.Svensk Myndighetskontroll: Det tar sig men jag väntar fortfarande.

Den moderate riksdagsledamoten Anti Avsan har nu publicerat mina kommentarer men ännu ej besvarat någon av dom.

Det finns anledning att återkomma.

Svensk Myndighetskontroll: Intressant SIFO-mätning

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4650277.ab

Det mest intressanta med den mängd olika opinionsmätningar som gjorts under den här mandatperioden är att se den rörlighet som numera finns i väljarkåren.

Såna svängningar som vi ser numera var helt otänkbara för bara tio år sedan och att utifrån dessa mätningar säga något om valresultatet känns helt omöjligt.

Den här gången har de största förändringarna skett mellan partierna inom alliansen där moderaterna alltså ökat 4,9% enheter medan KD och FP tillsammans tappat 3,1.

S ligger i stort sett still liksom V och C medan även miljöpartiet som varit i stort sett osynliga den senaste tiden tappar 1,1% enhet.

En siffra som märkligt nog saknas är andelen väljare som inte uppgivit något parti. Det är i den här gruppen som valet kommer att avgöras. Historiskt har det nästan alltid varit så att när S förmått mobilisera sina väljare har partiet också vunnit eller bibehållit regeringsmakten.

2006 förmådde en trött Göran Persson inte göra detta och följaktligen förlorades också makten. Allt talar nu för att en avgörande faktor för hur det kommer att gå i valet avgörs redan i höst då S har sin partikongress. Resultatet av denna och hur medlemmarna där känner efter kongressen kan bli helt avgörande för mobiliseringen.

En annan för alliansen bekymmersam och viktig fråga är KD:s siffror. Som det ser ut idag så är en röst på KD en bortslängd röst och förhållandet mellan alliansen och oppositionen är ett reellt gap på 6,6% enheter till oppositionens fördel när KD:s siffror räknats bort.

Allt talar för en mycket spännande valrörelse där det snarare som det ser ut idag, gäller att undvika misstag än att presentera storskaliga förändrings och reformförslag. Jämförelsen Reinfeldt – Sahlin kommer också att fortsätta och frågan är hur Sahlin ska komma igen ur det underläge hon har i den matchen just nu.

Svensk Myndighetskontroll: Är barnkriminalitet ett problem i dagens Sverige?

Den som är gammal nog att begå brott är också gammal nog att bestraffas.

Denna uppfattning har jag nu sett på några olika debattsidor och i allmänhet så åtföljs den av förslag om att sänka straffmyndighetsåldern till 12 år.

Jag menar att det är en ologisk slutsats. Don´t do the crime if You can´t do the time, som min gamla mormor skulle ha sagt. Om hon hade varit i livet och kunnat engelska förstås.

Har man slagit fast att den som är gammal nog att begå brott också är gammal nog att bestraffas så ska man naturligtvis inte ha någon straffmyndighetsålder alls.

En sådan åldersgräns skulle innebära att t.ex kriminella sjuåringar fortsatt tilläts löpa fritt, för att inte tala om dessa horder av kriminella elvaåringar!

Jag är däremot inte klar över vilka straff man tänker sig för dessa kriminella och välorganiserade barn. Fängelse, skampåle, aga, böter, stening? En kombination? Det kanske framgår av den vidare texten?

Att något måste göras framstår som självklart. Häromdagen såg jag själv ett gäng i åttaårsåldern samlade på häftiga små cyklar och någon berättade att det var de illa beryktade Bambinos som hade en gårdsträff.

                                              
Den organiserade brottsligheten bland just åttaåringar är ett växande problem som måste mötas och polisen har därför satt upp specialenheter i åtta län i en försöksverksamhet som går under namnet Bullerbyn.

Kommande rättegångar kan bli mycket intressanta sedan justitieminister Box förklarat att brottsprovokation får användas för att snärja dessa små ligister.

Polisen sägs därför nu ha köpt in försvarliga mängder smågodis i syfte att se hur långt gängen är beredda att gå i sin iver att få tillgång till dessa njutningsmedel.

Ett första fall av illegal fildelning kommer att prövas i Södertörns tingsrätt i slutet av denna månad.

Det var efter en undercoveraktion där tre medlemmar i just Bambinos erbjöds en stor påse gelehallon om de laddade ner fyra ännu icke namngivna låtar, som polisens första tillslag enligt den antagna Bullerbyplanen kunde göras.

De misstänkta är under tiden fram till rättegången placerade i rumsarrest på den lokala polisstationen. Amnesty har hävdat att rumsarrest är nysvenska och en förvrängning av verkligheten då de tre misstänkta tvingas dela en fyllecell under förhållanden som inte motsvarar de minimikrav som kan ställas enligt FN:s barnkonvention.

Detta påstående avvisas av justitiedepartementet, där statssekreterare Hildegard Rotting säger att man räknat på detta och kommit fram till dels att de tre misstänktas sammanlagda vikt och kroppsvolym motsvarar en fullfjädrad och välbyggd brottslings, dels även att det är fildelning som är förbjudet och inte celldelning.

På grund av den låga åldern hos förövarna så har man nu även infört så kallad vittnescoachning vilket innebär att såväl de tilltalade som vittnen, under två timmar varje dag, får hjälp med att lära sig vad som är lämpligt och inte lämpligt att säga i en rättegång.

Metoden är ny, men antas spara in mycket tid vid rättegångar samtidigt som den gör behovet av försvarare överflödigt.

På fråga om inte detta är en fara för rättssäkerheten svarar Hildegard Rotting att det är tvärtom så att rättssäkerheten stärks eftersom det är rätt säkert att alla vet vad de ska säga. På så sätt blir det säkert rätt och blir det rätt så är det rättssäkert.

Därför tillåts inte heller några kontakter mellan de misstänkta och deras föräldrar under tiden fram till rättegången. Detta för att försäkra sig om att ingen subjektivt färgad påverkan ska störa de misstänkta.

Den anmälan som gjorts till Europadomstolen avfärdar Rotting med att konstatera att alla erforderliga rättsmedel ställts till de misstänktas förfogande genom att samhället tillhandahåller både vittnescoacher och åklagare.

Mer kan man inte begära och skulle domstolen ha en annan uppfattning så vet vi inte det förrän om nio år och då är det ju ändå för sent. Så varför bekymra sig om det nu, säger Rotting i en kommentar.

Hos många är tacksamheten idag ändå stor då detta visar att samhället äntligen gör något och bryr sig. Genom att kriminalisera och stigmatisera barnen så ger samhället dom en identitet och det är något som många barn idag saknar, enligt justitieminister Box.

I syfte att ytterligare bekräfta den nyvunna identiteten har justitiedepartementet hämtat inspiration från Ipred-lagens motto om att – ”den vi inte kan kriminalisera kan vi istället ruinera” – och nu i en proposition föreslagit riksdagen att den dom som meddelas även ska publiceras i massmedia på den dömdes egen bekostnad.

En tanke och synergieffekt av detta är att på detta sätt kan en del av presstödet ersättas på sikt, eftersom man från departementet räknar med ett stort antal fällande domar varje år.

Försvarsdepartementet har i en departementspromemoria upprättad personligen av försvarsminister Rocky Talgbäck förseslagit att en lämplig påföljd för dessa vanartiga barn vore minimum ett år på ett s.k Boot-camp.

Rocky
Talgbäck

Departementet förklarar sig positivt till att driva en sådan verksamhet vilken i allt väsentligt skulle kunna införlivas i det svenska totalförsvaret.

Detta innebär, enligt försvarsminister Talgbäck att med ett tillräckligt stort antal fällande domar och därigenom frigjorda tillgångar i form av humanmaterial i låg och utvecklingsbar ålder, så skulle försvaret kunna spara in åtskilligt med pengar på reguljär trupp.

Tankar finns redan på att från dessa blivande Boot-camps rekrytera en elitbrigad med 10-11 åringar för tjänstgöring i Afghanistan där det alls inte är ovanligt med militär personal i denna åldersgrupp. I alla fall inte på motståndarsidan.

Från kommunförbundet ser man också positivt på planerna då detta kan komma att väsentligen reducera kommunernas kostnader för t.ex skolor och fritidsverksamhet.

”Vi räknar med att borttagandet av straffmyndighetsåldern på tre års sikt ska innebära en halvering av klasserna”, säger kommunförbundets nytillträdde VD Åke Ingvarsson, som rekryterats från det av CIA och NSA nyligen uppköpta FRA.

En opinionsmätning från SIMO, Statens Institut för Manipulerande av Opinionen, visar att svenskar generellt är positiva till den nya lagen och att föräldrar på gatan menar att ”så länge kidsen bara har rent godis i påsen”, så är lagen inget problem.

”Inte heller barnen är vårt problem”, tillägger föräldrar på gatan till slut för att förtydliga sin inställning.

Hos oppositionen mot förslaget tycks hoppet vara mer eller mindre ute om att det ska gå att göra något mot lagen.

Detta har också till viss del tagit sig religiösa uttryck med önskningar och hopp om att en högre makt ska gripa in.

Avslutningsvis så vill jag framhålla att mycket återstår att se av hur resultatet av denna reform kommer att gestalta sig. Viktigast och jag vågar nog påstå att denna slutsats också är den i särklass viktigaste som kan dras i detta sammanhang, är att

Svensk Myndighetskontroll: Det stinker nåt alldeles vedervärdigt!

http://www.dn.se/kultur-noje/musik/skyddstiderna-maste-synka-battre-1.821292

Artikelförfattaren, professor Rosen, är tillsatt av regeringen som utredare av vad regeringen kallat ”En översyn av vissa frågor om upphovsrätt.”

Enligt kommittedirektiven ska han bland annat göra en allsidig översyn av 3 kap. upphovsrättslagen i syfte att modernisera bestämmelserna samt utreda och ta ställning till om upphovsmannens ställning som avtalspart bör stärkas.

I sammanfattningen av direktiven i den delen skriver regeringen följande:

”Sammantaget ska utredaren därför göra en allsidig översyn av 3 kap. upphovsrättslagen i syfte att modernisera bestämmelserna, vari ingår att utreda och föreslå varaktiga och flexibla bestämmelser om upphovsrättens övergång som återspeglar den upphovsrättsliga marknaden och som innebär rimliga möjlig-heter för upphovsmän att hävda sina rättigheter samtidigt som övriga berättigade intressen på området tillgodoses.”

Är det någon mer än jag som får intrycket, efter att ha läst artikeln i DN, att professorn redan är klar med sin utredning?

Hur allsidig kan en sådan utredning bli om man väljer en utredningsordförande som dels är ordförande i Svenska föreningen för upphovsrätt och som dels på det sätt han gör i dagens artikel, uttrycker en så ensidig partiskhet som han gör?

Det är en ren skandal att det tillåts fungera på detta sätt och en regering som förfar som den nuvarande vill inte ha en utredning, dom vill ha ett i förväg bestämt svar och inget annat.

Something is rotten in the state of Sweden och det stinker vedervärdigt!

Svensk Myndighetskontroll: Riksdagsledamot och tillika rådman slarvar med orden.

Jag återvände för en stund sedan till den moderate riksdagsledamoten Anti Avsans blogg http://antiavsan.blogspot.com/
för att se om han hade besvarat min kommentar http://blogg.aftonbladet.se/21909/perma/1154534 ännu.

Blev lite förvånad över att upptäcka att han skrivit ett nytt inlägg under lördagen men undvikit att publicera min kommentar.
det kan naturligtvis bero på att något falerat i kommentarsfunktionen så jag skickade kommentaren igen.

När jag ändå var där så skrev jag även en kommentar till vad han hade skrivit tidigare idag.

”Det förvånar mig att du som är både riksdagsman och rådman är så slarvig i din argumentation.

Du påstår genom din jämförelse att fildelning skulle vara lika med stöld.

Om du skulle ha rätt i detta påstående så måste du i så fall förklara för mig varför inte fildelare lagförs för brottet stöld, som det definieras i brottsbalken 8 kap.?

Naturligtvis så beror det på att fildelning inte är stöld utan ett intrång i upphovsrätten. Att kalla det stöld är därför felaktigt och utgör endast ett försök att demonisera fildelare.

Lite senare i ditt inlägg så skriver du att Sverige har en skyldighet att implementera sanktionsdirektivet liksom alla andra EG-direktiv.

Det har du naturligtvis rätt i.

Vad du skulle ha nämnt är också det faktum att Sverige inte har skyldighet att ge industrin de befogenheter den nu får i enlighet med den nyligen antagna lagen.

Detta fastslås av EG-domstolen i en dom 080129 i mål nr. C-275/06 mellan parterna Productores de Música de España (Promusicae) och Telefónica de España SAU.

Att Sverige inte är tvingat att införa en lag som ger industrin rätt att få veta namn bakom IP-adresser framgår tydligt av domen som är för lång att publicera i sin helhet här. Det torde dock framgå av den sista meningen i detta stycke att det förhåller sig som jag påstår.

”The Court of Justice notes that the exceptions permitted by the directives on the protection of personal data include the measures necessary for the protection of the rights and freedoms of others.

As the directive on privacy and electronic communications does not specify the rights and freedoms concerned by that exception, it must be interpreted as expressing the Community legislature’s intention not to exclude from its scope the protection of the right to property or situations in which authors seek to obtain that protection in civil proceedings.

It does not therefore preclude the possibility for the Member States of laying down an obligation to disclose personal data in the context of civil proceedings. However, it does not compel the Member States to lay down such an obligation.”

(Den fetare texten i sista meningen är mitt verk)

Sverige (läs regeringen) har alltså gått längre än vad direktivet kräver vilket företrädare för alliansen är väldigt noga med att prata tyst om!”