Dagsarkiv: 9 november, 2010

Svensk Myndighetskontroll: Vem fan vill bo så här?


http://www.dn.se/sthlm/press-pa-boende-om-sund-livsstil-1.1204896

Men vart i hela friden är vi på väg? Sådana öststats och Orwellvibrationer som det här reportaghet gav mig var det ett tag sedan jag kände. Läs bara följande:

”De som bosätter sig där ska med hjälp av Boskola, områdesambassadörer, nätverk och olika aktiviteter fås att bli en del av miljöprofilen.”

Det handlar om Sverige, det handlar om Stockholm alltså inte om ett projekt i t.ex Nordkorea. Det handlar om att fullmäktige i Stockholm, utan egentlig debatt, klubbat igenom det nya bostadsprestigeprojektet Norra Djurgårdsstaden och vilka krav som kommer att ställas på de boende för att de ska möta den profil som man ansett vara lämplig för området.

Så här står plötsligt moderaternas borgarråd Joakim Larsson och talar entusiastiskt om för människor hur de ska leva sina liv ner till en detaljnivå som får det att krypa av obehag i mig.

”Förutom att lära sig de tekniska lösningarna, att använda en avfallskvarn och mäta hur mycket vatten man använder och hur mycket sopor man slänger – det debiteras individuellt – ska Boskolan handla om vilken mat man äter och hur man köper miljömärkta varor.”

För att vara helt säker på att bostadsinnehavarna äter rätt så kanske en liten kamera i köket kan vara en god ide? Eller varför inte kolla deras mail och telefoner? Tekniken för det har ju andra moderater sett till att den kommit på plats!

Vidare i artikeln: ”Folkhälsa och motion är en del av den hållbara livsstilen. Alla ska erbjudas en personlig resplan till och från arbetet. Nationalstadsparkens natur används för hälsoinriktade aktiviteter. Bilar, båtar och kanoter finns att hyra och kanske även tält och ryggsäckar för fjällvandrare.”

Framför mig ser jag kolonner av blonda, leende, välartade och friska människor som rosenkindade och med den sista resten av hälsofil i mungipan lämnar reservatet för att i kollektiv ordning transporteras in till staden där de i den heliga arbetslinjens namn nu ska fullgöra minst åtta timmars produktivt arbete innan de, alltjämt leende återvänder till reservatet på Djurgården, som jag är övertygad om även kommer att ha rejäla stängsel, grindar, övervakningskameror och vakter.

Förmodligen det sista område i Sverige jag skulle välja att bosätta mig i. Jag skulle heller inte ha råd eftersom all den här nyttigheten kommer att vara förbehållen välsituerade kollektivister vilket numera tycks betyda någon sorts muterade moderater.

Svensk Myndighetskontroll: Att kända fel inte rättas är inget som "hör till."


Göran Lambertz, tidigare JK och nu ett av de justitieråd som är domare i högsta domstolen, är även skribent i UNT och där hittade jag ett inlägg från 101105 som jag tycker att så många som möjligt ska ta sig en funderare kring. Jag gör det enkelt för mig och klipper in den del av det Lambertz skrivit som jag vill ta upp, belysa och diskutera.

NYHhd.jpg

”För domar gäller ”orubblighetsprincipen”. Den innebär att en slutlig dom ska stå fast. Och det är viktigt. Tvister och brottmål ska inte kunna pågå och prövas i det oändliga för att någon vägrar ge sig. Möjligheten till resning är ett svåråtkomligt undantag från orubbligheten.

Nyligen beslutade Högsta domstolen med tre domare mot två att avslå en resningsansökan från Kaj Linna, dömd för ett mord i Kalamark år 2004 på en 59-årig man. Linna har hela tiden hävdat sin oskuld. Detsamma har Ari Mattinen, dömd för att år 2001 ha dödat en kvinna genom att knuffa ut henne från sjunde våningen i ett höghus i Järfälla. Även en resningsansökan från honom har avslagits av tre domare mot två. Lika knappt avslogs en av Billy Butts tio resningsansökningar.

Det hävdas ibland att orubblighetsprincipen går för långt, att det är för svårt att få resning när det dyker upp nya omständigheter som kan så tvivel om den fällande domens riktighet. Några menar att det alltid borde bli resning om två domare i HD vill ha det så. Skälet skulle vara att en så knapp majoritet visar att domen kan betvivlas.

På senare tid har dock orubblighetsprincipen stärkts efter ett beslut i HD. Domstolen slog fast att man vid en andra resningsansökan inte ska göra någon ny fullständig prövning om de bevis eller omständigheter som är nya i den andra ansökan har så liten betydelse att de inte hade kunnat inverka på bedömningen av den första ansökan om de hade åberopats redan då. I så fall ska HD avslå direkt.

Frågan är då vad man som domare gör om man vid sin genomgång av målet ändå kommer fram till att skuldfrågan bör prövas på nytt, alltså att det finns skäl för resning. Domare i HD ska vara lojala med domstolens tidigare avgöranden. För min del innebar det att jag i ett resningsavgörande i våras (Billy Butt) kom fram till att hans ansökan måste avslås trots att jag ansåg att det material jag hade studerat visade att resning var motiverad.

Man kan diskutera om det är riktigt att resonera så – och om resultatet i så fall är rimligt. Det finns inget säkert svar. Om min slutsats var riktig får de som anser att orubblighetsprincipen går för långt mer ved på sin brasa.

Följden är utan tvivel att vissa fel inte rättas. Men det hör till.”

felaktigt_domda.jpg

För det mesta så brukar jag kunna instämma i vad Göran Lambertz skriver, tycker och tänker men den här gången så tycker jag att han har fel. Så in i helvete fel för att undvika ett torrt juristspråk och istället säga exakt vad jag anser.

Det är den sista meningen som totalt och fullkomligt krockar med åtminstone mitt rättsmedvetande och eftersom jag också känner till det engagemang som Lambertz la ner på att försöka få till stånd en resning i HD för den morddömde Veja Borg så undrar jag om inte det han skrivit nu är medvetet avsett att provocera!?

Det får vara hur det vill med den saken och om jag bortser från det så menar jag att det alls inte ”hör till” att vissa fel inte rättas. Tvärtom så menar jag att det är en förbannad skyldighet att se till så att fel som uppdagas också rättas där så är möjligt. Allt annat tror jag skulle undergräva allt förtroende för både rättsväsendet och för rättsstaten.

Människor, bl.a jag, förväntar sig att staten ska korrigera sådant som blivit uppenbart fel. Gå till dig själv och ställ dig frågan vad du tycker borde ske om du själv dömts till ett livstidsstraff där du är oskyldig men först efter kanske sex-sju år kan bevisa att så är fallet? Ska en orubblighetsprincip i det läget gå före din legitima rätt att bli rentvådd?

Lambertz artikel tycker jag ger stöd för den tanke och det jag föreslog häromdagen, d.v.s en komission som på motsvarande sätt som dess motsvarighet i en del andra länder, ges såväl utredningsresurser som rätt att föra upp mål till HD för prövning om det blir komissionens slutsats att så bör ske.

En sådan granskning av ett ärende skulle, då det beslutats att en sådan skall genomföras, innebära en total genomgång av allt i den tidigare gjorda utredningen kompletterat med sådant som i ljuset av de nya omständigheter som föranlett den nya prövningen, kan anses vara nödvändigt.

När det handlar om att söka sanning och rättvisa får helt enkelt inget lämnas åt slumpen. Det är inget som på sätt Lambertz skriver, ”hör till.”

Svensk Myndighetskontroll: De dimhöljda bergens justitieministrar.


Kom hem igår (läs söndag) kväll o kände att det var nåt skit på gång. Visst var det, sa min näsa o nös 34 ggr på en timme och de sista 28 timmarna har jag i stort sett bara sovit. Jag hatar verkligen förkylningar!! Dessutom så har jag inte tid med det här just nu, eller för den delen någonsin……

Har suttit uppe en stund nu o läst lite tidningar och som vanligt förvånats över hur lite man vet när man sitter i toppen och har tillgång till polis och Säpo och FRA och MUST och allt möjligt annat i den vägen. Trots det så tycks alltså varken sossarna, som ju hade makten under de första sex åren då amerikanska ambassadens SDU grupper kartlade varenda misstänkt näspetning utanför ambassaden och på andra håll i Stockholm där ambassaden har verksamhet, eller idag alliansregeringen ha en susning om att detta förekommit.

Som vanligt, är jag böjd att säga, infinner sig då följande frågor. 1. Ljuger regeringen och i så fall varför? Vad finns det mer i detta som måste döljas? 2. Om man inte visste något varför gjorde man i så fall inte det? Alla andra tycks ju ha vetat? De två frågorna leder till antingen en ljugande regering eller till en inkompetent regering och som vanligt återfinns tant Gredelin mitt i smeten och fullt upptagen med att formulera nya floskler och nya minnesvärda ting att citera.

Som i lördags då hon tyckte att det var bra att USA spionerade lite och liksom höll ordning men att dom var tvungna att berätta för polisen först att dom tänkte spionera. Riktigt hur hon kan få det till att olovlig underrättelseveksamhet blir lovlig bara genom att man informerar de rättsvårdande myndigheterna om att man sysslar med något olovligt, är just nu höljt i både dimma och dunkel och ärligt talat så har jag inget större hopp om att dimman ska lätta för Beatrice Ask heller.

Vi får tydligen fortsätta att dras med henne som justitieminister till den dag något av hennes uttalanden eller förslag leder till en liberalisering på något område, något som idag framstår som helt otänkbart och som skulle få såväl Fredrik Reinfeldt som Johan Pehrson att kasta sig över henne och bära ut henne från justitie. Liberalism är inte riktigt den här regeringens grej vilket kommer att framgå ännu tydligare i mitt nästa inlägg.4fe3857d03e3fe03.gif

%d bloggare gillar detta: