Dagsarkiv: 10 februari, 2009

Svensk Myndighetskontroll: Något för alla er som vill driva lite med FRA


http://www.dagensmedia.se/mallar/dagensmedia_mall.asp?version=216661

Hittade ett par kul saker för den som vill driva med FRA. (o vem vill inte det….)

På sajten Hejfra.se kan du hämta en mejlsignatur, innehållande ord som FRA-filtret kan reagera på.

Där finns också en mobiltelefontjänst där det finns förinspelade meddelanden till FRA, innehållande ord som ska fastna i filtret. Meddelandena finns dessutom med brytningar på tyska och finska.              
                                           

Svensk Myndighetskontroll: Varför är förtroendet för polisen så lågt?


På sidan 4 debatt ställs frågan ”varför det är ok att hata polisen?”

För det första är det inte ok att hata en hel yrkeskår. Jag avskyr när det generaliseras på det sättet så på klassiskt politikervis säger jag att frågan är fel ställd. Det finns inom polisväsendet skickliga poliser som sköter sitt jobb och det finns inom polisen rötägg som inte gör det. Något man har gemensamt med de flesta yrkeskårer.

Men, om man istället frågar varför förtroendet för polisen är så lågt så finns det inte en, utan en lång serie förklaringar till detta. Jag ska nämna några som jag tror har betydelse, det finns säkert många fler.

Rent allmänt så menar man när man talar om detta på olika arbetsplatser, grannar emellan o.s.v att polisen bara bryr sig om fortkörare och att de kunde väl ägna sig åt riktiga brott istället.

Allt för många har även varit med om bilinbrott, inbrott i hemmet eller varit utsatta för något annat brott. När de då har ringt polisen har de ofta mötts med en märklig attityd men det viktigaste faktumet är att det kommer ju ingen när man ringer!

I debatten sägs ofta att ett fängelsestraff också utgör en upprättelse för den drabbade. På motsvarande sätt får sägas att en utebliven reaktion från staten då någon har drabbats, utgör en ytterligare kränkning av brottsoffret som inte alls är försumbar.

En annan faktor som bidrar till det låga förtroendet är den mycket låga uppklarningsprocent som polisen har idag. Det är närmast en självklarhet att förtroendet då sviktar. Det gör det på samma sätt som t.ex för bilverkstäder som inte klarar att reparera bilen men tar rejält betalt.

Det finns en rätt att förvänta sig att de som är satta att sköta en viss uppgift också sköter den. Polisens huvuduppgift är att utreda brott och utifrån resultatet av utredningen sedan också att gripa en misstänkt. När man misslyckas med sin huvuduppgift är det helt naturligt att förtroendet också minskar.

Det finns många olika orsaker till detta men det får bli en annan diskussion. Här nöjer jag mig med att använda ”professorns” ord; ”polisens ledningsproblem är inte stora, de är gigantiska!”

Ett konkret fall som inneburit ett radikalt minskat förtroende och något jag tror den breda allmänheten aldrig kommer att förlåta polisen är hur mordet på Olof Palme hanterades. Den förtroendeskada som detta inneburit kommer att ta ytterligare en generation att förlåta.

Polisen verkar också i en ”bransch” där en eller någras misstag och beteenden får effekter för alla inom kåren och då det helt enkelt under en följd av år funnits alldeles för många som inte förstått sitt jobb inom kåren har förtroendet successivt fortsatt att minska.

Några exempel på vad jag menar finner vi i fallet Osmo Vallo, Norrmalmspolisens beryktade baseballsliga, Göteborgskravallerna, några starkt ifrågasatta dödsskjutningar, ett evigt ramlande av misstänkta i olika polistrappor etc.

Till detta ska läggas vad poliser som lämnar kåren berättar. Mest känd är nog Mikael Lundh som berättat om sina år vid Norrmalmspolisen som innehöll en provkarta på allehanda brott från polisens sida inkluderandes t.ex misshandel och mened.

Så här berättar en annan polis, Claes-Göran Hellsten, polisinspektör med 30 år i tjänsten:

”Jag har sett så många fördomsfulla och onödigt brutala kolleger kränka, sparka och slå försvarslösa medborgare att jag mår illa.”

”Jag vet inte hur många gånger jag har hört kolleger skrika: ‘Vad fan har du här att göra, din jävla blatte?’ eller ‘Åk hem till bushen istället för att snylta oss svenskar!’.”

”Förvånande många poliser har en reaktionär, antidemokratisk hållning. Dessa mörkermän förfasar sig över ‘samhällets förfall’ och föraktar beslutande politiker därför att de är ‘svaga’ och ‘viljelösa’. Och i grupp förstärker de varandras mörka sidor.”

Slutligen måste också JK:s rapport om poliser som ljuger och begår mened för att skydda kollegor nämnas. Den fick välförtjänt stor uppmärksamhet och den har naturligtvis också bidragit till ett ifrågasättande av polisen.

Nu i dagarna har vi skånepolisens på varandra tätt följande incidenter. Två med rasism i botten och en tredje där man förnedrat en narkotikapåverkad man genom att filma honom på psyket. Som toppen på det berget den polischef som under lång tid mörkat vad som nu avslöjats.

Allt detta plus ytterligare sådant som jag vet att många olika människor kan vittna om har gjort att förtroendet idag är så lågt som det är och handen på hjärtat så är väl inte det så konstigt?

Svensk Myndighetskontroll: Media uppmärksammar bojkotten


http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/130589-dessa-bloggare-bojkottar-medierna

Kul att det nu uppmärksammas i media också. Det är första artikeln tror jag!

Svensk Myndighetskontroll: Finns det motstånd inom EU?


Här i Sverige har det pågått och pågår en intensiv debatt kring den nya tekninkens hot och möjligheter framför allt kanaliserad via de debatter som nya lagförslag genererat.

Flera av dessa lagförslag och nya lagar är en följd av vårt EU-medlemsskap och en följd av olika EU direktiv. Det just nu mest omdebatterade är IPRED och vi har även t.ex telefon- och datalagringslagen som är på gång. är sådana exempel.

Vad jag grunnar på är hur det ser ut i andra europeiska länder när det gäller protester och debatt? Vad görs t.ex i våra nordiska grannländer inkluderat Norge trots att Norge står utanför EU? Går debattens vågor höga även där?

I Storbritannien, som i en hel del avseenden är värre än Sverige på detta område, pågår det någon debatt eller rycker man på axlarna så länge det finns varmt te?

Tyskland, där man redan sett ändrade beteenden hos människor efter det att direktivet om teledatalagring införts, hur ser det ut på den tyska protestfronten?

Frankrike, som ju har en tradition av stormöten och protester på olika områden, vad händer?

Ni som vet något om detta får gärna höra av er och berätta. Dels för att jag är allmänt nyfiken och dels för att jag tror att det måste till rejäla protester från hela Europa om vi ska kunna stoppa marschen mot det totala kontroll- och övervakningssamhället.

%d bloggare gillar detta: