Dagsarkiv: 12 januari, 2011

Svensk Myndighetskontroll: Funderar på att stämma staten.


Har tänkt.

Såhär blev det.

Jag har funderat lite här hemma på kammaren kring Europakonventionen och det faktum att den sedan 15 år är svensk lag. Utifrån det ställde jag upp följande

 

Förutsättningar

    1. Europakonventionen är sedan 1995 svensk lag

    2. Brott mot svensk lag genom vilket jag blir kränkt, skadas etc. kan handläggas av JK eller en svensk domstol.

          3. Om man bryter mot konventionen så bryter man mot svensk lag.

    4. Jag påstår att jag blir utsatt för en kränkning, i första hand i strid med konventionens/lagens artiklar om rätten till skydd för privat och familjeliv (artikel 8) och yttrandefrihet (artikel 10) samt rätten till effektiva rättsmedel. (artikel 13)

    5. Jag lämnar inte in skadeståndsanspråk till JK eftersom detta ligger vid sidan av JK:s uppgifter.

    6. Jag stämmer staten vid Västerås Tingsrätt

    7. Skadestånd för den kränkning som konventions-/lagbrottet innebär yrkas enligt skadeståndslagen.

 Jag är fullt medveten om att bevisbördan för den påstådda kränkningen ligger hos mig och anser att jag har goda möjligheter att visa att lagen står i strid med konventionen och den praxis som Europadomstolen har tillämpat i liknande mål.

Just vad gäller FRA så kan man möjligen avslå det med hänvisning till att det ligger ett klagomål i Europadomstolen och väntar på ett avgörande. I det läget så kan man tänka sig motsvarande fast med datalagringsdirektivet så snart det är infört.

Efter alla justeringar av FRA-lagen så kvarstår, enligt min uppfattning, följande brister i förhållande till konventionen och praxis.

efa8d0ca73e25469.jpg

A. I den nuvarande lagen omfattas all elektronisk kommunikation som går över Sveriges gränser av signalspaningen. Det är en extensiv omfattning och själva omfattningen i sig innebär att kravet på att spaningens omfattning måste vara proportionerlig, såtillvida att det ska finnas en balans mellan mål och medel, uppfylls härigenom inte.

B. Det saknas närmare föreskrifter för när och till vem som FRA får lämna ut uppgifter. I nuvarande lag är det iofs enbart Regeringen och Försvarsmakten som nämns, dock utan precisering. Av den debatt som nu pågår ser det också ut som att såväl polis som tull också ska ges del i infon. Avsaknaden av mottagarprecisering strider mot Europadomstolens praxis.

C. För att lagen ska vara godtagbara så krävs att det tydligt stadgas hur förstöring av lagrat material ska gå till, vem som fattar sådana beslut, när information inte får förstöras etc. Lagen brister i detta hänseende.

D. Enskilda ska ha rätt att få övertramp från statens sida rättsligt prövade och en rätt till skadestånd om staten fälls för sina misstag.

Lagen innehåller en skyldighet att i vissa fall informera den som blivit utsatt för spaning och man kan hos kontrollmyndigheten begära besked huruvida man blivit utsatt för spaning.

Men när försvarsadvokater som kommunicerar med sina klienter, journalister som kommunicerar med uppgiftslämnare, eller präster som kommunicerar med personer i nöd, felaktigt avlyssnas, finns ingen skyldighet att informera dem om detta. Det är en uppenbar brist.

E. Det är mycket svårt för en enskild att avgöra om han eller hon riskerar att bli avlyssnad. Det beror på att det är olika regler för elektronisk kommunikation som går i kabel jämfört med kommunikation som går i luften, och det är olika regler för till exempel e-post som går över Sveriges gränser jämfört med e-post som stannar inom Sveriges gränser. Slumpen avgör hur elektronisk kommunikation färdas och slumpen får inte, enligt praxis, vara avgörande när det handlar om inskränkningar av den personliga integriteten.

F. Det finns en risk för att grundlagsskyddade källor röjs. En person som exempelvis i ett e-postmeddelande lämnar en uppgift till en journalist på en tidning har rätt att vara anonym, det stadgas i svensk grundlag. Staten får inte efterforska en sådan källa, det är brottsligt. Men FRA-lagen innebär att sådan känslig information kan avlyssnas av FRA, i strid med grundlagen. Europakonventionen tillåter inte signalspaning som innebär brott mot andra nationella lagar och regler.

Så det kan vara dags att stämma staten.

En kul vinkel till är att om jag förlorar och uttömmer alla svenska rättsmedel så kan jag få det prövat i Europadomstolen om den svenska tolkningen står i överensstämmelse med domstolens egen.

Terrorutbildning.jpg

Nunc aut nuncuam

Lägger till ett par rader.

Högsta domstolen har genom ett antal diskussioner och avgöranden kommit att lyfta konventionen inom svensk rätt till att bli betydligt mycket mer betydelsefull som källa för hur man ska se på olika rättighetsmål. Se t.ex Se NJA 2005 s. 462, 2005 s. 726 samt diskussionen i NJA 2003 s. 527 och 2003 s. 217. NJA 2007 s. 295 är det senast avgjorda målet av HD där detta resonemang har bärighet.

Det kan låta som en paradox men det kan faktiskt bli så att det blir skadeståndsrätten som räddar frihet och demokrati åt oss. Egentligen borde det inte förvåna att det till sist ändå och som vanligt kan komma att handla om pengar. Om det börjar kosta att kränka rättigheter så kanske man söker alternativ? Mänskliga rättigheter + skadeståndsansvar/sanktion = ett fungerande skydd mot överheten.


 

Svensk Myndighetskontroll: Får jag sänkt skatt på bekostnad av Linda vill jag inte ha den!


Jag hittade en artikel på Sourze och efter att ha mailat författaren så har jag fått tillstånd att publicera den i bloggen vilket jag gör nu. Jag har ett par rubriker från dagens tidningar som jag skulle vilja sätta som förslag till rubrik även på detta inlägg och det är följande:

Fem miljoner – det betalar staten varje månad ut till före detta riksdagsmän 

eller denna

Reinfeldt vill ha ännu lägre skatt

eller

Charterboom i vintermörkret

så har vi skapat en liten kontrast till denna berättelse.

 

”Jag har varit i behov av assistans dygnet runt sedan jag var 15 år, för min svåra nackskada 1989. Idag har jag 346 assistanstimmar i månaden och drar Försäkringskassan in dem så får jag ligga som ett kolli tills jag ruttnar bort.”


Försäkringskassan har smygskärpt reglerna för hur man bedömer ”grundläggande behov”. Kan en person till exempel äta själv, det vill säga föra maten till munnen anses man inte ha behov av hjälp vid en måltid – även om man måste ha hjälp att lyfta glas eller skära upp maten.

Själv måste jag, funktionshindrad, rullstolsburen och hjärtsjuk, ge mig ut till läkare för att få intyg, medan Försäkringskassans medicinske bedömare kan sitta på sitt kontor och ge avslag utan att träffa mig. Jag har i ett år stridit med Försäkringskassan om nytt bilstöd, det vill säga anpassningsstöd för ny specialstol i bilen. Nu har jag fått avslag.

Jag måste halvligga ned i bilen på grund av en nackskada. Bilturerna var min enda chans till ett någorlunda värdigt liv, de gjorde att jag kunde komma ut på små turer och ibland orka med att gå och fika. Jag kan nu inte delta i samhällslivet på lika villkor som alla andra eftersom färdtjänst inte har bårtransport i min kommun. Det skulle kosta skjortan för en sjukpensionär att ideligen åka ambulans till alla sjukhusbesök.

Försäkringskassan tycker att jag ska vara nöjd med att jag har el-rullstol och manuell rullstol. Men för det första kan jag, även med assistentens hjälp, inte åka mer än någon kortare sträcka med el-rullstolen. Jag måste ligga ned för att vila nackmuskulaturen och får andnöd, bröstkramper och kärlkramp i blåst och kyla. För det andra vägras jag ramp till bilen.

Jag har varit i behov av assistans dygnet runt sedan jag var 15 år, för min svåra nackskada 1989. Idag har jag 346 assistanstimmar i månaden och drar Försäkringskassan in dem så får jag ligga som ett kolli tills jag ruttnar bort. Jag kan inte hålla i en kopp, lyfta något eller gå på toa själv, behöver hjälp med all ADL (aktiviteter i det dagliga livet). Trots detta tänker Försäkringskassan dra in min rätt till personlig assistans. Man går på bedömningen som låg till grund för avslaget till bilanpassningsstödet!

Intentionerna med handikapplagstiftningarna (LSS, SFS 1993:387 och LASS, SFS 1993:389) innebar från början att funktionsnedsatta skulle få leva på lika villkor som alla andra. LSS kom alltså till för att funktionshindrade skulle få ett drägligt liv, att vi själva skulle kunna planera vår vardag, de skulle främja vår delaktighet och vårt inflytande i samhället.

Det är idag inte självklart att få den insats man har rätt till. Om Försäkringskassan istället lagt resurserna på att granska bedrägerierna hade vi kanske sluppit jakten på minuterna hos personer med stora och varaktiga assistansbehov.”

Linda Garbén heter författaren till artikeln och det hon speglar med det hon skriver är dels en beskrivning av hennes egen situation naturligtvis men dels även en beskrivning av hur ytterligare tusentals människor har det i dagens välfärdssverige. 

Innan det genomförs ett femte jobbskatteavdrag så låt oss först se till att sjukförsäkring, sjukersättning, LSS etc. fungerar igen. För ett antal 1000 människor är just nu i skrivande stund i skriande behov av hjälp. Vi har över 20000 hemlösa. För mig är det viktigare att nu göra något för dom än att få nån hundring till i plånboken. 

Vi har en missbruksvård som alls inte fungerar, gör nåt där först. Det finns en kategori som vi kallar fattigpensionärer, se till att ta hand om dom. När detta är gjort så kan vi se om det finns resuser även till ytterligare sänkt skatt. 

Som avslutning ett grattis till Vattenfalls förre VD som nu lämnar företaget och går i pension. Honom behöver vi inte bekymra oss om för i detta fall har staten varit generös. Oerhört generös.

Lars G Josefsson, som var VD i nästan 10 år, kan kvittera ut en rekordpension på 59 miljoner. Fram till 65-årsdagen får han 5,7 miljoner kronor om året i pension från den helstatliga energikoncernen. Efter det trappas pensionen av för att upphöra helt på 80-årsdagen.

Totalt kommer statens bäst betalde vd att ha kostat Vattenfall 145 637 000 kronor i lön, bonus och pension under förutsättning att han lever till 80-års dagen.

http://www.aftonbladet.se/ekonomi/article6943144.ab

%d bloggare gillar detta: