Svensk Myndighetskontroll: Att vara eller inte vara – politiskt korrekt eller inkorrekt


Politiskt korrekt. Märkligt uttryck egentligen och idag har det kommit att bli något av ett skällsord. Det är plötsligt fult att tycka som mång andra och det tyder tydligen på en oförmåga att tänka själv för kan man bara det så kommer man fram till politiskt inkorrekta slutsatser.

Politiskt inkorrekt. Märkligt uttryck egentligen men har idag kommit att bli lite av inneord och dessutom något som är eftersträvansvärt att vara. Detta då beroende på att den politiskt inkorrekte antas ha tänkt på egen hand och då kommit fram till slutsatser som står i strid med dels majoriteten och dels den av regeringen förda politiken. Politiskt inkorrekta åsikter är därför, oklart varför, mer sanna än politiskt korrekta uppfattningar.

Det har också, i vart fall på nätet, närmast blivit en klappjakt på de politiskt korrekta som anses vara mindre vetande och allmänt lurade av falska profeter eller åtminstone en falsk regering.

Detta låter ju allvarligt ända fram till den stund man ser och inser att terminologin är skapad av Sverigedemokraterna och syftar till att nedvärdera och förklara allt som är politiskt korrekt som varandes manipulativa lögner från etablissemanget som lurat mig och andra att tro vissa saker. Saker som de i skinande vit rustning och med SD logga försedda sanningsriddarna, genom att vara politiskt inkorrekta, nu avslöjar för oss andra.

Visst blir man imponerad av denna hjärntrust som så skarpsinnigt lyckats avslöja sådant som jag i min enfald både trott på och verkat för. Som t.ex homosexuellas rätt att gifta sig.

Nu tillhör ju jag samtidigt en partibildning som står utanför de gamla partierna och som i de flesta frågor har en annan syn än regeringen och i än högre grad kanske än de rödgröna. Mest skiljer vi oss från Sverigedemokraterna men frågan som måste ställas är om vi är politiskt korrekta eller inkorrekta?

libdem-mini.png

Konstigt nog så får jag säga att ur SD:s synvinkel så är jag tydligen ändå politiskt korrekt alldeles oavsett att jag alltså i många frågor inte alls delar etablissemangets åsikt. Jag tycker t.ex att vi ska avkriminalisera bruket av narkotika av skäl som jag redogjort för massor av gånger. I det fallet så skulle jag själv vilja påstå att SD tillhör de politiskt korrekta.

Samma sak vad gäller brottspåföljder där min inställning är betydligt mycket radikalare och liberalare än den nuvarande regeringens och ännu mycket mer än SD:s. Vad gäller rättspolitiken kan vi alltså säga att allra mest politiskt korrekta är SD tätt följda av regeringen och på motsatt sida står jag, som alltså rent logiskt i det avseendet måste bli politiskt inkorrekt.

Sen finns det en punkt i SD:s program på det området där jag delar deras uppfattning och det är i frågan om brottsofferersättning och jag antar att även detta gör mig politiskt inkorrekt. Eller korrekt, skit samma, det är vad jag tycker i alla fall.

Om det nu inte är så att hela begreppet har uppfunnits för att man under flagg av att ”bara” vara politiskt inkorrekt, ska kunna få vara öppet rasistisk, homofobisk, sexistisk med mera. Att vara politiskt inkorrekt utgör ju också många goda tillfällen att hävda att man förföljs enbart för den sakens skull och för att man då alltså kommer med obekväma ”sanningar.”

Det martyrskap, kombinerat med uttrycket att SD tar upp sådant man inte får tala om, som SD utvecklat ur detta, hade transformerat till en enskild skådespelarprestation, otvivelaktigt renderat skådespelaren en oscar och en emmy. För övrigt så har jag under valrörelsen haft fullt upp med att tala om sådant jag inte får tala om, vilket visar att man får tala om det man inte får tala om!

Egentligen är båda uttrycken bra tramsiga mot bakgrund av att ett antal miljoner människor står bakom det som kallas politiskt korrekt. De gör det inte för att de hjärntvättats utan för att de faktiskt tror på den politik som förs. Att avfärda den och dessa människor med att de är vilseförda, hjärntvättade och därmed politiskt korrekta i sitt tänkande i motsats till de politiskt inkorrekta är i sanning en form av hybris samtidigt som det blir ett uttryck för svaga argument i övrigt. Varför skulle man annars behöva utmåla motståndaren på det nedlåtande viset?

Nåväl, de politiskt inkorrekta har tagit plats i riksdagen och låt oss därför nu ställa samma krav på dom som vi gör på andra partier och låt oss även granska de politiskt inkorrekta förslag som läggs så kommer vi snart att se hur deras argument för sin sak bär. Så här långt får jag nog säga att dom är en besvikelse. Att inte ens ha ett sifferunderlag i den skuggbudget som presenterades i budgetdebatten är rent ut sagt dåligt. Mycket dåligt.

Lisa Magnusson skriver även hon på temat och Lisa är som vanligt både klok och välformulerad!

http://www.aftonbladet.se/debatt/kronikorer/lisamagnusson/article8215372.ab

jimmie-kent-islamofob.jpg

Annonser

About Michael Gajditza

Jag är en 54-årig man i Västerås som sedan 16-årsåldern varit engagerad i samhällsfrågor på olika sätt. Med åren har jag skaffat mig en varierad livserfarenhet med en bredd som jag vågar påstå att inte många har. Bloggen driver jag med en inriktning på frågor som rör rättssäkerhet, frihet, demokrati och integritet. Jag är även en av grundarna av Liberaldemokraterna, ledamot av det verkställande utskottet och f.n dess rättspolitiske talesman.

Posted on 7 december, 2010, in Okategoriserade. Bookmark the permalink. 8 kommentarer.

  1. Sakfrågor? Fakta? Är det en saklig debatt om man sitter och häver ur sig konspirationsteorier, där hans stackars förtryckta åsikter handlar om att motarbeta den utveckling som der utsatta grupper som invandrare och HBT -personer den säkerhet som de förtjänar och behöver, i många fall akut. Vad sägs om att förhandla mer era rättigheter, så får vi se hur ”sakligt” det blir.

    • Michael Gajditza

      Jag är inte helt säker på att jag förstår hur du menar så om du läser detta kan du kanske förtydliga lite?

  2. Som Roger säger.Jag skulle vilja tillägga att tanken på ”gott” och ”ont” är centralt för den politiska korrektheten. De som företräder de politiskt korrekta uppfattningarna ser sig som det Godas företrädare och folk som motsätter sig dessa uppfattningar har inte bara fel i sak utan de besitter personligen diverse Onda och oönskade egenskaper (fientlighet, sjuklig motvilja (fobi), låg bildning, o.dyl.). De bemöts därför inte i en renhårig debatt på lika villkor dryftande sakfrågor och fakta, utan med diverse personangrepp och smutskastning.Jag skulle därför säga att en majoritets/etablissemangsuppfattning som möter sina kritiker med ”blanka vapen” (d.v.s. sakargument på lika villkor) inte bör – eller förtjänar att – kallas politiskt korrekt.Oviljan att diskutera sakfrågor och fakta, och istället sabotera samtalet med smutskastning och utfrysning, är det som gör den politiska korrektheten till en våt filt över samhällsdebatten, vilket är väldigt skadligt för demokratins möjligheter att genom att fritt bryta olika åsikter mot varandra nå fram till rationella, bra beslut.

    • Michael Gajditza

      Instämmer till stora delar i det du skriver men hur gör man då när det politiskt inkorrekta saboterar samtalet genom smutskastning och t.o.m använder smutskastning och skrämseltaktik för att understryka sin argumentation?

  3. Roger Svensson

    ”Politisk korrekthet” har egentligen inget med Sd eller med några allmänna ”etablissemangsåsikter” att göra (även om det ofta kommit att användas i den senare meningen). Det var en term som myntades i de forna kommunistdiktaturerna där man hade politiska kommissarier som skulle se till att partimedlemmarna och befolkning hyste de ”korrekta” uppfattningarna, dvs. de som partiledningen bestämt. I väst används kom dock ”politisk korrekthet” att beteckna Frankfurtskolans kulturmarxistiska teorier: i korthet marxism kombinerad med psykoanalys där målet är att befria ”förtryckta minoriteter” genom att ”krossa kulturen”, inte att befria ”proletärerna” genom att ”krossa kapitalet”. Dessa kulturmarxistiska teorier har kommit att få stort inflytande hos ”vänstern” (men även hos en del ”liberaler”), speciellt i Sverige, numer är det väldigt mycket identitetspolitik med t.ex. radikalfeminism, mångkulturalism, HBT- och islamvurmande, men ganska lite knutna nävar och klasskamp. Drömmen om det ”mångkulturella, feministiska HBTq-samhället” har i stort sett kommit att ersätta drömmen om det ”klasslösa samhället”. Samma totalitära tänkande och metoder som förr skall användas för att nå utopin. De som inte delar åsikterna är ju per definition fiender, i stället för misstänkta ”folkfiender” och ”klassförrädare” är de nu ”rasister”, ”homofober” och ”sexister” som skall elimineras. Dessa förutsätts också, likt dissidenter i forna Sovjet, lida av psykiska problem, dvs. diverse ”fobier”.

    • Michael Gajditza

      Det är intressant att se hur olika ord kan användas i olika sammanhang och hur väldigt olika innebörd det kan leda till att orden får!

  4. Bra skrivet av både dig och henne…Hemikram ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: