverket.

* Mikrolån för start av egen verksamhet

Om en invandrare vill starta ett företag eller verksamhet skall ett mikrolån kunna handläggas på en bank. Banken bedömer möjligheterna. Alternativt lyfts en del av risken bort genom att en privatperson samtidigt satsar pengar i verksamheten. Man delar då risken. Detta lyfter in invandrargrupper i det kapitalmarknadssystem som Sverige har idag.

Annars lever allt fler utanför detta system i ett alternativt system som byggs upp i den egna etniska enklaven. Integration med andra företagare blir mycket svår.

* Utbildning

Anpassa och erbjud utbildning som är relevant för ungdomar och invandrare så man snabbt kan ta sig in på arbetsmarkanden. Det handlar om lärlingsanställningar och vissa skattesubventionerade områden typ RUT- och ROT-jobb. Vi vill dessutom förändra och utveckla SFI och individanpassa det. Språket är nyckeln till frihet och utveckling.

* Högutbildade invandrare

Generellt sätt har utrikes födda något lägre utbildningsnivå än inrikes födda. Däremot finns det fler högutbildade med eftergymnasial utbildning på minst tre år bland de utrikes födda. Var tredje invandrare har en sådan utbildning och detta är en resurs som Sverige tillförs, utan att det kostat den svenska staten en krona.

Att fortsätta som nu, då dessa högutbildade människors kunskaper inte tas tillvara, är ett gigantiskt resursslöseri och former måste skapas för hur denna resurs ska tillvaratas på bästa sätt.

* Lika rättigheter och lika skyldigheter

Invandrare ska ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra människor i Sverige.

Vill muslimer bygga moskéer med höga minareter ska de givetvis ha samma rätt att göra det som kristna har att bygga höga kyrkotorn, om de vill.

Vi är däremot helt emot prov eller kurser i ”svenska värderingar”. De enda svenska värderingar som invånare i Sverige har att rätta sig efter är de som står inskrivna i Svea rikes lag. Visst finns det historiska traditioner i Sverige som brukas eller firas av många i befolkningen – dans runt midsommarstång, luciatåg, viftande med röda flaggor den 1 maj, jubelfylla på jobbets julfest, dumblängande på främlingar, nakna flickor på väggen i bilverkstan för att nämna några exempel – men ingen historisk smak och livsstil ska anses finare än andra.

Det moderna Sverige ska byggas med sekulariserad lag, och följsamhet av denna lag är det enda det offentliga har att kräva av invånaren.

Våra demokratiska värderingar står inskrivna i grundlagen, rättsordningen, miljöbalken, familjerätten och andra kapitel av lagboken. Vi får inte gå till ett smörgåsbord av nationalromantik och folkhemsnostalgi för att finna våra centrala värderingar.

Till slut

För att lösa integrationsproblemen, och för att bekämpa Sverigedemokraternas främlingsfientlighet, behövs lösningar som inte är ”vänster” eller ”höger”. Det behövs varken mer bidrag eller mer integritetskränkande förslag. Det behövs äkta liberala lösningar. Det behövs frihet, medmänsklighet och samhörighet.

Vår politik bygger på människans värde och rätt. Vi hävdar allas frihet, samhörighet och lika rätt i samhället. Vår idé om hur vi löser integrationsproblemen är att var människa ska ha rätt att leva fritt som hon eller han själv vill, efter sitt eget huvud, enligt sina egna drömmar, så länge de inte inkräktar på andras rätt att göra samma sak.

Vi vill lyfta integreringsdebatten genom att ta denna strid för människors frihet, mot vänsterns idé om att stat och överhet vet bättre än oss, hur vi lever våra egna liv.

Vi vill ta striden för var människas frihet att leva som hon eller han själv vill mot högerns moralkonservatism och kontrolliver.

Och vi hävdar människans rätt, som svensk och världsmedborgare, mot Sverigedemokraternas ”aja baja-fingrande”.

Alla mänskliga relationer ska grundas på ömsesidig frivillighet.

Om folk får ordna sina liv själva, efter eget huvud och hjärta. Då blir det vanligen bäst.

 

 

Kent Ekeroths svar ang kriminalvårdskostnader


Nedan kan ni se vad Kent Ekeroth SD, har svarat på de frågor och antaganden jag gjort i en tidigare artikel.

Tomt

Tomt

Obesvarat

Tomt

”Att jag inte hunnit besvara dina andra påstående ännu beror på att jag har haft andra saker för mig. Men förstår att du tror att solen kretsar kring dig och inte har annat att tänka på än att försöka få lite uppmärksamhet. Svaret kmr när d passar mig.” (fr Twitter)

”Och att helt plötsligt relatera till en kommun är bara, desperat. Kan du inte jämföra med att köpa glass också?” (fr Twitter)

”Haha. Vilken ”comeback”. 52 mdr på 44 år är inte så mycket alls. Faktum är att det är rätt lite.”

Tomt

Absolut tomt

 

 

Integrera hela Sverige del 3


Förändra situationen

Vår strategi för att slå tillbaka främlingsfientlighet står på två ben. Dels stöder den sig på att vi rent ekonomiskt ska få fart på Sverige igen genom att skapa NYA ekonomiska resurser, och dels på att vi, som liberaler, ser varje människa som en värdefull resurs.

Först ekonomin.

Vill vi göra upp med idén att integration, och ekonomi, är ett nollsummespel. Istället för att debattera hur resurser ska fördelas, vill vi skapa nya resurser!

Idén är enkel: Sverigedemokraternas valfilm från detta riksdagsval sätter fingret på en del idéer som vi måste göra upp med om vi ska bli av med främlingsfientligheten. Kommer ni ihåg filmens upplägg?! Det är kamp om de begränsade resurserna i Sverige i filmen. En stackars pensionär med rollator löper i kapp med burkaklädda kvinnor med barnvagn om de få resurser som existerar.

Sverigedemokraternas så kallade ”lösning” i filmen är: dra i invandrings nödbromsen. Dvs stoppa invandringen och ge resurserna till pensionärerna istället.

Vi mot dom. Det är klassiskt.

Denna ”lösning” är en logisk konsekvens av hur politiken debatteras i Sverige idag. Alltför ofta beskrivs politik som fördelning, som en kamp ”vi mot dom”. Det hävdas att vi har begränsade resurser som måste fördelas, och har man inte pengar nog så tar man det från en grupp och ger till en annan.

Är man höger säger man att man måste skära ner i socialsektorn för ge till företagarna. Är man vänster vill man ta från företagarna och ge till ”de utsatta”. Är man Sverigedemokrat har man hittat nån annan att stjäla pengar från: invandrarna. Men idén är samma.

Vi vill vända debatten upp och ned och sätta den fråga först, som ofta behandlas sist i debatten: Hur man skapar nya resurser?

Och här kommer invandringen in. För om man bara fördelar resurser blir invandringen ett hot, då får måste man ta resurserna av någon annan. Men om man har fokus på att skapa resurser så börjar man märka att man behöver arbetskraft och att därför fler människor behövs, precis som på 50-talet och 60-talet.

Fördelningspolitik leder till en dragkamp mellan människor som slåss om resurserna. Man ser enbart varandra som potentiella motståndare – vi mot dom. Vid resursskapande kan folk från olika grupper samarbeta om de gemensamma målen och invandring ses som något positivt som kan tillföra MER resurser, MER arbetskraft och nya idéer till samhället.

* Vi vill sätta fokus på det som varje företagare vet.

Vilket är bäst för ett företag: expansion eller stagnation? Hur skapas en expansion? Jo, genom nya idéer, ny teknik och skapandet av nya marknader. För lite större företag: forskning och utveckling. Intressant nog betyder detta också att mer folk behövs. Utan nyanställningar kan inte företaget expandera och utan de nya idéerna dör förmågan till expansion.

* Vi vill göra det som egentligen alla kommunpolitiker vet att man måste göra.

I längden kan man inte fördela bort en kris i en kommun. Man måste locka till sig företag, eller få nya att startas. Man måste satsa på infrastrukturen så företagen lockas dit. Dessutom behövs nya produktiva skattebetalare i kommunen. Varje kommun vet att nyföretagande, god infrastruktur och nya skattebetalare är A och O för att kunna utveckla en kommun.

* Vi vill göra det som egentligen alla politiker vet.

Att ju mer man låter en människa vara fri och pröva sina egna vingar, ju lyckligare blir denna människa och ju mer kan denne bidra till att skapa välståndet i samhället. Vi förespråkar individens frihet att själv välja livsvägar och mål. Vi förespråkar storebrors-samhällets avveckling. Vi förspråkar alla personers lika rättigheter och lika ansvar i Sverige, som svenskar och världsmedborgare.

Vad vi vill ekonomiskt

Vi vill visa att Somaliern i Rosengård, den arbetslöse i Hällefors, sjukpensionären i Stockholm och företagaren på Gotland har gemensamma intressen. Det handlar om jobb för att skapa deltagande, försörjning, egenmakt och nya resurser till Sverige. Vi vill göra upp med fördelningslogiken.

Ska vi göra upp med Sverigedemokraternas idéer måste vi tänka annorlunda än de.

Ekonomi handlar om att skapa nya resurser. Genom teknik och vetenskap, genom nya idéer, genom att öka och bredda skatteunderlaget.

Om vi skulle följa en nej-sägar-politik och sätta stopp för all invandring som SD och dess väljare förespråkar löser vi ingenting. Vi skapar bara mer problem och mer motsättningar. Om vi istället radikalt förändrar de förutsättningar som tilldelas våra invandrare som kommer till Sverige, så uppstår en ökat dynamik i samhället, inte minst ekonomiskt.

I denna artikel koncentrerar vi oss på hur vi med ekonomiska förslag kan stödja integrationen, men givetvis är den generella ekonomiska politiken viktigast: frihet, företagsamhet, ny teknik och skapandet av nya resurser.

Den första frågan som ställs av den invandrare som mödosamt tagit sig till Sverige är – Hur kan jag få tag på ett jobb? Hitta en inkomst så man kan försörja sig.

Istället sätts olika program och handläggningsrutiner in. Schemalagd undervisning istället för att lära sig sig svenska på en arbetsplats där man samtidigt får tjäna pengar och skapa värdefulla kontakter med andra.

Den stela arbetsmarknaden med höga ingångslöner stoppar effektivt invandrare och ungdomar från att skaffa ett jobb. Höga ingångslöner med låg lönespridning konserverar arbetsmarknaden och gör att människor stannar i en anställning som de egentligen vill lämna för ett annat jobb. Arbetsrätten måste ändras för att talet om ”utanförskap” kan upphöra. Det är politikerna själva och arbetsmarknadens parter som genom stelbenta regler skapat konstlade ”utanförskap”.

Ett lärlingssystem för invandrare som snabbt vill komma in på arbetsmarknaden underlättar också förutsättningarna att snabbt lära sig språket och förstå såväl synliga som osynliga regler i Sverige.

Invandrare startar i genomsnitt fler företag än infödda svenskar. Därtill anställs fler personer i de företag som startats av invandrare än andra företag. De företag som startas har dessutom en klart större överlevnadsgrad än andra företag som startas i Sverige. Många av dessa företag är mer inriktade på en global marknad. Handelsutbytet mellan Sverige och det land som många invandrare kommer från påverkas mycket gynnsamt. Nästan all typ av hjälp och stöd till företag som arbetar med export-import sker mot större företag i Sverige. Sverige måste ställa om till en annan struktur och mer hjälpa mindre företag som förbättrar Sveriges handelsutbyte.

I dag drivs över 70 000 svenska företag av första eller andra generationens invandrare. Dessa företag ger jobb åt mer än 250 000 personer!

Det skulle kunna vara mångdubbelt fler företag om mikrolån och avdragsrätt i deklarationen för privatpersoner som vill investera i onoterade bolag infördes.

Vår integrationspolitik

Den andra grunden vi står på är att vi byter fokus för intergrationspolitiken. Vi vill sluta se på invandrarna som ”en svag grupp”. Invandringen är en resurs, varje människa är en resurs!

* Varje invandrare – en resurs.

Vi ska inte ta emot invandrare till Sverige för att vara ”snälla”. Vi ska ta emot dem, och deras familjer, av samma orsak som Amerika en gång i tiden tog emot invandrare från Sverige: för att var människa är en värdefull resurs, om bara de tillåts vara det.

* Konkurrensutsätt socialkontoren:

Om staten betalar ut bonus för varje lyckat fall till dem som driver socialkontor, det blir lönsamt och delta i arbetet med att få människor och gå från socialbidrag till egen försörjning. Är det lönsamt och få någon i arbete så blir det drivkrafter för socialkontoren att skaffa sig kunskap om vad som är bäst utbildning för bättre möjligheter till arbete. Detta är den utveckling som Arbetsförmedlingen nu är satt under. Det gick inte att en arbetskraftsförmedlare i snitt förmedlade 1-2 per månad. Det är resultatet som räknas ingenting annat.

Integrera hela Sverige del 2


Myten om brottsligheten”

Sverigedemokraterna kunde ganska fritt sprida sina myter om invandrarnas ”brottslighet” och ”kriminalitet”. I synnerhet myterna om muslimernas och afrikanernas brottslighet. Det inte konstigt, för de backades ju upp och fick stöd av etablerade partier i debatten. Detta utan att någon egentligen tog debatten MOT Sverigedemokraternas idéer. Låt oss därför se på fakta.

Att brottsligheten är högre bland invandrare än inrikes födda, är oomtvistat. Så är det i Sverige. På samma sätt är brottsligheten högre bland några andra grupper, tex socialbidragstagare och män. Det finns en del sociala faktorer som bidrar till att kriminalitet ökar. Man kan till exempel se att personer som immigrerat innan de börjat skolan begår betydligt färre brott än de som anlänt i skolåldern upp till de senare tonåren. Den senare gruppen är dessutom den grupp som i störst utsträckning är registrerad för brott. Bland samtliga invandrade är den vanligaste invandringsåldern runt 30. Bland personer födda i Afrika och i Europa exklusive EU-länder är det minst vanligt att man invandrat som barn.

Det är 3,5 gånger vanligare att män är misstänkta för brott än kvinnor och vad gäller grövre brott är den skillnaden ännu större. Det är dessutom, som migrationsinfo.se, skriver:

Personer vars familj har försörjt sig genom socialbidrag hade 2001 6,1 gånger större risk att begå brott än de som inte haft det. Personer med endast förgymnasial utbildning har 5,7 gånger större risk att begå brott än de som har en eftergymnasial utbildning på 3 år eller mer.”

Men det behöver inte vara så här för invandrare.

Om man tittar på statistiken för USA upptäcker man något intressant. Deras brottsstatistik (som grundar sig på vilka som hamnar i fängelse) visar att invandrare från ALLA regioner har en brottslighet som är betydligt lägre än för infödda amerikaner. 3,5% av alla infödda amerikaner mellan 18 och 40 år sitter i fängelse, mot 0,8 av alla utlandsfödda av samma ålder.

Utrikes födda har varit överrepresenterade i brottsstatistiken och arbetslösheten under minst ett kvarts sekel och under denna tid har invandringen till Sverige sett mycket olika ut, både när det gäller typ av invandring och från vilka länder invandrarna huvudsakligen kommit ifrån. Det verkar således troligare, menar forskare, att orsaken till överrepresentationen finns att finna i situationen i Sverige än i invandrarnas nationalitet.

Den sociala situationen

Invandrares sociala situation liknar statistiken för brottsligheten. År 2008 fick totalt 5,6 % av Sveriges hushåll ekonomiskt bistånd (socialbidrag). Av dessa var 51 % inrikes födda, 49 % utrikes födda hushåll eller hushåll där minst en flykting som kommit till Sverige bor, enligt Migrationsinfo.se. Det är skrämmande höga siffror. Ersättningsnivåerna är ganska låga och detta gör att utrikes födda oftare lever i relativ fattigdom (vilket är när man lever på mindre än 60 % av medianinkomsten). År 2007 levde 11,2 % av Sveriges befolkning i relativ fattigdom. Uppdelat på födelseland ser vi att bland inrikes födda levde 9 % i relativ fattigdom medan motsvarande siffra för utrikes födda var 23,9 %.

Biståndsberoendet är högt, vilket är direkt kopplat till arbetslöshet. 2009 var 56,2 % av alla utrikes födda mellan 15-74 år sysselsatta. Motsvarande siffra för den infödda befolkningen var 66,3 %. Det skrämmande här är, om man tittar på detaljerna, att fler kvinnor än män är arbetslösa. Dessutom har bara 45% av de som bott här i Sverige minst 0-4 år arbete. För de som bott här 5-9 år är siffran ca 57%. För de som bott här mer än 20 år är siffran 70%.

Statistik från 2005 visar att bland kvinnor födda i Afrika söder om Sahara som varit i Sverige mindre än 4 år innan barnet föds tog 87 % ut föräldrapenning enbart på grundnivå, medan motsvarande siffra för samma grupp som varit i landet 11 år innan barnet föddes var 12 %. Detta kan direkt kopplas till utrikes födda personers ställning på arbetsmarknaden, som generellt sett är svagare än inrikes födda men som stärks ju längre tid man är i Sverige. Dessutom kan det kopplas till vårt bidragsssystem. Kvinnor med småbarn hamnar med andra ord direkt i bidragsfällan.

Arbetsmarknaden är generellt sett begränsad för invandrare i Sverige och myndigheterna har filosofin att man ska ”ta om hand” och satsar därför mer på att ge bidrag än arbete för nykomlingarna till Sverige. Men detta är inte mycket. Bidragsnivåerna är väldigt låga. Det finns egentligen väldigt få som vill leva på en marginal ständigt utsatt och tvingad att leva på bidrag. Ju längre man varit i Sverige och kommit in på arbetsmarknaden – ju mer lik den som fötts i Sverige blir vår invandrare i statistiken.

Förorterna

Det är inte en invandrares religion eller kultur som ligger bakom de problem som finns, som Sverigedemokraterna hävdar. Det är socioekonomiska faktorer.

Invandrarförorterna, som är så bespottade av Sverigedemokraterna och deras stödtrupper i riksdagspartierna, vill vi försvara.

I verkligheten är det väldigt få av alla invandrare som bor i så kallade invandrarområden. Om man tittar på internationella exempel, från t.ex. USA, ser man att det faktiskt kan fungera riktigt bra när invandrare från ungefär samma grupper bor i samma område. Etnisk enklav, kallas det ibland, och det är inte automatiskt något negativt. Tvärtom kan etniska enklaver påverka positivt i möjligheten att få jobb om man utnyttjar de nätverk som finns bland invandrare i enklaverna. Som exempel kan t.ex det som kallas Chinatown i städer som New York och San Francisco tjäna.

Det finns en koncentration av fler invandrare i Storstadsregionerna men också en högre andel företagare och mer sysselsatta i Storstäderna. Får man inte rätt förutsättningar från samhället att klara sig så får man lita till egna nätverk.

Somalierna är ett bra exempel. Här i Sverige används somalierna ofta som slagträ i invandrardebatten eftersom 30% av somalierna beräknas ha arbete (enligt tankesmedjan FORES) medan i de delar av USA som man studerat, ca 60% av somalierna har arbete. Dessutom skapar somalierna i USA nya företag, här i Sverige är det få som skapar företag.

Det är samma folk, samma kultur och samma religion men olika mottagande.

Därmed inte sagt att USA gör allt rätt. Tvärtom. Men de visar att det behöver inte vara som i Sverige! Enligt uppgifter från de som studerat det somaliska exemplet menar att anledningen till succén i USA är enkel.

För det första får de jobb, visserligen enklare jobb, och för det andra smittar gruppens struktur av sig på även nykomlingarna i gruppen.

Med andra ord är inte invandrarförorterna något hot, som det så ofta hävdas. Det som är bidragsberoendet som är hotet och svenska samhällets ”ta-hand-om-attityd”!(forts. följer)

Kort sagt: Vi vill därför förändra situationen, inte invandringen!

INTEGRERA HELA SVERIGE


Det är märkligt att ett parti som Sverigedemokraterna, vars hela politik bygger på frågan om invandring och flyktingar, har så många förslag till hur människor ska hindras och avvisas men står fullständigt tomhänta när det gäller att integrera de vi välkomnat till Sverige.

Man kan möjligen ana en kall och rå cynism i detta som helt enkelt handlar om att vi, med en bättre integrationspolitik, skulle eliminera stora delar av deras uppblåsta retorik. SD:s hela existens är beroende av att man kan visa upp enskilda invandrade individers felsteg, dock mer sällan de felsteg som görs av vita nordeuropéer, samt andra exempel på det man anser vara ett hot mot det svenskaste av allt, nämnligen själva ”svenskheten”.   Det vore ett politiskt självmord att på något sätt bidra till att dessa i hög grad överdrivna problem minskas och särskilt självmordsbenägna tycks dom inte vara.

De tydligaste exemplen på detta tror jag kommentarerna till självmordsbombaren i Stockholm, där t.o.m uttrycket ”äntligen” förekom och t.ex Kent Ekeroths tidiga kommentarer till Utöyatragedin, kan få vara exempel på.

Vi andra, som konstruktivt vill bidra till att minimera de svårigheter som är förenade med att bygga upp ett nytt liv i ett litet kallt land i Europas norra utkant, kan å andra sidan engagera oss, uttrycka en motsatt åsikt än SD:s och ställa just de förslag som vi anser skulle gagna såväl de som invandrat hit och oss som bott här under en längre tid. Hela Sverige som nation skulle tjäna på ett förhållningssätt som istället för att polarisera och skapa avstånd, för oss närmare varandra i en större enighet.

I ett sådant syfte skrev Alexander Bard, Torbjörn Jerlerup, Jan Rejdnell samt undertecknad efter valet 2010 en lång artikel på det temat och på det tema som uttrycks i detta inläggs rubrik och jag har nu för avsikt att publicera den artikeln här i bloggen igen med början här och nu!

INTEGRERA HELA SVERIGE

 I brist på idéer om hur man ska lösa problem, händer det att stater tar till det vi förr kallade ”nävrätten” och löser problemen genom mer makt och kontroll. Därför är det typiskt att de enda konkreta förslag på hur man löser integrationsproblemen i Sverige som debatterades under valrörelsen är grovt integritetskränkande. Det pratades mycket om ”hårdare tag” mot invandrarna.

Värst var Sverigedemokraterna. Som liberaler reagerar vi mot den förenklande synen och uppdelningen i Vi och dom som de gör. Enkla lösningar föreslogs som att stänga av all invandring så skulle alla problem lösa sig automatiskt, men enkla lösningar har aldrig fungerat för komplexa problem.

Det tragiska var att det inte enbart var Sverigedemokrater som förespråkade hårdare tag.

En massa grovt integritetskränkande förslag lades även fram av de andra riksdagspartierna. Invandrare är speciellt utsatta för den rad av nya integritetskränkande lagar som antagits i Sverige under de sista 10 åren. Det som hamnat i skymundan i debatten om IPRED, FRA och SWIFT-avtalet är att dessa juridiska ”hårdare tag” framför allt riktar sig mot och drabbar invandrare. Det är ju bland dessa som alla lömska terrorister antas gömma sig och de har kommit för att leva på oss svenska skattebetalare.

Förutom avlyssning och övervakning har många andra galna förslag förts fram av riksdagspartierna under valrörelsen: Här är några av dem: burkaförbud, obligatoriska gynekologiska undersökningar på invandrarflickor, övervakning av suspekta muslimska ungdomar, förbud mot att prata det egna modersmålet i skolan, utvisa folk för lättare brott, tredubbla antal poliser i ”utanförskapsområdena”, utegångsförbud, förbud mot byggande av minareter och för ”stora” moskéer, och sämre föräldraledighetsvillkor för invandrare. Ja till och med förbud mot ”brott mot demokratin” har luftats, vad det nu må vara! Med sådana ”vänner” behöver man inga Sverigedemokrater…

Vi motsätter oss sådana ”lösningar” på problemen. Vi svarar. Låt vuxna människor själv bestämma hur de klär sig, eller hur de lever sina liv. Det ska inte staten blanda sig in i. Och framför allt: Integration sker mellan människor. Ingen har någonsin integrerats med hjälp av avlyssningsutrustningar och kameror!

Syndabockar

Historien visar att det är de marginaliserade grupperna som alltid först blir drabbade av överhetens kontrolliver och integritetskränkning. Se bara på hur de makthavande hanterade Liberaler, Socialdemokrater och andra som kämpade för ekonomisk rättvisa och rösträtt under 1900-talets början. De var syndabockar för ett system som löpt amok. Idag är invandrarna, och i synnerhet muslimerna, syndabockarna. Det är därför nödvändigt att göra upp med en del myter om invandringen, innan vi går igenom våra lösningar. (fortsättning följer)

Är Ekeroth helt svarslös?


Jag har nu väntat på Kent Ekeroths kommentar till alla de övriga frågor kring kostnader för hans och SD:s kriminalpolitik som jag ställt honom. Han har, efter sin senaste artikel om ”riktiga” livstidsstraff sagt att han ska återkomma med svar men, som sagt, så här långt är han helt svarslös i den delen. Jag kan faktiskt förstå detta då deras politik kostnadsmässigt blir vad man på ren svenska brukar kalla skitdyr.

Så här långt har Kent räknat fram kostnaden för livstidsstraffen till 52 miljarder. Jag är inte enig med honom om den siffran utan har hävdat att han i sin beräkning gör minst tre fel.

1. Han räknar på en dygnsmedelkostnad för de som ska avtjäna dessa straff på 2831:- vilket motsvaras av kriminalvårdens siffra. Problemet för honom är att den siffran förutsätter att dessa riktiga livstidsfångar förvaras under betydligt mindre säkra förhållanden än de som råder på anstalterna Kumla, Hall och Saltviks säkerhetsavdelningar. Om vi ska ha den typ av straff som Ekeroth och SD vill ha, menar jag att det är logiskt att de som drabbas utgör de ”farligaste av de farliga” och därmed med samma logik är just den sorts fångar som dessa säkerhetsavdelningar byggs för och dygnskostnaden blir då naturligtvis väsentligen mycket högre.

2. Nästa logiska konsekvens av detta är att med den typen av säkerhet så blir den omfattande byggnation som krävs också den väsentligen dyrare än vad Ekeroth räknat på.

3. Han har heller inte tagit hänsyn till sitt eget förslag om att de som friges från ”vanliga” livstidsstraff ska återföras till dessa i händelse de begår något nytt brott efter frigivningen. Han menar även att återfallsfrekvensen är 50% vilket också det kommer att innebära ökade kostnader.

Jag har i mina beräkningar utifrån ovanstående kommit fram till en kostnad på drygt 77 miljarder.

Kent Ekeroth har, sedan han räknade fram sina 52 miljarder, ägnat ett stort antal tweets på twitter åt att försöka få oss att inse att 52 miljarder minsann inte alls är mycket pengar. Själv blir jag alltid nervös av att höra politiker ha den inställningen till de pengar som vi alla bidrar med. Jag jämförde t.ex hans siffra med vad äldreomsorgen i Västerås kostar och visade att den kan drivas i 46 år med de pengarna.

Då blev Ekeroth sur och tyckte jag lika gärna kunde jämföra med glass. Eftersom han var lika opreciserad avseende vilken sorts glass, som han och SD har varit i sitt kriminalpolitiska program och i budgeten vad gäller kostnader för kriminalvården, så gjorde jag på motsvarande sätt som i mina tidigare artiklar på området, ett antagande. Jag antog att han avsåg Dajmstrutar och jag satte ett pris på 20:- styck och kom fram till 2,6 miljarder Dajmstrutar. Kom inte o säg att jag inte svarar på frågor!!

Med det sagt och i avsaknad av någon som säger emot så får jag väl helt enkelt konstatera att min debatt med Kent Ekeroth i sammanfattning visat följande:

A. Kostnaden för skattebetalarna för deras förslag angående riktiga livstidsstraff blir minst 52 miljarder.

B. Kostnaden för att döma mängdbrottslighet hårdare blir enligt mitt antagande, utifrån deras kriminalpolitiska riktlinjer och beräknat på en 10%-ig ökning av strafftiderna, 236.370.806:- årligen.

C. Att ta bort 2/3 delsfrigivningen för vålds- och narkotikabrott samt sexualbrott innebär att strafftiderna för dessa brottskategorier förlängs med totalt 26460 månader eller 2205 fängelseår med en dygnskostnad på 2831:- vilket då skulle ge 2205 x 365 x 2831:- = 2.278.459.575:-/år

D.  Jag har beräknat kostnaden för att förse fler med elektronisk fotboja efter straffet utifrån Frivårdens snittdygnskostnad för detta som är 204:- per dygn och 1500 personer per år och fick då fram 204 x 365 x 1500 = 111.690.000:-/år

E. När det handlar om straffskärpningar utgör Kent Ekeroths egna uttalanden en klar svårighet. När jag räknade på detta i min första artikel så gjorde jag det utifrån ett antagande om en 10%-ig skärpning för de aktuella brottskategorierna och fick då fram siffran 146.730.730:- per år. Sedan dess har jag dels läst att Ekeroth anser dagens straff vara ”löjeväckande låga” och dels också hört honom säga i SD-TV att ett lagom straff för att ha rymt från en anstalt är två-tre år vilket gör att jag är mycket tveksam till att 10% skulle vara tillräckligt. Med användande av Ekeroths egen vokabulär så blir väl det närmast bara lite mindre löjeväckande……

F. en obligatorisk lagring av biometriska uppgifter rörande utvisningsdömda utlänningar antar jag kostar 25 miljoner per år.

Utöver detta tillkommer de kostnader jag frågat Ekeroth om och dessa är:

att preskriptionstiden för grova våldsbrott ska tas bort.

att en tredje gången gillt-princip ska införas.

Hur många menar du att det handlar om och vilken besparing menar du att det ger när du säger

att det ska vara betydligt lättare att utvisa kriminella utlänningar? Kostnader för transporttjänsten? Läste någonstans att det handlar om ca. 50.000:- per transport

Ekeroth har också motionerat om följande:

återgång till tidigare straff vid ny brottslighet

kriminalisera rymning

inga sänkta straff vid utvisning

någon straffrabatt ej ska utgå även om polisen använt olagliga metoder för att få fram bevisning.

Hur mycket kostar dessa fyra förslag att införa?

Jag utgår även från att den effektivitetshöjning ni anslår pengar till för polisens och domstolarnas del är tänkt att som resultat få ett större antal lagföringar. Även detta kommer alltså att utgöra ett ökat tryck på och en ökad kostnad för Kriminalvården och min fråga blir givetvis med hur mycket?

Det hade varit intressant med Ekeroths redogörelse för hur allt detta ska gå ihop med de drygt 700 miljoner extra man anslagit eftersom jag anser att man är fullständigt fel ute då man anger detta belopp och jag menar  även att man är underfinansierad redan från det första året vilket enbart kostnaden för att ta bort 2/3 dels frigivningen visar.

Nåväl, det som inte besvaras nu finns det möjligheter att begära svar på under en lång valrörelse!!  😉

Sexuella trakasserier på Hinseberg!


Har nyss skickat ut nedanstående pressmeddelande via Mynewsdesk:
2012-10-22 13:09

Inom svensk Kriminalvård råder arbetsplikt. För de kvinnor som är intagna på anstalten Hinseberg och som arbetar inom produktionen på anstalten, innebär denna arbetsplikt samtidigt en plikt att utstå en förnedrande behandling.

När de intagna lämnar produktionsavdelningen, vilket sker två gånger per dag i samband med lunch och efter avslutad arbetsdag, passerar de en kontroll motsvarande den man passerar som passagerare på flyget. Denna reagerar på om fången bär på någon sorts metall.

Anstalten är en kvinnoanstalt och kvinnorna där, liksom i samhället utanför muren, bär i allmänhet en bh. Om denna bh innehåller metall så ger detta naturligtvis utslag då kontrollen passeras och för den som då tas ut för närmare visitation, väntar nu ett avtagande av bh:n inför såväl kvinnlig som manlig personal. Detta upplevs som särskilt förnedrande av muslimska kvinnor.

Fångarna har upprepat påtalat detta problem men anstalten tillhandahåller endast två typer av brösthållare. En s.k sport-bh som inte har någon metall men som inte passar alla, samt ytterligare en sort men då även denna har metall i hyskorna bak gör det att metallbågen ger utslag.

Antalet bh:ar som fångarna får, tillsammans med begränsade möjligheter att tvätta, innebär att den som använder bh varje dag alltid, vid åtminstone något tillfälle per vecka, kommer att tvingas visa brösten.

Fångar som protesterar bestraffas med isolering

Om någon fånge vägrar att låta sig förnedras bestraffas hon på olika sätt och om fången ifråga talar med sina medfångar om problemet straffas de med isolering då de av anstaltens ledning sägs utöva negativt inflytande på sina medfångar.

Den senaste tiden har flera fångar isolerats på detta sätt och oavsett vad Kriminalvården anför så kan detta inte uppfattas på annat sätt än att det handlar om bestraffning.

Isolering som straff är inte tillåtet och därför anger man naturligtvis andra skäl som grund för den bestraffning det i verkligheten handlar om.

För att fångarna ska slippa den förnedring det innebär att inför såväl manlig som kvinnlig personal tvingas till att exponera brösten, har man nu under lång tid framfört en rimlig begäran om att Kriminalvården ska tillhandahålla en bh-typ som inte innehåller några delar av metall.

Kriminalvården tycks anse att den kostnaden är för hög och att nuvarande förnedrande ordning är att föredra.

Kommer att JO-anmäla om inte anstalten bättrar sig

Michael Gajditza, fångombudsman är starkt kritisk:

– I fängelselagen står det att varje intagen ska bemötas med respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med frihetsberövandet.

På vilket sätt den nu pågående behandlingen kan sägas uppfylla detta framstår som helt obegripligt för mig. Det som sker på Hinsberg måste betraktas som sexuella trakasserier. Om Hinseberg inte gör en omedelbar förändring kommer jag att JO-anmäla anstalten.

För mer information:

Michael Gajditza, Fångombudsman

0761-698 400

ombudet@lawyer.com

www.fångombudsmannen.se

Fångombudsmannen – skall bevaka och tillvarata människors rättigheter under den tid de är frihetsberövade och intagna på institutioner som ungdomshem, LVM-hem, rättspsykiatriska avdelningar och kriminalvårdsanstalter.

Fångombudsmannen har tillkommit genom ett initiativ av RFHL Riksförbundet för rättigheter, frigörelse, hälsa och likabehandling.

Fångombudsmannen har startats utifrån en övertygelse och ett uttalat behov av att det behövs en från Kriminalvården helt fristående och oberoende institution som uteslutande och aktivt arbetar med att tillvarata intagnas rättigheter

Slutreplik till Kent Ekeroth avseende s.k Riktiga Livstidsstraff


I fortsatt avvaktan på att Kent Ekeroth ska prestera utlovat svar på kostnaderna för SD:s kriminalpolitik på de områden som inte handlar om livstidsstraff, kommer här min slutreplik för den här gången avseende kostnader för införandet av det vi i debatten kallat RL, ”riktiga” livstidsstraff. Länkar till debattens tidigare inlägg återfinns sist i detta.

Ekeroth inleder med att säga ”Gajditza börjar sin replik med att ursäkta sig för att han använt fel siffror.”

Den som läser min replik ser att det jag skrivit är följande: ”Jag vill inleda med att be Kent Ekeroth om ursäkt! Jag borde naturligtvis inte ha trott på din retorik och på att någon skulle kunna vara så helt empatilös som både den och ert kriminalpolitiska inriktningsprogram ger uttryck för.”

Uppenbarligen kan KE inte förstå att det jag skrivit ovan inte är en ursäkt för några siffror. Jag ber om ursäkt för att jag trott på hans retorik…….

Jag konstaterar att Kent Ekeroth genom sina inlägg nu bekräftat att kostnaden för detta kommer att bli hög. Därmed är huvudsyftet och ändamålet med min artikel i frågan uppfylld och bekräftad, även om vi fortsatt är oeniga om hur hög denna kostnad slutligen blir.

Ekeroth anger 52 miljarder i sin senaste artikel medan jag kommer fram till drygt 77 miljarder. Skillnaden består främst i att jag utgår från att dessa RL-fångar också kommer att vara de som är placerade i den högsta av våra säkerhetsklasser och att dygnskostnaden härigenom blir högre än den Ekeroth räknat på. Om vi ska ha den sortens högsäkerhetsplacering måste även betydligt fler sådana platser byggas vilket även det leder till högre kostnader än de Ekeroth räknat på. Det får sägas förvåna att Ekeroth plötsligt i sina beräkningar, nöjer sig med mindre säkra platser för den kategori som straffas hårdast!

Dessutom tycks Ekeroth ha missat sin egen motion om att livstidsfångar som blivit villkorligt frigivna och som begår något nytt brott, ska återföras till fängelse för att fortsätta avtjäna sin livstidsdom. Med tanke på att han även hävdar att återfallen är 50% så uppstår även här på sikt en betydande kostnad.

52 miljarder är, enligt min uppfattning, mycket pengar och att Kent Ekeroth försöker dölja detta, genom att på olika sätt jämföra den med hela statsbudgeten, ändrar inte detta faktum. Ett snitt av KE:s siffra och min innebär en 20%-ig ökning av Kriminalvårdens budget enbart för dessa RL straff.

En mer klargörande bild av hur mycket pengar vi pratar om kan jag istället hämta från min hemkommun, Västerås, där summan 52 miljarder skulle räcka till Västerås äldreomsorg i ca 46 år. Så mycket pengar är det som ska läggas enbart på detta RL-förslag.

Det är mot den bakgrunden också svårt att förstå Ekeroths förtjusning över att den beräkning som gjorts nu och som jag godtar avseende själva sättet att räkna, inte innebär att SD:s budget är underfinansierad år 1.

I den delen av hans replik påminner han lite om en man som står med en bomb i handen, där stubintråden också är tänd, men som är lycklig över att den ännu inte exploderat.

Det han själv nu, i de mycket noggranna beräkningar han gjort, har visat är att han vill skapa ett system där vi börjar konsumera den tjänst som fängelse för denna grupp innebär redan idag, men där vi skjuter över notan för vårt beslut, på minst 52 miljarder, till våra barn och barnbarn att betala!

Det är sannerligen, av detta och flera andra skäl, inte en politik som jag skulle vara stolt över.

Med detta avslutas alltså debatten i denna del.

När det sedan gäller alla de övriga förslag på området som SD och Ekeroth lägger har jag förmodligen räknat alldeles för lågt på t.ex straffskärpningar eftersom jag, sedan jag skrev ursprungsartikeln, läst i KE:s motion på området att han anser att “Straffnivåerna i Sverige idag är ofta löjeväckande låga.”

”Löjeväckande” måste väl innebära att man fördubblar straffen eller?

Nåväl, vi får väl se vad han menar när svaren dyker upp.

Min första artikel på Newsmill

Ekeroths replik på Newsmill

Mitt svar på repliken

Ekeroths replik på mitt svar

Det är det allmänna rättsOmedvetandet som vill ha hårdare tag och längre straff


Rebloggar denna artikel från augusti 2010 eftersom jag tycker att den har bäring på den debatt som jag har med SD:s Kent Ekeroth just nu angående kostnader inom och för Kriminalvården.

I DN presenteras en undersökning som genomförts av Köpenhamns universitet, Rättspolitiska institutet i Helsingfors, Islands universitet, Universitetet i Oslo och Stockholms universitet. Projektet har finansierats av Nordiska samarbetsrådet för kriminologi och Justitieministeriet i Danmark. Den svenska delen har även finansierats av Vetenskapsrådet.

Det är en stor och omfattande undersökning av hur människor ser på brott och den kommer fram till samma sak som jag hävdat länge med stöd bl.a av en liknande undersökning gjord i Australien, att kraven på skärpta straff saknar stöd hos folket.

Detta måste jag säga gör mig oerhört glad av många skäl. Ett av dom är att detta resultat också entydigt visar att vi människor kan vara civiliserade bara rätt betingelser ges. Det vi hör och ser på olika debattsidor, i kommentarstrådar etc. är oftast ett uttryck för dels ren okunskap och dels för något som kan drabba oss alla i en upphetsad miljö rent allmänt, vi förvandlas snabbt till någon sorts pöbel.

Skillnaden uppstår snabbt då vi får ta del av mer information varför den här undersökningen också kan ses som ett starkt stöd för så mycket öppenhet det bara går att få i olika frågor. Det harmonierar bra med den australiensiska undersökningen vars resultat kan sammanfattas så här:

1 Allmänheten har mycket begränsad kunskap om rättsväsendet, och medierna är den främsta informationskällan.

2 När allmänheten får mer information om brott och straff sjunker straffbenägenheten avsevärt.

3 Rädda människor tenderar att vara mer straffbenägna.

4 Allmänheten föredrar rehabiliterande åtgärder framför ingripanden från rättsväsendet.

Den här utredningen kan sammanfattas på detta vis och jag citerar ur DN:

En fråga som infinner sig är då varför det är en sådan skillnad mellan å ena sidan det generella och å andra sidan det informerade och konkreta rättsmedvetandet. En förklaring som förts fram är att det spontana svaret att straffen är för låga bara visar att man vill ta avstånd från gärningen. En annan förklaring är att allmänheten brukar vilja ha mer av vilket förslag som än presenteras, inklusive mer behandling eller arbetsträning för den som begått brott. Ges man bara möjlighet att svara på frågan om straff kan man inte ta ställning till andra insatser. En tredje förklaring är att allmänheten har dålig kunskap om de straff som faktiskt ges i domstolarna – här underskattade ju allmänheten genomgående domstolarnas straffnivå.

En fjärde förklaring slutligen är just att med mer och konkret information förändras kraven på hårda straff. Det är också det genomgående resultatet från tidigare forskning i flera länder. Detta innebär inte att allmänheten inte skulle ta brotten på allvar. Tvärtom visade undersökningen att allmänheten ofta ville utvidga straffet så att fängelse kompletterades med andra påföljder och rättsliga reaktioner. Särskilt behandling av gärningspersonen och ekonomisk kompensation till brottsoffret föreslogs ofta. Allmänheten verkar tycka att straffet ska uttrycka rättvisa och proportion men också upprättelse av och hjälp till brottsoffret och åtgärder för att gärningspersonen inte ska begå brott igen.”

grundlurad.gif

Regeringen har genomfört straffskärpningar under mandatperioden och politiker hänvisar alltid till vad som kallas det allmänna rättsmedvetandet. Jag tycker att uttrycket är klart vilseledande och egentligen borde det heta det allmänna rättsomedvetandeteftersom det är just då vi är omedvetna om fakta och alltså i avsaknad av egentlig kunskap, som vi tenderar att vara aggressiva och hårda i våra bedömningar.

Jämför jag detta t.ex med invandringsfrågan så ser jag exakt samma mönster där. Vi är snabba att slå ifrån oss och fördöma utan kunskap men när vi får kunskap förändras också våra värderingar. I det första fallet skapar okunskapen rädsla som sedan förbyts i trygghet då vi får den kunskap vi tidigare saknat och kan göra en informerad och upplyst bedömning av vad vi har framför oss.

Den här utredningen visar också att vi, tack vare att vi låtit oss vägledas av brist på kunskap, kastar miljarder i sjön på att inhysa intagna i fängelse som den upplysta allmänheten egentligen inte alls vill ha där. Till och med landets riksåklagare, Anders Perklev, uttryckte det så här då han lämnade ifrån sig sin utredning om skärpta straff vid olika typer av våldsbrott.

attden kraftiga ökningen av antalet anmälda våldsbrott inte tycks bero på att den faktiska våldsbrottsligheten totalt sett har ökat i någon större omfattning,

att det inte finns något belägg för att våldet generellt sett har blivit grövre eller råare,

att en höjd straffnivå inte kan förväntas leda till mindre våldsbrottslighet i Sverige,

att övriga nordiska länder samt ytterligare tre stora EU-länder i stort sett inte tycks ha en annorlunda straffnivå än Sverige.

Avslutningsvis en intressant fråga. Våra riksdagsledamöter borde rimligen tillhöra den mest informerade delen av befolkningen och likaså regeringen. Hur kommer det sig då att dessa informerade och upplysta människor ändå framhärdar i att val efter val använda termen ”hårdare tag” och som ett bevis för dessa föreslå olika straffskärpningar?

%d bloggare gillar detta: