Svensk Myndighetskontroll: Det är bara du och jag som tillsammans kan försvara demokrati och frihet


Det här är ungefär vad jag skulle ha sagt i Humlegården idag om jag hade varit frisk.

Idag för nio år sedan genomfördes en attack mot USA av en liten grupp förvirrade men beslutsamma religiösa fanatiker. Det var en attack som, om den hade utförts av en nation, hade varit en ren krigsförklaring. Den nation som hade genomfört något liknande hade, möjligen med undantag för kärnvapennationer, 24 timmar senare officiellt befunnit sig i krig med USA.

Men nu var det ingen nation. Det var ett nätverk av skäggiga fanatiker som bodde i grottor i berg borta någonstans i centralasien som hade planerat, organiserat och genomfört en attack som i amerikansk historia endast kan liknas vid Pearl Harbor i december 1941.

Världens starkaste militärmakt med världens mest teknikutvecklade underrättelseväsen hade under loppet av ett par timmar denna dag för nio år sedan överlistats och förödmjukats av en grupp vars resurser hade räckt till att driva NSA t.ex i nån vecka. I USA förstod man inte och jag tror att man än idag har svårt att förstå hur detta kunde hända. Hur var det överhuvudtaget möjligt? Amerikaner i allmänhet var arga och rädda och krävde naturligt nog att deras regering skulle ingripa för att skydda dom, spåra upp förövarna och straffa dom.

Hur gör man då om man är ledare för världens starkaste nation och förfogar över stridskrafter som alldeles på egen hand är överlägsna i alla avseenden mot vilken nation som helst som skulle kunna tänkas angripa eller hota amerikanska intressen? Självklart så brinner den som är satt i den positionen av beslutsamhet och av vilja att göra något för att hämnas.

Jag skulle vilja påstå att man egentligen under de dagar som följde efter attacken bara fattade två beslut men det var två beslut som var och ett på sitt sätt var fel beslut. Det ena var att se till att något liknande aldrig skulle tillåtas få inträffa igen, kosta vad det kosta vill, och det andra var att använda sig av den militärmakt man förfogar över.

Om vi börjar med det andra beslutet om att nyttja sina militära resurser, så tog det två år innan det blev så. För att skapa legitimitet åt operationen så var man tvungen att först skapa en legend och i just det läge man befann sig så var detta inte särskilt svårt och särskilt inte, vill jag påstå, med en president som George W Bush vid spakarna. Beslutet att nyttja Irak och den galne mördaren i palatset i Bagdad, Sadam Hussein, som syndabock var så givet att ingen egentligen blev ett dugg förvånad då USA efter en tid fann ”bevis” för att Irak förfogade över massförstörelsevapen.

Med nödvändig kosmetika på plats, lagom jämnt påstruken med hjälp av den mycket tjänstvillige Tony Blair, så var allt klart i den delen och krig mot Irak kunde inledas. Resten är, som det heter, historia och USA är nu en president senare och åtskilliga miljarder dollar fattigare, på väg att lämna Irak. Ett Irak som i sin tur har sluppit att leva och i fortsättningen också slipper att leva under Husseins diktatoriska och godtyckliga styre men som alltjämt har enorma inhemska problem att brottas med. Några massförstörelsevapen har inte påträffats.

Det första beslutet om att se till att något liknande inte inträffar igen är naturligtvis omöjligt att garantera. Metoden för att nå ett sådant mål stavas k-o-n-t-r-o-l-l! Kontroll och mer kontroll. Det sägs att den före detta chefen för den Östtyska säkerhetspolisen STASI, en gång sa något i stil med att ”för att vara säker måste man veta allt”. ”Um sicher zu sein muss man alles wissen”.

Det enda man å andra sidan vet säkert är att man aldrig någonsin verkligen kan veta att man vet allt. Detta hindrade dock inte östtyskarna från att bygga upp en för den tiden aldrig tidigare skådad kontrollapparat ämnad att användas för granskning av de egna medborgarna.

Den tiden hade inte tillgång till dagens teknik och någonstans, oklart var, kanske Erich Mielke, den gamle spion- och säkerhetschefen, sitter och ler då han ser hur utvecklingen hos hans gamla motståndare i väst har lett fram till att dessa länder idag har kontrollapparater som slår östtyskarnas med hästlängder.

fra.jpg

Denna apparat och dess uppbyggnad har inneburit att vi i västvärldens demokratier under ett antal år har fått se friheter kringskurna och rättigheter överkörda som vi tidigare tog för givna. Vi har sett hur USA hämtar människor runt om i världen för att föra dom till hemliga fängelser där de förhörts med hjälp av tortyr och där de sedan hållits fängslade under lång tid utan tillgång till något av det som enligt olika konventioner ska garanteras människor som står anklagade för någon form av brott.

Kort sagt så har demokratierna hemfallit till att använda odemokratiska metoder för att skydda och främja demokratin. Genom olika sorters lagar har man beskurit demokratiska fri- och rättigheter i syfte att stärka demokratin. Vi har mött dom som önskat att väst ska bli mindre demokratiskt och öppet med åtgärder som åstadkommit exakt det som motståndaren önskade uppnå. I så motto har ”kriget mot terrorismen” förlorats och för varje ny integritetskränkande lag som införs så blir den förlusten lite större och lite tydligare.

Slutsatsen av detta blir att om vi fortsätter på den väg vi nu vandrar genom att t.ex nu efter valet genomföra datalagringsdirektivet, så har terroristerna vunnit ytterligare en seger. Ett mer slutet samhälle där människors beteenden är förändrade p.g.av risken för/känslan av att ständigt övervakas är det pris vi idag betalar för attackerna för nio år sedan.

Detta har satt och fortsätter att sätta djupa spår i vårt samhälle och jag tror att inte ens bin-Laden själv kunde förutse hur framgångsrika attackerna skulle komma att bli ur detta perspektiv. Han har med detta tvingat demokratierna att bli mindre öppna och mer kontrollerande och en större framgång än så hade krävt användandet av kärnvapen.

Det är nu dags att vi vänder den utveckling som på nio år lett hit. Här hemma hos oss i Sverige betyder det i första hand att vi måste säga nej till datalagringsdirektivet och att vi måste bli av med FRA-lagen. Vi måste även för vår egen och för demokratins skull få en författningsdomstol som kan stoppa lagar som dessa på ett tidigt stadium.

För våra politiker anbefalls utbildning i demokrati- och integritetsfrågor. Varje ny lag som stiftas ska innan den läggs fram i form av en proposition genomgå en konsekvensanalys ur ett integritetsskyddsperspektiv. Det är endast förändringar i den här riktningen som kan återupprätta demokrati och rättssäkerhet i ett Sverige där vi kanske under allt för lång tid tagit för givet att våra fri- och rättigheter alltid ska finnas där för oss att ta del av.

Så är det inte. Demokrati, frihet, rättssäkerhet och integritet kan aldrig tas för givet och måste därför ständigt försvaras. Det försvaret kan vi heller inte överlåta åt våra politiker, som vi sett och märkt under senare år, utan det är ett försvar som vi, var och en av oss, ständigt i ord, handling och tanke måste bära med oss och dela med oss av. Gör vi det så är det ännu inte för sent!!

fra_alternatives.jpg

Nunc aut nuncuam

Annonser

About Michael Gajditza

Jag är en 54-årig man i Västerås som sedan 16-årsåldern varit engagerad i samhällsfrågor på olika sätt. Med åren har jag skaffat mig en varierad livserfarenhet med en bredd som jag vågar påstå att inte många har. Bloggen driver jag med en inriktning på frågor som rör rättssäkerhet, frihet, demokrati och integritet. Jag är även en av grundarna av Liberaldemokraterna, ledamot av det verkställande utskottet och f.n dess rättspolitiske talesman.

Posted on 11 september, 2010, in Okategoriserade. Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: