Bloggarkiv

Svensk Myndighetskontroll: Hotet mot demokratin


Det hävdas ofta i debatten att terrorister, terrorism och grov organiserad brottslighet utgör hot mot demokratin och att staten för att skydda sig och demokratin därför måste införa en mängd olika lagar till skydd mot detta hot.

Jag har aldrig förstått argumentet som sådant.

Låt oss anta att en terrorgrupp slår till mot t.ex SJ och spränger ett tåg i luften. Många människor dör och ännu fler skadas. Detta är naturligtvis ett fruktansvärt brott men på vilket sätt skulle detta i sig utgöra ett hot mot demokratin?

Demokrati är i grunden en idé om människors lika värde och om principen en väljare – en röst. Demokrati är din och min rätt att fritt yttra oss, att mötas och utbyta tankar, att få tro på vad vi väljer att tro på eller att inte tro alls. Det är rätten att protestera och rätten att verka politiskt för sådant vi tror på och vill förändra.

Winston Churchill uttryckte det så här: ”Under alla de lovord som ges demokratin finns den lilla människan, som går in i det lilla valbåset med sin lilla blyertspenna och sätter ett litet kryss på ett litet papper. Inga tal och inga omfattande diskussioner kan på något sätt minska kryssets överväldigande betydelse.”

Faktum är att terrorister aldrig någonsin kan ta vår demokrati ifrån oss, det är något vi bara kan göra själva. Alla demokratins sjukdomar kan botas med mer demokrati. När en demokrati dör, dör den inte av brist på lagar utan av brist på demokrater.

Vilka är då dessa ickedemokrater som kan sägas utgöra ett reellt hot mot demokratin?

Mitt svar är att det är de politiker och grupperingar som gör karriär genom att slå mynt av rädsla och okunnighet. De gör det genom att förespegla oss enkla lösningar på svåra problem. De gör det genom att påstå att om vi bara inför lagar som ger dem större kontroll över oss så lovar de att de och detta ska skydda oss mot allt ont. Ger vi dem bara rätten att övervaka oss alla så ska den övervakningen ge oss fred och trygghet.

Att denna lagstiftning i sig inskränker vår frihet, kränker våra rättigheter och urholkar demokratin är den uppoffring vi tvingas till för att få den trygghet de lovar oss. Grundtanken tycks vara att genom att urholka demokratin så ska denna skyddas. Den logiskt begivne inser att med det resonemanget så borde det absolut bästa skyddet för demokratin vara dess avskaffande.

I tio års tid, alltsedan den 11/9 2001, har detta successiva urholkande av demokratin pågått. Lag har lagts till lag och för varje ny integritetskränkande lag så har vår frihet minskats, övervakningen och kontrollen ökat och demokratin har på så sätt urholkats på samma sätt som droppen urholkar stenen.

Lag (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott
Lag (2010:301) om ändring i lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott

Lagen som bloggarna glömde har den kallats, lagen som står högst upp. Det är en lag som tidsbegränsats till utgången av 2012. Det kanske inte är så underligt eftersom den i grunden är en undantagslag från 1952 som, måste jag säga, sprider en lätt unken doft omkring sig från den tid då den ursprungligen skapades.

Att den dessutom, tillsammans med alla de andra lagar som är skapade för att hålla rätt på dig o mig o våra gamla föräldrar, är en knepigt utformad lag framgår med all önskvärd tydlighet när vi läser vad lagrådet skrev om den då den var en lagrådsremiss för ett par år sedan.

”Det är svårt att få en samlad bild av lagstiftningen på området och omfattningen av de intrång i grundlagsskyddet som en enskild sammantaget kan drabbas av genom olika tvångsåtgärder.”

Det absolut enda som är bra i det uttalandet är att jag inte behöver skämmas när jag tycker att det är svårt att få en samlad bild av lagstiftningen på området. Uppenbarligen så är jag i gott sällskap. Skillnaden mellan mig och lagrådet blir helt enkelt den att jag hade använt mig av just detta faktum för att stoppa lagen.

Praxis i Europadomstolen visar nämligen entydigt att lag måste vara bl.a förutsebar och tydligt avgränsad och lagrådet säger ju att man inte har en susning om vad den enskilde kan drabbas av då denna lag tillämpas. Jag kan berätta lite om det i alla fall.

Den här lagen ger Säpo rätt att avlyssna och det borde väl inte vara nåt märkligt med det, eller hur? Landets säkerhetspolis måste väl ha den rätten/möjligheten? På det svarar jag kort och gott, självklart! Det har man också genom andra lagar som reglerar den verksamheten och jag tror bestämt att jag alldeles nyss skrev det som är nyckelordet i sammanhanget, ”reglerar”.

Man kan nog tryggt utgå från att ordet har med regler att göra och man kan säga mycket om olika länders säkerhetstjänster men en sak har dom gemensamt och det är en alldeles tydlig skepticism mot regler. Sådana har benägenhet att liksom komma i vägen för lite ”riktigt gammalt hederligt polisarbete.”

Formellt gäller lagen Säpos rätt att avlyssna bl.a ”olovlig kårverksamhet”, en term från 1930- och 40-talen som handlar om beväpnade nazistiska milisstyrkor. När såg du en sådan sist? Jag har varit med under större delen av den tid som den här lagen existerat och jag har aldrig ens hört talas om nazistiska milisstyrkor. Dessutom beväpnade.

Jag är faktiskt rätt säker på att det förhåller sig så med sådana små legioner att de, liksom för övrigt jultomten och påskharen, inte existerar och heller inte har existerat här i Sverige under alla dessa år. Varför envisas då regeringen med att förnya lagen och låta den löpa fram till 2012 i första hand?

Kreativa polishjärnor på Säpo har genom årtiondena på ett fantasifullt sätt skapat fantastiska tolkningar av begreppet och låtit det omfatta t.ex FNL-aktivister, extrema djurvänner och t.o.m vid några tillfällen journalister.

När Aftonbladets Björn Kumm avlyssnades på 60-talet så var det för att han avslöjat Säpos olagliga åsiktsregistrering och Säpo var på jakt efter hans källor.

Tomas Bodström, den inte helt okände gärning……förlåt, f.d S-märkte justitieministern var den som tog initiativet till den modernisering och utvidgning som föregick regeringen Reinfeldts övertagande av lagen. För säkerhets skull så passade de också på att utnyttja tillfället och utvidgade lagen ytterligare.

De egna förslagen och de nya brott de nu hittat på skall berättiga till förenklad avlyssning (utan domstolsbeslut). Till de nya brotten hör brott mot medborgerlig frihet, exempelvis AFA-aktivisters vilja att sabotera nazistmöten och ”finansiering av terrorism”.

Lägger vi en amerikansk definition på det sistnämnda så innebar en sådan definition i slutet av 80-talet att pengar till Nelson Mandela hade inneburit terroriststöd.

Avlyssningsreglerna omfattar även journalister som kan tänkas begå ”obehörig befattning med hemlig uppgift”. Det var det som Björn Kumm gjorde sig skyldig till när han gjorde sitt avslöjande.

Lagen gör inga inskränkningar alls när det gäller att lyssna på journalister. Obehörig befattning med hemlig uppgift är dessutom ett mycket diffust brott. Journalisten som begår det behöver inte ens känna till det själv, brottet kan begås utan uppsåt. Då blir det Säpo som tolkar vilka journalister som ägnar sig åt olämplig kritik mot staten och därför bör få sina källor avslöjade.

Eftersom dessutom ”olovlig kårverksamhet” genom decennierna har kunnat betyda vad som helst kan Säpo efter behag avlyssna alla som vänder sig till tidningar med olika uppgifter i tron att de har det källskydd som grundlagen ska ge.

Det räcker f.ö med att Säpo misstänker att de skulle tycka illa om dessa uppfattningar, om de kände till dem, så utgör det ännu ett skäl till avlyssning. Nämligen att skaffa sig bättre kunskaper om dessa kanske olämpliga uppfattningar.

Det mest obegripliga för mig är att detta införs av en regering i vilken det sitter partier som kallar sig liberaler. Det är inget annat än ett missbruk av och ett hån mot allt vad det ordet står för.

Det blir allt mer uppenbart att förvirrade terrorister knappast utgör något hot mot demokratin. Lika uppenbart framstår istället det skrämmande faktum att de som tycks utgöra det största hotet mot vår demokrati finns i Sveriges riksdag och i regeringen. Därför läser vi debattartiklar som innehåller meningar av den här typen:

”Svensk polis behöver tillgång till signalspaning för att bättra kunna skydda oss från de hot som finns mot vår demokrati. Därför är paradoxalt nog dessa förändringar nödvändiga för att öka tryggheten och öka skyddet för vårt öppna samhälle.” Johan Pehrson (Fp) i Sundsvalls tidning den 3/1-12. Lustigt nog samma dag som jag lämnade in stämningen mot staten i just FRA-frågan.

Anne Ramberg har skrivit följande:

”Balansen mellan säkerhet och rättssäkerhet, mellan rättstrygghet och integritet är mycket komplicerad. Man måste förhålla sig principiell till dessa frågor.

Det är lätt att fångas av de hotbilder som målas upp. Man kan då kasta sidoblickar på the ”Patriot Act” som fyllde 10 år den 10 oktober. Den introducerade något som benämns ”National Security Letter”, NSL. Ett NSL innebär att FBI bl.a. kan begära ut uppgifter om konsumenter från internetleverantörer, finansiella institutioner och kreditinstitutioner utan föregående domstolsbeslut.

Det kan handla om allt från vilka webbsidor någon besökt till med vilka en viss person kommunicerat. Därtill kan FBI utfärda en s.k. ”gagorder”, d.v.s. en typ av yppandeförbud om att FBI begärt information. Mellan 2003–2005 utfärdades 143 021 NSLs.

Inte ett av dessa resulterade i något terroriståtal. Det föranledde emellertid enligt uppgift 17 penningtvättsmål, 17 migrationsrelaterade mål och 19 bedrägerimål. The Patriot Act är förlängd till 2015. Den tillkom i likhet med 1952 års tvångsmedelslag, som förlängdes ett oräkneligt antal gånger innan den 2008 slutligen blev permanent. Även buggningslagstiftningen liksom lagen om preventiv avlyssning introducerades som tillfällig lag.”

Det känns idag lika angeläget att stoppa våra politiker som att stoppa terrorister. Vilka som utgör det största demokratihotet råder det enligt min uppfattning ingen som helst tvekan om.

Svensk Myndighetskontroll: Um sicher zu sein muss mann alles wissen!


Våra kontrollivrare och förespråkare inom olika politiska läger får aldrig nog utan det kommer ständigt nya förslag om lagar som inskränker och begränsar våra medborgerliga fri och rättigheter i allt större utsträckning.

Här är t.ex två nya förslag från EU och EU politiker.

I det första förslaget så ska åter upphovsrättsinnehavare skyddas genom att piratkopierare samlas i en databas. Edps, European data protection supervisor, som är tillsatt för att skydda oss från kommissionens förslag om man vill uttrycka sig lite sarkastiskt, är mycket kritisk till planerna som tycks vara väldigt ogenomtänkta och ogenomarbetade.

I det andra förslaget tar en italiensk politiker ett stort och djärvt grepp. Han vill att datorer utrustas med lådor som sparar allt. Jo, ni läste rätt, allt. Onekligen svårt att slå det förslaget…… Klicka på länken så kan ni själva läsa allt om det eländet.

Det är nu mer än 10 år sedan en attack genomfördes mot USA av en liten grupp förvirrade men beslutsamma religiösa fanatiker. Det var en attack som, om den hade utförts av en nation, hade varit en ren krigsförklaring. Den nation som hade genomfört något liknande hade, möjligen med undantag för kärnvapennationer, 24 timmar senare officiellt befunnit sig i krig med USA.

Men nu var det ingen nation. Det var ett nätverk av skäggiga fanatiker som bodde i grottor i berg borta någonstans i centralasien som hade planerat, organiserat och genomfört en attack som i amerikansk historia endast kan liknas vid Pearl Harbor i december 1941.

Världens starkaste militärmakt med världens mest teknikutvecklade underrättelseväsen hade under loppet av ett par timmar den 11/9 för 10 år sedan överlistats och förödmjukats av en grupp vars resurser hade räckt till att driva NSA t.ex i nån dag.

I USA förstod man inte och jag tror att man än idag har svårt att förstå, hur detta kunde hända. Hur var det överhuvudtaget möjligt? Amerikaner i allmänhet var arga och rädda och krävde naturligt nog att deras regering skulle ingripa för att skydda dom, spåra upp förövarna och straffa dom.

Hur gör man då om man är ledare för världens starkaste nation och förfogar över stridskrafter som alldeles på egen hand är överlägsna i alla avseenden mot vilken nation som helst som skulle kunna tänkas angripa eller hota amerikanska intressen? Självklart så brinner den som är satt i den positionen av beslutsamhet och av vilja att göra något för att hämnas.

Jag skulle vilja påstå att man egentligen under de dagar som följde efter attacken bara fattade två beslut men det var två beslut som var och ett på sitt sätt var fel beslut. Det ena var att se till att något liknande aldrig skulle tillåtas få inträffa igen, kosta vad det kosta vill, och det andra var att använda sig av den militärmakt man förfogar över.

Om vi börjar med det andra beslutet om att nyttja sina militära resurser, så tog det två år innan det blev så. För att skapa legitimitet åt operationen så var man tvungen att först skapa en legend och i just det läge man befann sig så var detta inte särskilt svårt och särskilt inte, vill jag påstå, med en president som George W Bush vid spakarna. Beslutet att nyttja Irak och den galne mördaren i palatset i Bagdad, Sadam Hussein, som syndabock var så givet att ingen egentligen blev ett dugg förvånad då USA efter en tid fann ”bevis” för att Irak förfogade över massförstörelsevapen.

Med nödvändig kosmetika på plats, lagom jämnt påstruken med hjälp av den mycket tjänstvillige Tony Blair, så var allt klart i den delen och krig mot Irak kunde inledas. Resten är, som det heter, historia och USA är nu en president senare och åtskilliga miljarder dollar fattigare, på väg att lämna Irak. Ett Irak som i sin tur har sluppit att leva och i fortsättningen också slipper att leva under Husseins diktatoriska och godtyckliga styre men som alltjämt har enorma inhemska problem att brottas med.

Några massförstörelsevapen har ännu inte påträffats.

Det första beslutet, att se till att något liknande inte inträffar igen, är naturligtvis omöjligt att garantera. Metoden för att nå ett sådant mål stavas k-o-n-t-r-o-l-l! Kontroll och mer kontroll. Det sägs att den före detta chefen för den Östtyska säkerhetspolisen STASI Erich Mielke, en gång sa något i stil med att ”för att vara säker måste man veta allt”. ”Um sicher zu sein muss man alles wissen”.

Det enda man å andra sidan vet säkert är att man aldrig någonsin verkligen kan veta att man vet allt. Detta hindrade dock inte östtyskarna från att bygga upp en för den tiden aldrig tidigare skådad kontrollapparat ämnad att användas för granskning av de egna medborgarna.

Den tiden hade inte tillgång till dagens teknik och någonstans, oklart var, kanske Erich Mielke, den gamle spion- och säkerhetschefen, sitter och ler då han ser hur utvecklingen hos hans gamla motståndare i väst har lett fram till att dessa länder idag har kontrollapparater som slår östtyskarnas med hästlängder.

fra.jpg

Denna apparat och dess uppbyggnad har inneburit att vi i västvärldens demokratier under ett antal år har fått se friheter kringskurna och rättigheter överkörda som vi tidigare tog för givna. Vi har sett hur USA hämtar människor runt om i världen för att föra dom till hemliga fängelser där de förhörts med hjälp av tortyr och där de sedan hållits fängslade under lång tid utan tillgång till något av det som enligt olika konventioner ska garanteras människor som står anklagade för någon form av brott.

Kort sagt så har demokratierna hemfallit till att använda odemokratiska metoder för att skydda och främja demokratin. Genom olika sorters lagar har man beskurit demokratiska fri- och rättigheter i syfte att stärka demokratin.

Vi har mött dom som önskat att väst ska bli mindre demokratiskt och öppet med åtgärder som åstadkommit exakt det som motståndaren önskade uppnå. I så motto har ”kriget mot terrorismen” förlorats och för varje ny integritetskränkande lag som införs så blir den förlusten lite större och lite tydligare.

Slutsatsen av detta blir att om vi fortsätter på den väg vi nu vandrar genom att t.ex genomföra datalagringsdirektivet, så har terroristerna vunnit ytterligare en seger. Ett mer slutet samhälle där människors beteenden är förändrade p.g.av risken för/känslan av att ständigt övervakas, är det pris vi idag betalar för attackerna för tio år sedan.

Detta har satt och fortsätter att sätta djupa spår i vårt samhälle och jag tror att inte ens bin-Laden själv kunde förutse hur framgångsrika attackerna skulle komma att bli ur detta perspektiv. Han har med detta tvingat demokratierna att bli mindre öppna och mer kontrollerande och en större framgång än så hade krävt användandet av kärnvapen.

Det är nu dags att vi vänder den utveckling som på tio år lett hit. Här hemma hos oss i Sverige betyder det i första hand att vi måste säga nej till datalagringsdirektivet och att vi måste bli av med FRA-lagen. Vi måste även för vår egen och för demokratins skull få en författningsdomstol som kan stoppa lagar som dessa på ett tidigt stadium.

För våra politiker anbefalls utbildning i demokrati- och integritetsfrågor. Varje ny lag som stiftas ska, innan den läggs fram i form av en proposition, genomgå en konsekvensanalys ur ett integritetsskyddsperspektiv. Det är endast förändringar i den här riktningen som kan återupprätta demokrati och rättssäkerhet i ett Sverige där vi kanske under allt för lång tid tagit för givet att våra fri- och rättigheter alltid ska finnas där för oss att ta del av.

Så är det inte. Demokrati, frihet, rättssäkerhet och integritet kan aldrig tas för givet och måste därför ständigt försvaras. Det försvaret kan vi heller inte överlåta åt våra politiker, som vi sett och märkt under senare år, utan det är ett försvar som vi, var och en av oss, ständigt i ord, handling och tanke måste bära med oss och dela med oss av.

Gör vi det så är det fortfarande möjligt att stoppa och ändra den utveckling som just nu leder oss mot ett samhälle som får Orwells 1984 att framstå som närmast harmlöst.

%d bloggare gillar detta: