Misshandlade medborgare


Med jämna mellanrum publicerar jag här i bloggen något från den verksamhet som sysselsätter mig vid sidan av politiken och bloggandet. Det här är en sådan berättelse.

I fredags kväll hittade jag vad som får betraktas som ett nödrop på min facebooksida. Det stod kort och gott så här: ”Kontakta mig genast.Betalar taCXI TILL sTOCKHOLM”. Meddelandet kom från en äldre dam som jag varit behjälplig i ett ärende för något år sedan. Jag blev självklart fundersam och försökte få tag på henne så snabbt som möjligt. Via en bekant kom lite senare ett besked om vad som hänt.

Det visade sig att kvinnan hade fallit och förlorat medvetandet. Hon var medvetslös i ungefär en halvtimme under vilken hennes man såg till att hon andades och att en ambulans tillkallades. I samband med ambulansens ankomst så kvicknade hon till och motsatte sig att bli förd till sjukhus. Här finns även en bakgrund till varför, men av anonymitetsskäl så begränsar jag mig till att berätta att hon i sin ungdom blev behandlad på ett sådant sätt att detta skapat ett livslångt trauma inför att i något sammanhang läggas in på sjukhus.

Ambulanspersonalen tillkallar då en läkare vilken anländer och på mycket klena grunder utfärdar denne ett s.k vårdintyg. Det innebär att patienten ska tvångsvårdas på psykiatrisk klinik då man anser att vederbörande utgör en fara för sig själv eller annan. Hade läkaren bara lyssnat till vad patienten och hennes anhöriga sa vid tillfället om hennes sjukdomsbild för övrigt, så hade något vårdintyg aldrig behövt utfärdas. Istället så tillkallas polis, en vanlig radiobil samt kravallutrustad polis med sköldar. På ett synnerligen brutalt sätt avvärjer man hennes 87,5 år, halvt förlamade, gamle mans försök att skydda sin fru och utan minsta hänsyn till hennes förtvivlade vädjan så förser man henne med handbojor och bokstavligen släpar ut henne ur huset för vidare transport till S:t Görans sjukhus, psykiatriavdelningen.

Hon förs alltså inte till akuten och en läkare som kan bedöma och utreda varför hon varit medvetslös tidigare i 30 minuter, utan till en psykiatrisk avdelning där läkare dagen efter konstaterar att ett misstag begåtts och hon skrivs ut och får åka hem.

Så här beskriver hon själv och med egna ord, det hon utsatts för:

”De tog min medecin o tryckte ner mitt ansikte I leran.Min man försökte ge mig andningshjlälp med min medecin men trycktes ner av polisen.Jag var medvetslös ganska länge o tycks ha fått en permanent hjärnskada som ger apraxi: dv s jag kan inte längre använda höger hand att äta med: den är totalt utan känsel liksom hela högra sidan.En stroke låter troligast när de tog min medecin.Min gamle man (87 1/2 år o lam o blind) försökte be dem om att kolla min medvetslöshet:han kan min kärlkramp sedan 50 år.Han nu anklagad för misshandel av polis!!!!!!!De mina åkte efter till sjukhus men jag fick inte en sjukhusjacka på hela natten fast jag frös som en våt hund.Under polisens misshandel kissade jag på mig: de anhöriga kom dit med torra byxor som låstes in så att jag fick frysa i de nedkissade hela nattten.Min livsviktiga medecin tog de så jag fick en mega stroke på natten men kunnde ju då inte riinga ambulans eller nå någon annan.

Polisen fick veta att jag hade artros o inget brosk i knäna så de slog in dem med batong:jag jag kan i dag inte gå på dem. Kanske senare:kanske aldrig mera.Jag har fotograferat mina blå märken men inte orkat eller vågat till en lälkare som borde se mina njurar :de är supersvullna efter alla sparkar då jag låg på marken med hand o fotfängsel medvetslös. Får se om jag orkar detta oxå. Fick ett svårt kärlkrampsanfall i natt>:NN gav mig andiningshjälp.Ingen här vågar ringa ambulansen mera.Kram din…”

Slutsatser överlåter jag till läsaren att dra. Jag ska ha kontakt med henne senare i eftermiddag och förhoppningsvis så har hon ork att ta detta vidare. Annars får jag se vad som kan finnas att göra ändå för så här får det bara inte gå till!

Annonser

About Michael Gajditza

Jag är en 54-årig man i Västerås som sedan 16-årsåldern varit engagerad i samhällsfrågor på olika sätt. Med åren har jag skaffat mig en varierad livserfarenhet med en bredd som jag vågar påstå att inte många har. Bloggen driver jag med en inriktning på frågor som rör rättssäkerhet, frihet, demokrati och integritet. Jag är även en av grundarna av Liberaldemokraterna, ledamot av det verkställande utskottet och f.n dess rättspolitiske talesman.

Posted on 27 september, 2011, in Medborgarrätt, Sjukvård, Socialpolitik and tagged , , , . Bookmark the permalink. 12 kommentarer.

  1. Tack Janne! Men den borde vara osannolik.Jag har feber efter de inflammerade lederna som sparkades på o orkar inte riktigt med att hjälpa Rolf som jag vill.Är rädd för vården o försökte ringa Jourhavande präst för att få veta vart man vänder sig.Han kunde inte svara förrän på natten men de kunde sända…ja just det…polisen till Rolf.Den här gången ringde jag med kontantkort.
    Han har tydligen fått en svår chock när jag släpades bort för han har alltid varit klar i huvudet sina strokar till trots.Nu tror han att jag är någon av hans döda systrar eller hans dotter! Efter 50 år:det känns obeskrivligt hemskt..

  2. Jag känner Sunny väl och hävdar att berättelsen är helt sannolik.

  3. Tack Micke! Jag vill inte vara anonym utan det jag väljer att berätta står jag för.Även om jag inte orkar berätta bakgrunden om min barndom just nu. Alla de som aldrig gör så här ska inte kunna misstänkas oskyldiga!
    Kram Sunny

  4. Hejsan. Jag är den gamla damen i fråga. Ja i stort sett stämmer min skrivelse men eftersom jag var medvetslös när de bar ner mig ifrån övre hallen till den nedre där min gamle,mycket sjuke man satt medan min yngre exman (vi bor kollektivt sedan 35 år vilket gör oss extra suspekta ) desperat försökte få tag på min läkare i hemmet för att stoppa ambulanspersonalen ifrån att sända polispiketen.Det var sjukvårdaren i ambulansen,inte polisen,som påstod att min sjuke man, som inte ens kan ställa sig upp utan hjälp, skulle ha slagit henne.Han hörde att jag var medvetslös när jag bars förbi o min yngre exman R o vår hyresgäst Y talade om för mig i dag att han velat be skjöterskan ge tillbakaka min livsviktiga nitromedecin.Han kan ju inte tala pga afasi efter sina strokes så han räckte bara ut handen emot det håll han uppfattade hennes röst (han är nästan blind) Vi har inte vågat tala om dessa anklagelser för honom nu när han är så chockad av räsla för nästa stroke. Jag har vårdat honom i hemmet i över 9 år nu. Förut hjälpt han mig när jag fick panikångestanfall o nattskräck med mardrömmar.
    Jag är 67 år:över 20 år yngre än min man.,o inte 80, käre Varg. Men min grava (o smärtsamma) artros gör mig beroende av rollator. Min sjukhusskräck är enorm:jag har t ex valt att föda mina barn i hemmet med min man till hjälp.Tanken att tvingas in på sjukhus orsakar dessvärre akut panikångest. o då beter jag mig ju inte särskilt sansat.Men ett par vänliga ord brukar räcka för att lugna ner mig. Vi har bott i andra länder o jag har vårdats poliklinitiskt o i ambulans med andningshjälp i Spanien ,Italien,Ungern (Budapest) o i Wien (jag har haft kärlkramp i över 30 år o har nu bara ena halspulsådern är 50 % fri:den andra är tyvärr 100% tät) men aldrig har någon försökt tvinga in mig på sjukhus emot min vilja. Bakgrunden till min sjukliga skräck (frisk är den ju inte) orkar jag inte gå in på i dag:jag måste försöka läka o ta hand om min man.O ingen ambulans vid nästa kärlkrampsanfall.Och överläkaren som gick i tjänst på morgonen o efter samtal med min dotter (som då hunnit hem ifrån sin avbrutna semster) o mig o som genast skrev ut mig var en mycket sansad o trevlig person.Jag visade dock inte mina blåmärken av rädsla för att annars förbli inlåst tills de gick bort.Jag litar numera inte på någon. Hon kunde ju trott att jag ämnade skylla dem på någon av henns personal!En av dem var en riktig buffel som tog ifrån mig kläderna så att jag frös som en hund hela natten tills på morgonen när en annan anställd såg det hela o hämtade både torra byxor,skjorta o en jacka. Men slå mig vågade han inte.Han nörjde sig med att skrika hot som jag hade för ont för att lyssna på.Det jag såg av den övriga personalen var bara positivt:de sprang fram o tillbaka som bävrar var gång polisen kom in med nya offer.Den unge jourläkaren verkade kanske lite enfaldig då han frågade mig om jag såg syner eller hörde röster *ler* En ny bieffekt av kärlkramp kanske? Han borde vetat att jag behövde min nitrospray som de tog ifrån mig.Men att vara okunnig är ju inget brott o pojken såg snäll men stressad ut. Men polisen! Jag saknar ord.

    • Tack Sunny. Jag hade tänkt att du skulle få vara anonym men jag är samtidigt glad att se att du själv har valt att träda fram. det är starkt gjort och som jag skrivit till dig på annan plats så tveka inte att be mig om hjälp om du vill gå vidare med detta.

  5. Stäm skiten ur dem civilrättsligt om det inte går till allmänt åtal!!

    Man blir så förbannad att öronen kokar!!

    Ut på fejjan med ditt inlägg och tack Micke återigen för att du så enträget står på de svaga och sjukas sida på rätt sida aV LAGEN!!

    Massor av stolta hemikramar ♥ Hemihero av andra graden utan tvekan!!

  6. Brottslingar i uniform!
    Agerar i ramen för statens våldsmonopol!
    Staten har ingen kontrollorgan, då det anses inte vara nödvändigt!

  7. Nej så här får det verkligen inte gå till! Men tyvärr så misstänker jag inte att det är ett enskilt fall. Jag hoppas verkligen att damen med make orkar driva det vidare. Jag hoppas verkligen att det då blir ett rättsfall som får publicitet. Jag hoppas verkligen att det då blir en korrekt rättegång och i slutändan en rättvis dom.

    Jag hoppas lika så att de som bemött denna familj på det här sättet tar en stund av eftertanke över sitt agerande och varför de valt de arbete som de har. Likaså vad orden människovärde och personlig integritet betyder för dem de möter i sin yrkesroll. Oavsett om yrkesvalet är polis eller vårdpersonal.

    Den som har makt måste vara medveten om den och använda den på ett försvarbart sätt. Nu har jag inte alla detaljer men om det gått till som ovan beskrivet så är det maktmissbruk och misshandel. Något som inte ökar tilltron till varken polis eller psykvården.

  8. Ojoj…jag har svårt att ta detta på allvar. Poliser som sparkar en 80-åring över njurarna och slår batonger på knäna?
    Dessa individer borde ju få sparken på stående fot i så fall, har det skett? Vad säger polismyndigheten? Vad är deras version? Lite mer info skulle inte skada. Och framförallt skulle det inte verka så sensationssökande som jag tycker att det är med den informationen du väljer att publicera.

    • det är en berättelse rakt upp och ner kring vad som inträffat. Av anonymitetsskäl kan jag inte lämna alla detaljer. det finns f.ö inte så mycket att bli förvånad över. Om du vill kan jag ge dig mängder av länkar till olika händelser som har likheter med denna. Problemet är att riksenheten för polismål tidigare närmast systematiskt har undvikit att väcka åtal. Av närmare 25000 anmälningar de senaste fem åren har ca. 1,5% lett till åtal.

  1. Pingback: POLISVÅLD MOT HANDIKAPPAT PAR I DERAS VILLA | RosenRasande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: