Jag erkänner härmed att jag är beroende!

Nu har jag en längre tid känt att det är hög tid att jag kommer ut och erkänner mitt eget beroende.

Det är ett beroende som har varat alltför länge nu och som nu måste brytas så att jag har några pengar och hälsan kvar på ålderns höst. Dessutom är jag övertygad om att mitt eget exempel kan vara en varning för andra att undvika att gå i samma fälla som jag en gång gjorde.

Jag talar om mitt beroende av att erlägga tobaksskatt!

Ett första steg är naturligtvis att erkänna att jag har ett sådant beroende och idag inser jag även att jag inte kan skylla på staten och Anders Borg. Felet är mitt och ingen annans.

Minns när jag i elvaårsåldern hörde talas om denna skatt för första gången och när jag upptäckte att det dels var förbjudet för 11-åringar att erlägga den och att det enda sättet jag kunde få känna hur härligt det är att betala just denna skatt, bestod i att i smyg köpa cigaretter så kunde jag inte stå emot.

Det började, som alla missbruk gör, i liten skala. I närheten av mitt hem låg det en röd kiosk där även vi som knappt nådde upp till luckan kunde få köpa en lös cigarett för hisnande 25 öre. Hur mycket av detta som var skatt visste jag inte då och vet fortfarande inte men jag minns den härliga euforiska känslan av att bli delaktig i något mycket större. Jag var nu inte bara en ohängd snorunge, nej minsann, jag var även skattebetalare och därmed bidragande till allas vår välfärd!

Året var 1968 och möjligheterna oändliga! Jag visste naturligtvis att jag en dag skulle få bidra med skatt på många andra sätt men det fina och lockande med tobaksskatten var just att den paradoxalt nog både var frivillig och förbjuden!

Det är sedan bara att erkänna att missbruket eskalerade. Det hände att jag inte ens kunde somna för att hjärnan sysselsatte sig med olika planer på hur jag skulle få ihop mer pengar för att kunna köpa fler cigaretter och på så vis få betala den underbara tobaksskatten.

Redan när jag var 14 så hade det eskalerat till en nivå där jag köpte hela paket vilka jag med goda skattevänners hjälp konsumerade så fort det bara gick. Allt fick naturligtvis ske i lönndom de första åren och jag kan säga att tobaksskatten sannerligen skärpte förmågan att debattera t.ex röklukt på ett för åldern synnerligen kreativt sätt.

Erkännas skall också att det var lite enklare på den tiden då samhällets acceptans för de tobaksskatteberoende var större och de tilläts att utöva sitt skattemissbruk såväl inom- som utomhus.

Inga var väl lyckligare än vi varje gång staten aviserade en ny höjning av tobaksskatten. Det hände att det köptes stora cigarrer bara för att fira sådana tillfällen och den finansminister som kom med sådana förslag blev hjältar för oss.

I början på nittiotalet började dock en ny egoism att breda ut sig i samhället. Osolidariska typer skattefuskade på flera olika sätt. Många genom att helt enkelt sluta betala tobaksskatt på sätt att de inte längre ville köpa cigaretter och andra genom att köpa insmugglade sådana istället. Man kan säga att detta var den första skatterevolten bland alla de som bara hade nöjesbetalat den här fina skatten men för oss beroende blev det successivt allt svårare att få betala skatten.

Visserligen tillhandahålls fortfarande skatteobjekten i handeln men rabiata skattemotståndare har gjort det allt svårare att konsumera den produkt som skatten erläggs för och det vore, för en äkta missbrukare, inte rätt att s.a.s inte fullfölja skatteinbetalningen utan att konsumera produkten.

Jag förstår att det kan låta obegripligt för den som inte är beroende men för de särskilda skatteberoendeläkarna är sambandet glasklart.

Nu idag, år 2012, känner jag emellertid att det stigmata det innebär att ha detta skattemissbruk har gjort att jag inte längre känner den stora glädje och njutning jag tidigare gjorde och skatteberoendet innebär även andra påfrestningar som t.ex psykosomatisk hosta.

Jag tillhör, vilket måste påpekas, dom som trots detta missbruk inte har gått vidare till tyngre missbruk som t.ex moms och bensinskattemissbruk och det är jag naturligtvis tacksam för. Det är ändå på plats med en varning till dagens ungdom så att de inte ska behöva hamna i samma svåra beroende som jag har gjort och jag vill därför rikta en allvarlig varning samtidigt som jag vill ge er ungdomar ett gott råd!

Var försiktiga med era skatteinbetalningar och försök se till att de inte blir så stora att ni riskerar att fastna i missbruk och förlora såväl arbete som vänner och familj! Tänk på att det kan börja med något så banalt som chokladskatt. En liten punktskattad pralin kan vara inkörsporten till något mycket värre.

Undvik sådana förföriska uppmaningar som t.ex skatteverket ibland tillåts skicka ut och vad ni än gör, gå aldrig, aldrig nånsin in till ett möte på ett skattekontor utan att ha ett vaccinerat ombud med er!

Själv ska jag nu söka kvalificerad vård av professionella och har därför tagit direktkontakt med en expert som har mottagningar för människor med skatteberoenden i Gibraltar, Liechtenstein och på Caymanöarna.

Jag hoppas jag kan få den hjälp jag behöver där och har hört att folk återvänt från dessa platser helt skattebefriade!

Media bär en stor del av skulden för allmänhetens felaktiga verklighetsuppfattning

En sak jag funderat över en tid men som jag inte vet riktigt vad man ska göra åt, är den bild av Sverige som förmedlas av media.

Utifrån den bilden kan jag faktiskt förstå att många människor idag har delar av eller den syn som många, framförallt SD sympatisörer ger uttryck för.

Problemet är ju bara att bilden som oftast förmedlas på nyhetsplats är så ensidig och uppblåst att den skymmer den helhetssanning som borde finnas som kontrast.

Som korta exempel kan nämnas att jag är helt övertygad om att man i en enkät, på frågan om antalet mord har ökat eller minskat i Sverige under de senaste 10 åren, av en överväldigande majoritet skulle få som svar att de ökat dramatiskt.

I verkligheten har de i stort sett legat stabilt i mer än 20 år runt 90-100 st per år. 2011 mördades faktiskt 9 personer färre än under 2010, något jag tror förvånar de flesta.

Trots en allt högre anmälningsbenägenhet ökade antalet anmälda brott inte mer än 16,2% från 1990-2011 samtidigt som befolkningen ökade med 10,3%. Då skall i den ekvationen även tilläggas att antalet lagar under perioden har ökat dramatiskt, vilket medför att det finns fler olika möjliga brott att anmäla idag. Databrottslighet kan få utgöra ett exempel.

Jag anser, mot ovanstående korta bakgrund, att det är dags att granska medias roll och medias betydelse bför den förvrängda bild av hur det ser ut på området brottslighet idag. I bakgrunden har vi självklart ett känt faktum; Brott säljer!

Intressant i sammanhanget är även hur SD lyckas bidra till denna bild och dessutom lyckas lasta ”den lavinartade ökningen av brottsligheten”, som alltså i verkligheten inte existerar, på invandrarna och då särskilt på invandrare med muslimsk bakgrund.

Skriver f.ö idag även på Motargument.se

PS För övrigt är uttrycket ”öka lavinartat” allmänt accepterat men i grunden märkligt. Laviner startar högt upp och går neråt……… DS.