Dagsarkiv: 4 november, 2010

Svensk Myndighetskontroll: Californiens nej – en generationsfråga


Californien röstade alltså nej till en legalisering av cannabis vilket i sig inte är lika överraskande som att det överhuvudtaget hölls en folkomröstning. Att ja sidan skulle kunna triumfera redan nu mot bakgrund av hur den officiella synen på cannabis sett ut under de senaste 50 åren hade varit en fullständig sensation. Nästan lika sensationellt som om Californiens innevånare plötslig skulle sluta tillverka och röka sina jointar……

Den verklighet som nu polisen och de rättsvårdande myndigheterna även i fortsättningen får leva med är att en oproportionerligt stor del av rättsväsendets resurser fortsatt kommer att läggas på något som oerhört många inte ens betraktar som brottsligt och det i en stat i ett land som har stora problem med allvarlig kriminalitet.

Jag tror därför att det inom 10 år ändå kommer att vara så att cannabis är lagligt och eventuellt har så kommit att ske efter en ny folkomröstning. Intressant att notera från den omröstning som nu hölls är hur man röstade i olika åldersgrupper och när man tar del av de siffrorna så inser man att legalisering av cannabis inte längre är en fråga om huruvida det ska legaliseras utan mer en fråga om när så kommer att ske.

w9FV2.gif

Svensk Myndighetskontroll: Obegriplig uppståndelse


Sorry, men vill ni läsa om detta så blir ni besvikna här för i ärlighetens namn så orkar jag helt enkelt inte bry mig. Hela uppståndelsen är för mig helt obegriplig och därför så har jag heller inga kommentarer till den utöver denna.

Svensk Myndighetskontroll: 4-barnsmamma får betala 420.000:-/nedladdad låt


http://blogg.aftonbladet.se/prylbloggen/2010/11/tio-miljoner-i-boter-for-24-fildelade-latar

Snart i en tingsrätt nära Dig! En amerikansk 4-barnsmor laddade år 2006 ner 24 låtar från nätet. Hon döms nu av en amerikansk domstol att betala 420.000:- per nedladdning till skivbolaget Capitol. Som jag i och med detta aldrig mer kommer att köpa någonting av. Upphovsrättens utformning har blivit så sjuk att den inte längre låter sig beskrivas.

Ännu sjukare hade det varit om den arma människan dömts i en svensk domstol för då hade hon dessutom kunnat tvingas att på egen bekostnad publicera domen i lokala media. Beatrice Ask ni vet, damen med de lila kuverten. Perverst förtjust i och fascinerad av skamstraff!!

Svensk Myndighetskontroll: Oskyldigt dömd


a7091f71db5179ef.gif

Runt om i våra fängelser sitter idag ett okänt antal män oskyldigt dömda. De är vanliga medborgare, en del familjefäder, som blivit falskt angivna för brott de inte har begått. De har därefter blivit indragna i incest- och sexualmål där ord stått mot ord.

Trots att varje fall är unikt upprepas gång på gång samma systemfel. Om berörda personer haft en tidigare kontakt med varandra bör dess betydelse, och kontexten i vilken anmälan ges in, om möjligt inte bara beaktas flyktigt utan även utredas, innan långt gående åtgärder som exempelvis anhållande och häktning kan komma ifråga.

Under den senaste 20-årsperioden har det redan dömts ett flertal oskyldiga män till långvariga fängelsestraff och evig vanära. Att oskyldiga män dömts har även Högsta domstolen kunnat konstatera genom alla resningsfall (som dock endast utgör toppen på ett isberg) och som Högsta domstolen har beviljat sedan början av 90-talet. Trots detta fortsätter landets domstolar, utan att ta lärdom, att döma på samma sätt som lett fram till de tidigare justitiemorden.

Upprepningen sker alltifrån första förhöret till rättegångarna som i regel hålls inom lyckta dörrar, och där ingen utomstående tillåts ha någon insyn.

Målsägarens obestyrkta uppgifter vänds snabbt till sanning. I praktiken läggs regelmässigt en bevisbörda för oskuld på den åtalades bord, vilket strider mot principerna i varje civiliserat rättssystem.

Det är viktigt med rättstrygghet för våldtagna kvinnor och sexuellt utnyttjade barn. Detta intresse får inte samtidigt ge avkall på rättssäkerhet för misstänkta och oskyldigt dömda män. Dessvärre anses dessa incest- och sexualdomar inte ha något allmänt vägledande intresse, och överklaganden prövas ytterst sällan av Högsta domstolen. Istället blir domar i hovrätter det slutliga avgörandet. Förtvivlade människor, dömda män och deras anhöriga försöker få sina röster hörda men har ingenstans att vända sig.

Det skadar inte enbart den oskyldigt dömde utan även målsäganden, barn och kvinnor som står den oskyldigt dömde nära. Systemet som det nu fungerar – eller snarare inte fungerar – innebär en falsk trygghet för alla inblandade.

6370b7933ccab223.jpg

Ovanstående text är hämtad från en artikel som jag hade kopierat och liggandes i en mapp i en skrivbordslåda. Texten är undertecknad av 15 st advokater och jag har för mig att den ursprungligen var utformad som ett öppet brev till justitieministern, oklart dock vilken men det spelar i praktiken ingen roll eftersom läget är oförändrat i sak.

I en av mina tidigare artiklar i serien brott & straff berättar jag om en annan advokat som i ett samtal med dåvarande JK Göran Lambertz för denne berättade att han varje år under sin vid det tillfället långa praktik som advokat hade haft åtminstone en person som blivit felaktigt dömd. Jag har även själv hört andra advokater säga liknande saker och mot bakgrund av att samfundet listar drygt 4000 advokater så blir potentialen för antalet oskyldigt dömda hög.

Jag skulle utan vidare även kunna skriva en text motsvarande den ovanstående angående narkotikabrottsligheten där beviskraven i vissa mål kommit att bli skrämmande låga och det alldeles särskilt för den som är tidigare dömd. En relativt stor skuld till detta återfinns även här i utredningar som är fruktansvärt dåligt gjorda.

Allt detta gäller det att förändra och förbättra i syfte att så absolut få som möjligt, ska behöva gå igenom en hel rättsprocess för att slutligen också fällas och dömas till en kanske lång fängelsepåföljd.

Om Sverige ska kunna kallas en rättsstat, måste vi inse att varje inte ordentligt utredd misstanke om att en oriktig dom har avkunnats, är ett nederlag för rättsväsendet och en skam för landet.

Mot den bakgrunden vill jag se en fristående kommission, i likhet med den i Norge, Kommisjonen for gjenopptagelser av straffesaker, och som påbörjade sitt arbete för två år sedan, eller liknande som finns i England och i Skottland. Denna kommission ska sakkunnigt granska dessa domar och samtidigt ha mandat att avgöra vilka mål som bör ges möjlighet till en ny prövning.

Jag anser även att dagens system och dagens lag som säger att vid en prövning av en resningsansökan så får endast ny bevisning, som alltså inte använts tidigare i vare sig processen eller i resningsansökan, förebringas och det är endast på denna nya bevisning som saken ska avgöras.

Jag menar att det tillvägagångssättet är alltför stelbent och fyrkantigt vilket visats i resningsärenden med den våldtäktsdömde Billy Butt samt med den för mord dömde Ari Mattinen. Sammantaget så talar allt för att båda dessa är oskyldiga men av processuella skäl kan de inte frias. Mattinen är nu inne på sitt sjunde år i fängelse och är dömd till livstid.

Ge oss alltså en kommission eller motsvarande som övertar och granskar dessa frågor. Erfarenheterna från såväl Norge som England och Skottland är positiva.

Det är fru Justitias ögonbindel som har gjort henne så tilldragande för avrättningspatruller. Otto Kelmer

%d bloggare gillar detta: