Dagsarkiv: 11 september, 2010

Svensk Myndighetskontroll: Svenska turister i Egypten fick återvända hem helskinnade.


Kvällsfundering:

Om nu islam är en sådan fanatisk och hatisk religion där mer eller mindre varje utövare är en bindgalen terrorist i vardande och samtliga muslimer hatar västvärlden och är beredda att i heligt krig slå ihjäl varenda kristen man stöter på, hur kommer det sig då att Egypten är ett av svenskarnas hetaste resmål den här vintern och att de som var där förra vintern faktiskt kom hem allihop utan att ha blivit halalslaktade??

Svensk Myndighetskontroll: Reinfeldt tydlig i kritik av Sverigedemokraterna


http://blogg.aftonbladet.se/politikerkollen/2010/09/reinfeldt-talar-ut-om-sd

Äntligen!

Förmodligen för sent men äntligen gör statsministern det han skulle ha gjort för länge sedan. Kanske inspirerad av sin Facebookkompis……?

 

http://www.aftonbladet.se/svn/tv/flash/satelliteUnified.swf?aid=http%3A%2F%2Fwww.aftonbladet.se%2Fwebbtv%2Fnyheter%2Futrikes%2Farticle7767492.ab%3Fservice%3Dtv&mid=http%3A%2F%2Fwww.aftonbladet.se%2Fwebbtv%2F%3Fservice%3Dtv%26menu%3Dtrue&cid=webbtv_nyheter

Svensk Myndighetskontroll: Det är bara du och jag som tillsammans kan försvara demokrati och frihet


Det här är ungefär vad jag skulle ha sagt i Humlegården idag om jag hade varit frisk.

Idag för nio år sedan genomfördes en attack mot USA av en liten grupp förvirrade men beslutsamma religiösa fanatiker. Det var en attack som, om den hade utförts av en nation, hade varit en ren krigsförklaring. Den nation som hade genomfört något liknande hade, möjligen med undantag för kärnvapennationer, 24 timmar senare officiellt befunnit sig i krig med USA.

Men nu var det ingen nation. Det var ett nätverk av skäggiga fanatiker som bodde i grottor i berg borta någonstans i centralasien som hade planerat, organiserat och genomfört en attack som i amerikansk historia endast kan liknas vid Pearl Harbor i december 1941.

Världens starkaste militärmakt med världens mest teknikutvecklade underrättelseväsen hade under loppet av ett par timmar denna dag för nio år sedan överlistats och förödmjukats av en grupp vars resurser hade räckt till att driva NSA t.ex i nån vecka. I USA förstod man inte och jag tror att man än idag har svårt att förstå hur detta kunde hända. Hur var det överhuvudtaget möjligt? Amerikaner i allmänhet var arga och rädda och krävde naturligt nog att deras regering skulle ingripa för att skydda dom, spåra upp förövarna och straffa dom.

Hur gör man då om man är ledare för världens starkaste nation och förfogar över stridskrafter som alldeles på egen hand är överlägsna i alla avseenden mot vilken nation som helst som skulle kunna tänkas angripa eller hota amerikanska intressen? Självklart så brinner den som är satt i den positionen av beslutsamhet och av vilja att göra något för att hämnas.

Jag skulle vilja påstå att man egentligen under de dagar som följde efter attacken bara fattade två beslut men det var två beslut som var och ett på sitt sätt var fel beslut. Det ena var att se till att något liknande aldrig skulle tillåtas få inträffa igen, kosta vad det kosta vill, och det andra var att använda sig av den militärmakt man förfogar över.

Om vi börjar med det andra beslutet om att nyttja sina militära resurser, så tog det två år innan det blev så. För att skapa legitimitet åt operationen så var man tvungen att först skapa en legend och i just det läge man befann sig så var detta inte särskilt svårt och särskilt inte, vill jag påstå, med en president som George W Bush vid spakarna. Beslutet att nyttja Irak och den galne mördaren i palatset i Bagdad, Sadam Hussein, som syndabock var så givet att ingen egentligen blev ett dugg förvånad då USA efter en tid fann ”bevis” för att Irak förfogade över massförstörelsevapen.

Med nödvändig kosmetika på plats, lagom jämnt påstruken med hjälp av den mycket tjänstvillige Tony Blair, så var allt klart i den delen och krig mot Irak kunde inledas. Resten är, som det heter, historia och USA är nu en president senare och åtskilliga miljarder dollar fattigare, på väg att lämna Irak. Ett Irak som i sin tur har sluppit att leva och i fortsättningen också slipper att leva under Husseins diktatoriska och godtyckliga styre men som alltjämt har enorma inhemska problem att brottas med. Några massförstörelsevapen har inte påträffats.

Det första beslutet om att se till att något liknande inte inträffar igen är naturligtvis omöjligt att garantera. Metoden för att nå ett sådant mål stavas k-o-n-t-r-o-l-l! Kontroll och mer kontroll. Det sägs att den före detta chefen för den Östtyska säkerhetspolisen STASI, en gång sa något i stil med att ”för att vara säker måste man veta allt”. ”Um sicher zu sein muss man alles wissen”.

Det enda man å andra sidan vet säkert är att man aldrig någonsin verkligen kan veta att man vet allt. Detta hindrade dock inte östtyskarna från att bygga upp en för den tiden aldrig tidigare skådad kontrollapparat ämnad att användas för granskning av de egna medborgarna.

Den tiden hade inte tillgång till dagens teknik och någonstans, oklart var, kanske Erich Mielke, den gamle spion- och säkerhetschefen, sitter och ler då han ser hur utvecklingen hos hans gamla motståndare i väst har lett fram till att dessa länder idag har kontrollapparater som slår östtyskarnas med hästlängder.

fra.jpg

Denna apparat och dess uppbyggnad har inneburit att vi i västvärldens demokratier under ett antal år har fått se friheter kringskurna och rättigheter överkörda som vi tidigare tog för givna. Vi har sett hur USA hämtar människor runt om i världen för att föra dom till hemliga fängelser där de förhörts med hjälp av tortyr och där de sedan hållits fängslade under lång tid utan tillgång till något av det som enligt olika konventioner ska garanteras människor som står anklagade för någon form av brott.

Kort sagt så har demokratierna hemfallit till att använda odemokratiska metoder för att skydda och främja demokratin. Genom olika sorters lagar har man beskurit demokratiska fri- och rättigheter i syfte att stärka demokratin. Vi har mött dom som önskat att väst ska bli mindre demokratiskt och öppet med åtgärder som åstadkommit exakt det som motståndaren önskade uppnå. I så motto har ”kriget mot terrorismen” förlorats och för varje ny integritetskränkande lag som införs så blir den förlusten lite större och lite tydligare.

Slutsatsen av detta blir att om vi fortsätter på den väg vi nu vandrar genom att t.ex nu efter valet genomföra datalagringsdirektivet, så har terroristerna vunnit ytterligare en seger. Ett mer slutet samhälle där människors beteenden är förändrade p.g.av risken för/känslan av att ständigt övervakas är det pris vi idag betalar för attackerna för nio år sedan.

Detta har satt och fortsätter att sätta djupa spår i vårt samhälle och jag tror att inte ens bin-Laden själv kunde förutse hur framgångsrika attackerna skulle komma att bli ur detta perspektiv. Han har med detta tvingat demokratierna att bli mindre öppna och mer kontrollerande och en större framgång än så hade krävt användandet av kärnvapen.

Det är nu dags att vi vänder den utveckling som på nio år lett hit. Här hemma hos oss i Sverige betyder det i första hand att vi måste säga nej till datalagringsdirektivet och att vi måste bli av med FRA-lagen. Vi måste även för vår egen och för demokratins skull få en författningsdomstol som kan stoppa lagar som dessa på ett tidigt stadium.

För våra politiker anbefalls utbildning i demokrati- och integritetsfrågor. Varje ny lag som stiftas ska innan den läggs fram i form av en proposition genomgå en konsekvensanalys ur ett integritetsskyddsperspektiv. Det är endast förändringar i den här riktningen som kan återupprätta demokrati och rättssäkerhet i ett Sverige där vi kanske under allt för lång tid tagit för givet att våra fri- och rättigheter alltid ska finnas där för oss att ta del av.

Så är det inte. Demokrati, frihet, rättssäkerhet och integritet kan aldrig tas för givet och måste därför ständigt försvaras. Det försvaret kan vi heller inte överlåta åt våra politiker, som vi sett och märkt under senare år, utan det är ett försvar som vi, var och en av oss, ständigt i ord, handling och tanke måste bära med oss och dela med oss av. Gör vi det så är det ännu inte för sent!!

fra_alternatives.jpg

Nunc aut nuncuam

Svensk Myndighetskontroll: Inleder en artikelserie om Brott & Straff


På grund av halsont, snuva och mer eller mindre tappad röst så sitter jag vid datorn istället för att vara i Humlegården, vilket grämer mig. Jag hoppas att Freedom not Fear blev en lyckad manifestation trots diverse strul!!

Jag har istället pysslat med detta:

 

Brott & Straff

En ständigt pågående diskussion

 

Idag tänkte jag påbörja en liten serie artiklar på temat Brott & Straff som, i olika antal delar för de tre huvudområden jag valt, är tänkt att på ett mer samlat sätt än vad jag tidigare gjort ta ett grepp om en del centrala frågeställningar.

Jag har här i min blogg skrivit mängder av artiklar på detta tema men då oftast på känsla och inspiration med avstamp i någon aktuell händelse. I den här miniserien har jag sammanställt , kompletterat och fräschat upp det materialet på ett mer strukturerat och därmed också mer lättläst sätt och dessutom  lagt till en hel del nytt.

Ni som följt bloggen en tid kommer säkert att känna igen en del samtidigt som jag naturligtvis hoppas kunna presentera en och annan nyhet

Det är dock märkligt hur fort saker man skrivit börjar kännas förlegade trots att det kanske bara är 1,5-2 år sedan de skrevs. Å andra sidan så har takten i lagstiftningsarbetet varit högt uppskruvad vilket givetvis bidrar till snabba förändringar som gör att gammalt material verkligen blir just gammalt och obsolet på kort tid.

De huvudområden jag tänkt skriva om motsvarar steg i rättskedjan och det är alltså dessa:

 

Brotten

Processen

Påföljden

 

Vi har idag en rättspolitik och ett debattklimat som bygger på medveten osanning, felaktigt använd statistik, ett cyniskt utnyttjande av att spela på människors mest primitiva känslor av hat och fruktan och en djupgående brist på humanism.

 

När man läser medias rapporter kring brottslighet och då man tar del av indignerade och upprörda politikers olika utspel i den rättspolitiska debatten får man ibland ett intryck av att vi lever mitt i ett samhälle där medborgarna i hög grad tycks vara upptagna med att utsätta varandra för våld.


Den här artikelserien är avsedd att ge en nyanserad och korrekt bild av hur verkligheten ser ut och kommer på så sätt att bli en motbild till den bild som idag är allmänt spridd och accepterad som varandes en sann bild.

 

Jag avslutar den här lilla inledningen med en fråga.

 

Om vi antar för ett ögonblick att det som sägs i debatten är sant och vi vet att polis och rättsväsende fått mycket stora resursförstärkningar så borde väl detta i rimlighetens namn också leda till att ett mycket större antal människor hamnar i fängelse enligt formeln, ”om X poliser löser Y brott = Z interner så borde X+A poliser lösa Y+A brott = Z+A interner”.

 

Visst har antalet intagna i anstalt ökat men på intet sätt i nivå med vad man skulle kunna förvänta sig om man ser till de påståenden som idag förekommer i den allmänna debatten. Även antalet intagna visar alltså att den bild som sprids i hög grad är en mytbild.

 

Om bland annat detta handlar den första delen i min kommande serie om brott och straff som publiceras imorgon söndag.

Svensk Myndighetskontroll: Vi är för men vi är mot fast vi är för. I alla fall offentligt.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article7764640.ab

Eftersom man inte har råd och/eller inte hinner medieträna alla inför ett val så får man med jämna mellanrum ändå höra den gamla sanningen som döljer sig under den nyputsade fasaden. Lägg särskilt märke till det mycket medieanpassade svaret från SDU ordföranden, tillika presssekreteraren Erik Almqvist, som lyckas säga att han är emot ett praktiserande av en religion i samma mening som han säger sig vara för religionsfrihet.

Dom börjar bli väldigt PK nu i vissa avseenden……