Dagsarkiv: 3 september, 2010

Svensk Myndighetskontroll: Här kommer dagens digitala ofredande!


Allvarligt talat, vad är det för fel på folkpartister som gör att de har en sådan enastående och outtömlig förkärlek för att med hjälp av lagstiftning påtvinga sin egen moral- och rättsuppfattning på andra? Hur kan man ens kalla sig liberal med en sådan attityd och inställning?

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen, Sverige behöver ett socialliberalt parti!

I dagens SvD lägger folkpartisterna Eva Edwardsson, kandidat till Riksdagen från Uppsala och Cecilia Wikström, europaparlamentariker och ledamot i utskottet för medborgerliga fri och rättigheter, fram ett förslag om att införa brottsrubriceringen digitalt ofredande i syfte att komma åt nätmobbingen.

Det är något av en alldeles särskild ironi och paradox att det är en s.k liberal som kommer med detta förslag och som dessutom är medlem i ett utskott för medborgerliga fri- och rättigheter. Det är även ett avslöjande av hur lite dessa politiker förstår av den roll som internet spelar i ungdomars vanliga och dagliga liv på nätet.

Farmor Gun skriver som vanligt klokt om detta och avrundar med det uppenbara för frihetligt tänkande människor att alla krav på censur och övervakning leder till statligt intrång i våra privata liv. Att Cecilia Wikström och andra politiker inte inser det, visar att hon inget lärt av FRA-debatten.

Det finns dessutom redan nu lagstiftning som på olika sätt kan användas mot just mobbing på nätet. Det är obegripligt att så många tycks anse att just internet hela tiden kräver olika former av särlagstiftning när det bara är att använda den lagstiftning som redan finns.

cbfca25b22c2b9e4.gif
Förslaget stinker

 För detta kan det egentligen bara finnas två orsaker, ingen av dom särskilt smickrande för en politiker. Den ena och oundvikliga slutsatsen måste bli att de styrs av en monumental okunskap om vad internet egentligen är. Den andra att man på grund av denna okunskap ser internet mer som ett hot än en möjlighet.

Med det som grund har man funnit ett nytt område där man som politiker kan göra sig synlig genom att högt och ljudligt påkalla förbud mot än det ena och än det andra som i och för sig redan är förbjudet i lag, men som nu särskilt måste understrykas vad gäller internet. Därefter, när dessa lagar visat sig vara tandlösa, meningslösa och verkningslösa, så kan man alltid återkomma och hävda att detta beror på påföljderna och att straffen därför måste skärpas.

Titta bara på det som får sägas vara kärnan i dessa ”liberalers” förslag där de skriver

Ett viktigt steg vore att införa brottsrubriceringen digitalt ofredande som en modern brottsrubricering som skulle kunna innefatta ofredande genom spridning av nakenbilder eller kränkande bilder utan tillstånd och författande av kränkande och nedsättande omdömen om andra i en digital miljö i syfte att såra.”

För det första så finns lagstiftning som reglerar ofredande. För det andra så är spridning av nakenbilder av personer under 18 år numera att betrakta som barnpornografibrott och därför särskilt reglerat i den lag som hittills fällt ett par seriemagasin. För det tredje så torde en massiv del av den mobbning som pågår vara utförd av barn under 15 år vilka alltså inte är straffmyndiga.

Att då stifta en särskild lag som tar sikte just på en målgrupp som inte är straffmyndig torde vara rätt meningslöst. För det fjärde finns alltid en risk för ändamålsglidning och vad säger att jag inte skulle kunna fällas av en sådan lag då jag som bloggare uttrycker mig ironiskt om somliga folkpartisters IQ då de lägger fram olika dumheter i form av lagförslag?

midsommar07_1.jpg

Är den här artikeln ett exempel på vad förslagsställarna kallar ett författande av kränkande och nedsättande omdömen i en digital miljö? Har jag haft som syfte att såra? Eller har mitt syfte varit att informera och med den informationen så har jag sårat artikelförfattarna? Sårande av oaktsamhet? Dagsböter och när det inte hjälper så kommer Johan Pehrson med förslag till straffskärpning?

Nej kära folkpartister. Sluta att missbruka ordet liberal för det är ni numera alltför många som inte har en aning om vad det ordet betyder och står för.

Sverige behöver ett nytt socialliberalt parti!

Nunc aut nuncuam

Svensk Myndighetskontroll: Att ta arbeten från oss = göra skitjobben åt oss


Jag har suttit och läst på lite angående somligas påståenden om att invandrare kommer hit och skaffar sig ”livstids försörjning”. Med det avser man naturligtvis att de kommer hit och inte gör någonting utom att lyfta bidrag och pension och säkert finns det ett antal sådana också men i förhållande till invandringen som helhet så är de försvinnande få.

Dessutom så har man i den diskussionen en fantastisk förmåga att bortse från att en del som kommer från krigshärjade områden som flyktingar har både sett och upplevt saker som du och jag aldrig ens varit i närheten av. De trauman som de kan lida av efter detta kan naturligtvis vara så svåra att de inte kan arbeta mer eller kanske saknar förmåga att, beroende på detta, lära sig ett nytt språk.

Oavsett vilket så är det här det lilla ordet humanism kommer med i debatten eller jag borde nog säga att det ordet saknas i debatten. Flyktingar som söker sig hit tas emot just av humanitära skäl och att ställa samma krav på dessa som på en nyutbildad japansk läkare är självklart helt orimligt.

703eb2df7002ad4f.gif

Hur ser då arbetsmarknaden ut för de som kommer hit och vill jobba?

Det är lite olika men vissa mönster och tendenser kan man säga återkommer oavsett om man är högutbildad eller i avsaknad av utbildning. Så här skrev t.ex Sydsvenskan i mars i år.

Högutbildade invandrare har mycket oftare tidsbegränsade anställningar och deltid än högutbildade födda i Sverige.

Om nu de högutbildade invandrarna över huvudtaget har lyckats få jobb.

En ny undersökning från Statistiska centralbyrån (SCB) granskar läget på arbetsmarknaden för cirka 6500 högutbildade personer som invandrade till Sverige 1996–2007 och jämför den med en grupp på cirka 1500 högutbildade personer som är födda i Sverige.

Studien visar att högutbildade invandrare oftare är arbetslösa. Av invandrarna hade cirka 70 procent arbete som huvudsaklig sysselsättning, medan nio av tio högutbildade som var födda i Sverige hade det. De invandrade som skaffat sig en svensk universitets- eller högskoleexamen – cirka 18 procent av alla de invandrade i studien – hade också fått utdelning för det. Där hade 78 procent arbete, mot 69 procent bland dem med utländsk examen.” (Sydsvenskan)

Skälet för att de invandrade akademikerna oftare har tidsbegränsningar i sina anställningar än svenskar är svårt att förklara på något annat sätt än att vi här ser exempel på en misstänksamhet mot utlänningar som får som konsekvens att då vi inte litar fullt ut på dom så är det bäst att gardera sig med en tidsbegränsning, alltså en form av strukturell diskriminering egentligen. För detta kan knappast invandraren lastas.

FP_Affisch_Jan_Jobb.jpg

Svenskt Näringsliv har efter en egen utredning konstaterat följande:

Det tar orimligt lång tid för nyanlända invandrare, oavsett var de kommer ifrån, att få ett jobb. Det är dessutom mycket lättare för infödda svenskar att göra karriär. Det visar en undersökning från Saco och Svenskt Näringsliv.

Rapporten visar att bland dem som bott i Sverige i mindre än två år är cirka 30 procent sysselsatta. Bland dem som levt i Sverige i mer än 20 år ligger sysselsättningsgraden på 70 procent, att jämföras med knappt 80 procent för infödda svenskar.

Det har varit viktigt för oss att ta fram ett kunskapsunderlag som kan bidra till att nyansera debatten om invandrares ställning på svensk arbetsmarknad. Vår rapport visar att det inte spelar någon roll vilket land invandraren kommer från. Det tar orimligt lång tid för nyanlända, oavsett var de kommer ifrån, att komma in på arbetsmarknaden. De möter samma svårigheter som ungdomar, säger Christer Ågren, vice vd på Svenskt Näringsliv.”

Hos Arbetsförmedlingen i Växjö har man noterat bl.a följande enligt Smålandsposten:

De flesta invandrare vill jobba, men får inte. I lågkonjunkturens kölvatten finns för få jobb för att de ska kunna slå sig in på arbetsmarknaden. Det säger handläggare på introduktionsenheten i Växjö.”

Han säger att för personer som tidigare troligen skulle ha fått jobb finns det inga längre. Och många som har anställts har förlorat sitt arbete enligt principen sist in, först ut.
De få jobb som finns går oftast till personer med helt svensk bakgrund, enligt Carin Brito. Något lättare är det för de invandrare som kommer från kulturer som liknar den svenska.

Många arbetsgivare verkar tycka att det känns osäkert att anställa någon som känns främmande, det spelar ingen roll om de är högutbildade, säger Carin Brito.
Och för de lågutbildade finns knappt några jobb. Eftersom arbetslösheten är så pass hög i Sverige har kraven höjts på de sökande.

–Nu behöver man exempelvis grundskolesvenska för att bli busschaufför. Tidigare räckte det med svenska för invandrare, säger Carin Brito.

Enligt Leif Ivarsson är en vanlig missuppfattning att invandrare inte vill jobba.

-Många kommer från länder där de har haft tre jobb för att få livet att gå ihop. Sedan har det varit en intensiv process att komma till Sverige, och här blir de bara sittande. Det är oerhört frustrerande för dem, säger han”.

Som framgår så har man alltså inga problem med ovilliga invandrare utan det är huvudsakligen andra faktorer som ligger bakom de skillnader som finns i sysselsättningsgrad mellan invandrare och svenskar. Det förtjänar också att sägas att vid en internationell jämförelse så är den svenska nivån på sysselsättning för de som invandrat mycket hög trots att många av dom som fått permanent uppehållstillstånd är flyktingar och inte arbetskraftsinvandrare.

Vad säger man då om det andra argumentet som används (trots att det helt ologiskt går på tvärs med det förra) om att invandrarna tar svenskarnas jobb?

Mitt enkla svar på den frågan blir att se er omkring och se var ni ser de allra flesta invandrare i arbete. I Stockholm har dom t.ex glamorösa arbeten som spärrvakter i tunnelbanan. För övrigt och på andra orter som tidningsutdelare, reklamutdelare, städare, diskare, biträden i vården, restaurangbiträden och många är också sysselsatta i egna små företag inom tjänstesektorn företrädesvis.

placering.jpg

Har dom tagit dessa arbeten från svenskar? Låt mig uttrycka det så här att det vore väl j-ikgt underligt om inte en fullblodsviking skulle kunna konkurrera ut den som knappt kan svenska om det gäller att konkurrera om ett jobb i spärren på Fridhemsplan så jag lever med en känsla av att de helt enkelt får de jobb som svenskar inte vill ha. Åtskilligt talar för att det är så.

Tycker inte att det behövs mer än detta för att visa att Sverigedemokraternas olika påståenden på området är grovt överdrivna och egentligen bara syftar till att öka aversionen mot invandringen. Om man inte kan göra det på ett ärligt och korrekt sätt och visa fakta så ska man heller inte göra det genom att spela på människors fördomar och rädsla.