Dagsarkiv: 11 augusti, 2011

Svensk Myndighetskontroll: Avdragsrätt för rånarvapen?


Högsta Förvaltningsdomstolen, tidigare Regeringsrätten, har i ett avgörande i mål nr 7262-09 kommit fram till att en inkomst som härrör från brottslig verksamhet ska beskattas som inkomst av tjänst.

I en mycket kortfattad dom slår man först fast att  ”inkomst av brottslig verksamhet inte är skattefri enligt bestämmelserna i 8 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), IL.” Därefter fortsätter man med att konstatera att ”Till inkomstslaget tjänst räknas enligt 10 kap. 1 § första stycket IL inkomster och utgifter på grund av tjänst till den del de inte ska räknas till inkomstslaget näringsverksamhet eller kapital. Enligt andra stycket avses med tjänst anställning, uppdrag och annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfällig natur.”

Med ovanstående som grund dras sedan slutsatsen att ”Den i målet aktuella verksamheten får anses ha bedrivits under sådana former att inkomst av den ska hänföras till tjänst. Inkomsten är inte undantagen från beskattning enligt 11 kap. IL. Det har inte framkommit skäl att beräkna inkomsten till lägre belopp än 300 000 kr.

AA har inte tagit upp inkomsten i sin självdeklaration och grund för att påföra skattetillägg föreligger därför. Fängelsepåföljden har inte samband med hans underlåtenhet att redovisa inkomsten av den olagliga verksamheten och utgör
därför inte skäl för befrielse från skattetillägg. Något annat skäl för befrielse finns inte.”

Det här är en skojig dom som det är väldigt lätt att raljera kring. Jag kan t.ex se framför mig alla de möjligheter till avdrag som öppnas med detta utslag. AK 4:or vid rån är en nödvändig kostnad för intäktens förvärvande och då självfallet avdragsgill liksom kostnader för införskaffande av övrig för verksamheten nödvändig utrustning. Arvoderandet av utkikar och annan kringpersonal kan dock inte dras av om man inte startat bolag och tar upp detta som en sedvanlig lönekostnad för vilken t.ex arbetsgivaravgifter erläggs. I bolagsform har man även möjlighet att anställa medhjälpare med hjälp av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder som t.ex lönebidrag.

I och med att den brottsliga verksamheten nu beskattas som inkomst av tjänst så blir den naturligtvis även pensionsgrundande. Hade detta genomförts tidigare så hade de stackars äldre gentlemännen i ”Gubbligan” förmodligen inte varit tvungna att på sätt som nu skett själva försöka ordna ett sista tillskott före eller i samband med pensioneringen utan t.ex ”Janne Pistol” hade ju sedan länge haft en god pension ordnad.

En lite svindlande tanke är den som säger att vid ett misslyckat rån eller vid ett frivilligt tillbakaträdande från en rånplan, så måste en av konsekvenserna bli ett medgivande av förlustavdrag avseende de kostnader man haft för förberedelser.

Sexköpare bör medges avdrag för sina sexköp och de som köper cannabis t.ex och finansierar det egna bruket genom försäljning medges avdrag för intäkternas förvärvande med ett belopp som motsvarar kostnaden för den egna konsumtionen.

Inom Kriminalvården kan med fördel de behandlingsprogram som erbjuds kompletteras med kurser i skattefrågor och avdragsrätt. Anders Borg får i fortsättningen göra Beatrice Ask sällskap vid anstaltsbesök.

Här hittar du domen i sin helhet.

 

Svensk Myndighetskontroll: Om partiers trovärdighet.


Carl-Johan Rehbinder bad häromdagen om kommentarer kring vad en god vän till honom hade skrivit om politiska partiers trovärdighet. Det här är vad vännen hade skrivit:

”Om politiska partiers trovärdighet

Att ett parti är trovärdigt är inte en enda sak, utan i mina ögon en process som består i sex olika nivåer. Dessutom kan vissa enskilda individer i ett parti vara mer eller mindre trovärdiga. Till viss del kan man bortse från detta, om det inte är frågan om partiledare eller liknande. Eller om personer som på något sätt är representativa för partiets uppfattningar.

1. Man behöver förstås en fungerande problembeskrivning som på ett allmänt plan är riktig och logiskt sammanhängande. Man måste ha en utgångspunkt i att allt inte är perfekt, utan vissa saker ska förändras, och att man ska förändra på politisk väg. De som vill ändra med våld eller inte är trovärdiga i sina resonemang, är helt enkelt inte att lita på. Revolutionära partier är inte partier, eftersom de inte tror på den politiska processen i sig, lika lite som nazister är trovärdiga. De försöker enbart UTNYTTJA den politiska processen, inte tillföra något till den. Många partier fastnar på denna nivå, och även om de har en fungerande analys på nivå 1, så blir de inte trovärdiga ändå, för att de inte går vidare till ytterligare nivåer.

2. Förutom en problembeskrivning, behöver man en vision, som på ett övergripande sätt talar om vart man ska gå. 

3. Den vision man vill uppnå, måste också vara genomförbar, i TEORI, alltså att man har en klar handlingsplan på ett vardagligt plan. Den ska vara REALISTISK, alltså genomförbar OM man hade makt. Så här långt måste även små partier ha en teoretisk uppfattning som är koherent och möjlig inom det politiska systemets ramar och inom de generella förhållanden som finns som grundlagar, medlemsskap i EU, osv. Man kan inte ha en strategi som bara fungerar om alla tycker likadant, till exempel.

4. man måste också ha kompetens att leda ett land, leda departement, förstå sig på internationella överenskommelser, juridik, folkrätt, osv. 

5. Man måste också ha resurser, alltså tillräckligt antal människor som ska arbeta inom det som beskrivs i nivå 4, för att vara trovärdigt. 

6.Slutligen måste man kunna attrahera tillräckligt många väljare och ha tillräckligt stort inflytande för att förverkliga det man står för. Detta är min definition på trovärdighet. Ett parti som har pretentioner på att sitta i en regering, måste alltså uppfylla detta. 

Men visst man kan förlora sin trovärdighet på andra sätt. Gudrun Schyman gjorde ju det, inte genom att vara ointelligent och osammanhållen i sin uppfattning, utan genom att supa som ett svin och kissa i hörnet på en teater i Stockholm. Ett annat sätt är att komma med så korkade uttalanden så man hisnar. Som en lokalpolitiker i Sandviken i MP. Detta synsätt får förstås praktiska konsekvenser, men det hade jag tänkt att skriva om en annan dag.”

Både Calle och jag tyckte att detta är både en bra sammanfattning och en korrekt beskrivning av vad som krävs men eftersom Calle bett om kommentarer så fyllde jag på med följande:

”1. Angående att fastna på en viss nivå så gäller detta generellt för alla partier. Några exempel på både stora och små.

Sossarna som tappat en tredjedel av sina väljare mycket för att deras politik under Perssons sista år och under Sahlin uppfattats som gammaldags och statisk. De har alltså inte lyckats föra S till de ytterligare nivåer som din vän Perman tar upp. Det omvända kan sägas gälla för Moderaterna som ju förändrat i stort sett det mesta sedan tidigt 2000-tal och lyckats göra det med bibehållen trovärdighet i stora grupper. Piratpartiet får utgöra det lilla exemplet där jag menar att deras trovärdighet skadats/minskats genom att väljarna upplevt att partiet inte tagit sig till några nya nivåer utan upplevs som ett parti för gratis fildelning och inte så mycket mer.

Analogt med detta kan vi se på oss själva (Liberaldemokraterna) och med ettårsdagen i sikte så måste även vi nu, fast då i mindre skala, ta oss till ytterligare nivåer för att bibehålla trovärdigheten hos i första hand våra medlemmar. En sådan ytterligare nivå är naturligtvis partibildningen.

2. Problembeskrivningen måste också vara så formulerad att människor känner igen sig i denna och delar den uppfattning som påstår att det som beskrivs är ett problem. En vision för att lösa något som allmänt upplevs som ett icke-problem lär inte dra till sig några större väljarskaror. Är problemet ifrågasatt så ställs dessutom stora krav på pedagogik för att förklara varför det man påstår är ett problem, verkligen också är ett problem. Jfr ”rent mjöl i påsen”-argumentationen i samband med FRA bland de som inte förstod varför FRA-lagen är ett problem. Stor omsorg måste alltså läggas på problembeskrivningen.

3. Delar helt hans uppfattning och om man beskrivit och målat problemet tillräckligt tydligt så kommer visionen och konceptet för hur man löser problemet att både accepteras och omfamnas av stora väljargrupper. Trist nog så kan man här visa SD:s framgångar som ett exempel.

4 och 5. I ett litet parti så kan det vara svårt att ha all den kompetensen internt. Det är då viktigt att erkänna detta faktum och istället peka på en konkret plan för hur extern kompetens ska nyttjas.

6. Kompromissa gärna men sälj aldrig, aldrig bort det som är partiets själ för då är trovärdigheten borta. Jfr Centern o kärnkraften genom åren t.ex.”

Du som nu läser detta är naturligtvis också välkommen att komplettera med fler synpunkter kring partiernas trovärdighet.

%d bloggare gillar detta: