Dagsarkiv: 1 februari, 2009
Svensk Myndighetskontroll: Välkommen FarmorGun!!
Så var det dags att hälsa den första gästbloggaren hjärtligt välkommen och det är Farmorgun i Norrtälje, som har inspirerats av en artikel om mobbning via bloggar:
Livet är en tragedi för de som känner och en komedi för de som tänker.
Jean de la Buyère (1645-1696)
09-01-31 En möjlighet att bidra till fostran.
Läser artikeln Blogg anmäls för nätmobbning i gårdagens SvD och förundras över vuxenvärldens syn på hur detta ska tacklas. Vilket angreppssätt torde vara mest verkningsfullt när det gäller barns överdrifter i situationer då de är uppbragda över något i skolan eller i den krets av människor som omger dem?
Jag tolkar det som att moralpanik griper omkring sig istället för att ta det, som en möjlighet till fostran i etik och värdegrund. Lärande exempel ses i arbetslivet i övrigt, som något gott, när det gäller att ta vara på erfarenheter. Varför inte i den miljö där våra barn och ungdomar ska fostras till goda samhällsmedborgare?
Talar man med varandra i telefon, kan någon häva ur sig vad som helst utan att det blir något större ståhej – omgivningen vet inte vad som är sant eller falskt när det återberättas. Sak samma med det skvaller som florerar på alla arbetsplatser, inte minst i skolans värld.
Bara den, som aldrig sagt något illa om någon annan bakom dennes rygg, kan slå sig för bröstet och sätta sig till doms över barn, som ännu inte lärt sig värdet av etik i umgänget med andra. Det inkluderar även dem, som vi ogillar, eftersom toleransen behöver tränas upp i likhet med allt annat.
Hur kommer det sig då att det blir ett sådant ståhej när det gäller sms och bloggande? Ja, en del kan förklaras med att vuxenvärlden tror att den ”virtuella skolgården” innehåller värre saker än skolgården i det verkliga livet (IRL). Men, mest handlar det om att det skrivna ordet får en annan verkan i och med att det kan läsas av andra och återges om och om igen.
Även om det ligger ute på nätet, kan det dock bara ses av dem som vet var det finns att läsa. Annat är det med tidningar, som har en större läsekrets. Eftersom det skriva ordet har en sådan genomslagskraft finns här pressetiska regler, som är rätt självklara i ett demokratiskt samhälle. Motsvarande regler finns på nätet s k netikett.
Lagar och regler fungerar bäst i sitt förebyggande syfte. I den gråzon som uppstår när man tar det säkra för det osäkra och lutar sig mera mot etiken än brottsbalken ryms en räcka av möjligheter. Sedan kan det naturligtvis finnas ungdomar, som kräver en samverkan med myndigheter utanför skolan, men då handlar det inte om när barn och ungdomar i sitt oförstånd går över de gränser som vuxna sätter.
När det gäller unga lagöverträdare pågår ett landsomfattande arbete mellan åklagare – polis – socialtjänst för en bättre lokal samverkan med ett tydligare fokus på åtgärder när unga gör sig skyldiga till brott. Det är bra, men det befriar inte föräldrar, skolan och alla oss andra från att göra det vi kan för att skapa en fredligare samvaro. Barn och unga gör inte som vi säger – de gör som vi vuxna gör.
Märta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund, borde ta sig en riktig funderare på en del alternativ till polisanmälan. Att besvära polisen med sådant som skola och föräldrar borde reda ut inger ingen respekt. Eftersom det i skolans värld gäller minderåriga och ibland även barn, som inte kan dömas till brott, kan det vara klokt att sätta sig in i var gränsen går för vad som är straffbart enligt lagen.
Kan just undra om Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén, vars medlemmar arbetar bland barn och yngre tonåringar, är av samma uppfattning som Märta Fjelkner? I så fall säger det något om vårt samhällsklimat, där jag tycker mig se hur benägenheten att hellre tala vad andra borde göra odlas på bekostnad av resonemang om vad man själv och andra mera direkt berörda själva kan göra. Sådana förebilder har vi alldeles för många av i dagens samhälle.
Taggar: fostran, etik, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, polis, åklagare, socialtjänst,
Länkar:
SvD Blogg anmäls för nätmobbning
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2389237.svd
Pressetiska regler
http://www.tidningeniskolan.se/latestArt.jsp?c1=668&c2=669
Netikett
http://sv.wikipedia.org/wiki/Netikett
ett landsomfattande arbete
http://www.aklagare.se/Om-oss/Brottstyper/Unga-lagovertradare/
straffbart enligt lagen
Svensk Myndighetskontroll: Trilskande kommunalråd
Nu har jag sedan mitten av november försökt få ett svar från Lasse Stjernkvist, kommunalråd i Norrköping och tidigare partisekreterare i Socialdemokraterna. På olika sätt har jag vid åtminstone sex tillfällen kontaktat honom och en gång har jag fått svar. Dock inte på den fråga jag ställt utan i svaret, daterat 081118, säger Stjernkvist att han ska återkomma.
Han säger emellertid inte om han har för avsikt att göra det i detta liv eller om hans ambition är att försöka nå mig i nästa……..
Bakgrunden är den att Stjernkvist i sin egenskap av politiker och kommunalråd varit djupt engagerad, drivande kan man nog säga, i frågan om ”organiserad brottslighet med inriktning mot MC-brottsligheten”. I Östergötland har också en handlingsplan antagits i början av 2008 som lägger fast hur arbetet ska gå till.
Av punkten 10 i denna handlingsplan framgår att det ska göras en delutvärdering av resultatet per 081101. Det är denna delutvärdering som jag begärt att få ta del av bl.a efter en del märkliga uttalanden av polisledningen i Östergötland.
Vad gör man då med ett trilskande kommunalråd? Man gör väl som man gjort och gör med riksdagssvar.se, fortsätter att tjata. Med kommunalrådet tänker jag dock ta hjälp av en för ändamålet lämplig torped med för jobbet adekvat utrustning och utbildning. Detta kombinerat med lång erfarenhet och ett bra trackrecord gör att jag har hopp om att kunna få svar relativt snart.
Justitieombudsmannen har hållit på med detta sedan 1809 och jag tror nog att kommunalrådets handläggning av ärendet står i strid med vad förvaltningslagen säger om att ett ärende skall handläggas skyndsamt. Den enda lilla osäkerhet jag känner är om de politiska tjänstemännen omfattas av lagen.
Med tanke på att de har sin inkomst från kommunen och att de därigenom finansieras av skattebetalarnas pengar, så tycker jag att det borde förhålla sig på det sättet. Ett samtal till JO under morgondagen skingrar säkert frågetecknen i det avseendet.
Apropos MC brottslighet så håller jag förresten på med ett par artiklar som jag tror kommer att ställa en del begrepp på huvudet och förorsaka såväl höjda ögonbryn som ilskna kommentarer samt dessutom en hel del debatt och frågor. I artiklarna går jag bl.a igenom den brottslighet som medlemmarna lagförts för sedan 1987.
Att det blivit just 1987 beror på att underlaget till del hämtats från polisen och de redovisar siffror från -87 och framåt. Bara det är lite underligt då statistiken visar Hells Angels, Bandidos och Outlaws och dessa fanns inte i Sverige förrän -93, -95 respektive 2001. Man kan undra varför man då startar 1987……?
Som ”alla vet” är MC klubbarna tunga och stora då det gäller inkasso, eller hur? Mot den bakgrunden är det något förvånande att finna att sedan 1987 finns sex (6!) fällande domar enligt lagrummet brott mot inkassolagen. Det är ett exempel på sådant som jag kommer att berätta mer om och utveckla i artiklarna som kommer.
Svensk Myndighetskontroll 