Månadsarkiv: oktober 2008

Svensk Myndighetskontroll: Ironi eller allvar? Döm själv.


Hämtat ur PC för alla:

”Telias möts av kritik efter beslutet att hoppa av en grupp som verkar för mänskliga rättigheter och mot diktaturstaternas mobiltrafikkontroll.

Telia lämnar den demokratigrupp som man tidigare verkat i. Under det senaste året har gruppen arbetat för att ta fram ett globalt regelverk som ska skydda de mänskliga rättigheterna i odemokratiska länder.

– Det här står inte högst upp på vår prioritetslista, säger Cecilia Edström, kommunikationsdirektör på TeliaSonera till OmVärlden.

Telias största enskilda ägare, svenska staten, säger sig dock följa företagets etiska arbete noga. Samtidigt har inte företaget lämnat in någon hållbarhetsredovisning för fjolåret och utav de asiatiska länder som företaget har intressen och verksamheter i, klassas många som väldigt korrupta av flera människorättsorganisationer. TeliaSonera beskriver dem som ”en ny front för stark tillväxt”.”

Den ironiske skulle kunna säga att detta hedrar Telia på sätt att de inser dubbelmoralen i att å ena sidan deltaga i en grupp som verkar mot diktaturstaters mobilkontroll samtidigt som man å andra sidan har en ägare som verkar för flera lagförslag som går i samma riktning som diktaturstaternas kontroll av medborgarna gör.

Tänk, jag tror jag håller med den ironiske, som kanske inte alls är ironisk……

Svensk Myndighetskontroll: Helt o fullständigt ointressant inlägg.


Blå vinyl med en etikett det stod Karusell på. Den första skivan jag köpte. Nostalgitripp i natten.

Svensk Myndighetskontroll: Ska Sverige få mer stryk av Frankrike eller kan vi som bloggar göra nåt?


Har Sverige någon egen EU politik?

Har Sverige mod nog att stå upp för den mot

Frankrike?

Vad tänker Sverige göra?

Jag kräver av min regering att den skyddar mig som svensk medborgare genom att på alla sätt nu se till att hindra de franska strävandena och att verka för att vad som beslutas i parlamentet också ska hållas i ministerrådet.

I dag, onsdag, har EU:s ”Working Party on Telecommunications and Information Society” möte.

På föredragningslistan finns det så kallade telekompaketet.

Allt tyder på att Frankrike – på dagens möte – kommer att försöka köra över Europaparlamentet i frågan om avstängning av fildelare (m.fl) från internet.

Det är nu som det avgörs om EP:s antagna amendment 138 och 166 kommer att begravas eller inte. Det är nu det avgörs vad som kommer att ske på ministerrådsmötet den 27 november.

Och Sverige har inte fattat vad som är på gång.

Sverige gör ingenting.

Sverige tror att det här kan man väl kanske komma överens om så småningom…

Men så fungerar det inte! Om tjänstemännen gör en deal i dag – då blir frågan en A-punkt på ministerrådsmötet, som kommer att antas helt utan debatt.

Och det är Frankrikes uttalade ambition att få igenom detta under sitt ordförandeskap, innan årsskiftet. Utan en andra läsning i parlamentet!

De svenska politikerna har inte en susning. De politiska tjänstemännen i regeringen har inte en susning. Kanske har de opolitiska tjänstemännen något slags grepp. Men i så fall, så lutar det åt att de är på fransmännens sida. Vilket är allvarligt.

I Sverige sa vi nej till Rehnforsutredningens förslag om att stänga av fildelare från internet.

De flesta svenska EU-parlamentsledamöter, över parti- och blockgränser, röstade för amendment 138 och 166 som säger att man inte får stänga av folk från nätet utan rättslig prövning och att avstängning är en oacceptabel princip i största allmänhet.

Tänker alliansregeringen stillatigande åse hur den svenska uppfattningen som vunnit parlamentets stöd bara körs över och avfärdas av ministerrådet?

Jag kräver av min regering att den skyddar mig som svensk medborgare genom att på alla sätt nu se till att hindra de franska strävandena och att verka för att vad som beslutas i parlamentet också ska hållas i ministerrådet.

Ovanstående text har mailats eller kommer att mailas till följande:

Fredrik Reinfeldt, Åsa Torstensson, Cecilia Malmström och Carl Bildt i regeringen.

Mona Sahlin, Peter Eriksson, Maria Wetterstrand och Lars Ohly som företrädare för oppositionen.

Margot Wallström i hennes egenskap av kommissionär

EU nämnden

Riksdagsledamöter vartefter lämpliga namn utkristalliseras.

SvT, TV3, TV4, TV5, Kanal 8, SR, samt bland tidningar DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, TT, FLT, VLT, Östgötacorren, NT, Sydsvenska Dagbladet.

Svensk Myndighetskontroll: Äntligen en hemsida igen!


Hemsidan uppe och


igång!

ÄNTLIGEN!!

Hemsidan som jag trodde skulle ligga nere nån vecka runt midsommar har nu kommit upp igen. Förändringar har skett och dels är utseendet nytt och dels återstår en del att göra men det viktigaste är att numera återfinns hemsidan för Svensk Myndighetskontroll under ny adress:

http://www.svemykon.se

Välkomna!

Svensk Myndighetskontroll: Svar t Mark Klamberg. Nej, Sverige är för närvarande ingen rättsstat


Även Mark Klamberg tar upp vad advokat Althin och statsåklagare Schulz skrev häromdagen angående polisen sätt att undanhålla och förvanska bevisning i svenska domstolar.

Mark inleder sin blogg med detta:

Jag ställde i ett tidigare inlägg den retoriska frågan om Sverige är en rättsstat?”

Samma dag eller kort därefter har andra berört samma fråga.

Riksdagsledamoten och folkpartiets tidigare ledamot i försvarsutskottet Hans Lindblad skriver om ljugande byråkrater och tjänstemän. Statsåklagaren Nils-Eric Schultz och advokaten Peter Althin skriver på DN debatt om att svensk polis förvanskar bevisning i rättegångar. Lindblad, Schultz och Althin är inte vem som helst.”

Här är min kommentar till detta:

Intressant är också att Althin och Schulz bekräftar mycket av vad som sägs i Dick Sundevalls bok som nyligen kom ut. Lägg till JO:s ”vilda västern” kommentar från i somras och addera även vad JK med jämna mellanrum uttalat om såväl polis som andra inom rättsväsendet.

Summan av detta visar att antalet källor som säger samma sak börjar bli stort. Ju fler källor desto större trovärdighet.

Vi som varit aktiva i FRA debatten har också sett den offentliga makten leverera allt från lögner via halvsanningar till vanligt förnekande under de månader som gått.

En ytterligare personlig reflektion är att varken JK eller JO använder sina befogenheter fullt ut på ett sätt som inger den respekt som ämbetet berättigar till.

Lagrådet har i några frågor nu också, enligt mitt förmenande, handlagt ärenden och framför allt då FRA lagen, på ett sätt som inbjuder till misstänksamhet mot vems ärenden man går.

Det är inte rimligt att lagrådet dels framför en så massiv kritik som man ändå gör för att sedan efter att ha föreslagit några kosmetiska förändringar komma till slutsatsen att lagen står i överensstämmelse med grundlag och europakonvention!?

Ännu märkligare ter det sig efter den slutsatsen att lagrådet t.o.m glömt(?) en dom i europadomstolen med direkt bärighet på FRA frågan.

Jag tänker här på den drygt två år gamla domen i Segerstedt-Wiberg mot Sverige angående rätten till effektiva rättsmedel. Den domen visar att regeringens ursprungliga proposition inte uppfyllde konventionens krav.

Någon konspirationsteoretiker är jag inte så min slutsats får bli att det helt enkelt inte är bättre än så här. Träffade även en Norrköpingsadvokat i torsdags som berättade mer i samma riktning så Mark, jag får nog för närvarande säga att Sverige är ingen rättsstat.

Då har jag ändå inte ens nämnt den systematik med vilken olika myndigheter och kommuner tänjer på lagar o regler i sin jakt på MC-klubbar t.ex. I vissa fall så långt att lagen bryts men då sopas det undan av ansvarigt kommunalråd som säger: ”Vi har inte tid att vänta på en lagändring….”

Inte heller har jag sagt något om brottsprovokationen som Althin är inne på men just nu nöjer jag mig med ett citat från DN:s ledarsida 2006 då någon skrev:

”Poliser ska beivra brott, inte begå dom..”

Svensk Myndighetskontroll: Brott & Straff del 3


Eftersom JO spelar en så central roll vad gäller det allmännas och de intagnas möjligheter att klaga utan att behöva gå till domstol är det av oerhört stor vikt att det hos dem som drabbas av kritik av JO även finns en grundmurad respekt för ämbetet och dess betydelse.

Finns den respekten idag?                                                             

Alltsedan 1809 har Justitieombudsmannen varit verksam i arbetet med att tillse att medborgarnas rättigheter enligt såväl grundlag som andra lagar och förordningar följs av de olika myndigheter och tjänstemän som utövar den offentliga makten.

I händelse JO kommer fram till att ett åsidosättande av de rättigheter som genom lag tillförsäkras medborgarna har skett så har JO till sitt förfogande ett antal möjliga åtgärder mot den eller de som i olika hög grad brustit i sin ämbetsutövning.

JO:s kritik kan komma till uttryck genom såväl olika grader av skriftlig kritik som att JO beslutar att väcka åtal mot den eller de som i sin myndighetsutövning brutit mot lagen.

I Sverige, som saknar en författningsdomstol, är JO:s arbete särskilt viktigt för att medborgarna ska ha någon möjlighet att få framföra klagomål mot dem som bryter mot bl.a. våra grundlagar.

I den ämbetsberättelse som JO presenterade förra året finns 691 sidor som är fyllda av kritik mot maktfullkomlighet och arrogans i de offentliga myndigheternas ämbetsutövning.

5646 ärenden redovisas och drygt 11% av dem utvisar en svidande kritik. Om själva antalet anmälningar kan sägas att de med till visshet gränsande sannolikhet endast utgör en bråkdel av de fall då rättigheter kränkts. Kunskapen om JO och möjligheten att anmäla är låg och likaså anmälningsbenägenheten.

Problemet är att makten inte bryr sig längre utan t.o.m offentligt avfärdar JO kritik med en axelryckning.

I två fall framkommer detta särskilt tydligt.

Det skulle ta alltför stor plats att här redovisa dessa i detalj men i korthet så uppvisar i det ena fallet en åklagare som prickats för en felaktig husrannsakan en otrolig maktfullkomlighet då han i en TV soffa, med vad som ser ut som en axelryckning, konstaterar att det blev en snutt i ämbetsberättelsen men värre än så var det inte.”

I det andra fallet har en poliskommisarie gjort sig skyldig till två grundlagsbrott i samband med en demonstration i Göteborg men även denne representant för det offentliga slår bort kritiken såsom varande nonsens.

Både åklagare och poliskommisarie hånflinar alltså mot JO, medborgarna och den rättsstat de är satta att skydda. Vilken påverkan detta har på det allmänna rättsmedvetandet kan man bara spekulera i men inte stärks det.

JO.s roll borde, särskilt i dessa dagar då fri- och rättigheter kontinuerligt med hänvisning bl.a. till yttre terrorhot, naggas i kanten av nya lagar och lagförslag, vara än viktigare och större.

Tyvärr har JO under senare år valt att smyga med sin kritik istället för att ryta fram den genom att använda de konskvensinstrument som står till JO:s förfogande fullt ut.

Under det gångna året utnyttjade JO möjligheten att väcka åtal endast vid ett tillfälle och den dubbelt grundlagsbrytande kommissarien ovan, klarade sig undan med enbart skriftlig kritik.

JO behövs tveklöst men det krävs också att JO ämbetet återupprättas och återges den status och respekt man en gång åtnjöt.

Ett förslag jag tycker man kan titta närmare på är att t.ex ge JO möjlighet att utdöma viten vid myndighetsutövning som sker lagstridigt. På så sätt skulle det dels finnas en tydlig och väl definierad och mätbar konsekvens och dels en ytterligare nivå mellan skriftlig kritik och att gå till åtal.

Just det faktum att det idag inte finns tydliga och kännbara konsekvenser av att behandla medborgarna fel utgör i sig en orsak till att detta ibland upprepas gång på gång av samma personer och myndighet.

I den allmänna rättspolitiska debatten talas ständigt om att tydliggöra konsekvenser av ett felaktigt beteende.

Detta gäller i lika hög grad för myndigheter!

En ny ämbetsberättelse är nu på gång från JO och kommer väl att presenteras i början av nästa år. Det som är känt är att antalet anmälningar ökat med uppåt 15% och nu når över 6000. Som jag skrev i mitt första inlägg i serien så utgör kriminalvårdsärenden 17% av dessa vilket inte är tanken från start.

Det är därför vi behöver en fångombudsman för den löpande hanteringen och vill man inte skapa en självständig sådan så kan JO kvarstå som överordnat kontrollorgan.                                                                 

I Storbritannien har man infört en motsvarighet och erfarenheterna därifrån är så här långt odelat positiva från alla parter.

Svensk Myndighetskontroll: Isländsk terrorism


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3631893.ab

Om statsminister Reinfeldt eller försvarsminister Tolgfors, som tidigare i FRA-debatten förnekat begreppet ämnesglidning så frenetiskt, vill ha ett typexempel på vad ämnesglidning kan innebära så är detta ett lysande exempel.

Antiterrorlagar som används på ett sätt som om man hade frågat då lagen stiftades, inte alls hade varit möjligt, för det är ju inte lagens syfte….

Vi motståndare har sagt det gång på gång, syftet är i sig ointressant. Frågan är vilka medel som kan nyttjas och vilken effekt nyttjandet av dessa medel kan få.

Yttre hot, måste betyda t.ex engelska fotbollssupporters också….

Svensk Myndighetskontroll: Oskyldiga i fängelse-polis o åklagare undanhåller bevis (Brott & Straff d


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3628064.ab

Brott & Straff del 2

Även denna artikel får ses eller snarare måste ses som en del i vad jag håller på att skriva om behovet av en fångombudsman.

Den kände och mycket balanserade advokaten Peter Althin hävdar i dagens Aftonblad att polis tillsammans med åklagare undanhåller domstolarna bevis.

Det är väl inte konstigt att en känd försvarsadvokat påstår något sådant, det ligger ju på något sätt i yrkesrollen, kanske någon nu tänker. Det är en naturlig reflektion och den skulle i normalfallet ha haft en relativt god bärighet.

MEN, och det här är verkligen ett stort men.

För det första är inte Althin känd för dramatiska utspel i sin roll som advokat och det ska till rätt mycket innan han påstår något i den här vägen.

För det andra skriver han inte sin artikel ensam utan tillsammans med statsåklagaren Nils-Eric Schulz. Jag känner inte Schulz men bara det faktum att en statsåklagare skriver under på att det är så här det förhåller sig i våra domstolar säger också det en hel del.

För det tredje så har JO i olika sammanhang och på ett mycket försiktigt sätt harklat sig och så sent som i somras menade chefs JO Mats Melin att det var lite ”vilda västern” över verksamheten när polisen använder sig av informatörer eller infiltrerar på annat sätt. Till stöd för detta uttalande hade JO gjort en granskning av sex förundersökningar för att få en bild av hur det går till.

Inte en enda gång hade polisen informerat vare sig den misstänkte, hans försvarare, åklagaren eller domstolen om vad man hade för sig, eller att det fanns en provokation i botten för den bevisning som lades fram!

För det fjärde så har även JK i ett antal uppmärksammade uttalanden kommit med kritik i denna riktning och har även sagt rent ut att poliser ljuger. Andra delar av rättsväsendet har också de kritiserats i olika avseenden.

För det femte har också den respekterade journalisten Dick Sundevall nyligen utkommit med en bok i vilken han påstår och ger exempel på samma saker som Althin och Schulz nu gör.

Utöver dessa fem punkter finns gott om stödbevisning för den tes som framförs om undanhållande av bevis. Det är särskilt tre fall som spontant dyker upp i mitt huvud då jag tänker på mer uppmärksammade fall under senare år. I dessa tre har dock inte förekommit någon provokation eller infiltration.

De jag tänker på är de två livstidsdömda Rahman och Asskar samt den för pedofili dömde mannen, vars namn jag just nu inte minns, som dömdes till åtta år och efter tre och ett halvt år av straffet beviljades resning och friades helt.

Gemensamt för dessa tre är att bevisundanhållandet kom att ske genom att man undanhöll försvaret det utredningsmaterial som lagts i den s.k slasken.

Jag har även personligen en hel del erfarenhet från området och kan utifrån min horisont också styrka att det faktiskt förhåller sig så som artikelförfattarna påstår.

Ni som tidigare läst vad jag skrivit i olika inlägg om de många lagar som idag hotar vår integritet och frihet, vet att jag brukar tjata om det där med syfte och även den sammantagna effekten av alla lagar. Den ackumulerade effekten blir större än summan av de enskilda delarna är den slutsats jag brukar framhålla.

Samma fenomen gäller här. Det är den sammantagna trovärdigheten i ett påstående som ökar då samma uppgift kommer från flera av varandra oberoende källor.

När källorna också är trovärdiga en och en redan från start så blir det när allt lagts ihop till en sammanhängande utsaga väldigt svårt att dra någon annan slutsats än att vad som påstås är med sanningen överensstämmande.

Det är därför väldigt enkelt att instämma i kravet på en oberoende granskning av hur olika rättsfall gått till och den måste påbörjas snarast. Stämmer tesen sitter det många oskyldiga i våra fängelser!!

Svensk Myndighetskontroll: om brott&straff o kriminalvård


Brott&Straff – en liten artikelserie i ett

omdebatterat ämne.

Jag skrev häromdagen att jag skulle skriva något om varför vi behöver en fångombudsman.

Det ska jag också men då jag satte igång så märkte jag att det här blir nog nåt lite längre som tar upp fler aspekter kring hela rättskedjan. Börjar idag med Justitieombudsmannens syn på ett av problemen.

Brott o straff, en odödlig titel på en odödlig bok samt även tema för en debatt som synes vara odödlig den också. Det är väldigt, väldigt många som har åsikter i ämnet men få som har fakta. I och med att debatten också präglas av dessa känslor så har fakta svårt att tränga fram och att accepteras.

I november överlämnar JO sin ämbetsberättelse till riksdagen. Antalet ärenden under perioden juli 2007 till och med juni 2008 uppgick till över 6 000. En ökning med 15 procent.

Över 1000 av dessa handlar om kriminalvården.

Det är i sig en paradox att det första som ofta möter den som blir anhållen och ev. sedemera häktad, är en placering i en fyllecell vilket strider mot såväl häkteslagen som rättegångsbalken 24:22.

Första mötet med den rättsvårdande myndigheten och den föregår inte med något gott exempel utan bryter även den mot lagen.

Tillströmningen av klagomål har inneburit att inspektioner fått ställas in. Idealet vore att var och en av de fyra justitieombudsmännen kunde vara ute 30 dagar per år.

På fyra JO blir det totalt 120 dagar som ska ställas mot det verkliga utfallet den senaste tolvmånadersperioden på 45 dagar. Av dessa 45 stod JO Cecilia Nordenfelt för 19 dagar. Hon ansvarar för tillsynen över områden där inspektioner anses särskilt viktiga, som kriminalvården och överförmyndarna.

Inspektioner på myndigheterna är oerhört viktiga. Då kan systematiska fel uppdagas och besöken har också en preventiv funktion.

JO ska enligt riksdagens uppdrag vara ett extraordinärt organ dit medborgarna kan vända sig när de inte får gehör för sina klagomål hos berörd myndighet eller andra instanser.

JO ska genom inspektioner, vägledande beslut och i sista hand genom åtal se till att myndigheterna följer lagar och förordningar och därmed slå vakt om rättssäkerheten.

Men när det gäller kriminalvården har JO blivit ett ordinarie organ som får ta emot både stort och smått. Men för den som är frihetsberövad är även ”små” saker viktiga, enligt Nordenfelt.

I avsaknad av ett reguljärt, ordinarie och oberoende kontrollorgan måste JO ta hand om alla ärenden som berör frihetsberövade vilket inte är tanken med JO.

Enligt både chefs JO Mats Melin och Cecilia Nordenfelt måste de frihetsberövade få en ”egen” kontrollmyndighet dit de kan vända sig.

JO skulle då kunna fungera som ett yttersta kontrollorgan.

Det är väldigt, väldigt märkligt att Sverige saknar tillsyn inom ett område där staten utövar tvång mot enskilda!

Regering och riksdag kommer knappast att kunna bortse från kravet på ett särskilt kontrollorgan eftersom det även framförts av FN:s antitortyrkommitté som också under den senaste tioårsperioden har kritiserat Sverige framför allt vad gäller de långa hätningstider vi har men även för den slentrian med vilken åklagare beslutar om fulla restriktioner.

FN:s konvention mot tortyr kräver regelbundna besök och det klarar inte JO. Därför uppfyller Sverige inte konventionen vi skrivit under och även KU har tidigare uppmanat regeringen att vid en framtida översyn av konventionens tillämpning ompröva inställningen att JO kan fylla denna funktion.

Svensk Myndighetskontroll: Orkut gästbloggar


Hittade denna text skriven av någon som heter/kallar sig orkut och tyckte den var så bra att orkut får gästblogga här.

Mustafa, svensk medborgare född i Sverige brevväxlar elektroniskt med sin kusin Hani på universitetet i Teheran, givetvis på persiska. Mustafa gillar att hålla kontakt med sina rötter så att säga, han ser det också som ett bra sätt att träna språket, han är givetvis även nyfiken på landet, dess kultur, politik osv…

I något mail har de kanske nämnt de i väst så kontroversiella anläggningarna i Natanz. Mustafa förklarar för Hani hur det rapporteras i svensk media, och får Hanis syn på saken och vad som sägs om det i Teheran. I övrigt skriver de mest om släkten, kulturskillnader och lite religion. Mustafa är själv inte särskilt religiös, knappt mer än vad svenskar som firar jul och går till kyrkan vid bröllop och begravningar, men han finner ett intresse i religon av kulturhistoriska skäl och finner det både intressant och stimulerande.

Mustafa studerar till ingenjör, med en viss inrikting mot datorer och datakunskap. Han är med i några programprojekt kring fri mjukvara, så han finns med på ett antal mailinglistor.

Peter Gustavsson är gruvarbetare i Garpenberg, villa, familj, två barn på 8 och 12 år. Peter är en riktig datornörd på fritiden, djupt engagerad i fri mjukvara och programmeringskunnig. Men i övrigt en vanlig svensson som inte sticker ut på något sätt, jobbar, sliter och unnar sig och familjen en solsemester en vecka om året.

Peter och Mustafa råkar vara engagerade i samma programprojekt, så de har kontakt på samma mailinglista som hör till programmet de båda buggtestar och skriver patchar till. Ett program som ingår i de flesta linuxdistributioner. Ibland kommunicerar de privat också, fast ingen av dem känner varandra IRL,

Peter vet inte ens om att Mustfa är svensk, en gmail-adress säger ju inte så mycket, så de skriver på engelska. Mustafa å sin sida har alltid utgått från att Peter som har en gnu.org adress är amerikan eller britt. De har bytt kryptonycklar med varandra så att de kan e-posta krypterat när de språkar om utvecklingtekniska saker kring programmet, för vissa saker i programmet ligger verkligen i utvecklingens framkant och de vill hålla somliga saker lite hemliga så länge det bara är på idéstadiet.

Vad får nu en paranoid (o)säkerhetjänst ut av detta? För det första torde mail från Sverige skrivna på persiska adresserade till en server i Teheran väcka nyfikenhet, ännu mer så när anläggningarna i Natanz nämns. Mustafas trafik blir granskad närmare..

De hittar då Peter, och de hittar krypterad trafik mellan Mustafa och Peter. Nu undersöks Peter närmare, och här ringer varenda jävla alarmklocka, för Peter är en gruvarbetare och en sådan arbetar med sprängämnen! Det är därför som Peter, hans fru och framförallt deras barn får sin semster förstörd när helvetet bryter ut på flygplatsen när de är på väg att checka in för sin solsemester…

%d bloggare gillar detta: