Dagsarkiv: 1 november, 2010

Svensk Myndighetskontroll: Luleåpolisen bombhotar tidning!?


http://www.idg.se/2.1085/1.349879/it-utredning-av-polisnat-efter-bombhot

Ett bombhot mot tidningen NSD har spårats till en IP-adress. Som vi numera alla vet och har lärt oss av Ipred-lagstiftningen så är detta ett säkert sätt att spåra t.ex upphovsrättsskurkar. Tillämpandet av denna kunskap gör att vi nu med säkerhet kan konstatera att det är Luleåpolisen som bombhotat tidningen. Den spårade IP-adressen går till polishuset i Luleå.

Tråkigt nog så har ärendet överlämnats till riksenheten för polismål vilket, mot bakgrund av den effektivitet och kompetens som den avdelningen inom polisen uppvisar, närmast kan betraktas som en garanti för att inget mer kommer att hända.

Nyligen så varnades det för att ett terroristdåd var nära förestående……………

trojaner.jpg

Svensk Myndighetskontroll: Hur mycket får det kosta att upprätthålla en myt?


Den narkotikapolitiska debatten har tagit fart ordentligt i olika media. Orsaken är förstås att Kalifornien imorgon röstar om den omtalade proposition 19 som i ett slag skulle legalisera cannabis i Kalifornien. 

Här hemma i Sverige och i den svenska ankdammen snattrar doch de stora chefsankorna obekymrat vidare med samma budskap som de förkunnat sedan 70-talet. Att budskapet är fyllt av stora hål sammanfogade av tro och myter är tydligen inget som bekymrar och inte heller har man i dammen märkt att det budskap man sprider ifrågasätts av allt fler och att budskapsspridarna numera också avslöjas med rena lögner, som när folkhälsoankan Maria Larsson härom morgonen sitter i TV och påstår att i Holland, med deras liberala lagstiftning, så går väsentligen fler vidare till tunga droger än i Sverige.

Folkpartiets Johan Pehrson har som alltid svaret på vad man ska göra åt saken och det svaret lyder alltid, hårdare tag och längre straff. Det svaret tillsammans med den debatt som har blossat upp gör att jag återbloggar ett inlägg jag skrev i våras där det tydligt framgår exakt hur lyckad Johan Pehrsons tanke är.

Från 100314

http://www.expressen.se/kronikorer/brittasvensson/1.1915035/britta-svensson-nu-behovs-en-mobilisering-mot-cannabistrenden

http://www.dn.se/nyheter/sverige/alltfler-unga-kvinnor-tar-kokain-1.1060827

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6774740.ab

I Aftonbladets artikel som länken leder till kan vi läsa att allt fler unga tjejer tar kokain och att andelen svenskar som prövat drogen ökat med 300% de senaste 10 åren.

Men stopp nu! Jag läste ju så sent som häromdagen om hur framgångsrik den restriktiva svenska narkotikapolitiken är. Det står så på många ställen i Johan Pehrsons blogg (här är ett  http://johanpehrson.blogspot.com/2010/02/knarkvanstern.html ) och han som är rättspolitisk talesman för Folkpartiet borde ju veta.

Just inom narkotikaområdet har man även haft goda möjligheter att se och kontrollera om tesen ”hårdare straff-lägre brottslighet” har någon bärkraft. 

Nämnde Johan Pehrson är generellt också en av de mest högljudda förespråkarna för hårdare tag och strängare straff och stämmer den tesen så borde vi, mot bakgrund av de stränga straff vi har för narkotikabrott och mot bakgrund av att dessa skärpts den senaste 20-årsperioden, kunna se tydliga resultat som visar en minskning av brottsligheten.

Lägg även till att narkotikabrott ständigt ligger i topp på polisens prioriteringslistor och vi borde kunna se tydliga synergieffekter av hårda tag – långa straff – intensivt polisarbete, ergo en minskande brottslighet.

Jag gav mig därför ut och botaniserade i verkligheten och vad jag hittade är resultatet av svensk narkotikapolitik de senaste tjugo åren. Samtliga siffror är hämtade från Folkhälsoinstitutet.

När vi ska bedöma tillgången på narkotika i landet eller tillgängligheten, så brukar den främsta indikator man tittar på vara priset. Inom narkotikahandeln råder en rå marknadsekonomi och en nedgång i tillgången leder blixtsnabbt och obönhörligen till ökade priser.

Här är prisutvecklingen från 1988 för de vanligast förekommande drogerna.

tmpphpp8JhQBNY.gif

Medelgatupriser i kronor per gram. KPI-justerade priser. Källa; Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, (CAN), rapport 112, Narkotikaprisutvecklingen i Sverige 1988-2007.

Som framgår av siffrorna ovan så är det alldeles entydigt så att priset på narkotika har halverats eller mer under de senaste tjugo åren. Slutsatsen av detta kan endast bli en, tillgången har ökat i motsvarande grad.

Ovanstående bekräftas även av den statistik som finns avseende anmälda narkotikabrott som ser ut så här:

tmpphpJ40qMqNY.gif

Här hittade jag bara statistik från 1996 och framåt men även den talar sitt tydliga språk. Från 35,6 anmälda brott per 10000 inv 1996 till 86,5 år 2008, en ökning på tolv år med ca. 150%.

Dödsfall med förekomst av droger är en av de säkrare indikatorerna på narkotikaproblemets omfattning och uppgifterna används ofta i internationell rapportering, exempelvis till EU:s särskilda narkotikaobservatorium i Lissabon, EMCDDA (European Monitoring Center of Drug and Drug Abuse, sv. ECNN.)

tmpphpwsaYno2.gif 

En ytterligare effekt av den restriktiva narkotikapolitiken är att vi har bland västvärldens högsta dödstal för missbrukare. Även den siffran har mer än fördubblats de senaste 14 åren.

Den restriktiva politiken har även inneburit att man runt om i landet sagt nej till sjukvårdspolitiska åtgärder som t.ex program för sprututbyten och till ovanstående skall också fogas alla dödsfall i olika sjukdomar som är relaterade till missbruket och då i första hand AIDS och Hepatit. Lägg till detta även det avsevärda mänskliga lidandet och narkotikapolitikens misslyckande framstår som än värre. 

Det här är några kalla och entydiga fakta som samtliga tyder på att det inte är alls så enkelt som t.ex Johan Person argumenterar för, att om vi bara tar hårdare tag och förlänger straffen så minskar brottsligheten. 

Våra politiker kan ju inte heller vara okunniga om det jag ovan beskrivit vilket leder till den obehagliga slutsatsen att de medvetet, genom att ropa på de enkla lösningar som det s.k. allmänna rättsmedvetandet ibland ger uttryck för, vilseleder väljarna att tro att det faktiskt vidtas fungerande åtgärder. 

En ytterligare effekt av misslyckandet på detta område är naturligtvis att även annan narkotikarelaterad brottslighet ökat i motsvarande grad.

Jag har ingen fix och färdig formel för hur detta ska kunna förändras och trenden brytas men två saker vet jag med 100% säkerhet. För det första att vi nu, efter lång tid med den narkotikapolitik som förs och har förts, måste vara så ärliga att vi slutar att upprepa floskler, dogmer och teser och istället sätter oss ned och seriöst börjar en diskussion om en förändring av den förda politiken.

För det andra att de enkla lösningarna på mycket svåra problem, som t.ex Johan Pehrson är en ivrig förespråkare för, inte fungerar och när vi ser att något inte fungerar så måste det väl vara så att vi är kloka nog att förändra oss och istället pröva något annat!?

Vem tjänar egentligen på att myten om den lyckade, restriktiva narkotikapolitiken upprätthålls?

 

Svensk Myndighetskontroll: Är det dags att avskaffa livstidsstraffet?


På Liberaldemokraternas Facebookgrupp så tar en tråd upp frågan om livstidsstraffet och om det är berättigat eller ej. Trådskaparen inleder så här.

”Ett första steg i kriminalpolitiken bör vara att avskaffa livstids fängelse. Idag kan man få livstids fängelse för mord, vissa brott med dödlig utgång (grov mordbrand etc) och vissa brott mot rikets säkerhet. Alla som sitter för livstid idag är dömda för mord, eller anstiftan till mord. För det första är det en svår avvägning mellan 18 års fängelse och livstid. För det andra finnns ett visst godtycke i beslutet om tidsbestämning av livstidsdomar. Och för det tredje är det pöbelfasoner att ”låsa in någon och kasta bort nyckeln”. Jag föreslår att man ersätter livstidsstraffet med ett nominellt straff på 10-50 år, med villkorlig frigivning efter halva tiden för den som visat bättring.”

Frågan är komplicerad eftersom det ytterst handlar om en psykiatrisk bedömning. På 70-talet var uppåt 75% av mördarna klassade som psykiskt sjuka, idag är det knappt 25%. Mördarna har väl knappast blivit friskare i den utsträckningen utan det handlar om att man politiskt inte har haft kraft/mod/ork att stå emot det som kallas ”den allmänna opinionen” som har antagits vilja se att fler mördare döms till fängelse, oklart dock varför.

Den senaste förändringen är bara ca. två år gammal och innebar att det s.k fängelseförbudet togs bort och istället ersattes med en presumtion om fängelse. Johan Pehrson, vårt kriminalpolitiska batongspöke, har propagerat för ett totalt nedläggande av rättspsykiatrin.

Det finns även signaler om att den som vårdas inom rättspsykiatrin vid tillfrisknande ska överföras till fängelse, vilket i mina ögon är rent vansinne. Här måste vi göra upp med våra egna fördomar.

c6e841ee5f11799f0d5c42d40e1180ec.jpg

Om någon är sjuk så ska vederbörande behandlas som sjuk och inget annat. Den som är frisk ska behandlas som frisk. Har någon bedömts vara så psykiskt störd vid gärningens utförande att han inte vid tillfället var ansvarig för sina handlingar så är det väl självklart att det är vård och inte straff som gäller.

Att föreslå att någon som befunnits vara så störd och som kanske efter sex sju års vård friskförklaras för att gå vidare i sitt liv ska naturligtvis inte i samband med detta straffas. Han var ju fortfarande lika sjuk då gärningen utfördes och det är ju det man bedömt. Skulle man nu föra honom till fängelse för att där börja avtjäna straff för det han inte var ansvarig för så blir det ett straff för att han tillfrisknat och inte för händelsen. Den var han ju inte ansvarig för.

För att göra det ännu tydligare så antar vi att den skyldige är en sjuåring. Här inträder ju straffriheten per automatik eftersom vi anser att en sjuåring inte är ansvarig för sina handlingar annat än i begränsad omfattning och inte alls för sådant som vi vet att en sjuåring helt enkelt inte förstår.

Hur många av er som läser detta anser att sjuåringen om åtta år, på sin femtonårsdag, ska hämtas och föras till ett ungdomsfängelse? (nej, jag frågade inte dig Johan Pehrson…) Jag tror alltså inte att i stort sett någon, med undantag för den redan nämnde och nu även glömde, är av den uppfattningen att den tidigare sjuåringen nu ska straffas för det han gjorde för åtta år sedan.

Vi såg nyligen ett exempel på hur vår dubbla syn på den här frågan kan ställa till enorm skada då en kommunal chef efter 25 års prickfri karriär fick sluta sitt arbete då det framkom att han för drygt 25 år sedan gjort sig skyldig till ett mord för vilket han dömdes till rättspsykiatrisk vård.

Frågan om det är vård och rehabilitering eller om det är straff vi ska lägga tyngdpunkten på, är totalt avgörande för det resultat som vi kan räkna med att våra insatser ska ge. Vi kan inte fortsätta som nu och dela ut båda om varandra utan vi måste enas om det ena eller det andra.

Vad gäller livstidsstraffets vara eller inte vara så menar jag att de som döms till fängelse ska ha tidsbestämda straff. Om någon bedöms vara så farlig att han ska dömas till livstid så kan man låta det i sig utgöra grund för rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

Gör man på det viset undviks ett allvarligt säkerhetsproblem i en anstaltsmiljö där ingen idag är tillräckligt utbildad eller kompetent att omhänderta människor med så djupa psykiska störningar. Härigenom förvandlas problemet också från att vara ett rättspolitiskt problem till att istället bli ett medicinskt problem vilket jag tycker är helt riktigt. Jurister ska inte bedöma psykiskt sjuka.

Svensk Myndighetskontroll: Förnyade frågor till allianspartierna ang Bodströmsamhället


Det här mailet skickade jag tidigarte ikväll till mannen på bilden, Henrik von Sydow, riksdagsledamot (M)

Västerås 101031

Hej!

Nedanstående mail skickade jag till ditt parti 101012. Jag vet inte vad som är normal svarstid men nu har det gått nästan tre veckor vilket jag tycker är lång tid och alltså svagt av partiet. Sedan kom jag att tänka på dig av två skäl. Det ena är att jag läste någonstans att du var snabbast i riksdagen då det handlade om att besvara mail.

Det andra skälet fanns det en bild som illustrerar så den ser du här:

screenshot1.png
Som du ser korresponderar bilden bra med min frågeställning i mailet nedan som jag vore glad om du kan besvara eller, alternativt, se till att någon annan gör det.

Med vänlig hälsning

Michael Gajditza
Det tidigare mail det refereras till är detta:

”Inför valet 2006 diskuterades alla de olika lagar som tillkommit under Tomas Bodströms tid som justitieminister. Tillsammans utgjorde de ett sådant kluster av lagar på områden som alla har med kontroll, övervakning och integritet att göra, att dessa kom att få benämningen ”Bodströmsamhället.”

Moderaterna uttryckte vid den tiden en massiv kritik mot både Tomas Bodström och den lagstiftning som genomfördes.

Valet 2006 gick bra för alliansen och man vann regeringsmakten. Nu, då det gått lite drygt en mandatperiod, så vill jag be om en förteckning över de lagar från den kritiserade Bodströmtiden, som alliansen rivit upp eller på andra sätt gjort om för att ta oss ur det Bodströmsamhälle som hade skapats.”


Bara att vänta igen då så får vi se omnåt dyker upp. Det var kul att hitta den där bilden av von Sydow och jag skulle kunna ge nån krona för hans spontana tankar då han får den och ser i vilket sammanhang den infogats.
Nunc aut nuncuam
EDIT: bild på von Sydow efterrsom den tydligen inte syntes tidigare?
screenshot1.png

%d bloggare gillar detta: