Dagsarkiv: 14 januari, 2011

Svensk Myndighetskontroll: Har Ditt barn också tvingats visa registerutdrag?


Jag har just avslutat ett samtal med en bekymrad mamma och hennes 17-åriga dotter. När vi hade pratat klart så gick jag hit till datorn och började skriva det här. För nu är jag också bekymrad.

Det är möjligt att jag, beroende på att jag sysslar med det jag gör, får se betydligt mer av övervaknings- och kontrollsamhället än vad den genomsnittlige Johansson i folkhemmet möter. Det är även möjligt att min bild förstärks av att mitt undermedvetna och mitt medvetna jag samverkar i att notera nyheter och kommentarer på området, som en effekt av att jag sysslat med detta en tid.

Något måste det vara för jag tycker annars att alla, utan undantag, borde vara både oroligare och mer engagerade i dessa frågor än vad som nu är fallet.

Det jag fick berättat för mig var att man numera tycks kräva utdrag ur belastningsregistret för gymnasieelever som ska ut på praktik. Dottern som jag pratade med är 17 och går en industriteknisk utbildning på gymnasiet. Praktiken ska hon göra på en liten svetsfirma här i Västerås. I hennes klass hade man skött det praktiska genom att samtliga elever under överinseende av en lärare beställde sina utdrag via internet.

auktoritara-vindar.gif

Utdragen skickas sedan från polisen direkt hem till varje elev som även fått instruktion om att inte öppna brevet när det kommer, utan att lämna det i obrutet skick till den arbetsgivare där praktiken ska genomföras.

Det här är något jag inte hört talas om tidigare och jag ska säga tydligt att jag vet inte hur utbrett detta är så det har jag för avsikt att ta reda på senast på måndag. Hos mig så väcker detta en mängd frågor plus en olust över hela förfarandet som jag tycker påminner oerhört mycket om gamla öststatsmetoder som ofta handlade om att det var medborgarna som hade att bevisa sin oskuld. ”Du kan få praktik/jobb om Stasi/KGB säger att det är ok.”

Två frågor höjer sig över mängden. Varför och vilket är syftet? Därefter kommer frågorna om vilket lagstöd man har? Om skolan tycker att det är god pedagogik och psykologi, att inför en praktik ta fram dessa utdrag? Vad gör ni med de elever som visar sig ha nån anteckning i registret?

Finns det någon beredskap för att hjälpa den som på detta sätt kan bli exponerad för något traumatiskt som vederbörande kke ägnat både tid och möda åt att komma över? Det finns många fler frågor att ställa men jag sparar på dom tills jag fått detta bekräftat. Någon som t.ex läser det här kan ha mer att berätta.

Själv så känner jag bara en stark, instinktiv motvilja och olust inför ett samhälle som, i vart fall i det som är bekräftat, är så kontrollerande och så totalt inne i sin övervakningsiver att man misstänker alla och kontrollerar alla för allt. Var finns proportionerna i att kontrollera varje elev iklassen för att, mot förmodan, kanske hitta en som snattat för två år sedan?

Nunc aut nuncuam

Svensk Myndighetskontroll: De fria fåglarna plöjer sig väg genom lufthavet.


Ibland är det bra att ha skrivit mycket tidigare. Ont om tid idag så jag valde att återblogga ett inlägg jag fick publicerat i Fria Tidningar för ca. två år sedan som jag tycker är ständigt aktuellt och idag kanske ännu mer än då.

Det är märkligt hur samhället kommit att utvecklas. I förment demokratiska val i en representativ demokrati utser vi våra representanter att representera oss.

Eftersom detta sker i demokratisk form i demokratins namn så utgår jag som väljare från att sättet att styra och leda, utifrån den position som är våra representanter demokratiskt given, även det ska vara demokratiskt och att en av huvuduppgifterna ska vara att försvara demokratin.

Under senare år har det snarare kommit att bli tvärtom på sätt att  folket blivit tvingade att försvara demokratin mot de demokratiskt valda representanterna.

De som alltid anför de mest vällovliga syften för att förklara varför vår frihet måste inskränkas och vår integritet kränkas. I Sverige har det skett lagstiftningsvägen och allt inräknat så har under 2000 talet ett sextiotal lagar antagits som i varierande grad inskränker våra rättigheter.

De rättigheter som efter ett långt och blodigt 2:a världskrig med miljontals döda försäkrades oss och bl.a nedtecknades i FN:s konvention för de mänskliga rättigheterna och i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, populärt kallad Europakonventionen.

Nödvändigheten och det ”goda” syftet utgör ständigt auktoritetens och överhetens ursäkt för alla brott mot den mänskliga friheten, den frihet som alltså även har demokratin som förutsättning.

När så människor samlas till protest mot den piska som svävar över deras huvuden och genom sin blotta existens försvårar och förhindrar ett fritt förmedlande av tankar och åsikter så möts de initialt av maktens tystnad, endast avbruten av maktens röst som förkunnar att debatten inte är önskvärd och att det bästa vore om den prompt avslutades.

För övrigt har de som protesterar, enligt samma överhet, heller inte förstått innebörden i den komplexa fråga lagen gäller. En sådan kunskap är förbehållen de som vistas på olympens höjder nämligen. Det är inte önskvärt att folket blandar sig i sina egna angelägenheter.

440.jpg

Inställningen utgörs av en felsyn som innebär att politik skulle vara något som är till för att folk inte ska ha synpunkter på och lägga sig i sådant som angår dom.

En förnuftig politik, baserad på sant demokratiska ideal, skulle istället ta vara på den kraft, vilja, kunskap och kompetens som genom just det folkliga motståndet kommer den politiska processen till del.

Demokrati skall och måste vara något ständigt närvarande och utövande, öppen, levande, bångstyrigt bullrig och bygga på ideer och tankar om hur vår framtid ska se ut och formas. När det i en stat inte längre hörs ljud av konflikter kan man vara säker på att där inte finns någon frihet.  

Thomas Jefferson sa en gång att frihet är ett stormande hav; bara ängsliga människor föredrar tyranniets stillhet. Han hade rätt då och han har lika rätt idag.

Det är denna levande process som förespråkare av andra system aldrig har förstått och det man inte förstår räds man och sådant man är rädd för vill man helst av allt få bort.

Ur deras synvinkel utgör vårt system ett naturligt hot mot deras och de är livrädda för det hotet.

Tänk om deras egna medborgare, eller kanske rättare sagt undersåtar, en dag tar till sig den idemässiga värdegrund som demokratin baseras på och börjar kräva att den ska tillämpas även i deras länder! Det skulle innebära slutet för makteliten oavsett det är en religiös eller politisk elit vi talar om.

Av egoistiska skäl gör den eliten självklart allt för att skydda sig och hålla kvar makt och privilegier.

De har därför använt sig av metoder som syftar till att skrämma oss så att vi i den rädsla som föds ska göra avsteg från våra egna grundläggande principer och med rädslan som drivkraft genomföra åtgärder som sammantaget kommer att innebära att vårt öppna samhälle successivt transformeras till ett slutet och till och med odemokratiskt samhälle.

Det hot som dessa icke förstående individer, grupper, sammanslutningar och stater utgör kan och ska därför i grunden mötas med det som är demokratins styrka. Det hotet ska mötas med större öppenhet och än mer demokrati. Det fina med demokratin är också att den kan aldrig tas ifrån oss så länge vi själva håller fast vid och tror på den.

Det är därmed bara vi själva som kan ta vår demokrati ifrån oss och just den risken och faran gör att vi som medborgare idag måste vara mycket, mycket vakna för alla förslag som går i den riktningen och paradoxalt nog så är ivriga tillskyndare av säkerhet i olika parlament idag ett större hot mot frihet och demokrati än vilken bin Ladin som helst.

När en demokrati dör så gör den det inte på något sätt för att det är någon brist på lagar. En demokrati som dör gör det av brist på demokrater och vi måste som sagt vara på vår vakt mot dom som med läpparna bekänner sig som demokrater men som i tanke och handling menar att ändamålet och syftet helgar medlen.

Därför menar de också att de att ”under en övergångstid tillfälligt” kan komma att behöva använda ickedemokratiska medel. Dessa övergångstider och temporära tillstånd har historiskt sett ofta kommit att visa sig vara bestående under en längre tid och under dessa tider har många råkat mycket illa ut alldeles oavsett hur rent mjöl i påsen de ansett sig ha.

Oskuldspresumptionen får aldrig sättas ur spel och kom ihåg att det är bättre att tio skyldiga går fria än att en oskyldig lider! Du skall alltid betraktas som oskyldig intill dess att det finns en lagakraftvunnen dom från en fristående och opolitisk domstol i ett demokratiskt samhälle som säger annat.  Nedanstående text av Torgny Segerstedt får utgöra avslutning på dagens funderande.

De fria fåglarna plöjer sig väg genom lufthavet. 

Många av dem når inte sitt fjärran mål. Det må så vara. De dör fria.

De liknar på intet vis dem som sträcker på halsarna och kacklar  
vid mattråget och beklagar sig över ”galningarna”.

Så småningom   kommer dessa kornätare att bli slaktade och uppätna. Så går det  
för de tama djuren. De löper aldrig någon risk och de mister alla chanser.”

 

 

%d bloggare gillar detta: