Dagsarkiv: 20 april, 2011

Svensk Myndighetskontroll: Född fri – liberal debatt


libdem-mini.png

Det är som sagt tid för en ideologisk debatt och som jag skrev igår så är jag, till skillnad mot många av mina kollegor i Liberaldemokraterna, inte alls teoretiskt skolad på området utan jag har satt ihop mina egna tankar och erfarenheter och funnit att jag är tillämpande och utövande liberal på de allra flesta av både livets och samhällets olika områden.

Det känns skönt att kunna skriva just tillämpande och utövande eftersom det i sin tur bevisar att de teorier som jag ger stöd också är tillämpbara i praktiken. Andra teorier kan vara nog så vackra i sin logiska uppbyggnad och i de hypotetiska modeller som dessa utmynnar i men det som inte fungerar i verkligheten slösar jag inte tid på.

Liberaler av ett visst snitt har annars under lång tid haft just den förmågan att teoretisera in absurdum för att sedan upptäcka att verkligheten har företräde framför kartan.

Nog nu om detta och vidare till mina egna bevekelsegrunder för varför jag är med och startar Liberaldemokraterna. Skälet är i grunden rätt enkelt. Jag hittar inget annat parti idag som stämmer med min egen uppfattning i många av det som jag ser som politikens viktigaste frågor.

Så det jag kommer att ta upp nu är det jag skrev ner som mina egna tankar i samband med att Liberaldemokraterna bildades kring vad Liberaldemokraterna ska stå för. Stora delar av detta kommer också till uttryck i det manifest som vi just har presenterat och som kan laddas hem från vår hemsida.

Hörnstenarna utgörs av begrepp som demokrati, integritet, frihet och rättspolitik/rättssäkerhet. De politiska områden som ligger mig varmast om hjärtat, är de, där dessa fyra ord har den största betydelsen.

För min del har allt sin utgångspunkt i rättspolitiken eftersom den i sin tur utgör det fundament som demokratin, integriteten och friheten både vilar på och hämtar sin näring ur.

Det jag här har kallat ideologi visar jag också genom att i ett antal punkter konkretisera innebörden i vad den medför för praktisk politik. Eftersom det sammantaget blir ganska långt så delar jag även upp det i två inlägg varav det andra kommer imorgon 110421.

LibDem el-4.jpg

 Min ideologiska grund

Sverige är ett fantastiskt land med en lång tradition av demokrati och öppenhet och har sedan generationer tillbaka en liberal grundsyn och inställning i många frågor. I Sverige saknas heller inte liberaler. De finns idag representerade i politiken genom sitt engagemang i olika partier. De finns kanske i än högre grad i olika nätverk och intresseorganisationer och många tidningar t.ex, har tillägget “liberal” efter sina namn.

Det som saknas idag är ett av liberalism besjälat politiskt parti. Därför har Liberaldemokraterna bildats, ur en längtan hos alla liberaler som upplever en hemlöshet i politiken och utanförskap och oförståelse i de partier där de eventuellt är verksamma.

Partiets värdegrund skall vara pragmatiskt liberal och betona den enskilda människan, hennes rättigheter och skyldigheter. Den riktar främst in sig på att ge varje människa utrymme att utveckla färdigheter och möjligheter. Det utrymmet ska återskapas genom att statens inflytande och ingripanden begränsas till de samhällsfrågor där det är nödvändigt med gemensamma lösningar.

Liberaldemokraterna är varken höger eller vänster. Vi är liberaler och vi anser att den gamla höger-vänsterskalan inte stämmer längre i en tid då partierna blivit allt mer lika och allt mer visionslösa och räddhågsna.

Liberaldemokraternas politik bygger på alla människors frihet, samhörighet, lika värde och rätt i samhället.

Vi tar striden för människors frihet, mot statligt överförmynderi, moralkonservatism och kontrolliver. I ett fritt samhälle är det inte staten som förvaltar människors angelägenheter. Det gör människor bäst själva utan statens inblandning, med egna initiativ.

Det är inte politiker som ska besluta om eller skapa din vardag. Staten, och våra representanter i riksdagen, kan skapa förutsättningar och ge incitament för olika verksamheter, men ytterst är det bara du som självständigt kan och ska forma ditt liv.

Full kroppslig autonomi är ett centralt begrepp i och för vår politik. Vad du gör med ditt liv, din kropp, dina medmänniskor och din tillvaro, ska du vara fri att själv besluta om, så länge dina beslut inte innebär skada för någon annan.

Politik ska vara framåtsyftande och förutseende. Tillsammans formar vi liberaler en vision för morgondagens Sverige och morgondagens värld. För att kunna bli verklighet imorgon måste visionen av morgondagens samhälle synas redan i dagens politik

Vår liberala framtidsvision handlar om att alla får förutsättningar att förverkliga sina drömmar och idéer. Varje individ gör sina val självständigt och får skörda både dess frukter och konsekvenser.

De som har behov av stöd från samhället ska känna sig respekterade och kunna påverka den hjälp som erbjuds. Ett liberalt samhälle är ett öppet och demokratiskt samhälle där grundläggande principer är just grundläggande principer som man inte ger avkall på. Ett liberalt samhälle är jämlikt och välkomnar mångfald.

Vår syn på framtiden och på politiken präglas av optimism och en tro på vad den enskilda människan kan åstadkomma. Dels för sig själv och sina närmaste men dels också för vad hon kan göra tillsammans med andra i skapandet av ett tryggt och fungerande samhälle, där alla ska ha möjlighet att utvecklas i linje med sin optimala potential.

 libdem-mini.png


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Svensk Myndighetskontroll: Släpp loss den ideologiska debatten


LibDem 2030.jpg

Jag sitter och funderar över den inneboende passion som finns hos liberaler och som alldeles för ofta tar sig uttryck i debatter med starka känslor och ofta även ultimativa krav.

Som jag ser det kan Liberaldemokraterna med rätt utveckling bli det första projekt/parti där libertarianer och socialliberaler kan finna en gemensam plattform att utgå från. Sättet att göra detta på tror jag kan ligga i ett av de allra tidigaste nyckelorden för vad L står för, nämligen pragmatism.

Det kanske är dags att äntligen vara så pragmatisk inom den liberala rörelsen att vi som är liberaler i en eller annan form och dessutom i hög grad är tänkande och resonerande varelser, kan tänka och resonera oss fram till ett gemensamt ställningstagande baserat på den pragmatiska tanken att det kan vara bättre att få igenom en sociallibertariansk politisk modell än att tvingas stå ut med något som är betydligt längre från alla de ideal som är mina!?

Tiden kanske är mogen nu att inse att den ideala liberala staten är en fin teoretisk modell som precis som en gång kommunismen, slår huvudet i den vägg som utgörs av att människor har en tendens att inte bete sig som dom ska i förhållande till modellen?

Liberala projekt som innebär att ett antal synnerligen väl pålästa teoretiker sitter och diskuterar teoretiska modeller i all oändlighet, medan en verklighet utanför fönstret väntar på åtminstone en rejäl dos av realistisk liberalism, har vi redan haft och har så det räcker. Skriver jag ”Follow the shoe” så vet alla som sett Life of Brian vad jag menar.

Oavsett vilket så är frågan om ideologi oerhört viktig och vem vet, det kanske blir detta som blir vårt bidrag till svensk politisk historia en dag, att vi lyckades förena dessa två grenar av liberalismen till en enda? Vad som sedan kan komma ur en sådan förening är enbart gott sett ur mitt eget, möjligen inte helt objektiva, perspektiv.

Själv är jag en rå och oskolad typ som snickrat ihop min egen ideologi utifrån de erfarenheter och kunskaper som numera många terminer i Livets Hårda Skola (LHS) har givit mig. Den ideologin har jag konstaterat är liberal men mina värderingar och uppfattningar har de senaste åren inte haft någon politisk representation.

Byggandet av Liberaldemokraterna är därför något som engagerar mig djupt och inom ramen för detta projekt/parti så ska åtminstone en tydlig huvuddel av mina tankar och värderingar rymmas. Jag tänker lika lite som jag låter Liberaldemokraterna klassas som höger eller vänster, låta mig själv klassas som liberal av den ena eller andra yttringen.

Det blir ta mig fan lika fånigt som att kivas om vems påhittade Gud som är bäst och en politisk uppfattning transformerad till någon sorts religiöst fanatisk motsvarighet låter som rent och utpräglat vansinne.

Skulle någon känna den minsta oro över att L någon gång tappar det frihetliga fokus som präglar varje liberal genom att i allt för hög grad hävda en pragmatisk linje så blir mitt svar på detta att en utveckling mot att bli ett nytt Folkparti undviks bäst genom att den ideologiska debatten ständigt och jämt är närvarande och tillåts pågå.

libdem-mini.png

Genom att de förslag vi redan lagt också innefattar krav på att ny lag ska prövas på olika sätt mot grundlag och Europakonvention så har vi redan börjat bygga spärrar mot en sådan utveckling.

Kombinera detta med de krav som uttrycks i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, så tillgodoses det sociala i förhållande till det frihetliga och en balans kan uppnås som bör kunna tillfredsställa alla riktningar som accepterar de tre storheter jag just nämnde, grundlag, Europakonvention och FN.

Innan arbetet på manifestet påbörjades så skrev jag en sorts sammanfattning av vad jag själv vill se att Liberaldemokraterna ska stå för och den kommer jag att skriva nästa bloggpost om.

Läs för övrigt på L:s hemsida om den begynnande ideologiska debatt som redovisas där. Är det något annat parti idag som har en så intensiv debatt kring olika frågor som L? Jag betvivlar det och jag vet att denna debatt är vår styrka. Den skapar genomtänkta förslag och den ger ett djup i de argument som följer dessa förslag som är otroligt värdefullt på sikt.

LibDem Track.jpg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Nunc aut nuncuam

Svensk Myndighetskontroll: Klart det förenklar att slippa insyn


I samband med den nu framförda kritiken mot datalagringsdirektivet från EU:s sida så finns det anledning att reprisera en artikel jag skrev i början av januari eftersom den lag som den handlar om inte alls får eller har fått den uppmärksamhet som den lagen både förtjänar och kräver.

De lagar det handlar om är dessa

Lag (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott och Lag (2010:301) om ändring i lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott.

Så här skrev jag då och inget har förändrats kring detta sedan dess.

Lagen som bloggarna glömde har den kallats, lagen som står högst upp. Det är en lag som tidsbegränsats till utgången av 2012. Det kanske inte är så underligt eftersom den i grunden är en undantagslag från 1952 som, måste jag säga, sprider en lätt unken doft omkring sig från den tid då den ursprungligen skapades.

fra_sapo.png

Att den dessutom, tillsammans med alla de andra lagar som är skapade för att hålla rätt på dig o mig o våra gamla föräldrar, är en knepigt utformad lag framgår med all önskvärd tydlighet när vi läser vad lagrådet skrev om den då den var en lagrådsremiss för ett par år sedan.

”Det är svårt att få en samlad bild av lagstiftningen på området och omfattningen av de intrång i grundlagsskyddet som en enskild sammantaget kan drabbas av genom olika tvångsåtgärder.”

Det absolut enda som är bra i det uttalandet är att jag inte behöver skämmas när jag tycker att det är svårt att få en samlad bild av lagstiftningen på området. Uppenbarligen så är jag i gott sällskap. Skillnaden mellan mig och lagrådet blir helt enkelt den att jag hade använt mig av just detta faktum för att stoppa lagen.

Praxis i Europadomstolen visar nämligen entydigt att lag måste vara bl.a förutsebar och tydligt avgränsad och lagrådet säger ju att man inte har en susning om vad den enskilde kan drabbas av då denna lag tillämpas. Jag kan berätta lite om det i alla fall.

Den här lagen ger Säpo rätt att avlyssna och det borde väl inte vara nåt märkligt med det, eller hur? Landets säkerhetspolis måste väl ha den rätten/möjligheten? På det svarar jag kort och gott, självklart! Det har man också genom andra lagar som reglerar den verksamheten och jag tror bestämt att jag alldeles nyss skrev det som är nyckelordet i sammanhanget, ”reglerar”.

Man kan nog tryggt utgå från att ordet har med regler att göra och man kan säga mycket om olika länders säkerhetstjänster men en sak har dom gemensamt och det är en alldeles tydlig skepticism mot regler. Sådana har benägenhet att liksom komma i vägen för lite ”riktigt gammalt hederligt polisarbete.”

Formellt gäller lagen Säpos rätt att avlyssna bl.a ”olovlig kårverksamhet”, en term från 1930- och 40-talen som handlar om beväpnade nazistiska milisstyrkor. När såg du en sådan sist? Jag har varit med under större delen av den tid som den här lagen existerat och jag har aldrig ens hört talas om nazistiska milisstyrkor. Dessutom beväpnade.

mossad.jpg

Jag är faktiskt rätt säker på att det förhåller sig så med sådana små legioner att de, liksom för övrigt jultomten och påskharen, inte existerar och heller inte har existerat här i Sverige under alla dessa år. Varför envisas då regeringen med att förnya lagen och låta den löpa fram till 2012 i första hand?

Kreativa polishjärnor på Säpo har genom årtiondena på ett fantasifullt sätt skapat fantastiska tolkningar av begreppet och låtit det omfatta t.ex FNL-aktivister, extrema djurvänner och t.o.m vid några tillfällen journalister.

När Aftonbladets Björn Kumm avlyssnades på 60-talet så var det för att han avslöjat Säpos olagliga åsiktsregistrering och Säpo var på jakt efter hans källor.

Tomas Bodström, den inte helt okände gärning……förlåt, f.d S-märkte justitieministern var den som tog initiativet till den modernisering och utvidgning som föregick regeringen Reinfeldts övertagande av lagen. För säkerhets skull så passade de också på att utnyttja tillfället och utvidgade lagen ytterligare.

De egna förslagen och de nya brott de nu hittat på skall berättiga till förenklad avlyssning (utan domstolsbeslut). Till de nya brotten hör brott mot medborgerlig frihet, exempelvis AFA-aktivisters vilja att sabotera nazistmöten och ”finansiering av terrorism”.

Lägger vi en amerikansk definition på det sistnämnda så innebar en sådan definition i slutet av 80-talet att pengar till Nelson Mandela hade inneburit terroriststöd.

Avlyssningsreglerna omfattar även journalister som kan tänkas begå ”obehörig befattning med hemlig uppgift”. Det var det som Björn Kumm gjorde sig skyldig till när han gjorde sitt avslöjande.

Lagen gör inga inskränkningar alls när det gäller att lyssna på journalister. Obehörig befattning med hemlig uppgift är dessutom ett mycket diffust brott. Journalisten som begår det behöver inte ens känna till det själv, brottet kan begås utan uppsåt. Då blir det Säpo som tolkar vilka journalister som ägnar sig åt olämplig kritik mot staten och därför bör få sina källor avslöjade.

Eftersom dessutom ”olovlig kårverksamhet” genom decennierna har kunnat betyda vad som helst kan Säpo efter behag avlyssna alla som vänder sig till tidningar med olika uppgifter i tron att de har det källskydd som grundlagen ska ge.

Det räcker f.ö med att Säpo misstänker att de skulle tycka illa om dessa uppfattningar, om de kände till dem, så utgör det ännu ett skäl till avlyssning. Nämligen att skaffa sig bättre kunskaper om dessa kanske olämpliga uppfattningar.

Det mest obegripliga för mig är att detta införs av en regering i vilken det sitter partier med företrädare som kallar sig liberaler. Det är inget annat än ett missbruk av och ett hån mot allt vad det ordet står för.”

metro2 (Small).jpg

Nunc aut nuncuam

 

Läs även andra bloggares åsikter om

%d bloggare gillar detta: