Svensk Myndighetskontroll: 0,04%


Idag har jag varit elak. Jag tröstar mig med att den som råkat ut för min elakhet ändå tillhör vad som måste vara Sveriges i särklass skickligaste yrkeskår. En sak vet jag bestämt i alla fall och det är att jag ligger låååångt efter deras förmåga att fatta riktiga = korrekta beslut. På den här yrkeskårens hemsida kan man utläsa att av 550.000 fattade beslut under år 2008 så överprövades bara 220 stycken vilket innebär en felprocent i beslutsfattandet på 0,04. Eller uttryckt åt andra hållet,  av 550.000 fattade beslut så var 99,96% rätt! Är det fler än jag som imponeras!?

Den yrkeskategori som åsyftas är landets åklagare och att det påstås ligga till så här står faktiskt på den åklagarhemsida jag länkat till. Att jag själv hamnade där beror på att jag i eftermiddags skrev en begäran om s.k överprövning, alltså ändring, av ett åklagarbeslut om att lägga ner en förundersökning som jag anser vara helt felaktigt. Hur som helst så var jag bara av den anledningen på stridshumör då jag skulle inleda skrivandet och när jag sedan läste siffrorna ovan så förstod jag snabbt att egentligen spelar det nog mindre roll hur jag skriver så varför inte ta ut svängarna lite? Torsk tycks man ju vara ändå………

Som vanligt då jag lägger ut ett ”livecase” gör jag i bloggversionen de ändringar jämfört med originalet som jag anser vara nödvändiga för att hålla sekretess. Det här är vad åklagaren i det här målet får läsa imorgon.

Åklagarmyndigheten

Åklagarkammaren i Xstad

Box

999 99 Xstad

ref. ärende AM-xxxxxx-11

Västerås 111005

”I egenskap av ombud för målsäganden i ovan rubricerat ärende vill jag med detta begära

ÖVERPRÖVNING

av Kammaråklagare Kalle Kulas beslut daterat si och så att lägga ned förundersökningen och det yrkas därför att denna återupptas.

Mot bakgrund av vad Kalle Kula anför kan konstateras att möjligheterna att lagföra någon för ett brott av den här typen uppenbarligen är synnerligen begränsade.

I detta mål finns en målsägande som, trots att den misstänkte tillhör vad polisen brukar kalla ett kriminellt nätverk, är beredd att fullfölja sitt vittnesmål och i rätten berätta att det är den i målet misstänkte som misshandlat henne. Bredvid henne står en lika tapper, ungdom, som sett målsäganden bli nedslagen av den misstänkte och som även hon är beredd att vittna om vad hon sett.

Vilken bild ges denna tonåring av rättssamhället då en åklagare väljer minsta motståndets lag och för henne förklarar att han inte ids lägga ner ett äkta engagemang i målet utan nöjer sig med att uppgift står mot uppgift?

Min uppfattning är att kammaråklagare Kula mycket tidigt i detta ärende på något sätt låst sig vid en uppfattning om att målet inte ska föras vidare. Detta har tagit sig uttryck genom att han redan efter bara ett par dagar lägger ner förundersökningen en första gång. Han har sedan, efter att förundersökningen återupptogs, även varit negativt inställd till att målsäganden skulle få ett målsägandebiträde och har också avstyrkt en sådan begäran.

Som bilaga till detta bifogas därför målsägandens syn på frågan om målsägandebiträde. (bilaga 1) I denna framgår att den misstänkte tillhör en organisation och faktum är att detta är första gången jag stött på polis och åklagare som inte jublar högt över att ett vittne i en sådan process, faktiskt är beredd att stå fast vid sin anmälan och att vittna.

Denna utomordentligt förvånande brist på entusiasm hos rättsväsendets företrädare har hos målsäganden väckt funderingar kring hot och annat ägnat att påverka åklagaren i en viss riktning.

Jag har försökt förklara att det inte fungerar på så sätt, men jag menar samtidigt att själva det faktum att frågan ens väcks, tyder på och ger uttryck för, ett allt mer sviktande förtroende för ett rättsväsende som många gånger hamnar i konflikt med vad vi brukar kalla det allmänna rättsmedvetandet.

Att den tilltalade nekar torde knappast vara förvånande och om man i Xstad har för vana att helt undvika att åtala i mål där den tilltalade nekar och alltså uppgifter kan sägas stå mot uppgifter, så utgör detta en mycket tydlig förklaring till de siffror som häromdagen redovisades i Dagens Nyheter angående mängden mål som avskrivs.

Till detta skall fogas att det finns ett rättsintyg utfärdat som förklarar att de skador målsäganden har fått står i överensstämmelse med det förlopp hon skildrat. Det finns även foton som dokumenterar skadorna.

Det finns utöver detta två vittnen till som kan vittna om bakgrunden till misshandeln och om upprinnelsen till den, då de var med straxt innan och hörde såväl glåpord som hot utslungas av såväl den i målet misstänkte som av en bekant till denne. En polisanmälan avseende olaga hot har också inlämnats av  ett av dessa vittnen mot den i detta mål misstänktes bekant som f.ö enligt uppgift är delgiven misstanke om motsvarande brott i annat polisdistrikt.

Vid en nyligen genomförd förhandling i familjerätten framkom sådana uppgifter om den misstänkte att domstolen därstädes avkunnade omedelbar dom i vilken han endast får träffa sina barn i hemmet hos barnens mor och i närvaro av personal från socialtjänsten.

En anmälan finns också, enligt uppgift, angående sexuella övergrepp och här väntar polisen i Ystad fortfarande på att Xstadspolisen någon gång ska kalla till förhör i ärendet men detta tycks gå trögt.

Om vi ser till olika vittnens allmänna trovärdighet så råder det ingen tvekan om att målsäganden och hennes vittne framstår som betydligt trovärdigare än motparten och att en skicklig åklagare skulle kunna få den diskrepansen mellan parterna att framstå som väldigt tydlig, råder det heller ingen tvekan om.

Jag menar alltså att det, trots att den tilltalade nekar, finns goda skäl att anta att ett väckande av åtal också skulle leda till en fällande dom. Det ligger även i sakens natur att de, som så här långt kan ha lämnat uppgifter som är till den tilltalades fördel, möjligen har en helt annan inställning om de ska upprepa detta i en rättegång under straffansvar.

Problemet med Kalle Kulas beslut är att, i händelse detta står fast, vi heller aldrig får veta vad som hade kunnat bli sagt under sanningsförsäkran.”

 

Annonser

About Michael Gajditza

Jag är en 54-årig man i Västerås som sedan 16-årsåldern varit engagerad i samhällsfrågor på olika sätt. Med åren har jag skaffat mig en varierad livserfarenhet med en bredd som jag vågar påstå att inte många har. Bloggen driver jag med en inriktning på frågor som rör rättssäkerhet, frihet, demokrati och integritet. Jag är även en av grundarna av Liberaldemokraterna, ledamot av det verkställande utskottet och f.n dess rättspolitiske talesman.

Posted on 5 oktober, 2011, in Brott och straff, Rättspolitik and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink. 3 kommentarer.

  1. Håller tummarna att du får som du vill och att det går vägen!

    Hemikram

  2. … Och nu undrar vi alla – vem är det som granskar denna fantastiska yrkeskår?

    ^^

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: