Svensk Myndighetskontroll: Brott & Straff, Sjunde delen


 

Brott & Straff

En ständigt pågående diskussion

Sjunde delen

En domstol har många svåra avgöranden att göra men det finns ett som jag tror är svårare än andra och det är att avgöra påföljd vid särskilt grova brott som mord, olika typer av grov misshandel som kan vara av rent sadistisk natur och i samband med olika övergrepp mot barn.

När alla de vidriga detaljerna i ett sådant mål tröskas igenom så föreställer jag mig att man måste slitas mellan olika känslor. En del av oss vill inget hellre än att slå ihjäl pervot, en annan del känner nog enbart äckel. Spontant så tänker vi säkert att ”den där jäveln kan ju inte vara riktigt klok!”

Det kanske är just så det förhåller sig, att vi har med en djupt störd människa att göra som kanske till och med då brottet begicks led av en så allvarlig psykisk störning att vederbörande inte kan dömas till fängelse eftersom vi inte straffar människor för handlingar de själva inte varit kapabla att ta ansvar för eller ens förstå.

För att få svar på sådana frågeställningar så förordnar rätten oftast i den typen av mål att den misstänkte ska genomgå en rättspsykiatrisk utredning innan dom kan meddelas. Visar utredningen på en sådan störning så kan man i händelse att en osäkerhet finns kvar kring det riktiga i den första bedömningen även begära ett utlåtande från Socialstyrelsen rättsliga råd.

Om slutsatsen sen blir att en så allvarlig störning förelegat så får den misstänkte istället för kanske livstids fängelse, rättspsykiatrisk vård med, som det heter, särskild utskrivningsprövning. Det innebär att vistelsen hos rättspsykiatrin inte är tidsbestämd utan varar till dess att patienten friskförklarats. Om inte det sker så kommer han heller aldrig ut mer utan får tillbringa resten av sitt liv där.

Den särskilda utskrivningsprövningen betyder att det inte räcker med en friskförklaring av ansvarig läkare utan ärendet måste även godkännas av Förvaltningsrätten. Fram till mitten av sjuttiotalet så fick ungefär 70% av de som begått mord rättspsykiatrisk vård och resten fängelse. Idag är siffrorna i stort sett omvända och runt 75% döms idag till fängelse.

mord11.jpg 

Folkpartiets rättspolitiske talesman, Johan Pehrson, har i sin blogg skrivit att han vill avskaffa rättspsykiatrin och rättspsykiatrisk vård som påföljd.

I bloggen skriver han bl.a. följande och jag kan faktiskt inte förstå vad det är han menar:

”Vårt land är unikt i vår del av världen när vi i domstol dömer människor för brott trots att de inte vet vilken planet de befinner sig på. Här krävs en anpassning till mer av humanism. Rimligare är att alla som vet vad de gjort döms till fängelse och där ges kvalificerad psykiatrisk vård.”

Lagen säger att den som led av en allvarlig psykisk störning vid utförandet av gärningen inte kan dömas till fängelse, s.k. fängelseförbud. Från och med den 1/7-08 har lagen till viss del ändrats och det tidigare fängelseförbudet i 30 kap. 6 § brottsbalken har nu ersatts med en presumtion för att annan påföljd än fängelse ska väljas när brott begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning.

Mot bakgrund av den förändring som gjordes så sent som för två år sedan kan jag inte förstå Johan Pehrson på annat sätt än att han nu helt vill ta bort fängelseförbudet. Konsekvensen av detta blir att även de som per definition inte är ansvariga för sina handlingar skall dömas till fängelse!

Psykiskt störda lagöverträdare särbehandlas i de flesta civiliserade stater; grundtanken är att personen ska få psykiatrisk vård i stället för fängelsestraff.

Lagtekniskt löser de flesta stater detta genom att tillämpa begreppet »otillräknelighet« – den otillräknelige slipper straffansvar men får vård. Så vad Johan Pehrson menar med att vi skulle vara unika i vår del av världen förstår jag heller inte.

Av exakt samma skäl straffar vi heller inte barn under 15 år och inte heller personer med så stora begåvningshandikapp att personen ifråga inte kunnat överblicka konsekvenserna av sitt handlande. Fram till i dag har inte heller psykiskt sjuka straffats, utan har i stället dömts till vård.

Den som begått brott under påverkan av psykisk sjukdom och inte av oaktsamhet eller med berått mod, har inte kunnat bedömas som ansvarig för sina handlingar.
Det är sjukdomen och inte personens kalkylerade handlande som lett till den annars straffbara handlingen.

Idag skriver Pehrson att en sådan förändring skulle vara motiverad av ”humanism” men jag har tidigare i debatten hört företrädare för samma tankegång, bl.a. Beatrice Ask. motivera denna med ”att det allmänna rättsmedvetandet kräver det”.

Översatt så betyder detta att man nu intar en klassiskt repressiv hållning. Samma inställning som i förlängningen lett USA till att avrätta begåvningshandikappade och personer som ännu inte varit fyllda 18 år då brottet begicks.

I Europa har tanken om straffets försonande effekt tidigare istället åberopats. Genom straffet sonar den dömde sitt brott och efter straffet är skulden betald.
Om tanken med skuld och försoning ska ha bärighet krävs att gärningsmannen hade ansvar för handlingen. Antingen genom uppsåt eller av oaktsamhet vars konsekvenser han borde ha kunnat överblicka.

Har gärningsmannen inte kontroll över sitt handlande faller tanken på en skuld som ska försonas för att utan egen kontroll finns heller ingen skuld att försona.

Frågan om straff för psykiskt sjuka handlar till sist om människosyn. Frågan gäller ytterst om det är gärningsmannens ansvar som ska betonas eller i stället samhällets behov av att straffa.

Rättspsyk Växjö.jpg
Rättspsyk Växjö

Utgår vi från en människosyn som i normalfallet betonar människans eget ansvar för sitt handlande blir tanken på att straffa de få människor som inte är ansvariga för sitt handlande närmast bisarr.

Redan idag finns väldigt många med psykiatriska diagnoser i våra fängelser. Den ”vård” de erhåller inom ramen för dagens kriminalvård är obefintlig och absolut inget talar för att det är någon förändring på gång.

Inom de närmaste åren står kriminalvården också återigen inför svåra överbeläggningsproblem, vilket bl.a innebär att många av de intagna kommer att sakna sysselsättning eller i vart fall en meningsfull sådan. Det i sin tur skapar rastlöshet och oro och i en fängelsemiljö innebär det att en liten gnista kan vara fullt tillräcklig för att utlösa olika typer av våld.

Innan man lägger förslag som ytterligare ökar trycket på kriminalvården och därigenom försämrar den vad gäller såväl säkerhet,innehåll samt återanpassning så borde resurser tillföras för att lösa de problem som finns redan idag.

Ett överförande av patienter som idag är föremål för rättspsykiatrisk vård och en nyintagning av sådana som med dagens system skulle ha fått rättspsykiatrisk vård, kommer att skapa behov av specialfängelser. För Johan Pehrson har väl inte för avsikt att låta dessa ingå i ett fängelses normalpopulation?

I sådant fall kan jag garantera att antalet misshandelsfall och antalet mord innanför murarna kommer att skjuta i höjden.

Vem är i så fall beredd att ta ansvar för detta och hur har man tänkt att det ansvaret ska se ut?

 

 

Annonser

About Michael Gajditza

Jag är en 54-årig man i Västerås som sedan 16-årsåldern varit engagerad i samhällsfrågor på olika sätt. Med åren har jag skaffat mig en varierad livserfarenhet med en bredd som jag vågar påstå att inte många har. Bloggen driver jag med en inriktning på frågor som rör rättssäkerhet, frihet, demokrati och integritet. Jag är även en av grundarna av Liberaldemokraterna, ledamot av det verkställande utskottet och f.n dess rättspolitiske talesman.

Posted on 21 september, 2010, in Okategoriserade. Bookmark the permalink. 10 kommentarer.

  1. Att privatiseringsvården inte skulle växa i Sverige och omfatta fler verksamheter är hart när en omöjlighet. Det ligger absolut i farans riktning. I lönsamhetens namn verkar vad som helst kunna privatiseras. Människorna utsatta för det kommer alltid i sista hand. De överbefolkade fängelserna i staterna beror väl till viss del på mängden dömda, men lönsamheten i att hålla så många fångar på så liten yta som möjligt är också beskrivningen av ett lönsamt projekt, utan någon som helst hänsyn till individerna. Den samhällsstruktur som skapar alla dessa problem, skolor med bristande resurser, usla lokaler, usla löner för lärare osv, låglönearbeten för föräldrar genererar en social bomb. Här delas skolorna upp och förlängning av dessa beslut börjar tyvärr breda ut sig i spalterna. Kommunernas möjlighet att upprätthålla en god undervisning är väl sedan länge uttömda och i skenet av dessa konsekvenser dyker intressena upp som räddningsflottar, vilka beslut och vilken styrning som fick dessa verksamheter i sank kommer väl aldrig att utredas. Allt var iaf en avsiktlig strategi med inriktning på ett övertagande. Privatiseringen blir till en möjlighet att krama kapital ur mänsklighetens fördömda också, skrupelfri som den är. Liberalismen om den en gång hade några vackra ideal, har destillerats till en grogg för väldigt få rusiga, baksmällan drabbar sällan dem.

    • Michael Gajditza

      Just därför behöver vi ett nytt socialliberalt parti i Sverige som betonar att frihet går alldeles utmärkt att kombinera med ett socialt ansvar.

  2. Inför den kommande privatiseringen av kriminalvården garanterar denna ”reform” inte bara stadig inkomstkälla utan också betydligt större inkomster. Folkpartiets drömmare nöjer sig inte med bara mjölk o honung för egen del. Den destillerade liberalism är ju inte frigörande av individen utan mer frigöra kapitalet i dem, en konsekvens av cynismen. Användaren agerar som om han var långvarig missbrukare på fyllan. I det rusiga tillståndet dominerar tunnelseendet allt annat är suddigt och ovidkommande.

    • Michael Gajditza

      Låter som en beskrivning av Johan Pehrson ungefär……*S* ”Den kommande privatiseringen” skriver du. Jag har ännu inte sett till nåt sånt förslag men jag kan ju ha missat det. Eller är det mer något som du menar ligger i farans riktning?

  3. Kan någon vettig människa förklara vad Johan Pehrson gör i folkpartiet _liberalerna_? Borde han cyniska attityder blivit uteslutna för länge sedan. Och varför får han bli talesperson i rättsfrågor trots att han har en fullständigt ovetenskaplig hållning till kriminaliteten? Jag blir nästan gråtfärdig när jag hör hans resonemang. Det är så fruktansvärda förenklingar på sociala probelm så jag vet inte ens var jag ska börja. När det inte finns en enda enkild männiuska som vet hur en blyertspenna ska konstrueras, varför är det då okej att ha folk som går runt att de har den enda perfekta lösningen på ännu mer invecklade sociala problem i samhället. Dessutom så är hot om isolering och böter med som verktyg för att lösa problemen, vilket borde leda till oerhörd försiktighet och motståndskraft mot populism och förenklingar. Att sopa problemen under mattan genom att låsa in personer som inte passar in i den socaiala mallen löser inte problemet från grunden. Ofta är kriminalitet en sista utväg för individer och är ett symptom på andra problem snarare än orsak till problemen. USAs rättspolitik från början av 70-talet till idag är övertydlig i detta. 1970 var antalet fångar runt 400 000. idag är det nästan det tiodubbla och 25% av världens totala antal interner är amerikaner. En delorsak är som bekant att USA har valt justitiepolitik i stället för socialpoilitik för att lösa missbruksproblemen i samhället.

  1. Pingback: Svensk Myndighetskontroll: Länksamling Brott o Straff « Svensk Myndighetskontroll

  2. Pingback: Punktera Sverigedemokraternas argument: ”ordning och reda” « Sverige är inte världens navel!

  3. Pingback: Brott och straff en kunskapsfråga. | Svensk Myndighetskontroll

  4. Pingback: Om brott och straff och kunskap i ämnet | Liberaldemokraterna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: