Dagsarkiv: 20 maj, 2011

Svensk Myndighetskontroll: Förmyndarsverige slår till igen


Sommar och värme. Tankarna drar neråt medelhavet där folk sitter vid små bord med nåt gott och gärna svalkande att dricka framför sig. Andra promenerar sakta i den ljumma kvällsluften på väg från den ena öppna uteserveringen till den andra. Människor pratar med varandra och olika språk blandas.

Dit har jag inte kommit ännu men jag bor ganska nära en liten kvarterskrog som heter La Perla i Västerås. Dom har bra mat, vettiga priser och allt annat som en bra kvarterskrog ska ha. Den här årstiden har dom även en ganska stor uteservering uppbyggd under tak där många väljer att sitta även om det fortfarande blir lite kyligt i luften.

Eftersom det är fredagskväll och humöret var på rätt nivå efter en bra vecka så styrde jag mina steg ditåt för en träff med en tjej jag känner, nåt att äta, lite trevligt småprat och en eller kanske rent av två öl. Vi hade len gnutta tur och fick ett bord på uteserveringen där vi satte oss. Varsin öl hamnade snabbt på bordet och efter en titt i menyn så beställdes nåt att äta.

20100709tossiga-010b.jpg

Runt 21.45 så hade vi ätit klart och när servitrisen kommer för att plocka undan tallrikar och annat så beställer jag varsin öl till och ser fram mot att i lugn och ro kunna smälta maten under samspråk om allt och inget.

Det är i det ögonblicket jag påminns om att jag bor i ett av världens största förmyndarsamhällen. Jag får ingen mer öl!

Jo, jag kan visserligen få en öl, men eftersom några kärringar och gubbar i kommunen bestämt att man inte får servera alkohol på uteplatsen efter klockan 22.00 och inte heller köpa i baren och ta med sig för att sitta ute så går det inte för den stackars generade servitrisen att servera oss någon mer öl.

Jag blir så förbannad på dessa inskränkta ”veta bäst typer” i socialnämnden som tror sig veta bättre än alla andra att det av någon anledning inte är lämpligt att jag, en snart 54-årig man med sällskap själva kan avgöra om vi vill sitta inne eller ute och ta vår öl. Om ni är oroliga för att jag ska bli kall om stjärten och ådra mig en förkylning eller en blåskatarr så tackar jag så hemskt mycket för omtanken, men ärligt talat så har ni inte med det att göra.

Handlar det om att några stackars grannar kan bli störda så ålägg krogen att se till att det inte förs liv, men sorlet av lite folk som sitter och pratar överröstar knappast trafikljuden från vägen som går straxt intill.

Klåfingrig beställsamhet och en oro för att om miljön är för trevlig så kanske man lockas att sitta en stund extra med medföljande risk att det slinker ner en öl till, vilket skulle bidra till en ökad alkoholkonsumtion, är nog snarare de kriterier som varit vägledande.

Men grattis! Ni vann, det blev ingen mer öl. Ni lyckades fördärva en angenäm kväll och ni lyckades öka mitt förakt för politiker som anser sig besitta någon sorts högre visdom som ger dom rätten att förvägra mig mitt önskemål om att få sitta ute en stund till. I ett liberaldemokratiskt Sverige vore detta möjligt!

Ärligt och uppriktigt talat så önskar jag att jag vore diplomat. En sådan förväntas nämligen kunna be någon fara åt h-e på ett sådant sätt att vederbörande ser fram mot resan. Det klarar inte jag så jag säger inget.

Men jag tänker desto mer!

Nunc aut nuncuam

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Svensk Myndighetskontroll: Häktade kom inte in på häktet – släpptes


Att övervakning kan gå till överdrift framgår med all önskvärd tydlighet när man läser om hur det (inte) fungerar på det nya häktet i Göteborg. I vad som måste vara ett helt unikt beslut försatte Göteborgs tingsrätt igår två åtalade på fri fot bl.a eftersom man inte kunde säga när dessa skulle kunna få komma in på häktet igen. De hade dessutom förts till gårdagens rättegång utan att få middag dagen innan och inte heller sina läkarförskrivna mediciner.

Säkerheten är så hög och systemen så tekniskt komplicerade att även personal blir inlåst. Vad detta i sin tur kan få för konsekvenser för säkerheten kan man bara spekulera i. Samhällets och kriminalvårdens övervakningsiver har med detta slagit nya rekord.

För intagna på häktet och för besökande advokater kan detta även innebära väntetider som blir lätt absurda. Intagna får heller inte tillfälle och tillgång till den ynka timme per dag som de ska vara garanterade att få vara ute i rastgårdar för att få frisk luft. Att de sammantagna kostnaderna för detta fiasko blir enorma kan vi vara övertygade om och dessa är naturligtvis en bidragande orsak till att intagna också i allt mindre utsträckning får tillgång till bibliotek.

Bedrövligt dåligt är väl den sammanfattning som ligger närmast till hands.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Svensk Myndighetskontroll: Är min vän en kriminell hallick som ska straffas?


Det finns idag bokstavligen talat miljontals blogginlägg att läsa och ta del av. Det är inte lätt att i förväg veta vad som är bra och vad som är dåligt. Inte många inlägg berör en verkligen på djupet utan de allra flesta skummar man igenom och glömmer.

Men ibland så dyker det upp ett inlägg som verkligen berör och som skiljer sig från mängden. Det ni ska få läsa nu är ett inlägg som jag upplevde på det sättet. Det är angeläget, sant, ändrar perspektiv och skapar förhoppningsvis förståelse. Det handlar om en vän till mig som vissa säkert kallar hallick och lagbrytare och en del andra invektiv. I mina ögon är hans insats medmänsklig, fylld av kärlek och empati och i allra högsta grad berömvärd.

Läs själv och se vad du tycker!!

Svd igår innehöll en mycket bra artikel om sexarbetare som arbetar på tyska äldrehem. Svd intervjuar en kvinna som tillhandahåller sexuella tjänster till äldre, och funktionshindrade. ”Visst är jag sexarbetare. Jag säljer sexuella tjänster. Men därutöver gör jag oändligt mycket mer. Jag försöker ge människor en känsla av att de är vackra, att de kan beröras. Det kan inte vara straffbart.”

Artikeln berör många tabubelagda frågor. Jag jobbar själv med funktionshindrade och kan berätta om en verklighet som riksdag och regering inte har en aning om existerar…

Det finns enormt mycket ensamhet i Sverige, speciellt bland de äldre funktionshindrade (funkisar) som växte upp i en tid utan datorer. Unga funkisar idag har en möjlighet att skapa sig nätverk av vänner på ett sätt som man inte ens kunde drömma om för 40 år sen. De över 40 växte upp utan den friheten!

Det finns 40-åriga och 60-åriga oskulder som aldrig haft sex, och som inte ens blivit kyssta eller kramade sen de var små. De har hamnat i ett ekorrhjul, med ensamhet och dåligt självförtroende…

Det är inte konstigt. När de växte upp fanns som sagt inga datorer. Synen på funkisar var också annorlunda. Jag vet funkisar som växte upp utan att lära sig prata eller förstå tal (!) förrän i tonåren!

Ett sätt att få värme, närhet och sex är att köpa det!

Men det är inte enkelt. Dels riskerar man att bryta mot lagen och dels måste man hitta en assistent som vill hjälpa funkisen.

För en massa år sen hjälpte jag en del funkisar att skaffa sex, och att KÖPA sex. Och ja, jag gjorde det även efter 1999, då det var olagligt.

Vad jag gjorde var att förmedla kontakten med assistenter, eller personer, som gratis, eller mot en liten present, hjälper folk sexuellt. Dessa finns men är inte många. Gick inte det hjälpte jag att förmedla kontakten med en sexarbetare. Ibland någon som funkisen kände, ibland via mina egna kanaler. Och jag har hjälpt BÅDA könen.

Lagbrott? Ja! Men jag minns speciellt en gång då en person med tårar i ögonen sa till mig att han inte ville dö utan att ha haft sex och blivit kysst. Jag har inga sexuella fördomar så jag hjälpte personen med att få kontakt med en sexarbetare. Den glädje jag såg i dennes ögon efteråt var tillräcklig för att motivera det jag gjorde!

Nej jag har aldrig hjälpt funkisar sexuellt personligen. Det är inte min grej. Sex är för personligt för mig (och jag blandar inte yrkesrollen med sex). Men jag har hjälpt funkisar att lägga sig i samlagsställning, jag har hjälpt dem placera sig över dildos, och jag har hjälpt dem skaffa sex…

I tysthet sker detta dagligen i svenska äldreboenden, bland pensionärer och funkisar. Och ju strängare lagarna blir som fördömer sexköp, ju riskablare blir affärerna.

Redan innan sexköpslagen klubbades igenom (1999) levde de som köpte sex på detta sätt farligt. Många har blivit blåsta. En jag kände förlorade 3000 kronor och sin TV. Idag är det värre och utpressning är inget ovanligt!

Bortom polisstatistiken, och socialstatistiken, finns en verklighet som få känner till eller bryr sig om! Och som få i vårt sexmoralistiska Sverige vågar se!

På kontinenten finns utbildade sexterapeuter som hjälper folk med dåligt självförtroende att få självförtroende genom samtal och sex. Samtalsterapi och beröring kan göra mirakel för att bygga upp en person med stukat självförtroende. I Sverige är sån verksamhet olaglig!

Om de kan åker de till Danmark. Men inte alla funkisar i landet bor i Skåne…

Var den sexarbetare jag pratade med på 90-talet, som mer än något annat tyckte om att hjälpa funkisar och äldre få sex, mot betalning, ett ”offer”? Var den unga tjejen jag också pratade med en gång som gav sex mot en middag, ett ”offer”? Är kvinnan i SvD-artikeln som säljer sex till äldre ett ”offer”?

Minns ni det jag skrev om mannen som aldrig blivit kysst?

I myndigheternas, och extremfeministernas ögon är sexarbetaren som hjälpte mannen ett ”offer” Sexarbetaren är samma kvinna som älskade att hjälpa funkisar.

Mannen å sin sida bör väl ses som en grym förtryckare och sexköpare, som borde sättas i fängelse i minst ett år! In med honom bara!!!

Och jag? Vilken roll spelade jag i detta? Jag var kanske hallicken även om jag inte tjänade något på det? Hur lång tid bör jag straffas tycker ni för det grymma brott jag genomförde? Hur lång tid får en hallick tillbringa i finkan?

Vad hände sen? Mannen ifråga fick ett bättre självförtroende efter att ha fått uppleva samlag för första gången och gifte sig senare…

Frågan om sexköp är inte så svart- och vit som våra moral ivrande politiker föreställer sig!

/Torbjörn Jerlerup

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

%d bloggare gillar detta: