Månadsarkiv: januari 2011

Svensk Myndighetskontroll: Åkesson öppnar för debatt om beroendeställning


Undrar om Jimmie Åkesson har börjat bli en aning miljöskadad av att vara i riksdagen? Det finns nämligen delar i det han skriver i en artikel på DN debatt idag som skulle kunna tydas så. Det finns å andra sidan delar av artikeln som kan tydas åt ett helt annat håll, varför hela artikeln ger ett lätt kluvet intryck.

Åkesson kräver en nationell handlingsplan mot islamistisk terrorism. Som ett led i att upprätta en sådan handlingsplan så menar Åkesson att utbredningen av islamistiska attityder i det svenska samhället måste undersökas. Han vill att regeringen vågar ta ett initiativ för att undersöka attityderna bland ungdomar.

Hans inlägg i DN föranleds av den debatt som imorgon ska hållas i riksdagen om hur vi ska arbeta preventivt mot islamistisk terror. Åkesson betonar att Sverigedemokraterna inte betraktar muslimer som kollektivt medskyldiga till terrorismen och påpekar att det inte går att sätta likhetstecken mellan muslimer och terrorism.

Men å andra sidan………..

Så kan man ju inte lita riktigt på dom ändå.

Åkesson skriver att även om det är viktigt att knyta kontakter med muslimska organisationer och ge dessa hjälp och stöd i det preventiva arbetet mot islamismen så vore det aningslöst att helt lämna över ansvaret till dessa organisationer som i många fall inte tycks ta arbetet mot islamister och våldsbejakande extremister på allvar.

Detta exemplifierar han med att konstatera att muslimska organisationer de senaste åren tagit emot mångmiljonbelopp från islamistiska stater för att bygga moskéer i Sverige. Det är inte orimligt att tänka sig att detta försatt de muslimska organisationerna i en beroendeställning gentemot mycket extrema islamistiska regimer som praktiserar islamisk sharialagstiftning.

Denna invändning mot muslimska organisationer är intressant att han använder eftersom det öppnar för att konstatera att på motsvarande sätt är det alltså inte orimligt att tänka sig att Sverigedemokraterna försatt sig i en beroendeställning till en del olika bidragsgivare som inför val överlämnat stora belopp till SD.

För att ha råd med 2004 års valkampanj till EU-parlamentet tog partiet hjälp av den belgiske mångmiljonären Bernard Mengal. Han har genom åren gjort sig känd för tal om ”den nordiska rasen” och propaganda mot svarta, muslimer och judar. Partiledare Jimmie Åkesson och andra i dag ledande sverigedemokrater som Björn Söder, Mattias Karlsson och Richard Jomshof kände till Mengals idéer men valde ändå att ta emot kampanjbidraget. I partiets utskick beskrevs Mengals åsikter som ”Sverigevänliga”.

Det är alltså, med Åkessons egna ord inte orimligt att tänka sig att SD står i en beroendeställning gentemot Bernard Mengal om vilken följande kan läsas i Wikipedia:

Bernard Mengal, är en belgisk fastighetsägare och förläggare av böcker och tidskrifter med nationalistisk tendens och rasistiskt innehåll.

För närvarande (2008) ges de fornnordiska tidskrifterna Megin och Racines, samt det filosofiska magasinet Contre-Thèses ut av Mengal. I sistnämnda magasin konstaterade Mengal i maj 2002 att islam ”inte är ett religiöst problem utan ett rasproblem”.

Det ska bli intressant att lyssna på morgondagens debatt.

Svensk Myndighetskontroll: Billström, regeringens tamaste papegoja


http://svt.se/embededflash/2302467/play.swf

Min respekt för politiker blir bara större och större……Se inslaget och du kommer att förstå vad jag menar.

Dessutom har hela mitt tidsschema gått åt h-e och därför så kommer fortsättningen på inläggen om häkten, dödsfall och ansvarsutkrävande att bli färdig under nästa vecka isf som idag, vilket var planen.

Svensk Myndighetskontroll: TV4, moralpanik, porr och annat mänskligt


Full panik har utbrutit på Newsmill över att TV4 köpt canal plus och, håll i er nu, har beslutat att fortsätta visa (företrädesvis) amerikansk naturfilm efter midnatt. Paniken är av arten moralpanik och de huvudlösa moralhönsens kacklande är både högt och intensivt. Vi får bl.a veta följande:

Porrindustrin har nära kopplingar till prostitution och trafficking. Det är förnedrande och ett hänsynslöst utnyttjande av trasiga människor som redan har upplevt allt för mycket svårigheter i livet.” Det skriver Carina Hägg och Carina Olsson (S)

Lägg märke till retoriken som alltid gör samma sak, kopplar porr till trafficing och gör det enbart som ett påstående helt utan evidens. Undrar hur denna trafficing har gått till i det enorma antal filmer som enbart innehåller amerikanska skådisar och som är inspelade i USA?

ATT702669.gif
Vem är offer?

Moderatkvinnan Magdalena Andersson säger:

Det går inte att blunda för att det finns många som far illa i porrbranschen. Det är en krass bransch med många utnyttjade människor och cyniska utnyttjare Och mycket pengar på spel. En tidigare skribent påstår att kvinnorna i branschen åtminstone får lön medan männen arbetar ideellt. Det är ett löjeväckande påstående. Porrfilmsbranschen genererar stora pengar och det är män som tjänar dem. Det är uppenbart att de flesta porrfilmer domineras av den ensidiga tanken att manlig sexualitet ska tillfredsställas. Och att kvinnlig sexualitet är underkastad det syftet. Det är ingen nyhet – kvinnokroppen som objekt och mannen som subjekt går att spåra långt tillbaka i konsthistorien. Den manliga betraktaren och den betraktade kvinnan.”

Som kommentar till detta säger jag, se Calle Rehbinders kommentar nedan

Andersson fortsätter med; ”Det finns säkert kvinnor och män som anser att de är i branschen av fri vilja och som ser sig som skådespelare men ärligt talat tror jag inte det är så rasande många.”

Det vore naturligtvis både dumt och naivt att anta att de som är direkt inblandade vet vad de talar om när vi har moderatkvinnoexpertis att tillgå.

Socialdemokraten Jytte Guteland fyller på; ”diskussionen handlar om en av Sveriges mäktigaste samhällsaktörer, TV4, som nu vill bjuda in en av världens mest smutsiga industrier att delta i det gemensamma.”

Vapenindustrin, kemikalieindustrin,underhållningsvåldsindustrin, djurhållning etc etc.är samtliga i mina ögon smutsigare industrier.

d5093ef822829713.gif

Mot moralismen har även andra debattörer invändningar och Calle Rehbinder (L) skriver bl.a;

Ja, det existerar en hel del missbruk och utnyttjande av människor i porrbranschen, precis som i modebranschen, musikbranschen, filmbranschen och tusen andra branscher. Det finns gott om folk som blir rövknullade (mer eller mindre bokstavligen) i de allra flesta branscher; utnyttjade, misshandlade, slängda på soptippen. Börsmäklare, sjuksköterskor, gruvarbetare, kommunalpolitiker, musikartister – alla löper risken att bli trampade på och förödmjukade, och somliga t.o.m. offentligt. Sådant är livet, oavsett om vi gillar det eller ej. Så varför detta överdrivna fokus på just porr? Återigen – för att det handlar om sex. Och sex är ju som bekant det fa-a-a-a-arligaste som finns.”

Liberaldemokraten Malin Westerberg ( obs! Kvinna!), som naturligtvis accepterar och underordnar sig samhällets patriarkaliska strukturer och lider av ett enorm självförakt, påstår förvirrat att moralartikelförfattarna ”talar även om för mig som är av kvinnligt kön att jag inte vet bättre, att jag är okunnig och fel som gillar att bli kåt av porr, pornografi, erotik.”

Det förstår väl var och en att så kan vi inte ha det. För övrigt är det svårt att undvika att bli ironisk när så mycket moralpanik samlas på ett och samma ställe som nu skett på Newsmil. Heder till Calle och Malin för att de vågar stå för en annan inställning än den bland andra politiker förhärskande.

tmpphpKpP6pG.jpg

Jag kommer heller aldrig att förstå att man blir så engagerad i denna fråga för att minuten senare sätta sig ner framför TV:n och se kvällens genomsnittliga antal av mord, misshandel, krig och våldtäkter utan att lyfta ett ögonbryn. Men ve den som visar något naket eller ännu värre, två personer som har sex!!!

Det kanske vanligaste argumentet är ändå det om kvinnans exploatering och ojektifiering och allt vad det nu heter. Ett argument som torde vara svårt att använda för den gigantiska marknad som gayporrfilm svarar för. Sen så har vi bisexfilmer, transfilmer, fetischfilmer o.s.v i vilka skuldbeläggandet inte är riktigt klarlagt men med tanke på hur många politiker det är som yttrar sig så förväntar jag mig inget mindre än en rejäl utredning!

Märker ni förresten hur många av moraldebattörerna får bita sig riktigt i tungan för att inte hojta på förbud och censur? Förr var det prästerna som administrerade moralen. Nu är det politikerna. Det har den inte blivit bättre av. Dessutom så hade Hjalmar Bergman helt rätt då han sa: ”Man må säga vad ont man vill om ett syndigt leverne – men det är allmänbildande.”

tmpphp3lrXrC.gifyn

Svensk Myndighetskontroll: Ingen rolig vecka men nödvändig


Det är sannerligen ingen glädjeblogg jag driver den här veckan utan det handlar om tunga och svåra frågor. Av dessa svåra frågor finns det en som jag menar förtjänar extra uppmärksamhet. Det är frågan om ansvar. Hur ser ansvaret ut idag, vad säger lagen? Följer man vad lagen säger? Är det skillnad i ansvarsfrågan mellan t.ex kriminalvård och polis?

Det finns ju, vilket ni som läser den här bloggen vet, även ett antal fall där människor dött efter polisingripanden. Det jag skrivit mest om är fallet med Johan Liljeqvist i Göteborg där parallellerna är tydliga. Märkliga beslut, interna utredningar som inte håller för en granskning och till slut avskrivande och inget ansvarsutkrävande.

I våras skrev jag om de sex Säpocheferna som slapp undan eftersom dom var för inkompetenta för att kunna åtalas. Brottet var enligt åklagaren solklart men således inget ansvar här heller. Det tycks vara så att den grundregel som gäller är att ju högre upp man sitter och desto större ansvar man har på pappret, desto svårare blir det att någonsin kunna utkräva detta ansvar. Det är för övrigt något som gäller såväl inom privat som offentlig sektor.

Om ni skulle fråga vilken VD eller generaldirektör som hels om de tycker att de gör sig förtjänta av sina löner så skulle säkert nio av tio peka på det enorma ansvar de har och att det är det ansvaret som motiverar lönen. Då talar vi om det teoretiska ansvaret. Om vi istället skulle sätta lönen efter det ansvar som utkrävs i praktiken så skulle dessa människor svälta ihjäl.

Följ gärna fortsättningen här, eftersom jag har för avsikt att dels komma till ansvarsfrågan och dels att utifrån svaret på den, också göra ett försök att faktiskt utkräva detta ansvar. Vad jag har i åtanke kommer att visa sig på fredag eller lördag.

Imorgon kommer jag att gå igenom det kanske mest kända av alla dessa fall och det handlar då om de vårdare på häktet i Mariestad som hittade en intagen som hängt sig på en toalett och som, istället för att ta ner honom och påbörja livräddning, stod och tittade på honom i nio minuter till ambulansen kom. Vid ankomst till sjukhus fick man ändå igång hjärtverksamheten men skadorna var efter drygt nio minuter så svåra att han avled.

Svensk Myndighetskontroll: Vem är ansvarig för Milans död?


Detta är berättelsen om hur förutfattade meningar, inkompetens, bristande rutiner och ren dumhet förorsakar en människas död. Milan dog på häktet i Nyköping 31 år gammal, medan personalen tittade på och gjorde anteckningar.

Enligt kriminalvården har ingen på häktet gjort något fel utan tvärtom så fick Milan ända fram till och med sitt sista andetag en god omvårdnad och en hög grad av service.

Tråkigt nog för Milan och hans anhöriga så inkluderade detta inte en livräddande läkarkontakt.

Låt oss ta det från början.

Det är lördagskväll den tionde september 2005. Milan sitter på tåget från Stockholm.

När han strax efter sju kliver av på centralstationen i Eskilstuna möter han två poliser vid stationstrappan. De stoppar honom, visiterar honom, och i ett kinderägg hittar de en mindre mängd heroin.

Milan har sedan några år tillbaka missbrukat i perioder. Polisen i Eskilstuna brukar gripa honom, och nästan alltid har han en mindre mängd heroin för eget bruk i ett kinderägg och det ligger ett eget mått av tragik och misslyckande även i denna monotona upprepning av ett livsmönster. När poliserna den här gången kör i väg med 31-åriga Milan är det för sista gången.

3447786819.jpg

Efter att par dagar i polisarresten i Eskilstuna häktas Milan för narkotikabrott och han flyttas till häktet i Nyköping. På häktet hamnar han i cell 12 i korridor 2. I den tio kvadratmeter stora cellen finns det ett fönster, en säng och ett skrivbord med en plaststol. Den låsta dörren ut till korridoren har en lucka som vakterna använder när de tittar in.

Det finns en utredning som kriminalvården har gjort om Milans tid på häktet.

Av den framgår det att Milan var narkotikaabstinent. Han var svag och darrig, och han sov mycket och pratade inte med de andra intagna.

Det står att Milan avböjde att ta ordinerade tabletter för sin heroinabstinens och att han sa att han ville sköta sin nedtrappning – alltså avgiftningen – själv. (Detta kan ha berott på att han visste om att de intagna inom kriminalvården medicineras med gamla mediciner) Han åt ingenting under tiden häktet, men drack saft och vatten.

När Tomas Stridh, som var chef för kriminalvården i Nyköping vid den här tiden, kommenterar det inträffade menar han att Kriminalvården har gjort vad som på den ankommer. Man har även skrivit en s. k incidentrapport som sedan Kriminalvårdens huvudkontor bedömt inte ska föranleda någon vidare åtgärd.

Den internutredning som kriminalvården gjorde visade alltså  att ingen på häktet hade gjort något fel när Milan dog.

Personalen hade agerat i enlighet med gällande rutiner. Det fanns inga tecken på att han varit sjuk eller behövde läkarvård innan han dog – och personalen kunde därför inte gjort någonting annorlunda. Det skriver Tomas Stridh en månad senare i den ovan nämnda incidentrapporten till huvudkontoret.

 Olyckliga omständigheter alltså.

Håller det för en närmare granskning? Låt oss granska det så får vi se vad som dyker upp. Vän av ordning kan t.ex börja med att fundera på hur Stridh kan veta allt det han säger sig veta utan att han vet varför Milan dog? Så är det nämligen då han den 18/10 – 05 skriver under och skickar in sin rapport, för i denna står också att resultatet av obduktionen inte inkommit till häktet.

Den gjorda utredningen ställer heller ingen fråga om varför Milan dog. Det går ändå bra att utan dessa uppgifter konstatera att Milan fått god vård och god service.

 Nu får ni ursäkta franskan men vilket indolent skitsnack.

Genomgående har man skyllt Milans tillstånd på abstinensbesvär. Notera att han dör nio dagar efter att han gripits. När han dör har han alltså varit utan heroin i nio dagar.

Inte heller var de symtom som Milan uppvisade några typiska abstinenssymtom. Trots att han alltså inte alls hade dom typiska symtomen på en abstinens trodde alla på häktet att Milan var dålig för att han var just – abstinent. Ingen reagerade hellre över att abstinensen i så fall hade blivit väldigt långdragen.

En heroinabstiens är som värst efter två dagar. Mellan fem och sju dagar, sen är dom flesta återställda. Det här går att läsa i kriminalvårdens egen sjukvårdsbok. Men trots att det var nionde dagen som Milan var inlåst tänkte ingen på det skulle vara något annat än abstinens, säger kriminalvårdschefen Tomas Stridh.

Innan vi kommer till vad det var som orsakade Milans död så ser vi också att ytterligare en av Kriminalvården lämnad uppgift, inte stämmer. I utredningen står det att Milan ville sköta sin avgiftning själv. Läser man andra dokument så möts man av helt motsatta uppgifter. Handlingar från polisen visar att Milan under tiden på häktet ville komma i kontakt med nån läkare – vem som helst – som kunde ge honom den vård och de läkemedel som han visste att användes i den vanliga sjukvården.

Subutex_296555s.jpg

Varför stämmer inte uppgifterna överens, måste man fråga sig, döljer man något?

När dödsorsaken fastställts så visar det sig att dödsorsaken var en ”dubbelsidig, utbredd, lunginflammation:” Lunginflammation botas med antibiotika och är normalt ingen sjukdom som unga människor dör av i Sverige.

Det är alltså symtom på en sådan som man på häktet tagit för abstinens. Vilka är då tecknen på att någon har en dubbelsidig lunginflammation?

Här ska vi nu föra in personalens åtgärder under Milans sista timmar i livet.

Kriminalvårdschefen har alltså i sin rapport hävdat att ingen på häktet sett att Milan var sjuk. Han hade inga symtom på sin svåra lunginflammation som feber, hosta, ont i bröstet, svårt att få tillräckligt med luft. Nej, ingen på häktet hade nån anledning att misstänka att han  inte mådde bra.

Om det är som chefen påstår, är det då inte väldigt underligt att man på morgonen samma dag som Milan dör, beslutar att övervaka honom extra noga med kontroller varje halvtimme?

I lokaltidningen stod följande att läsa: -”Man hittad död i häktescell. Stefan Eriksson, kriminalvårdsinspektör vid häktet i Nyköping, säger att mannen suttit i häktet sedan 12 september. Det fanns ingenting som gjorde att vi hade anledning att misstänka att han mådde dåligt psykiskt eller fysiskt säger Eriksson.

En till chef som inte sett något alltså.

Personalen gjorde, som tidigare sagts, anteckningar under Milans sista timmar. Dom ser ut så här:

ScreenHunter_02 Jan. 18 13.13.gif

Anteckningen visar att redan på morgonen när vakternas börjar sin övervakning är Milan mycket dålig, och han blir allt sämre under de knappt sex timmar han har kvar att leva.

På förmiddagen har vakterna har svårt att få kontakt med honom. De gör noteringar som ”reagerar på tilltal” och ”svårkontaktad”.

Under eftermiddagen blir han ännu sämre. Det står att han sluddrar, kissar ner sig, svettas.  I den sista noteringen konstaterar vakterna att Milan – ”andas”.

På fråga till kriminalvårdschefen om varför dessa kontroller införts svarar han;

-Ehhh. Det vet jag inte exakt. Det kan jag inte dra mig till minnes. Det kan väl vara att man ville ha en kontakt och se till honom rent allmänt. Det har man ibland på vissa personer som har restriktioner och ser till den personen med visst intervall. I det här fallet var det på personalens eget initiativ, att man skulle ha en vardaglig kontakt.

Christian Simonsberg, som är överläkare på  Sahlgrenska universitetssjukhuset  och  specialist på avgiftningar av heroinmissbrukare säger att Milan måste ha varit riktigt dåligt skick om han dog av en pneumoni, alltså en lunginflammation.

Man skriver ju här i anteckningen 14.30 att patienten sover och andas. Sedan klockan 15 ser man ingen puls. Om nu dödsorsaken är en pneumoni så måste han den dagen han dör av sin pneumoni varit i ett miserabelt skick och varit påtagligt somatiskt sjuk, säger doktor Simonsberg.

Påtagligt somatiskt sjuk, med andra ord: han var riktigt kroppsligt sjuk men istället för att kontakta läkare eller ta honom till sjukhus för alltså häktesvakterna ett detaljerat schema där dom dokumenterar Milans långsamma död.

Han dör ju faktiskt framför ögonen på vakterna, i en lunginflammation, en sjukdom som man normalt botar med en kur antibiotika, inlåst i en av våra statliga häktesceller.

Var syftet med protokollet att se var 30:e minut om han försämrades och i så fall påkalla på hjälp? Eller var syftet att anteckna det exakta klockslaget då hans hjärta stannade – vilket det till slut gjorde.

Kriminalvården hävdar i sin officiella rapport att Milan fick en bra omvårdnad och en hög grad av service – i själva verket ligger han död i en säng fylld av urin, kräkningar och avföring.

Och hur var det nu häkteschefen sa till tidningarna: det fanns ingen anledning att misstänka att Milan mådde dåligt. Vare sig psykiskt eller fysiskt.

När Tomas Stridh tillfrågas om han sett vakternas anteckningar när han skrev sin internutredning säger han att han ”antar det”.

Han har tidigare påstått att inget var anmärkningsvärt och av det får man alltså dra slutsatsen att han tycker att det är normalt att det görs anteckning på häktet om att fångarna andas.

Fler läkare har kommenterat detta och fastslagit dels att lunginflammation och abstinensbesvär är väsensskilda och dels även att personalens anteckningar visar att personen är på väg att dö.

450080_170_100.jpg

På häktet i Nyköping fanns det sjukvårdspersonal under knappt 1/5 av veckans timmar. Den nyutbildade sköterskan, som hade gått ut vårdutbildningen året innan, jobbade på häktet mellan halv åtta och två på vardagarna.

När Milan dog hade det gått mer än två dygn sedan sköterskan gick hem för helgen. Innan hon gick hem beskrev hon Milans hälsoläge så här för vakterna, i ett rapportblad:

Har inte ätit sedan han kom hit, inte städat eller duschat. ”Skit” i byxorna och in sängen, saft och klet i rummet”. Det var allt hon skrev. 

De sista två dygnen var det alltså vakterna som bedömde Milans hälsotillstånd.

Och ingen av dom gav honom nån chans att träffa en läkare.

På frågan om varför ingen av vakterna ringde en läkare eller tog Milan till sjukhus säger Stridh;

Eftersom de gjorde bedömningen att han hade samma mående som tidigare. Och att de fått informationen från sjukvården på häktet att det inte var någon fara. Sen hände det här akut på söndagen. 

  • Akut? Bara anteckningarna omspänner ju flera timmar och alltså gott om tid att söka hjälp utanför häktet.

Handlingar från kriminalvården visar att  den vakt som gjorde de flesta kontrollerna av Milan var en student som jobbade extra på häktet.

Vad säger då rättsväsendet för övrigt om det inträffade?

I Nyköping finns polisen, åklagaren och häktet i samma byggnad vilket skulle kunna innebära att här känner alla varandra.

Ingen av vakterna på häktet i Nyköping förhördes i den polisutredning, som skulle undersöka om det var tjänstefel att inte kontakta läkare när Milan dog inlåst i sin cell. Ekots granskning av den sekretessbelagda förundersökningen, visar att ingen av de som jobbade den helg när Milan dog, har förhörts.

362662_366_200.jpg

Totalt har två förhör hållits i utredningen, med häkteschefen och med Milans kontaktperson. Men de jobbade alltså inte under den aktuella helgen i september 2005.

Polisutredningen är nu nedlagd. Det var inte tjänstefel, enligt åklagaren, att låta Milan ligga och dö, utan att någon kontaktade läkare. Den ansvarige åklagaren, Michael Forsberg, vill inte ställa upp på någon intervju. Han säger till Ekot, att han inte tycker att han behöver svara på några frågor, eftersom det skett en så kallad överprövning, som kom fram till att förundersökningen inte skulle öppnas igen.

Åklagaren säger också att han tycker att häktesvakterna gjorde mer än man kan begära. De inrättade ju faktiskt ett schema och gjorde täta kontroller av Milan, säger Forsberg.

Men vad det egentligen var för mening med de här kontrollerna, eftersom ingen ändå kontaktade läkare. Det har Michael Forsberg inte velat svarat på.

En 31-årig man dör framför ögonen på ett antal statstjänstemän som inte gör något för att hjälpa honom. Den internutredning som görs är fylld av hål och motsägelsefulla uppgifter. Åklagarens utredning med två förhör av personer som inte var närvarande är ett skämt. Ingen har funderat på interna rutiner och hur dessa ser ut. Den döde har dött under iakttagande av god omvårdnad och hög service.

I Eskilstuna finns hans mor med ett foto från cellen där han dog och på fotot ser man också under vilka förhållanden han dog.

Ensam och inlåst i cell 12 i korridor 2, i en smal säng där man ser hur han legat i sin egen avföring, urin och kräkningar. I Sverige för några år sedan.

Statens besked är att för detta har ingen något ansvar och för detta tar ingen något ansvar.

Källor: Främst SR P1 Ekot och Kaliber



























Svensk Myndighetskontroll: Polisiära väderprognoser


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8426469.ab

Hur är vädret? Hur ser bebyggelsen ut? Tidigare statistik om brott? Blir det fullmåne?

Det är några saker som Skånepolisen ska ta hänsyn till för att kunna förutsäga var olika brott kommer att ske, skriver Sydsvenskan.

Det avancerade dataprogram som kan användas för att räkna fram prognoserna finns redan.

– Kriminella är i vissa avseenden lika förutsägbara som vädret, säger Berth Simonsson vid Skånepolisen.

Jag gillar Simonssons replik och kommer att noga följa vad som händer så snart detta program är installerat eftersom det helt enkelt måste innebära en enorm ökning av antalet uppklarade brott, om Simonsson har rätt.

Fast om han har rätt så borde man å andra sidan inte behöva något program utan det borde räcka med lite vanligt, hederligt gammalt polisarbete. Just det, sånt där som betyder att man lämnar kontoret iförd tjänstedräkten och använder sitt väderkorn. Med tanke på hur förutsägbara kunderna är så är det väl bara att håva in då? Ut måste ni först även om det regnar.

Vad gäller väderprognoser så läste jag någonstans, att om man tillämpar vad som står i den gamla bondepraktikan, så kan man med ca. 75% säkerhet förutspå morgondagens väder.

Idag har modern meteorologi tillgång till satelliter och datorer och man har bokstavligen satsat åtskilliga miljarder dollar på att kunna förutse vädret. Alla dessa miljarder har gjort att man nu ligger på runt 80%. Jag ska alls inte svära på att detta stämmer men om det är så har de där 5%-enheterna kostat en j-a massa…….

17797253.jpg

 

Svensk Myndighetskontroll: Vem är ansvarig för Henriks död?


Den här artikeln handlar om en man som vi kan kalla Henrik.

Henrik är 39 år och vi möter honom på en gård i Skåne där han både arbetade som webdesigner och bodde i april 2007. Han drev också en internetsida som bl.a sålde bantningspreparat.

En dag i april fick Henrik besök av polisen. Inte bara besök, han greps och togs med till polishuset i Trelleborg, där han anhölls och sedemera även häktades vid Trelleborgs tingsrätt.

Det visar sig att det är den franska polisen som har en misstanke om att det bantningspreparat som Henrik har sålt är piratkopierat och de har begärt Henrik utlämnad till Frankrike.

Begäran ska prövas i svensk domstol och under tiden som processen pågår så sitter Henrik fortsatt häktad. Han hade under de sista åren haft psykiska problem, som han medicinerade för och för honom så var ett utlämnade till Frankrike mer skrämmande än eventuellt åtal och dom.

Han jobbade som sagt hemifrån och mådde dåligt när han lämnade sin gård. När han varit på häktet ett par dar fick Lena, som är hans mor, ett brev som gjorde henne orolig. I brevet skriver han att han är mycket rädd för att han nu ska bli utlämnad till ett annat land något som är för honom fullständigt omöjligt att klara av med tanke på hans psykiska status.

Om det blir så, skriver han, kommer jag med detsamma att ta mitt liv. Jag blev ju naturligtvis alldeles förfärad eftersom jag kände honom bättre än någon annan och förstod att det här kommer att ske, säger Lena.

Jag visste det. Jag har fått frågan om jag trodde det. Men jag visste att han skulle göra detta om det blev så att de kastade ut honom här ifrån Sverige.”

380801_200_132.jpg

Den 20 juli beslutade domstolen att Henrik ska utlämnas till Frankrike. En kriminalvårdare på häktet lämnar över beslutet till honom.

Samma kväll låser häktespersonalen celldörren om Henrik. När de öppnade nästa gång, på morgonen efter – var han död. Han hade gjort en snara av lakanen och hängt sig i gångjärnen till toalettdörren. Han var kall och likstel och uppenbarligen hade ingen tittat till honom under natten.

Det finns ett system på landets häkten som kallas ”rödlappning” som innebär att den intagne är uppsatt för särskild tillsyn. I regel betyder det att häktespersonalen ser till fången varje kvart, dygnet runt och det används bl.a för dom som man fått eller sett tecken på är självmordsbenägna.

När sådana signaler finns så har kriminalvården självklart en skyldighet att vidta åtgärder.

I Henriks fall är det dessutom så att det inte bara fanns signaler, det fanns också signaler som varit så tydliga att de inte längre kan betecknas som signaler – utan som tydliga meddelanden eller besked.

fangelsepuffen_1146785h.jpg

I samband med ett annat självmord på häktet i Göteborg så framkom t.ex följande.

Fredrik Ungefält är advokat och på fråga om hur han kunde misstänka att hans klient var en suicidrisk säger han;

– Ja, det var sättet som han utryckte sig på. Och han var saklig och klar i det han sa. Han uttryckte rakt upp och ner att nu skulle han avsluta sitt liv. Han gav mig instruktioner hur jag skulle hantera det som händer efter att man är död.

Den sjunde december förra året träffade Fredrik Ungefält en av sina klienter på häktet i Göteborg, som alltså berättade att han skulle ta livet av sig:

Han gav uttryck för detta på ett sånt sätt som gjorde mig allvarligt orolig. Och dessutom var det på det sättet att han dagen innan hade plockat i sig tabletter han kommit över på häktet. Vilket jag menar också var ett sucicidförsök. Eller vart fall en händelse som under alla omständigheter skulle innebära en allvarlig fara för att han skulle ta sitt liv.

Fredrik Ungefält kontaktade centralvakten på häktet, och sa att han skulle skicka ett fax där han mer detaljerat skulle beskriva sin allvarliga oro för att klienten verkligen skulle ta sitt liv:

– Jag skrev att jag upplevt att han utryckt sig på ett sånt sätt att att han skulle komma att ta sitt liv, jag skrev att det föreligger en allvarlig sucicidrisk, jag skrev att en läkare måste tillkallas och att man också ska vidta de övriga åtgärder som en sån här situation påkallar.

Här kom det alltså in en mycket tydlig larmsignal. Ändå fick den häktade ingen extra tillsyn. Två timmar efter att faxet kommit in till häktet – är mannen död. Han har hängt sig i cellen.

Här fanns tydliga signaler, men ändå reagerade inte kriminalvården.

I Henriks fall finns först hans dokumenterade psykiska problem som redan innan häktestiden behandlades och medicinerades. Vi vet att även mamman signalerade om Henriks självmordsbenägenhet och ändå står det så här i kriminalvårdens utredning:

Beträffande Henrik har det under häktningstiden inte uppmärksammats några signaler eller tecken på suicidala tankar.”

– Här kommer det in så mycket och så tunga larmrapporter och kriminalvården gör ingenting för att hjälpa honom. Det är, skulle jag säga, ett slag rakt i ansiktet på mig att sen sitta att förneka att man har gjort fel, säger Henriks mamma.

ee80e580f6ba76ed.jpg

Lena ringer upp en anställd på häktet som hon säger att hon pratade med flera gånger. Den anställde vet inte att samtalet spelas in.

Häktet har egen sjukvårdspersonal – och kvinnan tillhör häktes vårdpersonal.

Då minns jag att jag ringde till dig, säger Lena.

– Ja, oh ja, säger den anställde.

Men lyssnade du inte på mig när jag sa att jag var orolig att han skulle ta sitt liv?

– Jo, absolut gjorde jag det. Det första vi gjorde var ju att jag och doktorn gick in och pratade med honom.

Men på kriminalvården säger de ju att under hela häktestiden har man inte uppmärksammat några tecken eller signaler på suicidtankar alls?

– Jo, men alltså det har man ju. Och han har ju sagt att om det är så att man skickar mig till Frankrike så kommer de att få bära hem mig i en kista. Det är liksom det han har sagt. Rakt ut. Och sedan har han då berättat om sin oro. Att han är orolig. Han var ju skiträdd helt enkelt att hamna i Frankrike, säger den anställde till mamman.

Den anställde bekräftar. De visste, varningarna kom fram.

Varför hade då inte Henrik särskild tillsyn?

Mycket tyder på att informationen om Henriks planer på självmord fastnade någonstans på vägen när han flyttades från häktet i Trelleborg till Malmö:

Alltså, när han fick domen så fick han ingen tillsyn överhuvudtaget, säger mamman i samtalet med den anställde.

– Nej.

Och ändå visste man att han hade hotat att ta sitt liv om domen kom?

– Mm.

Men visste dom i Malmö inte om att det fanns självmordsrisk när han hade fått sin dom?

– De borde ju veta det, men den enda förklaringen som jag kan ge till dig är att det har brustit i kommunikationen.

Men jag skulle vilja prata med den personen på häktet i Malmö…

– Men jag vet faktiskt inte. Jag vet att det var en vikarie men jag vet inte vem det var.

Vikarie… säger mamman.

1265848_209_139.jpg

Varför står det inget om mammans alla samtal i kriminalvårdens egen utredning?

Henrik hade restriktioner på häktet och det betyder att åklagaren läste alla hans brev till anhöriga.

Åklagaren, Ronny Jonsson, säger så här när han får veta att kriminalvården skriver i sin utredning att det inte uppmärksammats några signaler eller tecken på självmordstankar: ”- När jag överlämnade ärendet på sommaren några veckor innan han tog livet av sig så var det notoriskt att han hade sådana tankar.

Det är bara att fråga också min efterträdare som tog över det här målet. Han säger samma sak. Det var notoriskt. Anhöriga hade påtalat det.”

Ronny Jonsson fortsätter:

– Och då förstår jag inte hur man kan skriva så här, det begriper jag inte.

Men hade du själv någon kontakt med häktet i Trelleborg?

– Det är ju framför allt mina utredningsmän som sköter kontakterna. Det är dom som är nära, som sköter förhören och så vidare. Det vet jag att det förts vidare. Sedan är jag ganska säker på att jag själv sagt det också. Men det jag vet är att vi framförde det till häktet flera gånger.

Dan Granvik är polis och en av åklagarens utredningsmän. Han har träffat Henrik många gånger, bland annat satt han med vid alla besök som dom anhöriga gjorde på häktet:

– Han uttalade självmordstankar och jag kan se på hans status att han inte mår bra.”

Detta är något som Dan Granvik framförde till häktet flera gånger och han berättade också att Henrik vid flera tillfällen sagt till sina anhöriga att han hade för avsikt att ta livet av sig om han skulle utlämnas.

Gunnar Warren, stabschef på kriminalvården i Skåne och det är han som svarat för Kriminalvårdens utredning.

Han säger att det inte fanns några signaler eller tecken på att Nicklas var självmordsbenägen:

– Nej, inte som vi kände till i det stadiet, nej. Det fanns inte sån tillräcklig information för häktespersonalen så att de skulle ha vidtagit några sådana särskilda åtgärder så som deras instruktioner föreskriver.

Kriminalvården har alltså, enligt Warren, handlat helt korrekt. Man har inte hört, inte sett, inte förstått, inte agerat och ändå så har man inte gjort fel då Henrik inte ställs under särskild tillsyn. Warren påstår med detta att mamman ljuger. Att åklagaren och åklagarens ersättare ljuger samt att polisen ljuger.

Dessutom så måste den anställde på häktets sjukvård, som mamman talat med, också ljuga tillsammans med doktorn och den journalanteckning som måste ha gjorts kring detta är naturligtvis också fel eller förfalskad.

Allt detta enligt Kriminalvårdens eget sanningsvittne, Gunnar Warren.

Märkligt nog så vidtogs inga särskilda åtgärder heller vid de ytterligare elva självmord som begicks under 2007.

I nästa artikel så ska jag berätta om Milans död på häktet i Nyköping. Milan begick inte självmord och hans död och dödskamp är utomordentligt väl dokumenterad av personalen, som i sex timmar tittade på hans resa mot döden och under tiden gjorde noggranna anteckningar, i vilka man bl.a kan läsa att han är svårkontaktad men andas, innan han slutligen dör.

Därefter så kommer det ytterligare två artiklar innan jag på fredag ska besvara frågan som ställs i de olika rubrikerna under veckan. 

Jag måste säga att man får dessutom ifrågasätta att någon ska sitta häktad tre månader med restriktioner när det handlar om piratkopierade bantningspiller!

Källa: huvudsakligen SR P1 Kaliber

 

 

Svensk Myndighetskontroll: När fångar dör vill kriminalvården helst tiga


Ska straxt börja göra mig klar för en tripp till Stockholm med allas vårt favoritföretag, SJ. Det är dags för ett möte med det vi kallar styrgruppen inom Liberaldemokraterna och nästa söndag ett stormöte. Det manifest jag hållit på att skriva är nu nästan klart. Det blev betydligt längre än jag trodde från start vilket det finns många förklaringar till. Den självklara är att vi naturligtvis har massor av ny och bra politik vi vill föra ut!!  🙂

Natten mellan fredag och lördag så begick ytterligare en intagen självmord i häkte. Det är nu det fjärde självmordet som inträffat under en tvåmånadersperiod inom Kriminalvården. Jag sitter i styrelsen för FRIO, fångarnas riksintresse organisation, och vi har nu under en längre tid begärt att få ett möte och en diskussion med kriminalvårdens ledning för att diskutera detta.

Vi möttes först av total tystnad. Därefter så blev plötsligt ett möte bestämt vilket kom att inställas igen efter att kriminalvården ändrat sig. Den maktfullkomliga attityden säger egentligen det mesta och visar på ett alldeles skrämmande tydligt sätt på vilken människosyn man företräder. FRIO representerar via de olika anstalternas förtroenderåd i stort sett hela det svenska fångkollektivet. Att vägra kommunikation är en direkt inbjudan till konfrontation.

En sådan utveckling drabbar i första hand den kriminalvårdspersonal som jobbar så att säga på golvet och nära de intagna. Genom sitt agerande agerar kriminalvårdens ledning inte bara kontraproduktivt, man agerar även i vad som måste vara direkt strid med de anställdas intresse och försämrar med detta deras arbetsmiljö på ett oerhört ogenomtänkt sätt.

Jag vill därför med detta även uppmana såväl fackliga förtroendevalda samt skyddsombud ute på anstalterna att agera för att ett möte ska komma till stånd mellan parterna. FRIO söker inte konfrontation eller strid, vi söker möjligheter till samtal och vi begär att en opartisk utredning ska göras kring dödsfallen. FRIO förbehåller sig dock rätten att i alla situationer agera för vad vi anser vara våra medlemmars bästa.

Att vara intagen i kriminalvårdsanstalt betyder att ansvaret för den egna tillvaron i hög grad övergår till den part som är ojämförligt starkast. Vi begär att den parten agerar på sätt som sägs i det regelverk som styr förhållandena på varje kriminalvårdsenhet och att man gör så med humanism och människovärde som ledord. Det kan aldrig någonsin sägas vara för mycket begärt i en civiliserad rättsstat.

Detta är det första inlägget här i bloggen på detta tema. Måndag och tisdag kommer ytterligare två stycken och i samband med tisdagens inlägg så ska också ett beslut antingen fattas eller meddelas. Till detta och till vad det innebär återkommer jag.

361866_170_110.jpg
Häktescell

Svensk Myndighetskontroll: Peka ut vem som inte får stanna och du får 200:-


Sverigedemokraterna har skrivit en artikel på SvD Brännpunkt där de förklarar sig villiga att förhandla med regeringen. Det var ju snällt av dom!

De har tydligen också gjort stora förändringar i sin flyktingpolitik där de inför valet sa sig respektera Geneveavtal och flyktingkvoter. I artikeln skriver de nämligen att Svenskt Näringsliv räknat ut att en sverigedemokratisk invandringspolitik skulle betyda 20 miljarder i besparing.

Tanken från SD är nu att de säger sig stödja ett femte jobbskatteavdrag i utbyte mot att regeringen genomför en sverigedemokratisk invandringspolitik och man formulerar det på följande sätt: ”Vi är övertygade om att alliansens väljare föredrar skattesänkningar finansierade av en mer ansvarsfull invandring, framför fortsatt ansvarslös invandring finansierad med fortsatt höga skatter.”

Det finns en del att säga om detta.

För det första att det är nästan komiskt att man använder sig av material från Svenskt Näringsliv som är en av de organisationer i Sverige som är mest positiva till invandring. Det räcker med att man tar del av t.ex den här sidan för att man ska inse detta. http://www.svensktnaringsliv.se/fragor/arbetskraftsinvandring/oppna-upp-for-arbetskraftsinvandring_25269.html

Uppenbarligen så har SD hittat ett argument därifrån som de tycker ger stöd för deras uppfattning och så använder man det taget ur sitt sammanhang. Enligt Expressen så ska den korrekta siffran vara 16 miljarder.

För det andra så ser vi nu att en sådan siffra ligger långt, mycket långt från de siffror som flög runt i valrörelsen och det kanske är denna insikt som gjort att man alltsedan budgetdebatten i riksdagen inte har hört så mycket sifferanvändande från det hållet.

För det tredje så tycker jag att artikeln på ett oerhört tydligt sätt avslöjar cynismen och människoföraktet i SD:s politik. Vad det handlar om är att byta människor mot pengar. Dessutom så lyckas man förolämpa alliansen väljare, åtminstone ett stort flertal av dem genom att påstå sig veta att dessa är villiga att byta ett par hundralappar i plånboken mot en utsparkad flykting.

Det vore intressant på ett rent hypotetiskt plan att anordna en flyktingmottagning dit folk fick gå för att peka ut de i en grupp som inte ska få komma hit mot en ersättning på 200 spänn. Välj ut en flykting så får du 200:-…… Äckligt cyniskt rent ut sagt.

För det fjärde så betyder det SD skriver nu att man också anser att Sverige ska svika de internationella konventioner och avtal vi har skrivit under inklusive Geneveavtalet. I valrörelsen påstod man sig vara för att vi höll oss till ingångna avtal och förpliktelser men detta är man tydligen nu också beredda att frångå. Det kan utläsas av att den undersökning från Svenskt Näringsliv man refererar till har tagit fram den aktuella siffran utifrån antagandet att all invandring stoppas.

Jag har skrivit det förut och jag gör det igen. SD:s riksdagsplats innebär att partiet bit för bit kommer att analyseras, exponeras och avslöjas. Jag beklagar bara att detta inte gjordes före valet.

Svensk Myndighetskontroll: Har Ditt barn också tvingats visa registerutdrag?


Jag har just avslutat ett samtal med en bekymrad mamma och hennes 17-åriga dotter. När vi hade pratat klart så gick jag hit till datorn och började skriva det här. För nu är jag också bekymrad.

Det är möjligt att jag, beroende på att jag sysslar med det jag gör, får se betydligt mer av övervaknings- och kontrollsamhället än vad den genomsnittlige Johansson i folkhemmet möter. Det är även möjligt att min bild förstärks av att mitt undermedvetna och mitt medvetna jag samverkar i att notera nyheter och kommentarer på området, som en effekt av att jag sysslat med detta en tid.

Något måste det vara för jag tycker annars att alla, utan undantag, borde vara både oroligare och mer engagerade i dessa frågor än vad som nu är fallet.

Det jag fick berättat för mig var att man numera tycks kräva utdrag ur belastningsregistret för gymnasieelever som ska ut på praktik. Dottern som jag pratade med är 17 och går en industriteknisk utbildning på gymnasiet. Praktiken ska hon göra på en liten svetsfirma här i Västerås. I hennes klass hade man skött det praktiska genom att samtliga elever under överinseende av en lärare beställde sina utdrag via internet.

auktoritara-vindar.gif

Utdragen skickas sedan från polisen direkt hem till varje elev som även fått instruktion om att inte öppna brevet när det kommer, utan att lämna det i obrutet skick till den arbetsgivare där praktiken ska genomföras.

Det här är något jag inte hört talas om tidigare och jag ska säga tydligt att jag vet inte hur utbrett detta är så det har jag för avsikt att ta reda på senast på måndag. Hos mig så väcker detta en mängd frågor plus en olust över hela förfarandet som jag tycker påminner oerhört mycket om gamla öststatsmetoder som ofta handlade om att det var medborgarna som hade att bevisa sin oskuld. ”Du kan få praktik/jobb om Stasi/KGB säger att det är ok.”

Två frågor höjer sig över mängden. Varför och vilket är syftet? Därefter kommer frågorna om vilket lagstöd man har? Om skolan tycker att det är god pedagogik och psykologi, att inför en praktik ta fram dessa utdrag? Vad gör ni med de elever som visar sig ha nån anteckning i registret?

Finns det någon beredskap för att hjälpa den som på detta sätt kan bli exponerad för något traumatiskt som vederbörande kke ägnat både tid och möda åt att komma över? Det finns många fler frågor att ställa men jag sparar på dom tills jag fått detta bekräftat. Någon som t.ex läser det här kan ha mer att berätta.

Själv så känner jag bara en stark, instinktiv motvilja och olust inför ett samhälle som, i vart fall i det som är bekräftat, är så kontrollerande och så totalt inne i sin övervakningsiver att man misstänker alla och kontrollerar alla för allt. Var finns proportionerna i att kontrollera varje elev iklassen för att, mot förmodan, kanske hitta en som snattat för två år sedan?

Nunc aut nuncuam

%d bloggare gillar detta: