Svensk Myndighetskontroll: Kafka IRL


Rättsskandal? Rättsröta? Rättshaveri? Rättsfrustration? Rättsimpotens? http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-maste-kunna-fa-upprattelse_5942493.svd

Jag sitter och försöker sätta en etikett på vad det är som har drabbat de båda läkarna Thomas Allgen och Teet Härm, mer kända som ”allmänläkaren och obducenten”, och jag finner att det helt enkelt inte går att sammanfatta i ett ord. Kafka skrev en gång ”Processen”, dessa båda har levt processen i 26 år utan att kunna få den upprättelse som idag alla som är insatta i målet anser att de ska ha.

Inget system är perfekt och det gäller även vårt rättssystem. Vad som förvånar och upprör är hur lite vi gör åt det trots vår insikt i att det förhåller sig så.

Göran Lambertz initierade under sin tid som Justitiekansler ett projekt under arbetsnamnet ”Felaktigt dömda”. Projektets andra del kom tyvärr aldrig att fullföljas helt p.g.av att Lambertz övergick till annan tjänst men av det material som färdigställdes får man ändå en inblick i ett rättssystem som är behäftat med en del strukturella fel och som innebär att det varje år fälls ett antal oskyldiga som får tillbringa tid i fängelse och som i många fall som en konsekvens av detta får sina liv förstörda.

Alldeles nyligen så friades en mordmisstänkt i hovrätten efter att själv ha bekostat experter som granskat utredningen och visat på svagheter och andra omständigheter med betydelse för avgörandet. Hur många har sådana resurser?

Detta mål visar dock åter på ett beklagligt faktum i det att många förundersökningar och utredningar präglas av slarv och felaktigheter som domstolarna, trots sin uttalade utredningsplikt, ofta låter passera. Rätten har, bl.a enligt RB 46:4 andra stycket, en skyldighet att tillse att målet blir utrett efter vad dess beskaffenhet kräver.

Lagens förarbeten betonar alltså rättens ansvar för att utredningen blir fullständig liksom att detta särskilt avser sådant som är till den tilltalades förmån.

I Justitiekanslerns rättssäkerhetsprojekt har man övervägt om en särskild ordning för granskningen av brottsutredningens fullständighet och hållfasthet borde införas genom något särskilt moment i rättsprocessen.

Den konklusion utredningen dragit är, att eftersom gällande rätt redan så tydligt uppställer ett sådant krav, lägger detta krav på domstolen och tillhandahåller denna ett antal redskap för att fullgöra denna uppgift, så är något sådant förslag inte aktuellt.

Utredningen menar emellertid att det finns skäl att inskärpa att detta krav finns och att det spelar en central roll för rättssäkerheten.

Med alla de felkällor som kan finnas och finns i en rättsprocess är det rätt givet att resultatet, alltså domen, ibland blir fel. Frågan är hur ofta så sker?

I Norge har det gjorts en vetenskaplig undersökning av saken. 125 erfarna försvarsadvokater fick uppge de fall där de var säkra på att den dömde klienten var oskyldig. Metodiken kan diskuteras och därmed siffrorna; men har försvararna något skäl att överdriva antalet fall där de misslyckats så kapitalt?

De 125 intervjuade hade sammantagna haft 15 oskyldigt dömda per år, dvs ungefär var tionde försvarsadvokat hade haft en oskyldig per år. Man kan inte utan vidare föra över dessa siffror på Sverige, men finns det skäl att tro att vårt rättssystem är bättre än det norska?

Vi måste därför göra något för att tillskapa större möjligheter för de som döms felaktigt att få rättelse. Varför då inte följa efter Norge där man sedan 040101 har inrättat vad som kallas Gjenoptakelsekommisjonen. Den grundades som en effekt av ett uppmärksammat rättsfall där den dömde 20 år efter domen och tack vare ett pro bono engagemang av advokater blev frikänd. Liksom här i Sverige har flera sådana frikännanden kommit efter att människor valt att engagera sig för den dömdes sak.

Kommisionen kan inte företa någon prövning av själva saken utan endast granska uppenbara fel i bevisvärderingen, om nya omständigheter tillkommit eller om staten brutit mot sina folkrättsliga förpliktelser. Med andra ord kan kommisionen endast granska om förutsättningarna för resning är uppfyllda. Om så är fallet återförvisas ärendet till domstol för förnyad prövning.

Sedan starten har ca. 10% av de ärenden som kommissionen handlagt lett till resning och drygt 100 personer har på så sätt kunnat rentvås.

I England har man på motsvarande sätt mycket goda erfarenheter av det oberoende resningsorganet, The Criminal Cases Review Commission (CCRC) som etablerades redan 1997.

Ett sådant resningsorgan hade också betytt att de två läkare som jag inledde artikeln med, haft en möjlighet att få sin sak prövad från grunden och härigenom också fått den resning och den upprättelse de kämpat för i 26 år.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser

About Michael Gajditza

Jag är en 54-årig man i Västerås som sedan 16-årsåldern varit engagerad i samhällsfrågor på olika sätt. Med åren har jag skaffat mig en varierad livserfarenhet med en bredd som jag vågar påstå att inte många har. Bloggen driver jag med en inriktning på frågor som rör rättssäkerhet, frihet, demokrati och integritet. Jag är även en av grundarna av Liberaldemokraterna, ledamot av det verkställande utskottet och f.n dess rättspolitiske talesman.

Posted on 16 februari, 2011, in Okategoriserade. Bookmark the permalink. 7 kommentarer.

  1. Mina tankar går till den stackars dottern som mamman påstod skulle ha bevittnat mordet på Catrine när hon var en bebis. http://www.mediemordet.com/karin-brev.htmlHär var ett brev till allmänläkarens dotter.

  2. Ursäkta. Dubbelfel 🙂

  3. Det är fruktansvärt att de här 2 läkarna fortfarande inte fått resning.Men det är en sak som förbryllar mej: De är ju dömda för skändningen av kroppen(brott mot griftefriden ) , men inte för mordet. Var hittade de kroppen och hur gick då snacket mellan dem när de traskade omkring i en skogsdunge? ”Titta här ligger en död tjej. Ska vi smyga upp henne på jobbet nu när vi ändå är så nära? Bara lattja lite med henne?” Det låter helt befängt i mina öron att de skulle resonera, bete sej så.Antingen är de rättvist dömda-.Eller – annars ska de väl heller inte dömas för bott mot griftefriden. Det är absurt.——————Men självklart bör en kommission finnas , där försvararen till en misstänkt ingår, för rättssäkerhetens skull.Jag vet vilket fall du menar. Affärsmannen som blev skyldig till mord på gubben Frisse’ och allt det där med telefondosan opch resten. Om det nu verkligen inte var affärsmannen som var skyldig ska han givetvis släppas och få skadestånd för den tid han suttit av. Tur för honom att han hade pengar att betala advokater med, men det ska man inte behöva ha för att bli rättvist dömd. Det SKA gå att få resning genom en sån lösning du föreslår. Rättsväsendet är i ett slags kris. Det märktes inte minst när jag själv satt som nämndeman. Åklagare och advokater och domaen och VI var inte tillräckligt pålästa i materialet vi fick (om vi ens fick något) och allt skulle gå så fort – nästa mål väntade….Ha det bästKao

  4. Det är fruktansvärt att de här 2 läkarna fortfarande inte fått resning.Men det är en sak som förbryllar mej: De är ju dömda för skändningen av kroppen(brott mot griftefriden ) , men inte för mordet. Var hittade de kroppen och hur gick då snacket mellan dem när de traskade omkring i en skogsdunge? ”Titta här ligger en död tjej. Ska vi smyga upp henne på jobbet nu när vi ändå är så nära? Bara lattja lite med henne?” Det låter helt befängt i mina öron att de skulle resonera, bete sej så.Antingen är de rättvist dömda-.Eller – annars ska de väl heller inte dömas för bott mot griftefriden. Det är absurt.——————Men självklart bör en kommission finnas , där försvararen till en misstänkt ingår, för rättssäkerhetens skull.Jag vet vilket fall du menar. Affärsmannen som blev skyldig till mord på gubben Frisse’ och allt det där med telefondosan opch resten. Om det nu verkligen inte var affärsmannen som var skyldig ska han givetvis släppas och få skadestånd för den tid han suttit av. Tur för honom att han hade pengar att betala advokater med, men det ska man inte behöva ha för att bli rättvist dömd. Det SKA gå att få resning genom en sån lösning du föreslår. Rättsväsendet är i ett slags kris. Det märktes inte minst när jag själv satt som nämndeman. Åklagare och advokater och domaen och VI var inte tillräckligt pålästa i materialet vi fick (om vi ens fick något) och allt skulle gå så fort – nästa mål väntade….Ha det bästKao

    • Michael Gajditza

      Faktum är att de inte är dömda för brott mot griftefrid och här har du det som är det centrala egentligen. Det var tingsrätten som i en kommentar skrev att det skulle vara ställt utom rimligt tvivel att de skändat kroppen. Eftersom det i så fall var preskriberat så har dom aldrig lyckats få någon ändring på det skrivna som för övrigt inte heller är bevisat på något sätt utan närmast kan liknas vid en annan tingsrätt som en gång skrev som domskäl att Billy Butt var så ful så det gick inte att tänka sig någon annan möjlighet än att han våldtagit…….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: