Dagsarkiv: 27 februari, 2009

Svensk Myndighetskontroll: Det räcker inte JO!!


http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article4523906.ab

Jag har tidigare i ett par artiklar kritiserat JO för att vara tandlös och att denna tandlöshet lett till att respekten för JO och JO:s kritik har underminerats så långt att denna kritik idag är i stort sett verkningslös.

Artikeln i dagens tidning är ett exempel på detta och det räcker inte att, som JO gör, utgå från att något har förändrats till det bättre. Det finns otaliga exempel på hur JO gång efter gång kritiserar samma brist på rutin utan att något vidare händer.

I det här fallet handlar det om en människas hälsa och det hon utsatts för av anstalten borde falla under kategorin misshandel jml. brottsbalkens bestämmelser. Där talas under misshandelsbegreppet bl.a om att försätta någon i vanmakt och det menar jag skett i detta fall.

Här följer ett av de inlägg jag tidigare skrivit i ämnet.

Alltsedan 1809 har Justitieombudsmannen varit verksam i arbetet med att tillse att medborgarnas rättigheter enligt såväl grundlag som andra lagar och förordningar följs av de olika myndigheter och tjänstemän som utövar den offentliga makten.

I händelse JO kommer fram till att ett åsidosättande av de rättigheter som genom lag tillförsäkras medborgarna har skett så har JO till sitt förfogande ett antal möjliga åtgärder mot den eller de som i olika hög grad brustit i sin ämbetsutövning.

JO:s kritik kan komma till uttryck genom såväl olika grader av skriftlig kritik som att JO beslutar att väcka åtal mot den eller de som i sin myndighetsutövning brutit mot lagen.

I Sverige, som saknar en författningsdomstol, är JO:s arbete särskilt viktigt för att medborgarna ska ha någon möjlighet att få framföra klagomål mot dem som bryter mot bl.a. våra grundlagar.

JO har i sin senaste (2007) ämbetsberättelse 691 sidor som är fyllda av kritik mot maktfullkomlighet och arrogans i de offentliga myndigheternas ämbetsutövning. 5646 ärenden redovisas och drygt 11% av dem utvisar en svidande kritik. Vi väntar nu på att 2008 års berättelse ska utkomma i tryck och vet att antalet anmälningar ökat till uppåt 6500.

Om själva antalet anmälningar kan sägas att de med till visshet gränsande sannolikhet endast utgör en bråkdel av de fall då rättigheter kränkts. Kunskapen om JO och möjligheten att anmäla är låg och likaså anmälningsbenägenheten.

Problemet är att makten inte bryr sig längre utan t.o.m offentligt avfärdar JO:s kritik med en axelryckning.

JO.s roll borde, särskilt i dessa dagar då fri- och rättigheter kontinuerligt med hänvisning bl.a. till yttre terrorhot, naggas i kanten av nya lagar och lagförslag, vara än viktigare och större.

Tyvärr har JO under senare år valt att smyga med sin kritik istället för att ryta fram den genom att använda de konskvensinstrument som står till JO:s förfogande fullt ut.

Under det gångna året utnyttjade JO möjligheten att väcka åtal endast vid ett tillfälle!

JO behövs tveklöst men det krävs också att JO ämbetet återupprättas och återges den status och respekt man en gång åtnjöt.

Ett förslag jag tycker man kan titta närmare på är att t.ex ge JO möjlighet att utdöma viten vid myndighetsutövning som sker lagstridigt. På så sätt skulle det dels finnas en tydlig och väl definierad och mätbar konsekvens och dels en ytterligare nivå mellan skriftlig kritik och att gå till åtal.

Just det faktum att det idag inte finns tydliga och kännbara konsekvenser av att behandla medborgarna fel utgör i sig en orsak till att detta ibland upprepas gång på gång av samma personer och myndighet.

I den allmänna rättspolitiska debatten talas ständigt om att tydliggöra konsekvenser av ett felaktigt beteende.

Enligt principen lika inför lagen ska detta gälla i lika hög grad för myndigheter!

 

Svensk Myndighetskontroll: Mr Peter Power har ordet


http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2525917.svd

Idag har jag mest sysslat med att lära känna mitt badrum i detalj. Nån elak bacill har bestämt att det för närvarande är det optimala utrymmet att vistas i för att spåren av denna bacills härjningar i min mage inte ska synas i hela lägenheten………

Efter ca. 18 timmars hård kamp tror jag dock att jag lyckats ta död på den lille fan genom en kombination av 40% whisky + 40%ig whisky i ett glas blandat med 20% 42%ig whisky. Är bacillskrället inte död så är han åtminstonde såpass full att han somnat så jag passar på att skriva en rad så länge lugnet varar.

En kort kommentar till artikeln ovan som länken leder till får bli att jag tror det måste till en ny definition på begreppet intelligens. Det går annars inte att finna en rimlig förklaring till att människor, som enligt det gamla systemet med uppmätt IQ har uppvisat en tämligen hög sådan, plötsligt i ett förändrat politiskt klimat resonerar som om de förlorat 50% av tidigare uppnådd poäng.

Det tycks vara helt omöjligt att få denna kategori att förstå att syftet med en åtgärd må vara hur gott som helst men att detta syfte inte försvarar att man använder metoder som i längden är så skadliga att även det ursprungliga syftet kommer att få stå tillbaka för effekterna av de metoder man släppt loss.

Om nu det man talar om i förhandlingarna är så menlöst och anpassat efter de regler vi redan har, så undrar man varför det varit och är så nödvändigt att föra dessa i hemlighet? Det är nämligen så, mr Peter Power, att det faktum att man talar om att förhandlingar hålls eller har hållits inte betyder detsamma som öppenhet.

Det framgår också rätt tydligt av den slutmening mr Power skriver där han säger att ”synpunkter från det civila samhället är alltid välkomna”. Civila? Nog får jag tankar som leder åt ett alldeles eget håll då han gör den distinktionen mellan vad ACTA förhandlarna sysslar med och oss vanliga dödliga……..

Svensk Myndighetskontroll: Därför kommer så småningom revolten att vara ett faktum


http://www.newsmill.se/artikel/2009/02/25/vi-socialdemokrater-borde-sagt-nej-till-ipred

Som jag skrev i en postning igår så kommer vi att vinna kriget. Det hörs allt mer kritik inifrån de etablerade partierna mot det egna partiets politik i frågor som rör just frihet, demokrati, integritet och rättssäkerhet.

Just nu mest inom oppositionen men motsvarande tankar, kritik och missnöje finns även inom breda lager i regeringspartierna. Tydligast har det så här långt kommit till uttryck inom Centern och Folkpartiet.

Det ska bli oerhört spännande att följa S kongress i höst eftersom det i det tidigare statsbärande partiet idag finns ett missnöje med så många olika saker. Dels att man är i en fortfarande ovan oppositionsroll men dels och framför allt med både förd politik, ingångna allianser och även med partiledningen (läs Mona Sahlin). Till detta ska läggas missnöjet även med ”kontrollpolitiken.”                                     
  (Bild från Attila)

  Även inom Moderaterna finns spänningar och dessa kom till uttryck bl.a under FRA debatten men även nu under IPRED-lagens genomförande. I bägge dessa frågor är också parti och ungdomsförbund på kollisionskurs med varandra.

Här kommer en repris.

Jag har tidigare haft den här artikeln med i bloggen men tycker den är värd att upprepa i detta sammanhang. Den är underskriven av sju moderater för bara lite drygt ett år sedan då den fanns införd i Expressen.

Att avkriminalisera den fildelning som i dag är förbjuden och tvinga marknaden att anpassa sig är inte bara den bästa lösningen. Det är den enda lösningen.

Regeringen har samlat in synpunkter på Renforsutredningen, som syftar till att stänga av fildelares internetanslutningar. Hovrätten totalsågar utredningen och ifrågasätter om ett internetförbud skulle minska fildelningen. Trots att flera andra länder har tagit till liknande åtgärder har ingen visat upp några goda resultat.

Datainspektionen frågar sig om Renforsutredningens förslag är förenligt med det skydd för privatlivet och enskildas korrespondens som följer av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Det finns både EU-direktiv och svensk lagstiftning som säger att internetleverantörers uppgift är att tillhandahålla kommunikationsmöjligheter – inte att hålla reda på vad enskilda människor samtalar om eller vilken information de skickar till varandra.

Konkurrensverket tillägger att vi inte rimligen kan ge privata företag en roll som myndighetsutövare. Besluten om att stänga av internetanvändare kan bli godtyckliga utan en rättsprocess. Och så fortsätter det när man läser de tunga myndigheternas synpunkter. Myndighet efter myndighet smular sönder Renforsutredningen.

Upphovsrättsindustrins företrädare är desto mer entusiastiska till att stänga ner medborgarnas internetuppkopplingar, och lyfter fram Frankrike som ett positivt exempel. I Frankrike har myndigheter, rättighetshavare och bredbandsleverantörer tvingats in i ett samarbete. General Electric beskriver hur det fungerar: ”I praktiken innebär det att bredbandsoperatörerna ska övervaka vad deras kunder gör på internet och anmäla det.”

Antipiratbyrån beskriver Sverige som en frizon för fildelare, och försvarar försämrad rättsäkerhet med att så har regeringar gjort i andra europeiska länder. Men varför ska Sverige anpassa sig till vad länder som Frankrike tycker? Sverige är en av världens främsta tekniknationer, och vår teknikvänlighet måste få avspegla sig i politiken.

Som del i ett globalt nätverk kan vi erbjuda internetanvändare världen över den informationsfrihet som de förvägras i sina hemländer. (observera att detta skrevs innan FRA lagen antogs!)

Att avkriminalisera den fildelning som i dag är förbjuden och tvinga marknaden att anpassa sig är inte bara den bästa lösningen. Det är den enda lösningen, såvida vi inte vill ha en allt hårdare kontroll av vad medborgarna gör på internet.

De politiker som nu spelar på Antipiratbyråns planhalva ska vara medvetna om att de har allierat sig med en rörelse som aldrig är nöjd och som alltid kommer att kräva ytterligare steg i riktning mot kontrollstaten. I dag vill de göra bredbandsleverantörerna till internetpoliser, och själva vill Antipiratbyrån få möjlighet att begära ut identiteten på fildelare. Då kan de dra den 15-åriga tjej som har laddat hem en Britney Spears-låt från nätet inför rätta i en civilrättslig process.

Kommer Antipiratbyrån att vara nöjda med det? Troligen inte, för även om lagskärpningarna genomförs kommer de nya regelverken inte att stoppa fildelningen. Redan i dag finns det anonymiseringstjänster som gör de liggande lagförslagen verkningslösa. Därför kommer antipiratbyrån att kräva nya verktyg som ytterligare ökar övervakningen på Internet.

Den enkla sanningen är att nästan alla kommunikationskanaler på internet kan användas för att kopiera upphovsrättsskyddad information. Kan du använda en tjänst till att skicka ett meddelande kan du sannolikt använda samma tjänst till att skicka en mp3-låt. Den som vill kontrollera vilka som skickar upphovsrättsskyddat material mellan sig måste kontrollera all elektronisk kommunikation mellan medborgare.

I slutet av 1970-talet ville upphovsrättsindustrin förbjuda människor att spela in tv-program på video. 1998 försökte skivindustrin få mp3-spelare förbjudna. Vi politiker måste sätta ner foten och förklara att vi inte är beredda att medverka till att skapa den teknikfientliga kontrollstat som krävs för att antipiratbyrån ska bli nöjd.”

Karl Sigfrid. Margareta Cederfelt. Ulf Berg. Lena Asplund. Staffan Appelros. Lisbeth Grönfeldt Bergman. Göran Montan.


Ovanstående är en mycket bra artikel och jag håller fullständigt med artikelförfattarna i vad de de skriver som t.ex i den sista meningen:

Vi politiker måste sätta ner foten och förklara att vi inte är beredda att medverka till att skapa den teknikfientliga kontrollstat som krävs för att antipiratbyrån ska bli nöjd……”

Den foten satte ni ner löst och tyst måste jag säga. I onsdags, den 25/2, så var fyra av er frånvarande och de tre som närvarade, Ulf Berg, Lena Asplund och Göran Montan röstade ja till propositionen.

Jag har svårt att tänka mig att dessa tre gjorde det av personlig övertygelse. Så mycket kan man inte ändra grundinställning under ett år då hela debatten dessutom visat att vad de anför i sin artikel är helt korrekt.

I en annan postning ska jag berätta hur jag menar att det påverkar förtroendet för politiken då riksdagsledamöter säger ett och gör ett annat men här och nu är detta intressant på ett annat sätt.

Att av partipiska tvingad och av annan lojalitet nödd, behöva gå emot sin egen övertygelse är något som hos de allra flesta människor skapar en sorts bitterhet och besvikelse. Främst över det egna agerandet men också över att det var vänner och partikamrater som förmådde en till detta. Det är en bitterhet och besvikelse som inte försvinner utan ligger kvar och mal inom en.

Någon dag, vid något tillfälle, så ser man en chans att gottgöra detta och gör det ofta också trots att priset även då kan bli högt. När tillräckligt många börjar nå en punkt, ofta efter att detta upprepats vid några tillfällen, då man känner att nu kan jag inte längre se mig själv i ögonen så brister den uppdämda besvikelsen ut och man revolterar helt enkelt mot den/dom som man anser har tvingat en till detta.

Jag är helt övertygad om att den dagen kommer då vi får se en sådan revolt inom alliansen om man fortsätter på den inslagna repressiva och kontrollerande väg man slagit in på. I en liberal värld har man respekt och förtroende för den enskilde individen och det finns tillräckligt många liberaler inom alliansen för att den av mig förväntade palatsrevolutionen en dag ska komma.

Min förhoppning är att detta ska ske snart och vi har ett par nya test i form av bl.a datalagringsdirektivet och FRA-lagen på gång under våren.

Hade det varit så att de respektive partiledningarna och ”det inre kabinettet” hade valt att föra nuvarande regeringspolitik som oppositionspolitik om alliansen suttit i opposition, är jag rätt säker på att revolten redan varit ett faktum.

Tyvärr är det ofta mycket, mycket betydelsefullare och väsentligare att sitta vid makten än att hålla sig till den egna ideologin vilket jag inte kan göra annat än beklaga!

%d bloggare gillar detta: